Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

skriftliga omdömen

Interpellation 2001/02:197 av Elmsäter-Svärd, Catharina (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-01-24
Anmäld
2002-01-29
Besvarad
2002-02-05

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 24 januari

Interpellation 2001/02:197

 av Catharina Elmsäter-Svärd (m) till statsminister Göran Persson om skriftliga omdömen

Skolan är en viktig del av det livslånga lärandet. Nyfikenheten och lusten att lära finns i stort sett hos varje elev som börjar i skolan. Engagemanget för det egna barnet, och viljan att hon eller han ska lyckas är stor hos föräldrarna. Alla vill vi att delaktigheten mellan skola, elev och förälder ska bibehållas hela skoltiden ut.

Betyg ges i dag först till elever i åttonde klass. Barnen har då bara en kort tid kvar i grundskolan. Även om betyget inte ensamt är det som meddelas hur eleverna tillgodogjort sig kunskaper eller gjorda arbetsinsatser, så är det en viktig del.

När så många elever lämnar grundskolan utan fullständiga betyg, kommer det önskemål och krav på att få betyg mycket tidigare än i dag.

På sina håll får elever, redan från första början ett skriftligt omdöme. Detta är något som alla föräldrar kan be om, men det görs inte medvetet från skolorna. T.o.m. kommuner som infört skriftliga omdömen, har tidigare motverkats av såväl skolministern som Skolverket. Efter ett domstolsutslag kan nu dessa ges.

Många föräldrar har uppskattat att ha denna information, som i skriftlig form blir mer tydlig för varje enskild elev. Likaså har elever och lärare kunnat arbeta målinriktat och individuellt, t.o.m. att skriftliga omdömen har underlättat tydligheten, målinriktningen relaterat till målen.

Skolministern har, vad jag förstått, en uppfattning att det är viktigt att få information i tid.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsministern följande:

Kommer statsministern att ta initiativ till att alla grundskoleelever får skriftliga omdömen tidigt i skolgången, och om det enligt statsministern är viktigt med information i tid, hur ska de se ut?

Debatt

(13 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2001/02:197, skriftliga omdömen

