Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

sociala arbetskooperativ

Interpellation 2001/02:469 av Feltzing, Barbro (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-04-26
Anmäld
2002-05-14
Besvarad
2002-05-27

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 26 april

Interpellation 2001/02:469

 av Barbro Feltzing (mp) till näringsminister Björn Rosengren om sociala arbetskooperativ

Ett socialt arbetskooperativ är en viktig metod i en rehabiliteringsprocess. Medlemmarna i de sociala arbetskooperativen är oftast de som står längst ifrån arbetsmarknaden, som man inte intresserar sig för, eller som hamnar mellan stolarna hos olika offentliga aktörer. De hamnar i en rundgång eller får inte plats någonstans därför att de är gränsfall i förhållande till lagar och bestämmelser. Samhall är ofta inte heller något alternativ för dessa människor. Man anses inte stå till arbetsmarknadens förfogande och är därmed inte aktuell för AMI:s insatser eller anses t.o.m. inte vara rehabiliteringsbar.

Någon exakt definition av vad ett sådant här arbetskooperativ är finns inte. Men det fungerar som en egen juridisk person, det är en demokratiskt styrd ekonomisk förening och det erhåller någon form av ekonomiskt stöd från offentlig sektor.

Människor, som arbetar i kooperativet står utanför den ordinarie arbetsmarknaden, de måste vara i majoritet i föreningen och i mindre eller högre grad producera varor eller tjänster på en marknad.

Vad ska då de här kooperatörerna leva på? Alla vill ju ha lön för det arbete man utför och den tid man lägger ned. Många av dessa människor kan inte arbeta heltid och när de arbetar är det med reducerad arbetskapacitet. Naturligt vore då att ersätta kooperativet med ett lönebidrag för arbetad tid. Men detta innebär problem. Ofta finns det inte pengar till lönebidrag, även när alla parter tycker att det är en lämplig åtgärd.

AMI kan tycka att personen inte står tillräckligt mycket till arbetsmarknadens förfogande, för att rekommenderas till en arbetsmarknadsåtgärd. Tillgång till lönebidragen varierar och den ersättningsnivån ska kontinuerligt sänkas till noll. Det som är viktigt är att kunna påbörja ett arbete, även om arbetsförmågan är liten i början.

Sjukbidragen blir oftast då en försörjningskälla, men det är olämpligt att ha ersättning från socialförsäkringssystemet, när det handlar om arbete. Att kunna få lön för sitt arbete betyder mycket pedagogiskt och stärker självförtroendet.

Ett statligt kooperatörsbidrag efter hur många som arbetar skulle kunna utgå, med hänsyn tagen till den tid man arbetar. Det kan vara kvarts-, halv- eller trekvartstid och heltid. Kooperatörsbidraget skulle kunna ligga på samma nivå som lönebidrag på heltid. Så länge som kooperatören arbetar i kooperativet ska bidraget ligga fast, och kunna ändras om arbetstiden ändras.

I flera länder i Europa finns positiv särlagsstiftning om sociala arbetskooperativ, vilket kan verka som förebild för Sverige. Sociala arbetskooperativ kan också fungera för andra grupper utanför den ordinarie arbetsmarknaden.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

Avser statsrådet verka för att någon sorts kooperatörsbidrag för människor som står mycket långt från arbetsmarknaden tas fram?

Kommer statsrådet på andra sätt att stödja de sociala arbetskooperativen, och i sådana fall, på vilket sätt?

Debatt

(1 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2001/02:469, sociala arbetskooperativ

Interpellationsdebatt 2001/02:469

Webb-tv: sociala arbetskooperativ

Protokoll från debatten

Statsråd Ulrica Messing (S)
Anf. 20 Statsråd Ulrica Messing (S)
Fru talman! Barbro Feltzing har frågat näringsmi- nistern om han avser att verka för dels att koopera- törsbidrag tas fram för människor som står mycket långt från arbetsmarknaden, dels att på andra sätt stödja de sociala arbetskooperativen, och i sådana fall på vilket sätt. Barbro Feltzings frågor berör kooperativt företa- gande. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det därmed är jag som ska besvara frågan. De sociala arbetskooperativen vänder sig till människor med nedsatt arbetsförmåga som står utan- för den ordinarie arbetsmarknaden. Den miljö och den anpassning till vars och ens personliga förutsätt- ningar som kooperativen kan erbjuda har visat sig vara ett utmärkt alternativ till en vanlig anställning. De sociala arbetskooperativen är huvudsakligen ekonomiska föreningar, där deltagarna är huvudin- tressenter. Olika former av stöd lämnas till människor som är funktionshindrade inom de sociala kooperati- ven, ofta sjukbidrag och sjukpension. Det yttersta ansvaret för en meningsfull sysselsättning för funk- tionshindrade som inte står till arbetsmarknadens förfogande har, enligt socialtjänstlagen, kommunerna. Kommunerna är också de som ger ekonomiskt stöd till dessa kooperativ. För vissa funktionshindrade kan sysselsättning i ett kooperativ vara ett led i en rehabiliteringsprocess med arbete på den ordinarie arbetsmarknaden som mål. Om den funktionshindrade står till arbetsmark- nadens förfogande kan olika slag av arbetsmarknads- politiska stödformer bli aktuella. Det gäller framför allt lönebidrag och särskilt introduktions- och upp- följningsstöd (SIUS). En förutsättning för att dessa stöd ska bli aktuella är att personerna har en anställ- ning inom kooperativet. Det finns också kooperativ som drivs av de funk- tionshindrade själva. De betraktas då som egna före- tagare och kan därför, enligt gällande regler, inte få de stödformer som finns för anställda. Ett utvecklingsarbete som finansierats av Nutek, Socialstyrelsen och Rådet för arbetslivsforskning pågår inom ramen för det s.k. Sociala kooperativ- projektet. En rapport om deras arbete kommer att presenteras den 30 maj 2002. Regeringen har också beslutat om en översyn av arbetsmarknadspolitiska program för personer med nedsatt arbetsförmåga. En särskild utredare ska pröva om nuvarande arbetsmarknadspolitiska program är effektiva så att personer med nedsatt arbetsförmåga därigenom får det stöd som gör det möjligt för dem att försörja sig genom eget arbete. Utredaren ska bl.a. undersöka om det är lämpligt med ett bidrag till s.k. sociala arbetskooperativ inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska insatserna för funktionshindrade. Utredaren ska också föreslå vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att en verksamhet ska betraktas som ett socialt arbetskoope- rativ och därmed kunna komma i fråga för ett eventu- ellt bidrag. Uppdraget ska redovisas senast den 22 september 2003. Då Barbro Feltzing, som framställt interpellatio- nen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet förklarade talmannen överläggningen avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.