Situationen för sill och strömming i Östersjön
Interpellation 2024/25:156 av Malin Larsson (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2024-10-24
- Överlämnad
- 2024-10-25
- Anmäld
- 2024-11-05
- Svarsdatum
- 2024-11-14
- Besvarad
- 2024-11-14
- Sista svarsdatum
- 2024-11-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Trots den akuta situationen för sill och strömming i Östersjön har EU:s ministerråd nu beslutat om kraftigt ökade fiskekvoter för 2025. Efter förhandlingarna i ministerrådet höjs kvoterna för det industriella trålfisket i egentliga Östersjön med 108 procent. Sverige lyckades inte få med sig övriga länder på någon förändring alls. Kvoten som nu är satt är en fördubbling av fisket i centrala Östersjön, trots att Sverige hade som mål att driva på för en sänkning.
I Bottenhavet och Bottenviken höjs kvoterna med 21 procent. Kvoterna höjs trots att de senaste årens fiskekvoter i Bottenhavet och Bottenviken inte ens har fiskats upp eftersom det inte finns någon strömming att fiska. Detta i sig är ett mycket starkt tecken på att bestånden håller på att kollapsa.
Nu höjs fiskekvoterna samtidigt som vi alla tagit del av både forskares och kustfiskares varningssignaler om situationen för sillen, strömmingen och hela Östersjön. Strömmingen/sillen i Östersjön utgör födobas i ekosystemet och är därför en art som är föda för alltifrån marina däggdjur till fåglar och andra fiskar. Försvinner strömmingen kan vi stå inför en av de största miljökatastroferna i Östersjöns historia.
Inför förra årets förhandlingar poängterade Ices att enligt EU:s flerårsplan var tillståndet för sill- och strömmingsbestånden så pass dåligt att fisket borde stängas helt. Kommissionens förslag till nollkvoter på fiske av sill/strömming byggde på Ices analyser och framför allt på deras tydliga varningar. Utifrån detta föreslog vi socialdemokrater då en återhämtningspaus för det storskaliga fisket.
Även nu till denna förhandling föreslog vi att regeringen skulle skärpa sin ståndpunkt och vara tydlig med att det behövs en återhämtningspaus för att våra fiskbestånd ska kunna återhämta sig. Vi föreslog även att regeringen skulle jobba för detta i hela Östersjön, det vill säga även i Bottenviken och Bottenhavet, eftersom regeringen endast lyfte centrala Östersjön i sin ståndpunkt.
Med sin kompetens och erfarenhet har också både våra svenska forskare och kustfiskare varnat för de enorma problem som de industriella trålarna orsakar våra hav, vår fisk och våra kustfiskare. Och ändå tillåts de nu fortsätta fiska genom det beslut som statsrådet röstade ja till.
Flera av våra svenska fiskeorganisationer har lyft fram och presenterat en rad viktiga och konkreta åtgärder som den svenska regeringen kan vidta för att vända utvecklingen för Östersjön. Det handlar om fredade områden, om att utveckla och förändra Ices instruktioner, om sundare förvaltning av säl och skarv, om att åtgärda bristerna i inrapportering av fångster, om att tidsbestämda stängningar med mera.
Det finns flera bra förslag, och om traditionerna ska kunna fortsätta och vi ska kunna äta vår efterlängtade surströmming krävs det att vi vänder denna utveckling och ser till att vi har ett långsiktigt hållbart fiske. Vi måste fortsätta arbeta för starka fiskebestånd, levande vatten och levande kustsamhällen.
Utifrån detta vill jag fråga landsbygdsminister Peter Kullgren:
- Hur tänker ministern agera framöver gentemot EU och övriga länder runt Östersjön för att få gehör för de åtgärder som krävs för ett friskt hav och långsiktigt hållbara fiskekvoter?
- Vilka av de åtgärder som Sverige självt styr över tänker ministern arbeta med för att vända utvecklingen för strömmingen i Bottenviken, Bottenhavet och centrala Östersjön?
