Slavliknande förhållanden på svensk arbetsmarknad
Interpellation 2007/08:84 av Österberg, Sven-Erik (s)
Interpellationen är besvarad
- Inlämnad:
- 2007-10-26
- Anmäld:
- 2007-10-30
- Besvarad:
- 2007-11-16
- Sista svarsdatum:
- 2007-11-16
Interpellationen
den 26 oktober
Interpellation
2007/08:84 Slavliknande förhållanden på svensk arbetsmarknad
av Sven-Erik Österberg (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
I SVT:s program Uppdrag granskning den 24 oktober visades ett skrämmande inslag om hur människor i Sverige arbetar under slavliknande förhållanden. Bland annat framgick det att de stora hamburgerkedjorna anlitar städbolag där personalen tvingas att arbeta under fullständigt undermåliga villkor och att man satt i system att direkt avskeda dem som framför klagomål. Många tvingas att provjobba utan lön, kollektivavtal existerar inte och arbetsgivarna struntar i arbetsmiljöregler etcetera.
Gemensamt för dessa städbolag är att de utnyttjar människor med utländsk bakgrund i desperat behov av försörjning.
Med anledning av detta vill jag fråga följande:
Vilka initiativ ämnar arbetsmarknadsministern ta för att åtgärda dessa problem?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:84
Webb-tv: Slavliknande förhållanden på svensk arbetsmarknad
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 94 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Sven-Erik Österberg har frågat mig vilka initiativ jag ämnar vidta för att åtgärda de problem som rapporterades om i SVT:s proram Uppdrag granskning den 24 oktober. Österberg hänvisar till inslag i programmet om städpersonal som arbetar under slavliknande förhållanden och med undermåliga villkor vad gäller anställningsförhållanden, arbetsmiljö med mera.
Jag håller med Sven-Erik Österberg om att det var en skrämmande bild som gavs. Det är självfallet inte acceptabelt att människor utnyttjas i vårt land oavsett var de kommer ifrån.
Får jag först nämna att de förhållanden som uppmärksammades i tv-programmet ofta förekommer samtidigt med annan brottslighet, till exempel brott mot bokförings- eller skatteregler. Eftersom jag ansvarar för arbetsmarknads- och arbetsmiljöfrågorna begränsar jag mitt svar till just de områdena.
Min uppfattning är att vi har en bra skyddslagstiftning. Det är alltså inte i första hand ändrade lagregler som behövs. Vad gäller efterlevnaden finns det dock uppenbarligen en del att göra. Tillsyn över efterlevnaden av arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen utövas av Arbetsmiljöverket. Verket ska fokusera på arbetsplatser med störst risk för ohälsa och olycksfall. Detta är en viktig prioritering för att kunna upprätthålla en effektiv tillsynsverksamhet.
Jag vill i detta sammanhang lägga till att vi har inlett ett arbete med att se över arbetsmiljöpolitiken. Min avsikt är att vi ska ha en bred dialog med alla berörda parter, särskilt arbetsmarknadens parter, om denna översyn. Problematiken som de nu uppmärksammade förhållandena pekar på finns säkerligen anledning att återkomma till i detta arbete.
Det torde dock stå klart att vi aldrig kommer att kunna nå alla arbetsplatser med statliga tillsynsinsatser, och det vore inte heller ett effektivt användande av resurserna. Det är därför av vikt att den statliga tillsynen av lagstiftningen kompletteras med en bred och aktiv partssamverkan i dessa frågor.
Min uppfattning är att det finns en bra partssamverkan. Fackliga organisationer och skyddsombud har viktiga uppgifter i fråga om hur arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna ska organiseras och bedrivas. Skyddsombuden har möjlighet att ingripa vid missförhållanden och uppmärksamma tillsynsmyndigheten på dessa förhållanden och eventuella lagbrott.
Det är också viktigt att vi upprätthåller den svenska modellen med ansvarstagande parter som i kollektivavtal kommer överens om rimliga villkor och vakar över villkorens efterlevnad. Den enskilde kan behöva stöd från eller företrädas av den fackliga organisationen när missförhållanden uppstår och lagregler överträds.
Regeringen har vid upprepade tillfällen förklarat att den svenska modellen i allt väsentligt fungerar väl, att det inte är aktuellt att ändra i den arbetsrättsliga lagstiftningen samt att eventuella förändringar främst bör ankomma på arbetsmarknadens parter att avtala om. Jag har inte någon annan ståndpunkt med anledning av de nu uppmärksammade förhållandena.
Anf. 95 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Det skulle förvåna mig mycket om arbetsmarknadsministern i grunden hade en annan uppfattning och tyckte att det som visades på tv inte var beklämmande. Min fundering vidare är vad arbetsmarknadsministern avser att göra konkret för att komma till rätta med det här.
