Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Somalia

Interpellation 2025/26:58 av Anna Lasses (C)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2025-10-07
Överlämnad
2025-10-10
Anmäld
2025-10-14
Sista svarsdatum
2025-10-24
Svarsdatum
2025-11-04
Besvarad
2025-11-04

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
Somalia(pdf, 89 KB)

Interpellationen

till Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)

 

Med anledning av rapportering i medierna den 1 oktober om regeringens beslut rörande bistånd till Somalia framkom bland annat följande:

En överenskommelse har gjorts mellan regeringen och den somaliska regeringen, där biståndet styrs om i enlighet med önskemål från Somalias sida. I gengäld tar Somalia emot personer med somaliskt ursprung som av olika anledningar utvisas från Sverige. Pengarna har gått till projekt via bland annat UNDP och Världsbanken.

Summan av det omdiskuterade biståndet uppgår till 100 miljoner kronor och har betalats ut vid två olika tillfällen. Under samma period har 28 personer utvisats till Somalia.

Regeringen har under mandatperioden genomfört en stor reform av det internationella biståndet, där bland annat transparens, effektivitet och antikorruption varit konsekventa ledord. Det har också varit mycket tydligt i regeringens politik att stöd aldrig kan betalas ut till parter som misstänks vara involverade i eller på annat sätt öppet stöder olika former av terrorism. Vidare har regeringen i diskussioner framhållit att det är viktigt att satsa på projekt som är säkra och som ger hög utväxling på satsade pengar. Med anledning av ovanstående har regeringen avslutat framför allt långsiktigt utvecklingsbistånd i länder som exempelvis Myanmar, Kambodja, Sydsudan, Mali, Afghanistan och Burkina Faso. Det är också i detta sammanhang relevant att nämna att stödet till UNRWA har avbrutits med liknande argumentation.

I enlighet med den lista som upprättas av Transparency International över korruption i offentlig sektor placerar sig Somalia som land 179 av 180, vilket innebär en mycket hög grad av korruption. Projekt som innefattar bistånd till offentlig sektor i samarbete med sådana länder anses därför som högriskprojekt med sannolikt låg utväxling. Vidare har premiärminister Hamza Abdi Barre öppet stött Hamas och kallat judar för ”djävulens avkomma”.

Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa:

 

  1. Hur ser överenskommelsen ut mellan Sverige och Somalia, och när slöts den?
  2. Finns det liknande överenskommelser med andra länder som innefattar länders möjlighet att styra bistånd mot att de tar emot personer som är oönskade i Sverige, och i så fall vilka?
  3. Kommer det att göras en samlad redovisning av detta stöd för återvandring via biståndet, och har det redogjorts för detta till OECD-Dac?
  4.  Har de uttalanden som Somalias premiärminister gjort enligt ovan någon påverkan på det svenska biståndet till offentlig förvaltning i Somalia?
  5. Har minsiterna fört en dialog med Sida om processen gällande de 60 miljoner kronorna till UNDP:s projekt i den somaliska offentliga förvaltningen och i så fall, vad innehöll dialogen?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2025/26:58, Somalia

Interpellationsdebatt 2025/26:58

Webb-tv: Somalia

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Benjamin Dousa (M)
Anf. 110 Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)

Fru talman! Anna Lasses har frågat mig hur överenskommelsen ser ut mellan Sverige och Somalia och när den slöts, om det finns liknande överenskommelser med andra länder som innefattar länders möjlighet att styra bistånd mot att de tar emot personer som är oönskade i Sverige, och i så fall vilka, om det kommer att göras en samlad redovisning av detta stöd för återvandring via biståndet och om det har redogjorts för detta till OECD-Dac, om de uttalanden som Somalias premiärminister gjort har någon påverkan på det svenska biståndet till offentlig förvaltning i Somalia och om ministrarna fört en dialog med Sida om processen gällande de 60 miljoner kronorna till UNDP:s projekt i den somaliska offentliga förvaltningen och vad dialogen i så fall innehöll.

