Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Skydd av Vättern

Interpellation 2013/14:493 av Annika Lillemets (MP)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2014-05-21
Överlämnad
2014-05-22
Anmäld
2014-05-26
Sista svarsdatum
2014-06-09
Besvarad
2014-06-25

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
Skydd av Vättern(pdf, 79 KB)

Interpellationen

till Miljöminister Lena Ek (C)

 

Vättern är en unik sjö. Dess natur- och kulturvärden är ovärderliga. Vättern är därtill en livsviktig tillgång, då den är en av Sveriges största vattentäkter. Sjön försörjer redan ca 265 000 människor med dricksvatten av god kvalitet. Ännu fler kommer att behöva dess vatten i framtiden, när Örebro och Stockholm behöver ny vattentäkt.

Sedan den 1 mars 2014 är Vättern och de åar som rinner ut i sjön ett vattenskyddsområde efter beslut av länsstyrelserna runt Vättern. De nya, gemensamma regler för vad som är tillåtet att göra kring sjön som de fyra länsstyrelserna beslutat om kan komma att beröra verksamheter som lantbruk, skogsbruk och fiskodling. Man kommer till exempel att behöva tillstånd för att sprida eller lagra bekämpningsmedel nära sjön. Det är ett bra första steg. Men skyddet är tyvärr otillräckligt. De stora hoten mot sjöns vatten, flora och fauna kvarstår. Vattenskyddsbestämmelserna räcker inte för att stoppa verksamheter som medför stora risker för föroreningar av vattnet. Varken den planerade gruvdriften i Norra Kärr intill Vättern, gasborrning i sjön eller Försvarsmaktens skjutövningar berörs. Dessa verksamheter bestäms av annan lagstiftning som står över miljöbalken.

EU:s vattendirektiv kräver att medlemsländerna upprättar åtgärdsplaner för att uppnå god vattenkvalitet för skyddade områden. Vattnet ska ges ”tillräckligt skydd”. Arbetet med vattenförvaltningen sker i sexårsperioder. Den första ska vara avklarad i december 2015. Målet är att alla vatten då ska ha uppnått god status. Redan i dag råder det brist på bra dricksvatten på många håll i Europa. Det är viktigt att inget land äventyrar Europas framtida vattenförsörjning för egen vinning.

Länsstyrelsen i Västra Götaland överlämnade den 16 april till regeringen att avgöra om Försvarsmakten kraftigt ska få utöka sina skjutövningar i Vättern. En del av dessa övningar skulle ske i Natura 2000-områden. Försvarsmaktens intresse står här mot naturskyddsintressen.

Slutligen står den nuvarande minerallagstiftningen i konflikt med skydd av vatten och naturvärden.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga miljöministern följande. Vad avser ministern att göra för att på kort och lång sikt ge Vätterns vatten och naturvärden ett långsiktigt och fullgott skydd?

Vidare vill jag fråga: Vad avser miljöministern att göra för att Natura 2000 och EU:s vattendirektiv ska respekteras fullt ut i Sverige?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2013/14:493, Skydd av Vättern

Interpellationsdebatt 2013/14:493

Webb-tv: Skydd av Vättern

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lena Ek (C)
Anf. 138 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! Ärade ledamöter! Ärade åhörare! Annika Lillemets har frågat mig vad jag avser att göra för att på kort och lång sikt ge Vätterns vatten och naturvärden ett långsiktigt och fullgott skydd. Vidare har Annika Lillemets frågat vad jag avser att göra för att Natura 2000 och EU:s vattendirektiv ska respekteras fullt ut i Sverige. Jag vill börja med att säga att Vättern är unik och en mycket värdefull vattentäkt. Den har stora kulturvärden. Jag instämmer till fullo i att det är viktigt att vattenkvaliteten i Vättern och den värdefulla miljö som finns i och omkring sjön skyddas på ett säkert sätt. Vättern är i sin helhet, tillsammans med stränder och öar, utpekad av regeringen som Natura 2000-område. När det gäller skydd och skötsel av skyddade områden, däribland Natura 2000-områden, ligger ansvaret på länsstyrelserna att efter beslut utvärdera behovet av och genomföra de skötselåtgärder