Interpellationsdebatt 2001/02:197

Webb-tv: skriftliga omdömen

Protokoll från debatten

Utbildningsminister Thom (S)
Anf. 40 Utbildningsminister Thom (S)
Fru talman! Catharina Elmsäter-Svärd har frågat statsministern om han kommer ta initiativ till att alla grundskoleelever får skriftliga omdömen tidigt i skol- gången och, om det enligt statsministern är viktigt med information i tid, hur dessa då ska se ut. Efter- som detta är en fråga som berör skolans område be- svarar jag interpellationen. Informationsutbyte om elevens studiesituation och sociala utveckling mellan lärare, elev och hem är en väsentlig del av arbetet med att främja elevens läran- de. Det är oerhört viktigt att elever och föräldrar får en tydlig återkoppling på vad som sker i skolan. Ele- ver och föräldrar har rätt till tidig och tydlig informa- tion om kunskapsutveckling och studieresultat. Den naturliga mötesplatsen är utvecklingssamta- let. Utvecklingssamtalet är regelbundet återkomman- de under hela skoltiden, minst en gång per termin. Det ska ge ömsesidig information och kan leda till ömsesidiga åtaganden. Eleven och föräldrarna ska få klara besked om elevens studieresultat och sociala utveckling i relation till målen i läroplaner och kurs- planer. Om en elev riskerar att inte nå målen ska eleven och föräldrarna få reda på det på ett så tidigt stadium som möjligt. Utvecklingssamtalet kan, på begäran av vård- nadshavare, kompletteras av en skriftlig information om elevens skolgång. En sådan dokumentation av utvecklingssamtalet och framför allt av de eventuella gemensamma överenskommelser och åtaganden som gjorts kan vara mycket värdefull. Den ger stadga och struktur åt samtalet, och det är lättare att vid nästa tillfälle gå tillbaka och diskutera resultatet av det man kommit överens om. Denna skriftliga information får dock inte ha karaktären av betyg. Det är viktigt att informationen har ett individuellt perspektiv och inte är standardiserad eller avsedd att användas i jämfö- rande syfte. De författningsbestämmelser som finns på detta område och som har beslutats i demokratisk ordning måste självfallet följas på lokal nivå. Jag anser att det finns många fördelar med skrift- lig information. Enligt min uppfattning kan en skrift- lig information ge en mer komplett, framåtsyftande och nyanserad bild av elevens studieutveckling än vad betygen kan ge. Inte minst för föräldrar med bristande kunskaper i svenska språket kan skriftliga omdömen förtydliga informationsutbytet mellan sko- lan och hemmet. Statens skolverk stöder nu utvecklingen av ut- vecklingssamtal och skriftlig information, bl.a. ge- nom en interaktiv webbplats på skoldatanätet. Senare kommer Skolverket att sammanställa det material som kommit in och visa på intressanta exempel från skolor som arbetar aktivt med dessa frågor. I grundskoleförordningen sägs att elever som inte når målen i slutet av det nionde skolåret kan få ett skriftligt omdöme på egen eller vårdnadshavarens begäran. Detta kan för eleven bli ett "kvitto" på en arbetsinsats, även om den inte lett fram till ett betyg i ämnet. Jag anser att möjligheten att avge skriftliga omdömen för elever som inte nått godkänt i alla äm- nen när de lämnar grundskolan borde utnyttjas oftare. Ett sätt att åstadkomma detta är att bättre upplysa om möjligheten att få sådana omdömen. Jag ser det som mycket värdefullt att skriftligt do- kumentera elevernas studieutveckling, inte bara som underlag för utvecklingssamtal utan för att kunna arbeta på ett mer individualiserat sätt. Min uppfatt- ning är att det finns ett stort utrymme för förbättring och utveckling av informationen till föräldrar och elever om studieresultaten.
Catharina Elmsäter-Svä (M)
Anf. 41 Catharina Elmsäter-Svä (M)
Fru talman! Det gläder mig att den nya skolmi- nistern inte bara är minister utan också förälder med barn i sådan ålder att han kommer att komma i kon- takt med såväl utvecklingssamtal som förhoppnings- vis också någon form av skriftligt omdöme, liksom jag själv och många andra föräldrar runtom här i Sverige. Det känns lite ovanligt nu att plötsligt få prata om de här frågorna på ett lite mer positivt och framtidsin- riktat sätt än vad som tyvärr har varit fallet tidigare, både med ministrar och Skolverket. Inte minst en kommun nära Stockholm, Nacka, har brottats en hel del med vad som ska gälla beträffande skriftliga om- dömen eller ej. När det gäller svaret som ministern nu gav behö- ver jag väl inte tillägga så väldigt mycket, för mycket av det som ministern sade har ju samma utgångs- punkter som jag och vi moderater har när vi resonerar om det här: vikten av att ha någon form av skriftlig dokumentation på uppnådda resultat och ambitioner, och gärna någon form av utveckling av vad man förväntas kunna leva upp till. Jag har själv barn, och jag har märkt stor skillnad bara de två senaste åren när det gäller den s.k. kvarten eller utvecklingssamtalet. Den har kommit väldigt långt framåt, men den är än så länge - åtminstone inte i vår skola - inte skriftligt dokumenterad. Men många lärare säger att skulle den vara