Snöskoterutredning
Interpellation 2010/11:144 av Olsson, Lena (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-01-04
- Anmäld
- 2011-01-18
- Besvarad
- 2011-01-18
- Sista svarsdatum
- 2011-02-01
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 4 januari
Interpellation
2010/11:144 Snöskoterutredning
av Lena Olsson (V)
till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Det finns i dag mer än 250 000 snöskotrar och intresset för skoteråkning har under de senaste tio åren ökat. Skoteråkning blir även allt viktigare för turistnäringen och därmed den regionala utvecklingen.
Med tanke på den framtida snöskotertrafiken föreligger det ett behov av en genomgripande översyn inom detta område. Det handlar bland annat om vem som ansvarar för utbyggnaden av snöskoterleder, vem som ska finansiera drift och investeringar av leder, hur utbildningen av snöskoterförare ska utformas, hur ökad skoteråkning kan ske i kombination med miljömässigt höga krav, vilken offentlig nivå som i vilka fall har beslutanderätt över skotertrafik i regleringsområden och i kommunen i övrigt, vilka de ekonomiska och sysselsättningsmässiga effekterna är av snöskotertrafiken respektive turismen samt hur samverkan ska ske mellan kommuner, stat och länsstyrelse å ena sidan och snöskoterföreningarna å andra sidan.
För att få en översyn av framtidens snöskotertrafik bör det snarast tillsättas en utredning vars uppdrag är att belysa och analysera ovan nämnda områden samt föreslå förslag till åtgärder.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga:
1. Avser statsrådet att verka för att det tillsätts en snöskoterutredning?
2. Avser statsrådet att en eventuell snöskoterutredning ska analysera, belysa och föreslå åtgärder utifrån vad som anförs i interpellationen?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:144
Webb-tv: Snöskoterutredning
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:42 Tisdagen den 18 januariProtokoll 2010/11:42 14 § Svar på interpellation 2010/11:144 om en snöskoterutredning
Protokoll från debatten
Anf. 65 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Lena Olsson har frågat mig om jag avser att verka för att det tillsätts en snöskoterutredning.
Sedan tre år tillbaka finns Nationella Snöskoterrådet som arbetar med snöskoterfrågor såsom information, tillsyn, bevakning, övervakning, miljö, trafiksäkerhet och skoterleder. I Nationella Snöskoterrådet finns Trafikverket, Naturvårdsverket, Rikspolisstyrelsen, Länsstyrelsen Norrbotten (som representerar Sveriges länsstyrelser), Kommunförbundet Norrbotten (som representerar Sveriges kommuner), Sametinget, Sveriges Snöskoterägares Riksorganisation (Snofed), Sveriges Snöskoteråkares Centralorganisation (SSCO) och Lantbrukarnas riksförbund (LRF) representerade. Det som Lena Olsson efterfrågar i sin interpellation behandlas av berörda i just Snöskoterrådet. Mot denna bakgrund anser jag att det inte finns något behov av en snöskoterutredning.
Anf. 66 Lena Olsson (V)
Fru talman! Jag börjar med att tacka ministern för svaret.
Detta råd består, som det står i svaret, av en mängd aktörer. Men som det står är det just ett råd. I interpellationen frågar jag vem som ska ha något slags övergripande ansvar för utbyggnaden av skoterleder, vem som ska finansiera drift och investeringar av leder och hur utbildningen av snöskoterförare ska utformas, detta i kombination med miljömässiga krav när det gäller skotertrafik i regleringsområden. Detta är också en intressant fråga ur ett näringspolitiskt perspektiv.
Det sägs att det är just ett råd som ska ha detta ansvar. Vi tycker att det behöver tillsättas en utredning som ser över alla dessa saker.
Först och främst skulle det behövas ett statligt stöd för driften av större leder. Staten har också i mångt och mycket till exempel när det gäller räddningstjänst nytta av dessa leder. Man kan också se på detta ur ett näringspolitiskt perspektiv. Turismen är en bransch som expanderar mycket och är mycket betydelsefull bland annat i fjällregionerna och i skogsregionerna. Nu får människor känna på hur det är att åka skoter till och med i de södra delarna av Sverige, och det är trevligt.
Jag skulle vilja ha ett svar. När vi har varit på denna skoterriksdag har det varit en ständigt återkommande fråga att man skulle få hjälp med finansiering till de större lederna. Därmed är det inte sagt vem som ska bestämma, utan här ska det finnas ett slags inflytande.
