Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

socialtjänstens ansvar för asylsökande barn

Interpellation 2002/03:243 av Wahlén, Gunilla (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-03-17
Anmäld
2003-03-18
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2003-03-21
Sista svarsdatum
2003-03-31
Besvarad
2003-04-01

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 17 mars

Interpellation 2002/03:243

 av Gunilla Wahlén (v) till statsrådet Morgan Johansson om socialtjänstens ansvar för asylsökande barn

Det är väl grundad kunskap att barn tar ansvar både för sig själva, sina syskon och sina föräldrar när föräldrarna av någon anledning inte orkar ta sitt föräldraansvar. Barn till föräldrar med psykiska problem eller missbruk har ofta vittnat om den solidaritet de känt med sina föräldrar som de många gånger skött och skyddat.

Barn med erfarenheter från krig och katastrofer reagerar ofta på motsvarande sätt eftersom de ser den börda som föräldrarna redan bär och försöker underlätta för dem genom att försöka klara sig själva. De har ofta egna erfarenheter och upplevelser som de inte kan dela med någon och ibland kan de vuxna inte ens ha kännedom om att barnen har sett och upplevt mycket traumatiska händelser.

I Sverige har vi i dag ett stort antal barn som antingen kommit tillsammans med sina föräldrar eller ensamma från länder där de utsatts för krig, förföljelser och trakasserier. Det är barn som redan när de kommer till Sverige har djupa trauman.

Väl i Sverige, som undertecknat FN:s barnkonvention, skulle man tro att dessa barn nu skulle få en trygghet och möjlighet att läkas. Tyvärr kan vi konstatera att så är det inte. I dag är det snarare så att dessa barn får ytterligare bördor att bära genom långa väntetider på besked om de får uppehållstillstånd eller ej och genom en ovärdig behandling i samband med avvisning.

Dagligen får vi rapporter via massmedierna, organisationer och enskilda om en skrämmande behandling av dessa barn. Myndigheterna har tenderat att skylla på varandra och ingen har tagit ansvar för barnen. Det har även gällt socialtjänsten. Det är särskilt allvarligt eftersom de utgör det yttersta nätverket när barn far illa. Exempel finns på att socialtjänsten inte behandlat asylsökande barn som far illa i enlighet med socialtjänstlagen eller FN:s barnkonvention.

I den reviderade överenskommelsen om utveckling av introduktion för flyktingar och andra invandrare mellan AMS, Integrationsverket, Migrationsverket, Skolverket och Svenska kommunförbundet kan man läsa att "barns och ungdomars introduktion har inte uppmärksammats tillräckligt, t.ex. upprättar fortfarande inte samtliga kommuner individuella introduktionsplaner för nyanlända barn och ungdomar".

I en rapport från Rädda Barnen som presenterades den 6 mars konstaterar man att flyktingbarnens egna asylskäl förbises av Migrationsverket och att utredningarna inte görs utifrån barnets perspektiv. Detta genomsyrar hela processen för de asylsökande barnen och inte minst i kommunerna. Detta trots att man slagit fast att hela familjens situation ska beaktas och där barnen självfallet är en viktig part.

Hur ska dessa barn någonsin kunna läkas när den fristad de trodde sig ha nått snarare skapar nya trauman än motsatsen? På alla nivåer intygar man att självfallet ska barnets bästa beaktas men i den konkreta vardagen skyller kommunerna på staten, staten på kommunerna, socialtjänsten på Migrationsverket och så vidare, när bristerna påtalas och barnen kläms obarmhärtigt mellan dessa instanser.

Mina frågor till statsrådet är:

1. Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att skyndsamt komma till rätta med bristerna i socialtjänsten avseende asylsökande barn?

2. Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att utveckla omhändertagandet av asylsökande barn inom socialtjänsten?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:243, socialtjänstens ansvar för asylsökande barn

Interpellationsdebatt 2002/03:243

Webb-tv: socialtjänstens ansvar för asylsökande barn

Protokoll från debatten

Morgan Johansson (S)
Anf. 26 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Gunilla Wahlén har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att skyndsamt komma till rätta med bristerna i socialtjänsten avse- ende asylsökande barn och om jag avser att vidta några åtgärder för att utveckla omhändertagandet av asylsökande barn inom socialtjänsten. Det råder ingen tvekan om att många asylsökande barn har svåra erfarenheter med sig när de kommer till Sverige. Migrationsverket ansvarar för mottagandet av asylsökande samt för ersättning till kommuner och landsting under den tid asylansökan prövas enligt lagen om mottagande av asylsökande med flera. Det innebär bland annat att Migrationsverket ordnar lämpligt boende och bekostar deras uppehälle. Enligt utlänningslagen ansvarar Migrationsverket för utred- ningen av asylskäl. Med asylsökande barn menar vi både barn som kommer ensamma och barn som kommer tillsammans med sina föräldrar. Asylsökande barn har i princip rätt till samma hälso- och sjukvård som barn som är bosatta i Sverige, enligt en överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet. De har också rätt till barnomsorg och skolgång. När det gäller socialtjänstens ansvar för asylsö- kande barn skiljer det sig inte från ansvaret för andra barn. En anmälan om att ett barn riskerar att fara illa på grund av förhållandena i hemmet eller på grund av sitt eget beteende ska alltid utredas enligt gällande bestämmelser. Om det finns behov av sociala insatser för ett asylsökande barn ansvarar kommunen för dessa oavsett om barnet kommit ensamt eller till- sammans med en eller båda föräldrarna. De barn som kommer ensamma har ett annat be- hov av samhällets stöd än de barn som kommer till- sammans med sina föräldrar. Det är socialtjänstens uppgift att utreda ett ensam- kommande barns behov och fatta beslut om var bar- net ska bo samt att följa upp en sådan placering. För- utsättningen för detta är att Migrationsverket anmäler till socialtjänsten när ett barn kommer ensamt till Sverige. Det råder dock vissa oklarheter när det gäller an- svarsfördelningen mellan kommunen och Migra- tionsverket när det gäller mottagandet av ensam- kommande asylsökande barn. Det handlar i första hand om tolkningar av hur långt Migrationsverkets ansvar sträcker sig och var kommunernas ansvar tar vid. Kommunerna har inte alltid känt till eller inte tagit ansvar för att utreda de barn som bor i Migra- tionsverkets anläggningar eller tillsammans med släktingar. Det handlar också om ekonomiska frågor mellan Migrationsverket och kommunerna. Sedan början av förra året pågår ett arbete i Rege- ringskansliet för att tydliggöra detta ansvar och för att förbättra situationen för de ensamkommande barnen. Socialstyrelsen och Migrationsverket har haft i upp- drag att ta fram förslag till hur mottagandet av de ensamkommande barnen kan förbättras. Därefter har Migrationsverket haft regeringens uppdrag att under- söka förutsättningarna för att träffa avtal med ett antal kommuner att ansvara för mottagandet av ensam- kommande barn. Uppdraget har redovisats, och för- slagen bereds vidare inom Regeringskansliet. Rege- ringen avser återkomma i frågan. Tillsynsmyndigheterna har i sina rapporter inte redovisat några särskilda brister när det gäller social- tjänstens handläggning av ärenden rörande asylsö- kande barn. Det finns såväl goda som mindre goda exempel på hur kommunerna arbetar med barn som far illa. Jag utgår från att det arbete som just nu pågår inom Regeringskansliet för att förbättra arbetet och förtydliga ansvaret för asylsökande barn kommer att ge resultat. Jag avser därför inte att vidta några andra åtgärder när det gäller socialtjänstens arbete med asylsökande barn i dagsläget. Jag vill slutligen nämna den proposition, Stärkt skydd för barn i utsatta situationer, som nyligen lämnats till riksdagen. Den innehåller ett antal förslag som syftar till att förbättra arbetet med barn som lever i utsatta situationer. Regeringen avser också att inom kort tillsätta en utredning med uppgift att ta fram ett förslag till en nationell handlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården.
