slutförvaring av högaktivt kärnkraftsavfall och kommunal folkomröstning
Interpellation 2003/04:257 av Stenmark, Rigmor (c)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2004-01-28
- Inlämnad
- 2004-01-28
- Besvarad
- 2004-02-10
- Sista svarsdatum
- 2004-02-11
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 28 januari
Interpellation 2003/04:257
av Rigmor Stenmark (c) till miljöminister Lena Sommestad om slutförvaring av högaktivt kärnkraftsavfall och kommunal folkomröstningFrågan om kärnkraftsavfall måste få en lösning. Vi måste i Sverige ta hand om våra egna sopor. Det som jag åsyftar här är det högaktiva avfallet från vår kärnkraftsindustri. Det har under en längre tid pågått undersökningar angående vilket sätt som är den bästa metoden för att förvara avfallet samt den bästa platsen att förvara avfallet på.
I Östhammars kommun har en majoritet i kommunfullmäktige uttalat sig för att SKB ska få göra en platsundersökning i anslutning till Forsmarks kärnkraftverk. Villkoret för att partierna i fullmäktige skulle ställa upp på detta var att en folkomröstning skulle genomföras före detaljundersökningen samt att SKB uttalade att man skulle respektera den kommunala folkomröstningens resultat, det vill säga man skulle respektera kommuninvånarnas åsikt.
Nu har det kommit till min kännedom att miljöbalken håller på att omarbetas i en riktning som säger att det är miljödepartement och därmed regeringen som ensidigt kommer att besluta om var och hur det högaktiva kärnkraftsavfallet ska slutförvaras.
Om detta är vad som är giltigt för hanteringen av ärendet anser kommunföreträdare, med all rätt, att de är lurade på uttalade löften om att kommuninvånarnas röst i folkomröstningar ska respekteras.
Med respekt för medborgarna i vårt land måste regeringens agerande när det gäller kopplingen mellan folkomröstningar och kärnkraftsavfallets förvaring förtydligas. Vi måste veta vad som gäller. Även i riksdagsdebatter har det tidigare försäkrats att man ska ta hänsyn till folkomröstningars resultat när det gäller kärnkraftsavfall och dess placering. Nu verkar det som om detta löfte inte äger någon giltighet längre.
Därför vill jag fråga minister Sommestad:
Vilka åtgärder ämnar ministern vidta för att försäkra kommuninvånare inflytande när det gäller plats för förvaring av kärnkraftsavfall?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2003/04:257
Webb-tv: slutförvaring av högaktivt kärnkraftsavfall och kommunal folkomröstning
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2003/04:66 Tisdagen den 10 februariProtokoll 2003/04:66 7 § Svar på interpellation 2003/04:257 om slutförvaring av högaktivt kärnkraftsavfall och kommunal folkomröstning
Protokoll från debatten
Anf. 29 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Rigmor Stenmark har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att försäkra kommuninvånare inflytande när det gäller plats för förvaring av kärnkraftsavfall.
I Sverige har vi under lång tid arbetat med frågan om det slutliga omhändertagandet av det använda kärnbränslet. Den demokratiska processen har utvecklats under tiden. Flera av de åtta kommuner som från början varit aktuella för förstudier har hållit kommunala folkomröstningar. Dessa folkomröstningar är av rådgivande slag. I dag är många invånare i de två kommuner där platsundersökning sker starkt engagerade på olika sätt. Berörda myndigheter fungerar som kommunernas expertorgan, och dialogen med industrin anses löpa väl.
Vid regeringens tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. miljöbalken av vissa nya verksamheter gäller att regeringen inte får tillåta verksamheten utan att kommunfullmäktige har tillstyrkt det. Denna kommunala vetorätt gäller som huvudregel vid tillåtlighetsprövningen. Endast i vissa särskilt angivna situationer och då för vissa verksamheter får regeringen tillåta en verksamhet utan att kommunfullmäktige har tillstyrkt etableringen. Bland dessa verksamheter ingår bland annat sådana anläggningar för kärnteknisk verksamhet som prövas av regeringen enligt kärntekniklagen och som bland annat avser mellanlagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall. Regeringen får endast tillåta en verksamhet som kommunfullmäktige inte har tillstyrkt om det från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att anläggningen kommer till stånd och om en annan plats inte bedöms vara lämpligare för verksamheten eller om en lämplig plats inte har anvisats för verksamheten inom en annan kommun som kan antas godta en placering där.
