Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

småföretagen och jobben

Interpellation 2003/04:338 av Larsson, Maria (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2004-03-10
Inlämnad
2004-03-10
Besvarad
2004-03-23
Sista svarsdatum
2004-03-24

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 10 mars

Interpellation 2003/04:338

 av Maria Larsson (kd) till näringsminister Leif Pagrotsky om småföretagen och jobben

Var femte småföretagare som planerar att dra sig tillbaka de närmaste åren tänker lägga ned sitt företag. Det visar statistik från Nutek som publicerades den 18 februari. Nutek har räknat ut att det kan leda till att närmare 8 000 personer om året förlorar jobbet.

Omkring 200 000 företag med upp emot 400 000 anställda kommer de närmaste tio till tolv åren att ställas inför frågan om de ska läggas ned eller fortsätta med nya ägare.

Nutek anser att ett stort problem är att företagsledarna inte förberett sig tillräckligt inför pensionering. Därför föreslår man information, utbildning och rådgivning till företagsledarna. Nutek anser också att statliga pengar som går till att främja nyföretagande även ska kunna användas till övertagande av befintliga företag.

Förslagen som Nutek kommer med, och som näringsministern i ett pressmeddelande uttalar sig positivt till, är dock inte på något sätt tillräckliga. Visst är det positivt om informationen om Sveriges krångliga regelverk och skattesystem kan bli tydligare. Men framför allt måste regelverk och skatter ses över i grunden, för att rädda de svenska småföretagen och hundra tusentals arbetstillfällen.

En stor del av de företag som tänker lägga ned sin verksamhet de närmaste åren är lokala tjänsteföretag, säger Stefan Jönsson som är projektledare för Nuteks studie om generationsskiften inom företagen. Det är i och för sig inte förvånande. Att driva ett tjänsteföretag i Sverige är inte lätt. Speciellt inte om man vill ägna sig åt något så viktigt som vård och omsorg.

Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, forskar kring företagandets villkor och förklaringar till ekonomisk tillväxt. Han konstaterar att ett "fasthållande vid principen att nyckelverksamheter som utbildning, hälso- och sjukvård och barn- och äldreomsorg nästan uteslutande ska skattefinansieras är ett växande problem." Henreksons slutsats är att teknologiska genombrott som kommer att möjliggöra alltmer avancerade behandlingar inom vården riskerar att bli skattefinansierade "kostnadsproblem" i stället för potentiella tillväxtbranscher som drar till sig talangfulla entreprenörer som i sin tur skapar arbetstillfällen.

En annan bransch inom tjänstesektorn som vi kristdemokrater länge lyft fram är hushållstjänstbranschen. Vi vet att behovet av hjälp med olika typer av tjänster i hemmet är stort. Särskilt i samband med debatten om de höga ohälsotalen har man kunnat konstatera en ny öppenhet för denna typ av tjänster.

Trots att statsråd vid olika tillfällen uttalat sig positivt om en rimligare beskattning av hushållstjänster händer ingenting. Detta trots att både efterfrågan och tillgång finns och att det i statsfinansiellt hänseende kostar väldigt lite att göra svarta jobb vita. Det faktum att fler och fler nu skolas in i att både köpa och sälja svart undergräver det etiska medvetandet och rättssamhället.

Det är dock inte bara tjänsteföretagen som hindras att växa. Också verkstadsindustrin har stora problem. Enligt statistik från ITPS som TT publicerade torsdagen den 19 februari har antalet anställda i svenskägda koncerner med tillverkning i Östeuropa, exklusive de baltiska staterna, ökat från 42 600 år 1998 till 74 200 tre år senare. Denna statistik kompletteras med exempel på företag som lagt tjänste-, IT- och forskningsjobb i låglöneländer:

Astra Zeneca   Ungern Kliniska studier

Ericsson   Indien IT-konsultjobb

IFS   Sri Lanka Program-

utveckling

SAS   Indien Biljettavräkning,

lastplanering

Sony Ericsson   Indien IT-jobb

Tele 2   Indien Call-center

Telia Sonera   Indien IT-konsulting

Volvo   Indien IT-konsulting

Volvo PV/Ford   Indien Fakturahantering,

m.m.

                 (TT, den 20 februari 2004)

Ur småföretagarperspektiv är statistiken över utflyttningar som redovisas ovan allvarlig eftersom det slår undan en del av marknaden också för dem.

I en enkät om framtida jobbplaceringar som ITPS skickade ut till företagsledare bland de 400 största företagen i Sverige förra året framkommer att framtiden ser mörk ut om ingenting händer. Hälften av alla handels- och verkstadsföretag svarade att de planerar för att öka antalet anställda i utlandet samtidigt som de kommer att svara för nästan hälften av neddragningarna på hemmaplan.

Det är alltså inte bara tjänstesektorn som är i behov av en förändrad attityd från statsmaktens sida. Sveriges företagare behöver i grunden nya förutsättningar.

För mig är bilden glasklar. Om inga radikala förbättringar av det svenska företagsklimatet sker den närmaste tiden kommer alltfler företag att lägga ned sin verksamhet, eller flytta utomlands.

Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande frågor till statsrådet Leif Pagrotsky:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förbättra villkoren för företag inom vård- och omsorgssektorn?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att underlätta för företag som utför hushållstjänster i hemmet?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att inte svenska företag ska flytta alltmer av sin produktion utomlands?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förbättra det generella näringsklimatet i Sverige?