Gunilla Wahlén (V)
Anf. 27 Gunilla Wahlén (V)
Herr talman och övriga i salen! Asylsökande barn som kommit till Sverige har varit med om en rad upplevelser och händelser som det är svårt för oss i Sverige, barn och vuxna, att ens föreställa oss, om hur det är att fly från krig eller förföljelse. Asylsökande barn kan ha varit med om att nära anhöriga som deras farfar eller morfar har försvunnit eller om att föräld- rarna utsatts för hot om våld eller död eller faktiskt blivit misshandlade, torterade, våldtagna eller dödade. De kan ha varit med om upplevelser som de flesta barn och vuxna inte ens har sett på TV eller läst om i tidningarna i Sverige. Vi ser nu dagligen rapporter om hur det ser ut i krigets Irak, om hur familjer tvingas fly och om vilka vedermödor de utstår. Som tur är slipper vi se bilder på hur människorna faktiskt lider. Jag har själv när jag arbetat som sjuksköterska på sjukhus i krigshärja- de områden sett hur människor kan utsättas för de mest grymma saker, som vi i Sverige inte alls haft någon erfarenhet av, åtminstone inte sedan många hundra år tillbaka, skulle jag gissa. Men de här barnen finns i Sverige, och de har de här erfarenheterna. De är därför en särskilt utsatt grupp med speciellt behov av stöd, skydd och trygg- het. De behöver hjälp att här i Sverige bearbeta sina hemska upplevelser. Asylsökande barn i Sverige har samma rätt som andra barn i våra svenska kommuner att få vad de behöver i form av hjälp, skydd, stöd och trygghet. Det är vi överens om, men får de här barnen det? Jag delar inte statsrådets uppfattning på den punkten. Jag måste svara att de här barnen inte får samma rättig- heter som andra barn i våra svenska kommuner. I den reviderade överenskommelse om utveckling av introduktion för flyktingar och andra invandrade som träffats mellan AMS, Integrationsverket, Migra- tionsverket, Skolverket och Svenska Kommunför- bundet kan man läsa att barns och ungdomars situa- tion inte uppmärksammas tillräckligt och att man inte upprättar individuella introduktionsplaner för de här barnen. Socialtjänsten har ett oomstritt ansvar för varje barn, oavsett om det är ensamkommande eller kom- mer hit tillsammans med sina föräldrar. Det ska få en introduktionsplan. Dessa barn har faktiskt ett stort trygghetsbehov, som inte kan tillfredställas på samma sätt som sker i familjer som är uppvuxna med sina mor- och farföräldrar och fastrar och mostrar i Sveri- ge. Dessa barn är ganska mycket lämnade åt sig själ- va. De ska inte behöva bo trångt. De ska inte behöva flytta från bostad till bostad och från förskola till förskola. Där skapar de kontakter med kompisar som de faktiskt behöver under tiden fram till dess att det är klart att de får uppehållstillstånd eller inte. Barnen behöver få en kärna av trygghet, även om de måste åka tillbaka till sitt hemland. Statsrådet nämner i sitt svar att tillsynsmyndighe- terna inte har gjort några särskilda anmärkningar mot hur barnen har det. Jag lägger inte så stor vikt vid dessa myndigheters synpunkter. Jag lägger mycket större vikt vid det som Rädda Barnen och Barnom- budsmannen säger. De pekar på en hel rad brister och på att det behöver vidtas en massa åtgärder i social- tjänsten, i boendet och i förskolan. Kommer statsrådet att göra någonting för dessa barn?
Erik Ullenhag (Fp)
Anf. 28 Erik Ullenhag (Fp)
Herr talman! Tack, Gunilla Wahlén, för en myck- et viktig interpellation. Verkligheten är den att svensk flyktingmottagning i dag inte fungerar, och det är något som i synnerhet drabbar barn. Människor inklu- sive barnfamiljer får vänta i år på besked ifall de får stanna i Sverige eller inte, vilket sliter sönder barn och vuxna som har kommit för att få skydd i Sverige. Vi kan varje dag läsa rapporter om enskilda fall från Rädda Barnen och i medier där Sverige faktiskt inte uppfyller barnkonventionen. Det tydligaste förhållandet är den situation som vi har med ensamkommande flyktingbarn, som sedan lång tid tillbaka har fallit mellan stolar. Migra- tionsverket har sagt att det inte är dess ansvar, och