Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Skolbarnsomsorg i Sverige och Stockholmsregionen

Interpellation 2009/10:305 av Yazdanfar, Maryam (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2010-03-19
Inlämnad
2010-03-19
Besvarad
2010-04-08
Sista svarsdatum
2010-04-09

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 mars

Interpellation

2009/10:305 Skolbarnsomsorg i Sverige och Stockholmsregionen

av Maryam Yazdanfar (s)

till utbildningsminister Jan Björklund (fp)

Fritidshemmen – eller skolbarnsomsorgen som det egentligen heter – fyller en viktig funktion som pedagogisk gruppverksamhet inom skolan. Det är en omfattande verksamhet som berör väldigt många. I skolbarnsomsorgen i hela landet fanns enligt Skolverkets senaste stora genomgång drygt 347 000 barn. Av Stockholmsregionens drygt 150 000 barn mellan sex och tolv års ålder är ca 85 000 barn inskrivna på fritids.

I många Stockholmskommuners kärva budget för grundskolan har fritidshemmen ofta hamnat i strykklass. Detta är inte acceptabelt om vi menar allvar med ambitionen att alla barn ska nå kunskapsmålen. Alla barn borde till exempel erbjudas seriös läxhjälp och få möjlighet att lära och utvecklas en större del av dagen.

Kartläggningen som Skolverket genomförde i maj 2009 bekräftar att skolbarnsomsorg för tio- till tolvåringar är lågt prioriterad i många kommuner. Enligt Skolverkets enkät uppger endast var åttonde kommun (37 kommuner) att de har inventerat behovet av skolbarnsomsorg för tio- till tolvåringar under de senaste två åren. Det är en uppseendeväckande låg andel.

Jag menar att det finns en oroande tendens att Stockholms barn och föräldrar glöms bort i dagens skoldebatt. Fritids ska vara ett komplement till skolan och ett stöd i barnets utveckling. Man ska utgå från varje barns behov och erbjuda en meningsfull fritid där barn ska ges möjlighet att lära och utvecklas. Fritids får absolut inte tillåtas bli något slags förvaring. Ändå har i dag av resursskäl i många fall fritids i Stockholmsregionen tvingats bli till just en förvaring under den tid föräldrarna arbetar. Det här drabbar både barnen och många Stockholmsföräldrar. Då många föräldrar i Stockholmsregionen dessutom arbetar lång resväg från skolan blir osäkerheten om hur barnen har det en extra stressfaktor i vardagen.

Skolverket har under flera år påtalat stora brister i fritidshemmens kvalitet. Barngrupperna i fritidshemmen är dubbelt så stora i dag som i början av 1990-talet. Det finns även enligt Skolverket stora kvalitetsskillnader mellan kommuner i fråga om gruppstorlekar, personaltäthet och personalens utbildning. Statistiken visar tydligt att det i alla dessa avseenden är särskilt illa ställt i Stockholmsregionen, både i jämförelse med andra län och på kommunnivå. Barngrupperna inom fritidshemsverksamheten i Stockholms län fortsätter dessutom att öka – med ytterligare lägre personaltäthet och därmed försämrad kvalitet som följd.

I Stockholms förortskommuner går det i genomsnitt ca 40 barn per fritidsgrupp. I glesbygdskommuner är motsvarande siffra knappt 24. Personaltätheten är högre i glesbygdskommuner och fler har pedagogisk högskolexamen. Skolverkets senaste rapport visar också på stora kvalitetsskillnader både mellan och inom kommuner. Det här strider mot kravet på likvärdig kvalitet.

I fritidshemmets uppgift ingår att förena omsorg och omvårdnad i vid mening med en god pedagogisk verksamhet, vilket innebär att omsorg och pedagogik bör ses som en helhet. Fritids ska vara en stark resurs för skola, elever och föräldrar i ett samhälle som blir alltmer komplext. Stora barngrupper och bristande kvalitet påverkar alla barn som går på fritids men i synnerhet de barn som är i behov av extra stöd. Skolverkets statistik visar på stora skillnader mellan förortskommuner och glesbygdskommuner. Kvalitetsproblemen är stora i många kommuner i Stockholmsregionen.

