skolhälsovård och psykiatrisk hjälp för unga
Interpellation 2004/05:624 av Franzén, Mia (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-05-23
- Anmäld
- 2005-05-24
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2005-06-07
- Sista svarsdatum
- 2005-06-07
- Besvarad
- 2005-06-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 23 maj
Interpellation 2004/05:624
av Mia Franzén (fp) till statsrådet Ylva Johansson om skolhälsovård och psykiatrisk hjälp för ungaSkolhälsovården har under många år fört en tynande tillvaro ute på våra skolor. I dag är det inte ovanligt att en skolsköterska har ansvar för skolhälsovården för flera hundra barn och flera skolor. Än värre är läget för skolkuratorer och skolpsykologer. Det har visat sig att det satsas mindre resurser på skolhälsovården i områden där ohälsan hos befolkningen är stor, än i områden där genomsnittshälsan är högre.
Det är klart att föräldrarnas hälsa påverkar hur barnen mår, men om även familjesituationen socialt och ekonomiskt är svår utsätts barnen för en än större psykisk påfrestning och löper större risk att drabbas av långvarig ohälsa, fysiskt och psykiskt. Här borde resurserna och stödet för familjerna vara större för att ge dessa barn förutsättningar till en bättre framtid. Även våra vårdcentraler har små möjligheter att erbjuda hjälp till barn och föräldrar i kris. Samtal och råd av en barnpsykolog har ersatts med barnpsykiatrisatsningar, men det är fortfarande svårt att hinna med de barn som man tror lider av en mer allvarlig psykisk sjukdom. Detta innebär att barn vid helt naturliga kriser förblir osedda.
Barn som mår dåligt psykiskt visar det på olika sätt. En del barn tystnar, andra matvägrar, nästa är extremt aggressiv och ytterligare några skadar sig själva. Alldeles för många barn tar livet av sig: över hundra barn upp till 23 år, varje år. Många föräldrar vet och uppmanas också av skolorna att se till att få en psykiatrisk diagnos på sina barn för att möjligen erhålla någon hjälp. Ett barn som har ett avvikande beteende är inte välkommet utan extraresurser, och många kärleksfulla föräldrar vänder sig till BUP för att ge sitt barn möjligheter för framtiden.
Men varför finns inte stödet tidigare än så, varför erbjuds inte barnen och deras föräldrar stöd när barn visar tidiga tecken på att de inte mår bra, innan ett långvarigt lidande leder fram till verkliga sjukdomstillstånd?
Frågor:
Vilka åtgärder planerar statsrådet att vidta för att trygga varje barns rätt till en god skolhälsovård?
Vilka åtgärder planerar statsrådet att vidta för att inte barn ska tvingas diagnostiseras med olika neuropsykiatriska handikapp, "bokstavsdiagnoser" och för att föräldrar, barn och skola ska få rätt till ersättning och stöd?
Vilka åtgärder planerar statsrådet att vidta för att barn och unga ska kunna erbjudas samtalsstöd vid helt naturliga psykologiska kriser i livet i stället för att som i dag enbart hänvisas till BUP (barnpsykiatrin)?
Vilka åtgärder planerar statsrådet att vidta för att stärka det förebyggande arbetet med barns och ungas psykiska hälsa?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:624
Webb-tv: skolhälsovård och psykiatrisk hjälp för unga
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:135 Onsdagen den 8 juniProtokoll 2004/05:135 33 § Svar på interpellation 2004/05:624 om skolhälsovård och psykiatrisk hjälp för unga
Protokoll från debatten
Anf. 233 Ibrahim Baylan (S)
Herr talman! Mia Franzén har frågat socialministern vilka åtgärder som planeras för att
trygga varje barns rätt till en god skolhälsovård,
barn inte ska tvingas diagnostiseras med olika neuropsykiatriska funktionshinder, "bokstavsdiagnoser", och för att föräldrar, barn och skola ska få rätt till ersättning och stöd,
barn och unga ska kunna erbjudas samtalsstöd vid helt naturliga psykologiska kriser i livet i stället för att som i dag enbart hänvisas till barnpsykiatrin samt
stärka det förebyggande arbetet med barns och ungas psykiska hälsa.