inte heller har socialtjänsten i många kommuner tagit sitt ansvar. Folkpartiet har en tydlig politik på det här områ- det. Det handlar om att förkorta handläggningstider och om att skriva om lagstiftningen så att barnets bästa sätts i centrum. Vi har hittills inte fått med oss regeringen på detta, men vi hoppas att vi ska lyckas med det. För att konkret gå in på det interpellationssvar som Morgan Johansson har lämnat vill jag säga att det reser nästan fler frågor än vad det besvarar. Till att börja med funderar jag en smula över verklighets- beskrivningen. Morgan Johansson skriver i sitt inter- pellationssvar att det inte råder någon tvekan om att många asylsökande barn har svåra erfarenheter bak- om sig när de kommer till Sverige. Det är en verklig- hetsbeskrivning som vi nog alla delar. Men den fråga som interpellationen väcker är: Skapar vi svåra erfa- renheter i Sverige? Är det så att flyktingmottagandet fungerar så illa att det skapar psykiska problem hos barn även i Sverige? Det är min uppfattning, och jag undrar ifall statsrådet delar den. I det här sammanhanget måste man tyvärr påmin- na om att Socialdemokraterna har suttit vid makten i snart nio år. Ministrar av olika slag säger varje gång när den här frågan kommer upp: Vi ska vidta åtgär- der. I det här fallet skriver Morgan Johansson att rege- ringen avser att återkomma i frågan vad gäller ansva- ret för de ensamkommande barnen. Jan O Karlsson brukar i och för sig använda kraftfullare ord - han brukar säga att det ska komma skyndsamt och att regeringen tar detta på mycket stort allvar. Här är det mer ett siande om framtiden som inte är lika starkt. Min konkreta fråga kommer nu. Detta har sagts under hela förra året, i ganska inflammerade debatter när flyktingbarn har försvunnit från flyktingförlägg- ningar runtom i Sverige. Vi har fått rapporter och fört diskussioner gång på gång om de här barnen. Det finns förslag som har lämnats. Min fråga blir: När kommer de åtgärderna? Min tredje frågeställning rör mer statsrådets egen proposition. I slutet av svaret hänvisar Morgan Jo- hansson till propositionen Stärkt skydd för barn i utsatta situationer. Den propositionen innehåller mycket bra, men när jag har läst den så har jag inte hittat ett enda ord om asylsökande barn. När jag läste propositionen och när Folkpartiet behandlade den motionsvägen var vi ganska upprörda över att man inte tog upp asylsökande barn. När statsrådet nu sva- rar på en interpellation så hänvisar han till den propo- sition där det mig veterligen inte talas om asylsökan- de barn. På vilket sätt kommer den här propositionen att förbättra situationen för de asylsökande barnen? Jag har en fjärde och sista fråga som interpella- tionssvaret ger upphov till. Morgan Johansson säger att det pågår ett arbete vad gäller ensamkommande barn. Det är alldeles riktigt. Men eftersom det pågår ett arbete vad gäller asylsökande barn i stort så kom- mer inga ytterligare åtgärder. Min fråga är då: Vilket ytterligare arbete, förutom det arbete som pågår vad gäller ensamkommande barn, pågår i Regeringskans- liet? Det står ju i interpellationssvaret att det pågår ett arbete för att förbättra situationen för asylsökande barn i allmänhet.
Magdalena Andersson (M)
Anf. 29 Magdalena Andersson (M)
Herr talman! Jag har ett par synpunkter i den här interpellationsdebatten. Den ena är att det flera gånger sägs i statsrådets svar att det är viktigt att reda ut vem som har ansvaret och hur man använder det. Statsrådet säger också att det finns oklarheter och att man har kunnat tolka regelverket på flera olika sätt. Sedan kommer detta om att det pågår ett arbete i Regeringskansliet för att reda ut ansvaret, var det ligger och vilket syfte man har med att förbättra situationen för de ensamkom- mande barnen. Socialstyrelsen och Migrationsverket har haft olika uppdrag, och de redovisas också i sva- ret. Sedan säger statsrådet: Regeringen avser att åter- komma i frågan. Jag är precis lika nyfiken som före- gående talare. När då? Det arbete som ministern hän- visar till har ju pågått i över ett år. Det är ett arbete som handlar om barn - barn som far illa. Min upp- fattning är att det inte duger att svara så, och säga att vi håller på att jobba och att vi återkommer. Det här är frågor som