Debatt

(14 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:338, småföretagen och jobben

Interpellationsdebatt 2003/04:338

Webb-tv: småföretagen och jobben

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Leif Pagrotsky (S)
Anf. 27 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Maria Larsson och Lena Adelsohn Liljeroth har var för sig ställt ett antal frågor till mig som alla handlar om företagande och näringsklimatet i Sverige. Eftersom deras frågor delvis överlappar varandra har jag valt att ge ett samlat svar på interpellationerna. Maria Larssons mer specifika frågor handlar om villkoren för företag inom vård- och omsorgssektorn och för att underlätta för företag som utför hushållstjänster i hemmet. Lena Adelsohn Liljeroths mer specifika frågor gäller nyföretagandet och särskilt nyföretagandet bland kvinnor. Regeringen bedriver ett kontinuerligt arbete för att upprätthålla goda villkor för företagande. På övergripande nivå handlar det om att försäkra att företagen möter efterfrågan på sina produkter och har goda möjligheter att låna och investera. Sverige har numera ett stabilt statsfinansiellt läge med låga räntor och låg inflation. Sedan 1990-talets början har Sverige haft en god företagsutveckling genom att antalet företag med anställda ökat. År 2002 var antalet nystartade företag det näst högsta på tio år och överlevnadsgraden bland de nystartade företagen är högre än i många andra länder. När det gäller andelen företagare i arbetskraften tillhör Sverige de länder som ligger omkring medelnivån inom EU tillsammans med Nederländerna, Tyskland och Frankrike. Högre ligger till exempel Grekland och Portugal, och lägre Danmark, Finland och Luxemburg samt Norge. Vi fortsätter också att placera oss väl i internationella jämförelser av företagsklimat och konkurrenskraft. Enligt Världsbankens studie från förra året av över 100 länder är Sverige ett av de länder där det är absolut enklast att starta företag. Vi har ett bra utgångsläge, men vi vill bli ännu bättre. Vi förbereder nu ett handlingsprogram för bättre service och tillgänglighet hos myndigheterna, enklare regler, färre och enklare blanketter samt IT-lösningar som förenklar tillvaron för små företag. De så kallade 3:12-reglerna har gjorts mer generösa. Det innebär att den andel av vinsten som kan beskattas som kapital, som kan beskattas förmånligt, har ökat i storlek. Nystartade företag har sedan förra året möjlighet att få uppskov tre månader med betalning av preliminär skatt. Förändringar har också genomförts genom de så kallade lättnadsreglerna i arvs- och gåvobeskattningen, för att underlätta generationsskiften. Särskilda insatser görs för att främja kvinnors företagande. För att stimulera unga människor att i framtiden starta och driva företag genomförs ett nationellt program för entreprenörskap. Vi har även sett behovet av att ge möjlighet till utökad utlåning till små företag. Därför har regeringen infört ett nytt företagarlån genom Almi. Vi avser att lämna ett förslag under våren på finansiering i tidiga skeden, så kallad såddfinansiering, och om den rådgivning och det stöd som behövs på detta stadium. När det gäller villkoren för företag inom vård- och omsorgssektorn, så är det viktigaste att patienternas intresse sätts i första rummet. Ett område där det går att kombinera ett ökat privat företagande med patientintresset är inom primärvården. Här har det också skett en ökning av mångfalden, vilket vi ser positivt på. Men när det gäller vård- och omsorgssektorn så tänker vi inte låta vinstintresset gå före omsorgen om patienterna. Den privata servicesektorn är en viktig bransch som kommer att växa med eller utan skattesubventioner. Att med skattemedel styra vilken inriktning denna expansion ska ha anser jag vara direkt felaktigt. Särskilda skatteregler för hushållstjänster har inte enligt min mening samma prioritet som mer generellt inriktade åtgärder.
Maria Larsson (Kd)
Anf. 28 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Tack, näringsministern, för svaret som säger att allt är väl i Sverige. Vad skönt, då kan vi sova lugnt om natten. Det finns statistik som påvisar olika saker. Mitt syfte med debatten i dag är inte att nå största möjliga polemik. Jag har haft ett antal debatter och jag vet att näringsministern och jag har olika syn på en rad frågor. Min förhoppning är att vi ska kunna ha en konstruktiv debatt. Det hopp jag har, i samband med att en tillväxtkonferens har utlysts från Socialdemokratiska partiet, är att det finns en insikt hos en del om att allt faktiskt inte står riktigt bra till. Jag hoppas att näringsministern och jag är överens om att vi har för få företag i landet och för få människor som vill och kan starta nya företag. Det hoppas jag kan vara en gemensam utgångspunkt för hur vi kan förbättra de möjligheterna. Ett av de största bekymren är tillgången på riskkapital. Om vi tittar på vad Global Entrepreneurship Monitor, GEM, säger visar de att Sverige ligger väldigt lågt internationellt sett till antalet företagare, och i Norden ligger vi sämst till. 4 % av människorna i Sverige är involverade i entreprenöriella aktiviteter, som man uttrycker det. I Finland är det 6,9 %, i Norge är det 7,5 % och i USA är det 11,9 %. Vi har en bit väg kvar att gå och en del att göra. Det är stora skillnader. Jag tycker att GEM-undersökningen är väldigt intressant. Den visar också att i de flesta fall är det entreprenörens släktingar, grannar eller kolleger som finansierar företaget. Det klassiska riskkapitalet utgör alltså bara en bråkdel av investeringar i nya företag. Det tycker jag är en intressant uppgift. I Sverige är det oerhört svårt att få pengar över för investeringar på grund av skattesystemet och skatteuttaget. Här tycker jag att vi måste försöka gemensamt hitta bra lösningar. 