Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Sjukvård för vuxna som olovligen vistas i Sverige

Interpellation 2018/19:276 av Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2019-06-04
Överlämnad
2019-06-05
Anmäld
2019-06-10
Svarsdatum
2019-06-25
Besvarad
2019-06-25
Sista svarsdatum
2019-06-25

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
Sjukvård för vuxna som olovligen vistas i Sverige(pdf, 136 KB)

Interpellationen

till Socialminister Lena Hallengren (S)

 

Vad som är grunden för en hållbar migrationspolitik avgörs av hur lagar och regler implementeras i samhället och vilka signaler som samhället sänder till den som får stanna och den som inte får stanna. En person som har fått ett avslagsbeslut inom ramen för en rättssäker process ska återvända till sitt hemland. Den som får ett ja på sin asylansökan i Sverige ska ges goda möjligheter till jobb och egen försörjning. Det behöver vara tydligt.

Ett land kan inte sända dubbla signaler till dem som inte respekterar det avslagsbeslut man har fått utan i stället väljer att stannar kvar i landet olovligen. Ett land bör inte acceptera det faktum att människor lever som papperslösa och gömmer sig i parallellsamhällen.

Att man i Sverige kan leva som papperslös år in och år ut och inte vara en del av samhället och betala skatt, det är ett stort misslyckande för vårt gemensamma samhälle. Att man i Sverige kan ta del av välfärdens förmåner som äldre generationer och nuvarande generationer har arbetat upp, utan att man själv är med och bidrar, är att rasera välfärdsystemet. 

Vilka regler som gäller för rätt till exempelvis sjukvård och tandvård för människor som vistas olovligen i Sverige hänger på begreppet ”vård som inte kan anstå”. I svaret på min skriftliga fråga 482 Sjukvård för vuxna som vistas i landet skriver regeringen följande om detta: ”Vad som räknas som vård som inte kan anstå måste alltid avgöras i det enskilda fallet av behandlande läkare, tandläkare eller annan ansvarig vårdpersonal. Det är enbart behandlande läkare eller annan ansvarig vårdpersonal som har kunskap om patientens individuella förutsättningar och som kan bedöma vilka åtgärder som krävs och när. Begreppet 'vård som inte kan anstå' är avsett att vara en utvidgning av den vård som definieras som omedelbar, dvs. akut vård.”

Socialstyrelsens uppdrag och rapport från 2014 att lämna förtydliganden angående tillämpningen av begreppet ”vård som inte kan anstå” visar att de flesta diagnoser har varierande förlopp och att behovet av vård kan skilja sig mellan enskilda patienter med samma diagnos.

Det är tydligt att landstingen har olika policyer och riktlinjer. En vårdenhet kan stoppa papperslösa vid inskrivningen, men om de väl kommer fram till en läkare får de komplett sjukvård.

Avgifterna för papperslösa vuxna är i regel låga. Läkarbesök på vårdcentral, läkemedel på recept och tandläkarbesök ligger i princip på 50 kronor. Kostnaderna för vård av papperslösa har ökat kraftigt i samband med att antalet som lever gömda har ökat. Kostnaderna i de tre storstadsregionerna, som enligt tidigare beräkningar står för en klar majoritet av vårdutgifterna för papperslösa, har sedan lagen om vård som inte kan anstå infördes 2013 mer än fördubblats – från 90,2 miljoner kronor 2014 till 196,9 miljoner 2017 (källa: Statskontoret och SLL).

På Socialstyrelsens hemsida står det att den vård som ska erbjudas papperslösa  är

  • akut vård och behandling (omedelbar vård)
  • vård och behandling som är mer än omedelbar vård, det vill säga lagen omfattar inte bara akut vård
  • vård och behandling av sjukdomar och skador där även en måttlig fördröjning kan innebära allvarliga följder för patienten
  • vård som kan motverka ett mer allvarligt sjukdomstillstånd
  • vård för att undvika mer omfattande vård och behandling
  • vård för att minska användningen av mer resurskrävande akuta behandlingsåtgärder
  • vård som är följdinsatser av vård som getts (inklusive psykiatrisk vård)
  • mödrahälsovård
  • preventivmedelsrådgivning
  • vård vid abort
  • läkemedel som omfattas av lagen om läkemedelsförmåner
  • smittskyddsinsatser
  • en hälsoundersökning (om den enskilde inte redan har fått det)
  • hjälpmedel vid funktionshinder (om inte patienten kan få tillgång till sådana på annat sätt)
  • sjukresor eller transport i samband med vårdtillfället
  • tolk i samband med vårdtillfället.

Det är fullt mer vård än akut eller omedelbar vård som erbjuds, och definitionen av vad vård som inte kan anstå är väldigt bred och svårtolkad.

