Självmord i häkte
Interpellation 2007/08:812 av Bodström, Thomas (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-07-31
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2008-08-14
- Svar fördröjt anmält
- 2008-08-14
- Sista svarsdatum
- 2008-08-14
- Besvarad
- 2008-08-28
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2007/08:812 Självmord i häkte
av Thomas Bodström (s)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Förra året var antalet självmord i häkten fler än någonsin. Jag med flera har påtalat att det måste sättas in åtgärder för att förhindra att människor som mår dåligt i häkte tar livet av sig. Jag vill fråga justitieministern:
Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att förhindra självmord för personer som sitter i häkte?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:812
Webb-tv: Självmord i häkte
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:138 Torsdagen den 28 augustiProtokoll 2007/08:138 10 § Svar på interpellation 2007/08:812 om självmord i häkte
Protokoll från debatten
Anf. 49 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Thomas Bodström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förhindra självmord för personer som sitter i häkte.
Under 2007 tog tolv personer livet av sig i häkte, vilket var den högsta siffran på tio år. I år har fem personer tagit livet av sig i häkte. Det är givetvis allvarligt att så många tar sitt liv. Samtidigt måste man ha i åtanke att en stor del av Kriminalvårdens klienter tillhör riskgruppen för självskadande handlingar och självmord.
Justitieombudsmannen (JO) har nyligen konstaterat i ett initiativärende att Kriminalvården vidtar en rad åtgärder för att komma till rätta med självmorden i häkte (beslut 2008-06-09, dnr 122-2008). Åtgärderna består bland annat i extra utbildningsinsatser för personal och hjälpmedel i form av riskbedömningsinstrument.
Kriminalvården har vidare tillsatt en särskild expertgrupp som går igenom omvårdnadsrutiner och åtgärder för självmordsprevention vid framför allt landets häkten. Expertgruppen tittar bland annat på hur arbetet är strukturerat, vilka erfarenheter som man kan förmedla och naturligtvis vilka förbättringsåtgärder som kan bli aktuella. Resultatet av expertgruppens granskning ska presenteras senast i början av oktober 2008. Varje häkte som granskats får dock omedelbart en redovisning av vad som framkommit vid granskningen. Iakttagelserna redovisas också till Kriminalvårdens ledning för åtgärd.
Kriminalvården vidtar således en rad åtgärder för att komma till rätta med självmorden i häkte. Jag kommer noga att följa det arbetet.
Anf. 50 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Tack för svaret!
Jag tänker nu komma med ett påstående från generaldirektör Lars Nylén, som menar att det här bara kan lösas genom att Kriminalvården får mer pengar. Då kan de avsätta pengar för att utbilda personal, för att ha den personaltäthet som behövs och för att kunna ha en ordentlig kontroll av de häktade. Detta är Lars Nyléns uppfattning, att det bara kan lösas genom att Kriminalvården får mer pengar.
Då är förstås frågan om man kommer att få de pengar som man begär för att det här inte ska kunna fortsätta. Du kommer säkert att svara att det budgetförhandlas. Men under tiden det budgetförhandlas inträffar alltså dessa självmord. Det vore bra om vi kunde få någon form av svar, så att vi vet om det kommer att vara på det sätt som Lars Nylén säger.
Vi vet att det finns ett stort underskott de närmaste åren, och om det här ska fortsätta har vi ytterligare en kris inom rättsväsendet och också en åsiktsskillnad mellan generaldirektören för den här myndigheten och regeringen, och därmed Beatrice Ask.
Anf. 51 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Det här är en mycket intressant interpellation, om man vill fördjupa analysen något. Först ska jag tacka justitieministern för svaret, för det är ett väldigt bra svar, som visar vilken palett av insatser som nu görs ute i verksamheten för att just lyfta fram det här problemet som har blivit ganska dramatiskt under 2007. Den här gången måste interpellanten tillerkänna justitieministern att hon ser tydliga problem, så vi ska säkert kunna lösa detta. Jag tror också, som jag sade, att det handlar om en djupare analys.
I den kortfattade interpellationen från Thomas Bodström står det att han "har påtalat att det måste sättas in åtgärder för att förhindra att människor som mår dåligt i häkte tar livet av sig".
