situationen i Eritrea

Interpellation 2004/05:570 av Larsson, Kalle (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2005-05-04
Anmäld: 2005-05-09
Besvarad: 2005-05-20
Sista svarsdatum: 2005-05-23

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 4 maj
Interpellation 2004/05:570
av Kalle Larsson (v) till utrikesminister Laila Freivalds om situationen i Eritrea

I dag firas Pressfrihetens dag. Sverige är internationellt sett ett privilegierat land när det gäller pressfriheten. På många håll i världen är pressfriheten undertryckt. Ett av de länder där den är mycket illa ansatt är Eritrea. Men undertryckandet av pressfriheten är inte det enda exemplet på maktmissbruk som förekommer i landet.

Det är väl känt att det eritreanska domstolsväsendet är under all kritik och grundas på godtycke i stället för en korrekt behandling av de anklagade. Regimen har inrättat specialdomstolar, där de anklagade döms utan att ha tillgång till försvarsadvokat och dit inga vittnen kallas. Rättegångarna är inte heller offentliga. De eritreanska domstolarna strider mot allt vad internationell standard heter när det gäller rättssäkerhet.

I januari avled Kefle Jesus av vanvård i eritreanskt fängelse, med största sannolikhet falskeligen anklagad för att ha mördat en släkting.

I mer än tre år har den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaac suttit fängslad utan rättegång i Eritrea. Enligt vissa uppgifter hålls Dawit Issac inte bara i fängsligt förvar av den eritreanska regimen. Han är dessutom tvingad till hårt straffarbete.

Vänsterpartiet har tidigare i motioner, interpellationer och frågor tagit upp det eritreanska rättssystemet och Dawit Isaacs fall. Sverige har dragit in bistånd till Eritrea @ allt bistånd med undantag för ett mindre forskningsbistånd.

Det som återstår att göra i dag för att förmå den eritreanska regimen att inordna sig bland de länder som respekterar mänskliga rättigheter och börjar skapa ett rättssäkert domstolväsen är att försöka förmå andra EU-länder att dra in det bistånd man givit till Eritrea.

Med anledning av det öde som drabbade Kefle Jesus finns det all anledning för Sverige att hysa misstro mot det eritreanska rättssystemet och fångvården. Bristen på demokrati, den bristande respekten för mänskliga rättigheter och den stora rättsosäkerheten är inte bara en fråga för Sverige. Det är en fråga för det internationella samfundet @ inte minst Europeiska unionen.

Jag vill fråga utrikesministern:

1. Vilka initiativ avser utrikesministern att ta inom EU när det gäller den bristande demokratin, den bristande respekten för mänskliga rättigheter och den stora rättsosäkerheten i Eritrea?

2. Vilka ytterligare åtgärder avser utrikesministern att vidta för att förmå den eritreanska regimen att försätta Dawit Isaac på fri fot?

Debatt

(5 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2004/05:570

Webb-tv: situationen i Eritrea

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2004/05:124 Fredagen den 20 majProtokoll 2004/05:124 4 § Svar på interpellation 2004/05:570 om situationen i Eritrea

Protokoll från debatten

Laila Freivalds (S)

Anf. 15 Laila Freivalds (S)

Fru talman! Kalle Larsson har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta inom EU när det gäller bristen på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter i Eritrea och vilka åtgärder jag avser att vidta för att förmå den eritreanska staten att frige Dawit Isaak. Situationen vad gäller mänskliga rättigheter i Eritrea är fortsatt mycket allvarlig. Rapporter om inskränkningar i yttrandefrihet, religionsfrihet och på andra områden inkommer regelbundet. En stor grupp politiska ledare och oberoende journalister hålls fängslade, utan kontakt med omvärlden samt utan åtal och rättegång. Domstolsväsendet i Eritrea är enligt gällande lag oberoende från statsmakten. I praktiken är det dock utsatt för påverkan från staten. Bristen på juridiskt utbildad personal och materiella resurser är stor på alla nivåer. Som Kalle Larsson påpekar är rättsväsendet i Eritrea mycket svagt, vilket innebär stora problem för landets befolkning. Gränskonflikten med Etiopien är den överskuggande politiska frågan för Eritrea. Medan Eritrea har accepterat gränskommissionens utslag från 2002 har Etiopiens regering haft invändningar mot dess utslag. Jag vill här rikta en uppmaning till båda parter att se till att gränskommissionens beslut kan verkställas. Det är emellertid inte godtagbart att Eritreas regering åberopar det svåra spänningsläget i gränskonflikten med Etiopien för repressiva åtgärder mot den egna befolkningen. Regeringen för - bilateralt och genom EU - en kontinuerlig politisk dialog med Eritreas regering, bland annat om respekten för de mänskliga rättigheterna i Eritrea. I denna dialog framförs regeringens och EU:s gemensamma kritik mot bristen på respekt för de mänskliga rättigheterna i Eritrea. Det är viktigt att denna dialog nu fortsätter och leder till framsteg. Jag delar Kalle Larssons oro över Dawit Isaaks situation. Regeringen arbetar aktivt på olika sätt för att nå framsteg i Dawit Isaaks fall. Vi har av eritreanska myndigheter krävt att få besöka Dawit Isaak samt att han antingen ska släppas fri eller få en snar och korrekt rättegång enligt internationellt vedertagna rättsprinciper. Jag tog själv upp denna fråga med en företrädare för Eritrea för ett par veckor sedan. Sveriges ambassadör besöker nästa vecka Eritrea och kommer då på nytt att ta upp denna fråga. Även i EU har Sverige vid upprepade tillfällen särskilt tagit upp Dawit Isaaks fall, och ordförandeskapet har uppvaktat eritreanska regeringsföreträdare. Som ett svar på den negativa utvecklingen vad gäller mänskliga rättigheter i Eritrea avbröt Sverige 2002 det långsiktiga biståndssamarbetet med Eritreas regering. Jag har tidigare här i riksdagen redogjort för våra olika ansträngningar för Dawit Isaak. Låt mig återigen betona att vi arbetar på en rad olika sätt för att nå framsteg. Det ligger dock i sakens natur att vi inte kan offentliggöra alla delar av vårt agerande.