Jag blir inte så våldsamt imponerad när arbetsmarknadsministern hänvisar till Arbetsmiljöverket. De har fått ganska ordentligt neddragna resurser. Jag hoppas att arbetsmarknadsministern känner till det - 150 miljoner per år. Just nu minskar antalet tillsynsmöjligheter över huvud taget på denna myndighet.
Jag tycker att det är ganska beklämmande. Det var McDonalds i det här fallet. Jag har ingenting emot McDonalds. Jag blev beskylld för det någon gång. Det är väl en alldeles utmärkt inrättning i sig som ger jobb till ungdomar. Men det är beklämmande när man vet att på dagtid sitter föräldrar med sina barn där och nattetid städar våra invandrare där för 37 kronor i timmen när det är mörkt. Detta är oacceptabelt.
Jag tror att det inte bara handlar om att man önskar att det blir en tillsyn, utan här krävs det ett konkret handlande från regeringens sida och från arbetsmarknadsministerns sida. Man måste göra något åt det och se till att det inte får vara så här.
Det är inget nytt problem i sig. Jag gick tillbaka och tittade. Det fanns faktiskt en utredning som avlämnade vissa förslag den 7 november 2005. Jag vet inte om arbetsmarknadsministern har observerat det. Det må vara ursäktat om så är fallet. Det finns många utredningar. Men det handlade just om det här. Utredaren - hon hette Nyström - kom fram till vissa förslag på vad man skulle kunna göra samtidigt som parterna sinsemellan också hade tänkt sig hur det skulle fungera. Därför blev det aldrig något riktigt skarpt av det.
Hennes slutsats var väl egentligen att det inte skulle vara så våldsamt farligt, att det inte skulle förekomma sådana här oegentligheter ute på arbetsplatser. Då var det framför allt fokus på de arbetsplatser som inte hade kollektivavtal. Här handlar det om en arbetsplats som har kollektivavtal vilket egentligen är ännu värre.
Även om jag kanske inte kan begära ett omedelbart svar kan det vara skäl att titta lite på utredningen igen och se hur inriktningen ser ut.
Det jag är intresserad av att veta är om arbetsmarknadsministern är beredd att ge facket en ökad möjlighet att se till att det finns en efterlevnad av kollektivavtalen även när det råkar vara på arbetsplatser där det inte finns några medlemmar. Det är en princip att ha kollektivavtal och löner som fungerar. Det har vi pratat om många gånger förr, och arbetsmarknadsministern har själv sagt att han är en varm anhängare av att det ska fungera på den svenska arbetsmarknaden.
Men jag skulle som sagt vilja veta vad arbetsmarknadsministern tänker göra mer konkret. Det kanske inte vore så fel med ett samtal med McDonalds ledning. Det här borde vara pinsamt för dem. Vad har man för kontroll på sina franchiseföretagare och hur dessa agerar? De agerar ändå under skylten - det "M" vi ser vart vi än åker i Sverige. Det är varumärket för hela kedjan, och jag är därför förvånad över att man inte tydligare från företagets sida gått ut och sagt att så här ska det inte vara. Detta ska vi ta krafttag emot. Om företaget inte gör det anser jag att det är arbetsmarknadsministerns sak att faktiskt klippa till ganska ordentligt på området och säga att detta accepterar vi inte, vi vill ha konkreta förslag på hur det kan undvikas i fortsättningen och garantier för att det går rätt till på arbetsplatserna.
Anf. 96 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Jag håller med Sven-Erik Österberg. Det programmet och rapporteringen visade är helt förfärligt. Det är bara att konstatera. Det är ett brott mot lagar och regler såvitt jag kan bedöma. Det är ett brott mot kollektivavtalen. Det är ett brott mot all anständighet.
Det jag också konstaterade var att det rörde sig om tre hamburgerkedjor där situationen i princip var likartad. Åtminstone två av dem har sedan detta uppdagades erbjudit samtliga fast anställning direkt hos kedjan. Det tycker jag är det minsta man kan begära, om jag ska vara helt ärlig.
Jag har ett inplanerat besök just hos McDonalds framöver, och jag tänker självklart ta upp den här frågan. Jag håller helt med Sven-Erik Österberg om att det inte kan ha varit den stoltaste stunden i företagets historia när detta rullades upp. Jag tror och hoppas också att man känner ett stort ansvar för att rätta till det.
Jag har tittat lite grann på utredningen från 2005. Den handlar om rätten att förhandla även för oorganiserade arbetstagare när arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal. Precis som Sven-Erik Österberg säger fanns där ett lite blandat utfall - både av slutsatserna i utredningen och av remissrundan som följde därpå. Det kan finnas anledning att se över detta ännu en gång och se om det finns något att göra. Jag ska inte lova något, för det vore kanske fel, men jag ska inte heller stänga dörren för det. Låt oss fundera!