skriftlig skulle det också vara mycket lättare att följa upp sina mål och att vara specifik för den enskilda individen. Om jag förstår ministern rätt nu är det så att på hemsidan som Skolverket har lägger man upp olika förslag där man arbetar i dag med någon form av skriftligt omdöme eller dokumentation för att det inte ska ha betygskaraktär och för att man också ska kun- na sprida det här vidare. Jag tycker att det är ett bra steg. Vad jag funderar på är följande: Det finns fortfa- rande på sina håll ett visst motstånd, och man har ju all rätt att vara motståndare till det här, men ministern är ändå uppenbarligen positiv, och nu också Skolver- ket. Den här rätten som man har som förälder att kunna få ett skriftligt omdöme finns ju redan i dag. Däremot är det inte så väldigt många som känner till den. Skulle de känna till den är det inte alltid som det uppmuntras att man ska få utnyttja den. Min fråga till ministern är: Hur skulle vi kunna öka föräldrarnas vetskap om att det faktiskt är möjligt att få skriftligt omdöme? Kommer ministern att ta något initiativ för en mera positiv syn ute i kommunerna och för sko- lornas del på att mera aktivt informera och dessutom genomföra det här med skriftliga omdömen?
Utbildningsminister Thom (S)
Anf. 42 Utbildningsminister Thom (S)
Fru talman! Min bestämda åsikt är att både föräld- rar och elever har rätt till en tidig och fullödig infor- mation om hur det går i skolan. Det är väldigt viktigt. Det är också en av de främsta anledningarna till att jag tycker att betyg inte ska sättas tidigare i skolan, för de fungerar inte på ett bra sätt när det gäller att förmedla den information som behövs till elever och föräldrar om hur man arbetar, hur långt man har kommit mot att nå målen och hur lärare, förälder och elev ska kunna arbeta tillsammans för att få en bra utveckling. Då menar jag att skriftlig information kan vara ett sådant viktigt komplement till de muntliga samtalen. Skolan har, menar jag, stort utrymme att förbättra och utveckla lärandeinformationen. Jag delar faktiskt Catharina Elmsäter-Svärds uppfattning att det händer mycket här. Det märker vi som småbarnsföräldrar, och det märks också på en nationell nivå. Det är mycket mer genomarbetade arbetssätt när det gäller att föra en dialog mellan skola och hem om hur det går i skolan, och det välkomnar jag verkligen. Jag vill också säga, eftersom Elmsäter-Svärd tar upp Nacka, att jag som rikspolitiker och som statsråd tycker att det är mycket olyckligt om man kommunalt driver politik på det sättet att man medvetet, om man nu vill göra det, försöker sätta sig över de regler, förordningar och lagar vi beslutar om nationellt. Jag tror att det är väldigt olyckligt för hela diskussionen om skolan. Det är ju inte så att skriftlig information ska vara en bakväg, ett slags sätt att komma tillbaka med betygen när vi i demokratiska former har be- stämt en uppfattning om betygen i Sveriges skolor. Det tär på förtroendet för skolan, för skolpolitiker och för skolpolitiken. Nu har ju Nacka kommun och Skolverket fört en dialog, och man har kommit fram till ett resultat där man har enats om utformningen av den skriftliga informationen. Det är klart att om man inför, nästan på pin kiv, betygsliknande omdömen så har man fråntagit föräldrarna sitt fria val, och man har satt de professionella, lärarna, i en väldigt svår sits. Vem ska de lyssna till: riksdagen, regeringen eller kommunal- rådet? Jag tolkar det att Nacka nu har backat och ändrat sin hållning som att man förstår hur viktigt det här är också ur ett nationellt perspektiv för skoldis- kussionen. Men jag menar att just att utveckla skriftlig in- formation och muntlig dialog med hemmet är en av skolans viktiga framtidsuppgifter för att riktigt och bra fånga upp hur det går för våra barn och ungdomar i skolan och sedan kunna ge rätt stöd i rätt tid till barnen.
Catharina Elmsäter-Svä (M)
Anf. 43 Catharina Elmsäter-Svä (M)
Fru talman! Det är aldrig rätt att sätta sig över reglementen, regelverk eller lagar, oavsett vad det än handlar om, det är också min uppfattning. Men om vi ska ta Nacka, så kan jag ändå känna att den vilja och tro som drev kommunpolitikerna i Nacka ju var den ambition som också ministern har givit uttryck för här i debatten: viljan att ge elever och föräldrar en så tidig information som möjligt om elevernas kunskaper och också ge ett bra instrument för lärarna att ha den här dokumentationen i sitt utvecklingssamtal, naturligt- vis. Jag skulle nog nästan vilja påstå att vi fick den här diskussionen när man i Nacka drog i gång med sin vilja att införa skriftligt omdöme. Det var ju också så att det här var en tolkningsfråga: Vad var det som egentligen gällde? Det här drevs ju så långt att det också föll ut som en dom. Jag kan se en klar skillnad: Då fanns det ett mot- stånd från Skolverket. Nu har man rett ut vad som ska gälla, och man är överens. Nu är man positiv från Skolverket, och man jobbar dessutom för att exempli- fiera för andra kommuner hur man skulle kunna göra. Det behöver ju inte gå så långt att bara för att nå- gon