som behöver göras för att bevarandevärdena ska säkras och fortsätta ha en gynnsam bevarandestatus. I Sverige fastställs bevarandeplaner av länsstyrelserna, som har mycket god kunskap om Natura 2000-områdena. Bevarandeplaner innehåller bland annat bevarandesyften, bevarandemål och bevarandeåtgärder samt en tidsplan för genomförandet. I bevarandeplanerna beskrivs därför vad som behöver göras för att bibehålla och återställa en gynnsam bevarandestatus. Genom planerna säkerställs att berörda naturtyper och arter får ett fullgott skydd. I januari 2014 gav regeringen i uppdrag till länsstyrelserna att bland annat uppdatera samtliga bevarandeplaner. Uppdraget ska vara klart i december 2016. Gällande gruvdrift vill jag påpeka ett viktigt faktum som jag tror att interpellanten inte är tillräckligt tydlig med och som ibland missuppfattas: Miljöbalken är inte underordnad minerallagstiftningen. Prospektering för utvinning av gas eller brytning av malm och mineral kräver tillstånd enligt minerallagen och är anmälningspliktig eller tillståndspliktig enligt miljöbalken eller förordningar meddelade med stöd av balken. Miljöbalken ställer även grundläggande krav på att den som påverkar miljön har en skyldighet att vidta de åtgärder som behövs för att skydda miljön. Det kan exempelvis innebära att gruvbolag måste följa ett stort antal villkor och att det också sätts regler för hur efterbehandling ska ske efter att gruvbrytningen har upphört. Vid en prövning ska miljöbalkens bestämmelser tillämpas. Gången i miljöprövningen är noggrant reglerad i miljöbalken. Miljöbalkens krav innebär att en samlad bedömning ska göras av alla de olika miljöeffekter som en verksamhet riskerar att medföra. Det gäller natur- och miljöfrågor, buller- och annan omgivningspåverkan på människor och natur, frågor om utsläpp av farliga ämnen, mark-, vatten- och luftpåverkan, skydd av djur och natur, såsom sällsynta arter, skydd av friluftsliv etcetera. I miljöprövningen, där man ska ta hänsyn till alla dessa faktorer, får alla berörda möjlighet att framföra sina synpunkter. Prövningsmyndigheten gör sedan en sammanvägning av omständigheterna i ärendet och fattar sitt beslut. Jag kan inte kommentera och därigenom föregripa den prövning som pågår i det enskilda ärende som rör Försvarsmaktens aktiviteter gällande tillståndspliktiga skjutfält. Det tror jag att alla som har suttit i riksdagen under snart en hel mandatperiod förstår. Jag anser att både Natura 2000 och EU:s ramdirektiv för vatten genomförs fullt ut i Sverige. Båda direktiven har införts i svensk lagstiftning, vilket bidrar till det långsiktiga skyddet. Art- och habitatdirektivets regler om skydd av Natura 2000-områden genomförs i svensk rätt framför allt genom miljöbalken. I enlighet med direktivet krävs enligt miljöbalken tillstånd för att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som kan skada de utpekade värdena i ett sådant område. Länsstyrelserna är tillsynsmyndigheter och ansvarar därigenom för tillsyn av bestämmelsernas efterlevnad. Vattendirektivet, slutligen, genomförs i Sverige genom vattenförvaltningsförordningen (2004:660), 5 kap. miljöbalken samt länsstyrelsernas instruktion. Vattenmyndigheterna tar fram förvaltningsplaner och åtgärdsprogram. Dessa beslutas sedan av vattendelegationerna, vars representanter är utsedda av regeringen. Just nu jobbar vattenmyndigheterna för fullt med att sammanställa nya åtgärdsprogram för den kommande sexårsperioden. De kommer ut på samråd i sex månader från november. Då får också i det här fallet alla intressenter möjlighet att ge sina synpunkter på de åtgärder som föreslås, även för Vättern. Sammantaget, fru talman, är Vättern en oerhört värdefull miljö ur väldigt många aspekter. Men jag anser att det med det sammantagna skyddet - det handlar om Natura 2000-områden, miljöbalkens regler och EU:s ramdirektiv för vatten och hur det har genomförts i Sverige - finns möjlighet att skydda Vättern på det sätt som jag tror att vi alla vill.