Arbetet är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Barns psykiska hälsa och trygghet är en angelägen fråga för alla vuxna i samhället. Kommunens socialnämnd har ett övergripande ansvar för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden och ska sörja för att unga som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver. Socialstyrelsen bidrar på olika sätt för att stödja kommunerna i deras tillämpning av socialtjänstlagen (2001:453) bland annat genom att förmedla kunskap och ge ut allmänna råd.
En väl fungerande elevvård och skolhälsovård är viktigt för att skolan ska kunna fullgöra sitt uppdrag. Skolhälsovården ska följa elevernas utveckling samt bevara och förbättra deras själsliga och kroppsliga hälsa. Socialstyrelsen, som är tillsynsmyndighet för skolhälsovården, poängterar i sina riktlinjer att det huvudsakliga uppdraget är att förebygga ohälsa -
Socialstyrelsens riktlinjer för skolhälsovården
. Psykisk ohälsa bland barn och unga lyfts fram av Socialstyrelsen som ett särskilt prioriterat område. Socialstyrelsen konstaterar att skolhälsovårdens verksamhet på flera håll i landet redan har förändrats mot ett allt större ansvarstagande för psykiska och sociala hälsoproblem.
Statens skolverks redovisning av kommunernas kostnader för elevvård visar att det efter en neddragning fram till slutet av 1990-talet nu har vänt och att kommunerna har ökat sina kostnader för elevvård med ca 10 % under de senaste två åren. I sammanhanget bör också nämnas den satsning på fler anställda i skolan som de särskilda medlen för personalförstärkningar möjliggör.
I propositionen
Hälsa, lärande och trygghet
(prop. 2001/02:14) gör regeringen bedömningen att skolhälsovård, elevvård och specialpedagogiska insatser bör ses som ett eget verksamhetsområde benämnt elevhälsa. Arbetet med elevhälsa bör ses som en del av skolans lärandeuppdrag och arbetet för en god hälsa. Förebyggande arbete bör betonas, och lokala mål och strategier bör finnas för arbetet. För att elevhälsa ska kunna införas inom skolan måste skollagen (1985:1100) och sekretesslagen (1980:100) ändras. Arbetet med förslag till ny skollag pågår inom Utbildnings- och kulturdepartementet, och avsikten är att en proposition ska kunna presenteras under år 2005.
Rätten till stöd i skolan får inte knytas till en medicinsk diagnos. I skollagen (1985:1100) står att särskilt stöd ska ges till elever som har svårigheter i skolarbetet. Om det visar sig att en elev behöver särskilda stödåtgärder ska rektor se till att ett åtgärdsprogram utarbetas samt se till att eleven och dess vårdnadshavare ges möjlighet att delta i utarbetandet. Socialstyrelsen skriver i sin kunskapsöversikt om adhd att problematiken blir särskilt tydlig i skolan. Avgörande för om en utredning ska göras bör vara om barnet har allvarliga problem i dess vardagsfunktion eller om det finns frågor och oro i barnets närmaste omgivning.
Våren 2003 antog riksdagen propositionen
Mål
för folkhälsan
(prop. 2002/03:35, bet. 2002/03:SOU 7, rskr. 2002/03:145). Riksdagens beslut innebär att folkhälsoarbetets övergripande nationella mål är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Trygga och goda uppväxtvillkor är ett ansvar för flera samhällssektorer. Här vill jag kort nämna några insatser som regeringen har tagit initiativ till:
projektet Flicka som vill öka medvetandet om hur den ökande kommersialiseringen, utseendefixeringen och sexualiseringen som unga människor konfronteras med i dagens samhälle påverkar flickors och pojkars självuppfattning och syn på varandra,
500 miljoner kronor per år som inom ramen för den nya överenskommelsen med Sveriges kommuner och landsting avseende 2005-2007 förutsätts bli avsatta för förbättringar av psykiatrin,
avsättning av ytterligare 700 miljoner kronor under två år för förstärkningar av psykiatrin,
barnmiljarden, det vill säga satsningen på barn i ekonomiskt utsatta familjer med bland annat barntillägg till studerande, höjt underhållsstöd och bättre bostadsbidrag samt
en utredning med uppdrag att analysera ungdomars livssituation utifrån stress och dess konsekvenser för den psykiska hälsan (dir. 2005:61).
