skador och risker vid värnpliktstjänstgöring

Interpellation 2000/01:454 av Lilliehöök, Anna (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2001-04-27
Anmäld: 2001-05-08
Besvarad: 2001-05-11

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 27 april
Interpellation 2000/01:454
av Anna Lilliehöök (m) till försvarsminister Björn von Sydow om skador och risker vid värnpliktstjänstgöring

Att göra värnplikten innebär risk. Statistiken visar att under värnpliktstjänstgöring är skador än mer vanliga än i de farligaste yrken. Försvarets arbete med säkerhet, riskhantering och systematiska åtgärder för att förebygga skador måste prioriteras och ansträngningarna i detta avseende får aldrig mattas. Olyckor kommer trots detta att kunna inträffa och då måste mycket stora krav kunna ställas på beredskapen att hantera dessa situationer.

Värnpliktssystemet som sådant innebär risker. Varje år rycker nya unga och oerfarna män in för att utbildas i att hantera vapen och tekniskt avancerad utrustning. Skadefrekvensen har tyvärr inte minskat som i övrig verksamhet. Statistiken över anmälda olyckor visar att risken för värnpliktiga är sex gånger så hög som genomsnittet för övriga förvärvsarbetande. Inom övriga områden har skadefrekvensen sjunkit radikalt. T.ex. sjönk skadefrekvensen för män med 60 % mellan 1988 och 1993, medan den är kvar på hög nivå för värnpliktiga. Risken är dubbelt så hög som för dem som arbetar med brand och räddningstjänst. Då räknar man ändå med att bara hälften av alla olyckor anmäls.

Karriärutveckling och utbildningssystem gör att utbildningsbefäl ofta ska byta befattning och tjänstgöringsort. Med de stora förändringar som nu pågår inom Försvarsmakten ökar risken med olika omflyttningar, förbandsnedläggningar och neddragningar som leder till vakanser och hög personalomsättning bland befälen som ska utbilda de värnpliktiga. Jag har under året fått kännedom om ett antal förband där vakanserna har varit mycket höga, i vissa fall uppemot en tredjedel. Detta riskerar att vi kan få betydligt ökade risker vid genomförande av utbildningar och övningar.

När väl olyckan är framme måste situationen kunna hanteras på ett bra sätt. Försäkringssituationen är i dag en snårskog och möjligheterna till ersättning, som i övrigt i vårt försäkringssystem, beroende av inkomster utanför värnplikten. I detta avseende innebär Pliktutredningens förslag en förbättring med en garanterad sjukpenningnivå. Ansvarsfrågorna vid olyckor är mycket komplicerade. Försvarsmakten har t.ex. strikt skadestånd när någon utanför Försvarsmakten blir skadad men detta gäller inte när en värnpliktig som tjänstgör inom försvaret skadas. Ansvarsfrågorna om vållande vid olyckor kan leda till processer mellan många parter, såsom försvaret, polisen, åklagare och rättsväsende är inblandade, men inte den som lidit skadan. När ansvars- eller försäkringsregler är oklara nödgas kanske den skadade eller anhörige begära skadestånd den rättsliga vägen och kommer då att stå i motsatsställning till Försvarsmakten. Det ska tilläggas att det ofta är utomordentligt svårt att få ett helhetsgrepp om vilka regler som gäller. Det går visserligen att få rättshjälp, men detta blir en klen tröst. Skulle det vara så allvarligt att den skadade omkommer, så är det svårt för de anhöriga att få rätt hjälp. I dessa situationer kan det vara svårt för den enskilde, när Försvarsmakten samtidigt utgör motpart och den enskilde stöd.

Jag har träffat ett antal personer som skadats och anhöriga till personer som skadats under plikttjänstgöring eller utlandstjänstgöring. Många av dessa har varit utomordentligt pressade av situationen. De har känt sig övergivna, upplevt det svårt att finna stöd och någon som helt står på deras sida. Staten med många olika företrädare, Försvarsmakten och övriga inblandade myndigheter, uppfattas ofta i motsatsställning till den enskilde. Statens agerande uppfattas ofta som i första hand syftande att skydda statens intresse och inte den enskildes intressen.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till försvarsministern:

1. Ämnar försvarsministern stärka stödet till skadade och anhöriga?

