Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Skydd för majoriteten av personalen på en arbetsplats i samband med avknoppningar

Interpellation 2007/08:409 av Damberg, Mikael (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2008-02-19
Inlämnad
2008-02-19
Besvarad
2008-03-11
Sista svarsdatum
2008-03-11

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 februari

Interpellation

2007/08:409 Skydd för majoriteten av personalen på en arbetsplats i samband med avknoppningar

av Mikael Damberg (s)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Under senare tid har privatiseringar i form av så kallade avknoppningar rönt stor uppmärksammat i vissa kommuner och landsting. Avknoppning innebär att anställda vid en viss kommunal eller landstingsdriven verksamhet ges ett slags förtur att köpa verksamheten och driva den i privat regi.

Till skillnad mot vid annan affärsverksamhet tas inte flera konkurrerande anbud in, utan de berörda anställda ges på detta sätt en förtursrätt och slipper också vid själva överlåtelsen en prismässig konkurrens från andra aktörer. Det finns också ofta olika uppfattningar hos den berörda personalen om det önskvärda med en avknoppning. Det finns många exempel på att den ”personal” som har tagit över en verksamhet i själva verket består av ett fåtal anställda, ofta med ledande position.

När moderatstyrda Täby kommun exempelvis mot personalens, elevernas och föräldrarnas vilja valde att fullfölja avknoppningen av Tibble gymnasium gav det upphov till omfattande protester. I den frågan aviserade också skolministern en utredning för att se över regelverket, och han hoppades att diskussionen om Tibble skulle få preventiv verkan vad gäller andra avknoppningar. Regeringen har också tillsatt en utredning som ser över regelverket vid avknoppningar av offentlig verksamhet. SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) har också utrett frågan och pekar på ett antal riktlinjer som de anser bör gälla när det handlar om avknoppningar av skolor.

Men avknoppningar förekommer inte bara på skolans område. Nyligen har uppmärksammats ett fall där majoriteten av personalen vid folktandvårdskliniken på Karlaplan i Stockholm motsätter sig en avknoppning som ett mindre antal anställda önskar genomföra.

I Stockholms läns landsting har fram till nyligen funnits en säkerhetsspärr mot att ett litet fåtal kan tvinga fram en avknoppning. Nu har emellertid nya riktlinjer utfärdats som inte ställer som krav att en majoritet av personalen på en arbetsplats behöver tillstyrka avknoppningen för att den ska kunna genomföras. Därmed är det fritt fram för ett fåtal enskilda att med förtur och utan prismässig konkurrens överta offentlig, av medborgarna gemensamt ägd, verksamhet i strid med viljan hos flertalet av de berörda anställda.

Jag vill därför fråga socialministern:

Avser socialministern att vidta några åtgärder i syfte att skydda personal inom landstingsägd vård från att avknoppningar kan drivas igenom mot majoriteten av de anställdas vilja?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:409, Skydd för majoriteten av personalen på en arbetsplats i samband med avknoppningar

Interpellationsdebatt 2007/08:409

Webb-tv: Skydd för majoriteten av personalen på en arbetsplats i samband med avknoppningar