Det råder stor enighet bland forskare om att grunden till studieintresse läggs i de lägre åldrarna. Barn i lägre klasser har lärarledda lektioner under en begränsad del av dagen. Fritids tar över ansvaret för barnen under den lektionsfria tiden, det vill säga under morgontimmar, eftermiddagar, lov och studiedagar. Deras uppgift är att genom pedagogisk verksamhet komplettera skolan, erbjuda en meningsfull fritid och stödja barnens sociala utveckling. Verksamhetens syfte beskrivs som ”ett brett stöd för barnets fysiska, intellektuella, sociala och emotionella utveckling”.

Den obligatoriska skolans läroplan har anpassats till att också omfatta förskoleklassen och fritids eftersom man inser att det finns pedagogiska vinster med en integration mellan de olika verksamhetsformerna. För de avsnitt i läroplanen som behandlar grundläggande värden, förståelse och medmänsklighet, saklighet och allsidighet, normer och värden ska läroplanen helt och hållet tillämpas även av fritids. Fritidshemmens pedagogik är tänkt att vara ett komplement till den obligatoriska grundskolan. Fritidspedagogerna kan stödja elevernas lärande i och utanför skolan. Fritidspedagogen är också ofta den som stöttar i läxträningen och kan förebygga och ingripa mot mobbning.

Jag ser mycket allvarligt på att utvecklingen fortsätter åt fel håll. Gruppstorlekarna i fritidshemmen fortsätter att öka, och särskilt mycket i Stockholmsregionen. Socialdemokraterna har flera gånger de senaste åren interpellerat till statsrådet Björklund i denna fråga, sedan Skolverket uppmärksammat den allvarliga situationen.

Tidigare har statsrådet hänvisat dels till att han ännu inte suttit länge nog i regeringsställning för att kunna göra något åt saken, dels till att regeringen inte vill göra något åt saken eftersom det är en kommunal angelägenhet. Det är argument som väl svårligen kan användas en gång till när ministern nu suttit i snart en mandatperiod och när regeringens styvmoderliga behandling av kommunerna verksamt har bidragit till nedskärningar inom skolan.

Jan Björklund är som utbildningsminister och chef för Utbildningsdepartementet ansvarig för hela regeringens politik i skolfrågor. Mot bakgrund av detta är min fråga till utbildningsministern följande:

Avser ministern att vidta några åtgärder för att stärka likvärdigheten och höja kvaliteten i fritidshemmen?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:305, Skolbarnsomsorg i Sverige och Stockholmsregionen