Debatt
(19 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:156
Webb-tv: Situationen för sill och strömming i Östersjön
Dokument från debatten
- Torsdag den 14 november 2024Kammarens föredragningslistor 2024/25:30
Protokoll från debatten
Anf. 109 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Fru talman! Sofia Skönnbrink har frågat mig hur jag tänker agera för att säkerställa att Sveriges ambition om ett hållbart fiske i Östersjön inte undermineras av de beslut som fattas på EU-nivå samt vad jag gör här och nu för att undvika en total kollaps av sill- och strömmingsbestånden i Östersjön.
Anna-Caren Sätherberg har frågat mig vad jag avser att göra för ett hållbart fiske i Östersjön och hur jag avser att agera i närtid för att Östersjöns sill- och strömmingsbestånd inte ska drabbas av en total kollaps.
Malin Larsson har frågat mig hur jag tänker agera framöver gentemot EU och övriga länder runt Östersjön för att få gehör för de åtgärder som krävs för ett friskt hav och långsiktigt hållbara fiskekvoter samt vilka av de åtgärder som Sverige självt styr över som jag tänker arbeta med för att vända utvecklingen för strömmingen i Bottenviken, Bottenhavet och centrala Östersjön.
Jag väljer att besvara de tre interpellationerna i ett sammanhang.
Fru talman! Resultatet från rådsmötet den 22 oktober innebär att kvoterna sätts till den lägsta nivån i det intervall som lämnats av Internationella havsforskningsrådet, Ices, för både det centrala och det bottniska strömmingsbeståndet. Ices bedömer att bägge bestånden ligger inom säkra biologiska gränser, och även om regeringen hade velat se mer restriktiva kvoter för att snabba på återhämtningen beräknar Ices att de beslutade fångstnivåerna bör leda till en ökning av biomassan med 19 procent i centrala Östersjön.
Eftersom vi hade önskat ännu lägre kvoter är vi inte nöjda, men hade vi ställt oss vid sidan av hade kvoterna blivit betydligt högre än de nu blev. Sverige drev den mest restriktiva ståndpunkten i förhandlingen och var ensamt om att förespråka kvotnivåer för strömming under Ices intervall.
Regeringens uppfattning är att försiktighetsansatsens tillämpning bör stärkas vid varningssignaler om oklara orsakssamband mellan olika faktorer som påverkar havsmiljön och risk för betydande ekosystemeffekter av pågående aktiviteter. I propositionen Ett levande hav - ökat skydd, minskad övergödning och ett hållbart fiske (prop. 2023/24:156) har regeringen därför aviserat flera åtgärder för att öka fiskbestånden i Östersjön och inför också ett nytt etappmål för att minska övergödningen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Regeringen vill även att Sverige ska utöka och förstärka skyddet av marina områden för att bidra till att nå den internationella målsättningen om 30 procent av marina områden till 2030 enligt Sveriges åtagande gentemot FN och EU. De åtgärder som följer av havsmiljöpropositionen om en hållbar fiskförvaltning med kompletterande förvaltning av predatorer ska, tillsammans med den aviserade utflyttningen av trålgränsen till 12 nautiska mil från baslinjen i Östersjön, kunna bidra till en starkare integrering i och en växelverkan med havsmiljöarbetet.
Inom EU:s gemensamma fiskeripolitik är ett av målen att säkerställa att nyttjandet av de levande marina biologiska resurserna sker på ett sådant sätt att populationerna återställs till och bevaras över nivåer som säkerställer en maximal hållbar avkastning, MSY. Regeringen avser att verka för att EU-kommissionen i sin beställning till Ices i större utsträckning ska inkludera ekosystemeffekter av fiske samt hur mänskliga aktiviteter och naturlig dödlighet från till exempel predatorer som säl och skarv påverkar fiskbestånden. Regeringen bedömer vidare att Sverige bör fortsätta att verka för och öka acceptansen hos andra medlemsstater för att försiktighetsansatsen ska ligga till grund för tillämpning av tekniska regleringar och bevarandeåtgärder inom den gemensamma fiskeripolitiken.
I september i år hölls på initiativ från regeringen ett möte utanför Gävle till vilket övriga Östersjöländer var inbjudna för att diskutera utmaningar i rådande situation.
En förutsättning för Östersjöns framtid är ett gott och effektivt samarbete med övriga Östersjöländer, vilket är en prioriterad fråga för regeringen - detta framför allt mot bakgrund av att många av de utmaningar som finns vad gäller beståndssituationen i Östersjön är gränsöverskridande och således endast kan föras framåt genom nära dialog och samarbete mellan berörda länder.
