Skyddande av arbetstagare mot olagligt utnyttjande
Interpellation 2007/08:121 av Bernhardsson, Bo (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-11-06
- Anmäld
- 2007-11-12
- Besvarad
- 2007-11-23
- Sista svarsdatum
- 2007-11-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 6 november
Interpellation
2007/08:121 Skyddande av arbetstagare mot olagligt utnyttjande
av Bo Bernhardsson (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
En serie händelser den senaste tiden har visat hur utbrett utnyttjandet av så kallad svart arbetskraft är. Det handlar om hur stora, högavkastande företag gör det. I SVT:s Uppdrag granskning avslöjades således för en tid sedan att McDonalds och Burger King med flera snabbmatskedjor anlitade underleverantörer som i sin tur utförde tjänsterna med arbetskraft som jobbade för svältlöner och utan rimliga trygghetsanordningar.
Det handlar också om personer i samhällets toppskikt – ja, i fall efter fall ministrar och höga tjänstemän på Regeringskansliet, själva försedda med utomordentligt väl tilltagna löner och extraordinära trygghetsanordningar – som utan betänkligheter anlitar svart arbetskraft. De utnyttjade arbetstagarna drabbas därmed av att gå miste om bland annat sjukförmåner och pensionsrätt. Företeelserna kan utan överdrift liknas vid en modern form av utsugning och de personer som utnyttjas är i själva verket ofta att betrakta som brottsoffer vars ställning måste stärkas.
LO och fackföreningsrörelsen har gång på gång ställt krav på att facket ska ges möjlighet att effektivt kontrollera att också de som inte är medlemmar jobbar under kollektivavtalsenliga villkor och att kunna driva skadeståndsprocesser också för dem. LO föreslår också att den som utnyttjas ska kunna få skadestånd.
Mina frågor till arbetsmarknadsministern är:
Vilka initiativ tänker arbetsmarknadsministern ta för att stärka positioner och rättigheter för dem som i dag utnyttjas på arbetsmarknaden?
Vilka initiativ avser arbetsmarknadsministern att ta för att stärka fackets möjligheter att värna rättigheter och intressen för dem som i dag utnyttjas på arbetsmarknaden?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:121
Webb-tv: Skyddande av arbetstagare mot olagligt utnyttjande
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:30 Fredagen den 23 novemberProtokoll 2007/08:30 6 § Svar på interpellation 2007/08:121 om skyddande av arbetstagare mot olagligt utnyttjande
Protokoll från debatten
Anf. 35 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Bo Bernhardsson har frågat mig vilka initiativ jag tänker ta för att stärka positioner och rättigheter för dem som i dag utnyttjas på arbetsmarknaden samt vilka initiativ jag tänker ta för att stärka fackens möjligheter att värna rättigheter och intressen för dem som i dag utnyttjas på arbetsmarknaden.
Bernhardsson hänvisar bland annat till de i medierna uppmärksammade fallen med snabbmatskedjor som anlitat underleverantörer som i sin tur utfört tjänsterna med arbetskraft som arbetat för svältlöner och utan rimliga trygghetsanordningar.
Jag håller med Bo Bernhardsson om att det var en skrämmande bild som gavs i Uppdrag granskning när det gäller arbetsförhållandena för de aktuella städarna. Det är självfallet inte acceptabelt att människor utnyttjas i vårt land, oavsett var de kommer ifrån. Det sade jag också i en interpellationsdebatt med Sven-Erik Österberg om just dessa frågor i förra veckan.
Mitt svar till Bo Bernhardsson kommer därför att till stor del vara en upprepning av vad jag redan sagt. Först vill jag dock säga att den bild jag fått genom medierna av att saker faktiskt har hänt sedan reportaget visades verkligen gläder mig!
De förhållanden som uppmärksammades i tv-programmet förekommer ofta samtidigt med till exempel brott mot bokförings- och skatteregler. Eftersom jag ansvarar för arbetsmarknads- och arbetsmiljöfrågorna begränsar jag mitt svar till de områdena.