Jag vill också ta upp förarutbildningen. Det fattades ett olyckligt beslut när det gäller körkortslagen. Vi har alla bidragit till att vi inte uppmärksammade att just de som utbildar förare måste ha en viss pedagogisk utbildning. Det är därför svårt för klubbarna att få fram utbildare. Detta har satt lite käppar i hjulen för förarutbildningen. Det är beklagligt.
I mitten av regionen och i norra regionen finns det mycket annan expansion när det gäller vår tunga exportindustri. Det gör att det blir mer befolkning uppe i dessa regioner. Snöskoteråkning handlar så klart om både nytta och nöje, men det är ingen liten industri. Jag tycker faktiskt att det borde ligga i regeringens intresse att se över hela denna del. Något som kommer är fyrhjulingarna, och där har vi ganska stora problem. Dessa problem skulle också kunna stoppas in i en utredning.
Anf. 67 Gunnar Sandberg (S)
Fru talman! Vi är några skoterentusiaster i riksdagen, och vi försöker ha en debatt med ansvarig minister minst en gång per år. Vi har haft en debatt med Åsa Torstensson, och för ungefär ett år sedan hade vi en debatt med Andreas Carlgren. Vi har debatterat denna fråga med honom ett par gånger. Andreas Carlgren har, liksom Catharina Elmsäter-Svärd, bollat över frågan till Nationella Snöskoterrådet. Det är detta råd som ska lösa dessa frågor.
Jag håller med Lena Olsson om att rådet inte har någon beslutsrätt. Det är ett råd som ska ta emot frågorna, men man behandlar egentligen inte frågorna. Vi förstår vad ni säger - ungefär så. De kan inte göra så mycket.
Vill man reglera skotertrafiken borde det komma från riksdag och regering. Jag hoppas att du, Catharina Elmsäter-Svärd, lyssnar lite mer än tidigare ministrar gjort.
Det har inte hänt särskilt mycket. År 2006 var detta på gång. Näringsministern i förra regeringen hade de här frågorna på sitt bord och ville göra något utifrån att det är frågor som växer.
Det finns i dag i vårt land ungefär 600 ideella snöskoterklubbar som ska sköta 15 000 mil skoterleder. I Sverige finns det också ungefär 250 000 snöskotrar, alltså ungefär lika mycket som antalet mopeder. Mopederna körs på vägar. Där är det i alla fall reglerat; det finns ju vissa lagar att hålla sig till.
Skotertrafiken omsätter 5-10 miljarder kronor årligen. Som representant för Jämtlands län är jag väl part i målet eftersom många av skotrarna finns där. Men för att, som sagt, mer pengar ska kunna inbringas till länen i norr - Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Dalarna - behöver vi hjälp och stöttning. Det gäller att försöka höja standarden på skoterlederna. Skotrarna blir allt tyngre och går allt snabbare. Risken för olyckor finns, och olyckor händer. För att få bort buskörningen behöver trafiken regleras.
90 procent av snöskoteråkarna föredrar att följa skoterlederna. Men det finns också några som kör utanför dessa. I Jämtlands län finns det många privata skogsägare. För att vidareutveckla och dra fram skoterlederna där man kan tanka och bo och där man kan få ut ännu mer av skoteråkarna är det nödvändigt att komma fram till avtal med vissa skogsägare. Därför kan det vara bra en stöttning när det gäller hur det ska gå till.
Förslaget från den 27 november då det var skoterriksdag i Idre - vi var där rörande överens om att vi måste ha en kraft antingen från en utredning eller genom att en huvudman för de här frågorna utses - gäller den transitled om vilken pågår undersökningar - hur den ska dras genom skogslänen, från Västerbotten och genom Dalarna. Egentligen är det en huvudled. Skoterklubbarna får väl sköta de mindre lederna.
Anf. 68 Isak From (S)
Fru talman! Som en av skoterentusiasterna kan jag inte låta bli att ta chansen att gå upp och tala väl om skotern.
Som debatterats tidigare är besöksnäringen växande. Skoterturismen står där för en växande del. Till exempel i Hemavan i Västerbotten, mitt län, har ett antal fler arbetstillfällen varje år skapats genom skoterturismen. Vad som dock riskerar att störa denna utveckling, framför allt i de gränsnära fjällen, är den ökande buskörningen. Tyvärr är det till stor del våra norska gäster som står för den.
Det finns en annan viktig fråga som borde tas upp och som en skoterutredning kunde reda ut. Det är nämligen lite olika tolkningar av när barmarkssäsongen börjar när det gäller länsstyrelsernas tillståndsgivning och samspelet mellan samebyarna. I Västerbotten beslutar man efter ett underlag, i Norrbotten efter ett annat underlag och i Jämtland efter ett tredje underlag, såvitt vi förstår. Den olikheten är inte bra. En skoterutredning skulle kunna peka ut riktlinjer för beslut när det gäller länsstyrelserna.
