Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

sjukfrånvaron

Interpellation 2001/02:124 av Westman, Henrik (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-12-05
Anmäld
2001-12-11
Besvarad
2002-01-24

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 5 december

Interpellation 2001/02:124

 av Henrik Westman (m) till näringsminister Björn Rosengren om sjukfrånvaron

Det totala antalet arbetade timmar per vecka i Sverige har sjunkit de senaste 15 åren och den ökade sjukfrånvaron är en av de viktigaste orsakerna till denna utveckling. Sjukfrånvaron i arbetslivet har ökat dramatiskt de senaste åren. Under perioden 1997@2000 var ökningen 62 %.

Drygt 100 000 människor har varit sjukskrivna i mer än ett år. Under perioden januari@juli i år har 20,8 miljarder kronor utbetalats i form av sjukpenning. Och mellan maj i fjol och maj i år har antalet sjukskrivna personer ökat med 28 %. Samtidigt finns det 438 000 personer som är förtidspensionerade.

Det är oroande att endast 29 % förvärvsarbetar vid 64 års ålder, enligt ny statistik från SCB. Närmare 115 000 personer i åldrarna 40@64 år slutade förvärvsarbeta 1999. Av dessa personer var drygt fyra av tio under 55 år och det vanligaste för dem var att övergå i arbetslöshet eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Efter 55 års ålder blir i stället sjukskrivning ett vanligare skäl att sluta arbeta, speciellt för kvinnor.

Det som är allra mest oroande är att alltfler unga människor går i pension. Var sjunde person som är långtidssjukskriven och under 35 år slås ut från arbetsmarknaden och blir förtidspensionär. Bakom alla dessa kalla fakta döljer sig enskilda människor som oftast lider i det tysta.

Berättelsen om Carina, 36 år, är upprörande. När hon var 35 år uppmanades hon att gå i förtidspension. Carina ville inte gå i pension. Hon behövde stöd och hjälp att ta sig igenom en jobbig period i sitt liv. Kombinationen av att arbeta som sjuksköterska inom cancervården och ta hand om tre barn blev för mycket. Carina fick diagnosen: utbränd.

Det är uppenbart att sjukskrivning och förtidspension i vissa fall används som en aktiv arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Detta är oacceptabelt. Sjukskrivning och förtidspension är åtgärder som är och ska förbli redskap som endast tas till när alla andra åtgärder är uttömda.

Landsorganisationen (LO) visar i sin rapport Alla behövs att ju fler som är arbetslösa, desto fler är också förtidspensionerade. LO:s analys visar att förtidspensionering till stor del kan betecknas som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, särskilt bland människor i hög ålder.

Den högsta sjukfrånvaron har personal som arbetar inom den kommunala sektorn. Därefter följer anställda som arbetar inom landstingen och sedan de som arbetar i det privata näringslivet. Detta kan utgöra en delförklaring till att fackförbundet Kommunals egna medlemmar föredrar att arbeta för privata arbetsgivare.

År 1997 var andelen sysselsatta 74,6 % och sjukfrånvaron 3,9 %. Den faktiska sysselsättningen var därmed 70,7 %. Motsvarande tal år 2000 innebar att andelen sysselsatta uppgick till 77,8 % men sjukfrånvaron till 6,3 %. Den faktiska sysselsättningen var därmed 71,5 %.

Den faktiska sysselsättningen hade därmed bara ökat med 25 % av den sammanlagda registrerade ökningen. Detta innebär att bara en av fyra nya sysselsatta verkligen var sysselsatta i arbete, resterande tre fjärdedelar var i verkligheten sjukskrivna.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag till statsrådet Björn Rosengren ställa följande frågor:

1. Vilka initiativ ämnar statsrådet vidta för att få ned antalet sjukskrivningar och förtidspensioneringar?

2. Vilka initiativ ämnar statsrådet vidta för att öka det totala antalet arbetade timmar på arbetsmarknaden?

3. Vilka initiativ ämnar statsrådet vidta för att den officiella statistiken ska kunna ge en så korrekt bild av den faktiska sysselsättningen som möjligt?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2001/02:124, sjukfrånvaron