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Göran Hägglund (Kd)
Anf. 91 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret på interpellationen. Bakgrunden till den interpellation jag har skrivit är att på senare tid har olika former av privatiseringar i form av så kallade avknoppningar rönt stor uppmärksamhet i vissa kommuner och landsting. Jag har själv debatterat frågan om avknoppningar med utbildningsministern vid ett antal tillfällen. Då har utgångspunkten varit inte minst den tvångsprivatisering som skedde av skolan i Täby, i Tibble, där man mot personalens och elevernas vilja valde att driva igenom en privatisering av en skola. Man gjorde det till ett underpris när man lät en rektor och en i lärarkollektivet ta över skolan för en låg kostnad. Nu är det inte bara på skolans område som det här har hänt. Nu händer det också ganska ofta i sjukvården. I Stockholms läns landsting finns det ett aktuellt exempel. För någon dag sedan fick folktandvårdens vd Harald Abelin sparken av den borgerliga landstingsledningen därför att han tyckte att det är en oprofessionell hantering av folktandvården när en av de mest välskötta folktandvårdsklinikerna vid Karlaplan i Stockholm håller på att tvångsprivatiseras. Återigen är det så att en majoritet av personalen på folktandvården vid Karlaplan motsätter sig en privatisering. Vad har regeringen sagt i frågorna? Jag såg en presskonferens med socialministern och utbildningsministern. Ni sade att ni skulle titta på reglerna. Det är lite spännande att se vilka olika utgångslägen ni har. Utbildningsministern har vid ett flertal tillfällen i riksdagens talarstol sagt att han inte vill lagstifta mot detta. Han tycker att man måste ge kommuner och landsting möjlighet att bestämma över sakerna. Men han hoppas att Tibbleaffären i moderatstyrda Täby ska vara en varningssignal och avskräckande för andra kommuner i landet, det vill säga att inte privatisera mot personalens vilja. Vad händer i Stockholms läns landsting? Där ändrar nu den borgerliga landstingsledningen det principbeslut som finns, det vill säga att ha personalen med sig på avknoppningar eftersom man inte får med sig personalen vid Karlaplan på en privatisering. Sedan driver man i alla fall igenom en tvångsprivatisering. Går det ihop med vad regeringen har sagt och vad utbildningsministern sade, nämligen att Tibblefallet skulle vara ett avskräckande exempel, att så inte ska göras? Med tanke på svaret på interpellationen kan man fundera över vad socialministern egentligen menar. Om regeringen inte har för avsikt att på något sätt reglera för sjukvårdshuvudmännen avseende avknoppningar - interpellationens sista stycke - vad syftar Statskontorets utredning till? Vad det inte en poäng att låta Statskontoret se över regelverket, i syfte att strama upp aktiviteterna? Av interpellationssvaret framkom att inom hälso- och sjukvården föregås en överlåtelse som regel av upphandlingsförfarande enligt lagen om offentlig upphandling. Så är det inte i vår verklighet i Stockholmsregionen. Det är regel att det inte sker en upphandling enligt lagen om offentlig upphandling. Det är just därför det skulle behövas riktlinjer. Det gäller både vilket pris som ska gälla när en verksamhet ska säljas av från offentlig till privat ägo och vilka regler som ska gälla om personalen ska ta över. Vore det inte rimligt, socialministern, att man ser över regelverket och stramar upp reglerna så att landsting vet vad de borde och inte borde göra?
Mikael Damberg (S)
Anf. 92 Mikael Damberg (S)
Herr talman! Jag tror att det är viktigt att tänka igenom hur man ser på frågan om vilken nivå som ska besluta om vad. I det här fallet är det betydelsefullt att konstatera att det är landstingen som är ansvariga för sjukvården i länet, oavsett vem som utför jobbet. Det är den politiska ledningen i landstinget, oavsett politisk färg, som har ett ansvar gentemot sina huvudmän, nämligen medborgarna i det landsting där man har det politiska ansvaret. Det är de som bestämmer, och de står till svars för sina väljare. Det är viktigt att säga att det är ett lite annat system för tandvård och folktandvården i förhållande till hälso- och sjukvården i fråga om det som regleras i lagstiftning. Med anledning av det Mikael Damberg säger vill jag också säga att av de tidningsartiklar jag har läst har det framgått att både den tidigare vd:n för folktandvården, Hans Abelin, och landstinget säger att de har kommit överens gemensamt. Han understryker själv att han inte har fått sparken, såsom Mikael Damberg uttryckte det. Jag vet inte hur det förhåller sig, men det är så det har stått i de artiklar jag har läst. När det gäller det uppdrag som Statskontoret fick är det som Mikael Damberg mycket riktigt säger, nämligen att jag och