Laila Freivalds (S)

Anf. 15 Laila Freivalds (S)

Kalle Larsson (V)

Anf. 16 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Den här interpellationen om situationen i Eritrea inlämnades på pressfrihetens dag. Det var en dag då de här frågorna om människor som idkar journalistik i olika delar av världen var värda att uppmärksammas. Vi valde att fokusera på Eritrea därför att vi har ett aktuellt exempel på en svensk-eritreansk journalist, Dawit Isaak, som såvitt det går att bedöma falskeligen är anklagad. Vi är helt övertygade om att regeringen delar vår syn på bristen på mänskliga rättigheter och bristen på rättssäkerhet. Det syns också i det svar som är avgivet. Jag välkomnar det. Jag är inte så överraskad över att vi har en samsyn i den här frågan. Det är inte en ny diskussion - vi har haft den ett antal gånger. Man kan möjligen tycka att vi tjatar lite, men den här typen av frågor har också den egenskapen att om man inte ständigt återupprepar och uppmärksammar hur situationen ser ut och fortsätter att bevaka dem riskerar de förstås att falla i glömska hos den som har mycket i övrigt att stå i. Det är bra, som sagt, att vi är överens om beskrivningen. Den brist på rättssäkerhet som finns i det eritreanska samhället är helt enkelt så grundläggande att det inte går att tala om någon rättssäkerhet över huvud taget. I de specialdomstolar som finns får anklagade inte tillgång till försvarsadvokater, och man får inte kalla vittnen. Det är något helt annat än vad domstolar borde handla om. Vi tar upp ett enskilt fall, men det är ett exempel bland många på hur människor behandlas. Jag har redan nämnt att vi är överens om en del i svaret. Samtidigt måste jag ställa frågan om det inte finns någonting mer som utrikesministern kan berätta om som man kan göra än att föra dialogen och kritisera. Kritiken är framförd, och dialogen förs. Det ges exempel på detta i svaret. Vi välkomnar också att man har dragit in det långsiktiga biståndssamarbetet, även om det inom parentes inte är en enkel fråga. Det tycker ingen av oss. Det är inte lätt att dra in ett biståndsstöd som man vet går till människor som har allt behov av stödet. Men det kan trots allt vara ett påtryckningsmedel, och därför välkomnar vi det. Vad kan man ytterligare göra? Vi har föreslagit att Sverige inom EU försöker driva att EU:s biståndsstöd dras in. Jag vill därför fråga utrikesministern om ministern är beredd att driva den frågan, att gå ytterligare ett steg i det som vi redan har konstaterat behöver göras, indraget biståndssamarbete. Man borde också, även om det inte är utrikesministerns formella uppdrag, informera inom UD om situationen till den minister som är ansvarig för flyktingfrågor, bland annat flyktingar från Eritrea. Eritreanska asylsökandes ärenden behandlas mycket summariskt. Många gånger hänvisas man till att uppsöka den eritreanska ambassaden för att hämta de ID-handlingar som man förväntas ha, när vi vet att den eritreanska ambassaden bedriver underrättelseverksamhet och ansätter släktingar i hemlandet just efter sådana besök. Det är två exempel på vad man ytterligare skulle kunna göra: inom EU driva frågan om indraget biståndssamarbete och förbättra situationen för asylsökande. Jag har all respekt för att den sista frågan är svårbesvarad just för utrikesministern.