Interpellationsdebatt 2001/02:124

Webb-tv: sjukfrånvaron

Protokoll från debatten

Statsråd Mona Sahlin (S)
Anf. 112 Statsråd Mona Sahlin (S)
Fru talman! Henrik Westman har frågat: Vilka initiativ ämnar statsrådet Sahlin ta för att få ned antalet sjukskrivningar och förtidspensionering- ar? Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att öka det totala antalet arbetstimmar på arbetsmarknaden? Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att den officiella statistiken ska kunna ge en så korrekt bild av den faktiska sysselsättningen som möjligt? På den första frågan vill jag svara: Ökningen av ohälsan i arbetslivet har fortsatt. Enskilda individer drabbas av lidande och samhället drabbas av kostna- der. Kostnaderna för sjukförsäkring, förtidspensione- ring och andra ohälsorelaterade förmåner ökar, och dessutom motverkar ohälsan näringslivets utveckling på sikt. Regeringen anser därför att mycket kraftfulla åtgärder måste vidtas för att motverka detta. Regeringen har i budgetpropositionen för 2002 presenterat en strategi för ökad hälsa i form av ett elvapunktsprogram. Programmet innehåller förslag till ett mycket brett spektrum av åtgärder. Det inne- håller åtgärder för att förebygga ohälsa i arbetslivet, åtgärder för att förbättra rehabiliteringen av dem som drabbats samt vissa åtgärder för förbättrad tillgäng- lighet till behandling inom hälso- och sjukvården. Bl.a. tas upp arbetsmiljöcertifiering av företag, Ar- betsmiljöverkets arbete, inflytanderegler, ekonomiska drivkrafter, hälsobokslut, formerna för sjukskriv- ningsprocessen samt förbättrad statistik och forsk- ning. För metodutveckling av arbetsmiljöarbetet inom den offentliga sektorn avsätts 70 miljoner och lika mycket för förnyelse av rehabiliteringsarbetet. Sam- manlagt 30 miljoner avsätts för utveckling av före- tagshälsovård och utbildning av regionala skyddsom- bud. I enlighet med programmet har regeringen också tagit initiativ till trepartssamtal mellan regeringen och arbetsmarknadens parter för att skapa samsyn och samordning av insatserna. Tre nödvändiga delar i samtalen som anges i budgetpropositionen är ar- betsorganisationen, där frågan om inflytande över den egna arbetssituationen är viktig, ledarskapet på ar- betsplatserna samt möjligheterna för äldre att stanna kvar i arbetslivet. Genom samtalen kommer samråd att ske med ar- betsmarknadsparterna vad avser genomförandet av elvapunktsprogrammets olika delar. En stor informa- tionssatsning ska göras tillsammans med parterna. Underlag för strategin har framför allt lämnats av en arbetsgrupp inom Näringsdepartementet och den utredning som har haft till uppgift att föreslå hand- lingsplan för ökad hälsa i arbetslivet. När det gäller åtgärder för att öka antalet arbets- timmar arbetar regeringen på flera olika politikområ- den. De undersysselsatta är en prioriterad grupp då det gäller att försöka öka antalet arbetade timmar i ekonomin. Regeringen har t.ex. gett direktiv till AMS om att förhandla med arbetsgivare som har en hög andel deltidsarbetande. AMS har i en rapport till regeringen från augusti 2001 framhållit att arbetet med att skapa förutsättningar för fler heltidsarbetande inom vård- och omsorgssektorn fortsätter. Dessutom har AMS inlett överläggningar med partsintressen inom handel, hotell- och restaurangbranschen för att minska deltidsarbetslösheten inom dessa sektorer. Regeringen har anslagit 100 miljoner per år under perioden 2002-2004 för att minska deltidsarbetslös- heten. En stor del av dem som finns utanför arbetskraf- ten i dag utgörs av studerande. På kort sikt leder rege- ringens stora utbildningssatsningar inom bl.a. hög- skolan, kunskapslyftet och den kvalificerade yrkesut- bildningen till att antalet personer i arbetskraften minskar. Långsiktigt påverkar dock utbildning ar- betskraftsutbudet positivt, både genom att fler kan förväntas träda in på arbetsmarknaden och genom att avkastningen på arbetsinsatserna ökar. Regeringen prioriterar utbildning mycket högt som ett led i att öka arbetskraftsutbudet. Ålderspensionsreformen utgör en viktig pusselbit för att behålla äldre i arbetskraften. Pensionssystemet har gjorts mer flexibelt, och en väsentlig del av pen- sionsreformen är möjligheten att höja pensionen ge- nom att arbeta lite längre. Därför har också beslut fattats om att höja åldern för avgångsskyldighet