skolskjuts

Interpellation 2002/03:233 av Lindgren, Else-Marie (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2003-03-13
Inlämnad: 2003-03-13
Besvarad: 2003-03-25
Sista svarsdatum: 2003-03-27

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 13 mars
Interpellation 2002/03:233
av Else-Marie Lindgren (kd) till utbildningsminister Thomas Östros om skolskjuts

I Sverige råder skolplikt för eleverna under grundskoletiden. Det innebär både att eleverna är skyldiga att komma till skolan för utbildning och att eleverna har rätt till undervisning. Som en följd av detta är kommunerna skyldiga att se till att alla eleverna får undervisning men också att se till att eleverna kan ta sig till skolan. Det kan till exempel innebära att se över trafiksituationen på elevernas skolväg men det kan också innebära att ordna skolskjuts för de elever som bor långt från närmaste skola. I och med att skolväsendet utvecklats och eleverna fått en större möjlighet att själva välja skola har frågan om rätten till skolskjuts blivit alltmer problematisk för kommunerna. Olika kommuner har utvecklat olika regler och praxis för hur omfattande eller begränsad rätten till skolskjuts ska vara. Från många kommuner har det efterfrågats en större tydlighet i hur lagen ska tolkas. Tyvärr går dock utvecklingen i motsatt riktning, till exempel när det gäller elever med växelvis boende hos föräldrar som bor på olika adresser.

I Skollagskommitténs betänkande (SOU 2002:121) som presenterades i december föreslås att det i lagtexten klart ska framgå att endast en bostadsadress ska ligga till grund för bedömningen av rätt till skolskjuts och att elever ska anses bosatta på den adress där de är folkbokförda. Det är en tydlig markering från kommittén sida vilken går i linje med många kommuners inställning i frågan. Samtidigt har det dock på flera håll i landet gjorts rättliga prövningar av rätten till skolskjuts och frågan har drivits ända upp i Regeringsrätten. Regeringsrätten har nu i en dom slagit fast att kommunen ska pröva behovet av skolskjuts inte bara från elevens folkbokföringsadress utan även från annan bostad om föräldrarna har gemensam vårdnad och eleven bor växelvis på olika adresser. Det är en dom som kommer att innebära stora praktiska problem och ökade kostnader för kommunerna.

För kommunerna har detta inneburit en ännu större otydlighet. Ska de följa Regeringsrättens dom och påbörja stora insatser för att administrera och göra om skolskjutssystemet eller ska de lita på att Skollagskommitténs förslag kommer att vinna laga kraft? Dessutom kan det bli svårt för regering och riksdag att genomföra kommitténs förslag när Regeringsrätten nu skapat praxis för en annan utveckling.

Mot bakgrund av det ovanstående frågar jag utbildningsministern:

Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att hitta en lösning på den uppkomna situationen och vägleda kommunerna i frågan om rätten till skolskjuts?

Debatt

(4 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:233

Webb-tv: skolskjuts

Protokoll från debatten

Thomas Östros (S)

Anf. 109 Thomas Östros (S)

