Skoterpolitik
Interpellation 2007/08:180 av Sandberg, Gunnar (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-11-19
- Anmäld
- 2007-11-20
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-11-27
- Sista svarsdatum
- 2007-12-03
- Besvarad
- 2007-12-11
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 19 november
Interpellation
2007/08:180 Skoterpolitik
av Gunnar Sandberg (s)
till statsrådet Åsa Torstensson (c)
För snart ett år sedan ställde jag en fråga till infrastrukturministern om skoterpolitik. Frågan handlade om säkra skoterleder, som är viktiga för det rörliga friluftslivet och dessutom för en växande turistnäring. Jag hänvisade i frågan till den transportpolitiska propositionen som beslutades våren 2006 och där det fanns olika förslag om bättre infrastruktur för skotertrafik.
I sitt svar skrev infrastrukturministern att hon delade min uppfattning om att infrastruktur för skotertrafik är viktig, särskilt ur miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt. Jag fick också veta att frågan bereds inom Regeringskansliet och att regeringen återkommer i frågan efter avslutad beredning.
Nu har nästan ett helt år gått, utan att någonting har hänt. Samtidigt ökar skotertrafiken och med den behovet av säkra skoterleder. Behovet av miljöåtgärder har inte på något sätt minskat.
Jag vill fråga statsrådet om hon över huvud taget avser att göra något åt skoterpolitiken och när skoteråkarna i så fall kan få besked.
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:180
Webb-tv: Skoterpolitik
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:41 Tisdagen den 11 decemberProtokoll 2007/08:41 9 § Svar på interpellation 2007/08:180 om skoterpolitik
Protokoll från debatten
Anf. 59 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Gunnar Sandberg har frågat mig om jag över huvud taget avser att göra något åt skoterpolitiken och när skoteråkare i så fall kan få besked.
Jag vidhåller mitt tidigare svar till Gunnar Sandberg att en trafiksäker och miljövänlig infrastruktur för skotertrafik är viktig. Säkra skoterleder underlättar ett rörligt friluftsliv och ger skoteråkare möjlighet att på ett hänsynsfullt sätt ta sig ut i naturen. Skotertrafiken utgör en del i den växande turistnäringen och bidrar därmed till ökad sysselsättning i vårt land.
Jag har en öppen dialog med snöskoterorganisationerna. Jag träffade Snofed så sent som för några veckor sedan och diskuterade snöskoterrelaterade frågor. Snofed har även en pågående dialog med Miljödepartementet där det finns en kontaktperson som ansvarar för just snöskoterfrågor.
Det stämmer att frågan om utveckling och ansvar för snöskoterleder togs upp i den transportpolitiska propositionen
Moderna transporter
(prop. 2005/06:160). Jag tycker att det vore olyckligt att isolera skoterfrågorna genom att endast koncentrera sig på skoterpolitik. Jag vill gärna se dem i ett bredare perspektiv, varför jag anser att ett fortsatt arbete med säkra skoterleder görs bäst i samband med en framtida översyn av terrängkörningslagen. Såsom fördelningen ser ut i Regeringskansliet är det Miljödepartementet som ansvarar för terrängkörningslagen.
I regleringsbrevet 2005 gav regeringen Länsstyrelserna i Dalarna, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, den så kallade Fjälldelegationen, uppdraget att utreda omfattningen av användningen av terrängfordon i fjällområdet. Utredningen omfattar körning både på snötäckt mark och barmark. Uppdraget skulle ha redovisats i mars 2007 men fick uppskov till september 2007 för att kunna omfatta hela snöskotersäsongen 2006/2007. Utredningens rapport bereds för närvarande på Miljödepartementet.
Anf. 60 Gunnar Sandberg (S)
Fru talman! Jag får tacka infrastrukturministern för svaret på min interpellation, men jag måste säga att jag inte är riktigt nöjd med svaret.
I min fråga förra året och i interpellationen nu har jag pekat på behovet av en fungerande infrastruktur för skotertrafiken. I sitt svar förra året skrev infrastrukturministern att hon delade min uppfattning om att infrastruktur för skotertrafik är viktigt, särskilt ur miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt. Jag fick också veta att frågan bereddes inom Regeringskansliet och att regeringen skulle återkomma i frågan efter avslutad beredning.
Men vad har hänt sedan dess? Ingenting, absolut ingenting. Ministern vill nu ge skoterfrågan ett bredare perspektiv. För att man skulle slippa komma med konkreta förslag om skoterkörning sköts frågan till Miljödepartementet och till den pågående översynen av terrängkörningslagen. Nu bereds den frågan i stället. Man undrar förstås: När får vi se resultatet av den beredningen?