Annika Lillemets (MP)
Anf. 139 Annika Lillemets (MP)
Fru talman! Först vill jag tacka miljöministern för svaret på mina frågor. Vättern är en livsviktig tillgång som inte får äventyras. Den är en av Sveriges största vattentäkter, som redan försörjer sisådär 265 000 människor med dricksvatten. Sjön kommer att bli ännu viktigare i framtiden, när långt fler människor i Örebro och i Mälardalen och, på sikt, även i andra delar av Europa kommer att behöva dess vatten. Vättern är alltså bokstavligen livsviktig, och att skydda den är mycket mer än ett lokalt intresse. Det är ett nationellt och internationellt ansvar. Jag har ställt mina frågor till miljöministern för att jag, liksom många andra, är djupt oroad över att Vättern och dess vatten hotas. Det handlar om försvarets skjutövningar i sjön, som man nu vill utöka kraftigt, gasborrning i ett naturskyddsområde i sjön och planer på en gruva intill sjön. Alla dessa verksamheter hotar sjöns vatten och natur- och kulturvärden. På papperet kan skyddet av sjön se betryggande ut. Bland annat har regeringen utsett den till ett Natura 2000-område. Den är ett riksintresse på flera områden. EU:s vattendirektiv kräver att medlemsländerna upprättar åtgärdsplaner för att uppnå god vattenkvalitet. Och länsstyrelserna skriver bevarandeplaner. Det är gott så, men papper hjälper inte. Detta skydd visar sig gång på gång faktiskt inte vara värt papperet det är skrivet på, när rent vatten och naturvärden ställs mot andra intressen. Fru talman! Lena Ek säger - jag citerar ur interpellationssvaret: "Jag instämmer till fullo i att det är viktigt att vattenkvaliteten i Vättern och den värdefulla miljö som finns i och omkring sjön skyddas på ett säkert sätt." Om hon verkligen gör det krävs mer än vackra ord och aldrig så fina papper. Det krävs att hon tar konsekvenserna av detta ställningstagande. Låt mig utveckla det hela! När det gäller det militära hotet mot sjön ligger två ärenden på ministerns bord - de ligger hos regeringen, på Miljödepartementet. Först är det frågan om den kraftiga ökningen av stridsflyg på Karlsborgs flygplats. Miljökonsekvensbeskrivningen är undermålig, enligt länsstyrelsen, och försvarets ansökan har avvisats. Mark- och miljödomstolen har skickat Försvarsmaktens överklagan till regeringen, där den har legat i snart två år. Sedan är det länsstyrelsens fråga om tillåtelse att skada Natura 2000-området, som sedan i våras också ligger hos Miljödepartementet. Underliggande instanser, länsstyrelsen, har alltså skjutit avgörandet till regeringen. Ska då regeringens företrädare bara hänvisa tillbaka till samma underliggande instanser? Samma sak gäller även gruvbrytning och fossilgasutvinning. Det krävs helt enkelt ett politiskt ansvarstagande från regeringen och en deklaration om att lagstiftningen snarast måste förändras om inte nuvarande lagstiftning förhindrar långsiktiga irreparabla skador på Vättern. Nu är det dags att ministern tar sitt politiska ansvar. Jag återkommer till minerallagstiftningen, miljöbalken och vattendirektivet - allt det juridiska - i mina kommande inlägg.
Staffan Danielsson (C)
Anf. 140 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Dricksvatten är en väldigt viktig resurs. Vi ska värna Sveriges vatten, och vi ska självfallet värna Vätterns vatten. Det är därför som vi har en sträng miljölagstiftning i Sverige. Vi har en sträng miljöbalk, som till exempel Centerpartiet har varit med om att driva fram och som miljöminister Lena Ek följer tillämpningen av väldigt noga - det vet jag. Olika miljöprövningar pågår nu runt Vättern, som Annika Lillemets säger. Det är viktiga miljöprövningar. Jag kan ta ett exempel. Försvarsmakten bedriver i dag verksamhet utanför Karlsborg, vid Vättern, på ett övningsfält, ett skjutfält. Man har miljötillstånd. Man har lämnat in, helt i enlighet med lagen, en ansökan om att få utöka verksamheten, vilket man anser sig behöva göra. Våra miljödomstolar, som har stor sakkunskap om detta och som lutar sig på våra stränga miljölagar, ska pröva om det finns möjlighet till annan lokalisering. Man ska pröva om verksamheten kan fortsätta i nuvarande form, om den kan utökas eller om den måste begränsas eller kanske inte fortsätta. Dessa prövningar pågår nu i en process, och jag har stort förtroende för vår stränga miljölagstiftning och för våra miljödomstolar. Har riksdagen fastställt en sträng lagstiftning ska den fungera. Tycker vi att resultatet av olika miljöprövningsärenden är otillfredsställande - det vet vi inte än - kan man överväga att strama upp lagen eller ta andra initiativ av olika slag. Jag har stort förtroende för att miljöministern följer den frågan, men jag är tveksam till att staten ska gå in under pågående processer och ändra spelreglerna. Processerna ska fullföljas. Vi får se var de landar. Jag har förhoppningar om att det ska vara en sträng miljöprövning som verkligen lyfter fram Vätterns vatten som en viktig resurs som inte får förfaras. Skulle det bli ett för dåligt resultat är jag säker på att Lena Ek, om hon är miljöminister då, vilket jag utgår från, kommer att ta tag i detta på allra bästa sätt.