I övrigt instämmer jag i mina kamraters tidigare inlägg här.
Anf. 69 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Även jag är en person som under ett antal dagar tillryggalagt ett antal mil på skoter, inte minst i och kring Pajala.
Naturligtvis kan man göra mycket med en skoter - verktygsmässigt, rent arbetsmässigt och inte minst turistmässigt. Samtidigt är det också här som vi stöter på många av våra målkonflikter. Jag tänker på behovet av att fler kan ha möjlighet att på ett bra och rimligt sätt ta sig fram på en form av terrängfordon. Samtidigt höjs det röster för att se till att marker och skogsplanteringar inte förstörs och att skoteråkningen inte krockar med rennäringen. Det kan också gälla buller, miljö och annat som kommer till.
Som jag förstått det tillsattes Nationella Snöskoterrådet just för att bland annat ur ett näringslivsperspektiv bland samlade aktörer kunna hitta någon form av samsyn.
Till viss del var Lena Olsson inne på finansieringen. Tidigare fanns det bidrag. Men 2001, tror jag, upphörde dessa. Det har också varit andra utredningar. Jag vet att en utredning fortfarande ligger hos Miljödepartementet. Gunnar Sandberg nämnde Andreas Carlgren. Möjligen är det en god idé att interpellera Andreas Carlgren om hur arbetet i den delen går vidare.
När det gäller att ta sig fram är det inte bara snöskotern utan också fyrhjulingar exempelvis som man nu ser fler av. Vi har en lagstiftning för terrängkörning - om var, hur och naturligtvis när man ska åka. Det är väl samma sak där i fråga om att saker och ting tillämpas på rätt sätt.
Kanske därför kom detta med förarbevis för snöskoterförare. Det finns ett antal olika körkortsutbildare. Också de som har gamla körkort eller traktorkort exempelvis får köra. Någon form av bevis behövs för att få framföra ett fordon. Man kan i och för sig också fundera på hur det ser ut med efterlevnaden i det avseendet. Det här hänger ju ihop med kunskap som man ska ha tillskansat sig så att man kan framföra transportmedlet på rätt sätt.
Fru talman! Jag har ju nämnt en rad olika organisationer som funnits med i nämnda råd. När jag helt snabbt gör en reflexion undrar jag om Transportstyrelsen möjligtvis saknas. De jobbar också mycket med regler och lite annat av det ni söker.
Min tanke med rådet som jag ser det och anledningen till att jag egentligen mer direkt svarar på frågan om en utredning behövs eller inte är att det borde finnas mycket kunskap samlad i rådet. Frågan är vilken makt och vilka befogenheter ett råd har. Ja, en sak vore naturligtvis att lyfta fram frågor där man ser att vi gemensamt har kommit fram till att det behövs en ändring. Efter vad förstår har det så här långt inte lyfts fram till departementet eller till berörd myndighet som har makt och befogenheter att göra den här ändringen.
Här har vi samlat - åtminstone jag tänker så - alla berörda instanser med myndigheter som utifrån sina perspektiv kan se och beröra en gemensam fråga och som kan jobba med öppenhet och delaktighet och bjuda in till årliga möten för att fånga upp detta. Då finns möjligheten att där man ser att det finns brister lyfta detta till nästa steg. Så ser åtminstone jag på hur rådet skulle kunna fungera.
Anf. 70 Lena Olsson (V)
Fru talman! Om det är på det viset ska det här rådet kanske ha ett annat mandat. Då dyker direkt en fråga upp i mitt huvud. Ministern problematiserar här. Förvisso finns det ett antal problem i sammanhanget. Det är ju konflikter med markägare, med naturintressen och så vidare. Jag tycker att det vore på sin plats att samla och utreda detta en gång för alla. Det behövs. Denna fråga har betydelse i mångt och mycket och för många människor i deras arbete. Det handlar nämligen inte bara om nöjesåkning, utan snöskotrar används mycket som arbetsredskap.
De transitleder vi var inne på, som en större väg, skulle staten kunna ta ett större finansiellt ansvar för. Detta växer nämligen. Det är en näring som också ger avkastning till samhället.