till 67 år. Införandet av maxtaxan vid årsskiftet förbättrar förutsättningarna för alla föräldrar som vill och kan arbeta. Regeringen har tillsatt olika utredningar och ar- betsgrupper som för tillfället ser för över vilka möj- ligheter som finns för att ytterligare öka utbudet av arbetskraft. En arbetsgrupp har t.ex. till uppgift att under våren presentera förslag som kan bidra till ett ökat arbetskraftsutbud och därigenom också öka antalet arbetade timmar i ekonomin. Beträffande den tredje frågan om statistiken vill jag bara hänvisa till de svar jag givit på interpellatio- ner från Patrik Norinder (2001/02:60, besvarad den 27 november 2001) och från Kent Olsson (2001/02:91, besvaras i dag).
Henrik Westman (M)
Anf. 113 Henrik Westman (M)
Fru talman! Först vill jag tacka Mona Sahlin för svaret. Av svaret framgår att regeringen säger sig vara medveten om problemet med den ökade sjuk- frånvaron och att kraftfulla åtgärder bör vidtas för att motverka den ogynnsamma utvecklingen. Frågan är dock om man riktigt har insett problemet i dess stora vidd. Verkligheten är utomordentligt dyster. Betydligt fler människor är sjukskrivna, och det är betydligt färre som arbetar än vad Socialdemokraterna vill ge sken av genom olika begrepp såsom öppen arbetslös- het och reguljär sysselsättning. Fram till förra halvåret hade vi en mycket stark konjunktur. Trots det har det svenska arbetsmark- nadsläget inte förbättrats nämnvärt under Socialde- mokraternas tid vid makten. En stor del av arbets- kraften har gått direkt från soffan till sjuksängen. Enligt statistiken har de längre sjukskrivningarna - dvs. de sjukskrivningar som är längre än 14 dagar - ökat med 110 % från november 1997 till november 2001. Det motsvarar 146 000 årsarbeten eller nära hälften av den ökning som redovisas för den reguljära sysselsättningen under samma period. Till detta ska läggas kostnaderna för alla sjuk- skrivningar som är kortare än 14 dagar. De motsvarar ca 90 % av det totala antalet sjukskrivningar. Men eftersom staten har lagt över ersättningsansvaret från försäkringskassorna till arbetsgivarna har myndighe- terna inte längre något tillförlitlig statistik över de korta sjukskrivningarna. Men en inte alltför dålig skattning ger att detta motsvarar ungefär 122 000 årsarbeten. Är detta riktigt, då återstår egentligen ingenting av den sysselsättningsökning som den officiella statisti- ken redovisar för de senaste fyra åren. Den socialde- mokratiska regeringens skryt över sin politik mot arbetslöshet börjar då alltmer lika kejsarens nya klä- der. Fru talman! Det krävs mer än samtal och utred- ningar, som Mona Sahlin hänvisar till i sitt svar. Det krävs konkreta åtgärder och beslut, och detta krävs nu. Redan det faktum att de långa sjukskrivningarna har fördubblats på fyra år är alarmerande. Det innebär inte bara att statsbudgeten belastas med snabbt ökade kostnader som minskar utrymmet för angelägna re- former såsom t.ex. skattesänkningar och satsningar på skolan, utan det innebär också att den verkliga syssel- sättningen sjunker, vilket i sin tur innebär en minskad produktion - den produktion som ska skapa vår väl- färd. Drygt 90 miljarder, eller var sjunde skattekrona per år, går till att betala förtidspensioneringar och sjukskrivningar som är längre än 14 dagar. Det är mer än kostnaden för alla fritidshem, grundskolor och gymnasieskolor i hela Sverige. Till detta kommer sedan de stora kostnaderna för alla dem som är sjuk- skrivna kortare tid än 14 dagar. Dessa kostnader be- talas av företagen och ytterst av deras kunder. Den socialdemokratiska regeringen har hittills i huvudsak blundat för de dystra fakta som jag här har redovisat. Det finns förvisso inga enkla lösningar, men det räcker inte med Rydhs utredning. Det går inte att bara skjuta över betalningsansvaret för de ökade sjukskrivningarna på företagen. I stället behövs det ett brett program för att både få fler i arbete och få färre sjukskrivna. Den del av min fråga som gäller vilka initiativ som statsrådet ämnar ta för att öka det totala antalet timmar hinner jag inte beröra så mycket nu. Men jag har i färskt minne min debatt med ministern för nå- gon vecka sedan då det framgick att regeringens strä- van snarare var att minska arbetstiden, vilket rimligt- vis bör minska antalet arbetade timmar. Ska dessa neutraliseras vill det verkligen till att arbetskraftsut- budet ökas väsentligt.