Fru talman! Else-Marie Lindgren har frågat mig vad jag tänker göra för att hitta en lösning på den uppkomna situationen och vägleda kommunerna i frågan om rätten till skolskjuts. Rätten till skolskjuts regleras i 4 kap. skollagen (1985:1100). Där anges att hemkommunen är skyldig att sörja för att det för eleverna i grundskolan anord- nas kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållanden, funktionshinder hos en elev eller någon annan sär- skild omständighet. I skollagen görs vissa inskränk- ningar i kommunens skyldighet, bland annat i fråga om elever som väljer att gå i en annan grundskola än den som kommunen annars skulle ha placerat dem i om något önskemål om en viss skola inte hade fram- ställts. När det gäller tillämpningen av skollagens be- stämmelser gäller, i enlighet med den decentralisera- de ansvarsfördelning som riksdagen slagit fast för skolområdet, att kommunerna själva inom lagens ramar har att avgöra hur bestämmelserna närmare ska tillämpas. Bestämmelserna om skolskjuts har prövats rättsligt ett antal gånger - både av Skolverket som tillsynsmyndighet och av förvaltningsdomstolar. Regeringsrätten meddelade i december 2002 en dom om skolskjuts vid växelvis boende (mål nr 6856- 2001). Domstolen gjorde där den bedömningen att en tillämpning av skollagen som innebar att rätten till kostnadsfri skolskjuts vid växelvis boende var be- gränsad till resor mellan den bostad där barnet var folkbokfört och skolan, framstod som stridande mot principen om en kostnadsfri utbildning. Skollagskommittén har i sitt betänkande SOU 2002:121 Skollag för kvalitet och likvärdighet beträf- fande skolskjuts föreslagit att skollagens bestämmel- ser bör preciseras så att det klart framgår att endast en bostadsadress ska ligga till grund för bedömningen av rätten till skolskjuts. Kommitténs förslag är nu ute på remiss, och propositionsarbetet kommer att påbörjas till hösten. Jag håller med Else-Marie Lindgren om att rätten till kostnadsfri skolskjuts är en viktig förutsättning för att rätten till utbildning ska kunna tillgodoses och att skolplikten ska kunna fullgöras. Jag har också förståelse för att möjligheten till växelvis boende underlättas av att skolskjuts tillhan- dahålls från båda föräldrarnas hem. En långtgående skyldighet för kommunerna att erbjuda kostnadsfri skolskjuts skulle dock kunna medföra stora ekono- miska konsekvenser för enskilda kommuner. Rege- ringsrättens dom från december 2002 avser hur nu gällande bestämmelser ska tolkas medan Skollags- kommitténs betänkande innehåller förslag om hur bestämmelserna i framtiden ska utformas. Som stats- råd kan jag inte gå in och styra över hur kommunerna ska tillämpa gällande lagstiftning. Jag vill nu avvakta remissbehandlingen av Skollagskommitténs förslag. Därefter kommer jag att ställning till vilka åtgärder som kan behöva vidtas.

Else-Marie Lindgren (Kd)

Anf. 110 Else-Marie Lindgren (Kd)

Fru talman! Först ber jag att få tacka för svaret på min interpellation. Jag kan konstatera mellan raderna att utbildningsministern till viss del håller med om att det är ett dilemma som kommunerna står inför. Omfattningen av kommunernas skyldighet att an- ordna skolskjuts är, som anges i svaret, en skyldighet enligt skollagen. Och kommunerna råder över sin planering av skolverksamheten och över placering av eleverna på olika skolor enligt närhetsprincipen. Kommunerna har i regel föreskrifter för hur detta ska gå till. För att kunna upprätthålla ett system för skol- skjuts måste de uppgifter som ligger till grund för detta vara tillförlitliga och långsiktiga. Folkbokfö- ringsregistret är ju vedertaget och enligt nuvarande lag grunden för en persons bosättning även i andra sammanhang. Det blir mycket svårt för kommunerna att planera sin skolskjutsverksamhet om en elev kan tänkas bo på flera adresser. Det kanske inte är givet att det alltid är två adresser det handlar om. Dessutom är det inte alls säkert att det på förhand fastslås var eleven ska hämtas vid skolskjuts. Det blir alltså oerhört svårt för kommunerna med planering, och naturligtvis får det oanade kostnads- konsekvenser, som ministern håller med om. Man kan ställa sig frågan: Om en elev bosätter sig i en annan kommun och har rätt till skolskjuts, och så finns det en annan elev som väljer en annan skola men den inte har rätt till skolskjuts, hur funderar ministern i de banorna? Fru talman! I och med Regeringsrättens dom i de- cember 2002 medgavs skolskjuts vid växelvis boen- de, och det har nu bildats en rättspraxis. Det betyder att det i många kommuner nu finns ansökningar, och vi har också överklaganden när det gäller skolskjuts- domar. Redan den 29 januari, bara drygt en månad efter att domen föll, fanns det i en kommun i södra Sverige hela nio ansökningar. Där handlade det inte alltid om att man hade gemensam vårdnad, utan man ansökte på grund av att man hade delat boende. I mitt eget hemlän, Älvsborg - jag kommer från Borås - har vi en elev som söker från en annan kom- mun och vill ha skolskjuts till Borås kommun. Det är ju rättspraxis som råder nu, och det kom- mer att bli många dyra taxiresor som kommunerna får betala. Här kan det i förlängningen också bli tal om flyg. Vem har sagt att föräldrar som har gemensam vårdnad alltid kommer att bo i närheten av varandra, även om det vore önskvärt för barnens skull?