hastar! Det skulle vara klädsamt om ministern i dag kun- de tala om när regeringen tänker återkomma. Är det i vår, i sommar, i höst eller nästa år? När får vi beske- det? Vi har pratat om propositionen Stärkt skydd för barn i utsatta situationer. Vi moderater har i vårt motionssvar med anledning av propositionen talat om ensamkommande flyktingbarn, om flickor som kom- mer hit och är utsatta för trafficking och om den sor- tens problem som inte tas upp i propositionen eller i utredningen. Vi har krävt skyndsamma förslag till åtgärder, för det är så viktigt. Nog borde regeringen kunna titta på detta också! Det är intressant att statsrådet tar upp propositio- nen. Vi ska ju snart ha den i kammaren. Men slut- klämmen gör mig lite fundersam. Vi ska ta fram en nationell handlingsplan för barn- och ungdomsvård, säger statsrådet. Det kan ju vara bra att erinra om att det nu finns nio nationella handlingsplaner som rege- ringen har initierat. Man kan ställa sig frågan: Är det handlingsplaner som löser de problem som ska lösas? I propositionen föreslås en massa olika saker. Det är olika utredningar och uppdrag. Man lägger ut på BRÅ, man lägger ut på Socialstyrelsen och på alla möjliga. Vore det inte bättre om man genomförde den floran av förslag, utredningar och initiativ som man ska ta innan riksdagen ska ta ställning till ytterligare en handlingsplan? Min konkreta fråga till statsrådet är: Är det inte bättre att genomföra målen på den väg som föreslås innan vi fastnar i ytterligare dokumentskrivande?
Morgan Johansson (S)
Anf. 30 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Jag tror att vi kan göra många saker samtidigt. Vi kan genomföra de förslag som vi allde- les nyss har lagt fram och som baserar sig på två utredningar, LVU-utredningen och Barnmisshandel- skommittén, och deras förslag. Det var det som vi gick fram med i den proposition som heter Stärkt skydd för barn i utsatta situationer. Det fanns en lång rad förslag, bland annat om att utvidga anmälnings- plikten till att också gälla kriminalvården och Medi- cinalverket. Vi skärpte straffen och satte in en ny straffskärpningsgrund. Vi ska lägga fram ett förslag om att ta fram speciella dödsfallsutredningar, det vill säga där barn faktiskt misshandlas till döds, för att ta reda på vad som har gått fel i samhället dessförinnan och så vidare. Det är en lång rad förslag. I propositionen sade vi också att det här är en bra proposition, men att vi behöver göra mer. Vi har haft en socialtjänstlag i 20 års tid, och vi har inte under de åren på ett mer systematiskt sätt gått igenom hur den sociala barn- och ungdomsvården fungerar generellt sett i Sverige. Vi kände att vi måste göra det och försöka klara av det under mandatperioden. Då gör vi ungefär på samma sätt som vi gjorde med narkotika- handlingsplanen; vi tillsätter en utredning som lägger fram förslag om en handlingsplan. Magdalena An- dersson säger att vi har antagit nio nationella hand- lingsplaner. Och visst har vi gjort det! De gäller nar- kotika, alkohol och en lång rad andra områden. Det är på det sättet vi arbetar. Nu gör vi på samma sätt här och tar fram en handlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården. Men först ska vi ha en utredning på plats, och då måste riksdagen först besluta om propositionen och det hoppas jag att man gör på ett välvilligt sätt. Detta har betydelse. Erik Ullenhag undrar varför det här står i slutet av mitt interpellationssvar och om vi inte negligerar asylsökande barn i propositionen och så vidare. Min ingångspunkt är att asylsökande barn har samma rättigheter att få växa upp i trygghet som alla andra barn har som vistas i Sverige. Så en- kelt är det. Det innebär också att socialtjänsten har samma ansvar gentemot asylsökande barn som alla andra har. Det är samma lagstiftning som gäller. Nu gör vi förbättringar med den proposition som vi lade fram för någon månad sedan och sedan ytterligare med den nationella handlingsplanen. Detta kommer att innebära förbättringar för alla barn som är utsatta och som far illa. I den gruppen finns också de asylsö- kande barnen. Vi fick en del slängar i frågan om när förslagen kommer från de utredningar som är på gång. Är det så att ni bara utreder och utreder? undrade man. Ja, det är så vi