Jag tycker också att det finns anledning för parterna att ta en diskussion om detta. Det måste rimligen ligga i bägge parters intresse att få bort sådana här uppenbara missförhållanden från svensk arbetsmarknad. Det hör inte hemma här. Man skäms!
Anf. 97 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Tack för svaret, arbetsmarknadsministern! Det är bra att arbetsmarknadsministern tänker ta upp detta med McDonalds.
Dessvärre är kanske McDonalds bara ett av företagen i ledet. Jag är rädd för att detta förekommer på många andra ställen, på mer undanskymda företag. Det är därför man bör tänka lite vidare. Jag bestrider inte att det kommer att lösa sig på McDonalds, inte minst av det skälet att man känner sig ganska illa berörd över att det förekommer sådant. Frågan är hur vi hanterar detta, hur vi ska vårda den svenska modellen och se till att kollektivavtalen fungerar så att arbetskraft inte utnyttjas på ett felaktigt sätt. I reportaget handlade det om människor med invandrarbakgrund. Jag kan tänka mig att det även fanns andra. Det spelar i och för sig ingen roll. Det är lika fel ändå.
Jag såg i utredningen, och det kanske även arbetsmarknadsministern har tittat på, att utredaren föreslog att "arbetsgivaren, efter skriftlig begäran från kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation, åläggs att till organisationen lämna ut den information som behövs för att arbetstagarorganisationen skall kunna kontrollera om arbetsgivaren följer kollektivavtalets bestämmelser om lön och andra anställningsvillkor. Arbetsgivaren skall emellertid vara skyldig att lämna ut information endast om det finns skälig anledning att anta att gällande kollektivavtal inte följs."
Man behöver alltså ha ett skäl. Det går inte att bara vara allmänt nyfiken, utan man ska på god grund misstänka att det förekommer oegentligheter. Det vore intressant att titta vidare på den delen. Jag har ingen annan uppfattning än arbetsmarknadsministern. Man ska ha stor tilltro till parterna. Men det är klart att jag är lite misstänksam mot den ena parten. Jag har sagt det förut: Sedan regeringen tillträdde har de straffat den ena parten på olika sätt så att den har försvagats. Det möts man av överallt. Den andra parten har varit helt orörd. Men det vore inte fel med lite tryck på arbetsgivarparten också. Kan man till och med betala rättegångskostnader för företag som vägrar att teckna kollektivavtal samtidigt som man säger sig värna den svenska modellen blir jag mycket beklämd. Jag tror därför inte att det är särskilt lätt för den fackliga parten att diskutera med arbetsgivarparten och säga vad man vill göra. Man gick ju till och med ut och försvarade att ägaren till salladsbaren skulle slippa teckna kollektivavtal därför att det var synd om henne av olika skäl.
Jag blir alltså lite misstänksam och tror att det behövs mer tryck från arbetsmarknadsministern att visa även arbetsgivarparten att de ska ta sitt ansvar.
Det går heller inte att i en sådan här debatt låta bli att säga att många viktiga företrädares tillkortakommanden, inte minst på regeringsnivå, visar hur lättsinnig man har varit när det gäller att följa regler. Svartarbete är allvarliga saker. Det handlar inte om skadeglädje, utan jag tycker att det är allvarligt för det politiska systemet. Det kletar nämligen ned alla. Det kletar ned Littorin, och det kletar ned mig. Det finns en uppfattning om att så gör politiker. Kan man göra det på regeringsnivå så är det klart att man kan göra det på McDonalds när det gäller nattlig städning. Det är lätt att dra den slutsatsen.
Jag tycker att finansministern var alldeles för sent ute med att sätta ned foten, och det var ju för att han själv varit intrasslad i sådant tidigare. Det visar hur viktigt det är att följa de regler som finns i allra möjligaste mån så att man med kraft kan slå tillbaka med trovärdighet. Regeringen har tappat sin trovärdighet så här långt, men Littorin har chansen att ta den tillbaka om han agerar kraftfullt.
Anf. 98 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Jag kan bara hålla med Sven-Erik Österberg i det sista: Lagar och regler ska följas. Det gäller skatter och avgifter. Det gäller även taxikort och andra saker som kan sticka folk i ögonen.
Den ena parten har varit helt orörd, säger Sven-Erik Österberg. Det är förstås hans bild. När jag träffar den part som Sven-Erik Österberg anser vara orörd är det inte riktigt deras bild. Tvärtom upplever man där, och det var det Luciano Astudillo tidigare hänvisade till, att man blir klubbad i huvudet stup i kvarten. Det är lite så när parterna kommer till mig, och det är så det bör vara. De har naturligtvis uppfattningen att jag inte gör som de vill, och det är nog helt korrekt.