När det gäller utbildningen var det nog ingen av oss som såg och reagerade, utan det har kommit upp på Snöskoterriksdagen. Jag tycker inte att man behöver vara så stolt, utan vi kanske ska gå tillbaka och titta på om vi kan förändra detta. Det finns nämligen en risk att det blir de som har körkortsutbildningar när det gäller annat, och då blir det genast mycket dyrare att ta ett förarbevis för skoter och även fyrhjuling.
Jag vet att detta med fyrhjulingen kommer att komma. Det har också blivit alltmer populärt. Där finns en problematik kring var man får köra. Om jag har förstått det rätt får man egentligen knappt köra någonstans med en fyrhjuling, men det är väldigt oklart.
Nu har vi fått en ny minister, och detta är en så pass intressant och betydelsefull fråga för näringen - och den genererar också en hel del pengar - att man en gång för alla borde titta ordentligt på detta. Rådet har inget beslutandemandat, och ska de syssla med något annat eller på något annat vis bör det också framgå.
Regeringen har varit ganska snabb på att tillsätta enmansutredningar. Här borde det väl i allra högsta grad vara lämpligt att tillsätta just en enmansutredning, så att vi får det utrett en gång för alla. Det är nämligen, som sagt, inte en näring som minskar i betydelse, utan den växer. Problemen blir alltså större, och kan vi stävja dem så tidigt som möjligt tycker jag att man borde ha det i åtanke.
Anf. 71 Gunnar Sandberg (S)
Fru talman! Det gläder mig att vi har en minister som i alla fall har kört snöskoter och vet lite grann vad det handlar om.
Vi som närvarade på Snöskoterriksdagen - många av dem har även varit i väg och deltagit i Snöskoterrådet - är rörande överens om vad som bör göras och vad det är ganska bråttom med, och det är just hur man kommer att klara försörjningen av nya skoterleder.
De 15 000 mil jag nämnde sköts av 600 ideella snöskoterklubbar. Många av dessa människor är äldre och pensionärer som inte har någon ersättning vare sig för den tid de lägger ned när de sladdar skoterlederna eller för den bensin som går åt. Det gör att många av snöskoterlederna varierar i kvalitet, vilket bidrar till att man hellre kör utanför lederna och då kör sönder skogsplantering och annat. Länsstyrelsen i sin tur, som i sak styr och bestämmer lite grann över snöskoterlederna, jobbar lite annorlunda. Därför vore det bra om det fanns en huvudman som hade det totala ansvaret över snöskotertrafiken.
I USA och Kanada spenderar man över 28 miljarder dollar årligen på just snöskoteråkning, och där regleras den på ett bättre sätt än i Sverige. 5-10 miljarder kan det alltså öka här, och jag tycker att lite av dessa frågor borde ligga på Näringsdepartementet. Det är rätt intressant ur en arbets- och sysselsättningsaspekt.
Anf. 72 Isak From (S)
Fru talman! Som markägare har jag skrivit ett markupplåtelseavtal till en led hemma. Vi har en väldigt duktig snöskoterklubb hemma i Norsjö som är huvudman i ett Leaderprojekt. I Norsjö såg man tidigt att det finns väldigt bra leder i kommunerna men att det blir desto sämre när man kommer till kommungränserna. Det är också väldigt olika mellan kommunerna hur skötseln av lederna fungerar och om de är röjda och underhållna.
Syftet med Leaderprojektet i Västerbotten är att skapa en huvudled från Robertsfors upp till Ammarnäs i Sorsele. Det som har varit bekymmersamt är just markupplåtelseavtalen. Om det är någon markägare som mot förmodan inte tycker om snöskotrar behöver den inte skriva på något. Man kan inte tvinga någon, utan då måste man i så fall lägga leden någon annanstans. Det finns inga riktiga riktlinjer, utan man får ta en förhandling, vädja och så vidare.
Likadant är det om det mot förmodan, men som det i vissa fall gör, kommer negativa yttranden från någon av samebyarna. Då kan det också bli så att man får lägga leden någon annanstans, eller så blir det förbud under vissa tider. Det kanske är helt riktigt, men det skulle verkligen behövas en nationell samsyn i hur reglerna ska tolkas och så smidigt som möjligt få till likartade regler. Därför tror jag att det skulle vara bra med en nationell utredning.
Anf. 73 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Det är riktigt att jag står här och problematiserar. Det finns nämligen väldigt många frågor. Jag kan förstå att alla frågor inte har ett svar, men som jag har tolkat det var det just därför man 2007 träffade en överenskommelse kring snöskoterfrågor med alla de aktörer jag tidigare läste upp.