250 miljoner kronor kommer årligen i såddfinansiering. Det har aviserats om ett antal reformer vid ett antal tillfällen. Jag tror säkert att de kommer, men det är inga nya pengar. De lyfts från Industrifonden. De är viktiga, och det är angeläget att de kommer fram. Men det är inga nya pengar. Statliga insatser behövs i ökad utsträckning. Men vi måste också få i gång den privata sektorn i riskkapitalisering. Det gäller att bygga rätt incitament. Det är fel att man inte kan kvitta förlusterna om man sätter pengarna i onoterade bolag. Borde det inte vara lika förutsättningar som vid institutionellt placerande? Är det inte att bygga rätt incitament? Är det inte rimligt? I det program som initierats av tillväxtkonferensen sägs bland annat från Socialdemokraterna: Skattesystemet ska främja risktagande. Är inte det ett sätt att främja risktagande? Är näringsministern beredd att göra någonting åt saken så att vi inte missgynnar stimulerande och risktagande i onoterade bolag? Vi vet att de små bolagen behöver växa sig större. Då behövs dessa insatser. Vi vet också att många ägare i dag är 40-talister. Snart kommer nedläggningarna eller generationsskiftena i bästa fall. Var femte planerar detta de närmaste åren. 8 000 personer riskerar att bli arbetslösa varje år säger Nutek. Jag tror att det är underskattat. 40 % av dem som ska göra generationsskifte tycker att det är besvärligt. I vilket fall kan vi konstatera att det här är en god tid. Det kanske är vår bästa tid. Varför ska jag återkomma till i nästa inlägg. Jag hoppas att näringsministern har uppfattat frågan och besvarar den.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 29 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Jag tackar för svaret. För öronen kan det låta lugnande att höra näringsministern tala om det kontinuerliga arbete som regeringen nu bedriver för att upprätthålla det man kallar för goda villkor för företagande. Men hur kommer det sig att näringslivets egna organisationer - Företagarna, Svenskt Näringsliv, de olika hantverksorganisationerna, för att bara nämna några - inte är särskilt nöjda med det regeringen gör, eller rättare sagt det regeringen inte gör? Det går inte att prata fram fler företag. Jag ställde fyra frågor till näringsministern. Den första är vad han tror är skälet till att allt färre vill bli företagare. På det svarar ministern att Sverige enligt Världsbanken är ett av 100 länder där det är absolut enklast att starta företag. Jag vet inte vilka övriga länder som ingår i Världsbankens undersökning. Jämför vi oss med Pakistan eller Kenya är det säkert enklare. Allt beror nog på vad man väljer att fråga om och vad man väljer att undersöka. Men det var inte det som jag frågade. Om inte Svenskt Näringsliv ljuger i den rapport som kom för ett par veckor sedan - och vi får väl anta att inte heller näringsministern tror det - ligger Sverige uselt till. På tio år har vi förlorat 20 000 företag. Inget annat nordiskt land - precis som Maria Larsson nyss sade - har så få företag som startas som Sverige. Nyföretagandet räknas i promille i alla Sveriges län. USA ligger före liksom Irland, Spanien, Grekland, Storbritannien, Tyskland och som sagt de övriga nordiska länderna. Jag skulle inte spänna bröstet så mycket om jag vore näringsminister. Jag har ett OECD-diagram som jag ska dela ut här efter debatten eftersom den tyvärr inte kunde visas på overheadbild i kammaren. Jag hoppas att de möjligheterna kommer efter ombyggnaden. Det diagrammet är mer relevant än Världsbankens lista som näringsministern refererade till. Om inte näringsministern tror att OECD helt har feltolkat verkligheten hamnar Sverige på bottenplats när man frågar hur många som själva har drivit eller startat företag och än värre hur många som över huvud taget har kommit att tänka på att göra det. Vi ligger på plats 18 i konkurrens med övriga länder som är vår egen marknad. Jag har lite fler siffror. Enligt arbetskraftsundersökningarna minskade antalet kvinnliga företagare i Sverige med 3 % eller drygt 3 000 personer förra året. På den manliga sidan var nedgången bara hälften. Det var 4 400 personer eller 1 ½ %, eftersom deras utgångsläge var ett annat. Går vi tillbaka till år 1995 har antalet kvinnliga företagare minskat med 12 %. Det är oerhört mycket, i synnerhet i ett land där regeringen säger sig vilja tala - observera tala - om tillväxt. Det går inte heller att prata fram tillväxt. Företagande handlar nämligen om någonting som Socialdemokraterna inte verkar förstå sig på, näringsministern. Det är viljan till oberoende, viljan att stå på egna ben och viljan att få tjäna pengar. Vad säger näringsministern mer i det svar jag fick med posten i går? Jo, att regeringen förbereder ett handlingsprogram för bättre service och tillgänglighet hos myndigheterna, enklare regler och färre och enklare blanketter. Det är intressant att regeringen också börjar inse att reglerna är krångliga. Näringsministern må ursäkta, men det är nog inte många företagare som riktigt tror på att det kommer några förändringar. De har nämligen hört locktonerna förr utan att det har hänt något. Vi kommer ihåg Mona Sahlins Simplexgrupp. Hela företagskollektivet stönar. Varför skulle det bli annorlunda den här gången, näringsministern? Det är samma socialdemokrati som sitter vid makten. Det gör den dessutom med stöd av kommunister. De har aldrig tyckt att det funnits något skäl att stödja privat företagsamhet, tvärtom.