Min uppfattning är att vi har en bra arbetsrättslig skyddslagstiftning. Det är alltså inte i första hand ändrade lagregler som behövs. Vad gäller efterlevnaden finns det dock uppenbarligen en del att göra. Tillsyn över efterlevnaden av arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen utövas av Arbetsmiljöverket. Verket ska fokusera på arbetsplatser med störst risk för ohälsa och olycksfall. Detta är en viktig prioritering för att kunna upprätthålla en effektiv tillsynsverksamhet.
Jag vill i detta sammanhang lägga till att vi har inlett ett arbete med att se över arbetsmiljöpolitiken. Min avsikt är att vi ska ha en bred dialog med alla berörda parter, särskilt arbetsmarknadens parter, om denna översyn. Den problematik som de nu uppmärksammade förhållandena pekar på finns det säkerligen anledning att återkomma till i detta arbete.
Det torde dock stå klart att vi aldrig kommer att kunna nå alla arbetsplatser med statliga tillsynsinsatser, och det vore inte heller ett effektivt användande av resurserna.
Det är därför av vikt att den statliga tillsynen av lagstiftningen kompletteras med aktiva parter på arbetsmarknaden. Fackliga organisationer och skyddsombud har viktiga uppgifter i fråga om hur arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna ska organiseras och bedrivas. Skyddsombuden har också möjlighet att ingripa vid missförhållanden och uppmärksamma tillsynsmyndigheten på dessa förhållanden och eventuella lagbrott.
Det är också viktigt att vi upprätthåller den svenska modellen med ansvarstagande parter som i kollektivavtal kommer överens om rimliga villkor och vakar över villkorens efterlevnad. Den enskilde kan behöva stöd från eller företrädas av den fackliga organisationen när missförhållanden uppstår och lagregler överträds.
Regeringen har vid upprepade tillfällen förklarat att den svenska modellen i allt väsentligt fungerar väl, att det inte är aktuellt att ändra i den arbetsrättsliga lagstiftningen samt att eventuella förändringar främst bör ankomma på arbetsmarknadens parter att avtala om. Jag har inte någon annan ståndpunkt med anledning av de nu uppmärksammade förhållandena.
Anf. 36 Bo Bernhardsson (S)
Fru talman! Jag ska förstås börja med att tacka för svaret.
Arbetsmarknadsministern konstaterar att han svarade på ungefär samma fråga som för en vecka sedan, och att svaret är ungefär detsamma i dag. Då är det väl så att vi kommer att fortsätta att ställa frågorna till dess att de här missförhållandena är undanröjda, eller kanske tills vi får lite bättre svar.
Som arbetsmarknadsministen sade är en av utgångspunkterna för den här diskussionen de händelser som egentligen handlar om en modern form av utsugning, som avslöjades på hamburgerkedjorna. Där kan man som en liten pittoresk anmärkning säga att det alltså är samma multinationella eller transnationella storföretag som nu kommer att få subventioner av skatten eller de sociala avgifterna av den här regeringen. Lite pittoreskt är det väl, kan jag tycka.
Jag fick också inspiration till den här frågan av det som har hänt, ska vi säga inom den politiska eliten. Också där har det ju avslöjats att man har utnyttjat svart arbetskraft.
Häromdagen fick vi ett nytt exempel till samlingen när det berättades att Maranatarörelsen hade två städare på ett hotell, anställda för 500 kronor i månaden. Jag är rätt övertygad om att vi kommer att få se fler exempel. Det här är inte det sista.
Arbetsmarknadsministern håller naturligtvis med mig om att det är en orimlig situation som råder. Men samtidigt undrar jag: Vad avser arbetsmarknadsministern då att vidta för åtgärder? Som jag tolkar det får jag egentligen inget svar. Det arbetsmarknadsministern säger är i själva verket att han inte tänker göra någonting, ungefär så här: Regeringen har vid upprepade tillfällen förklarat att den svenska modellen har fungerat väl och att det inte är aktuellt att förändra arbetsrätten.
Det här är på något sätt en avgörande punkt, nämligen arbetsrätten.
