IP283

Interpellation 2001/02:283 av

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-03-04
Anmäld: 2002-03-12
Besvarad: 2002-03-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

IP283

Debatt

(9 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:283

Webb-tv: IP283

Protokoll från debatten

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 9 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Ulf Nilsson har frågat mig om jag av- ser att vidta några åtgärder för att skapa klarhet i nu gällande lagstiftning om åtgärder mot skolk. Han frågar också om jag avser att vidta några åtgärder för att stärka skolans befogenheter att agera vid brott mot skolans regler. I likhet med Ulf Nilsson anser jag att det är myck- et viktigt att skapa en miljö i skolan som gör att ele- verna trivs och som motverkar skolk. Skolk är ofta symtom på en underliggande problematik som behö- ver hanteras ur ett brett elevvårdsperspektiv. I skolla- gen anges att barn som är bosatta i Sverige har skolp- likt i grundskolan. Skolplikten motsvaras av en rätt till utbildning för alla elever. I enlighet med detta har alla skolor ett självklart ansvar för att förebygga och följa upp elevers frånvaro. Jag anser det också viktigt att man i skolan utarbetar klara och konsekvent till- lämpade normer och regler för hur alla på skolan ska möta varandra med respekt och för att skapa studiero. Utgångspunkten bör här vara samtal med både elever och föräldrar om etik och moral utifrån läroplanens grundläggande värderingar. De allra flesta skolor har också egna ordnings- och trivselregler. Om inte skolans regler följs kan grundskoleför- ordningens bestämmelser om disciplinära åtgärder mot elever bli aktuella. Dessa regler är uppbyggda så att den aktuella åtgärden bör anpassas till hur allvar- ligt elevens olämpliga uppträdande är. En av de åt- gärder som kan vidtas är att låta eleven stanna kvar i skolan under uppsikt högst en timme efter skoldagens slut. Det är emellertid av största vikt att man alltid prövar från fall till fall vilken åtgärd som är motive- rad. Sambandet mellan orsak och verkan är mycket viktigt bl.a. ur rättssäkerhetssynpunkt för eleven. Som en yttersta åtgärd om en skolpliktig elev inte fullgör sin skolgång och detta beror på att elevens vårdnadshavare inte har gjort vad på dem ankommer för att se till att detta sker, har kommunen möjlighet att vitesförelägga vårdnadshavarna. Ulf Nilsson har i sin interpellation tagit upp några specifika fall som blivit uppmärksammade. Som utbildningsminister kan jag inte gå in och ta ställning i enskilda fall. Skolan är ett område som berör och engagerar alla. Att vissa ärenden uppmärksammats och kommenterats flitigt är en naturlig följd av detta men innebär dock inte med automatik att gällande regelverk är i behov av förändring. Bestämmelserna om disciplinära åtgärder mot elever är föremål för översyn i det arbete som 1999 års skollagskommitté utför. Kommittén ska avlämna sitt slutbetänkande senast den 16 december 2002. Jag vill inte föregripa kommitténs arbete och avser därför inte att nu ta några initiativ med anledning av Ulf Nilssons interpellation.