Regeringen har varit tydlig med att svenskt utvecklingsbistånd kan villkoras i syfte att mottagarlandet ska följa folkrättsliga principer och samarbeta med Sverige i frågor om återtagande av sina egna medborgare. Det handlar inte om huruvida någon är önskad eller oönskad utan om personer som enligt myndighetsbeslut inte har rätt att vistas i Sverige. I Sveriges breda partnerskap med Somalia ingår därför, liksom för flera andra länder, även dialog på migrationsområdet. Syftet är att nå en samsyn om gemensamma åtaganden, där återtagande av somaliska medborgare som saknar rätt att vistas i Sverige är en viktig del.

Alla biståndsfinansierade verksamheter ska rapporteras till OECD-Dac, så även de aktuella Världsbanks- och UNDP-insatserna, som bland annat handlar om stöd till genomförandet av Somalias nationella utvecklingsplan. De redovisas också på openaid.se. En samlad resultatredovisning av regeringens politik lämnas årligen i budgetpropositionen.

Det är Sida och ambassaderna som bereder och beslutar om enskilda insatser i genomförandet av regeringens strategier för utvecklingssamarbetet. Regeringen och UD har en regelbunden dialog med Sida om genomförandet av regeringens strategier. Vidare är partnerländernas ägarskap centralt för ett effektivt utvecklingssamarbete. Att flera aktörer från Somalia involveras i diskussioner om olika insatser är därför en självklarhet.

Regeringen tar starkt avstånd från alla former av antisemitism och alla typer av Hamashyllningar.

Anna Lasses (C)
Anf. 111 Anna Lasses (C)

Fru talman! Jag ska försöka att inte upprepa allt som sades i den tidigare debatten – bara lite grann.

Det är svårt att inte förvånas över regeringens uppenbart otydliga och inkonsekventa hantering av biståndet.

Å ena sidan talar regeringen sig glödande varm för transparens, tydlighet och effektivitet. Det ska vara enkelt för den svenska skattebetalaren att se vart pengarna går. Likaså ska högriskprojekt undvikas när det kommer till mer långsiktiga utvecklingsprojekt. Rättsstatens principer ska råda, och korruptionen är ett rött skynke.

Å andra sidan verkar mycket av det här inte gälla när det kommer till målet om att koppla samman migrationspolitiken med biståndspolitiken. I kampen om att utvisa de personer som enligt beslut inte ska vistas i Sverige – så är det absolut – verkar man vara beredd att ta till alla metoder som står till buds. Hur ska man annars förklara detta med de 100 miljoner kronorna som har getts till Somalia, som är världens näst mest korrupta land? Självaste premiärministern har fått vara med och tycka till om projektets inriktning. Landet anses alltså vara ett högriskland. Det här är då samtidigt som regeringen har valt att avsluta långsiktiga utvecklingsprojekt i just högriskländer, som Myanmar, Kambodja, Burkina Faso, Mali, Afghanistan, Sydsudan och Palestina.

Det duger inte att man gömmer sig bakom Världsbanken eller olika FN-organ – att det är de som har genomfört detta. De gör säkert ett alldeles utmärkt jobb och gör så bra saker som möjligt med pengarna. Det är själva ansatsen, grunden och besluten som är inkonsekventa och faktiskt direkt märkliga.

Samtidigt som regeringen ställer allt högre krav på att exempelvis civilsamhället ska administrera sönder sig för att visa att pengarna inte under några omständigheter hamnar i korrupta händer väljer regeringen att till exempel indirekt avlöna den somaliske premiärministerns släktingar. Det är löner som i jobbskapande projekt skulle kunna försörja flera hundra människor i samma land.

Det finns en fråga som har vuxit sig allt starkare under hösten i takt med att den här skandalen har vuxit. Tänk om regeringen måste välja mellan å ena sidan att utvisa de illegala migranter som vi har här och som inte ska vara här och å andra sidan projekt som främjar demokrati och minskad fattigdom. Vad väljer man då när det kommer till biståndspengarna?