Thomas Östros (S)

Anf. 111 Thomas Östros (S)

Fru talman! Jag delar Else-Marie Lindgrens upp- fattning att det här domslutet kan ställa till plane- ringssvårigheter för en kommun och att det kan vara svårt att överblicka kostnaderna. Däremot kan jag som statsråd inte ge mig in och tolka domen. Det är icke lämpligt att göra det för ett enskilt statsråd. Nu har vi ett förslag från Skollagskommittén, som kommer i nästan samma veva som denna dom, som handlar om att förändra i lagstiftningen. Det förslaget är ute på remiss. Jag avvaktar med att ytterligare kommentera detta innan jag har möjlighet att se vad remissinstanserna säger om det konkreta förslag som finns. Jag har också en dialog med kommuner. Jag får naturligtvis också kontakt med föräldrar som har synpunkter på detta. Det är en viktig process vi nu går igenom, och un- der den tid som vi har förslaget ute på remiss har jag inte mycket att tillägga när det gäller just tolkningen av domen. Den får nu kommunerna ta till sig och tolka utifrån sin egen belägenhet.

Else-Marie Lindgren (Kd)

Anf. 112 Else-Marie Lindgren (Kd)

Fru talman! Ministern hänvisar till Skollagskom- mitténs förslag, som nu är ute på remiss. Såvitt jag vet har remisstiden också förlängts, så beskedet kommer inte så snabbt. Under tiden kommer kommunerna att få oväntade och ökade kostnader och även praktiska tillämp- ningsproblem, som jag sade tidigare. Man måste då tillgodose den utvidgade rätten till skolskjuts. Jag funderar hur man ska hantera de fall som nu blir rättsprejudikat när det gäller skolskjutsarna, om ministern väljer att följa Skollagskommitténs förslag. Jag tycker att det är det enda riktiga i det här sam- manhanget, nämligen att ha som utgångspunkt att folkbokföringsadressen ger rätt till skolskjuts. Det här kan krångla till det, som jag ser det. Hur ska minis- tern lösa den biten? För övrigt ser jag att det kommer att ta ganska lång tid innan Skollagskommitténs förslag blir en lag. Det är inte alls säkert att remissinstanserna går på det här förslaget i fortsättningen. Är det möjligtvis så att vi är på väg att få en ny färdtjänst inom skolans ram? Fru talman! Ministern har i sitt svar hänvisat till att han avvaktar. Han säger också att han inte vill gå in och styra över kommunerna, att han inte ska utöva den makten som minister. Det tycker jag är mycket klokt. Det är klokt i alla sammanhang, men det finns sammanhang där ministern och andra över huvud taget har gått in och styrt väldigt starkt i kommuner- nas självbestämmande. Här gäller att kommunerna är eniga i skolskjutsfrågan, som jag har förstått, utifrån Kommunförbundets förslag. Låt det förslag som Skollagskommittén har lagt fram få gälla, för allas bästa.

Intressenter

Frågeställare

Else-Marie LindgrenKristdemokraterna

Besvarad av

Thomas ÖstrosSocialdemokraterna