Nyamko Sabuni (Fp)
Anf. 30 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Mycket har redan sagts av interpellanterna. Jag ska därför fatta mig kort men återigen ta upp lite statistik. En svensk man i aktiv ålder äger i genomsnitt dubbelt så mycket som en kvinna. Kvinnor äger mindre än en femtedel av landets företagskapital. Kvinnor blir förmögna först som änkor när de har ärvt familjens kapital i en ålder då pengar gör minst nytta. Det är i aktiv ålder som pengarna också används till att utveckla, investera och utforma framtiden. En fjärdedel av företagarna är kvinnor. Men det är relativt sällsynt att kvinnor äger företag med fler än tio anställda. Det är så pass sällsynt att det inte ens förekommer i statistiken. I kommuner där det tillåts privata alternativ inom den kommunalt finansierade verksamheten finns i genomsnitt dubbelt så många kvinnliga företagare per tusen invånare som i de kommuner där konkurrens inte tillåts. Vi vet att tryggheten är viktig för att kvinnor ska välja att starta företag. Min fråga gäller vad som sker förutom det som står i ministerns svar och som tydligen inte fungerat hittills. Vad planerar ministern att göra ytterligare för att underlätta och göra det tryggare för kvinnor att i större utsträckning starta företag och på det sättet få tillgång till produktionsmedlen? Det är faktiskt en rot till den ojämlikhet som råder i dag mellan kvinnor och män.
Anne-Marie Ekström (Fp)
Anf. 31 Anne-Marie Ekström (Fp)
Herr talman! Maria Larssons och Lena Adelsohn Liljeroths interpellationer är otroligt viktiga. Jag håller också med dem om att det företagsklimat som näringsministern beskriver inte är så bra som näringsministern säger. Jag ska ta ett exempel. En psykiatrisjuksköterska jag känner är trött på otaliga omorganisationer inom kommunen och vill i stället starta eget där hon kan arbeta med rehabilitering och rådgivning. Men hon får inte en F-skattsedel. Den förutfattade meningen om en sjuksköterska är att hon, oftast är det en hon, arbetar med att vårda sjuka på sjukhus och således har en anställning. Den här uppfattningen har jag själv hört en tjänsteman uttala på Skatteverket. I dag arbetar många kvinnor, precis som min bekant, inom den offentliga sektorn. Många skulle säkert gärna våga pröva att starta eget, men det är olyckligt att förutfattade meningar och fördomar ska vara orsaken till att inte fler kvinnor kan starta företag. Självfallet är detta inte den enda orsaken; de tidigare talarna har nämnt fler. Tänker näringsministern medverka till att fler kvinnor startar eget? Även om man har ett enmansföretag så kan det växa och ge arbete till fler så småningom. Herr talman! Som Maria Larsson anför i sin interpellation går en stor del av de företagare som driver småföretag i pension inom de närmaste åren. 26 % av småföretagarna är födda på 40-talet. Risken finns att ingen vill eller har råd att ta över företaget. Resultatet blir att ett antal företag och därtill hörande arbetstillfällen kommer att försvinna. Det finns olika siffror på hur många det är beroende på undersökning. Men det som är gemensamt med undersökningarna är att de visar att flera 100 000-tals jobb kommer att försvinna under de närmaste tio åren om inte radikala förbättringar görs för att ändra skatteregler och andra krångliga regler för småföretag. Herr talman! Skatteregler försvårar för företag att gå från generation till generation även om det, som näringsministern säger, har införts en viss lättnad i årets budget. Generationsskiften måste planeras lång tid i förväg. Vid ett plötsligt dödsfall kan familjen tvingas sälja ett familjeföretag som har gått i arv i flera generationer på grund av att man inte kan betala arvsskatten. Det kan väl inte vara avsikten, näringsministern? Herr talman! Krångliga regler både när det gäller skatter och administration avskräcker också många från att starta företag. Visserligen har de så kallade 3:12-reglerna gjorts något mer generösa i höstens budget, vilket också näringsministern säger, men av utlovad 1 miljard kronor blev det bara 30 miljoner. Resten lär komma i vårbudgeten och träda i kraft från den 1 januari 2005. Det ska verkligen bli intressant att ta del av det förslag som regeringen kommer att presentera. Har näringsministern möjligtvis något förhandstips om vad som kommer att hända då? Herr talman! Förutom de skatter som jag har nämnt måste förmögenhetsskatten slopas. Redan i dag flyttar företag utomlands på grund av den, och fler arbetstillfällen försvinner. Händer inget så kommer vi i en framtid att vara ännu mer beroende av att det startas fler småföretag och att de som finns får en möjlighet att överleva.