Sedan måste jag säga att de svar som biståndsministern gav snarare väcker fler frågor. Låt mig börja med att ställa om två av frågorna, som ministern och regeringen borde kunna svara på. För det första antyder ministern i sitt svar att det finns andra överenskommelser som liknar den med Somalia eller åtminstone att det är på väg. Vilka länder är det? För det andra har den somaliske premiärministerns uttalanden varit direkt antisemitiska och Hamasvänliga. Har det på något sätt påverkat de här 100-miljonersprojekten?

Benjamin Dousa (M)
Anf. 112 Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)

Fru talman! Jag ska ta mitt konstitutionella ansvar och försöka svara så ingående på alla de här frågorna som det bara är möjligt. Jag försöker förstå Anna Lasses frågeställningar och försöker sortera dem.

Vi kan börja med korruption. Om vi inte kan bedriva biståndsinsatser i korrupta länder kan vi inte ha något biståndsarbete över huvud taget. Alla länder som vi bedriver biståndsinsatser i just nu är mer korrupta än Sverige. Och mycket av vårt biståndsarbete går ju ut just på att minska korruptionen.

När det gäller svenska skattepengar och att säkerställa att detta är transparent och synligt och kan granskas av riksdagen, av journalister och av skattebetalare kan jag säga att vi vidareutvecklar Openaid. Alla de här insatserna kommer att vara fullt transparenta. Man kan rösta som man vill och göra sin egen bedömning, huruvida man tycker att det här är vettigt spenderade pengar eller inte.

Det är den första delen.

Den andra delen gäller Världsbanken och UNDP. Vi kan börja med Världsbanksfonden. Sverige har alltså stöttat samma fond tidigare. Det är ingenting nytt. Det är en bra fond. Vi hade gärna gått in med alla de 100 miljoner kronorna i just den Världsbanksfonden. Problemet var att det inte var möjligt. Vi hann bara utbetala 40 miljoner innan det inte längre var möjligt att fylla på. Då hade vi självklart en dialog med Somalia om vilka andra lösningar som fanns. Ambassaden och Sida kom då fram till UNDP. Som sagt: UNDP är en FN-organisation. Det finns ingenting konstigt med UNDP. Vi har finansierat dem med miljarder i många komplexa och korrupta miljöer runt om i hela världen. Vi har stort förtroende för UNDP och deras verksamhet och förutsätter att de också levererar på sina egna löften om nolltolerans mot korruption, precis som Världsbanken.

Sedan kommer det till dialog med landet. Jag menar att det är en självklarhet att man har en dialog även i mycket komplexa miljöer. Det har vi inte bara med Somalia. Det har vi med stora delar av den afrikanska kontinenten och, för den delen, i andra geografiska kontexter där vi bedriver biståndsarbete.

Att man har en dialog betyder inte att vi gör som den regeringen säger åt oss, utan vi har en dialog kring vilka prioriteringsområden de ser från sin sida. Vi har självklart också kontakt med civilsamhällesorganisationer, EU och andra länder som även de bedriver ett biståndsarbete på plats. För mig är det en självklarhet att ha kontakt med andra länder om hur de ser på sitt eget lands utveckling och vad de ser som stora behov.

När det kommer till att bygga samman migrationspolitiken och biståndspolitiken stod detta mycket tydligt i Tidöavtalet. Vi har en ny migrationsstrategi. Man kan tycka att det är bra eller dåligt, det har jag full respekt för, men det är en viktig del av regeringens utrikespolitik att biståndspolitiken inte ska vara en egen satellit som lever sitt eget lilla liv utan att den ska vara tätt sammankopplad med betydligt fler politikområden.

Det finns andra exempel. Varför prioriterar vi Ukraina så mycket som vi gör? Nästa år kommer vi att närma oss 20 procent av den totala biståndsbudgeten. Det är klart att vi solidariskt känner väldigt starkt med Ukraina, men det har ju minst lika mycket att göra med nationella svenska säkerhetsintressen, det vill säga att Ukraina försvarar även oss här hemma i Sverige. Det har vi varit transparenta med från första början.