2. Vilka initiativ ämnar försvarsministern vidta för att tydliggöra försäkringssituationen för värnpliktiga och deras familjer?

3. Vilka åtgärder ämnar försvarsministern vidta för att försvaret ska kunna tillförsäkras tillräckliga resurser för att vakanser och omflyttningar i nuvarande ekonomiskt pressade situationer inte ska leda till ökade risker i samband med utbildning och övningar?

Debatt

(6 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2000/01:454

Webb-tv: skador och risker vid värnpliktstjänstgöring

Protokoll från debatten

BJÖRN VON SYDOW (Försvarsmi)

Anf. 7 BJÖRN VON SYDOW (Försvarsminister)

Herr talman! Frågan om att ersätta de 90 garanti- dagarna, de tre månaderna, med en förlängd föräldra- försäkring har vi inte tagit ställning till. Vi har sagt att vi ska bygga ut föräldraförsäkringen - nu talar jag om det socialdemokratiska partiets ställningstagande - till 15 månader. Därutöver bör det finnas tre måna- ders garantidagar för att skapa ett flexibelt utrymme för unga föräldrar att kombinera arbete eller studier med ledighet med sina barn. När det gäller den andra frågan vill jag inte gå in i en diskussion om kollektivavtalens tecknande. Rent generellt tycker jag att det är bra om arbetsgivare kan skapa förutsättningar för unga pappor men också unga mammor att vara lediga med en bra kompensa- tion. Samtidigt vet jag att i det här fallet handlar det om helheten på den delen av branscharbetsmarkna- den.

ANNA LILLIEHÖÖK (M)

Anf. 8 ANNA LILLIEHÖÖK (M)

Herr talman! Johnny Gylling har ställt följande frågor: Vad tänker jag göra för att, som Johnny Gylling uttrycker det, komma till rätta med kommunstödet? Vad avser jag att göra för att upphäva prismono- polet på accessnäten? Hur ämnar jag följa upp ambitionerna att hela landet ska få tillgång till bredband inom några år? När det gäller den första frågan löper införandet av de olika stödformerna tidsmässigt enligt de inten- tioner som redovisades i den s.k. IT-propositionen (prop. 1999/2000:86). Av propositionen framgick att stöden först skulle konkretiseras. Vidare framgick av propositionen den tidpunkt när stöden avsågs börja gälla. Skattereduktionen och ett av de stöd som läm- nas till kommuner har därför utretts, remitterats och riksdagsbehandlats. En lag om skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakom- munikation trädde i kraft i januari 2001. Lag om kreditering på skattekonto av stöd till kommuner för anläggande av lokala telenät och för- ordning om stöd till kommuner för anläggande av telenät trädde även de i kraft i januari i år. Det andra stödet som kan lämnas till kommuner, till ortssam- manbindande nät, har nyligen remissbehandlats och de synpunkter som framförts bereds för närvarande. Någon förordning för detta stöd har inte trätt i kraft ännu eftersom remissbehandlingen just avslutats. Vissa remissinstanser har framfört att kraven på kommunal medfinansiering bör sänkas, en synpunkt som jag tar på stort allvar. Detta gäller även den första förordningen om stöd till kommuner, den som trädde i kraft i januari i år. Johnny Gylling säger också att staten inte ska sty- ra val av teknik, vilket jag instämmer i. Staten bör inte i detalj peka ut tekniska lösningar. Det är för tidigt att dra några slutsatser av hur stö- den kommer att nyttjas. Ett av stöden har ju dessutom inte trätt i kraft ännu. Svaret på Johnny Gyllings första fråga är därför att jag tar remissinstansernas synpunkter på stort allvar vid utformningen av för- ordningarna. Mitt svar på Johnny Gyllings andra fråga är att Telias accessnät redan har öppnats genom den EG- förordning som trädde i kraft vid årsskiftet 2000/01. EG-förordningen om local loop unbundling tar över svensk lag. Regeringen har utsett Post- och telestyrel- sen till tillsynsmyndighet för frågan i Sverige. Slutligen när det gäller Johnny Gyllings tredje fråga, om hur jag ämnar följa upp ambitionerna att hela landet ska få tillgång till bredband inom några år, kommer jag att noga följa de åtgärder som vidtagits för att se att de får avsedd verkan. Det är enligt min mening för tidigt att redan nu dra några slutsatser av hur de olika stöden kommer att nyttjas. Skulle det senare visa sig att åtgärderna inte haft avsedd verkan, får en förnyad analys göras. Sammanfattningsvis fortsätter regeringens arbete med att stimulera IT-infrastrukturutbyggnaden och konkurrensen. Därmed kan vi närma oss visionen om bredband för alla till ett rimligt pris.