utbildningsministern hade en gemensam presskonferens. Det var för att ta tag i frågan som handlar om eventuella goodwillvärden som finns i en verksamhet. Om en kommun eller ett landsting säljer en viss verksamhet där det finns ett upparbetat värde i verksamheten som man hittills inte har tagit hänsyn till, borde man titta på om det inte ska ingå så att det blir en rättvis prissättning. Man ska inte rea ut medborgarnas gemensamma tillgångar till någon köpare. Det ingår i Statskontorets uppdrag att titta på den frågan. Det centrala i det svar jag har lämnat här är att det är politikerna som ansvarar för verksamheten. Jag är den första tillskyndaren av att politiker har en levande dialog med dem som är anställda i vården, att man kan komma överens. Sedan kan det finnas situationer när man inte gör det, men det är i allra högsta grad eftersträvansvärt att man är överens om tagen när en viss verksamhet avknoppas. Det blir ett bättre resultat så. Det är den politiska ledningen som har ansvaret och befogenheterna, och det är upp till väljarna att i den händelse de är missnöjda ställa den politiska ledningen till svars i kommande val. Det gäller den här frågan precis som andra frågor när det gäller det politiska ansvaret.
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 92 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Jag tror att det är viktigt att tänka igenom hur man ser på frågan om vilken nivå som ska besluta om vad. I det här fallet är det betydelsefullt att konstatera att det är landstingen som är ansvariga för sjukvården i länet, oavsett vem som utför jobbet. Det är den politiska ledningen i landstinget, oavsett politisk färg, som har ett ansvar gentemot sina huvudmän, nämligen medborgarna i det landsting där man har det politiska ansvaret. Det är de som bestämmer, och de står till svars för sina väljare. Det är viktigt att säga att det är ett lite annat system för tandvård och folktandvården i förhållande till hälso- och sjukvården i fråga om det som regleras i lagstiftning. Med anledning av det Mikael Damberg säger vill jag också säga att av de tidningsartiklar jag har läst har det framgått att både den tidigare vd:n för folktandvården, Hans Abelin, och landstinget säger att de har kommit överens gemensamt. Han understryker själv att han inte har fått sparken, såsom Mikael Damberg uttryckte det. Jag vet inte hur det förhåller sig, men det är så det har stått i de artiklar jag har läst. När det gäller det uppdrag som Statskontoret fick är det som Mikael Damberg mycket riktigt säger, nämligen att jag och utbildningsministern hade en gemensam presskonferens. Det var för att ta tag i frågan som handlar om eventuella goodwillvärden som finns i en verksamhet. Om en kommun eller ett landsting säljer en viss verksamhet där det finns ett upparbetat värde i verksamheten som man hittills inte har tagit hänsyn till, borde man titta på om det inte ska ingå så att det blir en rättvis prissättning. Man ska inte rea ut medborgarnas gemensamma tillgångar till någon köpare. Det ingår i Statskontorets uppdrag att titta på den frågan. Det centrala i det svar jag har lämnat här är att det är politikerna som ansvarar för verksamheten. Jag är den första tillskyndaren av att politiker har en levande dialog med dem som är anställda i vården, att man kan komma överens. Sedan kan det finnas situationer när man inte gör det, men det är i allra högsta grad eftersträvansvärt att man är överens om tagen när en viss verksamhet avknoppas. Det blir ett bättre resultat så. Det är den politiska ledningen som har ansvaret och befogenheterna, och det är upp till väljarna att i den händelse de är missnöjda ställa den politiska ledningen till svars i kommande val. Det gäller den här frågan precis som andra frågor när det gäller det politiska ansvaret.
Mikael Damberg (S)
Anf. 93 Mikael Damberg (S)
Herr talman! Det är klart att man kan hålla Stockholms läns landstings borgerliga ledning ansvarig för vad som sker just nu med sjukvården. Det finns nog all anledning att göra det med tanke på de neddragningar som sker i vården och den orättvisa fördelningen. Vi talar nu ändå om partikamrater till Göran Hägglund som leder Stockholms läns landsting. Vad har regeringen för uppfattning i frågan att Stockholms läns landsting ändrar regelverket? Tidigare har det funnits en princip som har sagt att vid avknoppning av verksamhet - vilket jag ställer upp på att man kan göra ibland, och vi har gjort tidigare - bör en majoritet av personalen vara med. Det har varit den tidigare regeln. Nu avskaffas den regeln. Det var det som diskuterades alldeles innan er presskonferens när ni sade att ni skulle se över regelverket. Det är intressant att se att utbildningsministern och socialministern verkar ha två helt olika synsätt på detta. När