Interpellationsdebatt 2009/10:305

Webb-tv: Skolbarnsomsorg i Sverige och Stockholmsregionen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Jan Björklund (Fp)
Anf. 1 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Maryam Yazdanfar har frågat om jag avser att vidta några åtgärder för att stärka likvärdigheten och höja kvaliteten i fritidshemmen. Som statsråd är jag inte tillåten att kommentera enskilda fall och bör inte kommentera situationen i en viss kommun eller region. I stället redogör jag mer generellt för de insatser som regeringen gör och tänker genomföra. Fritidshemmen erbjuder elever en meningsfull fritid, och den pedagogiska verksamheten är ett viktigt komplement till skolundervisningen. I många fall är fritidshemmet en förutsättning för att föräldrar ska kunna förena föräldraskap med arbete och studier. Som interpellanten skriver i sin interpellation har barngrupperna ökat kraftigt, och då framför allt sedan mitten av 90-talet. Ett talande exempel är att antalet barn per årsarbetare i fritidshemmen ökade med 57 procent mellan 1997 och 2006. Det är kommunerna som har huvudansvaret för fritidshemmen, liksom för förskolan och skolan. I Sverige har man valt ett system där varken riksdag eller regering detaljstyr kommunernas prioriteringar. Det är på det lokala planet, i kommunhus och stadsdelsnämnder, som man avgör vilka resurser som ska tilldelas olika verksamheter. Däremot kan regeringen skjuta till mer pengar till kommunsektorn, vilket också har skett. Sedan 2006 har sektorn tillförts 38 nya miljarder. I förslaget till ny skollag (prop. 2009/10:165) föreslår regeringen en rad åtgärder för att stärka likvärdigheten och kvaliteten i fritidshemmet. Fritidshemmet ska få en delvis gemensam reglering med de skolformer som det ska komplettera, rektors ansvar ska bli tydligare och verksamhetens syfte ska förtydligas. Dessutom har huvudmannen ett ansvar för att elevgrupperna har lämplig sammansättning och storlek, och det förtydligas att eleverna också ska erbjudas en god miljö. Avslutningsvis vill jag framhålla att det är högt prioriterat för regeringen att värna välfärdens kärna, där också fritidshemmen ingår som en del av skolväsendet. Det visar inte minst det stora resurstillskott som kommunerna har fått. Dessutom kommer de konkreta förslagen i skollagen att stärka och förbättra verksamheten i fritidshemmen.
Maryam Yazdanfar (S)
Anf. 2 Maryam Yazdanfar (S)
Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret. Tyvärr ger svaret inget större hopp för de 85 000 barnen och deras föräldrar i min hemregionen, Stockholmsregionen. Ministerns svar var kort, torrt, allmänt och inte speciellt förpliktande. Det är en kombination av önsketänkande och starkt förskönande skrivningar. Ministern säger att han inte får kommentera enskilda fall. Det vet jag, och det har jag inte heller begärt i min interpellation. Ministern säger också att han inte bör kommentera situationen i en viss kommun eller region. Men det är fel. Det får ministern visst göra eftersom jag tar upp frågan om likvärdigheten över landet i min interpellation. Där är sanningen att storstadsregionerna är speciellt drabbade, och Stockholmsregionen har en oerhört tuff situation inom skolbarnsomsorgen. Det vore absurt om inte ministern kan debattera bristen på likvärdighet och kvalitet. Ministern hänvisar till alla välsignelser som det förslag till ny skollag som överlämnades till riksdagen för ett par veckor sedan ska ge fritidsverksamheten. Eftersom jag har läst regeringens förslag till ny skollag kan jag meddela att det är ett lagförslag som innebär bara marginella skillnader mot i dag. Extra tydligt blir det eftersom regeringen under avsnittet Ekonomiska och andra konsekvenser inte ens nämner fritidsverksamheten. Slutsatsen är att den nya skollagen inte får medföra ökade kostnader för fritidsverksamheten. Det ligger väl i linje med regeringens aviserade kommunala nedskärningar. Under i stort sett varje punkt i den delen av lagen som behandlar fritidshemmen har till exempel Barnombudsmannen och Lärarförbundet reagerat starkt kritiskt på regeringens lagförslag. Fru talman! Jag läser ur min interpellation: "Fritids får absolut inte tillåtas bli något slags förvaring. Ändå har i dag av resursskäl i många fall fritids i Stockholmsregionen tvingats bli till just en förvaring under den tid föräldrarna arbetar. Det här drabbar både barnen och många Stockholmsföräldrar. Då många föräldrar i Stockholmsregionen dessutom arbetar lång resväg från skolan blir osäkerheten om hur barnen har det en extra stressfaktor i vardagen." Håller utbildningsministern med om den här beskrivningen? Tar ministern Skolverkets rapport som kom för tio dagar sedan på allvar? I så fall önskar jag att skolministern hade varit med mig i Segeltorp i Huddinge - jag var där i går - när påsklovslediga Erika Apell på fritis svarade på min fråga om