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 32 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Jag ska först säga några ord om läget för småföretagandet i Sverige. Vi har ett ökande nyföretagande. Nyföretagandet låg på 80-talet i Sverige på nivån 15 000-17 000 om året. Det har gradvis ökat genom 90-talet, och nu ligger det på nivån 35 000 om året. Det går lite upp och ned med hänsyn till konjunkturen, men det ligger ungefär där. Jag är glad att vi inte ligger kvar på den låga nivå som vi hade för tio år sedan eller den ännu lägre som vi hade för 15 år sedan. Men jag vill ha fler småföretag. Jag tycker inte att detta är bra nog. Jag önskar mig fler företag; det är det som jag besjälas av i mitt arbete. Men jag måste en liten smula mana till proportioner och besinning i svartmålningen av hur obefintligt och katastrofalt nyföretagandet är. Verkligheten ser lite annorlunda ut. Vi behöver fler företag i Sverige. Sverige är ett storföretagsdominerat land. Det är en unikt stor mängd globala storföretag som har sin bas i Sverige. Det är en fantastisk tillgång för Sverige. Men vi behöver balansera detta genom att också ha den vitalitet och dynamik och öppenhet för nya sätt att arbeta och nya idéer som de mindre företagen innebär. Det kan åstadkommas på många sätt, men det kräver långsiktighet, målmedvetet arbete och en misstänksamhet och skepsis mot snabba patentlösningar som med ett trollslag löser allting på en gång. Dessbättre var det inte så många sådana bland de fyra inlägg som vi har hört nu, och jag tycker att vi nu kan föra ett samtal om det här i de inlägg som vi har framöver. Jag tillåter mig att göra den enkla reflexionen att så länge jag har läst dagstidningar i Sverige - och det är ganska många år vid det här laget - så har SAF, Industriförbundet och småföretagarnas olika organisationer haft en viss åsikt oavsett om det har gått upp eller ned. Min prognos är att om tio år, när våra efterträdare står här i kammaren, så kommer borgerliga ledamöter att åberopa sina kompisar i Svenskt Näringsliv, Företagarnas Riksförbund eller vad organisationerna kommer att heta då, och en socialdemokrat kommer att stå och säga som jag - att riktigt så illa som de där svartmålarna säger är det inte. Jag ska återkomma till frågan om kvinnligt företagande. En viktig fråga för mängden små företag i Sverige gäller generationsskiftena. Det har kommit upp många olika skattefrågor och annat. Min egen prioritering gäller de företag som har ledare och ägare i en och samma person, som är 55 år och uppåt och som börjar prata om och fundera på att dra sig tillbaka. Jag prioriterar att de företagen kan leva och utvecklas i annan regi när den nuvarande företagsledaren pensioneras. Från borgerligt håll väcks det också intresse för detta, och jag tror att vi kan mötas på olika vis. Men det handlar där enbart om skattefrågan och arvsskatten. Den undersökning som Nutek har gjort på mitt uppdrag visar att många av dessa företagare inte har några arvingar som är intresserade och beredda att ta över. Frågan är alltså mycket bredare och mycket vidare. Här behöver vi gnugga våra geniknölar och tänka kreativt och djärvt för att hitta former för att låta anställda, nyckelmedarbetare eller andra köpa och ta över. Vi ska understödja handel i företag så att andra entreprenörer som vill jobba framåt kan ta över och fortsätta. Jag beklagar att min talartid är ute. Jag får återkomma till frågan om det kvinnliga företagandet i mitt nästa inlägg.
Maria Larsson (Kd)
Anf. 33 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Det ser vi fram emot! Vi tycker också att det är positivt att näringsministern vill ha fler företag - skam vore det annars. Många av de stora företagen är dessvärre inte längre i svensk ägo. Om tio år hoppas jag att det är en borgerlig näringsminister som står här och har presenterat ett program som har lett till betydligt fler företag. Jag är övertygad om att det kommer att vara så. Samtidigt vill jag säga att näringsministerns bästa tid är nu. Generationsskiftena står för dörren. Jag tycker att man ska börja med att undanta det bundna kapitalet från beskattning. Här kommer ett gott tips i precis den riktning som näringsministern vill gå: De som antingen generationsskiftar eller gör en extern försäljning kommer att ha ganska mycket pengar på fickan. Då kommer de att kunna välja mellan att köpa sig en villa i Spanien eller en liten herrgård på landet eller också att låta pengarna bli satsningskapital in i nya företag. Detta är entreprenörer, som naturligtvis är intresserade av att få i gång fler företag om de får lite stimulans till det. Om det ska kunna bli ett aktivt lokalt riskkapital så handlar det om de onoterade bolagen, som jag var inne på tidigare. Om korten sköts rätt skulle det här kunna bli en riskkapitalsatsning från den privata sektorn i Sverige just nu. Det är läge för det nu! Men då måste incitamenten förändras. Det finns orosmoln på himlen, inte minst när man tittar på hur förmögenhetsskattebasen nu ska breddas genom att också inkludera O-listan. Det vore förödande. Nibes ägare i Markaryd har varit ute och kommenterat det här. Nibe är ett expansivt familjeföretag som börsnoterades häromåret på O-listan. Han rasar över förslaget från Egendomsskattekommittén och säger: Jag är fullkomligt ursinnig! Förslaget att beskatta O-listenoterade aktier är ett flagrant påhopp på dem som vill utveckla små och medelstora företag. Tänk om de här pengarna i stället kunde gå in och bli satsningskapital på svenska bolag inom vård- och omsorgssektorn, som är en sektor som är underutvecklad i vårt land och där vi har en hög kompetens. Där skulle vi kunna bli marknadsledande på många områden. Där sitter, står eller jobbar de 36 % av kvinnorna inom vård- och omsorgssektorn som har drivkraften och viljan att starta ett eget företag. Jag förstår inte vad näringsministern är rädd för. Av de sjuksköterskor som har en privat arbetsgivare säger 60 % att deras arbetsgivare har högre flexibilitet och är mer nytänkande än de offentliga - och då har de prövat bägge delarna. Av privatanställda sjuksköterskor har 61 % stort förtroende för sin arbetsgivare. Men mäter man samma sak bland offentliganställda är det bara 31 % som har stort förtroende för sin arbetsgivare. Vilken sektor att utveckla! Jag kan inte förstå rädslan. Jag tycker att den är trist för alla kvinnor som vill starta och driva företag inom en sektor som de har stor erfarenhet och kompetens inom. Kan näringsministern lova att ta upp förslaget mot O-listan som Egendomsskattekommittén har lagt? Jag förstår att Ringholm och Persson vill ha ett ord med i laget, men det skulle vara bra med ett löfte från näringsministern att det är ett förslag som inte kommer att drivas av landets näringsminister. Jag tycker att det vore ett bra tillfälle att lova det här i dag.