Som ett led i arbetet med att effektivisera och förenkla miljöprövningen har Miljöbalkskommittén i sitt till regeringen nyligen avlämnade delbetänkande,
En effektivare miljöprövning
, föreslagit att färre verksamheter än i dag ska tillåtlighetsprövas av regeringen. Miljöbalkskommittén föreslår även vissa ändringar av bestämmelserna rörande det kommunala vetot. Delbetänkandet har i dagarna gått ut på remiss till ett stort antal remissinstanser.
Jag kan redan i dag säga att regeringen inte har för avsikt att ändra den nuvarande ordningen när det gäller tillåtlighetsprövningen av slutförvaring av använt kärnbränsle.
Det har varit och är regeringens ambition att den demokratiska processen fortsatt ska vara aktiv när det gäller beslutet om slutförvaring av det använda kärnbränslet. Det är viktigt att de människor som berörs av en eventuell slutförvarsanläggning får göra sin röst hörd och aktivt medverka i processen inför ett eventuellt beslut. Samråd enligt miljöbalken sker både i Östhammars och i Oskarshamns kommun där platsundersökningar nu pågår.
Anf. 30 Rigmor Stenmark (C)
Fru talman! Tack för svaret, miljöminister Lena Sommestad!
Vi har många kärnkraftverk i landet - tyvärr. Jag hade helst sett att vi inte hade haft några, men jag har en förhoppning om att vi tillsammans så småningom ska få bort detta och få annan energi i Sverige. Det allra största problemet är att vi fortfarande inte har löst hanteringen av soporna, nämligen det högaktiva avfallet.
Svensk Kärnbränslehantering, SKB, utför nu platsundersökningar med provborrningar på två platser i landet, som ministern sade, i Forsmark, i vår gemensamma hemkommun, och i Oskarshamn. Jag har även varit med i Forsmarks säkerhetsnämnd, så jag har varit inkopplad på frågorna väldigt länge.
Målet är att hitta en plats för att bygga ett djupförvar för använt kärnbränsle och en inkapslingsanläggning. Men man ska också utreda vilka konsekvenser det blir för människorna och miljön, en miljökonsekvensbeskrivning, och det tycker jag är väldigt bra.
I Östhammars kommun har kommunfullmäktige uttalat sig positivt till att Svensk Kärnbränslehantering skulle kunna göra den här prövningen. Men, miljöministern, förutsättningen för att partierna, bland annat mitt parti, Centerpartiet, skulle gå med på det var att SKB utlovade att man skulle följa resultatet av en eventuell folkomröstning i kommunen, en folkomröstning som skulle genomföras före en detaljundersökning. Man lovade att man skulle respektera kommuninvånarnas åsikt.
I efterhand kommer sedan uppgifter om att någon ändring av vetorätten, det vill säga kommunernas möjlighet att avgöra var kärnkraftsavfallet ska placeras, inte ska ske. Då blir med rätta människor väldigt besvikna. De känner sig lurade, eftersom utgångsläget inför fullmäktige var att man skulle följa vad folket sade i en folkomröstning.
Det är det dubbla budskap som har getts. Det var av den anledningen jag ville ha ett förtydligande av miljöministern.
I nuvarande lagstiftning sägs bland annat att anläggningar för kärnteknisk verksamhet ska tillåtlighetsprövas av regeringen. Miljöbalkskommitténs förslag innebär att den obligatoriska regeringsprövningen tas bort och att prövningen i stället ska ske i miljödomstol. Kommunen ges då en möjlighet att överklaga ett ärende i miljödomstolen. Då detta ärende så småningom kommer upp i regeringen som en prövning och en följd av överklagandet finns det ändå ett kommunalt veto. Ett sådant förfarande som Miljöbalkskommittén föreslår, om jag tolkar det rätt, skulle göra att det kommunala vetot skulle bli starkare.