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 10 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Jag vill tacka utbildningsministern för svaret. En orsak till min interpellation i dag är att det råder en väldigt stor oklarhet om vilka befogenheter en skola har när det gäller att bekämpa skolk. En annan orsak är att jag tror att många faktiskt vill veta vad utbildningsministern egentligen tycker. Vilka befogenheter borde en skola ha? Därför är det synd att ministern bara hänvisar till en kommitté som ska vara färdig med sitt arbete i december. Det är också synd att de som vill veta politikernas åsikt före valet inte får svar. Alla som arbetar i skolan vill nog veta vilken grundinställning styrande politiker har när det gäller att komma till rätta med olika problem i skolan. Jag tycker inte att utbildningsministern grundatti- tyd är klar när jag nu hör svaret. Utbildningsministern säger att han håller med mig om att skolans miljö ska vara sådan att eleverna trivs och inte skolkar. Han säger också att skolan har ett ansvar för att följa upp elevers frånvaro. Där är vi överens. Men när det gäl- ler vad skolan ska ha rätt att göra blir ministerns svar otydligt. Utan att nu gå in på alltför lagtekniska finesser har jag och Folkpartiet en väldigt klar principiell inställ- ning, nämligen att skolan helt enkelt måste ha rätt att kräva att elever som skolkar tar igen vad de har mis- sat. Ett sådant krav är bra för den som skolkar, och det är bra för andra elever som redan följer skolans regler. Det kan handla om kvarsittning tillsammans med lärare som hjälper eleven att läsa i kapp. Det kan handla om extra hemuppgifter eller om att läraren efter samtal med eleven konstaterar att det inte be- hövs någon åtgärd just den här gången. Men det är viktigt att skolan har befogenhet att göra det som för tillfället verkar vara det bästa. Om skolan anser att en elev behöver en timme mer en vecka på grund av skolk borde det vara en självklarhet att både föräldrar och elev får rätta sig efter det. Men i dag är det inte så. Det exempel som jag tog upp i interpellationen vi- sar att lärare och rektorer lever i osäkerhet om vad de egentligen har rätt att göra. Jag har läst Skolverkets kritik av en skola som beslutat om kvarsittning som en generell åtgärd mot skolk. Jag måste erkänna att jag inte blir klok på om det är tillåtet att tillämpa kvarsittning som en generell åtgärd eller inte. Jag har läst Skolverkets kritik av en skola som hotade att vitesförelägga föräldrar som inte såg till att barnen kom till skolan. Jag blir inte heller då klok på om skolan verkligen har rätt till detta eller inte. Denna osäkerhet gör att lärarna inte känner att de har stöd när de försöker få eleverna att följa grundläggande regler. Den här osäkerheten ger också helt fel bud- skap till alla elever som naturligtvis konstaterar att man kan bryta mot regler utan att det händer någon- ting. Denna osäkerhet gör att skolplikten, som är till för att garantera att alla får rätt till skolgång även om föräldrarna struntar i den, urholkas. När jag läste om ett förslag att erbjuda skolkande elever pengar för att de ska delta i någon form av organiserad utbildning trodde jag först inte att det var sant. Men det var det. Är det då detta budskap som vi ska skicka ut, att skolan är så tråkig att du ska få betalt för att gå där? Utan att gå in på detaljer skulle jag vilja ha ett be- sked från utbildningsministern, oavsett vad en kom- mitté kommer fram till i höst och oavsett vad Skol- verket säger i dag. Anser Thomas Östros att skolan ska kunna bestämma om kvarsittning för skolkande elever? Anser Thomas Östros att skolan ska kunna bötesbelägga föräldrar som inte ser till att barnen kommer till skolan? Detta är två frågor som inte är så svåra att besvara tydligt.

Per Bill (M)

Anf. 11 Per Bill (M)

