skyddad identitet

Interpellation 2001/02:99 av Elinderson, Lars (m)

den 23 november

Interpellation 2001/02:99

av Lars Elinderson (m) till justitieminister Thomas Bodström om skyddad identitet

I Svenska Dagbladet redovisades, den 21 november, att antalet personer med skyddade uppgifter inom kriminalvården ökat med nästan 20 % under det senaste halvåret. Bl.a. nämns flera kända våldsbrottslingar i artikeln. Enligt artikeln framgår också att rätten till skyddad identitet därmed har kommit att innebära ett skydd för grovt kriminella personer att fortsätta kriminell verksamhet.

Enligt folkbokföringslagen och lagen om fingerade personuppgifter är det den vederbörande personens skyddsbehov som avgör huruvida det föreligger rätt till skydd av personuppgifter. Det finns ingen begränsning med hänsyn till det eventuella hot han eller hon själv utgör mot annan, eller om andra skäl föreligger som motiverar att personen i fråga inte bör medges skyddad identitet. Enligt praxis ska inte heller hänsyn tas till om vederbörande avtjänar straff.

Personer som dömts för grova våldsbrott kan naturligtvis riskera att bli utsatta för repressalier eller av andra skäl behöva det skydd som kan ges i form av skyddad identitet. Det är däremot svårt att förstå att personer som är dömda till mångåriga fängelsestraff för våldsbrott kan ha ett sådant behov under den tid de vistas inom kriminalvården, eller att personer som själva utgör en risk för andra personers säkerhet utan prövning av domstol ska kunna få s.k. skyddad identitet.

Jag vill därför fråga om statsrådet kommer att föreslå förändringar av rätten till skyddade personuppgifter, så att personer som själva utgör hot för annans säkerhet, eller som avtjänar straff för våldsbrott inte beviljas s.k. skyddad identitet.