Skolan ska främja barnens harmoniska utveckling och se till att de som behöver särskilt stöd får det. En skola som främjar lärande och som präglas av omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling är också hälsofrämjande. Det är regeringens och kommunernas ansvar att trygga skolans förutsättningar att åstadkomma detta.
Anf. 234 Mia Franzén (Fp)
Herr talman! Givetvis vill jag börja med att tacka ministern för svaret. Jag vill också berätta varför jag ställt den här interpellationen och säga att nästa gång jag ställer en interpellation skriver jag kanske någonting mer generellt. Varje gång siktar jag nämligen fel - det blir fel minister varje gång. Nästa gång skriver jag nog kort och gott bara "ministern".
Min interpellation föranleds av att jag bland våra barn och ungdomar ser ett allt större behov av medmänsklig värme. Det ökande våldet, sexbrotten och mobbningen bygger i grunden på väldigt osäkra och kärlekstörstande barn. De far illa utan att bli sedda eller hörda. De blir självdestruktiva i sin iver att bli bekräftade, åtminstone av sina kamrater.
Jag vill hävda att vi i dag har stora kommunikationsproblem människor emellan - därav bristande relationer och barn som ständigt kläms.
När jag gick på högstadiet fanns det en skolsköterska, syster Stig, som såg hur
jag
mådde och som brydde sig. Syster Stig fanns alltid där på sitt rum eller någonstans på skolan. Han log. Han hälsade. Det var inga stora saker, ingen psykiatri, utan han log och han hälsade. Men för mig var han ovärderlig. Än i dag tänker jag då och då på denne syster Stig med värme i hjärtat. Hans omtanke kommer att finnas med mig hela livet.
I dag slits skolsystrarna mellan olika skolor, gärna till exempel tre skolor där tiden fördelas med en dag på vardera skolan. Man har till exempel 600 elever att se, höra och bekräfta och
en
syster som är utbildad för att se när det gör ont och som vet hur det onda kan mildras och läkas.
Jag anser mig inte ha fått ett riktigt svar vad gäller barn som genomgår normala kriser eller relationsproblem och som lever under ständiga konflikter mellan föräldrarna.
BUP är inte riktigt rätt forum, och BUP finns inte heller närvarande på skolorna. Även våra vårdcentraler har små möjligheter att erbjuda hjälp till barn och föräldrar i kris. Samtal med och råd av en barnpsykolog har ersatts med barnpsykiatrisatsningar. Men det är fortfarande svårt att hinna med de barn man tror lider av en mer allvarlig psykisk sjukdom. Detta innebär att barn vid helt naturliga kriser blir osedda.
Hur tänker ministern agera för att stärka och stötta barn som hamnar i olika krissituationer, så att en kris som inte är allvarlig men ändå är psykologisk och har en naturlig förklaring inte ska växa sig till en psykiatrisk problematik?
Anf. 235 Ibrahim Baylan (S)
Herr talman! Det är inte så enkelt att sikta sig in på en minister. Det här är naturligtvis en fråga som spänner över i princip alla samhällssektorer. Det handlar nämligen om hur vi ska se till att skapa en trygg miljö för våra barn och unga. Naturligtvis har skolan ett stort ansvar när det gäller just arbetet med barns och ungdomars hälsa, inte minst när det gäller den psykosociala hälsan.
Jag välkomnar interpellantens perspektiv. Mia Franzén tycker jag har en väldigt bra ingång i den här diskussionen, som ju handlar om att också barn som mobbar ofta mår illa själva. Det skulle glädja mig om skolpolitikerna inom Folkpartiet hade samma perspektiv och syn. Där är det tyvärr alltför ofta hårdare tag som förespråkas, så kallad, för att raljera lite, batongpolitik. Jag tror tyvärr inte att det är det vi behöver. Jag tror att vi kan vara helt överens om att skolhälsovårdens och elevhälsans uppgift i det här fallet är väldigt viktig.