är så mycket för, t.ex. en moderat, så måste nå- gon annan, t.ex. en socialdemokrat, vara emot, och så glömmer man att diskutera sakfrågan i sig. Jag tror ändå att utgångspunkten för Nackas politiker var att vilja sätta elever och föräldrar i centrum. Det som kom ut av det hela är förhoppningsvis någonting som är gott och som vi kan bygga på fram- åt i tiden. Det tycker jag vore mera intressant: Hur kan andra kommuner jobba vidare på att ge elever och föräldrar en så tidig information som möjligt, nu när vi vet vilka gränser som vi har att förhålla oss till. Det var ju det som var lite oklart tidigare. Nu vet vi ju mera vad som gäller. Jag tycker också att det är oerhört positivt med en minister som också sätter ett stort värde på att kunna ge föräldrar och elever en så tidig information som möjligt om hur man ligger till i skolan. Det vore in- tressant att veta om det kommer att tas några initiativ till hur vi ytterligare kan informera föräldrar om att den här möjligheten finns. Det är också positivt om kommuner tar över de här initiativen.
Utbildningsminister Thom (S)
Anf. 44 Utbildningsminister Thom (S)
Fru talman! Vi har tidigare i dag i en av interpel- lationsdebatterna diskuterat Skolverkets centrala roll, inte minst som tillsynsmyndighet. Skolverket gör ett fint arbete genom att bidra till att se till att kommuner inte av politiska skäl försöker gå runt gällande lagar och regler, för att försöka vinna poäng. Skolverket kan också konkret visa hur skriftlig information kan utvecklas. I dag är man överens med Nacka kommun om utformningen av den skriftliga informationen. Vi måste lita till professionen. Det har jag varit tydlig med efter det att jag har fått ansvaret också för skolfrågorna. Välutbildade lärare med stort engage- mang för sina elever utvecklar nya arbetssätt för att stärka dialogen med hemmen, med föräldrar och elever. Man vill tidigt kunna visa hur det går för bar- nen och framför allt kunna föra diskussioner om hur man kan stärka barnens utveckling. Lärarna spelar en alldeles avgörande roll. Vi skall så lite som möjligt detaljreglera. I stället ska vi ge stöd till lärarkåren att fortsätta utveckla sin insats. På så vis kan vi få en bra utveckling av dialogen mellan hem och skola, mellan elever, lärare och föräldrar.
Catharina Elmsäter-Svä (M)
Anf. 45 Catharina Elmsäter-Svä (M)
Fru talman! Låt mig avslutningsvis säga tack till skolministern, som har fått en ganska tuff start på sin första dag som skolminister. Jag hoppas att ministern ska sätta spets på skolfrågorna och få känna på oss allihop. Vi har all anledning att återkomma under våren och inte minst hösten. Jag vill naturligtvis hålla med om att vi ska lita till professionen. Det är också min bestämda uppfattning. Jag är glad att kunna göra tolkningen att ministern ser positivt på skriftliga omdömen och också skulle se positivt på att flera kommuner, om de så önskar, inför skriftliga omdömen. Det gäller framför allt om föräld- rarna önskar det. Skolverket kanske hjälper till att sprida budskapet på sin hemsida, framför allt infor- mation till alla föräldrar att de har den rätten och att ingen kommer att motarbeta dem om önskan finns.
Utbildningsminister Thom (S)
Anf. 46 Utbildningsminister Thom (S)
Fru talman! Sten Tolgfors har frågat statsminis- tern om han är beredd att ge Statens skolverk i upp- drag att forskningsmässigt låta utvärdera och kvali- tetscertifiera åtgärdsprogram mot mobbning. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Jag börjar med att upprepa de målsättningar som jag nyligen tog upp i riksdagens debatt om mobbning. Det ska råda studiero i skolan. Vuxna får aldrig abdi- kera från sitt ansvar. När mobbning förekommer krävs snabba och tydliga insatser, i första hand för att skydda dem som är utsatta. Lärarna ska bemötas med respekt för sin professionella kompetens. I en bra skola utvecklar man tydliga regler och normer. Alla som arbetar i skolan har ett uppdrag att aktivt bekämpa kränkande behandling och mobbning. Sko- lan ska förmedla och levandegöra läroplanens grund- läggande värden om individens frihet och integritet och om alla människors lika värde. Rektor ges i läro- planen ett särskilt ansvar för att upprätta, genomföra, följa upp och utvärdera skolans handlingsprogram för att förebygga och motverka alla former av kränkande behandling, såsom mobbning och rasistiska beteen- den bland elever och anställda. Genom Skolverkets tillsyn vet vi att nästan alla skolor har ett sådant handlingsprogram, men vi vet också att de förebyggande insatserna behöver ut- vecklas. Uppföljning och utvärdering av handlings- programmen saknas ofta, och det är därför oklart vilka effekter de har. För att få kunskap om vilken effekt en insats, en åtgärd eller ett program har måste uppföljning och utvärdering genomföras och doku- menteras. Jag vill samtidigt framhålla att mobbning inte är en fråga som kan lyftas ut från skolans övriga verk- samhet utan den hänger samman med människosyn och grundläggande värderingar. Arbetet mot mobb- ning måste ske i vardagen och sätta sin prägel på