Ja, ingen kan väl annat än instämma i den självklarheten, att detta måste vara en ambition.
Men hur kan det då komma sig att folk tar livet av sig i häkte just nu? Har vi plötsligt tappat alla spärrar? Lider människor mycket mer? Är det själslig sjukdom just i häktena som gör att man tar livet av sig? Trots allt har rätt mycket självmordsbeteende en spegling i en grundläggande psykiatrisk sjuklighet.
Nej, min tolkning är att man nu har blivit mer effektiv i att just beivra brott så att fler häktas. Och tyvärr måste vi säga att det är alltför långa häktningstider - det är säkert riktigt.
Men i grunden handlar det också om vad vi har haft för verksamhet som kan möta själsligt lidande. Jag har stöd för att påstå att svensk psykiatri är i kris vad gäller tillgången till psykiatriker, psykologer, behandlare och terapeuter, och vi har alltså ett ganska dåligt läge att möta psykiatrisk sjuklighet hos folk i allmänhet.
Det är klart att i en situation där man blir misstänkt för ett brott och hamnar i häktet och kanske har den här förutsättningen är man extremt illa ute när det gäller att faktiskt ta ett steg vidare under den stressfaktor det innebär att vara internerad. I det fallet kommer naturligtvis problemet med ett självmordsbeteende - delvis i många fall också tyvärr framgångsrikt som det har visat sig under 2007 - att bli konsekvensen i våra häkten.
Men man kan också här, som den tidigare debatten har speglat, snegla lite grann på ett hängrörstänkande och inte bara på ett stuprörstänkande i politiken. Finns det andra insatser den här regeringen nu gör för att försöka titta bredare på det som ytterst ligger till grund för att folk begår självmord såväl utanför som i häkten? Det handlar om att återupprätta en psykiatrisk vård i det här landet. Det har verkligen satsats som aldrig förr på psykiatrin. Om man någon gång talar om en öronmärkning kan man göra det nu, just på grund av att detta är ett totalt krisområde. Den öronmärkningen är enligt mitt förmenande för en gångs skull befogad nu. Jag tror också att det här kommer att lyftas fram i kommande budgetproposition eftersom det har varslats om detta. Här ser man återigen hur justitiefrågor kan samverka med socialfrågor och hur Justitiedepartementet kan samverka med Socialdepartementet.
Jag är alldeles säker på att vi återigen här har tillfälle till att få något mer vid sidan om svaret om de åtgärder som myndigheter och så vidare levererar i dag. Statsrådet har ju givit information om att hon i samtal med socialministern och folkhälsoministern, som ytterst har ansvaret för självmordsprevention, på ett intellektuellt sätt kanske kan nå något högre höjder när det gäller hur vi ska möta den grundsjuklighet som vårt land drabbas av på ett något mer långtsyftande plan. Syftet är naturligtvis att man ska kunna häkta folk när så behövs och att häktningstiderna ska vara så korta som möjligt. Men det är också så att förutsättningen för att vara häktad och kanske lida av psykisk sjukdom och tidigare inte ha fått någon hjälp inte är någon framgångsfaktor.
Anf. 52 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Jag tycker att det var bra att vi fick en viss fördjupning i den problematik som ligger bakom självmord också i häkte. Jag tror att det ligger mycket i att man måste fundera också över den psykiska ohälsa som många kan tänkas ha. Men det gäller också den missbruksproblematik som vi har på en del håll och kombinationen av psykisk ohälsa, missbruk och kriminalitet. Här är det många saker som ska samverka.
Vi vet inte riktigt varför vi har fått den här effekten nu. Men det är alldeles uppenbart att häkten och andra institutioner inom Kriminalvården lämnar mycket övrigt att önska. Det är många års försummelser som ligger där. Det råder ingen tvekan om att det behövs en hel del renovering, investering och nybyggnation för att vi ska komma på fötter i den delen. Det finns häkten som är nog så otrevliga. Jag menar inte att de ska vara jättetrevliga, men det hela ska i alla fall vara anständigt. Jag tycker att tidigare ansvariga bör vara lite betänksamma med hur stor man är i orden.
Dessutom är det så att om Lars Nylén har rätt i att det bara är med pengar vi kan lösa problemet måste han vara otroligt tacksam över att det är jag som är justitieminister. Socialdemokraterna har velat spara de senaste två åren på just Kriminalvården - och det med ganska mycket pengar. Det hade ju varit ännu värre.