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 34 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Det här med dynamik och att man ska lyssna på de mindre företagen och ta till vara deras idéer låter ju bra. Vi får väl se om det blir något mer än prat på det området också. Vill ju att även de företagen ska växa med tanke på att det inte finns något stort företag i Sverige som bildats efter 1970. Det här känner näringsministern väl till. Om man frågar företagarna själva, och inte bara nöjer sig med regeringens diagnos, handlar det låga företagandet, för det är fortfarande lågt, om att socialförsäkringarna är sämre, att affärshindren är många, att skatterna är höga och att reglerna är krångliga. Vi har framför allt väldigt många kvinnor i offentlig sektor som inte får möjlighet att starta företag. Är det inte märkligt, ministern, att så fort det handlar om kvinnor ska de inte få tjäna pengar. De ska hålla till godo med låga löner i vårdens, skolans och omsorgens monopolverksamheter, även om det börja hända lite där. När kvinnorna röstar med fötterna och går ut i privata bemanningsföretag där de äntligen känner sig uppskattade, kan påverka sina arbetsvillkor och höja lönerna, vad svarar då näringsministerns socialdemokratiska vänner ute i landet med? Jo, med stopplagar för att tvinga sjuksköterskor, sjukgymnaster, läkare och annan vårdpersonal tillbaka in i landstingsmonopolen. Stopplagar är ingenting annat än ett patetiskt försök att hindra nya idéer. Det är ju ingenting olagligt de försöker att göra. I näringsministerns svar när det gäller vård- och omsorgssektorn heter det också att man inte tänker låta vinstintresset gå före omsorgen om patienterna. Man blir trött. Vad är egentligen vinst ett tecken på? Jo, det är i allmänhet ett tecken på att en verksamhet går bra, att den är uppskattad, att medarbetarna trivs och att människor är villiga att betala för den här tjänsten eller varan om de får en chans att göra det. En verksamhet som inte fungerar bra går nämligen med förlust. Det är bra om företag går med vinst även om de verkar inom vård och omsorg. Det kan jag vittna om som styrelseledamot i ett privat vårdföretag som fick möjlighet att knoppa av när det var borgerlig majoritet i Stockholms läns landsting. I näringsutskottets betänkande NU10, som riksdagen behandlade häromveckan, kan jag på s. 24 i betänkandetexten först läsa några obligatoriska fraser om hur bra det är med ökat företagande för kvinnor inom vård, skola och omsorg, det vill säga där kvinnor verkar. Sedan står det: "Samtidigt framhöll utskottet att det inte var berett att verka för sådana lösningar som innebär att ett offentligt monopol inom dessa sektorer riskerar att ersättas av stora privata företag som exempelvis köper upp små lönsamma vårdföretag. Utskottet vill dock erinra om att det pågår ett arbete med att tillskapa en särskild bolagsform utan särskilt vinstsyfte som kan komma att kunna användas för kvinnors företagande inom områden som domineras av offentlig sektor." Jag kan gärna upprepa detta, men för att spara tid ska jag inte göra det. Majoriteten här i riksdagen säger i korthet: Ni får gärna driva företag, flickor små, men ni får inte tjäna några pengar. Kan man tänka sig någon regim, utom möjligen en gammalsocialistisk, som med en sådan enfald tror att det här synsättet stimulerar företagande? Om näringsministern inte visste det, kommer jag att upprepa det här i dag: Florence Nightingale har varit död i nästan 100 år. Jag tror faktiskt inte att de unga kvinnor som nu studerar och funderar på sin framtid, som vill kunna stå på egna ben, försörja sig själva, sina barn och kanske till och med en arbetslös man, kommer att välja vårdsektorn. Där finns inga framtidsmöjligheter. Det ser näringsministern och hans regering till. Det vore enbart dumt av dessa unga flickor, och de är inte dumma.
Nyamko Sabuni (Fp)
Anf. 35 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Vi behöver inte bara fler företag, utan vi behöver fler företag som ägs av kvinnor. Om tio år hoppas jag verkligen att det på den andra sidan står en Sabuni, en Adelsohn Liljeroth, en Larsson eller en Ekström som är minister och säger: Vi är bäst i världen, men vi kan bli ännu bättre, och vi lyssnar gärna på förslag och idéer också från socialdemokrater. I flera andra länder lyckas kvinnor ta sig upp till de högsta betalningsnivåerna. I flera andra länder äger kvinnor företag med fler anställda än tio. Vi kan hitta många sådana saker i statistiken. Vad är det för fel på Sverige? Varför lyckas vi inte se till att ojämlikheten mellan män och kvinnor när det gäller ägandet av förmögenhet minskar? Förutom standardsvaren om hur bra det är med företagandet i Sverige, vad anser ministern vara roten till att det är en sådan ojämlikhet när det gäller ägandet? Vad skulle han specifikt vilja göra? Kan han ägna 30 sekunder åt att svara på denna fråga?
Anne-Marie Ekström (Fp)
Anf. 36 Anne-Marie Ekström (Fp)