Trots att det i den förra transportpolitiska propositionen
Moderna transporter
fanns konkreta förslag på åtgärder för säkra skoterleder och andra skoterfrågor har Åsa Torstensson valt att skjuta frågan ifrån sig.
Det duger inte. Ministrarna i denna regering mässar om jobbpolitik och företagandets lov oavsett vad det är fråga om. Men när det gäller att skapa förutsättningar för jobb och företagande i Norrlands inland gör man ingenting. Skotrarna är viktiga inte bara för de boendes livskvalitet i Norrland, utan de ger också en möjlighet att utveckla turismen i glesbygden.
Skoteråkning är i dag en stor turistnäring, och skoterleder nyttjas även som ridleder och för turistskidåkning. Lederna ger också möjlighet för rörelsehindrade att på ett enkelt sätt ta sig ut i fjäll, skog och mark.
För att skoteråkandet ska ske på ett säkert och miljövänligt sätt krävs det därför vissa förutsättningar, till exempel säkra skoterleder.
Min fråga kvarstår: Avser ministern att över huvud taget göra något åt skoterpolitiken och i så fall när?
Anf. 61 Leif Pettersson (S)
Fru talman! Jo, skoterfrågorna är viktiga för de norra landsdelarna i Sverige. Ofta i debatten på hemmaplan anklagas vi som är politiskt aktiva för att se skotern bara som ett miljöproblem. Det tror jag inte landar på något särskilt parti utan det landar nog mer på oss som är rikspolitiskt aktiva som ett kollektiv. Jag vill att vi kommer bort från det.
Skotern är inte ett miljöproblem utan är ett fordon som har, precis som alla andra fordon, miljömässig påverkan. Naturligtvis ska vi göra vad vi kan för att minska den påverkan. Då är två saker viktiga. Det första är att ordna lederna. För att vi ska klara det måste vi ha en gemensam sammanhållen politik över landet så att vi får även på det här området en infrastruktur som hänger ihop. Därav den interpellation som Gunnar Sandberg har ställt, och därav också den motion som finns för riksdagens behandling i annan ordning. Men det är sammanfallande frågor.
Det andra som är viktigt när det gäller lederna är att också se till att polisen har resurser för att övervaka säkerheten. Här tror jag inte att polisen själv klarar det utan här måste polisen få hjälp på andra sätt. Här har också skoterorganisationerna tagit fram ett förslag om ledvärdar. Det finns också naturbevakare, och länsstyrelsens folk rör sig i de områden där skotertrafiken är som tätast. De kan också ha en roll i sammanhanget.
Det är viktigt att se skotertrafiken utifrån ett sammanhållet och nationellt perspektiv, så att det inte blir en fråga bara för berörda kommuner eller blir en fråga bara för andra intressen.
Vi ska också komma ihåg det Gunnar Sandberg sade i sitt genmäle på svaret, nämligen att snöskotern är ett mycket viktigt, och blir ett allt viktigare, redskap för besöksnäringen. Det sker i takt med att vi kan utnyttja fördelen med snö och kyla i norra delen av landet. Vi ser också att samarbetet över gränsen mot Finland blir viktigare.
Vi vet också att skotertrafiken i både Norge och Finland är mer reglerad än i Sverige, vilket jag inte tycker är någon fördel. Vi ska inte gå den vägen. Men om vi inte ska gå den väg som Norge och Finland har valt måste vi se till att vi har en sammanhållen politik som garanterar friheten med skotern - frihet under ansvar. Naturligtvis finns det en viktig aspekt när vi pratar säkerhet, nämligen alkohol i trafiken. Det är också en del av skoterpolitiken att se till att den typen av avarter inte gör sig gällande i framtiden.
Den fråga som Gunnar Sandberg ställde tidigare, fru talman, vill jag understryka. Vad avser regeringen att göra? Finns det över huvud taget någonting som kommer i framtiden på området?
Anf. 62 Lars U Granberg (S)
Fru talman! Vi befinner oss i den skotertätaste kommunen. I Stockholm finns de flesta skoterägarna i Sverige.
Sammantaget är det här en stor fråga. Ministern tar också upp frågan om en utredning som ska beredas. Den utredningen har räknat och tittat på antalet fordon, och den har kommit fram till att det finns omkring 250 000 fordon. Det finns drygt 200 000 ägare av fordon. Det är klart att det finns ett stort intresse.