vad som behövs på fritis: Fler vuxna, sade hon. Där var det ett åttiotal barn med två till fyra vuxna som gick fram och tillbaka mellan grupperna. Dagens Nyheter sammanfattade den 31 mars i år Skolverkets rapport med rubriken "Fritidshemmen ofta bara förvaring". Fru talman! Jag vet mycket väl att skolan är en kommunal angelägenhet, men man kan inte använda det argumentet bara när det passar. Utbildningsministern är inte precis känd för att ligga lågt med att ha synpunkter på skolan och hur skolan ska skötas. Hur mycket som satsas på fritis och skolbarnsomsorg är så klart delvis en fråga om vilken prioritering kommunerna gör. Men kommunernas ekonomi och verksamheten där är så starkt kopplade till vilket stöd kommunerna får av staten, något som är extra viktigt i kärva tider. Jag menar att den borgerliga regeringen har svikit kommunerna.
Jan Björklund (Fp)
Anf. 3 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Det är något märkligt med detta. Varje gång vi diskuterar hur skolan ska styras i Sverige - fritidshemmen är en del av skolan - hävdar jag att den borde vara mer likvärdig och att den borde förstatligas. Då blir socialdemokraterna vansinniga på mig. Det ska vara kommunalt självstyre. Sedan kräver socialdemokrat efter socialdemokrat varje gång vi diskuterar ett enskilt problem i skolan att staten ska gå in och styra upp just det problemet. Till sist måste frågorna ställas: Varför ska skolan vara kommunal? Kan inte interpellanten utveckla detta lite? Varför tycker interpellanten själv att det är kommunerna som ska bestämma? Nu är det så. Kommunerna har fått statsbidrag för år 2010 till en nivå som aldrig förr. Aldrig någonsin förr, inte ens under den tid som interpellantens parti satt i regeringen, har kommunerna fått så mycket statsbidrag som i år, 2010. Sedan väljer man att prioritera andra saker än det interpellanten tycker är viktigt. Då kräver interpellanten att jag ska gå in och styra upp kommunerna. Jag tycker att man ska förstatliga skolan, men jag är rätt ensam bland partierna i riksdagen om att tycka det. Ni andra vill att skolan ska vara kommunal. Då måste kommunerna få göra dessa prioriteringar. Riksdagen har inte gett mig som utbildningsminister makt att gå in och styra över hur stora barngrupperna ska vara. Jag läser naturligtvis skolmyndigheternas utvärderingar och ser att man tycker att grupperna är för stora. När jag var kommunalpolitiker jobbade jag med dessa frågor också i min kommun, men det är till sist kommunerna som måste få avgöra. Jag är bekymrad över kvaliteten på en del håll i svensk skolbarnsomsorg. Det fungerar så att skolmyndigheterna genomför granskningar och skriver rapporter, men sedan förutsätter vi att kommunerna läser dessa rapporter, tar del av dem och rättar till saker. Det ska mycket till innan riksdagen går in och lagstiftar. Jag konstaterar att interpellantens parti inte har några förslag på förändringar i skollagen när det gäller fritis utöver det som regeringen föreslår, trots en väldigt hög svansföring här i talarstolen. Visst: Om det är problem, som det är på sina håll, måste kommunerna rätta till dem. Men det är inte en fråga för riksdag och regering. I den kommunaliserade skolan, som interpellanten själv är för, är det kommunerna som har ansvaret för detta. Jag vill betona att det inte finns några förslag från Socialdemokraterna eller från oppositionen om att skollagen när det gäller fritidshem ska utformas på något annat sätt än i det förslag som regeringen har lagt fram. Det finns inte ett ord i något förslag om paragrafändringar, utan i era riksdagsmotioner om skollagen har ni helt stött de förslag som vi lägger fram. Därför blir det nu en fråga för kommunerna att prioritera. Jag är enig med interpellanten om att en del kommuner borde prioritera upp fritidshemmen, men det är inte åtgärder som riksdag och regering bör styra över, med den beslutsordning som vi har i svensk skola. Jag diskuterar gärna att staten ska ta över skolan, och då är det jag som har ansvaret som utbildningsminister. Men med den ordning som är bestämd är det kommunerna som har ansvaret.
Maryam Yazdanfar (S)
Anf. 4 Maryam Yazdanfar (S)