Moderaterna anser att reglerna för rätt till sjukvård för människor som vistas i Sverige utan tillstånd bör återgå till det som gällde före 2013, när vårdrättigheterna utökades. Signalen från samhället till de som vistas olovligen i landet bör inte vara att de har rätt till hela välfärdsystemet. Redan innan lagen infördes 2013 erbjöd hälften av landstingen på eget initiativ gruppen papperslösa en viss sjukvård.

Det är tydligt att den här frågan behöver ses över och att omformas så att den ger akut vård och inte tillgång till all vård inom välfärden för människor som vistas olovligen i Sverige.

Det är dessutom inte hållbart att det ser så olika ut i landstingen, och att tolkningen om vad vård som inte kan anstå är skiljer sig åt. Barn som saknar rätt att vistas här ska dock fortsatt ha rätt till samma sjukvård som alla barn har.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:

 

  1. Avser ministern och regeringen att ta initiativ till en förändring av regelverket som innebär att enbart akut vård och behandling ska erbjudas till vuxna som vistas i landet utan tillstånd till det?
  2. Vad gör regeringen för att människor som inte har rätt att ta del av välfärdsystemet fullt ut inte ska göra det?
  3. Vad gör regeringen åt det faktum att ”vård som inte kan anstå” inte tolkas likadant i hela landet?
  4. Vad gör regeringen för att se över att ”vård som inte kan anstå” görs om så att staten inte ger dubbla budskap till de människor som befinner sig illegalt i Sverige?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2018/19:276, Sjukvård för vuxna som olovligen vistas i Sverige

Interpellationsdebatt 2018/19:276

Webb-tv: Sjukvård för vuxna som olovligen vistas i Sverige

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lena Hallengren (S)
Anf. 93 Socialminister Lena Hallengren (S)

Herr talman! Elisabeth Björnsdotter Rahm har frågat mig om jag och regeringen avser att ta initiativ till en förändring av regelverket som innebär att enbart akut vård och behandling ska erbjudas vuxna som vistas i landet utan tillstånd.

Elisabeth Björnsdotter Rahm har även frågat mig vad regeringen gör för att människor som inte har rätt att fullt ut ta del av välfärdssystemet inte heller ska göra det.

Därutöver har hon frågat vad regeringen gör åt det faktum att "vård som inte kan anstå" inte tolkas likadant i hela landet samt vad regeringen gör för att se över att begreppet "vård som inte kan anstå" görs om så att staten inte ger dubbla budskap till de människor som befinner sig illegalt i Sverige.

Interpellanten framförde liknande synpunkter och frågeställningar i en riksdagsfråga som jag besvarade för någon månad sedan. Jag får återigen konstatera att vuxna personer som vistas i Sverige utan tillstånd sedan 2013 har rätt till vård som inte kan anstå enligt lagen (2013:407) om hälso och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.

Regeringen gör bedömningen att det inte finns skäl att ändra denna ordning.

Vad gäller frågan om vad regeringen gör åt att begreppet "vård som inte kan anstå" inte tolkas likadant i hela landet får jag än en gång påpeka att bedömningen av vilken vård som inte kan anstå för en patient får avgöras i det enskilda fallet av den behandlande läkaren, tandläkaren eller annan ansvarig vårdpersonal. Det är bara behandlande läkare eller annan ansvarig vårdpersonal som har kunskap om patientens individuella förutsättningar som kan bedöma vilka åtgärder som krävs och när.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen bedömer att det inte heller finns skäl att ändra denna ordning.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
Anf. 94 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Herr talman! Tack, socialministern, för svaret! Jag har ställt liknande frågor till socialministern tidigare, och jag är tacksam över att hon påminner mig om det.

Jag hade inte då och inte heller nu för avsikt att föra någon form av migrationsdebatt. Men vad som är grunden i den här frågan är att en hållbar migrationspolitik avgörs av hur lagar och regler implementeras i vårt samhälle och vilka signaler som samhället sänder till dem som får stanna respektive inte får stanna.

Att man i Sverige kan leva som papperslös eller olovligt vistas här och ta del av hela vår välfärd anser jag inte är rättvist. Att det dessutom tolkas olika beroende på var i Sverige man vistas ger felaktiga signaler.

Av Sveriges i dag 21 regioner har 6 regioner valt att tolka begreppet "vård som inte kan anstå" på ett helt annat sätt än vad övriga regioner har gjort. Detta innebär att signalerna blir helt fel. Jag anser att man måste vara mer tydlig när det gäller att beskriva vad "vård som inte kan anstå" innebär och att man begränsar sjukvård för vuxna som olovligen vistas i landet på ett tydligare sätt än vad som görs i dag.