Det är viktigt att ministern ger något svar. Det här berör många inlandskommuner som under lång tid har legat i planeringsstadiet för att utveckla skoterturism. Vi kan ta Lycksele som ett exempel. Lycksele kommun har i flera års tid diskuterat möjligheten att utveckla skoterturismem i Västerbottens inland mitt i sommaren. Intresset är enormt stort. Därför blir man lite ledsen när svaret på Gunnar Sandbergs interpellation är fortsatt beredning. Det har varit ett års beredning sedan Gunnar Sandbergs skriftliga fråga som nu ligger till grund för interpellationen. Nu är det fortsatt beredning.
Jag tror att inlandskommunerna och inlandsbefolkningen kommer att bli besvikna över att regeringen inte gör mer i en fråga där de ser en möjlighet till utveckling av en näringsgren. Den kan växa sig rejält stor.
Riksdagen har en skoterklubb. Jag tillhör den. Jag vet att Åsa Torstensson har fått information om att det finns en skoterklubb. Åsa Torstensson kan ta med sig det till sin riksdagsgrupp och få centerpartisterna mer intresserade av skoterfrågan. Det finns ingen centerpartist med i denna eminenta och viktiga förening i Sveriges riksdag.
Anf. 63 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Alla tre interpellanterna hänvisar till att skotern innebär många stora möjligheter för utveckling, jobb och nyföretagande i den del av landet som har stora möjligheter inom turistnäringen. Det är det som också pågår i dag. Inte desto mindre finns ett bredare perspektiv på skoterpolitiken.
Interpellanterna vet säkert att det är viktigt att vi inte fastnar i problembilderna, men det finns motsättningar i fråga om fritidsutövare, olyckor, skador på mark och vegetation samt olovlig körning. En del av interpellanterna har tagit upp detta. Både friluftsfrågorna och miljöfrågorna hanteras av Miljödepartementet.
Det frågas efter en sammanhållen skoterpolitik. Jag vill betona att det är Miljödepartementet som ansvarar för den politiken. En översyn av skoterpolitiken kan därmed komma att beröra flera olika lagstiftningar. Det är inte enbart fråga om översyn av terrängkörningslagen utan det kan vara fråga om fler lagstiftningar. Men Miljödepartementet ansvarar för just den lagstiftningen.
Terrängkörningslagen är en förbudslag i sig med syfte att skydda mark, vegetation och naturvärden. Det är viktigt att den förordningen finns med i den sammantagna skoterpolitiken.
Miljödepartementet ansvarar även för miljöbalken, som reglerar körning i naturreservat och i nationalparker till exempel, och planering av nya leder, som interpellanterna efterfrågar. De har också ansvaret för de antagna miljökvalitetsmålen när det gäller snöskotertrafik som främst berör Storslagen fjällmiljö, Myllrande våtmarker, Begränsad klimatpåverkan. Men de har även ansvaret för andra miljökvalitetsmål som Ett rikt växt- och djurliv.
Ansvarsfördelningen innebär att de flesta frågor som jag hänvisar till, och som också interpellanterna hänvisar till, ligger under Naturvårdsverkets ansvar. Vissa delar ligger under Vägverkets ansvar.
Jag som ansvarig framför allt för trafiksäkerheten hanterar säkerhetshöjande åtgärder vad gäller både mopeder och snöskotrar. Det finns ett förslag som handlar om att skilja på snöskotrar och terrängfordon. Det arbetet pågår. Det är inte klart, men jag förväntar mig att det ska bli klart under våren 2008. Där finns också trafiksäkerhetsåtgärderna med, som jag tror att det var Leif Pettersson som efterfrågade.
Anf. 64 Gunnar Sandberg (S)
Fru talman! Som Lars U Granberg var inne på kommer vi verkligen från snöskotertäta områden. Vi har samtliga skotrar och är med i skoterföreningar. Vi har också ett tryck på oss när de här frågorna inte kommer någonstans. Man vill styra upp på olika områden. Vi får väl ta en interpellationsdebatt också med miljöministern i frågan.
Det finns en hel del andra skoterfrågor som inte handlar om terräng utan om det område som Åsa Torstensson ansvarar för. Till exempel är en fråga som diskuteras i skoterföreningarna om hjälmtvång ska gälla inom skotertrafiken. Det är många typer av skador som uppkommer på grund av att skoterförare och -passagerare inte bär hjälm. Som skoteråkare räknas man som trafikant. Då undrar man varför det är olika bestämmelser för körning på olika platser i landet, utanför respektive inom detaljplanerade områden och renbetesfjäll med mera.
Det måste bli en praktisk styrning som gäller som riktlinje för fortsatt utveckling, som vi nu har bara i Jämtland. Vissa bestämmelser gäller i Härjedalen, andra bestämmelser gäller för skotertrafiken i Åre och ytterligare andra bestämmelser på ett annat ställe. Det irriterar naturligtvis skoteråkarna och även turisterna som kommer dit upp.