Statsråd Mona Sahlin (S)
Anf. 114 Statsråd Mona Sahlin (S)
Fru talman! Jag hoppas att någon annan än Henrik Westman lyssnade på vad jag faktiskt sade, för det gjorde uppenbarligen inte Henrik Westman. Men jag ska försöka att uttrycka mig ännu tydligare. Det är väl ingen tvekan om att både jag och hela regeringen är mycket oroade över utvecklingen i dag när det gäller sjukskrivningarna. Det gäller de korta sjukskrivningarna, men kanske framför allt de riktigt långa sjukskrivningarna. Jag är mycket oroad över att det framför allt är kvinnor som har dessa problem och därmed får betala ett väldigt högt pris för hur arbets- marknaden i dag fungerar. Jag visade också i mitt svar just på att regeringen inte bara pratar och utreder utan faktiskt också agerar. Sedan kan man tycka olika om vad man ska göra. Att man i vanlig ordning ska sänka skatterna för att lösa alla problem utgår jag från att Henrik Westman me- nar, men det menar inte regeringen. Arbetslösheten har halverats. Det är inte prat, det är fakta. Sysselsättningen växer. Det är inte prat, det är fakta. Det är också så att vi inte försöker ge sken av någon socialdemokratisk verklighet, utan vi visar på hur verkligheten faktiskt har förändrats. Det är inte så att människor som finns i aktiva åt- gärder eller utbildning är det därför att jag vill för- sköna någon statistik, utan därför att de behöver få en bättre grund att stå på för att kunna gå ut i ett arbete. Utbildning och aktiva åtgärder är inte att vara i sof- fan, är inte att vara passiv, utan det är ett nödvändigt stöd för att kunna vända tillbaka från en sjukskrivning eller från en långvarig arbetslöshetsperiod. Vad jag däremot vill beröra, som också Henrik Westman gjorde men på ett annat sätt, är att ansvaret för att förändra nu i hög grad ligger hos oss politiker - det är sant - i riksdag, regering, kommuner och landsting. Men det ligger också ett väldigt stort an- svar hos arbetsgivarna, näringslivet. Det nämndes av Henrik Westman som om det är företagen som tungt får betala för den dåliga arbetsmiljön. Det är sant i viss mån, men i så fall är det lika sant att företagen också har del i ansvaret för att kostnaderna för sjuk- skrivningarna nu växer. Grunden för det vi diskuterar är ändå arbetsmiljön, arbetsorganisationen, bristen på inflytande för inte minst kvinnor i både offentlig och privat sektor. Både näringsliv och samhälle måste våga satsa på arbetsmiljön, därför att det lönar sig för både samhället och företagen. Sedan vet inte jag vem det är som har kejsarens obefintliga kläder på sig, men jag känner mig oskyl- dig i den delen.
Henrik Westman (M)
Anf. 115 Henrik Westman (M)
Fru talman! Det var med flit som jag inte tog upp diskussionen om statistikuppgifter, för det har stats- rådet diskuterat med flera av mina kolleger. Vi har ju lite olika uppfattningar om hur man tolkar vem som är i arbete och inte. Sedan är det riktigt att det har redovisats en del åtgärder, men vad jag menar är att det är väldigt mycket tal och väldigt lite konkret. Det krävs faktiskt åtgärder meddetsamma. Det är möjligt att vi har olika uppfattningar om vad det är för åtgärder som behövs. Och visst behöver man sänka skatterna - självklart. Jag återkommer till det strax. Vi talar inte bara. Jag ska naturligtvis denna gång, liksom förra gången, ge lite tips på vad man kan tän- ka sig för åtgärder. Vi tycker att det behövs konkreta åtgärder, både för att få fler människor i arbete och för att bryta utvecklingen mot ett ökat antal sjuk- skrivningar och förtidspensioneringar. Jag ska ge några exempel på sådana åtgärder som skulle kunna vidtas, men det är just exempel och absolut inte någon komplett lista. Det viktiga är emellertid att inse omfattningen av problemen och att börja åtgärda dem omedelbart. Förutom att skapa ett bättre företagsklimat - det måste löna sig att arbeta, krånglet och byråkratin måste minska och arbetsrätten moderniseras - bör vi bryta upp de offentliga monopolen. Ohälsotalet är, som ministern sade, störst bland traditionella kommunala och landstingskommunala monopolarbetsgivare. Ökad mångfald kan också öka personalens möjligheter till trivsel och självförverkli- gande. Inom parentes kan sägas att ett stort antal kommuner har ända upp till fem gånger fler långtids- sjukskrivna än