Jag kan inte anse att preventivmedelsrådgivning är vård som inte kan anstå. Jag kan inte anse att vård som kan motverka ett mer allvarligt sjukdomstillstånd är vård som inte kan anstå. Det finns en rad olika punkter som Socialstyrelsen har tagit fram när man definierar vård som inte kan anstå, och vi har en utmaning när det gäller att tydliggöra detta så att vi kan få en likvärdighet i hela landet.

Jag önskar alltså att socialministern kunde vara tydlig med vad regeringen anser är vård som inte kan anstå så att vi får en liktydighet i hela landet.

Lena Hallengren (S)
Anf. 95 Socialminister Lena Hallengren (S)

Herr talman! Jag tycker att det är glädjande att det finns ett intresse för sjukvårdsfrågor hos Moderaterna och tänkte att det ska jag gärna ägna den här interpellationen åt.

Dock är det här, som Elisabeth Björnsdotter Rahm själv säger, ingen migrationsdebatt - men. Det är precis det som Elisabeth Björnsdotter Rahms inlägg sedan handlar om. Vi får väl se vad nästa inlägg blir.

Jag kan bara konstatera att när interpellanten ordagrant säger att människor kommer till Sverige och får "ta del av hela vår välfärd" tror jag inte att någon av oss skulle vara nöjd med den sjukvård som papperslösa och människor utan tillstånd att vistas i Sverige får. Jag skulle gärna höra interpellanten utveckla hur de får "ta del av hela vår välfärd", när det handlar om akut vård och vård som inte kan anstå.

Jag är själv inte vårdutbildad och har inte för avsikt att gå in och diskutera sjukdomstillstånd och vad som kan leda till vad. Det är precis det som vi har Socialstyrelsen som expertmyndighet till, och det är också det som är vårdpersonalens uppgift.

Det finns inga planer på att göra någon ändring i den lagstiftning som alliansregeringen tog fram 2013. Vad som är "vård som inte kan anstå" är en fråga som måste avgöras efter en individuell bedömning. Vad människor har för grundförutsättningar går naturligtvis inte att översätta till en lista med tre, fyra eller fem insatser eller hur nu Elisabeth Björnsdotter Rahm tänker sig detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker också att det är fascinerande att när Elisabeth Björnsdotter Rahm från Moderaterna nu ska lyfta sjukvårdsfrågor, som jag ändå förstår att den här interpellationen handlar om, handlar det inte om hur vi ska ha en bra sjukvård i Sverige eller för våra äldre, hur vi ska förhindra att människor hamnar mellan stolar, hur vi ska se till att klara den specialiserade vården eller om hur gigantiska skattesänkningar ska kunna möta stora demografiska utmaningar och växande vård- och omsorgsbehov. I stället är perspektivet att människor som kommer till Sverige inte ska få vård som inte kan anstå.

Jag återkommer gärna i nästa inlägg och talar mer om den sjukvårdsdebatt som Elisabeth Björnsdotter Rahm efterlyser. Men jag skulle gärna vilja ha ett svar på hur man kan uttrycka sig som att människor som vistas illegalt i Sverige kan "ta del av hela vår välfärd". Vad ligger i det begreppet för Elisabeth Björnsdotter Rahm?

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
Anf. 96 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Herr talman! Till skillnad från socialministern har jag en lång sjukvårdsbakgrund och är väldigt engagerad i sjukvård. Jag äger och driver en vårdcentral i Västerbottens inland, vilket innebär ett stort engagemang och en stor kunskap om sjukvård.

Jag ställer denna interpellation utifrån att det som sagt var finns ett antal regioner i Sverige som, enligt riksdagens utredningstjänst, har valt att efter egna politiska beslut gå ifrån begreppet "vård som inte kan anstå" och i stället erbjuda papperslösa och personer som vistas olovligen i landet fullständig tillgång till hela vårt välfärdssystem när det gäller sjukvård.

Vi vet sedan tidigare att vi har väldigt långa vårdköer. Vi vet också att det innebär ökade utgifter för den svenska staten när människor står länge i vårdköer.

Vi bör vara väldigt noga med att använda oss av de behandlingsriktlinjer som vi tar fram för enskilda sjukdomstillstånd. Detta ska gälla alla. Min ingång i det här är att om man vistas olovligen i landet ska man inte ha rätt till hela vårt välfärdssystem och alla de behandlingsriktlinjer, de behandlingar och den vård som finns att tillgå.

År 2013 ändrades lagen. Jag som moderat tycker att vi borde återgå till den ordning som gällde före 2013, då lagstiftningen var betydligt strängare när det gällde vård som inte kan anstå. Det var betydligt tydligare hur det skulle tolkas.