BJÖRN VON SYDOW (Försvarsmi)

Anf. 9 BJÖRN VON SYDOW (Försvarsminister)

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret, även om jag tycker att en IT-minister i ett än så länge le- dande IT-land borde kunna ge ett tydligare svar på hur han ämnar arbeta vidare med visionen bredband till alla. Sverige ska ju som första land bli ett informa- tionssamhälle tillgängligt för alla. Det föreslog rege- ringen i IT-propositionen år 2000, och riksdagen ställde sig bakom detta mål. I propositionen prioriterades tre områden: tilliten till IT, kompetensen att använda IT samt tillgänglig- heten till informationssamhällets tjänster. Kristdemo- kraterna delade i stora drag inriktningen i propositio- nen. Det viktigaste är enligt vår mening att slå fast att IT är till för människan, inte tvärtom. Min interpellation fokuserar på bredbandstill- gängligheten. Utan snabb dataöverföring utvecklas inte nya tjänster. Även om många svenskar redan i dag har tillgång till bredband utgör dessa personer ändå en liten del av befolkningen. I tidningen Com- puter Sweden presenterades den 11 april 2001 en undersökning enligt vilken ungefär 2 % i hela Norden beräknas ha bredband. År 2005 väntas den siffran ha stigit till 30 %. I hela Europa beräknas år 2005 10 miljoner hushåll ha bredband, vilket motsvarar 14 % av befolkningen. Vi har alltså väldigt långt kvar till visionen bredband till alla. Om Sverige ska vara först får staten inte ge fel signaler till företag och konsumenter. Jag menar att det gick fel i starten av bredbandsloppet. I en jämfö- relse med ett 100-meterslopp skulle man kunna säga så här: Först fick löparna vänta vid startlinjen tills de blev trötta. Precis före starten satte man in häckar på ba- nan. När starten gått förlängdes loppet från 100 meter till 200 meter. Det säger sig självt att man inte kan göra så inom friidrottens värld, men i politikens värld är allting möjligt. Först funderade Björn Rosengren väldigt länge på vilka spelregler som skulle gälla för mark- naden. Hur mycket skulle staten engagera sig? IT- kommissionen rekommenderade en mycket omfat- tande statlig satsning på fibernät. Regeringen funde- rade, och marknaden väntade. När äntligen den förse- nade IT-propositionen kom, dvs. när startskottet gick, blev det inte alls så som IT-kommissionen rekom- menderat. Det blev ingen jättelik statlig satsning och inte heller en renodlad marknadslösning, utan någon- ting mitt emellan. Vidare lyckades regeringen inte ge klara besked om accessnätet, vilket gjorde att 100-metersloppet förlängdes. Det blev svårare för operatörer att sälja sina tjänster till den enskilde konsumenten. Det är dessa punkter som min kritik bygger på. Jag tycker att regeringen väntade för länge och gav fel signaler till marknaden, och regeringen har fortfarande inte rett ut frågetecknen. Ministern kan kanske utveckla sina svar något i den kommande debatten.

ANNA LILLIEHÖÖK (M)

Anf. 10 ANNA LILLIEHÖÖK (M)