Vi har på grund av de besparingar som var på 1990-talet haft en nedgång. Jag tror att det på många sätt var väldigt olyckligt. Det är, precis som Mia Franzén säger, många gånger i skolhälsovården, hos skolsköterskan eller skolkuratorn, som man tidigt kan upptäcka om en ung tjej eller kille är på väg in i en allvarligare sjukdom. Då är det betydligt lättare att åtgärda det innan det har fått utvecklas till någonting allvarligare.
Därför är det väldigt viktigt att vi kan stödja skolorna och se till att det blir mer resurser till den svenska skolan, så att man kan anställa fler sjuksköterskor, fler skolläkare och skolkuratorer och också specialpedagoger för att inom kunskapsuppdraget kunna fånga upp dessa elever.
Vi har haft en positiv utveckling sedan 1999. Som ett exempel kan jag nämna de uppgifter som Skolverket har tagit fram och som visar att antalet skolkuratorer har ökat med ca 400 i den svenska skolan på fem år. Vi har haft en ökning av antalet skolpsykologer med ca 200, skolsköterskor med ca 300 och skolläkare med ett tjugotal och samtidigt en kraftig ökning av antalet specialpedagoger. Det är bra, men jag tror att vi behöver göra mera. Det är uppenbart att det finns ett stort uppdämt behov av tillgång till en bra elevhälsa. Elevernas trygghet och studiero är en grundförutsättning för lärandet.
Dock vill jag i det här sammanhanget påpeka att skolan inte är en isolerad ö. Naturligtvis händer det väldigt mycket i skolan som inte har sitt ursprung där. Man har både som vuxen och framför allt som barn en ryggsäck med sig in i skolan. Men jag tror att skolan tillsammans med andra aktörer kan och ska göra en viktig insats för att se till att våra unga tjejer och killar mår bra. Det är som sagt en grundförutsättning för att man till exempel ska kunna ta till sig lärandet i skolan.
Anf. 236 Mia Franzén (Fp)
Herr talman! Nej, jag anser inte att Folkpartiet kör med någon batongpolitik på det här området. Tvärtom, att ställa krav är att bry sig, brukar vi säga. Jag tycker att det är väldigt viktigt att understryka det. Det finns både en mobbad och en mobbare i de situationer som Ibrahim tog upp. Där är det självklart viktigt att man fokuserar på båda dessa barns problematik. Min socialliberala ådra i mig säger att man kan förstå att ett barn kan hamna i en situation där han behandlar sina kamrater illa, men man kan inte acceptera det. Det är två olika saker.
Jag är inte riktigt nöjd med skolhälsovårdens budget. En tioprocentig ökning av kostnaderna för elevvården - nu har det anställts ett antal personer - är ändå inte så stor i förhållande till det väldiga uppdrag som ligger framför skolan att arbeta förebyggande med ohälsa. Problemet är att skolorna också satsar väldigt olika på skolhälsovård. De räknar in också väldigt olika saker under skolhälsokostnad. Till exempel kan två skolhälsodagar på en skola äta upp de här tio procenten direkt.
Men i vilken skola man än väljer att gå och var man än väljer att bo borde väl ändå rätten till en god skolhälsovård tryggas. Borde inte visionen för självmord, Ibrahim Baylan, vara noll? Håller ministern med om detta? Vet ministern hur skolhälsovården ser ut på skolor i dag? Ofta finns det en lapp där det står vilka begränsade tider systern finns där.
Anf. 237 Ibrahim Baylan (S)
Herr talman! Det är just den socialliberala ådran som jag välkomnar och tyvärr saknar i den skolpolitik som Folkpartiet nuförtiden driver. Jag hade önskat en ökad förståelse för att det ofta just är ohälsa och ibland till och med psykisk ohälsa som gör att man även kan vara mobbare. Det handlar inte bara om att stänga ut och slänga ut. Det handlar faktiskt till syvende och sist om barn, unga tjejer och killar som kan behöva hjälp och stöd och som behöver en god utbildning för att kunna ha en chans senare i livet.