förväntat enligt Rydhska utredningen. Vi bör satsa på en landsomfattande vårdgaranti som kan minska sjukskrivningarna genom att ge människor vård i tid, och då kommer folk i arbete snabbare. Försäkringskassorna bör få mer resurser och öka sin självständighet. De bör få ett tydligare ansvar för rehabiliteringen och kunna köpa specialistvård utan- för landstingssektorn. Sjukskrivningarnas medicinska träffsäkerhet måste förbättras. En åtgärd för att uppnå detta är att satsa på utbildning i försäkringsmedicin. Det stora och ökade antalet sjukskrivningar moti- verar en ökad självrisk i sjukförsäkringen, dvs. att man kanske bör införa ytterligare en karensdag. För att motverka stress och utbrändhet i arbetsli- vet är det angeläget att människor får bättre möjlig- heter att påverka sin arbetssituation. Frågor om ar- betstidens längd och förläggning måste avgöras på arbetsplatserna och inte i riksdagen. Slutligen någonting som jag vet att ministern och jag delar, att vi tycker att småföretagarna är viktiga. De har faktiskt, enligt utredningen, lägre sjukfrånvaro men får betala fullt ut. Någon åtgärd där kanske kun- de vara något.
Statsråd Mona Sahlin (S)
Anf. 116 Statsråd Mona Sahlin (S)
Fru talman! Först måste jag säga att jag börjar bli något trött på att politiker, oftast socialdemokratiska politiker, alltid anklagas för en sak, nämligen för att prata. Jag tycker att det är en väldig fördel om politi- ker pratar, försöker bilda opinion, försöker peka på problem, men självfallet också agerar och använder den makt som det innebär att vara statsråd eller riks- dagsledamot. Frågeställningen om stressen och utbrändheten är av den karaktären att man också måste prata. Man måste också uppmärksamma samhällstrender och förändringar som ligger bakom det vi nu ser, tror jag, när det gäller ökade sjukskrivningar, framför allt bland kvinnor. Jag tror inte att det är så enkelt att det är de gamla vanliga åtgärderna fler karensdagar och sänkta skatter som behövs. Då tycker jag att man inte har analyserat och sett hur samhället har förändrats under de senaste 10-15 åren. Moderaterna kan inte kan presentera en analys över varför arbetsgivarna, företagen, inte har kunnat förändra sin arbetsorganisation och personalens in- flytande på ett sådant sätt att personalen inte känner det utanförskap, den stress och den brist på inflytande som ju är de vanligaste orsakerna till stress och ut- brändhet. Här finns det brister i både offentlig och privat verksamhet. Både i offentlighet och privat vårdverksamhet finns samma trender. Regeringen har för sin del sagt mycket tydligt att elvapunktsprogrammet är en början, att det måste till fler och genomgripande åtgärder. Många av dem måste vi vidta tillsammans med parterna. Regering och riksdag lever ju inte i ett vakuum utan är väldigt beroende av att de som har ansvaret direkt ute på varje arbetsplats - varje personalchef, varje ansvarig ute på våra tusentals arbetsplatser - också deltar i förändringsarbetet. Därför tror jag själv att det arbete som den s.k. trepartsdialogen handlar om kommer att betyda väldigt mycket om både det politiska ledar- skapet, fack och arbetsgivare kan röra sig ungefär samtidigt och i samma riktning. Det är det som krävs för att på lång sikt verkligen förändra den mycket allvarliga utveckling som sker. Elvapunktsprogrammet är alltså en början, och vi måste fortsätta vid många tillfällen att både prata och komma med konkreta förslag. Nästa tillfälle blir i samband med vårpropositionen.
Henrik Westman (M)
Anf. 117 Henrik Westman (M)
Herr talman! Jodå, jag tror nog att vi är övererens på ganska många punkter, nämligen att det särskilt är kvinnor som är utsatta och att det här inte är något enkelt problem. Jag sade just också att det var exem- pel på åtgärder som jag föreslog. Ministern har tagit upp några andra exempel. Vad jag menar är att det måste till konkreta åtgär- der ganska omgående, därför att det här är ett pro- blem som verkligen har skenat och är mycket allvar- ligt för oss alla. Jag ser fram emot att se vad som händer med el- vapunktsprogrammet. Det finns väl anledning för oss att diskutera vad som händer med det framöver. Jag tror också på samtal, men jag tror att de måste kombineras med ganska konkreta omgående åtgärder. Det var det jag gav tips på.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.