arbetsformer och hur man bemöter varandra. Elever och föräldrar måste vara delaktiga i utformandet av processerna. Min grundinställning är att det är kommunerna och de professionella i skolan som har ansvaret och möjligheterna att utveckla arbetssätt och metoder. Men för att stödja och stimulera utvecklingen avser jag att ge Skolverket i uppdrag att: · Lyfta fram exempel på handlingsprogram mot kränkande behandling som minskat mobbningen samt identifiera kriterier för vad ett bra handlings- program bör innehålla. · Undersöka vilka metoder och arbetssätt som en- ligt utvärderingar gett positiva resultat för att se- dan kunna ge mer handfasta råd och hjälp till skolorna. · Ta fram en forsknings- och kunskapsöversikt om kränkande behandling och mobbning och därefter identifiera de kunskapsluckor som finns. Utifrån denna översikt bör ny forskning initieras. · I den pågående kommundialogen särskilt ta upp arbetet mot kränkande behandling och ge kom- muner och skolor stöd i deras kvalitetsarbete med att utvärdera sina insatser och vilken effekt de fått. · Sammanställa ett referensmaterial om kränkande behandling, mobbning och våld som kan användas i förskolor och skolor. Alla har rätt att bli behandlade med respekt för sin person såväl i skolan som utanför. Förskolan, skolan och fritidshemmen har stora möjligheter att skapa förståelse hos barn, ungdomar och vuxna för demo- kratins villkor och respekt för allas lika värde. Arbe- tet med att motverka och förebygga kränkande be- handling, mobbning, främlingsfientlighet och våld är en viktig uppgift för utbildningssystemet. Det handlar ytterst om att ge kunskap om innebörden av demo- krati och mänskliga rättigheter samt att omsätta kun- skaperna i praktisk handling. Arbetet mot mobbning kan bedrivas på många olika sätt, ett är Utbildningsdepartementets kampanj mot mobbning, Tillsammans. Under denna vecka pågår en intensivvecka på temat "Tillsammans mot mobbning och kränkande behandling". Fler än 3 200 grundskolor har beställt ett paket med material som ska ge skolorna uppslag och idéer. Vi måste vara tydliga. Ansvaret för arbetet mot mobbning ligger hos de professionella i skolan. Ge- nom det uppdrag till Skolverket jag aviserat kan de få ett bättre stöd i denna betydelsefulla uppgift.
Sten Tolgfors (M)
Anf. 47 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Vetskapen om att det finns vägar att på ett par år halvera mobbningen som inte används gör regeringen delansvarig för att mobbningen inte stoppas. Skolan måste arbeta med forskningsbaserade systematiska åtgärdsprogram som ger bevisad effekt mot mobbningen. Grundfrågan är: Får skolan jobba hursomhelst bara det formella kravet att den har ett åtgärdsprogram är uppfyllt? Mitt svar är nej. Men det är innebörden av skolministerns svar här i dag. Man kan inte sätta lokal självstyrelse före elevens väl, Thomas Östros. Många program är i dag en halv sida långa och ger ingen som helst vägledning i ar- betet med vare sig att förebygga eller att hindra mobbning. Hur många åtgärdsprogram har Thomas Östros egentligen läst? Är han nöjd med det han sett? Många skolor saknar också fortfarande åtgärdspro- gram helt och hållet, trots att det står i strid med läro- planen. En slutsats av forskningen är att det inte räcker med att vilja väl. Skolan måste veta vad den gör. Skolministern måste våga ställa kvalitetskrav på sko- lans arbete. Jag tycker att det är en moralisk fråga. Annars ålägger skolministern barn via skolplikten att vistas i en miljö där han inte heller fortsättningsvis kan garantera säkerheten. Det är bra att Östros uppenbarligen har förstått att vi har rätt när vi har krävt kvalitetscertifierade åt- gärdsprogram på alla skolor. Det är bra därför att företrädaren, Ingegerd Wärnersson, helt avvisade det. Men när regeringen inte klarar att förverkliga detta på landets alla skolor blir resultatet att barn fortsätter att fara illa. Det tycker jag är alldeles för låga ambitio- ner. Genom forskningsbaserade åtgärdsprogram kan den sociala miljön i skolan omstruktureras. Det är insatser på både skol- och individnivå. Både skolans sociala klimat och enskilda ungdomars beteende påverkas. Tanken är att både förebygga och ingripa mot mobbning. När det sociala klimatet ändras tas den sociala belöningen för mobbarna bort. Det bygger på fyra forskningsbaserade principer. 1. Fasta gränser med tydliga regler. 2. Negativa sanktioner för dem som överskrider gränserna. 3. Att vuxna ska vara auktoriteter på skolan. 4. Att miljön ska präglas av ett varmt och positivt vuxenengagemang. De första principerna kontrar aggressiva reak- tionsmönster. Det sista är till för att skapa goda rela- tioner mellan barn och vuxna. Forskare säger att det då går att minska mobbningen med hälften på ett par år. Det skulle kunna omsättas i 75 000 barn, både of- fer och förövare, som skulle kunna befrias från mobbningen om regeringen ville och kunde. På sko- lor med hemsnickrade åtgärdsprogram visar under- sökningar att mobbningen kan öka med upp till en tredjedel. Det räcker inte med att vilja väl. Därför måste regeringen: 1. Se till att kunskap om forskningsbaserade åt- gärdsprogram via utbildningssatsningar sprids i Sveriges alla skolor. 