Regeringen arbetar således aktivt på flera fronter för att på bästa sätt hantera Östersjöns beståndssituation samtidigt som regeringen ser mervärdet av långsiktiga förebyggande insatser.
Anf. 110 Sofia Skönnbrink (S)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Känslan av hopplöshet och uppgivenhet är väldigt farlig. Men det är inte konstigt att den sköljer över oss ibland, särskilt med tanke på hur omvärldsläget ser ut. Vi har Rysslands anfallskrig i Ukraina, som nu är på väg in i sin tredje vinter. Vi ser hur oskyldiga barn fortsätter att bombas ihjäl nere i Mellanöstern. Vi ser hur klimatförändringarna värmer upp vår planet och skapar översvämningar, inte minst i Spanien, och vi har Trump som nyvald president i USA.
Fru talman! Som grädde på moset fick vi ett besked om en fördubbling av fiskekvoterna för sill och strömming i centrala Östersjön under nästkommande år. Det här är ett beslut som kan få förödande konsekvenser för ett redan känsligt bestånd som är på god väg att kollapsa. Det kan bli en ren dödsstöt för Östersjön som riskerar att slå ut hela näringskedjan i ett oerhört viktigt marint ekosystem.
Fru talman! Frågan är vad som egentligen hände under förhandlingarna nere i Luxemburg. Ministern åkte ned till jordbruks- och fiskerådet med ett uppdrag att driva på för minskade fiskekvoter för sill och strömming i centrala Östersjön samt Bottenhavet och Bottenviken för år 2025.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Även om det låter bra med minskade kvoter har vi socialdemokrater varit väldigt tydliga med att vi inte tycker att det är tillräckligt när situationen är så akut som den faktiskt är. Därför föreslog vi att man i stället skulle driva på för en återhämtningspaus för sill och strömming, men det fick vi tyvärr inte gehör för hos regeringen och landsbygdsministern eftersom de tyckte att det var bättre att driva linjen med minskade kvoter för att få fler medlemsländer att ställa sig bakom förslaget.
Den planen gick minst sagt på grund, för hem kom ministern med beskedet att kvoten i centrala Östersjön skulle öka med 108 procent och att kvoten i Bottenhavet och Bottenviken skulle öka med 21 procent. Man kan fråga sig hur det kunde gå så illa.
Fru talman! Som utbildad biolog är det med väldigt stor oro som jag följer utvecklingen. Vi har länge vetat om hur akut och allvarligt läget är i Östersjön, inte bara kopplat till det höga fisketrycket utan också till följd av klimatförändringar, föroreningar och övergödning.
Vi har sett tydliga tecken på utarmning av bestånden av sill och strömming de senaste decennierna. Storleken på fångsterna har minskat, och man har även sett att populationen i allt större utsträckning utgörs av mindre och yngre individer. Det här drabbar våra småskaliga kustnära fiskare hårt eftersom de använder garn och mindre trålare för att ta upp större fiskar som kan användas som matfisk. Vi har redan sett en utveckling där småskaliga fiskare i allt större utsträckning väljer att avveckla sina verksamheter för att det snart inte finns någon mer fisk att ta upp.
Om det fortsätter i den här riktningen är risken att vi snart bara ser stora industritrålare ute i våra svenska vatten. I förlängningen kommer det att leda till att viktiga lokala arbetstillfällen försvinner och att våra vackra kustsamhällen förlorar sin själ. Ur ett landsbygds- och beredskapsperspektiv vore det förödande om vi fortsätter att tillåta att ett fåtal stora båtar tar upp den lilla mängd sill och strömming som finns kvar i Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken.
Fru talman! Min första fråga till landsbygdsministern blir därför: Varför valde ministern att ställa sig bakom det här beslutet när utfallet från förhandlingarna blev så dåligt? Hade det inte varit bättre att markera allvaret i situationen genom att rösta emot förslaget, särskilt med tanke på vilka stora konsekvenser det kommer att få för våra småskaliga fiskare, Sveriges livsmedelsförsörjning och vår beredskap?
Anf. 111 Anna-Caren Sätherberg (S)
Fru talman! Jag tackar landsbygdsministern för svaret.