Jag vill återigen ställa frågan till socialministern: Anser socialministern att det är rättvist att vi har så olika tolkningar när det gäller vård som inte kan anstå i landet? Är det rättvist att regioner erbjuder personer som vistas olovligen i landet och asylsökande som har fått ett utvisningsbeslut att gå före i kön och betala betydligt lägre avgifter än vad svenska medborgare får göra i dag?

Lena Hallengren (S)
Anf. 97 Socialminister Lena Hallengren (S)

Herr talman! Med all respekt för Elisabeth Björnsdotter Rahms personliga erfarenheter av vård är min uppfattning att politiker inte, i synnerhet inte i Sveriges riksdag, ska agera som om vi alla satt på den kunskapen. Det är det personliga mötet med patienten som måste avgöra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hoppas verkligen att all vårdpersonal ser individen de möter. Det finns en lagstiftning i dag som gäller vård som inte kan anstå. Det finns ingen lagstiftning som säger att den som vistas olovligen i landet har rätt till all vård, det vill säga har rätt att ta del av svensk välfärd med samma förutsättningar som den som är svensk medborgare eller har uppehållstillstånd och rätt att vistas i landet. Vi har inte en sådan lagstiftning.

Vi ska inte ändra i lagstiftningen. Men frågan är hur tillämpningen ser ut. Det är väl lämpligt att frågan lyfts upp i de sammanhang och i de regioner och landsting där man enligt Elisabeth Björnsdotter Rahms uppfattning så grovt bryter mot lagen. Men att ändra lagen har regeringen i dag ingen avsikt att göra.

Det är viktigt att vi diskuterar migrationspolitiken i migrationspolitiska sammanhang. Att tala om för människor att de inte ska stanna genom att inte ge dem akut vård eller vård som inte kan anstå är omänskligt.

Migrationspolitiken handlar om att ha återvändandeavtal med tredjeland och att utföra arbetsplatsinspektioner för att upptäcka vilka människor som vistas olovligen i Sverige. Det är ett mycket viktigt arbete, och det har funnits mycket att göra efter att regeringen tog över 2014.

Det handlar också om att höja förvarskapaciteten för att verkställa avlägsnande på ett mer effektivt sätt än vad som tidigare kunde göras.

Om Elisabeth Björnsdotter Rahm tycker att Sveriges riksdag ska ändra i lagstiftningen i fråga om akut vård eller vård som inte kan anstå kan jag säga att vi inte är överens. Jag tycker att vi ska ge den vården. Om det finns situationer, regioner eller landsting där man inte följer lagen på ett riktigt sätt är det viktigt att ta upp frågan i de politiska församlingarna, det vill säga om de fattar beslut som går emot svensk lag.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
Anf. 98 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Herr talman! Tack, statsrådet, för svar!

Min ingång i interpellationen är att det saknas tydlighet och att det finns ett tolkningsföreträde. Det innebär att sex regioner i landet gör en helt annan tolkning av begreppet vård som inte kan anstå, det vill säga att en papperslös eller asylsökande med utvisningsbeslut har samma rätt till vård, habilitering, tandvård eller hjälpmedel som personer som är svenska medborgare.

Precis som jag har sagt tidigare har jag inte för avsikt att driva en migrationsdebatt, men det jag saknar är en tydlighet i lagstiftningen som förhindrar regioner att göra egna tolkningar och behandla människor på ett helt annat sätt.

Jag avslutar mitt inlägg med att tacka statsrådet för tydliga svar, och jag önskar statsrådet en trevlig sommar.

(Applåder)

Lena Hallengren (S)
Anf. 99 Socialminister Lena Hallengren (S)

Herr talman! Jag tackar Elisabeth Björnsdotter Rahm.

Jag vill kort och tydligt avsluta denna interpellationsrunda med att säga att riksdagen 2013 fattade beslut om en lagstiftning som säger att den som vistas i Sverige olovligen har rätt till vård som är akut eller vård som inte kan anstå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Socialstyrelsen är den myndighet som regeringen har till sitt förfogande som expert med kunskap på området. Myndigheten har tagit fram riktlinjer.

Det är sedan vårdpersonal och läkare som i mötet med den enskilde ska göra bedömningen om behovet är akut och inte kan anstå. Det är inte aktuellt att göra någon förändring i detta.

Det är dock otroligt viktigt att migrationspolitiken är långsiktig, ligger fast och är tydlig i fråga om hur man ska agera när människor inte har rätt att vistas i Sverige. Vi begränsar i och för sig välfärden, men vi ska möta dessa frågor genom migrationspolitiken, genom förvar, genom återvändande, genom poliser och mycket annat som vi arbetar med parallellt.

Jag önskar Elisabeth en trevlig sommar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.