Fru talman! Ulf Nilsson har ställt ett par viktiga frågor, men jag håller med Ulf Nilsson om att det inte är särskilt mycket till svar med substans utan i stället hänvisningar till en utredning som borde ha varit färdig för länge sedan. Fru talman! Skolk är en följd av att elever inte trivs eller att de har någon typ av problem. Detta kan bero på utslitna och trötta lärare som inte inspirerar. Det kan bero på trista skolmiljöer. Det kan bero på problem hemma. Det kan bero på gängbildning och att man är på glid in i större och större problem. Fru talman! Visst kan kvarsittning vara en metod. Men jag tror att finns många andra som vi borde diskutera och som vi ska diskutera oavsett om det finns någon utredning för tillfället. I vuxenvärlden är det så att om man är borta en vecka från jobbet behöver man ett sjukintyg från en läkare. Kanske vore det en god idé om en elev är borta motsvarande tid att hon eller han fick gå till elevhälsovården. Det tror jag är ett bra förslag ur synvinkeln att man där har professionella människor som dessutom har tystnadsplikt och där den skolande eleven skulle kunna ha en möjlighet att faktiskt få hjälp med sina problem och kanske komma tillbaka på rätt spår. En annan självklar sak är naturligtvis att det ska vara en tidig kontakt med föräldrarna så att de vet om att skolk förekommer. Jag tror också att man ska överväga om man på gymnasienivå faktiskt ska hålla inne hela eller delar av studiebidraget. Det kan de ju få tillbaka sedan när de tenterar upp sina betyg och dessutom visar att de är i skolan. Dessutom tror jag att det är god idé att göra det möjligt för de skolor som så önskar att registrera närvaro på elevernas betyg. Så visst finns det många frågor som vi skulle kun- na diskutera och debattera här. Jag höll på att säga att det är särskilt viktigt eftersom vi har ett betänkande som just handlar om elevers hälsa och där vi faktiskt skulle ha kunnat väva in den här typen av resone- mang och pekat på de möjligheter som t.ex. skolhäl- sovården skulle kunna vara.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 12 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Ulf Nilsson säger att hans grundin- ställning är att vi har rätt att kräva av eleven att ele- ven tar igen vad han eller hon har missat. Det tycker jag också är en mycket bra grundinställning. Det viktiga och centrala är att eleven får den kunskap som han eller hon behöver under sin utbildning för att sedan kunna gå vidare till yrkesliv eller till vidare studier. Ulf Nilsson pekar på två olika konkreta me- toder, kvarsittning som en metod och extra läxor som en annan metod. Jag håller helt med om att det är fullt möjliga verktyg. Det som inte är möjligt, vare sig i skolan eller någon annanstans i vårt samhälle, är kollektiva bestraffningar där eleverna inte ses som individer. Det är ett väldigt automatiskt verkande system där eleverna inte får chansen att argumentera om de har rimliga skäl. Det är också viktigt att Skolverket är väldigt tydligt i tillsynen så att vi inte får en sådan utveckling. Det skulle vi aldrig acceptera i samhället i övrigt. Menar Ulf Nilsson att vi ska acceptera kollek- tiv bestraffning i skolorna? Ulf Nilsson pekar på en kommun som diskuterar att ge pengar till skolkande elever. Jag tror att jag blev lika förvånad som Ulf Nilsson när jag läste om förslaget. Det är ett borgerligt förslag i en borgerligt styrd kommun. Det ska bli intressant att se hur ni på den borgerliga sidan själva kommer att reda ut den typen av idéer. Jag tycker inte att detta kan vara ett huvudspår. Det kan inte vara det som är drivkraften till att öka närvaron i skolan. Men det är som sagt en borgerlig kommun, och jag är mycket nyfiken på hur Ulf Nilsson tänker just i den frågan och inte minst vad Folkpartiet tycker om den typen av förslag. Per Bill lyfter fram några intressanta exempel på hur man kan göra elevhälsovården väldigt aktiv i att bekämpa skolk. Jag tycker att det finns skäl att tänka vidare och se hur kontakterna med just elevhälsovår- den kan stärkas. Det är viktigt att man där tidigt fång- ar upp elever som visar tendenser till att tappa skol- lusten och som inte går på lektioner, för det är natur- ligtvis en väldigt allvarlig utveckling. Jag är, precis som Per Bill, inte säker på att straf- fet fungerar i första hand. Det kan också behövas stödjande åtgärder i ett tidigt skede. Vi har en Skollagskommitté som arbetar med att se över vår lagstiftning. Det kan inte vara ett skäl att säga att allt av vikt ska brytas loss från Skollags- kommittén bara för att vi är inne i en valrörelse. Vi har ju tidigare diskuterat varför Skollagskommittén har blivit försenad i sitt arbete. Det beror på mycket allvarliga omständigheter. Det är ett dödsfall och det är sjukdom i kommittén som har gjort att man natur- ligtvis har tappat en hel del i arbete. Det finns också önskemål från många delar av skolvärlden att låta Skollagskommittén få samordna sina förslag med Gymnsiekommittén. Bl.a. har de två starka lärarfacken vänt sig till regeringen med en önskan om att vi ska ge dem längre tid. I sak finns det alltså mycket goda skäl för att de har mer tid att ar- beta. Under tiden lever vi inte i ett laglöst tillstånd. Däremot lever vi i ett rättssamhälle. Det innebär att man inte får använda bestraffningsåtgärder på ett sätt som vi aldrig skulle acceptera i övriga samhället, t.ex. i kollektiv form.