Matilda Ernkrans (S)
Anf. 141 Matilda Ernkrans (S)
Fru talman! Tillgången på rent och friskt vatten är viktig för alla människor. Jag väljer att gå in i den här debatten om Vättern och dess dricksvatten av två skäl. Jag gör det naturligtvis för att jag är en miljöengagerad socialdemokrat med ansvar för detta på nationell nivå men också för att jag är socialdemokrat från Örebro län. Örebro län har tillsammans med flera län runt Vättern och ett antal kommuner inom de länen engagerat sig mycket hårt och länge för att få till stånd ett bättre skydd av Vätterns dricksvatten. Det är inte så konstigt. Det är redan i dag många människor som får sitt dricksvatten från Vättern. Dessutom är det alldeles uppenbart att det är fler som skulle behöva ha Vättern som sin dricksvattentäkt. Det handlar bland annat om ett antal kommuner i Örebro län som skulle behöva få sitt vatten från Vättern i framtiden: Askersund, Laxå, Lekeberg, Hallsberg, Kumla, Örebro, Nora och Lindesberg. De är alla djupt engagerade i att vi tar ett ansvar för att säkra den goda vattenkvalitet som finns i Vättern i dag. Vättern är unik när det gäller vattenkvalitet. Det är ett väldigt fint vatten som inte kräver speciellt mycket insatser för att det ska gå att dricka. Man har till och med jämfört Vättern med en fjällsjö, fast den ligger i södra delen av Sverige. Det är alldeles riktigt att miljöbalken alltid ska vara tillämplig när vi hanterar saker som har att göra med miljöhänsyn. Men det finns också andra sätt att se till att man får ett bättre skydd. Vi har bland annat föreslagit att vi borde pröva möjligheten att riksintresseklassa viktiga ytvattentäkter. Det skulle vara ett sätt att balansera olika intressen när det gäller Vättern, och det skulle förhoppningsvis vara till fördel för det som många runt Vättern har engagerat sig för: ett bättre skydd för Vätterns dricksvatten. Som jag sade har inte minst socialdemokrater i mitt hemlän Örebro engagerat sig hårt för detta. Vi har till och med fattat ett beslut om att vi inte vill se fler utökade skjutövningar från försvaret över Vätterns vatten, just av den anledningen att vi vet att detta är en vattenkvalitet och en viktig vattentäkt som vi behöver vara rädda om inför framtiden. Min fråga till miljöministern i denna debatt är: Kan det vara möjligt för miljöministern att åtminstone fundera på att pröva möjligheten att riksintresseklassa Vättern och dess dricksvatten?