försöker jobba i statsmakterna. Först gör man en utredning, sedan har man ett remissförfarande och efter det fattar man beslut om hur man ska gå vidare. De förslag och den utredning som ni nu far efter är den som i huvudsak gjordes av Socialstyrel- sen. Den handlar om förbättringar i mottagandet av barn från annat land som kommer till Sverige utan medföljande legal vårdnadshavare. I den utredningen finns en rad förslag, bland annat ett nytt institut med företrädare för ensamkommande barn med mer långt- gående ansvar än vad dagens gode män har. Där finns också förslag när det gäller rekrytering och utbildning av gode män, förslag om hur gränsdragningen mellan Migrationsverket och kommunerna ska ske och så vidare. Vi håller alltså på att jobba med det här, men det finns också en finansieringsfråga framför allt gente- mot kommunerna. Vi försöker från socialdemokratins sida se till att ha sociala reformer finansierade när de genomförs.
Gunilla Wahlén (V)
Anf. 31 Gunilla Wahlén (V)
Herr talman! De asylsökande barnen är ingen ho- mogen grupp. Varje barn som individ har sina speci- ella behov. Det de har gemensamt är att de har tving- ats fly och komma till ett främmande land. Många barn har föräldrar som är trygga och har förmåga att ta hand om barnen. Men de barn som kommer i kon- takt med de sociala myndigheterna, barn som inte är en del av en familj, är barn som föräldrarna av olika skäl inte har förmåga att ta hand om. Jag har svårt att se att ensamkommande barn eller barn med föräldrar som till exempel ligger på psyksjukhus ska behöva bo på speciella institutioner. Det är viktigt att inte göra det misstag som man har gjort tidigare när det gäller andra barn. De här barnen ska bo i familjehem som har kompetens att ta hand om barnet - med språket, med den kulturella bakgrunden och med den miljö som barnet behöver. Det är ganska många barn som kommer hit som ensamkommande barn. Risken är uppenbar att de bor på ett gruppboende, grupphem eller vad man kallar det. De har olika språk, olika bakgrund. De behandlas som en grupp och det blir väldigt svårt. De behöver individuellt omhändertagande. Vi är inte överens om att de här barnen har det så bra i Sverige som vi skulle önska. Det finns många massmedierapporter. Man kan inte bara gå på mass- medierna. Sedan jag började i riksdagen har jag in- tresserat mig för just den här gruppen barn. Jag kom- mer från trakter där vi inte har många invandrarbarn. Det är när jag har kommit hit ner som jag har diskute- rat det. Jag har träffat barnen här och deras föräldrar. Jag har hört deras berättelser. Jag har lyssnat på deras advokater. De har inte samma möjligheter och rättig- heter som grupp. Många individer far illa. Jag har otaliga exempel på det. Det ska vi inte ta upp i kam- maren, för det är inte ett forum för enskilda exempel. De här barnen skulle behöva ha en egen företräda- re som inte är socialtjänst eller någon på Migra- tionsverket. Det behövs någon som kan tolka, som kan deras språk och som kan följa barnen och säga: Den här veckan mår barnet väldigt dåligt, det regredi- erar och kan inte fatta beslut. Nästa vecka kanske barnet är sig självt igen och kan vara med och fatta beslut. De här barnen är väldigt sköra. Jag välkomnar att vi ska få en nationell hand- lingsplan för den här delen av verksamheten. Jag hoppas och tror att man i den nationella handlings- planen kommer att lägga särskild vikt vid de här barnen och deras situation och förbättra kvaliteten på omhändertagandet, precis som man ska förbättra kvaliteten på omhändertagandet av andra barn och deras liv här i Sverige.
Erik Ullenhag (Fp)
Anf. 32 Erik Ullenhag (Fp)