2. Ge Skolverket i uppgift att löpande forsknings- mässigt låta utvärdera och kvalitetscertifiera ar- betsmetoder för att förebygga och hindra mobb- ning och ge dynamik i utvecklingen. 3. Låta det vara upp till varje skola att avgöra vilket kvalitetscertifierat åtgärdsprogram man vill använda men ställa kvalitetskravet att den metod och det program som man väljer måste ge dokumenterad effekt. 4. Se över lärarutbildningen och lärarfortbildning- en angående mobbning. Regeringen har i varje fall under mina sju år i riksdagen gång på gång fått förslag i form av motio- ner och i interpellationsdebatter om åtgärdsprogram och planer mot mobbningen, men hittills har mycket lite skett. Jag hoppas att Thomas Östros nu tar chan- sen att omsätta vackra ord i tydlig verklighet.
Utbildningsminister Thom (S)
Anf. 48 Utbildningsminister Thom (S)
Fru talman! Frågan om trygghet i skolan är verk- ligt grundläggande i skolpolitiken. Jag är alldeles övertygad om att om vi inte har en trygg skolmiljö får vi heller inte den kunskapsutveckling som barnen har rätt att få. Därför är det väldigt viktigt att vi också för den här typen av debatt. Vi hade häromveckan en riksdagsdebatt i frågan som visade att det finns en ganska bred samstämmig- het i synen på vikten av mycket stor tydlighet från oss alla - det gäller naturligtvis från riksdagspolitiker, men inte minst från alla vuxna i skolan - att kränkan- de behandling i skolan icke kan accepteras. Insikten finns om att kunskap är viktig. Mitt initi- ativ att ge Skolverket ett uppdrag har också mottagits väl av flera partier. Skolverket har ett viktigt uppdrag i att just sprida denna kunskap och utveckla kriterier- na för att se till att vi får handlingsprogram som fun- gerar väl. Min tolkning av riksdagsdebatten var också - jag vet inte om Sten Tolgfors håller med - att det inte är lämpligt för riksdagen att i detalj beskriva hur ett handlingsprogram ska se ut på den enskilda skolan. Vi måste också visa respekt för professionen, för dem som arbetar med frågorna. De ska få den hjälp och det stöd de behöver via forskning och via utvärde- ringar av handlingsprogram, men de ska inte låsas fast av riksdagen vid olika typer av handlingsprogram och att riksdagen ska säga vad som fungerar och inte fungerar. Det är därför det är så viktigt att det blir en insats som stöttar skolornas konkreta arbete med att utveckla bra handlingsprogram. Vi ska stötta forsk- ningen så att kunskaperna kan öka om hur sådana handlingsprogram ska utformas. En grundläggande fråga är också, Sten Tolgfors, och den kommer man inte ifrån, att det är betydelse- fullt med miljön i skolan. Det gäller inte minst hur många vuxna det finns i skolan - välutbildad perso- nal, lärare och andra specialister. Det är en väsentlig fråga för tryggheten i skolan. De ska tillsammans med barn och ungdomar se till att sprida goda värde- ringar och se och närvara i skolan. Därför menar vi att det är viktigt att öka resurser- na till skolan. Där har Moderaterna en annan uppfatt- ning. Det har varit kraftiga besparingsprogram i kommunerna med uppsägningar och färre vuxna i skolan. Det kommer inte att leda till ökad trygghet. Det kommer inte att leda till att eleverna känner att de får vistas i den miljö de behöver och får den hjälp och det stöd de behöver för att växa med kunskap. Det räcker inte, Sten Tolgfors, med bara engage- manget. Det är ett engagemang jag respekterar. Det räcker inte heller med att själv vara övertygad om att något handlingsprogram är det absolut överlägsna. Vi måste lita till professionen och låta forskarna vara med och utvärdera. Det räcker inte med detta. Vi måste också ha en övertygelse om att skolan behöver mer resurser för att skapa ett gott klimat.
Sten Tolgfors (M)
Anf. 49 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Vad bra, Thomas Östros! Här har han chansen att redovisa sin politik för att stoppa mobb- ningen, och han låter som om han deltar i en budget- debatt. Forskningen visar inget samband mellan klas- storlek och mobbning, däremot mellan vuxnas attity- der och mobbning. Forskningen visar inget samband mellan besparingar och mobbning, däremot mellan vuxnas attityder och kunskapen om mobbning. Jag kan redovisa annan forskning senare. Jag har aldrig sagt att riksdagen ska skriva hand- lingsprogram. Det är bara att läsa i protokollet. Pro- grammen finns, utformade av forskare, men de an- vänds inte. Fru talman! Skolministern sade: "Om vi inte har en trygg skolmiljö ." Vad då "om"? En fjärdedel av alla nior har drabbats av våld. 42 % av dem har drab- bats i skolan eller på skolgården. Vad då "om vi inte har en trygg skolmiljö", skolministern? Har skolmi- nistern missat debatten under hela hösten och de enskilda fall som har beskrivits? Vad då "om", Tho- mas Östros? Många av de saker som sker i skolan i dag är brott. Det är brott på gator och torg. Misshandel och olaga hot och förtal döljs ibland bakom begreppet mobbning. Trots detta är