Situationen för sill och strömming i Östersjön är verkligen akut. Larmen från forskare, organisationer och småskaliga kustfiskare vittnar inte bara om sämre fångst utan även om att strömmingen är allt yngre och mindre till storleken. Fiskbestånden är nära en kollaps, och det finns ett stort behov av omedelbara åtgärder.
Vi socialdemokrater har presenterat många förslag för att åtgärda fiskbestånden i Östersjön. Jag ska nämna några. Vi vill pausa det storskaliga industriella fisket av sill och strömming i Östersjön till dess att bestånden tydligt har återhämtat sig. Vi vill förbjuda bottentrålning i alla skyddade marina områden. Vi har drivit frågan om en bättre, ekosystembaserad och etisk förvaltning av säl och skarv.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det är inte heller rimligt, fru talman, att bara cirka 3 procent av fiskfångsterna kontrolleras. Detta har också Sverige fått kritik för från EU-revisionen. Vi föreslår fler och skärpta kontroller, möjligheter att använda digitala verktyg, övervakningssystem och dataanalys samt höjda straff vid avsiktlig felrapportering.
Vi fortsätter att driva frågan om att flytta ut trålgränsen tolv nautiska mil i hela Östersjön utan undantag. Vi vet också tyvärr att Kristdemokraterna är det enda partiet i Sveriges riksdag som har reserverat sig mot en utflyttning av trålgränsen.
Vi vill även ha en översyn av det svenska kvotsystemet. För de nationella kvoterna, fru talman, vill vi se hur vi kan förbättra kvotsystemet genom att fördela kvoterna mer rättvist och försvåra att de säljs eller fördelas vidare. Förra veckan kom besked från Havs- och vattenmyndigheten om att stora delar av de kvoter som det småskaliga kustnära fisket har nu fördelas ut till det stora industriella fisket. För sillen i Östersjön fördelas 700 000 kilo ut, i norra Östersjön 900 000 kilo. För skarpsill i Östersjön fördelas 700 000 kilo av kvoten ut till fiskare med pelagiska fiskerättigheter. Det är faktiskt inte rimligt, landsbygdsministern!
Regeringens linje i denna fråga är obegriplig. Om det inte finns någon strömming att fiska för det småskaliga kustnära fisket, ska då kvoten gå till de stora industritrålarna? Är "all fisk ska upp" den nya melodin?
Min fråga i interpellationen får landsbygdsministern gärna utveckla svaret på. Hur avser ministern att agera i närtid för att Östersjöns sill- och strömmingsbestånd inte ska drabbas av en total kollaps? Min förhoppning i dagens debatt är att vi får se lite handlingskraft. Ministern får gärna berätta om vilka möten som ska ske med övriga ministrar som är ansvariga för fiske runt Östersjön.
Jag har fått en broschyr från Moderaterna i Stockholm där det stod att regeringen redan flyttat ut trålgränsen. Det har ju inte hänt riktigt än, men när ska det ske? Moderaterna i Stockholm kanske får ta till sig frågan och ta tillbaka broschyrerna.
Avser EU-ministern och statsministern att lyfta frågan i sina kontakter? Avser ministern att ge några nya snabba uppdrag till Havs- och vattenmyndigheten, till exempel om det orimliga i att det småskaliga kustnära fiskets kvoter nu fördelas ut till de industriella trålarna? Har landsbygdsministern träffar och dialog med intresseorganisationerna, till exempel Sportfiskarna?
Strömmingen och sillen behöver verkligen åtgärder nu. Jag vill gärna höra från ministern vad han tänker göra.
Anf. 112 Malin Larsson (S)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.
Som västernorrlänning skryter man ofta om vår stolta mattradition surströmmingen. I dag har vi några få kustfiskare kvar efter vår kust som fiskar för tillverkning av denna delikatess, bland annat Hans i Bondhamn och Manjola och Stefan i Köpmanholmen. De känner stor oro för framtiden.