Det råder ingen tvekan om att det behövs resurser till Kriminalvården. Dels handlar det om investeringar och så vidare, men det behövs också pengar till verksamheten. Det här är sköra människor i en mycket specifik situation. Jag tycker att det finns anledning att både vara nyanserad och att bredda sitt tänkande.
Även om Lars Nylén tror på pengarna - och det ska en generaldirektör göra - tycker jag att det är bra att han också har satt i gång ett arbete för att snabbt utbilda personal bättre. Det finns en expertgrupp som går igenom varje häkte och hur man arbetar. Den tar diskussioner med personalen på plats och ser hur man jobbar. Den gör en återkoppling direkt och centralt och försöker sedan analysera frågan så att vi får fungerande rutiner på plats överallt. Jag tycker att det är väldigt bra, och vi ska fortsätt att arbeta med det.
De här frågorna tar jag på stort allvar. När staten och statsmakterna tar sig an människor och när vi har tagit ifrån dem friheten därför att vi har anledning att göra det bär vi också ett stort ansvar för att de har en anständig situation och inte far illa. Det här är människor som är sköra och som många gånger också är rädda. Det kan hända många saker, och då måste vi vara omsorgsfulla.
Vi har också en problematik som vi har angripit från ett annat håll, och det är detta att ett och annat fall verkar bero på att man är rädd för att komma ut ifrån fängelset eller häktet därför att man har varit i sådana kriminella kretsar att man vet att ens liv inte är så mycket värt. Det är också en problematik som vi tar på stort allvar både när det gäller exitmöjligheter ur grova kriminella nätverk och när det gäller hur vi ska skydda hotade personer. Det är också en problematik som hänger ihop med en del av de här otroligt tragiska fallen.
Pengar är viktigt. Vi behöver satsa mer. Men vi behöver också arbeta för att förfina metoderna och jobba på ett brett sätt så att vi får ett bättre nätverk för att skydda de här människorna under den tid de är i häkte och i vår omsorg.
Anf. 53 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Jag ställde en fråga. Jag fick inget svar. Kommer Lars Nylén att få sina önskemål tillgodosedda? I stället gör man det som man allt oftare gör från regeringens sida - man skyller på Socialdemokraterna. Hur var det förr? Man borde vara självkritisk.
Jag tror att många människor känner en ilska över att regeringen har abdikerat i så många frågor och säger att det är Socialdemokraternas fel. Det var i alla fall värre förr, säger man. Det kanske inte är så bra nu, men det var värre förr.
Just därför att jag visste att det här skulle komma lät vi RUT undersöka vilka det är som har gjort satsningen. Då kom man fram till att under 2002 och 2006 gjorde Socialdemokraterna en satsning på 1,4 miljarder, det vill säga en ökning med 34 procent, medan regeringen från 2006 till 2007 har anslagit 0,7 miljarder, det vill säga en ökning med 13,5 procent. Så ser verkligheten ut. Det är alltså riksdagens utredningstjänst som säger detta.
Just för att vi lämnade över en ekonomi i balans i kontakt med Kriminalvården fanns inte problemen under 2007, och framför allt inte hittills under 2008, utan det är
nu
de finns. Det är också nu som Lars Nylén kommer med de här äskandena, och det är det som vi ställer frågan om.
Jag ska ge ett tips på hur man ändå kan spara in pengar. Det är det som vi också har fört fram här. I dag finns det bara 34 platser i Sverige i halvvägshus. Det finns många, många personer inom Kriminalvården som inte är farliga och som skulle kunna sitta där - i varje fall 200. Om man skulle göra så skulle man spara många miljoner. Man skulle kunna förlänga tidsfristen för de här ofarliga fångarna som återanpassas till att ha fotboja från fyra till sex månader. Då sparar man också in massor av pengar. Det är det som vi har med i förslagen. Om man gör så får man loss de pengar som behövs.
Min fråga från mitt första inlägg kvarstår: Kommer man att gå Lars Nylén till mötes - han som säger att det bara är ett problem med pengar?