Jag kommer att ge flera förslag i tredje inlägget, Åsa Torstensson.
Man kan också fråga sig varför det inte är möjligt, som i Kanada, för skoteråkare att nyttja allmän väg med begränsad hastighet för att kunna ta sig till svårtrafikerade platser lagligt, exempelvis till mackar, hotell och liknande. Det gäller vid snöbelagd väg. Som det är nu kör många längs vägen, och de kör väldigt, väldigt fort för att ingen ska hinna se vem det är. Då vore det betydligt säkrare för alla om man fick möjlighet att köra på vägen i stället.
Vad avser ministern att göra åt trafiksäkerhetsfrågorna?
Anf. 65 Leif Pettersson (S)
Fru talman! Det är viktigt att notera att snöskoterorganisationerna i Sverige är beredda att vara med och ta ett ansvar för utvecklingen på det här området. Det tror jag också att ministern fick klart för sig vid mötet med Snofed, som hon själv har refererat till i svaret. Ett viktigt inslag i det arbetet är det nationella snöskoterrådet som nu har bildats med snöskoterorganisationer men också med berörda myndigheter på området som intressenter. Nio olika organisationer och myndigheter finns med i snöskoterrådet.
De problem som ministern räknar upp när det gäller skotertrafiken talar entydigt för att ett samlat nationellt grepp måste tas i skoterpolitiken. Vi ser att snöskoterolyckor med dödlig utgång tyvärr är alltför vanliga.
Det är också viktigt i den här debatten att skilja på snöskotrar och fyrhjulingar, speciellt när det gäller terrängkörning. Fyrhjulingar och snöskotrar är i dag registrerade på samma sätt i trafikregistret. Men det går att skilja på dem, och det har också gjorts i den utredning som Ronny Edin på Länsstyrelsen i Norrbotten har tagit fram. Jag antar att det är det underlag som ministern refererar till.
35 procent av trafiken med snöskoter sker i fjällen. Ungefär 10-15 mil är medelsträckan för en snöskoter per år. I debatten är problemen ibland något överdrivna både vad gäller fjälltrafiken och hur långt snöskotrarna faktiskt körs.
Frågan återstår fortfarande: När kommer en nationell snöskoterpolitik?
Anf. 66 Lars U Granberg (S)
Fru talman! Vi får hoppas att den framtida skoterpolitiken inte präglas av fru talmannens något negativa inställning till det fordon som vi just nu diskuterar.
Det är ändå en viktig fråga. När det gäller skoterturism låter det som att det enda vi pratar om är människor som kör skoter och forslar sig från punkt A till punkt B. Skoterturismen är numera väldigt starkt kopplad till skidanläggningar, stugbyar och turistanläggningar rent generellt i Norrlands inland. Om vi inte får en vettig finansiering som gör att små fjällbyar har råd att hålla väldigt bra färdleder för fordonet skoter, kommer det att bli problem, inte bara för skoterfordonet som sådant utan även för alla turistanläggningar i Västerbottens inland, Jämtland, Norrbotten, Härjedalen med mera. Därför känns det väldigt viktigt att debattera och diskutera de här frågorna.
Jag hoppas att jag hörde fel, för jag blir lite orolig när man börjar diskutera att hålla ihop fordon. Jag kommer ihåg debatten som vi hade om förarbeviset och vilka som skulle vara examinatorer, vilka organisationer som skulle hålla i körkortsprövningen, där man klumpade ihop förarbevisutbildningarna på EU-moped och skoter. Skotern fick sig där en väldig känga. Men det visade sig sedan när man analyserade det hela att om man hade problem med examinationen för förarbevis så var det när det gällde EU-mopederna. Det var inga som helst problem med skoterklubbarna som organisation för att hålla i utbildningen.
Skoterklubbarna är viktiga för inlandet. Skoterklubbarna är en viktig sammanhållande länk uppe i små bygder i svensk fjällvärd. Värna dem, ministern, och se till att satsa på skotern!
Anf. 67 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Det är mycket av det som interpellanterna tar upp som jag bekräftar. Jag vet att skoterföreningar är intresserade och har förmågan att utveckla turistverksamhet och att de gör det redan i dag. Men jag vet också att skoterklubbarna är mycket försiktiga med att kräva ytterligare statliga regleringar av rädsla för att staten med nya regleringar skulle krångla till livet för skoterklubbarna och minska deras möjlighet att utveckla turismen eller företagarnas möjlighet att utveckla till exempel skotersafarier. Det var en av de synpunkter som jag fick ta emot vid samtalet med Snofed.