Lena Ek (C)
Anf. 142 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! Allra först vill jag säga att jag tror att vi alla är överens om att Vättern och Vätternområdet är väldigt viktigt av många olika anledningar. Enligt de preliminära statusklassningarna för 2015 har Vättern i dag fortsatt god ekologisk status. Det innebär att vi förstås kan vara glada över det men att vi samtidigt måste fortsätta att arbeta för att Vättern ska bibehålla en god ekologisk status. Detta bevakas av Havs- och vattenmyndigheten, berörda länsstyrelser och vattenmyndigheterna. För att bidra till en ännu bättre situation har regeringen anslagit 75 miljoner om året till så kallade LOVA-bidrag - lokala vattenvårdsprojekt. Dessa kommer att göra att man kan åtgärda enskilda källor till föroreningar som kan äventyra delar av Vättern och dess dricksvattenkvalitet och goda ekologiska status. På det viset har vi en bra situation, och vi har också sett till att det finns budgetmedel för att förbättra det som behövs vad gäller lokala mindre källor. Dessutom vill jag åter påpeka det jag sade i mitt första anförande, nämligen att hela Vättern tillsammans med stränder och öar är ett Natura 2000-område. Där finns redan en skötselplan, som följs, men det finns också ett uppdrag till länsstyrelserna att uppdatera samtliga bevarandeplaner. Det ska vara klart i december 2016. Uppdragen innebär att länsstyrelserna ska redovisa hur de följt upp sina skyldigheter att uppdatera Natura 2000-områdenas bevarandeplaner så att de överensstämmer med gällande regeringsbeslut. Man ska presentera en tidsplan för när eventuella brister ska vara åtgärdade. Alltihop ska vara slutredovisat senast den 30 december 2016 - brister, vad man har gjort och vad man tänker göra åt dem. Detta innebär att vi tar nästa steg med bevarandeplaner i Natura 2000-systemet. När det gäller dricksvatten är det som sagt en god ekologisk status i Vättern i dagens läge, men vi har tillsatt en dricksvattenutredning just för att vi ska kunna möta de framtida frågorna och saker som kan inträffa framöver när det gäller dricksvattentäkter. Utredningen heter En trygg dricksvattenförsörjning . En del i utredningen handlar om vattentäkternas skydd. Där ska utredaren enligt kommittédirektivet analysera om behov av skydd av vattenförekomster beaktas i tillräcklig omfattning, kartlägga processen och tillämpningen av regelverket när det handlar om vattenskyddsområden och bedöma om det behövs ytterligare förstärkningar utöver vad vi redan har. Vad gäller frågan om riksintressen har vi också där sett behovet av att titta igenom vad som räknas som riksintressen och hur dessa viktas mot varandra. Det behöver man göra med jämna mellanrum, och regeringen har bedömt att det är dags att göra det. Därför har en utredning tillsatts som ska titta på riksintressefrågan och om det behöver viktas om eller om något behöver minska eller öka i betydelse med anledning av hur det ser ut nu och, framför allt, med anledning av till exempel klimateffekter. Den ekologiska statusen är god, vi har länsstyrelser och vattenmyndigheter som har i uppdrag att uppdatera inför nästa omgång av bevarandeplaner och vi har två sittande utredningar som har betydelse för detta. Sammantaget anser jag därför att regeringen bevakar och följer denna fråga mycket noggrant och att resultatet är rätt så bra.
Annika Lillemets (MP)
Anf. 143 Annika Lillemets (MP)
Herr talman! Det blir lite juridik igen. Miljöministern hävdar i sitt svar att minerallagen inte står över miljölagen i tillämpning. Men i praktiken är det så. Det syns tydligt i samband med borrning efter gas. Trots att det är ett Natura 2000-område har Bergsstaten enligt minerallagen lämnat tillstånd för provborrning i Vättern vid Sandö naturreservat, efter gas i alunskiffer. Denna praxis förklaras i läroboken Den svenska miljörätten av Michanek och Zetterberg. På sidan 489 står det: "Anta t.ex. att Naturvårdsverket efter ingående utredningar har beslutat att ett område bör ses som riksintresse för naturvård enligt 3 kap. 6 § andra stycket miljöbalken. Området får i så fall inte 'påtagligt skadas' (vilket normalt blir konsekvensen av en mineralbrytning). Om dock bergmästaren i en prövning av bearbetningskoncession anser att området inte bör ses som riksintresse för