jag diskuterade detta med utbildningsministern sade han att han tyckte att man mycket väl kan använda avknoppning som instrument om det finns ett starkt stöd, precis som han sade i svaret. Men det fanns inte i Täby. Därför var han kritisk. Han sade att han själv var skolborgarråd när en grundskola knoppades av, men att skillnaden mot Täby var att det var ett i det närmaste enhälligt stöd från personal och föräldrar. På så sätt är det inte alltid kontroversiellt. Men nu diskuterades något som motverkade syftet. Om syftet är att få personalen att ta mer ansvar och personalen säger nej till förändringen måste man ifrågasätta lämpligheten i det hela. Han fortsatte i två omgångar i interpellationsdebatten och tog klart och tydligt ställning för att det inte var okej med avknoppningar om man inte hade personalen med sig. Socialministern sade inte detta i svaret och säger det inte nu i debatten. Då måste jag tolka det som att socialministern inte tycker att det är ett problem att personalen körs över vid en avknoppning i sjukvården. Jag kan inte tolka det på annat sätt. När det gäller folktandvården kan vi kanske återkomma till den lite senare. Men det är nog så att den nuvarande vd:n för folktandvården i Stockholms län som nu lämnade sitt uppdrag har fått sparken därför att ledningen för Stockholms läns landsting inte haft förtroende för honom då han har tyckt att det sätt man driver verksamheten på har varit oprofessionellt och inte affärsmässigt och att man tvingat fram en avknoppning av en av de mest framgångsrika verksamheterna inom folktandvården i Stockholms län. Han tycker att det går emot hans uppdrag som vd för ett bolag. Avslutningsvis: Ska jag tolka det så att socialministern ändå är överens med mig om en sak, att det uppdrag som har getts till Statskontoret är att titta på prissättningen? Även på det här området, när det gäller sjukvården, har det förekommit exempellösa exempel där man har sålt ut verksamhet till personal för priset på inventarierna trots att verksamheten på marknaden skulle vara värd mycket mer. Då sker det ju en illojal konkurrens. Det är lite märkligt att det är först till kvarn som får gälla när det gäller avknoppningar, att man inte prövar olika kvalitetsalternativ mot varandra. Jag skulle gärna vilja höra att socialministern tar frågan på allvar och på ett tydligare sätt säger vad han tycker om personalens medverkan, precis som utbildningsministern har gjort i den här talarstolen, men också reder ut om han tycker att det ska vara marknadsmässiga priser när man avknoppar till personalen.
Finn Bengtsson (M)
Anf. 94 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Det är intressant att höra Mikael Dambergs upprördhet inför ett problem när han i interpellationen beskriver hur han vill skydda majoriteten av personalen mot avknoppningar. Låt oss fråga Mikael Damberg hur han känner i fråga om ansvaret för de skolpliktiga barnens och de behövande patienternas rättigheter. Om vi tittar på sjukvården ser vi att Sverige efter tolv års socialdemokratiskt styre nu har de längsta vårdköerna i Europa och den sämsta tillgängligheten alla kategorier - patienterna kommer inte till vården. Vi är, kort sagt, bäst på att vara sämst. Vi behöver någonting nytt. Det ville också svenska folket som valde en alliansregering, som nu kommer med förslag om detta. Det är klart att Mikael Damberg är upprörd. En förändring som gör det bättre kommer naturligtvis inte opåkallat eftersom Socialdemokraterna har cementerat en struktur som varken gynnar skolpliktiga barn eller behövande patienter. Men det är detta man vill åstadkomma med reformer. Då handlar det också om att titta på hur man ska förbättra tillgängligheten. Sverige har, herr talman, ur ett europeiskt och internationellt perspektiv en fullständig låsning vid finansiären, som vi är överens om när det gäller sjukvården, men bedriver samtidigt en nästan monopolistiskt utförd sjukvård där personalen naturligtvis har funnit sig i att sitta i den strukturen därför att de inte har haft något val. Vad det nu handlar om, och som inte stämmer i interpellationen, är om personalen ska sätta sig på tvären vid de tillfällen då det finns bara en enda som motsätter sig resten av personalens vilja att gå med på den förändring som ska öka tillgängligheten genom att det blir konkurrens i utförarledet. Här beskrivs det lite försåtligt att ett fåtal anställda ska köra över en majoritet. I de flesta fall handlar det precis om att en majoritet också vill någonting annat. Men Mikael Damberg har inte förmågan att se att det krävs att man ibland går på majoritetsbeslut när man ska ändra ett system. När det sedan gäller lagen om offentlig upphandling har man inte, i oviljan att ändra ett system som inte levererar hälso- och sjukvård till