Herr talman! Jag fick inte speciellt mycket svar på de frågor jag ställde. På ett par frågor fick jag inte alls svar och på andra svar som inte var speciellt tillfreds- ställande. Jag ska försöka koncentrera mig på ett par frågor som är viktiga. Den första frågan är frågan om verkligheten, som Morgan Johansson inte besvarar. Delar du min upp- fattning, barnpsykologers uppfattning och ett antal flyktingorganisationers och Rädda Barnens uppfatt- ning om att asylsökande barns problem inte bara beror på upplevelser i hemlandet? De skapas också i huvudsak av ett dåligt flyktingmottagande i Sverige. Är vi överens om den verklighetsbeskrivningen, Morgan Johansson? Det är en bra start, att vara över- ens om verklighetsbeskrivningen. Det är klart att man kan raljera med en opposition som klagar på att regeringen utreder. Vi är ganska trötta på utredande på flyktingpolitikens område om att göra den mer humanitär. I höstas och förra våren kunde man höra Jan O Karlsson säga att frågan om de asylsökande barnen är en prioriterad fråga som ska behandlas skyndsamt. I dag svarar Morgan Johansson att regeringen avser att återkomma i frågan. Det känns nästan som om man backar från vad man tidi- gare har utlovat. Det finns en rad exempel: Jan O Karlsson talade hela förra året om ett vidgat flyktingbegrepp. Han lovade det i valrörelsen. Utredningen skulle vara färdig i oktober. Nu har det kommit ett besked i riks- dagen att det inte blir någon utredning alls. Det blir inget vidgat flyktingbegrepp som omfattar kön och sexuell läggning. Det är väl inte så konstigt att vi från oppositionens sida hyser en viss oro. Det handlar också om propositionen om särskilt utsatta barn. I Morgan Johanssons interpellationssvar står det: "Det råder ingen tvekan om att många asylsökande barn har svåra erfarenheter med sig när de kommer till Sverige." Alldeles riktigt. För mig innebär detta att det är särskilt utsatta barn som borde omfattas av propositionen med särskilda skrivningar. Nu säger Morgan Johansson att de omfattas generellt. Men det finns inga resonemang om just den gruppen i propositionen. Är det en miss från regeringens sida? Innebär det att vi får bifall till de motioner vi har väckt om att lyfta in skrivningar om asylsökande barn?
Magdalena Andersson (M)
Anf. 33 Magdalena Andersson (M)
Herr talman! Man ska inte recensera varandra i talarstolen. Det är inte uppfostrat att göra det. Men jag får lov att säga att det svar som ministern gav inte renderar mer än ett IG, tyvärr. Det är inget svar utan en redovisning av olika planer som man håller på med och som ska komma. Men vi får inget svar på när de kommer. Det duger inte. Svaret blir att man avser att återkomma. Det hjälper inga barn. Det hjäl- per inte dem som har det svårt. Det hjälper inte dem som jobbar på flyktingförläggningar. Det hjälper inte frivilligorganisationerna. Vi måste veta vad som ska göras. Det är trist att behöva konstatera att den minister som skulle ha kunnat vara en handlingens man före- drar att vara en planernas man.
Morgan Johansson (S)
Anf. 34 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Det är handlingsplaner vi talar om - planer för handling. Det är precis så vi arbetar sedan några år tillbaka. När man vill göra någonting lägger man fram en handlingsplan. Sedan ser man till att finansiera det man vill göra. Det är det jag efterlyser från oppositionen. Det är oerhört lätt att säga: Vi ska göra det och det och det. De förslagen ska komma nu, helst i går. Sedan frågar vi: Hur ska ni betala det? Då står Moderaterna där med sina skattesänkningar, helt tomhänta, och Folkpartiet likadant. Man råkar ut för det ibland på regeringssidan, att man blir skälld för att man inte kommer med förslag. I nästa andetag frågar man var utrymmet finns: Var är finansieringen? Vi är beredda att gå fram med sociala reformer. Vi gör också det oavbrutet. Men vi har varit oerhört medvetna om att det gäller att se till att ha finansie- ringen klar när reformerna kostar pengar. Där har man dessvärre ibland brustit från oppositionens sida. I den utredning som nu är klar framförs förslag på det område som Gunilla Wahlén var inne på, nämli- gen att det ska finnas en särskild företrädare för de här barnen. Det finns också en lång rad andra förslag. De förslagen bereder vi som vanligt. Vi lägger fram förslag när vi är framme och också har finansiering. Det är Utrikesdepartementet som är huvudberedande departement för de här förslagen, naturligtvis i nära samarbete med Socialdepartementet. Ni kan vara övertygade om att vi från vår sida kommer att fortsätta att uppmärksamma frågorna och driva dem vidare. Men jag kommer inte att göra det därför att ni säger att vi borde ha gjort detta redan i går eller så fort som möjligt. Det gäller att se till att beredningsordningen respekteras och att vi har en finansiering framme. Erik Ullenhag ställer en fråga som rör sig mer om retorik