När det kommer till antisemitiska och Hamashyllande kommentarer tar vi kraftfullt avstånd från alla typer av terrorromantik både här hemma i Sverige och i andra länder. Det är inte helt ovanligt med den typen av sympatier i delar av den här regionen, och det är därför inte en enda krona av biståndsbudgeten har gått till premiärministern eller en annan politiker utan, som sagt, via Världsbanken och UNDP.

Anna Lasses (C)
Anf. 113 Anna Lasses (C)

Fru talman! Tack så mycket till ministern för svaren! Det var väldigt intressant.

Jag håller med om att vi självklart inte kan bedriva biståndspolitik utan att ha kontakt med korrupta stater. Så ser verkligheten ut. Men när regeringen har pratat om biståndet är det just detta man lyfter fram: att vi inte under några som helst omständigheter ska närma oss dem som håller på med korruption. Då blir det här väldigt inkonsekvent och svårt att förstå.

Likaså har man sagt att man inte ska satsa på riskprojekt. Det här är ett riskprojekt – varenda expert som man pratar med säger att ska man jobba i Somalia får man räkna med ganska låg utväxling. Det som då kvarstår är att regeringen väljer detta för att det kan kopplas ihop med migrationspolitiken. Den tolkning man får göra blir att allt det här är okej så länge det kan kopplas samman med migrationspolitiken.

Jag hoppas verkligen att det inte är så, för i en värld där biståndet minskar kraftigt och Sverige blir en allt viktigare biståndsgivare är det oerhört viktigt att verkligen prioritera rätt. Med tanke på den utveckling som sker i världen handlar det om att hitta projekt som ökar demokratin och rättsstatens möjlighet att överleva.

Då blir det väldigt märkligt när regeringen säger att vi inte ska hålla på med riskprojekt – men just här ska vi det, för här ser vi möjligheten att koppla ihop det med migrationspolitiken. Det rimmar illa. Det har inte något att göra med vad jag tycker, utan det är ett ologiskt resonemang.

Jag vet att regeringen tar starkt avstånd från antisemitism och Hamasivrande, men det jag kan konstatera är att man stänger av allt stöd som har med UNRWA att göra på grund av att det finns tjänstemän långt ned i strukturen som eventuellt har gjort Hamasuttalanden, samtidigt som man alltså kan ha projekt i Somalia där det finns en premiärminister som är öppet antisemitisk. Det är väldigt märkligt och inte konsekvent.

Självklart ska vi ge stöd till Ukraina; det tror jag att vi alla är eniga om. Det om något handlar både om solidaritet och om ren säkerhet för Sverige.

Benjamin Dousa (M)
Anf. 114 Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)

Fru talman! Nu ska vi inte göra det här till en lång UNRWA-debatt. Jag tar gärna sådana i andra interpellationsdebatter.

Vi har finansierat mycket viktig verksamhet i Gaza trots de facto-styret och terroristorganisationen Hamas mycket antisemitiska hållning, och jag vill tydliggöra skillnaden mellan UNRWA och till exempel systerorganisationen UNDP – som för övrigt också bedriver viktigt arbete i Gaza och som vi fortsatt stöttar – och Världsbanken. Man måste skilja på organisation och geografisk kontext. Hade vi sett antisemitiska och terrorhyllande kommentarer från Världsbanken eller UNDP i Somalia hade det varit en helt annan sak än om landets styre kommit med sådant. Om man ska likställa de två geografiska kontexterna, vilket jag inte gör, borde vi ju med den retoriken inte ha något bistånd till Gaza över huvud taget.

När det handlar om att närma sig korruption har landet som sagt var stora problem med korruption, precis som många länder som vi bedriver biståndsarbete i, inklusive medelinkomstländer. Vi har dock inte fått några rapporter om att UNDP eller Världsbanken i Somalia skulle ha stora problem med korruption. Skulle vi få den typen av rapporter skulle vi självklart agera på en gång, och det skulle även Sida och vår ambassad göra.