patienterna, kunnat reformera de lagrum som styr den här typen av behov av avknoppningar och annat. Här tänker alliansregeringen nytt och fräscht, vilket gör att man tittar över dessa lagrum. Servicetjänster är inte samma sak som att upphandla toalettpapper eller tvättlappar, Mikael Damberg. Det här handlar om tjänster där man på ett helt annat sätt har skaffat sig en unik position, det vill säga den personal som har jobbat år eller decennier med en verksamhet och som själv har kommit till insikt om att man nog vet bättre hur man ska driva verksamheten än de ofta toppstyrda politiska organisationer som man redan har känt sig vanmäktig under och vill frigöra sig från. De har naturligtvis ett unikt företräde, som inte alltid bejakas i lagen om offentlig upphandling på grund av att den är mycket mer inställd på kapitalvaror än på avancerade servicenäringar, vilket naturligtvis såväl skola som hälso- och sjukvård innebär. Kort sagt blir jag lite upprörd när jag hör den indignation som Mikael Damberg spelar upp när han sätter personalen framför kunderna, i det här fallet de skolpliktiga eleverna och patienterna. Det är klart att vi ska tänka på personalen, men för en gångs skull kanske vi kunde sätta patienterna i fokus. Vi behöver i detta fall ha patienter som kan välja fritt, och ska de kunna välja fritt måste det finnas en större mångfald än vad vi har i dag. Avknoppningsförslaget är bara ett av många led i en förändring som är nödvändig för det här landet för att mer likna internationella förhållanden och mer likna de förhållanden där patienten har en bättre tillgänglighet i vården. Detta motsätter sig Mikael Damberg, med en delvis försåtlig beskrivning av att alliansregeringen nu kör över en majoritet. Det handlar om att övertyga personal om att även gå med på en majoritetslösning där de själva är positiva men kanske någon enstaka person sätter sig på tvären.
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 95 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Jag tror att det är viktigt att påminna sig utgångspunkten: Hur åstadkommer vi en väl fungerande hälso- och sjukvård som är tillgänglig för alla? Vi har en enighet här i kammaren om att vården ska finansieras gemensamt och att den ska ges efter behov. Sedan har vi ibland en diskussion om det är så att allting måste utföras i offentlig regi eller om man kan ha andra aktörer som med hjälp av offentliga pengar gör insatser som innebär att valfriheten ökar och man får in aktörer som gör på ett lite annorlunda sätt och bidrar till att utveckla vården. Jag står för det senare synsättet. Jag är väldigt glad att det bland breda personalgrupper inom svensk hälso- och sjukvård finns en stark uppställning bakom det synsättet. Vi har ett väldigt bra samarbete med Vårdförbundet till exempel, som jag nämnde i svaret. De har många medlemmar som själva har startat eget, som fortfarande finns kvar som medlemmar i Vårdförbundet och som tänker i de här banorna. Jag tycker att det är väldigt välgörande med en framsynt facklig organisation som bejakar förändring, som man också tror gynnar deras medlemmar. Men vad som är än viktigare, och som Finn Bengtsson också strök under, är att det ytterst handlar om att organisera vården på ett så bra sätt som möjligt för patienterna. Det är det som är det yttersta syftet. I mitt svar säger jag, vilket Mikael Damberg blir lite upprörd över, att ansvaret måste läggas på den nivå som faktiskt har ansvaret. När det gäller hälso- och sjukvården ligger ansvaret i just de här delarna på respektive sjukvårdshuvudman, till exempel landstinget i Stockholms län, i Västmanland, på Gotland eller var det nu kan vara, och det ska inte jag ta över. När det gäller frågan om själva processen i samband med en avknoppning är det självfallet välgörande och eftersträvansvärt att personalen är på den linjen och har en bred samsyn. Jag tror att man får en bättre ingång i den processen. Men ytterst är det naturligtvis den politiska ledningen som har ansvaret att organisera hälso- och sjukvården på det sätt som man anser vara bäst för medborgarna.
Mikael Damberg (S)
Anf. 96 Mikael Damberg (S)