Om jag har förstått det hela rätt är förslaget ute på remiss, Miljöbalkskommitténs
En effektivare miljöprövning
. Dessvärre säger miljöministern i svaret i dag, innan svaren på remissen har kommit in, att regeringen inte har för avsikt att ändra på ordningen när det gäller tillåtlighetsprövningen av slutförvaringen av kärnbränsle. Det beklagar jag. Jag vill ha ett förtydligande på den punkten också.
Anf. 31 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Låt mig först säga att det vi har på bordet är ett förslag från Miljöbalkskommittén som har fått ett öppet direktiv. Man är inte förhindrad att se över kap. 17 i miljöbalken som handhar de här frågorna. Man har nu kommit med ett övergripande förslag. Självklart ska detta remissbehandlas. Vi kommer noga att se över den remissgenomgången. Det är ett förslag som inte bara har betydelse för slutförvaringen av kärnkraft utan för en lång rad andra verksamheter.
Man föreslår att prövning av regeringen ska ske i färre fall. I dag är det kommunala vetot bundet till prövningen av regeringen. Det är på den punkten jag har velat vara tydlig. Det är inte fråga om att vi inte ska ha någon regeringsprövning av slutförvaring av kärnkraftsavfall. Det är en så viktig fråga. Det är regeringens uppfattning att vi inte vill se någon förändring där.
Sedan kommer frågan om det kommunala vetot, där Miljöbalkskommitténs förslag kan tolkas som att man vill stärka det kommunala vetot genom att ta bort det vi har kallat för vetoventilen. Vi måste naturligtvis se över förslaget och alla remissinstansers synpunkter på det. Jag vill inte på något sätt föregå det.
När det gäller slutförvaring av kärnkraftsavfall tror jag att Socialdemokraterna och Centern är eniga om att vi vill fasa ut kärnkraften. Vi har en gemensam politik för det. Vi måste då också se till att vi klarar slutförvaringen. Sverige ligger långt framme i de här frågorna. Det är jag stolt över. Vi måste se de realiteter som gäller, nämligen att vi måste klara slutförvaringen i vårt land. Ingen vill ha någon slutförvaring i en kommun där inte invånarna vill ha det. Där är SKB väldigt tydliga. Det har de också varit i det fall som Rigmor Stenmark beskriver. Regeringen har inte heller någon som helst annan önskan än att tillmötesgå kommuninvånarna. Det är det som är grunden för allt arbete.
Vi har, som jag beskrev i mitt första frågesvar, haft en sista utväg i det fall det inte kan lösas på annat sätt. Det är min bedömning i dag att vi knappast kan vara utan det eftersom vi har ett nationellt ansvar att ta hand om vårt kärnkraftsavfall. Men jag har inte på något sätt för avsikt att köra över kommunerna. Ingen vill köra över några kommuner i det här fallet. Det är grunden både för regeringens och SKB:s arbete.
Anf. 32 Rigmor Stenmark (C)
Fru talman! Jag tackar miljöministern, men jag förstår inte svaret om det är så att miljöministern inte har för avsikt att köra över kommunerna. Det har jag så många gånger fått till svar i den här kammaren. Jag trodde att när man nu fått ett bud i Östhammar om att man inte kommer att bry sig om kommuninvånarna så hade man misstolkat någonstans. Jag hoppas att det är så, att kommunen har misstolkat vad man säger.
Jag beklagar ändå att miljöministern inte svarar så tydligt i svaret. Varför säger ministern att regeringen inte har för avsikt att ändra på ordningen när det gäller tillåtlighetsprövning av slutförvaring av kärnbränsle? I nästa skede säger ministern att man absolut inte har för avsikt att köra över kommuninvånare. Det stämmer inte. Det går inte hand i hand. Jag tycker att man ska vara ärlig.
Jag trodde först när jag läste svaret att miljöministern menade något med sitt uttalande att regeringens ambition har varit och är att den demokratiska processen ska vara aktiv när det gäller beslutet om slutförvaring av kärnkraftsavfallet. Ministern säger vidare att det är viktigt att människor får göra sin röst hörd och aktivt medverka i processen inför ett eventuellt beslut.