än politik. Han frågar: Varför nonchalerar ni de asylsökande barnen i propositionen? Det gör vi inte. Vad jag säger är att vår ingång är att social- tjänsten ansvarar för alla utsatta barn. De instrument som finns och åtgärder som kan vidtas omfattar alla. Också asylsökande barn har samma rättigheter som alla andra att växa upp i trygghet. Erik Ullenhag försöker få det till att det är Sveri- ges fel att de här barnen är utsatta. Så långt vill jag inte gå. Även om det säkert brister på ett eller annat område kan man inte hävda att det är det svenska flyktingmottagandets fel att barnen är utsatta i de fall de är det. Då hårdrar man det hela lite väl mycket. Jag skulle över huvud taget vilja efterlysa en smula mer ödmjukhet från oppositionens sida när de själva egentligen inte har några förslag att komma med. Det är väldigt lätt att angripa regeringen och säga att den inte kommer fram fort nog med de för- slag som finns.
Gunilla Wahlén (V)
Anf. 35 Gunilla Wahlén (V)
Herr talman! Jag lovar att respektera regerings- ordningen, och jag frångår den inte när jag tar upp frågan om att det är kommunernas ansvar, social- tjänstens ansvar, och anser att de kan göra saker redan i dag. Tillsynsmyndigheterna bör bli mera uppmärk- samma på att göra en tillsyn kring dessa frågor. Då tror jag att man också kommer att få större anledning att vidta åtgärder. Naturligtvis är det inte svenska myndigheters fel att de här människorna har varit tvungna att fly. Det är inte vårt fel att de far illa och kommer hit. Men det vi kan göra för att underlätta för dessa barn är att ge dem en trygghet, en bas, att leva vidare på, antingen här eller i deras ursprungsländer när de kommer till- baka dit. Det betyder att vi måste vara mycket mera lyhör- da för de här barnen. De vet att det inte är svenska myndigheters fel att de bor här. De far illa av lång väntan, av dåligt bemötande, av hur de blir behandla- de. Om de i stället får ett bra bemötande och en bra behandling av dem som de möter i det svenska sam- hället ger vi dem förutsättningarna för att få en bra tillvaro. Därför tycker jag att det är viktigt att dessa barn uppmärksammas och finns med i den nationella handlingsplanen. Vi måste redan i dag verkligen titta på hur det ser ut och se till att tillsynsmyndigheterna uppmärksammar frågan skarpt. Jag vill tacka mina kamrater för debatten.
Morgan Johansson (S)
Anf. 36 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Jag kan avslutningsvis säga, när det gäller den allra sista punkten som Gunilla Wahlén tog upp, att det är viktigt att inte bara döma utifrån massmedieuppgifter. Åtminstone från riksdagens och regeringens sida bör vi använda oss av de till- synsmyndigheter som vi har och i första hand fråga dem hur det egentligen står till i de olika regionerna. Vi gjorde inför den här interpellationsdebatten en genomgång och gick ut till länsstyrelserna och fråga- de hur de arbetar med att ta hand om asylsökande barn. Vi fick svar från många som redovisade åtgär- der riktade mot just dessa barn i deras regioner. I Rinkeby har man tagit fram en metod och en handbok för att hjälpa kommunerna. I Västra Götaland har man byggt upp ett regionalt nätverk med personal från flyktingförläggning, socialtjänst, vuxenpsykiatri och så vidare. På Gotland har man ett mycket gott samarbete mellan Migrationsverket, kommunen och socialtjänsten just i fråga om de asylsökande barnen. I Kalmar län är man noga med att från socialtjänsternas sida i de olika kommunerna i länet uppmärksamma de asylsökande barnen så att de verkligen ses av social- tjänsten i respektive kommun. Man ska alltså inte bara måla en nattsvart bild. Man måste se att det också händer mycket positiva saker i dessa verksamheter. Det är viktigt att poängtera att om man vill disku- tera flyktingpolitik så här generellt ska man nog vän- da sig till Jan O Karlsson. Jag har ansvaret för social- tjänsten, och jag ser att där finns brister, men då gäl- ler det att åtgärda dem på ett systematiskt och gott sätt. Den nationella handlingsplanen, som vi är på väg att få fram, är en pusselbit i det arbetet. Först görs nu en utredning och därefter tas en handlingsplan fram. Tack än en gång för denna interpellationsdebatt.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.