Jag tror att Sven Otto Littorin försöker lugna oss genom att prata om att man inte tänker genomföra de försämringar som högern brukar diskutera när det gäller arbetsrätten. De nya Moderaterna har en lite vänligare sinnesstämning. Det är ett sätt att försöka lugna oss att säga: Vi ska inte göra någonting - i varje fall inget negativt.
Men det som skulle behövas på det här området är att man förstärkte fackets möjligheter att hävda intressena för den här gruppen på arbetsmarknaden, alltså de mest utsatta på arbetsmarknaden. Det skulle behövas förändringar av arbetsrätten - inte försämringar av arbetsrätten men däremot förbättringar som gjorde det möjligt för facket att agera starkare och hävda den här gruppens rättigheter på arbetsmarknaden.
Nu är det så att jag tror - där är jag möjligtvis lite konspiratorisk - att skälet till att man nu tar en paus och inte gör några försämringar av arbetsrätten från högeralliansens sida är att man tycker att man har gjort tillräckligt för ett tag framöver när det gäller att försvaga fackets position på arbetsmarknaden. Konsekvenserna av det som regeringen redan har gjort när det gäller a-kassan, avdragsrätten för fackföreningsavgiften och så vidare är ju att fackföreningsrörelsen har försvagats. Nu hoppas jag självklart att man ska kunna ta tillbaka förlorade positioner, men det är ju konsekvensen av regeringens politik. Man tappade, tror jag, någonstans runt 27 000 medlemmar förra året bara inom LO, och människor har hoppat av a-kassan. Det leder till lägre löner för de redan lägst avlönade, och det leder till att facket kommer att få stora svårigheter att hävda intressena just för de grupper som jag här har pekat ut.
Anf. 37 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Bo Bernhardsson använde ordet pittoresk. Det skulle jag inte göra i dessa sammanhang. Vi har sett flera exempel; städarna på hamburgerbaren är bara ett. Vi nämnde Maranataexemplet och på söndag kommer ett inslag i P 1-programmet Kaliber som handlar om säsongsarbetskraft bestående av utländska personer, EU-medborgare, i Sverige. Allt det är absolut förfärligt, och det visar att det finns problem på arbetsmarknaden.
Då är frågan hur vi bäst hanterar dem. Jag konstaterar att de lagar och regler som är till skydd för arbetstagaren i sådana situationer finns på plats. Vi har bra lagar och regler i Sverige för just den typen av skydd. Huvudansvaret i dessa sammanhang ligger emellertid på arbetsgivaren. Det ligger på arbetsgivaren att inte begå lagbrott, att inte begå kollektivavtalsbrott och att i övrigt följa de lagar och regler som gäller.
Man kan naturligtvis fundera på om man ska skärpa lagar och regler. Med all respekt för det är jag dock helt övertygad om att den som redan i dag bryter mot de lagar och regler som gäller inte kommer att avskräckas om vi skärper dem. Snarare handlar det om att se hur vi kan förstärka det informationsbehov som det inte sällan handlar om, till exempel när det gäller utländsk arbetskraft som kommer till Sverige och arbetar. När man kommer från ett land som kanske inte kännetecknas av samma arbetsmarknadsmodell som vi har i Sverige behöver man känna till vilka rättigheter och skyldigheter man har och på vilket sätt man kan hävda sina rättigheter. Låt mig i detta sammanhang nämna ett väldigt bra exempel, nämligen Rådet för integration i arbetslivet. Det är en partssammansatt organisation som syftar till att sprida information om just dessa frågeställningar. Det tycker jag är mycket bra.