Nu måste jag fråga vad ministern menar med eventuellt beslut. Ska det inte fattas ett beslut om var kärnkraftsavfallet ska förvaras?
Den demokratiska processen ska vara aktiv. Där måste jag också få fråga om jag förstår ministern rätt. Det samråd som menas med aktiv process pågår ju nu. När det tar slut, ska man då samråda och lyssna men sedan ta hand om beslutet själv i regeringen?
I debatten om det kommunala vetot och kärnkraftsavfallet är det flera instanser som varnar, hojtar till och har tagit kontakt med mig. De vill slå vakt om det kommunala vetot. Man tycker att det är en viktig demokratisk process, bland annat kommunerna naturligtvis. Jag ser att Statens råd för kärnavfallsfrågor varnar för en förändring. De säger också att de vill slå vakt om det kommunala vetot. Vad säger ministern om det?
Jag tycker att det är mycket olyckligt om man från regeringens sida säger en massa vackra ord om att människor och kommuner aktivt ska vara med i processen kring kärnkraftsavfallet men när det ska fattas beslut så har deras röster ingen betydelse. Regeringen anser sig bäst klara av det. Är det så, miljöministern?
Jag håller med om att det är en svår fråga. Jag anser att Sverige ska ta reda på sina egna sopor. Någonstans ska de förvaras i tusende år. Det är olyckligt om inte människorna i den kommun som slutligen får avfallshanteringen i sin närhet har varit med och sagt sitt i frågan, har varit med i en folkomröstning. Det kommunala vetot är avgörande vid all annan miljöfarlig verksamhet. Vad är det för skillnad, miljöministern? Är kärnkraftsavfallet för farligt för människor att ta ställning till? Är miljöministern rädd för att ingen kommun ska vilja ha det inom sina väggar så att säga?
Anf. 33 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Det verkar som om det har varit ett missförstånd här. Jag förstår inte vilka signaler det talas om, otydliga signaler från regeringen och så vidare. Det har kommit en utredning. En utredning är inte regeringens signal. Det är en utredning som läggs på regeringens bord med förslag. Jag har gjort tydligt att utredningen inte på något sätt har fått några direktiv om att ändra i det kommunala vetot eller för övrigt när det gäller slutförvaringen av kärnavfall.
Vi vill fortsatt ha den ordning vi har haft. Jag börjar undra vad som är det största bekymret, om det är den ordning vi har i dag med den demokratiska ordning vi har och det arbete som vi har utfört. Jag säger att vi vill se det arbetet fortsätta. Regeringen kommer självklart inte att köra över kommuninvånarna i Östhammar till exempel, tvärtom. När jag säger ett eventuellt beslut menar jag ett eventuellt beslut i denna kommun. Det finns också andra möjligheter.
Det finns inte någon som helst förändring eller någon annan signal från regeringen när det gäller hur vi ska hantera det här. Det är samma politik som gäller. Vad vi kan diskutera är den politik som alltid har gällt och den bestämmelse i kärntekniklagen som säger att om det efter många års arbete och betydligt fler försök än Östhammar och Oskarshamn skulle visa sig att man vid vägs ände inte har någonstans att förvara kärnavfallet där man kan få konsensus så måste vi se att det finns en sista utväg. Nationen måste ta ett ansvar. Det är inte på något sätt något nytt här. Det har alltid funnits, och det har inte på något sätt förhindrat oss att bedriva politiken på det demokratiska sätt som vi i dag gör. Vi har inte för avsikt att förändra detta. Här vill jag vara tydlig.
Anf. 34 Rigmor Stenmark (C)
Fru talman! Jag tror att de som läser snabbprotokollet i morgon, miljöministern, kommer att bli lite förvirrade.
Vad är det egentligen man säger? Man har en miljöbalksutredning ute på remiss, men man avvaktar inte den remissen utan tar ställning innan: Vi tänker ha det precis som det alltid har varit. Vi kommer att driva politiken som den alltid har varit. Jag tycker inte att det är riktigt bra.