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 13 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Jag håller naturligtvis med Thomas Östros om det negativa med kollektiva bestraffningar. Frågan är om skolan i dag har rätt att säga att en elev måste stanna kvar på grund av att han eller hon har ogiltig frånvaro. Det är ingen kollektiv bestraffning, utan det är helt enkelt ett beslut om att eleven ska ta igen tiden med hjälp av lärare. Detta har jag inte blivit klok på om skolan har rätt att göra när jag har läst Skolverkets yttrande om olika skolors agerande. Exemplet med pengar till skolkande elever för att få dem att över huvud taget komma till skolan var en av de saker som faktiskt inspirerade mig till den här interpellationen. Jag tänkte att om det är så oklart vad man kan göra för att komma till rätta med elever som bryter mot skolans regler att man måste ta till en så desperat åtgärd är det väldigt, väldigt tråkigt, oavsett vad det är för politisk majoritet i kommunen. San- ningen är att oavsett om det handlar om skolk eller om någonting annat, känner fortfarande inte de som arbetar i skolan att de har tillräckligt stöd från politi- ker och från myndigheter. Just i dag diskuterar vi skolk, en annan dag dis- kuterar vi mobbning. När skolor försöker att upprätt- hålla de grundläggande gemensamma reglerna upp- står det alltid, som vi har märkt, en diskussion om huruvida skolan verkligen har rätt att göra det ena eller det andra. I avvaktan på en elevvårdskonferens stänger en skola tillfälligt av en elev som misshandlat kamrater, och då får skolan kritik för det. En annan skola be- stämmer som sagt att skolkande elever ska sitta kvar en timme och får kritik för det. En tredje skola anser att en elev som regelbundet förstör lektionerna borde gå några månader i kommunens resursskola men får inte besluta om det mot elevens vilja. Jag tror att alla förlorar på att skolan har så små möjligheter att agera i plötsligt uppkomna situationer och vid mer djupliggande problem. De vanliga ele- verna utan större problem förlorar på det, men inte minst de elever som har problem förlorar verkligen på det. Frågan är då, oavsett Skollagskommitténs arbete, i vilken riktning Thomas Östros nu vill gå. Jag har ställt två frågor i min interpellation. Den första frågan är: Vill Thomas Östros stärka skolans befogenheter? Den andra är: Anser han att det behövs mer klarhet i hur man ska tolka nuvarande lagstiftning? Jag uppfattar att han inte vill yttra sig om huruvi- da han anser att skolan behöver större befogenheter eller inte, utan det ska, som sagt, Skollagskommittén yttra sig om i december. Men för dem som tycker att skolan är en viktig valfråga hade det naturligtvis varit bra att få en aning om vad ministern tycker redan nu. När det gäller den andra frågan om att klarlägga hur dagens regler egentligen ska tolkas får vi heller inget besked. Det hade ändå varit enklare för Thomas Östros att ge direktiv till någon form av utredning för att klarlägga hur dagens regler ska tolkas. Det hade rätat ut ett stort antal frågetecken ute i skolorna, för det är inte roligt för lärare och rektorer att hela tiden gå på slak lina och behöva vara rädda för kritik när de försöker arbeta mot skolk, mobbning och våld.

Per Bill (M)

Anf. 14 Per Bill (M)