När det gäller den stora makrofrågan, alltså demokrati och fattigdomsbekämpning, handlar det om att ha flera tankar i huvudet samtidigt. För att få lite perspektiv på det står vi nu och debatterar 100 miljoner i en budget på 56 miljarder. Väldigt mycket pengar går till fattigdomsbekämpning, demokrati och MR-aktivister runt om i hela världen, och mycket går till saker som inte direkt har med detta att göra. Vårt stora kärnstöd när det kommer till SRHR och till exempel till klimatfonderna kanske inte har direkt med demokrati att göra, men det bidrar till en bättre planet att leva på. Man måste alltså kunna ha flera tankar i huvudet samtidigt.

Här handlar det om en debatt om 100 miljoner i en budget på totalt sett 56 miljarder.

Anna Lasses (C)
Anf. 115 Anna Lasses (C)

Fru talman! Jag vill verkligen understryka att jag inte lägger någon skuld på UNDP och Världsbanken. De gör ett utmärkt jobb oavsett om de gör det i Somalia, Palestina eller var det nu är. Jag har fullt förtroende för dem.

Detta är inte en UNRWA-debatt; jag tog det bara som ett exempel, men jag måste ändå ta med mig att biståndsministern klart och tydligt slog fast att UNRWA uppenbarligen är en terrororganisation.

Jag måste också säga att SRHR och klimat i allra högsta grad är demokratiarbete. Hur kan biståndsministern stå och säga att SRHR, som på något sätt är grundläggande för kvinnors förutsättningar, inte är demokratiarbete? Det om något är demokratiarbete, däremot på annan nivå. Samma sak med klimatet – om klimatförändringarna får fortgå finns det ju liksom ingenting, så det om något är också demokratiarbete. Det mesta kan nog klassas som demokratiarbete.

100 miljoner är absolut en liten del av budgeten, men om man har flera sådana här avtal blir det raskt mer pengar.

Att vi har olika syn på saker och ting respekterar jag definitivt. Men jag kan fortfarande konstatera att regeringens biståndspolitik utifrån sett är oerhört inkonsekvent. Vi kommer definitivt att fortsätta granska det här fallet och andra fall om sådana kommer. Det här är inte okej.

Benjamin Dousa (M)
Anf. 116 Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)

Fru talman! Jag skulle vilja inleda med att snabbt förtydliga två saker där jag tycker att Anna Lasses lade ord i min mun, inte helt fint tolkade.

Jag har aldrig sagt att UNRWA är en terroristorganisation. Det jag sa var att vi har sett bekräftade fall av Hamashyllningar och terrorromantik hos UNRWA:s medarbetare. Det betyder inte att hela UNRWA skulle vara en terroristorganisation.

Sedan var det frågan om SRHR och klimatarbetet; har vi ingen planet finns heller ingen demokrati. Det jag menar är att vi med hjälp av biståndet ska se till att flickor och unga kvinnor kan få tillgång till säkra aborter. Det handlar i första hand om hälsa. Om man mår bra kan man också engagera sig i demokratin och rösta. Om man är död kan man inte rösta. Visst kan vi tolka det så, men i de frågorna finns inte någon konflikt mellan oss. Det om det.

Allt finns publikt på Openaid, och allt finns hos UNDP och Världsbanken. Multi-Partner Trust Fund, som Sverige tidigare har stött, och stödet till Somalias nationella utvecklingsplan handlar om att främja reformer i offentlig sektor, bygga institutionell kapacitet och stödja ledarskap och digital omvandling för en förbättrad samhällsstyrning och hållbar ekonomisk utveckling. Det är precis vad vi gör i många andra länder som också präglas av hög grad av korruption, som också har ledarskap som hyllar rörelser som står långtifrån svenska värderingar, men det är så vi får till riktig förändring. Det här är inte ett biståndsarbete som är mer annorlunda än vad vi gör i många andra kontexter. Det nya är att vi också villkorar stödet med att man tar emot sina egna medborgare, och det tycker jag är en självklarhet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.