Det som underförstått ligger i Bo Bernhardssons fråga är om vi på något sätt ska stärka insynsmöjligheterna i företag som inte tecknat kollektivavtal. Det skulle kunna vara ett sätt, och jag vet att till exempel Kommunal framfört det. För två år sedan kom Utredningen om bevakning av kollektivavtal, som tittade på den frågan och försökte att på olika sätt belysa den. Den landade sedan i propositionen
Arbetstagarinflytande i europakooperativ
; propositionen har beteckningen 2005/06:170. Där återkom den tidigare socialdemokratiska regeringen i just denna fråga och avvisade den typen av utökad insyn. Skälet till det beskriver utredaren i sin utredning så här, och jag ber att få återge ett stycke ur utredningen:
"Sammanfattningsvis kan således konstateras att den svenska modellen bygger på självständiga arbetsmarknadsparter som reglerar arbetsmarknaden genom kollektivavtal. Utgångspunkten måste därför vara att lagstiftning skall användas bara när det är absolut nödvändigt. Det har under utredningen inte framkommit omständigheter som talar för att det idag finns något uttalat behov av lagstiftning i frågan. Utredaren anser därför att det är mycket tveksamt om det i nuläget är förenligt med den svenska modellen att lagstifta i den aktuella frågan."
Jag delar den bedömningen. Hellre än att återigen gå in och skärpa eller ändra lagstiftning i den ena eller andra riktningen finns redan de instrument som krävs för att ta rätt på och hantera just den typen av uppenbara missförhållanden som Bo Bernhardsson beskriver i sin interpellation. Jag skulle säga att det är tre olika frågefält som framträder. Det första handlar om lön och arbetsvillkor, det andra om arbetsmiljöförhållanden och det tredje om bostadsförhållanden i vissa fall.
Där finns lagar och avtal samt en tillsyn av Arbetsmiljöverket och, när det gäller bostadsförhållandena, av kommunerna. Och naturligtvis finns också den bevakning som ligger i den grundläggande svenska modellen, nämligen att parterna har ett ansvar för att driva sina medlemmars intressen. Vi har alltså instrumenten på plats. Det som behövs är mer information och mer aktiva parter som driver den här typen av frågeställningar.
Anf. 38 Bo Bernhardsson (S)
Herr talman! Här har vi uppenbart olika uppfattning, och uppenbart har även fackföreningsrörelsen en annan uppfattning i denna fråga.
Sven Otto Littorin säger att vi har sakerna på plats, att vi har de lagar som krävs och det styrkeförhållande som är rimligt att ha mellan parterna på arbetsmarknaden. Jag delar inte den uppfattningen. Fackföreningsrörelsen tror jag inte heller delar den uppfattningen. De har gått fram med krav på att få en förbättrad lagstiftning, bland annat just för att få insyn i företag där de inte har några medlemmar men skulle behöva agera för att skydda löner och anställningsvillkor.
Senast var det Hotell & Restaurang som i ett brev till regeringen ställde kravet att arbetsrätten ska stärkas och utvecklas. Uppenbarligen har de alltså uppfattningen att vi inte har saker och ting på plats. Bland annat vill de, som jag sade, att facket ska få möjlighet att även kontrollera företag där de inte har medlemmar.
Det finns behov. Arbetsmarknadsministern hänvisar till historien, alltså historien om varför den tidigare regeringen en gång i tiden valde att inte gå fram med den eftersträvade lagstiftningen. Utredaren tyckte inte att det behövdes, men nu har det ju hänt en del. Vi lever i en miljö och med en arbetsmarknad där jag tror att dessa problem kommer att accentueras. Det finns behov av det, och såvitt jag vet var den tidigare regeringen i färd med att lägga fram ett förslag som bland annat skulle stärka fackets möjligheter att få information.
Sedan kan man som arbetsmarknadsministern säga att vi har saker och ting på plats och att detta i huvudsak är parternas uppgift, att det är parterna som ska sköta det självständigt och att vi inte ska lägga oss i så mycket. Samtidigt kan jag konstatera, jag upprepar det, att det som regeringen gjort hittills - åtgärderna på a-kasseområdet, på det fackliga området och på andra områden - leder till att man på sikt kommer att trycka ned lönerna för dem som redan har de lägsta lönerna. Om vi tog fram en ekonomisk panel tror jag att den skulle säga att det är just så. Det är dit det leder.
Det som regeringen redan gjort har alltså förändrat maktbalansen på arbetsmarknaden till fackföreningsrörelsens nackdel. Det kan vi bland annat visa genom att peka på att folk lämnat fackföreningsrörelsen på grund av att det blivit dyrare att vara med. Det är ett konkret sätt att visa på det. Maktbalansen har rubbats, vilket varit regeringens avsikt. Nu säger Littorin att det inte behöver göras någonting för att stärka fackets position eller för att bättre hävda utsatta gruppers anställningsvillkor och löner. Jo, det behövs det, inte minst för att regeringen förändrat maktbalansen.