Det är mycket riktigt så att tillgången på skolhälsovård varierar - jag skulle vilja säga varierar alltför mycket - i dag. Den viktigaste insats vi gör är naturligtvis att stärka resurserna till dem som är ansvariga för skolorna i dag. Det är kommuner och i viss mån också fristående skolor. Det ökade statsbidraget med sammanlagt 12 miljarder, varav 4 miljarder går till landstingen och 8 miljarder till primärkommuner, är en grundförutsättning för att över huvud taget kunna fortsätta med den här förstärkningen av skolan och specifikt av elevhälsan.
Det är väldigt viktigt att huvudmännen, nu när det finns ett utrymme, gör satsningar för att stärka elevhälsan. Det är viktigt att man ser detta som en väsentlig del av skolans verksamhet. Tryggheten och studieron är som sagt en grundförutsättning för lärandet.
Vi nöjer oss dock inte med att bara stärka resurserna för skolan, utan vi vidtar naturligtvis fler åtgärder. Nyligen har regeringen presenterat en lagrådsremiss som förtydligar skolans ansvar för elevernas trygghet och välmående i skolan. Det är ett förslag som jag hoppas vi kan skriva en proposition kring i höst och där vi hoppas på riksdagens bifall. Det är viktigt att också förtydliga huvudmännens ansvar för elevernas välbefinnande.
Det är vidare viktigt att göra en kontinuerlig uppföljning av hur arbetet fortlöper. I de förslag till nya kvalitetsredovisningar som finns tas detta med som en av de faktorer som vi årligen följer upp för att också på skolnivå och kommunnivå följa upp och stärka arbetet med elevhälsan. Jag delar helt och hållet interpellantens uppfattning i den här frågan. Jag tror att det är en bra grundförutsättning för att se till att vi har elever som mår bra. Elever som mår bra trivs bättre i skolan och kan göra bättre ifrån sig. Det är en vinst för alla, inte minst för eleverna själva.
Anf. 238 Mia Franzén (Fp)
Herr talman! Det är ändå så att ohälsan växer bland barn och ungdomar, därmed också skolhälsans uppdrag. Det är fetma, alkohol, droger, relationsproblem, undernäring och tandhälsa. Listan är oändlig. Det är också så att över 100 barn om året väljer att ta sitt liv. Det är en mycket kraftfull signal i sig om att barn i dag inte blir sedda, hörda och bekräftade i tillräcklig utsträckning. För få vuxna vet att tolka signalerna.
Här skulle skolhälsovården i större utsträckning än i dag kunna agera rådgivare och stöd, även till lärarna när de möter barnen i sitt dagliga värv, och också vara krishanteringsstöd. Att flytta på en elev, som jag förstår att Ibrahim syftar på, att flytta på den som mobbar, löser egentligen inte konflikten. Det är en åtgärd som man tar till i sista hand. Främst handlar det om att det ska finnas människor som kan konflikthantering och relationer så att barnen kan reda ut det som har blivit ett stort problem mellan dem.
Arbetsro, framtidstro och en egen syster Stig skulle jag vilja skicka med vartenda barn i bagaget inför livet.
Anf. 239 Ibrahim Baylan (S)
Herr talman! Jag kan i stort hålla med. Det skulle också glädja mig om denna syn som Mia Franzén nu redogör för kan förmedlas in i Folkpartiet när det gäller skolpolitiken. Det skulle vara väldigt glädjande med en sådan omsvängning från Folkpartiet i skolpolitiken.
Jag vill dock återigen betona att skolan kan och ska göra mer, men jag tror också att det är viktigt att framhålla att ensam kommer inte skolan att klara av detta. Tillsammans med föräldrar, socialtjänst och andra tror jag att vi kan göra mer. Regeringen gör satsningar på skolan och också på den psykiska ohälsan via satsningar på psykiatri med mera, som jag redogjorde för i interpellationssvaret. Jag tror att det är viktigt att vi tar tag i detta på allvar och ser till att öka resurserna, ser till att det finns vuxna som också kan ställa upp för tjejerna och killarna när de någon gång behöver prata. Det behöver inte gå så långt så att det blir så förskräckligt att man tar livet av sig.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.