Jag vill också ta upp en annan fråga. Det finns ett problem som man kan säga att Beatrice Ask har ärvt. Det fanns definitivt under vår tid också, och vi skulle säkert ha kunnat göra mer. Jag trodde att det räckte med att ta upp diskussionerna med framför allt riksåklagaren om att starta ett arbete och en utredning.
Det gäller frågan om restriktioner, där Sverige får kritik från Tortyrkommittén. Till skillnad mot vad många tror har inte Sverige så långa häktningstider. Jag ska inte kritisera Beatrice Ask för det, för det har vi faktiskt inte. De ligger långt, långt under dem i många andra länder. Men vi har en sak som andra länder inte har, nämligen oerhört många som sitter med restriktioner - över 40 procent. Det innebär att den häktade är totalt avskild från den övriga omvärlden, förutom möjligtvis sin advokat. Den isoleringen skapar en frustration som gör att Tortyrkommittén alltså har kritiserat Sverige gång efter annan.
Jag trodde att det skulle räcka med det här, det vill säga att vi fick en utredning. Egentligen borde det inte vara en lagstiftningsfråga. Det ska göras en avvägning i domstol. Problemet är att den praxis som vi nu har innebär att så oerhört många fler får restriktioner i Sverige än i andra länder.
När vi nu har noterat detta och det arbete jag påbörjade som gick över till den nya regeringen kan vi ändå konstatera att det inte går att göra denna förändring från riksåklagarens sida. Därför vore det bra om man började ett arbete, internt eller externt, där man tittar på den möjligheten. Är det rimligt att Sverige har så oerhört många fler personer med restriktioner nu när vi ser att det inte går att förändra det bara genom kontakt med myndigheterna?
Det vore intressant att få svar på de här två frågorna. Kommer du att gå Lars Nylén till mötes? Kommer vi att få en utredning om restriktioner där det undersöks om det är rimligt att Sverige har så många fler häktade med restriktioner än andra länder?
Anf. 54 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Det här är en viktig interpellation. Nu hörde vi den utvidgas från texten. Det är också ett viktigt meningsutbyte mellan den tidigare justitieministern och den nuvarande.
Eftersom jag arbetar civilt med självmordsproblematik vill jag reflektera lite grann kring attityderna till självmord. Här diskuteras det som ett väldigt stort problem med uppgångar och nedgångar i incidens, det vill säga förekomst av självmord. Det är ett av våra största folkhälsoproblem. Det är den vanligaste dödsorsaken alla kategorier hos människor mellan 18 och 44 år. Här borde vi verkligen sträva mot en nollvision. Vi kan diskutera om man över huvud taget kan uppnå en nollvision när det gäller en sjukdom, men kan man ha det för trafiken kan man ha det i det här sammanhanget.
Det är vällovligt att Thomas Bodström fokuserar på självmord i den här interpellationen. Jag tror inte att svaret ligger i att kasta in en påse pengar, som nu önskades. Jag tror att frågan i grunden också handlar om den psykiatriska ohälsan hos befolkningen. Man måste se vad man har försummat att göra under tidigare år. Jag påstår att socialdemokratin har försummat psykiatrin under ett mångårigt regeringsinnehav, och det har försämrat situationen för befolkningen.
I det här specifika fallet är det väl ändå så att Thomas Bodström har varit justitieminister fler år än Beatrice Ask. Kumulerar man antalet människor som har dött i häkten under den tid som Thomas Bodström har varit justitieminister - jag har inte sett de siffrorna inför den här interpellationen - är de sannolikt lika många. Då kan man ställa frågan: Är inte varje människoliv som går till spillo, till exempel genom självmord i häkte, lika allvarligt? Därför kan kanske justitieministern och interpellanten försöka samarbeta om de här frågorna i stället för att kräva en akutåtgärd som jag inte tror löser problemet i grunden. Här handlar det om att arbeta mycket mer långsiktigt med självmordsproblematiken hos befolkningen.
Anf. 55 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Att anslagen inte har ökat lika mycket under senare år i den jämförelse som Thomas Bodström gör beror på att beläggningen har minskat. Beläggningen varierar och påverkar kostnaderna.
