Socialtjänsten och lagen om anmälningsplikt

Interpellation 2023/24:180 av Marcus Wennerström (S)

till Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)

Socialtjänstens medarbetare är en ovärderlig yrkesgrupp i vårt samhälle. Den senaste tiden har oron bland denna grupp ökat och ökat.

Oron har dessvärre lite att göra med utmaningarna som socialtjänsten står inför. Den har inte att göra med hur de ska hjälpa utsatta, ibland våldsutsatta, kvinnor, män och barn. Oron handlar i stället om en plikt att anmäla behövande, utsatta, sårbara människor till Polismyndigheten och Migrationsverket vid de fall då de saknar uppehållstillstånd.

Reaktionerna har varit tydliga från flera arbetsgrupper i det offentliga. Även SKR och många av Sveriges regioner har riktat stark kritik mot förslaget.

Grunden är att förslaget skapar en etisk konflikt för individen, där viljan att hjälpa medmänniskor möter viljan att göra rätt inför lagen.

Mot bakgrund av den pågående LVU-kampanjen blir det också tydligt att gruppen som riskerar att känna sig hotad av en sådan här lagstiftning knappast begränsas till dem som olovligt befinner sig i landet.

På ett mer övergripande plan riskerar förslaget att leda till ökat utanförskap, en högre sårbarhet och en än större utsatthet för några av samhällets redan mest sårbara. Där socialtjänsten ska vara tillitsbyggande, uppsökande och nära uppstår i stället rädsla och distans.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Camilla Waltersson Grönvall:

1. På vilket sätt bedömer statsrådet att ett lagkrav om angiveri påverkar socialtjänstens förutsättningar att möta dem i behov av hjälp, och avser statsrådet vidta några åtgärder utifrån sin bedömning?
2. Avser statsrådet att vidta åtgärder för att undanta socialtjänstens medarbetare från anmälningsplikt avseende papperslösa?