det inte skolan som anmäler de flesta av de våldsbrott som begås i skolan utan i stället är det föräldrar och barn som gör polisanmäl- ningarna. Så var det på Högalidskolan, och så var det i Norrahammar. Vad då "om", skolministern? Dessa barn utsätts för ett dubbelt svek. Först åläg- ger Thomas Östros dem att vistas i en miljö där han inte kan garantera deras säkerhet. Sedan får de själva anmäla det de råkar ut för. Vad är det för en signal från vuxenvärlden, skolministern? Polismyndigheten och Barnombudsmannen har upprepade gånger sagt att vi behöver någon form av anmälningsplikt. I Skåne har polisen sagt följande: "I våra kontakter med skolan har vi de senaste åren förklarat betydelsen av att de polisanmäler . Annars får polisen ingen riktig bild av hur det står till, eller någon möjlighet att förebygga." Jag kan upplysa skolministern om att det före- kommer att s.k. torpeder från gäng eller andra skolor kommer till skolorna för att märka andra elever. Vad då "om", skolministern? Skolan har i dag ingen uttrycklig skyldighet att polisanmäla våldsbrott. Däremot, om samma barn misshandlas i hemmet finns anmälningsplikt enligt socialtjänstlagen. Men går barnet till skolan och får stryk finns ingen anmälningsplikt. Vad då "om", skolministern? Att skolan försöker hantera våldsbrott internt sän- der fel signaler. T.o.m. statsministern har tvingats bekräfta den bilden. Han sade när han var här i riks- dagen att det fanns en tafatthet inför den typen av övergrepp. Vi vet också att ungdomsvåldet utanför skolan hänger samman med mobbningen. De som i unga år mobbar andra är senare i livet överrepresenterade i annan kriminalitet. Det som börjar med en gliring slutar oftast i misshandel - oftast, om ingen vuxen går in och stoppar den destruktiva processen. Barnombudsmannen skrev för flera år sedan att det är viktigt att det klargörs att den lagstiftning som gäller i övriga samhället också ska tillämpas i skolan. Det är rektor som bör polisanmäla brott som sker i skolan. Detta måste vara principen. Våldsbrott som begås i skolan ska anmälas av skolan. De vuxna ska vara på offrens sida. En tydlighet i detta kan också ha en preventiv effekt som visar just att vi är på de drabba- des sida. Därför vill jag ha ett besked: Är den nya skolmi- nistern beredd att införa en anmälningsplikt för våldsbrott som begås i skolan? Detta är i grunden ingenting mer komplicerat än vad det är för Thomas Östros och mig om vi ser någonting ske på gator och torg. Men jag är trött på, fru talman, att det finns 100 000 barn som år efter år är mobbade. Jag hör vackra ord, men jag ser ingenting hända från rege- ringens sida. Jag är trött på att höra att en fjärdedel av landets nior har råkat ut för våldsbrott, och av dessa har fyra av tio råkat ut för brott i skolan. Nu krävs det insatser. Barnen kan inte vänta längre.
Utbildningsminister Thom (S)
Anf. 50 Utbildningsminister Thom (S)
Fru talman! Jag tror att alla partier i den här kammaren delar engagemanget mot våld, mobbning och kränkande behandling i skolan. Jag tror inte att det är en fruktsam debatt att antyda att så icke är fallet. Det handlar om ett ansvar från vuxenvärlden. Det handlar om att se till att skolan har de möjligheter och redskap som behövs för att se till att sprida goda värderingar. Det är väldigt viktigt, menar jag, med resurserna i skolan. Det menar inte Sten Tolgfors. Jag menar att välutbildade lärare och andra viktiga yrkesgrupper i skolan kan bidra starkt till att se till att goda normer upprätthålls i skolan. Jag är alldeles övertygad om att det är en av de vägar vi måste gå, dvs. öka resurserna i skolan och se till att få fler vuxna i skolan som kan se till att bedriva ett tydligt arbete mot kränkande behandling och se till att goda normer och värdering- ar upprätthålls i skolan. Jag har sett två saker som är viktiga framöver. Den ena är rättstryggheten för elever och lärare. Skollagskommittén arbetar med de frågorna. Det är också viktigt att de tar upp dessa perspektiv i sitt arbete. Den andra saken är att se till att vi också spri- der de kunskaper som finns om verksamma hand- lingsplaner och arbetsmetoder. Därför är det viktigt - jag välkomnar verkligen att Sten Tolgfors också tycker att det är positivt - att Skolverket får ett tydligt och rakt uppdrag att bidra mera handfast till att ge goda råd och utvärdera de handlingsprogram som finns. Det är så man kan komma vidare med det kon- kreta arbetet - inte med att i riksdagen fastställa vil- ket handlingsprogram som ska användas. Det måste ske en kontinuerlig utvärdering där också forskningen kopplas in så att den bästa kunskapen som finns an- vänds för att se till att upprätthålla en god trygghet i vår skola. Det finns mycket för Skolverket att göra på den punkten. Det finns för skolorna fortsatt mycket att göra när det gäller att utveckla handlingsplaner. Sedan handlar det också om att engagera eleverna. Denna vecka är en intensivvecka i vår kampanj "Tillsammans". Kampanjen engagerar många barn och ungdomar i att handfast och konkret diskutera vad mänskliga rättigheter är och vad