Fru talman! Utbildningsministern försöker lägga ut dimslöjor genom att få debatten att handla om huruvida vi ska förstatliga skolan eller inte. Nu handlar det om hur fritidsverksamheten ser ut i dag. Då är sanningen den att det är utbildningsministerns partikamrater som i Stockholmsregionen, i det exempel jag tog upp, sitter och styr den största merparten av kommunerna, där situationen ser värst ut i landet. Utbildningsministerns vurmande för fritidsverksamheten har uppenbarligen inte sipprat ned till Alliansens kommunpolitiker i min hembygd - annars hade det sett annorlunda ut. Till syvende och sist handlar det om vilka resurser man har och hur man prioriterar, och det handlar om pengar. Utbildningsministern försöker återigen dribbla bort människor i debatten om miljarder. Men senast i förrgår meddelade regeringen att 12 miljarder ska bort från kommuner och landsting nästa år, 2011, och lika mycket året därefter. Det innebär 12 miljarder mindre för välfärden. Utbildningsministern hävdar att fritidsverksamheten är välfärdens kärna. Det är 35 000 anställda i kommunerna, bland annat fritidspedagoger och fritidsledare, och det är just den verksamheten som kommer att fara ännu mer illa på precis de ställen där utbildningsministerns egna partikamrater sitter och styr i Stockholmsregionen. Jag vill gärna höra ministerns syn på dessa nedskärningar som så tydligt kommer att gå ut över det som ministern kallar välfärdens kärna. Om det nu är så att ministern är ensam i sin syn på organisationsförändringarna av skolan borde väl ministern ha några som helst idéer om hur man kan jobba med likvärdighet och kvalitet. Det är ändå inom de här ramarna som ministern har ansvaret i dag. Förhoppningsvis kommer han inte att vara minister mer än ett halvår till, och då får vi chans att genomföra en annan politik där vi satsar på de områdena. Men inom de ramar som ministern har i dag, vad vill ministern göra? Särskilt oroande är behandlingen av tio- till tolvåringar. Skolverkets kartläggning, som gjordes i maj 2009, visar att skolbarnsomsorgen för tio- till tolv-åringar är lågt prioriterad i många kommuner. Enligt Skolverkets enkät uppger endast var åttonde kommun att de har inventerat behovet av skolbarnsomsorg för tio- till tolvåringar under de senaste två åren, och det är en väldigt låg andel. Som jag tidigare sagt drabbar det här främst storstadskommunerna och Stockholms förortskommuner, där det går i genomsnitt 40 barn per fritisgrupp. I glesbygden är motsvarande siffra 24 barn. Personaltätheten är högre i glesbygden och fler har pedagogisk högskoleexamen. Det är de ramar som utbildningsministern i dagsläget har att jobba med. Och utbildningsministern har väl ändå ett ansvar för kvalitet och likvärdighet?
Jan Björklund (Fp)
Anf. 5 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Om interpellanten försöker säga att det skulle finnas en skillnad mellan borgerligt styrda kommuner och vänsterstyrda kommuner vill jag påstå att någon sådan skillnad inte existerar. Jag skulle gärna säga att allianskommuner är bättre, men jag tror inte ett ögonblick på det. Jag tror att det är ungefär lika. I Stockholmsregionen finns det både röda och blå kommuner. Det socialdemokratiskt styrda Göteborg brukar vara en av de kommuner som utmärker sig som allra sämst när det gäller köer till barnomsorgsverksamheter. Men jag tänker inte säga att det ena eller andra styret i kommunen avgör, utan det gäller nästan alla kommuner. Däremot vill jag medge att det finns en skillnad. Färre barn på landsbygden nyttjar fritis, och trycket är inte lika stort där. Utan att veta exakt, om man ska spekulera i orsaken till det, är förvärvsfrekvensen bland båda föräldrarna högre i storstadsregionerna och trycket på fritis blir något mindre i glesbygden. Men jag tror inte att man ska dra några växlar på att det skulle vara så otroligt mycket bättre i de kommuner som Socialdemokraterna styr. Om man går in och granskar ser man att det inte är så. Det är ungefär lika. Jag vill påtala att mellan 1997 och 2006, som jag nämnde i mitt svar, under de senaste tio åren som Socialdemokraterna styrde ökade antalet barn per årsarbetare i fritis med 57 procent. Jag förstår att Socialdemokraterna kan tycka att lösningen på problemet är att ersätta mig, men den stora ökningen av grupperna kom under den tid då Socialdemokraterna satt i regeringen. När det gäller statsbidragen till kommunerna ges det ett omfattande grundbidrag till kommunerna, men just i det värsta lågkonjunkturåret 2010 har vi gett en extra förstärkning, ett konjunkturstöd på 12 miljarder. Det har varit klart från början att det konjunkturstödet inte kommer att utgå när konjunkturen vänder uppåt igen. Om man varje gång man ger ett tillfälligt stöd av konjunkturskäl sedan omedelbart ska permanenta det hamnar man i väldiga statsfinansiella svårigheter. Vi får väl se när Socialdemokraterna lägger sin vårmotion om några veckor om de föreslår ytterligare 12 miljarder i statsbidrag till kommunerna nästa år. Jag har svårt att tro det. Man måste kunna variera statsbidragen något efter konjunkturerna, och det är det vi gör. Statsbidragsnivån i år är högre än vad den någonsin har varit, och även om den dras ned med 12 miljarder nästa år på grund av att konjunkturen blir bättre kommer den att vara mycket hög även nästa år jämfört med vad den har varit förr. Jag vill även peka på Kommunförbundets reaktion när regeringen häromdagen gav sitt besked att detta tillfälliga konjunkturstöd inte kommer att utgå nästa år, med de prognoser vi nu ser. Kommunförbundet var inte speciellt kritiskt till det beskedet. Man