Fru talman! Låt mig instämma i mycket av det som Ulf Nilsson säger om att man måste ge kommu- nerna större möjligheter att pröva olika metoder, och då tror jag på både förebyggande metoder och rimliga straff. I det sammanhanget vill jag säga att kollektiv bestraffning ställer jag mig absolut inte bakom. Det man inte tillåter när det gäller vuxna ska man absolut inte tillåta när det gäller elever i skolan. Jag vill ta upp något som jag tror är en missupp- fattning, nämligen att det skulle vara ett borgerligt förslag att elever ska ha betalt för att de inte ska skol- ka. Såvitt jag vet är det ett tjänstemannaförslag som ännu inte har någon politisk förankring. Det är åt- minstone den uppgift som jag har fått. Låt mig i den frågan också säga att det skulle ge en oerhört felaktig signal till alla som kan vara minst lika skoltrötta som de som skolkar om de upplever att de som skolkar mycket helt plötsligt får betalt för att vara i skolan, medan de som bara skolkar lite och de som inte skol- kar alls inte får betalt. Det här är en tokig idé. Jag hoppas att den inte kommer längre än från skrivbordet till papperskor- gen.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 15 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Att förebygga och förhindra skolk är en väldigt viktig uppgift för skolan. Framför allt me- nar jag att vi från riksdagens sida ska visa respekt för professionen, läraryrket, när det gäller arbetet med att både förebygga och förhindra skolk. Det är ingen tvekan om att det också finns sank- tionsmetoder för skolorna att använda sig av. Jag menar att det är tydligt skrivet att man får göra det. Det behöver det inte råda någon tvekan om. Men det är väl alldeles klart, och jag tror inte att Ulf Nilsson egentligen tycker något annat, att om man går in på en väg som innebär disciplinära påfölj- der för enskilda elever, måste man också vara beredd på att en sådan maktutövning måste granskas. Vi måste ha myndigheter som är mycket aktiva i att se till att rättssäkerheten upprätthålls. Jag blir orolig när jag lyssnar på Folkpartiet, kan- ske inte alltid när jag lyssnar på Ulf Nilsson men på andra framträdande företrädare i den folkpartistiska skoldebatten, som lägger en sådan tyngdpunkt vid straffet som pedagogisk metod att de alldeles glöm- mer bort rättssäkerheten. Vill man lägga ytterligare tyngdpunkt vid straff i skolan, måste man inse att då måste man lägga väldigt mycket tyngdpunkt också på rättssäkerheten i skolan. Ibland får jag intrycket att Folkpartiet är intresse- rat av att på det här viset sakta men säkert föra in ett slags domstolsväsende i skolan. Jag är inte säker på att det är rätt väg att gå för att skapa en miljö i skolan som befrämjar lusten att läsa och lusten att skaffa sig kunskaper. Jag menar att det är väldigt viktigt med ordning och reda i skolan, att man på varje skola skapar re- gelverk som är tydliga både för elever och för föräld- rar och att man gärna involverar elever och föräldrar i att skapa dessa normer och regler i skolan. Jag menar att man också i de yttersta fallen måste ha möjlighet att ta till disciplinära åtgärder. Men om Ulf Nilsson talar om riktning så vill jag inte bidra till en riktning som för in mer av strafftänkande i skolan. Jag tror inte att det är rätt väg att gå. Däremot finns det möjlighet till disciplinära åtgärder i dag. Vi kan titta på vad Skolverket har sagt de gånger då de har kritiserat användningen av kvarsittning - som i sig är en tillåten åtgärd. Det är t.ex. i de fall där kommunen har haft kvarsittning med inslag av kollektiva lös- ningar. Där har Skolverket gått in och sagt att det här inte är förenligt med författningen. Den osäkerheten ska inte behöva finnas kvar en dag ute i skolan, alltså om att kollektiva bestraffningar inte är tillåtna. Då blir Folkpartiet nervöst och tycker att - herre- gud, här har man inte befogenheter att bestraffa som man vill. Jag tycker att det är sunt och bra att de på Skolverket är beredda att i alla de fall där de gör en tillsyn också peka på när elevens rättssäkerhet ställs åt sidan. Det är riktigt att både möjligheten till kvarsittning, reglerad i förordningen, och också vitesföreläggning av föräldrar finns. Men menar Folkpartiet att vitesfö- reläggning ska bli en väldigt vanlig metod? Eller menar Per Bill att indragna studiebidrag ska bli en vanlig metod? Är det ett sätt att stötta familjer som kanske också har en del ekonomiska bekymmer? Jag är inte säker på att det är den bästa vägen att gå. Det bör finnas disciplinära åtgärder som man får använda. Dessa finns reglerade i våra förordningar. Vi ser över detta i Skollagskommittén och undersöker om det behöver göras skärpningar. Det får inte råda någon tvekan om att använder man sig av dessa åt- gärder måste också elever och föräldrar känna att det finns en grundläggande rättssäkerhet och en myndig- het som är beredd att upprätthålla den.