Herr talman! Låt mig börja med att ändå göra det konstaterandet att vi helt följer tidsplanen enligt för- slagen i den proposition som framlades här i riksda- gen. Vi var en månad för sena med att lägga fram propositionen, och som Johnny Gylling kanske erin- rar sig tog det lite tid i skatteutskottet, eftersom man ytterligare ville utreda hur förslaget skulle se ut. Även riksdagens behandling drog alltså ut på ett sätt som vi inte hade räknat med. Man kan dock inte påstå att vi på något sätt har hanterat denna fråga fel tidsmässigt i förhållande till vad vi uttalade i propositionen. Det handlar om att vi lade fram denna en månad för sent. Sedan vill jag säga att det vid den tiden var fråga om att marknaden skulle sköta detta. Kristdemokra- terna, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljö- partiet ansåg att detta inte kan göras enbart av mark- naden. Det fanns partier i riksdagen som ansåg att det här helt skulle skötas av marknaden. Det fanns vidare partier som mer anslöt sig till de diskussioner som fördes i IT-kommissionen om att staten skulle ta ett kraftigt grepp över detta. Det talades då om 60-80 miljarder. Vad vi sade i propositionen - vilket såvitt jag kan erinra mig kristdemokraterna anslöt sig till - var: Marknaden ska styra detta, och marknaden ska ha ett vitt utrymme, med utgångspunkt i avreglering osv. Detta levde också marknaden upp till. Ingen annan part byggde ut så snabbt som marknaden. Men vi sade även, vilket var viktigt, att markna- den inte kommer att bygga ut allt detta. Jag talar nu teknikneutralt. Det kan gälla bredband i form av op- tokabel, i form av radioteknik eller i form av andra tekniker. Det var viktigt att konstatera. Men det är också viktigt att vi därtill satsade ungefär 8 miljarder kronor. För att få ut dessa 8 miljarder måste kommu- ner, individer och andra intressenter på marknaden investera ungefär 9 miljarder. Det innebar en satsning på ca 17 miljarder på de områden där marknaden inte går in. Jag tycker faktiskt att det var en utomordent- ligt bra modell. Resultatet av detta är ännu svårt att avläsa. Vad gäller exempelvis Svenska Kraftnät, som ska bygga ut svartkabel till samtliga kommuner, vet vi att mer än hälften av kommunerna har klarats. Man har hållit på med detta ungefär ett år, och vi har sagt att det ska vara klart efter två år. Sedan är det klart att också de förändringar som nu har skett på marknaden, så att det inte finns sam- ma intresse och kraft på marknaden, påverkar det här, men jag menar att regeringen eller riksdagen inte kan ta helt ansvar för detta. Man får se vad det får för effekter och om andra åtgärder måste vidtas. Jag menar att det är viktigt att göra det konstaterandet. Räknar man både med uppgraderad kabel-TV och med ADSL kommer en mycket stor del av hushållen inom några år att få möjlighet till anslutning med hög kapacitet. Det finns utredningar som har sagt att inte så många människor kommer att vara anslutna till bredbandskapacitet, men det är ändå viktigt att säga att de frågor som har ställts till dem är: Vill du vara kopplad till en sådan? Då har många sagt nej. Vi har aldrig menat att man ska anslutas kollektivt till detta. Man ska ha möjlighet till anslutning om man önskar en sådan, men man ska inte tvingas till bred- bandsuppkoppling.

BJÖRN VON SYDOW (Försvarsmi)

Anf. 11 BJÖRN VON SYDOW (Försvarsminister)