Det är ju fråga om ett växelspel. Det har alltid varit ett växelspel mellan lagstiftning å ena sidan och avtal å andra sidan. Arbetarrörelsen har aldrig gått fram och sagt att det bara är avtal som ska garantera bra villkor på arbetsmarknaden, utan det har varit ett växelspel mellan lagstiftning och parternas ansvar, och så kommer det att förbli. Jag tycker att Sven Otto Littorin därför borde ta sitt ansvar när det gäller lagstiftning.
Sedan använde jag ordet pittoresk, men jag sade inte att det som hänt på hamburgerkedjorna var pittoreskt. Jag sade att det kanske är lite pittoreskt att just dessa storföretag nu får miljoner av regeringen i skattesubventioner. Det var det jag sade. Det var det jag tyckte var pittoreskt.
Anf. 39 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Olika uppfattning, säger Bo Bernhardsson. Det är uppenbart att Bo Bernhardsson och den tidigare socialdemokratiska regeringen också har olika uppfattning.
Historia? Ja, det är två år sedan utredningen kom, och det är knappt två år sedan den förra propositionen kom, den som behandlade just den här frågan. Då avstod den förra regeringen från lagstiftning. Då hette arbetsmarknadsministern Hans Karlsson.
Instrumenten finns på plats. Om ett lagbrott är begånget ska det lagföras. Om ett avtalsbrott är begånget har man naturligtvis all rätt och alla möjligheter att driva frågan i en förhandling och så småningom till Arbetsdomstolen, ifall det är den väg man väljer att gå. Jag menar att alltihopa finns där. Sedan är vi helt överens om att de reportage som sänts varit alldeles förfärliga.
Ser det värre ut i dag än det gjorde för två år sedan, så att det skulle föranleda en annan bedömning av kraven på lagstiftning? Nej, det tror jag inte att det gör. Man kan dock konstatera att ju bättre integrationen fungerar på europeisk nivå vad gäller arbetsmarknaden desto högre krav kommer det att ställa på informationsgivning.
När vi får personer som kommer hit och hjälper till att lösa flaskhalsproblem, hjälper till med kompetens och erfarenhet på svensk arbetsmarknad, är det i grunden något mycket positivt, liksom det är positivt att svenska medborgare har möjlighet att arbeta ute i Europa. Men det ställer naturligtvis krav på informationsgivning så att de som kommer hit vet vilka rättigheter, lagar och regler som gäller.
Bo Bernhardsson väljer att tala om den stora risken för lönedumpning som han ser. Låt mig då nämna två saker. Resultatet av årets avtalsrörelse i kombination med jobbskatteavdraget har varit den kanske största reallöneökning vi sett på många, många, många år. De jobb som nu kommer, och de 164 000 som lämnat utanförskapet sedan vi började röja upp i det utanförskapsträsk som ni lämnade efter er, har visat precis motsatsen, nämligen att de jobben är fasta heltidsanställningar med sjysta villkor. Dessutom är de jämnt fördelade mellan män och kvinnor.
Jag deltog i en debatt med Irene Wennemo, näringspolitisk chef på LO, för bara någon månad sedan. Vi diskuterade just den frågan, och hon sade i debatten att det inte finns någon risk för lönedumpning, såvitt hon kan se, under en överskådlig framtid. Jag vet inte om Bo Bernhardsson har en annan uppfattning än LO som trots allt förhandlar om de här lönerna. Det är mycket möjligt att det är så.
Sedan pratar Bo Bernhardsson också om att folk nu lämnar facket i strid ström som resultat av regeringens politik. Med all respekt, men när det gäller medlemsutvecklingen i de centrala fackliga organisationerna, i partierna och ungdomsförbunden, Svenska kyrkan och organisationer i övrigt i Sverige sedan mitten av 80-talet är det en nedåtgående trend. Vad det beror på kan säkert framtidsforskare och statsvetare och andra belysa tydligare, men en del av förklaringen ligger säkert i att det ser annorlunda ut i medielandskapet och att det är olika typer av aktiviteter man i stället kan ägna sig åt.