Herr talman! Först kanske jag ska säga några ord om Finn Bengtssons och Moderaternas inlägg i detta. Jag vet inte, men det vevades på ganska friskt i det här inlägget. Jag kan säga att vårdköerna i Stockholms läns landsting är längre i dag än vid valet. Det som har hänt i Stockholms läns landsting när det gäller sjukvården är att man stänger närakuter och försämrar tillgängligheten i vården i Stockholmsregionen. Man gör också kraftiga nedskärningar på de vårdcentraler som finns i de områden som har störst vårdbehov. Det är det som sker i sjukvården i Stockholms läns landsting just nu och som har försämrat tillgängligheten och ökat vårdköerna, snarare än tvärtom. Då säger man att det jag argumenterar för är att en person på en vårdcentral eller på folktandvården skulle kunna stoppa en avknoppning. Absolut inte! Det som den här interpellationen handlar om är att jag ställer en fråga till socialministern efter det att både socialministern och utbildningsministern har haft presskonferenser där de har sagt att det här med avknoppningar måste regleras och stagas upp, både vilket pris som ska gälla och hur man ska se på personalen. I det konkreta fall som vi har tagit upp i dag, när det gäller folktandvården, är det kanske 10 procent av de anställda som säger att det här är en bra idé. Det är därför folktandvårdens vd får sparken, därför att han tycker att det här är väldigt oprofessionellt skött. Det är det frågan handlar om. Då säger socialministern: Det här är ett ansvar för de borgerliga politiker i Stockholms läns landsting som sköter den här processen. Det kanske inte är så snyggt skött, men det är de som måste ta ansvar för det. Då ställer jag frågan: Men har regeringen en uppfattning om hur en avknoppning ska gå till i sjukvården? Är det viktigt att man har personalen med sig eller inte? Då får jag ett glidande svar av socialministern. Han säger: Det är viktigt, men jag kan inte lägga mig i, och jag vill helst inte säga någonting, för ansvaret ligger i Stockholms läns landsting och det borgerliga styret där. När jag ställde samma fråga till utbildningsministern på skolans område var han glasklar: Jag tycker att de gjorde fel i moderatstyrda Täby med Tibble.
Finn Bengtsson (M)
Anf. 97 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Vårdval Stockholm har nu verkat i tio veckor, Mikael Damberg, och det är ju klart att det är det som har lett fram till denna väldiga brist på vårdresurser - inte det att Mikael Dambergs parti har styrt det här landet i tolv år och att det har varit socialdemokratisk majoritet i landstinget fyra år före detta. Nej, det är naturligtvis de här tio veckorna som har lett fram till det läge som vi nu ska förändra! Men låt oss då säga att vi vill förändra, och låt oss se vårdvalet verka fullt ut och även se vad regeringen kan bidra med på nationell nivå för att stärka det här. Då måste man tänka nytt. Nu har jag en och en halv minut på mig. Låt mig då ställa motfrågorna. Hur tänker sig Mikael Damberg att avknoppningen ska gå till? Ni talar ju så vitt och brett i de fina middagstalen om att ni socialdemokrater verkligen är för en mångfald, att ni är för alternativa utförare och så vidare. Men hur ska ni åstadkomma detta när ni ser hot, problem och behov av skydd för även en enstaka individ i ett stort sammanhang där vi måste åstadkomma en förändring för att föra oss närmare en miljö som ser ut som resten av världen? Sverige är ju ganska unikt när det gäller att ha en finansiär - jag betonar: Där är vi överens - som samtidigt nästan, om vi undantar storstadsregionerna, bedriver sjukvården som ett monopol. Det är inte rimligt. Jag kan inte så mycket om företagsekonomi, men så mycket begriper jag att kopplingen mellan att vara finansiär med skattepengar och att samtidigt vara nästan den enda enskilda utföraren inte är en bra koppling. Ytterst leder detta till att väldigt många nu inte har någon möjlighet att välja någon annan arbetsgivare än det offentliga. Då är det egentligen så att man är satt i ett väldigt svårt läge när det gäller att avgöra vilka alternativ man vill ha. Det har visat sig att rätt många som får möjligheten att prova på någon annan arbetsgivare än det offentliga uppskattar denna möjlighet. Låt mig till sist inskärpa att varje enskild människa i detta land som har ett vårdyrke fortsatt under alliansregeringen kommer att ha gott om val att välja mellan vid sidan av en offentlig arbetsgivare. Vi vill bara ha lite fler möjliga arbetsgivare. Det tror jag gagnar framför allt kvinnorna i dag.
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 98 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Den fråga som Mikael Damberg ställer i sin interpellation lyder: "Avser socialministern att vidta några åtgärder i syfte att skydda personal inom landstingsägd vård från att avknoppningar kan drivas igenom mot majoriteten av de anställdas vilja?" Mitt svar är att jag inte tänker ta initiativ till sådana lagändringar. Jag tycker att det här är en sak som hör hemma på den nivå som har ansvar för frågorna. Jag har deklarerat som min uppfattning att det är eftersträvansvärt att de förändringar som sker sker i samspel med personalen eftersom jag tror att övergångar blir bättre och har bättre förutsättningar att bli lyckosamma för personalen och också för patienterna om man gör på det viset. Det är mitt svar på den frågan.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.