naturvård, faller detta krav. Även om mark- och miljödomstolen i en efterföljande prövning av mineralutvinningen enligt miljöbalken skulle anse att Naturvårdsverkets bedömning av området enligt 3 kap. 6 § miljöbalken är uppenbart riktig, kan domstolen inte hindra projektet med stöd av hushållningsbestämmelserna." Bergmästaren får alltså stor makt. I detta fall är det tydligt att naturvårdsintressen har ett svagare skydd än mineralintresse som regleras av minerallagen. Det behövs en skärpning. Det uppstår en moment 22-situation mellan Bergsstaten och länsstyrelsen. Bergsstaten, som är kontrollmyndighet, lämnar över till länsstyrelsen, som inte har resurser att kontrollera och bara hänvisar till den ålagda självkontrollen. Så kan det inte fortsätta. Försvarsmaktens kortsiktiga intressen tillåts gå före skyddet av dricksvattnet och Natura 2000, fast det finns andra platser att öva på. I Älvdalen finns ett övnings- och skjutfält som Försvarsmakten år 2008 själv beskrev som Europas största militära övningsområde. Det är miljöprövat och väl lämpat även för internationella övningar. Det har också acceptans i bygden. Vilka andra länder tillåter militära övningar som innebär att man skjuter i sitt eget i dricksvatten? Hur skulle det kunna vara okej att skjuta 79 000 skott i dricksvatten utan krav på rensning, vilket man har om man skjuter i sandvall, därför att metallerna där kan hamna i grundvattnet. Men fiskare får inte använda blysänken i fiskenät. Alla dessa specialbestämmelser för Försvarsmakten och gruvdrift måste ses över. I allmänhetens ögon ser det med rätta märkligt ut att förbjuda privatpersoners och jordbrukares miljöfarliga verksamhet, till exempel biltvätt och virkesupplag, men tillåta gigantiska miljöfarliga verksamheter som övningsskjutning, gruvor och gasborrning. Länsstyrelserna följer de regler som lagarna ger och tillåter flygövningar och gruvor i eller nära dricksvattnet. Med långa förklaringar säger man att eftersom Vätterns vatten är så rent är det okej att smutsa ned det, för halten blir ändå låg. Men vattendirektivet säger: nollutsläpp. På det här viset minskar faktiskt förtroendet för länsstyrelsen som myndighet. Mot bakgrund av allt detta undrar jag hur Lena Ek kan anse att Natura 2000 och vattendirektivet respekteras fullt ut i Sverige. Jag upprepar min fråga: Kommer Lena Ek att ta sitt ansvar och ta initiativ till en förändring av den lagstiftning som behöver förändras för att undvika och förhindra långsiktiga, irreparabla skador på Vättern innan det är för sent?
Staffan Danielsson (C)
Anf. 144 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Sverige är ett samhälle, det är 2014, och det är mycket miljöstörande verksamheter som pågår. Vi kör bilar, och vi har industrier. Vi flyger i luften med stora mängder flygplan som släpper ut utsläpp som kommer ned i hela Sverige, kommer ned i Östergötland, kommer ned i vatten. Vi har stora bilvägar, E4:an. Visst är det störningar i hela vårt samhälle - så är verkligheten. Men det gäller att på alla sätt skydda miljön. Vi har en sträng miljöbalk. Vätternområdet är ett unikt vattenområde i Sverige, skulle jag vilja säga. Det är Natura 2000-klassat, som miljöministern sade. Naturligtvis ska Vätterns vatten skyddas på ett bra sätt mot alla de störningar som finns. Miljöprövningar pågår enligt vår stränga miljöbalk. Annika Lillemets säger nu vad gäller Försvarsmakten skjutfält i Vättern att det finns andra, bättre alternativ, som Älvdalen. Det är möjligt, och det ska prövas nu. Jag är trygg i att det kommer att ske på ett bra sätt. Finns det andra alternativ och kan man minska utgår jag från att miljömyndigheterna, domstolarna, kommer att ta fasta på det. Men det får vi se. Vi kan liksom inte här i riksdagen i dag ta de besluten, för den informationen har vi inte här. Som miljöministern sade är det utredningar som pågår om trygg dricksvattenförsörjning och om riksintressen. Jag vet att regeringen bevakar och följer de här frågorna mycket noga. Det är bra att det kommer upp till debatt. Vi ska följa noga vad processerna landar i. Det Matilda Ernkrans tar upp om riksintressen är mycket viktigt. Det pågår som sagt en utredning. Det finns ett stort engagemang från olika partier för vår miljö och för Vätterns vatten, inte minst hos vår miljöminister.