Om man läser utredningen står det helt klart att med dess förslag kommer det kommunala vetot att stärkas. Från Centerpartiets sida tycker vi också att det är oerhört viktigt att just det kommunala vetot stärks.
Jag tycker inte att man får gå ut med oklara signaler. Har man en tillit till människor? Anser man att det ska anordnas folkomröstningar i den här frågan eller anser man det inte? Det är mycket bättre att säga till människor: Ordna inga folkomröstningar, för vi kommer inte att lyssna till dem! Då slipper ni det besväret och den kostnaden. Fortsätt i stället med samråd!
Nu vet vi dock att samråd i den här frågan är ganska svårt. Det är ungefär som man brukar säga om MBL-förhandlingar: Man tutar och kör över. Jag tycker inte att det är bra.
Tilltron till vår representativa demokrati är oerhört viktig, tycker vi i Centerpartiet. Vi tror nämligen på människor. Vi tror att människor har kraft och ork att förstå att vi måste ta hand om våra egna sopor även om de är jättefarliga och väldigt knepiga. Man har redan gjort det på vissa håll i Sverige, och man kommer att göra det i den här frågan också.
Man måste kunna lita på att människor är kloka, och det gör vi också i Centerpartiet.
Men jag säger än en gång: Gå ut tydligt till människor, miljöministern, och tala om att från Socialdemokraternas håll kommer vi inte att ändra på någonting! Vi kommer att lita på er - men ordna inga folkomröstningar, för det är ingen idé!
Jag vill ha ordentlig klarhet i vad miljöministern menar. Kommer miljöministern nu att gå ut med det här budskapet ordentligt så att alla får klart för sig att man kommer att lita på människorna?
Anf. 35 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Jag tror också att det kan bli svårt att förstå den här debatten. Jag tycker att det är tråkigt att Rigmor Stenmark väljer att missförstå.
Det grundläggande som Miljöbalkskommittén föreslår är att slutförvaring av kärnkraftsavfall inte alls ska prövas av regeringen utan att detta bara ska kunna väljas. Om det inte prövas av regeringen bortfaller det kommunala vetot helt och hållet. Vi skulle då alltså kunna hamna i en situation där det kommunala vetot inte alls finns utan där denna viktiga fråga hamnar i en miljödomstol.
Det är på den punkten jag har varit klar: Regeringen anser att detta är en fråga som ska prövas av regeringen, och därmed är det också en fråga där det finns ett kommunalt veto - på precis samma sätt som det alltid har funnits. Det är det jag har velat göra klart.
Det finns ingen som helst anledning att oroa sig för att några folkomröstningar eller det arbete som vi i dag bedriver inte skulle slutföras. Jag har försökt göra väldigt klart att vi vill se det arbetet fortskrida. Vi litar på människor precis lika mycket som Centerpartiet gör och har inte för avsikt att köra över någon i den här processen. Det har varit grunden hela tiden.
Jag har dock också velat vara tydlig i att det faktiskt finns och alltid har funnits ett litet kryphål i detta. Når man i slutändan - det kan röra sig om flera årtionden framåt - ingen slutlösning måste nationen ta ett ansvar. Där har jag också velat vara tydlig. Jag tycker att det är olyckligt om den tydligheten ska överskugga det faktum att vi nu ska fortsätta på samma sätt som hittills, med förtroende både för de kommuner och för de människor som arbetar med det här.
Jag vet att SKB inte vill arbeta i en kommun där man inte vill ha SKB, och regeringen vill inte ha någon slutförvaring i någon annan kommun än där befolkningen vill ha en slutförvaring. Där är vi helt eniga.
Förslaget är komplicerat, och som alla förslag ska det remissbehandlas och tas upp på ett bra sätt.
Jag tycker att det är viktigt att den här frågan har kommit upp. Det har funnits oklarhet och en oro för vad förslaget kan innebära.
Jag har velat klarlägga en punkt: Regeringen ska pröva slutförvaring. Det innebär att kommunerna också har sin vetorätt kvar på det sätt som man haft tidigare.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.