Krisen för sillen och strömmingen fortsätter i hela Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken. Varningssignalerna från våra kustfiskare har varit tydliga, och forskning finns som bekräftar dem. Men trots den akuta situationen för sill och strömming i Östersjön och trots alla varningar från våra kustfiskare, som kanske känner våra hav allra bäst, har EU:s ministerråd nu beslutat om kraftigt ökade fiskekvoter för 2025. Efter förhandlingarna i ministerrådet höjs kvoterna för det storskaliga industrifisket i egentliga Östersjön med 108 procent. Statsrådet Kullgren lyckades inte få med sig övriga länder på någon förändring alls.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Kvoten som nu är satt är en fördubbling av fisket i centrala Östersjön, trots att Sverige hade som mål att driva på för en sänkning. I Bottenhavet och Bottenviken höjs kvoterna med 21 procent, detta trots att de senaste årens kvoter i Bottenhavet och Bottenviken inte ens har fiskats upp - eftersom det inte finns någon strömming att fiska upp. Detta i sig är ett mycket starkt tecken på att bestånden håller på att kollapsa.
Vi socialdemokrater har krävt en återhämtningspaus för det storskaliga fisket. Vi vet att det tar upp 95 procent av all fisk. Men det ville inte SD-regeringen driva och ta med i den svenska ståndpunkten. Vi krävde också i utskottet att ministern skulle ta med Bottenhavet och Bottenviken i ståndpunkten eftersom man från början bara hade med centrala Östersjön. Återigen kunde vi se hur regeringen struntar i våra norra delar av landet.
Strömmingen i Östersjön utgör födobas i ekosystemet. Försvinner den kan vi stå inför en av de största miljökatastroferna i Östersjöns historia.
Ministerrådets beslut om fiskekvoter för 2025 innebär att mer än 95 procent av allt sill- och strömmingsfiske i fortsättningen kommer att bedrivas av det storskaliga industrifisket, ett fiske där fångsten blir till fiskmjöl till laxodlingar, minkfarmer, kycklingproduktion och så vidare. De största fartygen blir också allt större och effektivare. Totalt fångar de 20 största fartygen 95 procent av fisken i Östersjön.
Eftersom många lyfter det storskaliga industrifisket som ett stort problem skulle jag vilja att ministern utvecklade sin syn på detta.
Anf. 113 Joanna Lewerentz (M)
Fru talman! Det var dystra nyheter vi fick från jordbruks- och fiskerådet efter förhandlingarna i oktober. Kvoterna för fiske av sill och strömming i både centrala Östersjön och Bottenhaven höjs.
Det var sedan tidigare känt att regeringen gick in förhandlingarna med en mycket tuffare linje, faktiskt den tuffaste linjen av alla deltagande länder, med förhoppningen att hålla kvoterna så låga som det bara gick - något som är helt nödvändigt för ekosystemen i Östersjöns skull men också för våra småskaliga fiskares skull.
Mycket mer behöver göras för sill- och strömmingsbestånden. Det känns hoppfullt att den moderatledda regeringen agerar kraftfullt i frågan. Till exempel möts vi alla här igen nästa vecka för att debattera propositionen Ett levande hav, den största och mest omfattande propositionen på området på nära 15 år. Hela ansatsen i havsmiljöarbetet kommer att vara ekosystembaserad, där varje insats i sig utgår från sin specifika roll och påverkan på ekosystemet som helhet. Krafttag ska tas för övergödningen, trålgränsen ska flyttas ut, marint skyddade områden ska skyddas än mer och fler områden ska skyddas.
Den springande punkten är dock fisket, och i och med att vi ingår i Europeiska unionen ska fiskekvoterna förhandlas med övriga EU-länder. Även där måste Sverige göra sitt yttersta för att hålla nere kvoterna så långt det går.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
De senaste veckorna har skarp kritik riktats mot de svenska insatserna i förhandlingarna, inte minst från Socialdemokraterna. Enligt återrapporteringen från jordbruks- och fiskerådet förespråkade Estland, Lettland, Litauen och Polen de högsta nivåerna inom ramen för Ices intervall, för centrala Östersjön en ökning med 170 procent. Kompromissförslaget låg på 140 procent. Det ska jämföras med det beslutade intervallet på 108 procent, som redan har nämnts här i dag.
I mina ögon är det tydligt att Sveriges hållning, alltså lägre kvoter än Ices rekommenderade minimum, faktiskt ledde till att kvoterna landade på det lägsta intervallet. Men Sverige tycks stå långt ifrån de andra länderna i frågan om minskade fiskekvoter. Därför vill jag fråga statsrådet hur han ser på möjligheterna framgent att påverka de övriga Östersjöländerna att omfamna en mer försiktig ansats i fiskeripolitiken.