Herr talman! Många sanningar har sagts. Jag ska inte upprepa dem. Det är bra att näringsministern säger att det behövs fler företag. Det är självklart. Hur skulle det se ut annars? Jag kan också hålla med om att det är viktigt att man tar upp detta att företag även kan övergå till en annan ägare när inte den nya generationen vill ta över ett företag. Det är en viktig fråga. Det finns förslag på hur man ska lösa problemen med 3:12-reglerna, men regeringen har inte presenterat något förslag hur de vill lösa dessa. Eftersom detta ska träda i kraft den 1 januari 2005 borde det åtminstone finnas en liten skiss eller idé, men ingenting har viskats om hur de kommer att se ut. Kommer de verkligen att presenteras i vårbudgeten? Jag förmodar att så ska ske. Till sist vill jag nämna någonting som vi inte har tagit upp tidigare. Det gäller detta att attityderna till företagande måste förändras. Det ska inte vara fult att tjäna pengar på att driva företag, vilket det nästan är i dag. Den som tar risker ska också få något för det. I dag är det självklart att man ska satsa pengar i lotterier. Man vinner stora pengar. Det är nästan någonting som man ska värderas högt för. Man kryper på knäna för någon som har fått 13 rätt. Men en som har tjänat pengar på ett företag ser man nästan på med skam.
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 37 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! När jag gick igenom några studier om företagandet försökte jag anstränga mig för att ge en nyanserad bild. Sverige låg i mitten i en del och bra till i andra. När jag åberopade att Världsbanken satte Sverige i tätgruppen bland 110 länder fick jag höra att det var en jämförelse med fel länder och den var inte relevant. I stället sade Maria Larsson efter en stund att den jämförelse man ska titta på är Global Entrepreneurship Monitor, GEM. Jag kan berätta att i den jag nämnde, där vi låg i topp, ingår bland annat alla OECD-länder. Jag kan berätta vilka det är som toppar i den jämförelse som jag i stället rekommenderas av Maria Larsson, och där vi ligger dåligt till. Främst ligger Thailand, tvåa är Indien, trea Chile, fyra Korea och femma Argentina. Det är möjligt att de är väldigt mycket bättre än vi i många avseenden, men jag är inte säker på att samhällsmodellen, som i stort sett är gemensam för de här fem länderna, är något som svenska män, kvinnor och småföretagare avundas. Jag tycker att Sverige behöver fler kvinnliga företagare. Sverige har kvinnor som är kapabla att vara företagare på många olika områden. Jag är inte så konservativ att jag säger att kvinnligt företagande uteslutande är begränsat till de traditionellt kvinnliga, mjuka områdena, utan jag tror att kvinnors entreprenörskap är mer förekommande än så. Vad gäller de nedsättande kommentarerna om mitt intresse för de här frågorna och om mitt engagemang - min pliktskyldighet, min enfald och de andra ord som nämndes - vill jag bara påpeka, för den händelse att ni inte vet det, att min mamma, min mormor och min farmor alla var småföretagare. Jag behöver inte få några läxor om kvinnligt företagande från någon av er. Ni har olika förslag som ni prioriterar. Jag konstaterar att den högst prioriterade åtgärden för alla era tre partier är ett omedelbart avskaffande av förmögenhetsskatten. Det kostar 5 miljarder kronor. Några av er lyckas till och med komma fram till att detta vore bra för kvinnligt företagande. Eftersom det är så orättvist i Sverige behövs det särskild stimulans. Jag fick inte ihop det riktigt. Jag kan upplysa om att dubbelt så många män betalar förmögenhetsskatt, trots sambeskattningen. Dubbelt så många män som kvinnor skulle få glädje av en slopad förmögenhetsskatt. Nyamko Sabuni oroar sig för att det är så få kvinnliga miljardärer och ägare av stora företag. Baksidan av det myntet är ju att avskaffande av förmögenhetsskatten är en av de effektivaste åtgärder som man kan genomföra för att öka de ekonomiska klyftorna mellan kvinnor och män. Vi måste jobba på bred front för att få fram fler kvinnor. Det är en kulturfråga och en självförtroendefråga, men det är också en fråga om åtgärder. Vi har anslagit 42 miljoner under åren 2002-2004 för att främja företagande bland kvinnor och invandrare. Med stöd av de här medlen arbetar Nutek med att bistå kvinnors företagande genom rådgivning och kompetensutvecklingsinsatser. Insatser görs bland annat för att integrera affärsrådgivning och kunskap om kvinnors företagande bland etablerade rådgivningsaktörer. Dessutom sker samverkan med organisationer och företagare för att sprida kunskap och förebilder kring kvinnors entreprenörskap. Nutek bedriver också verksamhet riktad till kvinnor på innovationsområdet. Bland medlemmarna i Svenska Uppfinnareföreningen är bara 10 % kvinnor. För att stimulera fler kvinnor att bli innovatörer och främja näringslivets tillväxt och förnyelse genom nya idéer driver Nutek programmet Kvinnor och innovationer. Jag tror att det grundläggande handlar om att prata väl om företagandet och att bryta de traditionella kulturmönster som gör att väldigt få kvinnor känner sig lockade och manade av den livsstil som det innebär att vara företagare.
Maria Larsson (Kd)