Matilda Ernkrans (S)
Anf. 145 Matilda Ernkrans (S)
Herr talman! Redan i dag tas det varje år 28 miljoner kubikmeter dricksvatten ur Vättern. Jag nämnde ett antal kommuner från Örebro län som har tittat på möjligheten att ha Vättern som en gemensam råvattentäkt för framtiden. Det är Askersund, Laxå, Lekeberg, Hallsberg, Kumla, Örebro, Nora och Lindesberg. Det är en mycket stor del av Örebro län, och då pratar vi bara om Örebro län - det finns ju flera län runt Vättern som också ställer sitt hopp om framtida gott dricksvatten till just Vättern. Jag är överens med miljöministern om att vi generellt behöver se över riksintressena - det är mycket bra - och titta på vilka som fortfarande är aktuella i dag och vilka som kanske inte är riktigt lika aktuella. Men när man utreder saker är det viktigt att visa en politisk vilja om vad man har tänkt sig, vilken inriktning man har tänkt sig för det samhälle som man är satt att ansvara för. Den regering som nu ansvarar för Sveriges väl och ve och vatten har gjort det under åtta år. Nu har man tillsatt en utredning om detta med riksintressen. Jag skulle vilja att miljöministern och Alliansen uttalade ett stöd för att Vättern på grund av dess vikt för dricksvattenförsörjningen ska riksintresseklassas.
Lena Ek (C)
Anf. 146 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! Jag skulle vilja börja med att påpeka att vi ska vara rädda om den svenska miljöbalken och den unika samlade miljöprövning som finns i miljöbalken. Det är något som gör det möjligt - vilket sker varje dag - att göra prövningar där vi avväger olika samhällsintressen på ett vettigt och balanserat sätt. Andra länder har vattenlagstiftning för sig, luftlagstiftning för sig och markprövning för sig och har ett stort antal processer. Det gör att det är väldigt svårt att få en översikt och att få transparens och en möjlighet för civilsamhället att delta och förstå de olika miljöprövningarna. Då finns det också ett ansvar för oss som är intresserade av miljöfrågor att stå upp för miljöbalken och tala om hur viktig den är och vilken roll den spelar. Jag blir lite konfunderad över Annika Lillemets resonemang och hur hon bygger upp sin diskussion och sin interpellation. Det är precis som om miljöbalken inte är något värd. Jag har haft den diskussionen med flera företrädare för Miljöpartiet i flera olika frågor. Låt mig säga det igen: Jag tror att det möjligen beror på en sammanblandning mellan beslut om prospektering och beslut om drift och bearbetning. Det är möjligen där som missuppfattningen ligger. När det handlar om prospektering är det Bergsstaten som tar beslut. Men innan man får sätta i gång en verksamhet träder miljöbalkens regler in, och det ska vara en samlad miljöprövning där det ställs grundläggande krav på att den som påverkar miljön har en skyldighet att vidta de åtgärder som behövs för att skydda miljön. Man får antingen tillstånd eller inte tillstånd. Får man ett tillstånd testas och prövas det utifrån ett stort antal utgångspunkter hur verksamheten i så fall får ske och vilka villkor som ska gälla. Det är noggrant reglerat i miljöbalken. Det gäller natur- och miljöfrågor, det gäller buller och annan omgivningspåverkan på människor och natur, det gäller frågor om utsläpp av farliga ämnen, det gäller mark-, vatten- och luftpåverkan, det gäller skydd av djur och natur, som sällsynta arter, det gäller skydd av friluftslivet etcetera. Jag tycker att vi har ett ansvar som lagstiftare och politiker att inte föra folk bakom ljuset utan just tala om att den samlade miljöprövningen enligt miljöbalken är viktig och att vi står för den. Det finns tillräckligt många angrepp på den samlade miljöprövningen i miljöbalken utan att vi som företräder partier som är intresserade av miljön ska bidra till att skjuta på de här reglerna från alla möjliga håll. Vi har en samlad och stark miljölagstiftning i Sverige, vilket verkligen inte många andra länder har. Det innebär när det gäller den här frågan att vi ska tala om vilken funktion den har. Ibland kan man tycka att utgången inte stämmer, eller också har man andra åsikter. Det har jag full respekt för. Då får man föreslå ändringar av miljöbalken. Men i det här fallet är miljöbalkens regler inte underordnade, utan det krävs ett självständigt beslut där för att få bearbeta eller utvinna metaller i det här landet.