Jag vill också vända mig till de socialdemokratiska ledamöterna. Det är tydligt att Socialdemokraterna nu gör allt man kan för att vinna politiska poäng i frågan. Man påstår att den svenska regeringen har tillåtit en ökning av kvoterna och att den borde ha varit kompromisslös i förhandlingarna.
I ett läge där alla möjliga medel behöver tas till för att begränsa fisket, där varenda liten fisk räknas, kan man fundera på om Socialdemokraterna vid förhandlingsbordet genom att vägra kompromissa hade tillåtit en ökning av sill- och strömmingsfisket med minst 140 procent eller kanske till och med en större ökning. Det hade antagligen blivit resultatet om regeringen, som Socialdemokraterna säger, kompromisslöst hade satt sig vid sidan av förhandlingarna.
Anf. 114 Linnéa Wickman (S)
Fru talman! Jag vill säga tack till mina partikamrater i miljö- och jordbruksutskottet som tagit initiativ till denna viktiga debatt om det akuta läget för strömmingen. Jag vill också tacka den ansvariga ministern för att han är på plats för att diskutera vad regeringen nu kommer att göra för att rädda fiskbeståndet och det småskaliga kustfisket. Regeringen har trots allt gått med på en fördubbling av strömmingsfisket i centrala Östersjön och en drygt 20-procentig ökning i Bottenhavet och Bottenviken av fiskbestånd som är nära kollaps.
I dag fiskar drygt 20 industritrålare upp ungefär 90-95 procent av den strömming och sill som tas upp ur Östersjön, och 90 procent av den fisk som fiskas upp mals ned till fiskmjöl i Danmark i stället för att bli matfisk på en tallrik i Sverige och bidra till ökad försörjningsförmåga av livsmedel.
Vi har under en 30-årsperiod sett en stadig minskning av strömming och att den som finns och fiskas upp blir allt mindre. Vi vet samtidigt att det finns ett hårt fisketryck från industrifisket. Det är ett överfiske, en rovdrift från starka ekonomiska intressen. Det är något som måste stoppas. Det är också därför Socialdemokraterna har krävt en fiskepaus för industrifisket som en omedelbar åtgärd.
Fru talman! Det jag ser som absolut allvarligast med att det nu inte blivit så utan till och med det motsatta när regeringen har förhandlat i EU:s ministerråd är att den här regeringen egentligen kan vara den sista som har möjlighet att rädda strömmingen. Men nu ser det ut som att man har misslyckats totalt.
I mitt hemlän Gävleborg har vi småskaliga kustfiskare som kan vittna om den tydliga negativa utvecklingen över tid. Det är till exempel Bergmans fisk, som i september tog emot ministern och hans kollegor i EU:s medlemsländer. Det är också Carl-Åke Wallin i Rönnskär som är ordförande för Kustfiskarna Bottenhavet och som ständigt driver på och föreslår lösningar och lyfter upp kustfiskarnas kritiska situation nu när det knappt finns någon matfisk kvar att fiska. Ingen av dem kommer att få det lättare nu när dessa beslut fattats om kvoterna för nästa år.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Ministern lyfter upp i debatten att Sverige har varit ensamt om att driva en restriktiv linje i förhandlingarna om fiskekvoterna. Mina frågor till ministern och regeringen är därför: Vad finns det för strategi? Vilka initiativ är ministern beredd att ta, och vilken plan finns för att förmå de länder som fiskar mest i Östersjön - till exempel Finland och Estland, som är länder som vi har ett gott och bra samarbete med i många andra frågor - att lyssna på Sverige och gå med på en fiskepaus för industrifisket och lägre kvoter framöver? Det är trots allt den grundläggande frågan för att få till ett hållbart fiske, även om vi behöver vidta också en massa andra åtgärder för att förbättra läget.
Ministern lyfter också fram att Ices bedömer att bestånden ligger inom säkra biologiska gränser för att klara den kraftiga ökningen av fiskekvoterna nästa år. Men en brist som forskare kunnat se historiskt är att politiker tenderar att underskatta den stora osäkerhet som finns i prognoserna. Regeringen tar nu en enorm risk med både förra årets och årets beslut om fiskekvoter, som man trots allt har gått med på.