Anf. 38 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Global Entrepreneurship Monitor tar upp och belyser inställningen till entreprenörskap, och det var det som jag refererade till. Jag tycker att det är beklagligt att ministern inte tycker att det är en viktig undersökning eller tycker att de länder som där är jämförelseobjekt inte har trovärdighet som nationer som stimulerar entreprenörskap. Jag tycker att det är allvarligt om ministern inte ser anledning till att höja oss procentuellt på den listan. Jag tycker att det borde vara näringsministerns främsta mål att arbeta för. Jag fick inte svar på min fråga om O-listenoterade aktier och breddning av förmögenhetsskattens bas. Jag skulle gärna vilja att näringsministern kommenterar det i sitt sista inlägg. Vad gäller förmögenhetsskatten kunde jag i förra veckan läsa om en undersökning som gjorts av Svenskt Näringsliv, enligt vilken hälften av utlandssvenskarna är beredda att flytta hem om förmögenhetsskatten avskaffas. Jag vill ställa ytterligare en fråga till näringsministern med anledning av att näringsministern tar upp förmögenhetsskatten. Jag tycker att det låter väldigt mycket jantelag när näringsministern här säger att fler gubbar än tanter skulle få glädje av dess avskaffande. Det är väl ett konstigt sätt att tänka. Har näringsministern någon gång satt någon i departementet på att beräkna vad ett återflöde av förmögenhetsskatten i likhet med vad som skett i andra länder som avskaffat den skulle ge till Sverige i form av kapital, som också skulle kunna bli satsningskapital? Skulle näringsministern våga sig på att göra en sådan beräkning, eller är detta en fråga som har låsts fast så att det inte finns någonting som dyrkar upp den, trots att erfarenheterna runtomkring oss visar en enda sak, nämligen att ett stort återflöde av kapital sker i samband med att förmögenhetsskatten avskaffas? Titta på exemplet Italien, näringsministern! Den öppna arbetslösheten är över 6 %. Det är jobben det handlar om när vi talar om näringslivsfrågor. Det borde därför vara angeläget också för näringsministern att inte stå här och raljera och vara nöjd med sakernas tillstånd. Jobben är otroligt viktiga, för de är en förutsättning för den generella välfärden, som vi alla är rädda om.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 39 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Jag är inte nöjd med de svar som näringsministern har lämnat här i kammaren i dag. Ni hade kanske blivit förvånad om jag hade jublat och applåderat. Jag tror tyvärr inte heller att det kommer ut så väldigt mycket mer av regeringens arbete. Men överraska mig gärna positivt! Det är roligt att höra att det finns kvinnor i näringsministerns omgivning som har varit egna företagare. Jag hoppas att näringsministern har lyssnat. Om näringsministern har en dotter, hoppas jag att även hon kan komma att tänka sig att välja företagarbanan. Jag hade önskat att näringsministern i stället hade svarat så här: Interpellanternas frågor visar på något som kan vara ett stort problem. Som ansvarig minister ska man alltid vara öppen för att så kan vara fallet. Med anledning därav kommer jag redan i morgon att kalla in ett antal experter för att undersöka hur vi på bästa sätt kan undanröja en del av de hinder som interpellanterna pekar på samt med bredaste möjliga politiska bas försöka lägga fram förslag som i likhet med den annalkande våren ska ge en ljusning för de kvinnor som vill starta företag och bidra till en växande välfärd och som helt naturligt också vill kunna tjäna pengar på hederligt och rejält arbete. Jag kan lova att i oss har ministern den politiska bas han behöver, om han vill göra de här förändringarna.
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 40 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Som vanligt när vi diskuterar småföretagsamhet och företagsklimatfrågor kommer vi snabbt in på frågan om förmögenhetsskatten eftersom det är den fråga som förenar de borgerliga partierna. Det är den fråga som de prioriterar högst och som de avsätter mest pengar till. Det är det som ska vara patentmedicinen som löser alla problem, i dag också jämställdheten. Maria Larssons argument är att när man har avskaffat förmögenhetsskatten får man mycket pengar tillbaka till landet. Danmark har provat och utvärderat detta. Återflödet blev enligt de utvärderingar som jag har sett i departementet - vi har bett folk titta på det - i princip noll. Italien var ett nytt exempel för mig. Jag ska gärna undersöka om jag kan finna något mer där. Detta speglar någonting som jag tycker är en grundläggande svaghet i den borgerliga politiken på det här området, nämligen tron att allt beror på skatten. Den här diskussionen har visat att vi delar uppfattningen att vi behöver mindre av traditioner, könsroller och traditionella uppdelningar mellan män och kvinnor vad gäller företagande och företagandekultur. Men de enda riktigt skarpa idéer som kommer fram handlar ju om skatt, i första hand om förmögenhetsskatt och i andra hand om börsbeskattning. Även där handlar det ju om just förmögenhetsskatten. Alla de kvinnor som skulle kunna förmås att överväga att starta företag - affärer, hantverk och annat som både kvinnor och män har som de allra vanligaste företagsformerna - har ju inte någon hjälp alls av det här. Hur ska vi bryta könsrollsmönstren? Hur ska vi påverka skolungdomar? Hur ska vi påverka ungdomar på universiteten att få en mindre könsrollsuppdelad attityd än deras föräldrar? Hur ska man kunna förbereda sig för att företag, som snart står utan sin företagsledare eftersom denne planerar att pensionera sig, så att också kvinnor blir beredda att ta över och fortsätta vidare i dessa företag? Hittills har det nästan bara varit män. Jag hoppas att vi en annan gång kan diskutera detta på ett mer konstruktivt sätt än att bara fastna i frågor om hur skattetrycket kväver alla kvinnor, trots att man bara identifierar de skatter som betalas av män.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.