Är det ett problem? Ja, det är det. Jag var partisekreterare under förra mandatperioden och tyckte att det var ett stort problem att man såg medlemssiffror gå nedåt. Det lyckades vi vända under förra mandatperioden, men trenden är dessvärre nedåtgående.
Det måste man naturligtvis göra någonting åt i fackförbunden, i de politiska partierna och i andra organisationer genom att fundera över vilken medlemsnytta man erbjuder, på vilket sätt man kan göra det bättre för medlemmarna och bättre för dem som inte är medlemmar att gå med. Det är en uppgift som jag tror att alla delar, parterna på arbetsmarknaden liksom partier och andra organisationer.
Anf. 40 Bo Bernhardsson (S)
Herr talman! Nu försöker arbetsmarknadsministern göra medlemstappet enbart till en fråga om någon sorts långsiktig folkrörelsetrend, att det skulle bero på att man inte har lika stort intresse för folkrörelser eller föreningsarbete i allmänhet. Det kan finnas ett sådant moment i det, men det är svårt att förklara det som har hänt under något års tid eller så med den trenden. Det vill jag hävda bestämt måste förklaras av vad som har hänt och vad regeringen och arbetsmarknadsministern har gjort på områdena a-kassa och avdragsrätt. Jag tror inte det är någon tvekan om det, det finns ett samband.
Jag hoppas också, och det pågår ett sådant jobb, att fackföreningsrörelsen kommer att ta igen positionerna och får upp medlemsvärvet och får människor att inse vikten av att vara med i facket. Men att det finns ett samband mellan den här regeringen och tappet är nog ostridigt.
Det andra som jag tycker att vi skulle ha en särskild debatt om är begreppet utanförskap. Såsom ni använder det är fullständigt groteskt. Vad man gör är att man räknar in i utanförskapet även delar av välfärdssamhället, möjligheten att få vara sjuk när man är sjuk eller vara förtidspensionerad när man är utsliten. Det räknar ni i någon sorts utanförskap. Dessutom lägger ni ihop sjukskrivningar och gör det till helårsekvivalenter och ser det som utanförskap. Det är fullständigt orimligt, men det hinner vi inte reda ut ordenligt.
Det sista jag vill säga i denna debatt är att jag inte har några problem att rikta kritik mot den förra regeringen. Jag skulle mycket väl kunna gå med på och säga att man borde ha lagt fram den här lagstiftningen som jag och fackföreningsrörelsen efterlyser. Jag har heller inga problem med att ha en annan uppfattning än Irene Wennemo, jag försäkrar det. Jag har den uppfattning som jag har fört till tals här i dag.
Anf. 41 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Vi kanske inte ska förlänga debatten. Vi har lite olika syn på vad som behövs och är nödvändigt. Jag kan försäkra Bo Bernhardsson om att jag under de senaste 14 månaderna har fått en strid ström av förslag på lagändringar från alla håll på arbetsmarknaden. Det har varit lagförslag om lagstiftade proportionalitetsregler å ena sidan och förslag om lagstadgad rätt till heltid å andra sidan, och vad det nu kan vara. Jag är generellt väldigt försiktig med att klampa in i glasbutiken som en stor elefant och ägna mig åt en massa lagstiftning.
I fråga om mycket av det som Bo Bernhardsson alldeles korrekt pekar på som problem och som vi har sett i olika reportage finns de instrument som behövs redan på plats. Det är min uppfattning. Dessutom tycker jag att det finns möjligheter, nu när man förhoppningsvis på måndag fattar beslut om att sätta sig ned i förhandling om huvudavtal, att diskutera de här frågorna och se om vi med informationsinsatser eller på annat sätt kan förbättra situationen. Det borde rimligen ligga också i arbetsgivarorganisationernas intressen att se till att deras medlemsföretag är bra arbetsgivare och föregår med gott exempel.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.