Annika Lillemets (MP)
Anf. 147 Annika Lillemets (MP)
Herr talman! Jag konstaterar att Lena Ek och Staffan Danielsson verkar nöjda med regeringens insatser för vatten och miljö. Det borde de inte vara. EU-kommissionen delar inte deras uppfattning. Så sent som i maj fick Miljödepartementet svara på ett antal kritiska frågor från kommissionen. Den har kritiserat Sverige för bland annat låg ambitionsnivå, otillräckliga och ofullständiga övervakningsprogram samt vaga och svaga åtgärdsprogram vad gäller miljöförvaltning, rovdjur, luft och nu också vatten. Det finns flera anledningar till oro, till exempel att landsbygdsprogrammet, som ska vara en viktig finansieringskälla för åtgärder för att klara vattendirektivets krav, prioriterar helt andra frågor. I Lena Eks svar beskrivs hur det formellt sett ska gå till. Att det i praktiken inte går till på det sättet låtsas hon inte om. Det tyder på att hon inte ser, inte vill se eller möjligtvis inte vill kännas vid att hon ser problemen. Då kommer frågan osökt: Hur ska det kunna bli förbättringar? Det finns alternativ för flygets skjutövningar, och de metaller man vill utvinna ur en eventuell gruva vid Vättern kan till stor del fås från återvinning. Det borde vara ett förstahandsval reglerat i lag och mineralstrategi. EU:s direktiv skulle räcka för myndigheter att skydda Vätterns vatten. Men länsstyrelsen följer svenska regler som tillåter militärens förorening. Egentligen borde all verksamhet kring Vättern krävas på garantier enligt försiktighetsprincipen. Då skulle till exempel gruvverksamheten inte bli av. Vd:n för Tasman Metals AB som vill öppna gruva i Norra Kärr säger att företaget inte kan lämna garantier för att Vättern inte förorenas och så vidare. Utan rent dricksvatten finns inte livets viktigaste förutsättningar kvar. Vätterns vatten är en naturresurs som på lång sikt är oerhört mycket mer värd än metaller och gas på kort sikt. Nu ligger flera frågor som berör Vättern på regeringens bord. Jag hoppas att miljöministern tar sitt ansvar och ser till att Vättern får skydd på riktigt och inte bara på papperet.
Lena Ek (C)
Anf. 148 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! Jag konstaterar att vi alla är mycket noggranna med och anser att Vättern ska ha en god ekologisk status. Det har den enligt preliminär statusklassning för 2015. Det gäller att se till att den fortsätter att ha det. Därmed inte sagt att det inte finns saker som behöver förbättras eller saker som vi behöver ha en bred samhällsdiskussion om. Det gäller till exempel riksintressen. Den här diskussionen behövs. Jag tycker inte att det är snyggt att lägga ord i munnen på någon i en riksdagsdebatt. Jag har inte sagt att jag är nöjd, utan jag har tillsatt ett antal utredningar för att vi ska förbättra situationen. Jag konstaterar att det är en god ekologisk status och att det krävs en hel del jobb för att behålla den med de utmaningar som finns i framtiden. Vi har tillsatt en utredning om riksintressen där alla politiska partier har möjlighet att väga dem mot varandra. Det handlar om en god miljö och dricksvatten i Vättern. Ska vi försvara oss mot Ryssland när de har flygningar över Östersjökusten och alldeles över oss också? Hur ska vi väga av detta? Det kräver en stor samhällsdebatt, och det kräver att vi ser till att vi har en fortsatt god ekologisk status i Vättern. Men det kräver diskussion och funderingar. Jag vill inte avskaffa försvaret. Försvaret måste kunna finnas och måste kunna öva. Det gäller fortfarande att väga detta mot att se till att Vättern har en god ekologisk status även i fortsättningen. Vi behöver sällsynta jordartsmetaller för att kunna klara den nya gröna tekniken. Det är riktigt att vi behöver resurseffektivitet och återvinning. Det är därför vi jobbar intensivt med detta i Regeringskansliet. Men det är också så att vi någonstans i Sverige kommer att behöva gruvdrift, och det gäller att se till att vi värnar och inte skjuter sönder den sammanhållna miljöprövningen i miljöbalken. Vi som är intresserade av miljö står upp för miljöbalken. Sedan kan vi i utredningar diskutera hur vi ska förbättra vattenkvalitet och förändra riksintressen. Där hoppas jag att också Annika Lillemets är med i en konstruktiv diskussion. Herr talman! Jag tackar för en väldigt bra debatt och intressanta frågor.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.