varje människas lika värde innebär i skolan. Får vi engagerade elever som tillsammans med föräldrar och lärare driver dessa frågor ökar vi också tryggheten i skolan. Sten Tolgfors tror inte på flera lärare. Han tror inte på fler vuxna i skolan. Sten Tolgfors tror att vi ska lösa problemen med centrala beslut och direkta aktionsplaner från riksdagens sida. Jag har en annan bedömning. Jag vill lita till professionen. Jag vill ge professionen det stöd man behöver för att utveckla sina arbetsmetoder. Det ska vi inte göra genom att detaljreglera härifrån. Sedan är jag övertygad om att det behövs fler vuxna i skolan. Det är klart, Sten Tolgfors, att det kommer att bli en diskussion dig och mig emellan om huruvida detta är en viktig fråga för framtidens skola eller inte. Jag tror att det behövs mer resurser och därmed mer skattemedel till skolan. Vad är det som gör att moderaterna inte litar på att lärare och skolledare, om de får ett bra och professio- nellt stöd från Skolverket, är de som kan driva detta arbete tillsammans med eleverna i skolan? Sten Tolgfors ska inte låta retoriken bära i väg med honom i denna viktiga och centrala framtidsfrå- ga.
Sten Tolgfors (M)
Anf. 51 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Ju mer skolministern pratar, desto tunnare blir det. I sitt senaste inlägg var det i princip bara budgetfrågor han talade om. Från forskningen vet vi ju att det handlar om kunskap när det gäller att kontra och få bort mobbningen. Jag har aldrig sagt det som Thomas Östros sade att jag hade sagt, dvs. att resurserna och antalet vuxna är oviktigt. Så är det inte alls! Vi ökar resurserna, jämfört med Thomas Östros, med vår nationella skol- peng. Vi ser till att styra dem, så att de går in i klass- rummet och i undervisningen i stället för till skolan i allmänhet. Kommunerna ska inte ta tillbaka pengarna i ökade hyror. Det är inte det jag har sagt. Vi har sagt att det är kunskapen som måste ut i skolorna. Det är det som är nyckeln. Thomas Östros sade att jag inte tycker att det är viktigt med välutbildade lärare. Läs protokollet! En av de fyra punkter jag tog upp var just att vi måste se över både lärarutbildning och lärarfortbildning. Jag har heller aldrig sagt, vilket skolministern hävdar, att riksdagen ska fastställa vilket handlings- program som ska användas. Det jag har sagt är att Skolverket ska se till att det görs forskningsmässiga utvärderingar av handlingsprogram, varur skolorna sedan ska få välja. Läs protokollet, skolministern. Jag är alldeles övertygad om att Thomas Östros delar engagemanget, men ibland har jag en känsla av att det han känner mest engagemang för är att vinna valet. Vad har budgetsiffrorna med detta att göra? Ta mina förslag på allvar i stället. Varför litar jag inte på att allting är bra? Jo, därför att 6 % av eleverna ansåg att mobbning var ett pro- blem på deras skola 1994, medan det år 2000 var 14 %. Det tyder inte på att saker och ting går bättre. Det var 4 % av eleverna som upplevde sig mobbade år 2000 i en annan undersökning, vilket var en för- dubbling av siffrorna från en tidigare undersökning från 1997. Antalet anmälningar till Skolverket har ökat från 107 år 1998 till 181 år 2000. Antalet ären- den där Skolverket har uttalat kritik har ökat från 3 år 1998 till 33 år 2000. Varför litar jag inte på att allt är bra i dag? Jo, där- för att verkligheten säger mig att barnen behöver mer stöd än de får med Thomas Östros som skolminister. Men än är det inte för sent. Använd våren till att be- fria barnen från mobbningen!
Utbildningsminister Thom (S)
Anf. 52 Utbildningsminister Thom (S)
Fru talman! Det är bra att Sten Tolgfors är enga- gerad i kampen mot mobbning. Det är jag med. Jag menar att det är en fråga där vi borde kunna föra ett resonemang partierna emellan utan att fastna i retorik. Det är så mycket allvarligare än så. Varje gång ett barn kränks i skolan är det ett misslyckande för samhället. Det krävs mycket tydliga och raka budskap från riksdag, regering, skolverk och skolorna. De vuxna i skolorna bär ett mycket stort ansvar. Respekten för varandra och för alla männi- skors lika värde kräver att man inte kränker varandra. Detta arbete måste ske på den lokala nivån. Det ska vara ett genomtänkt förebyggande arbete, och det ska göras resoluta insatser när mobbning inträffar. Det är ett stort samhällsproblem som måste lösas med engagerade vuxna och elever och med kunskap om vad som fungerar och vad som inte fungerar. Jag noterar att Sten Tolgfors mitt i retoriken ger sitt stöd till mitt förslag om att ge Skolverket i upp- drag att ge lite mer handfast vägledning till skolorna i arbetet med att utforma handlingsplanerna. Jag tror att det är en viktig väg att gå. Jag är fullständigt övertygad om att det också är viktigt att öka vuxennärvaron i skolan. Ansvarstagan- de välutbildade vuxna ska tillsammans med eleverna se till att upprätthålla goda normer i vår skola. Det är alldeles grundläggande för att vi inte ska hamna i situationer där kränkande behandling förekommer.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.