Jag har redogjort för det som interpellanterna och också skoterklubbarna efterfrågar, nämligen översynen av mopedpaketet som under våren kommer att lämnas till riksdagen. Där - jag ska förtydliga mig gentemot Lars U Granberg - gällde det tvärtom snarare vikten av att särskilja fyrhjulingar och snöskotrar. Jag har fått en tvärsominterpellation med anledning av diskussionen om fyrhjulingarnas framfart i terrängen.
Det är snarare en bekräftelse på den efterfrågan som interpellanten lyfter fram. Genom att särskilja dessa två fordonsslag skapar man bättre förutsättningar för ökad säkerhet. Här ingår också på departementets sida frågor som berör alkolås och alkoholrelaterade åtgärder för att öka trafiksäkerheten - även om vi redan i dag har en lagstiftning som man även på skoter ska följa.
Anf. 68 Gunnar Sandberg (S)
Fru talman! Ideellt arbete är något som de som jobbar i skoterklubbarna får känna av. De flesta är mycket engagerade och intresserade. Så länge de finns kvar kommer åtminstone de att ordna skoterlederna men med skiftande kvalitet. Det är därför man vill styra upp det så att man kan klara det även utan dessa personer. De kommer att falla bort, för många är äldre och har varit med länge.
Kommersiella företag vill också ha mer styrning på de regler som gäller. Jag nämnde hjälmtvång i mitt förra inlägg.
Det finns fler frågor som borde stärkas. Det måste komma till stånd någon typ av möjlighet att fastställa leder och lagligt kunna ta betalt för att köra på dessa. Det handlar om att säkerställa trafiksäkerheten, och ersättningen till markägare är ett problem. Det måste också finnas möjligheter till bra preparering. Med tanke på dagens trafiktryck längs fjällkedjan borde det upprättas något liknande Kungsleden, kanske från Sälenområdet upp till norr, så att man kan köra på ett säkert sätt. Det ska också vara lättorienterat med likartad skyltning längs hela vägen.
Samebyarna måste släppa igenom säkrare passager genom fjället. Under vinterförhållanden innan förbudstiden är det konstigt att man stänger av stänger av fjället på grund av att trafiken kan störa renskötseln. Vi som bor i fjällregionen vet att fjället inte är någon naturlig plats för renar under vintern. Då bedrivs renskötseln nere i skogslandet.
En annan sak som vi var inne på är alkoholbestämmelserna. Många anser sig lite orättvist behandlade. Många sörlänningar som turistar i fjällområdena tror att samma promillehalt gäller för att köra skoter som för att köra båt. Men det gör det inte. Det tycker man är ett problem.
Frågan om ledvärdar är viktig. Det finns ett projekt i Skåne för att kolla sjösäkerhet och alkohol. Det är något som statsrådet kan bevaka. Man skulle kunna tänka sig att ha något liknande i fjällen, med ledvärdar som kollar skoteråkarnas alkoholhalt.
Anf. 69 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Jag börjar med det sista. Jag vill på det bestämdaste säga att alkohol inte hör hemma i något samband med någon form av fordonskörning. Det är snarare en förstärkning och ett förtydligande av vad som gäller för alkohol och körning oberoende av fordon eller transportslag som ska styras upp.
Gunnar Sandberg ställde förut en fråga som jag kom på att jag inte direkt svarade på. Det är trots allt den frågan som ligger i luften och som ni önskar svar på. När tas det samlade greppet om snöskoterfrågan? Det bästa i en interpellationsdebatt är inte att hänvisa till ett annat departement, men de facto ligger det breda anslaget på Miljödepartementet. Det är också en del av det arbete som har gjorts från länsstyrelserna i Dalarna, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. Den redovisning man har gjort ligger nu på Miljödepartementet och kommer i det sammanhanget att vara ett viktigt underlag för de framtida åtgärderna och angreppssätten vad gäller snöskoterfrågan.
Interpellanterna återkommer ofta till det breda anslaget samtidigt som de ställer en del specifika frågor som berör trafiksäkerheten. Fru talman, jag känner att jag har svarat på båda de frågeställningarna. Det breda anslaget som jag tror att interpellanterna och snöskoterklubbarna efterfrågar ligger inom Miljödepartementets ansvar.
Det är också en fråga från klubbar där man vill veta vem som har det samlade ansvaret. Nu har snöskoterorganisationerna och klubbarna både en kontakt på Näringsdepartementet och en angiven kontakt på Miljödepartementet. Jag hoppas att vi från regeringens håll har minskat krånglet för de aktuella snöskoterorganisationerna och klubbarna.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.