erkände att skatteintäkterna för kommunerna nu ökar väldigt kraftigt. Det är en sak att stå här och veva högt, men en annan sak är vad interpellanten och Socialdemokraterna själva är beredda att föreslå. Då visar det sig att ni står bakom samma skollagsbestämmelse som vi föreslår. Jag vill se om ni föreslår en permanentning av konjunkturstödet. Det tror jag inte att ni kommer att göra. Det är lätt att stå och veva mot regeringen, men inom någon vecka kommer sanningens minut också för interpellantens parti när man ska ange hur mycket pengar man själv är beredd att avsätta till kommunsektorn nästa år. Jag delar uppfattningen att fritis ska ha en hög kvalitet. Det finns anledning att vara bekymrad på en del punkter där, men det är kommunernas ansvar. Hela systemet är uppbyggt så att Skolinspektionen granskar, riktar kritik och skickar över rapporterna till berörda kommuner som ska rätta till det. Det är så systemet är uppbyggt. Det är inte jag som har bestämt det, utan det är interpellantens parti som har bestämt att det är kommunernas ansvar.
Maryam Yazdanfar (S)
Anf. 6 Maryam Yazdanfar (S)
Fru talman! Jag tycker att det är otroligt tråkigt att varje gång som oppositionen försöker påtala brister som finns i samhället få höra att regeringsföreträdare hittar anledning att inte se dessa brister. Man hittar framför allt argument som att det var värre förr eller kommer att bli värre i framtiden. Jag satt inte i Sveriges riksdag under den tid som utbildningsministern hänvisar till, men jag kan säga att jag inte är speciellt stolt över de försämringar som skedde inom fritisverksamheten när mitt parti hade ansvaret. Jag skulle vilja höra utbildningsministern säga så här: Nej, det är inte så bra. Jo, jag tror att jag som har mest makt i skolan i hela Sverige kan vidta en hel del åtgärder som gör att det inte behöver bli värre, utan jag har tydliga visioner om hur det ska bli bättre. En sak kan jag säga: Den här regeringens största prioritering har varit skattesänkningar. Vi kommer aldrig någonsin att ge oss in i matchen och försöka vinna över den här regeringen i att föreslå mest skattesänkningar. Däremot tänker vi ge oss in i fajten om att erbjuda bäst kvalitet i välfärden, och den fajten kommer vi att vinna. I välfärden ingår fritidsverksamheten som en del av en sammanhållen skoldag. Där kan aldrig 12 miljarders nedskärningar och 35 000 borttagna tjänster i kommuner och landsting vara en väg framåt - inte om man har en vision om att bara det bästa är gott nog för de barn som är i fritidsverksamheten.
Jan Björklund (Fp)
Anf. 7 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Nu hävdar interpellanten att Socialdemokraterna kommer att föreslå ytterligare 12 miljarder i statsbidrag till kommunerna nästa år. Mitt svar på det är att det får vi väl se när motionen läggs fram. Det är inte alldeles säkert att det är interpellanten själv som avgör den frågan. Ska ni göra det får ni höja skatten ordentligt för vårdbiträden och andra. Vi får väl se om ni går till val på det. Interpellanten tog upp en fråga som också förtjänar att kommenteras, nämligen att fritidshemmen i rätt liten grad har mellanstadieelever inskrivna hos sig, alltså barn i åldern tio till tolv år. I frågan finns underförstått att detta missköts av kommunerna och att det är därför det ser ut som det gör. Jag är inte övertygad om att det beror på misskötsel. Både som kommunalpolitiker och förälder ser jag att intresset bland både föräldrar och elever för att barnen ska vara på fritis när de kommer upp i elva- till tolvårsåldern är mycket begränsat. Det beror på ett antal saker. Själva skoldagen med undervisningstid och lektionstid är längre när barnen går i mellanstadiet. Då blir det inte så mycket tid över för att vara på fritis. Det är det ena. Föräldrarna vill då inte betala avgiften för en mycket kort tid, och mellanstadiebarn tycker ofta att fritidshemmen är mer anpassade för de små barnen och tycker inte att de hör hemma där. Men om kommuner inte alls lever upp till sina åligganden enligt skollagen är det naturligtvis fel. Då ska kommunerna få kritik för det. Jag tror dock att även de kommuner som är mycket aktiva och erbjuder detta finner att deltagandet i fritis hos mellanstadieelever är mycket begränsat. Det är inte kommunens fel, utan det beror på att föräldrar och elever är mindre intresserade av fritidshem när barnen kommer upp i den åldern. Jag delar interpellantens syn på att fritidshemmen är viktiga. Jag delar synen att det finns problem på sina håll. Det har också visats i myndigheternas rapporter, men det är ändå kommunernas ansvar. Jag har inte uppfattat något förslag från interpellanten som innebär att staten skulle ta något ökat ansvar för det hela. Det är bra att vi är överens på den punkten.

Intressenter

Besvarad av

Jan Björklund
Jan Björklund

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.