Sedan ska det också sägas i sammanhanget att ett skäl till att den socialdemokratiska regeringen gjorde en hel del insatser på kriminalvårdssidan under den förra mandatperioden var att man totalt hade glömt bort säkerhetsarbetet. Det gjordes en hel del satsningar för att åtminstone få låsen att fungera och få ordning på detta. Det har lyckats, och det är väldigt bra. När man tittar på siffrorna måste man ha den bilden klar för sig.
Jag tycker att Lars Nylén och Kriminalvården har gjort rätt som har vidtagit flera olika åtgärder. Jag har helt klart för mig att åtgärder ibland kostar pengar. Vi kommer inte, såvitt jag vet i alla fall, att göra som Socialdemokraterna har föreslagit de två senaste åren, nämligen att dra ned på anslagen. Vi har fått kritik från oppositionen för att satsa för mycket på Kriminalvården. Det tror jag inte är rätt väg att gå.
Vi har fått kritik när det gäller restriktionerna. Med anledning av den kritiken och för att försäkra oss om att restriktioner inte används annat än när det verkligen finns behov av det tillsatte den förra regeringen en utredning som skulle titta på detta. Den kom med förslag 2006, och vi har tittat på dem.
I regleringsbrevet till åklagarna har vi också krävt att de ska redovisa hur många personer som har häktats 2008, och av det ska det också framgå i hur många fall man har medgett restriktioner. Vi följer detta väldigt noga. Det är naturligtvis centralt att man inte har mer restriktioner än vad nöden kräver och att man har ett bra motiv för det. Det är en fråga som vi arbetar en hel del med, och det är viktigt.
Det finns ingen officiell statistik när det gäller häktningstider, varken nationellt eller för EU:s medlemsstater, så det är svårt att jämföra. Det är också viktigt. Vi försöker i alla fall att gå igenom detta och se i vilken utsträckning vi har särskilda restriktioner och annat och på vilket sätt det kan göra situationen allvarlig.
Den granskning som har gjorts visar också att svenska häkten är hyfsat bra i andra avseenden. Det är lite hit och dit, men vi ska ta det som interpellanten har tagit upp på allvar. Vi har haft många självmord på senare tid. Vi måste agera för att förebygga och förhindra att sådana sker. Då måste mer göras. Jag menar att vi är på rätt väg. Jag tror inte att det bara är pengar som löser problemet, men ibland kostar åtgärder pengar, och det är precis det vi hanterar i budgetarbetet.
Anf. 56 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Jag tycker att det var en ganska rolig jämförelse mellan mig och Beatrice Ask. Jag har varit justitieminister i sex år och Beatrice Ask i två år. Det är klart att det blir fler självmord då. Räknar man med det socialdemokratiska regeringsinnehavet är det definitivt fler. Det är ingen tvekan om det. Jag tänker inte säga att det är så enkelt som att titta på ett enskilt år. Låt oss i stället vara väldigt oroliga för detta.
Huruvida det nu kommer pengar eller inte får vi se. Jag vill understryka att det inte var det som var poängen åren 2007 och 2008. Det är nu som den ekonomiska krisen kommer, helt i enlighet med vad Lars Nylén säger. Han har inte talat om ekonomiska problem under 2007 och 2008. Dessutom har vi flera olika åtgärder.
Jag har ytterligare ett förslag - jag har många förslag till dig i dag, Beatrice Ask - som kommer att kunna rädda ekonomin inte bara för Kriminalvården och rättsväsendet. Driv igenom att ni tar pengarna - jag tror att det är 1,4 miljarder - för hushållsnära tjänster och flyttar över dem till rättsväsendet! Tänk vilken fantastiskt bra idé. Vilken hjälte du skulle bli i rättsväsendet. Det är bara några få miljonärer som skulle sura över det. Det tycker jag att du ska ta med dig. Jag begär inget svar i dag, men du kan väl i alla fall säga om du tycker att det är en bra idé eller inte.
Anf. 57 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Ursäkta att vi hamnar lite grann utanför diskussionen om den här interpellationen. Jag tycker att Thomas Bodström är lite grann på väg åt rätt håll. Jag skulle vilja att vi lyckades med att fler som avtjänat sitt straff får ett jobb. Då kan det vara en möjlighet att arbeta i hushållsnära arbeten. Vi har nyligen genomfört förändringar där. Jag tycker att vi måste kunna se den kopplingen. Jag ska fundera på frågan.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.