Herr talman! För att konkretisera bredbandsde- batten och lyfta ned den till vardagen vill jag läsa högt ur ett mejl jag fick alldeles innan jag gick hit till kammaren. Det är från en ung svensk enskild företa- gare, som skriver så här: I höstas köpte jag hus på landsbygden. Jag trivs fantastiskt bra med allt utom en sak - min Inter- netuppkoppling. Innan hade jag ISDN. Nu har jag ett vanligt modem som aldrig kommer över 42 bitar per sekund och hela tiden kopplas ned. Jag har letat desperat efter alternativ, men det finns inte någonting. Tele 2 hade bredband via satellit innan, men det har de lagt ned. Jag måste nu skaffa kontor i stan i stället för att använda de utrymmen i huset som hade varit lämpliga. Som det ser ut i dag finns inga tecken på att marknaden kommer att tillgo- dose bredband på landsbygden de närmaste åren. Inte heller statens IT-pengar kommer att skapa bredband på landsbygden. Konsekvensen av det blir att tjänste- och IT-företag måste lämna landsbygden. Det här mejlet visar att det finns ett stort intresse hos många att använda bredband. En företagare som vill flytta ut sin verksamhet och sköta den från landet skulle mycket väl kunna göra det, om han hade fått chansen. Tillbaka till mina konkreta frågor. Regeringen har utrett kommunstödet. Det är ännu inte färdigt hur den sista förordningen till kommunerna ska utformas. De signaler som har getts är att kommunerna inte har råd att betala alla dessa miljarder för att bygga fibernät. Tänker inte ministern ändra på inriktningen av stö- det? Ministern tog upp olika partiers inriktning i frå- gan. Det är riktigt att vi kristdemokrater menade att marknaden kan bygga det mesta av infrastrukturen åt oss, om vi ger tydliga signaler, avreglerar och sätter upp bra konkurrensregler. Det menar vi fortfarande. Men för glesbygden, dit marknaden inte når, måste staten ta ett särskilt ansvar. Vi har föreslagit en annan modell än ministern vad gäller skattereduktion för enskilda hushåll. Vi menar att 8 000 kr är mycket att betala för en installation i sitt hem. Vi hade hellre föreslagit ett avdrag på mellan 1 000 och 8 000 kr. Det tror vi hade gynnat utvecklingen betydligt mer. Min andra fråga gäller accessnätet. Visst är det bra att ministern deklarerar tydligt att EG- förordningen gäller och att accessnätet ska vara öp- pet. Ministern har ansvar för Post- och telestyrelsen, som är tillsynsmyndighet. Hur bevakar ministern att det inte förblir ett prismonopol på accessnätet? Min tredje fråga gällde visionen om bredband till alla. Regeringen har inte varit teknikneutral, trots att ministern säger det. Det talas hela tiden om ett fiber- nät. Det ska byggas fiber överallt. Nu utvecklas annan teknik också mycket snabbt, bl.a. när det gäller koppartråd och elkabel. Ministern får gärna utveckla svaret.

ANNA LILLIEHÖÖK (M)

Anf. 12 ANNA LILLIEHÖÖK (M)

Herr talman! Den företagare som har skrivit mej- let till Johnny Gylling kan söka skattereduktion. Fö- retagaren kan också vända sig till kommunen när det gäller stöd, med utgångspunkt från de 8 miljarder som staten delar ut i olika stöd. Jag skulle tro att det blir mycket billigare och bättre för företagaren att han skaffar ett kontor i stan. Vi har lämnat mycket tydliga signaler. Vi har talat om vilka frågor vi stöder. Resten får marknaden klara av. Det kan inte ha ifrågasatts av marknaden. Arbetet har heller inte stoppats upp efter det att vi lade fram propositionen. Att det har stoppats upp inom IT- branschen i dag har mer att göra med andra mark- nadsförändringar. Det är Post- och telestyrelsen som handlägger frå- gan om accessnät. Den ser över frågan nu. Det finns en lagstiftning som säger att accessnätet ska öppnas. Post- och telestyrelsen ser över hur det ska ske och hur man ska betala. Den återkommer till det. Jag vill meddela en nyhet till kammaren. Det som har framförts från kommunerna om att de får betala för stor del tar jag på stort allvar. Jag tänker föreslå att regeringen sänker medfinansieringskravet. Det är så tydligt i remissförfarandet. Men kommunerna måste först, till följd av EU:s statsstödsregler, försöka upphandla tillhandahållandet av näten, så att de kan ägas av en marknadsaktör. Om marknaden inte vill tillhandahålla det på de villkor som ställs kan kom- munen själv äga och tillhandahålla nät. Diskussionen bakom har gällt om kommunen ska vara med och betala när den inte äger nätet. Det statliga stödet pekar inte ut någon viss teknik för att stödet ska kunna utnyttjas. Däremot ställs det krav på vad nätet ska klara av. Det ställs också krav på att nätet ska vara nytt, eftersom statens satsningar bör vara långsiktiga och inte avse uppgradering av befintliga nät. Utveckling av befintliga accessnät som telenät och elnät är mycket bra och skapar en god grund för konkurrens på accessnätssidan. De befintli- ga accessnäten kan dock inte få dessa stöd. I debatten brukar bredband ofta vara liktydigt med någon form av kabel. Det finns annan teknik och annan teknik utvecklas. Därför har vi gjort stödet helt teknikneutralt. Vi resonerar på samma sätt som krist- demokraterna i det avseendet.

Intressenter

Frågeställare

Lilliehöök, Anna (m) Moderaterna

Besvarad av

försvarsminister Björn von Sydow Socialdemokraterna