I denna överenskommelse ingick bland annat att man skulle titta på frågor kring information, tillsyn, bevakning, övervakning, regler för fordon, trafik och miljö, trafiksäkerhet, skoterleder, infrastruktur samt organisation, ansvar och delaktighet. Detta skulle man ha fram till den sista december 2012. Till detta - och det är möjligt att ni har haft uppe sådant på skoterriksdagen - hör också en speciell handlingsplan som årligen ska revideras. För att styra och följa upp detta finns bland annat Nationella Snöskoterrådet.
När man tittar på vad som var visionen och vad som var syftet, framför allt när det gäller att utveckla en hållbar snöskotertrafik, ser man att det finns några saker Snöskoterrådet skulle koncentrera sig på. Det var bland annat arbetet kring informationen, tillsynen, bevakningen och övervakningen men även regler för fordon och trafik. Det var dessutom miljö och trafiksäkerhet, skoterleder och infrastruktur. Därutöver var det organisation med ansvar och delaktighet.
Detta arbete ska alltså pågå fram till 2012. Det är möjligt att jag kan ha missat någonting, fru talman, men vad jag vet har jag inte sett vad som har kommit fram i form av önskemål där man skulle vilja se en förändring. När man gör den årliga revideringen och har dessa träffar utifrån perspektivet att hitta en möjlighet att idka snöskotertrafik utan att människor, djur, miljö och egendom skadas eller störs har vi där en del av det som jag upplever att ni efterfrågar när det gäller att ha en enmansutredning.
Det är därför jag har svarat att jag i detta läge inte tycker att det behövs någon mer utredning, utan detta arbete måste få fortskrida. Man måste få komma fram med det som var tänkt att vara syftet med själva överenskommelsen från början.
Det här ska vara fram till den 31 december 2012. Låt oss se vad det leder fram till.
Däremot när det gäller finansiering finns det redan i dag leder som finansieras med statliga medel. Jag kan se de problem som Isak From tar upp och som uppstår när lederna går över kommungränser. En del leder som ligger utanför det statliga huvudmannaskapet finns mera på frivillig bas eller får ledbidrag från olika skoterföreningar. Andra har leder med någon form av avgifter för att kunna förvalta och underhålla dem.
Jag ser att en del av de frågor som ni har och som jag lyfter fram är precis det som man nu jobbar med. Jag vill inte gå före det arbetet, utan låt oss hoppas att det kommer ut någonting av det och redovisas när man är färdig med arbetet - för att se vad man har kommit fram till, om inte annat.
Anf. 74 Lena Olsson (V)
Fru talman! Vi fick en information av Jan Lindgren från Nationella Snöskoterrådet om planen till 2012. Men bekymret var: Vad händer efter 2012? Det kan vara bra att ha med sig, för det är ett bekymmer. Jag kan inte förstå att det ska vara så väldigt svårt att låta en utredare titta på helheten och ta till sig det som de som sitter i rådet har att framföra. En del av dem skulle kunna sitta i en sådan utredning som experter vid sidan av utredaren.
Statliga medel är projektmedel, men det jag menar är mer bestående bidrag från staten för att upprätthålla de större lederna, som många skulle kunna ha nytta av. Det är påvisat. Jag kommer själv från Malung-Sälens kommun, och där är fjällräddningen i stort behov av att leder sköts. Nu kan man köra även utanför leder med sina maskiner, men att ha stora leder för att kunna komma ut dit man behöver komma, kanske för att söka efter människor som har kommit bort, sparar resurser i den meningen att en helikopter är bra mycket dyrare. Jag tycker att man borde tänka på det.
Klokast vore att göra en utredning nu, men som det ser ut får jag väl ge mig.
Anf. 75 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Det som Lena Olsson nämner om hänsyn till säkerheten och fjällräddningen är ett av skälen till att det finns en del statliga leder där Naturvårdsverket är huvudman just i syfte, förutom att främja friluftsliv, att öka säkerheten för dem som färdas i fjällen.
Lena Olsson ställde en berättigad fråga, som uppenbarligen Jan Lindgren från Snöskoterrådet också har tagit upp: Vad händer efter 2012? När man gör en årlig revidering måste man redan nu kunna se i det arbete som varit: Vad är det som möjligtvis saknas eller som brister? Vet man om att tiden går ut den 31 december 2012 har man möjlighet att lyfta fram sådant som man känner att man själv inte klarar av. Gör man det i god tid har man mycket lättare att förutse vad som ska hända efter den 31 december 2012.
Skam den som ger sig, Lena Olsson! Du kan återkomma vid flera tillfällen, men i dagsläget känns det inte som att vi behöver ha en utredning. Jag tackar för interpellationen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.