När man nu sätter sig ned för att förhandla om ett huvudavtal bör man göra det med respekt för varandra och med ansvar för den svenska modellen där man försöker att bygga ett nygammalt, eller om man så vill, ett nytt förtroende mellan parterna för att vårda modellen. Den uppmaningen gäller bägge parterna. Det finns anledning för alla inblandade att ta ett och annat djupt andetag och fundera över samtalston och hur man hanterar varandra i de olika debatterna för att bygga vidare på det som är bra och som fungerar.
När det gäller utredningen skriver man sammanfattningsvis: "Sammanfattningsvis kan således konstateras att den svenska modellen bygger på självständiga arbetsmarknadsparter som reglerar arbetsmarknaden genom kollektivavtal. Utgångspunkten måste därför vara att lagstiftning skall användas bara när det är absolut nödvändigt. Det har under utredningen inte framkommit omständigheter som talar för att det i dag finns något uttalat behov av lagstiftning i frågan. Utredaren anser därför att det är mycket tveksamt om det i nuläget är förenligt med den svenska modellen att lagstifta i den aktuella frågan."
Det operativa ordet här kanske möjligen är "i dag". Det kan finnas anledning att mot bakgrund av det som har framkommit här fundera och se över.
Samtidigt vill jag varna lite för det av mitt andra skäl, nämligen att jag som vanligt brukar vara väldigt försiktig med att lagstifta på svensk arbetsmarknad. Jag kanske vill försöka passa bollen lite hårdare till parterna och säga att när ni nu ska börja förhandla om ett nytt huvudavtal så fundera över de konsekvenser som vi har sett genom de aktuella händelserna. Hur kan ni som parter se till att medverka till att sådant inte upprepas eller förekommer?
Jag upprepar det jag sade tidigare, man skäms när man ser detta. Så här ska det inte gå till. Det bara är så.
Anf. 99 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Jag förstår att arbetsmarknadsministern har lite behov att slå tillbaka. Men blanda inte ihop dem som följer riksdagens resereglemente när de far omkring - därför att de blir eftersökta överallt på grund av att folk är så upprörda över den politik som Littorin för så de får åka ut och förklara och försöka ställa till rätta - med den som faktiskt bygger om sommarhus för nästan 100 000 och gör det svart. Det är en ganska väsentlig skillnad.
Vi får vara försiktiga så att vi inte lägger allt i samma pott. Man får skilja mellan äpplen och päron när det gäller sådant. Just genom sådana antydningar undergräver man systemet ännu mer, som Littorin gör, och det vill jag varna det allra allvarligaste för. Kritik där det behövs, men håll reda på vad olika saker är, det skulle jag verkligen vilja uppmana till.
Sedan är jag av samma åsikt som Littorin av det skälet att man inte ska lagstifta om det inte finns skäl till det. Parterna har ett ansvar. Det jag vill peka på är väl att utredaren kanske utgick från att det just då inte fanns, precis som Littorin själv sade. Det kan vara ett något annorlunda läge nu, och därför bör det så att säga återigen övervägas vad som ska göras i den här frågan.
Det är okej för mig att ge parterna en ordentlig chans att titta på det där också. Det ges ju ett förslag här på hur en lagtext kanske skulle kunna se ut. En sådan del skulle också kunna tillämpas i en kollektivavtalslösning. Man skulle kunna komma överens om vad som ger den här parten en möjlighet.
Då vore det inte fel om arbetsmarknadsministern puttade på lite grann i den här delen, för jag är som sagt var lite misstänksam mot Svenskt Näringsliv när det gäller just kollektivavtal. Där är det löst i kanten. Man är inte fast på det sätt som man borde vara utan ser kanske gärna att det förekommer lite sådant där, därför att det kan möjliggöra att kraven hålls tillbaka i löneförhandlingar på det sätt som har förekommit och som gjort den andra parten svagare. Ska vi slå vakt om den svenska modellen ska Littorin i handling vara lika kraftfull som han är i tal här i riksdagen. Då måste man nog också agera lite tydligare i den frågan, och jag har förhoppningen att arbetsmarknadsministern gör det.
Anf. 100 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Väldigt kort: Jag finner att vi i princip är överens och ställer förhoppningen till parterna att de när de nu sitter ned och faktiskt dryftar den här frågan tar den på allvar. Det borde ligga i båda parters intresse att se till att sådant som förekom på hamburgerkedjorna faktiskt inte förekommer på svensk arbetsmarknad. Så enkelt är det.