Laila Freivalds (S)

Anf. 17 Laila Freivalds (S)

Fru talman! Kalle Larsson säger att han och många med honom fortsätter att tjata, och det är rätt. Man måste fortsätta att tjata. Om man upplever att det finns ett land som agerar på ett oacceptabelt och grymt sätt mot sina egna medborgare och andra länders medborgare måste man naturligtvis fortsätta att hävda sin ståndpunkt och utöva påtryckningar. Det låter lite litet att säga tjata när det handlar om så pass allvarliga saker, men gärna för mig. Det är det vi måste fortsätta att göra, oförtrutet och utan att på något vis ge upp, utan verkligen tro att vårt agerande så småningom kan leda till resultat. Man ska inte undervärdera den politiska dialogen, för i den politiska dialogen ligger väldigt mycket av den dynamik som kan utnyttjas för att få en politisk utveckling till stånd. Kalle Larsson tar upp frågan om EU:s utvecklingssamarbete med Eritrea. Jag vill påpeka att vi talar om ett väldigt fattigt land som dessutom under senare år har drabbats av ytterligare naturkatastrofer, torka och annat som har förvärrat den humanitära situationen. Det betyder att även det som kallas utvecklingssamarbete och bistånd från EU:s sida i realiteten handlar om ett humanitärt bistånd. Därför är det nog svårt att se att det finns så mycket där att avbryta för att utöva påtryckningar mot regimen. Det handlar om att hjälpa människor som lider nöd. För mig vore det otänkbart att straffa nödlidande människor i Eritrea för att det råkar vara medborgare från ett annat land som drabbas av regimens orättfärdigheter. Jag kan dessutom inte se någon direkt koppling mellan frisläppande av Dawit Isaak, till exempel, och indraget humanitärt bistånd. Vi får fortsätta att hävda Dawit Isaaks och andra fängslade personers rätt att få sin sak prövad. Vi avgör ju inte någon skuldfråga. Vi tar över huvud taget inte ställning i det. Vi kräver är att de ställs inför rätta enligt vedertagna internationella principer. Under tiden har vi faktiskt det väldigt lågt ställda kravet att få besöka denna person som visserligen är eritreansk medborgare, men han är också svensk medborgare. Vi kommer att fortsätta att agera för att få regimen att hörsamma våra krav. Det finns en stor enighet inom EU om kraven, även egentligen om agerandet. Vi har inga problem när det gäller att utnyttja EU:s politiska styrka i dialogen med Eritrea och utöva påtryckningar via den. När det gäller de asylsökande är det som Kalle Larsson säger inte mitt bord. Jag är inte riktigt insatt i det hela. Men det är säkerligen något som vederbörande minister bevakar noga.

Kalle Larsson (V)

Anf. 18 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Det är lite vardagligt uttryckt att säga att man ska tjata, men mitt tjat handlar inte bara om att Sverige behöver fortsätta att tjata. Vi uppmärksammar regeringen på behovet av att fortsätta att driva frågorna. Det tror jag också kan behövas. Även om jag är medveten om att det är en gemensam vilja att förändra situationen kan man ändå behöva påpekanden ibland om att fortsätta att arbeta mycket aktivt. Lite oeniga kanske vi är. Jag förringar inte alls behovet av en politisk dialog. Jag nedvärderar inte det. Jag tror att det kan vara mycket värdefullt. Vi har i annat sammanhang diskuterat frågan om att en politisk dialog bör upprätthållas också med regimer och stater som man inte har samma uppfattning som ens i grundläggande frågor om mänskliga rättigheter. Det här är en del av det som behöver fortsätta. Men någonting mer borde man kunna åstadkomma. Den argumentation som ministern nu presenterar runt varför man inte bör dra in humanitärt bistånd från EU är relativt lätt att instämma i, men jag vill ändå att ministern funderar över om det finns annat EU-bistånd som man kan överväga att dra in. För om Sverige kan dra in en del av sitt utvecklingsbistånd måste det vara möjligt att fundera över om inte också andra kan göra det. Påverkar detta situationen? Om vi inte gör någonting så påverkar vi inte situationen. Det är det enda vi kan vara säkra på. Att göra detta kan ändå vara en möjlighet att föra frågan vidare. Jag tänker, för att spara ministerns, min egen och kammarens tid, inte använda min sista replik. Jag vill ändå säga att det faktum att jag har fått ett rätt så stort antal kontakter med eritreanska asylsökande och medborgare i Sverige, både i Sverige och i Eritrea alltså, som har varit kritiska, från den sida som står den nuvarande regimen väldigt nära, men också väldigt välkomnande är för mig ett gott exempel på att vi kommer att behöva återkomma till den här frågan många gånger senare. Jag förväntar mig att regeringen inte i något avseende minskar sina insatser utan tvärtom överväger vilka ytterligare konkreta åtgärder som kan vidtas för att sätta politiskt tryck på den eritreanska regimen.

Intressenter

Frågeställare

Kalle LarssonVänsterpartiet

Besvarad av

Laila FreivaldsSocialdemokraterna