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 16 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Det finns många orsaker till att elever skolkar. Det allra viktigaste, det är vi väl alla över- rens om, är att skolan ska vara så trygg, rolig och inspirerande att eleverna verkligen vill vara med på lektionerna. Men som jag har sagt flera gånger i andra sammanhang behövs det också någon form av kon- sekvenser om man inte följer gemensamma regler. Att ställa krav är att bry sig om och engagera sig, och unga människor vill att vuxna engagerar sig. Att inte ställa krav är att vara likgiltig. Sedan är det en helt annan sak att vi naturligtvis också är överens om att skolans myndighetsutövning ska kunna granskas och enskilda fall överprövas. Men vi har ju haft en jättediskussion i Sverige de senaste åren där skolor mycket kraftigt har kritiserats så fort de har försökt vidta åtgärder. Jag var på besök vid en grundskola i Skåne så sent som i förra veckan. I den kommunen hade man byggt upp en resursskola för elever som av olika anledning- ar behövde en annorlunda undervisningsmiljö. Det handlade bl.a. om elever som skolkar, och som därför förrycker hela det gemensamma arbetet. Det handlade också om några som gjort sig skyldiga till mobbning. Målet med den här resursskolan var att man så småningom skulle komma tillbaka till den vanliga skolan. Den fungerade också ganska bra. Men här kommer vi i den situationen att om eleven motsätter sig detta, och föräldrarna kanske totalt struntar i hur det går för eleven i skolan, kan inte skolan helt enkelt fatta ett beslut trots att en massa andra elever blir lidande. Jag anser att skolan ska kunna fatta sådana beslut även om de besluten naturligtvis alltid ska kunna granskas. Det är ju klart att om föräldrarna inte alls bryr sig om hur det går för barnet i skolan och kanske själva lever i missbruk och kriminalitet står vi inför en soci- al situation som kräver många olika insatser. Det kan inte bara skolan klara av. Men skolan måste ändå i det enskilda fallet kunna vidta åtgärder - både för att skydda alla andra elever och för att hjälpa den elev som har problem. Det är här jag fortfarande efterlyser ett tydligt budskap från utbildningsministern, från Skolverket och från andra ansvariga politiker för att arbetet mot skolk, mobbning och våld ska bli framgångsrikt. Jag tycker inte att det kommer något sådant tydligt bud- skap.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 17 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Disciplinära åtgärder ska inte bara kunna granskas. De måste också kunna överprövas. Det är väldigt viktigt. Jag tror att ni i Folkpartiet måste ta en rejäl genomgång av vilken politik ni nu vill införa i skolan. Förstår ni inte att man också måste se till elevens rättssäkerhet? Så mycket tyngd får man inte lägga på bestraffningsvägen att man ser det som ett bekymmer om myndigheterna kontrollerar att det sker enligt det regelverk som riksdag och rege- ring har satt upp. Detta regelverk ska ta hänsyn till att det finns fall där man måste tillgripa disciplinära åtgärder såsom kvarsittning eller i enstaka fall vites- föreläggande men också till att det, om man använder sig av dessa metoder, måste ske i enlighet med grundläggande rättsprinciper. Här blir jag lite orolig över den väg som Folkpar- tiet nu har tagit. De strävar efter att på ett lite popu- listiskt vis visa på några enkla verktyg men bryr sig inte tillräckligt mycket om enskilda elevers och för- äldrars rättssäkerhet. Jag menar att kampen mot skolk är en väldigt viktig uppgift för skola och för föräldrar. Naturligtvis ligger det också väldigt mycket i elevens egenintresse. Det ska ske genom förebyggande arbete men också, i de fall där det krävs, genom att man vidtar disciplinära åtgärder. Jag vill inte ställa upp på den väg som Folkpartiet ett flertal gånger har målat upp, där bestraffning blir det huvudsakliga pedago- giska verktyget i skolan. Jag tror att det vore mycket olyckligt.

Intressenter

Frågeställare

Nilsson, Ulf (fp)

Besvarad av

utbildningsminister Thomas Östros Socialdemokraterna