Jag undrar därför hur säker ministern känner sig på att fiskbestånden kommer att klara beslutet om kvotsättning för nästa år utan att helt krascha.
(Applåder)
Anf. 115 Staffan Eklöf (SD)
Fru talman! Jag står här i talarstolen av två anledningar. Den ena är att jag vill ställa en fråga om möjligheterna framåt för att säkerställa goda bestånd av i synnerhet sill och strömming men även andra fiskarter och tillräcklig tillgång för kustfiskarna. Den andra anledningen är att jag har blivit uppfostrad att inte sitta tyst när någon blir orättvist behandlad. Den kampanj som oppositionen har drivit mot ministern i olika medier har helt enkelt inte varit rättvisande.
Jag vill ta tillfället i akt och gratulera ministern och ministerns medarbetare på departementet till ett enastående förhandlingsresultat när det gäller fiskekvoter och fredning av fiskbestånd. Det är svenskt rekord. Aldrig tidigare har en svensk regering lyckats få till fiskekvoter allra längst ned i intervallet som expertgruppen från Ices föreslagit.
Man var dessutom nästan ensamma på den ena sidan. För mitt inre öga får jag en bild av ett dragkampsrep där alla utom ministern är på den ena sidan och där ministern står ensam på andra sidan men ändå har lyckats hala in repet en bra bit på den svenska sidan. Det gick tyvärr inte hela vägen men en bra bit. Det är en enastående prestation.
Nu till min fråga. Det är alltså inte hos Sverige det sitter fast. Regeringen har bearbetat de andra länderna kring Östersjön. Vi i Sverigedemokraterna har dragit vårt strå till stacken, dels genom att i den parlamentariska Östersjökonferensen få alla Östersjöländerna där att sluta upp bakom att reducera fiskekvoter uttryckligen ned till eller lägre än rådgivarnas tröskelvärden, dels genom att agera i Nordiska rådet så att de nordiska länderna antog en rekommendation att begränsa det industriella trålfisket i Östersjön. Det behövs till dess att fiskbestånden har återhämtat sig.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Nu har vi försökt det här. Det verkar som att de andra länderna kring Östersjön kan gå med på minskade kvoter när frågorna diskuteras på en övergripande nivå, men när de sitter i den konkreta förhandlingen och har det snäva perspektivet följer de inte upp sina åtaganden.
Frågan gäller alltså om det finns andra sammanhang där Sverige kan lyfta upp frågan om fiskekvoter och försiktighetsansatser på ett övergripande sätt som skulle förplikta Östersjöstaterna att vid kvotförhandlingarna följa det man kommit överens om. Kan vi andra partier hjälpa till? Att gnälla hjälper nämligen inte.
Anf. 116 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Fru talman! Är vi nöjda med det här slutresultatet? Nej, vi ville ha lägre kvoter. Gjorde vi skillnad? Ja, det gjorde vi. Vi pressade resultatet nedåt.
Vissa förutsättningar är ganska centrala att känna till. Det vet jag att både socialdemokrater och miljöpartister gör, med tanke på hur många fler gånger de har förhandlat om fiskekvoter än jag har gjort och med tanke på hur deras förhandlingar har fallit ut.
Beslutet kräver så att säga bara kvalificerad majoritet. Inget land har veto. Det gör förhandlingarna utmanande för ett restriktivt land, som Sverige är i denna fråga. En relevant fråga blir då: Vad hade resultatet blivit om Sverige under förhandlingarna hade fortsatt att säga nej och ställt oss vid sidan av?
Sverige hade en unik roll i denna förhandling. Vi drev på för kvoter under kommissionens nivå och under Ices spann. Detta gjorde vi för att snabba på sill- och strömmingsbeståndens återhämtning och försäkra oss om att återhämtningen jämfört med i fjol blir varaktig.
Inget land drev en lika restriktiv linje som Sverige. Vad andra länder i stället förespråkade var att man skulle röra sig uppåt i den vetenskapliga rådgivningens intervall. Om Sverige i ett sådant läge hade signalerat nej hela vägen och ställt oss vid sidan av hade inte slutnivån för dessa kvoter landat på Ices F-lower, den lägsta punkten - de hade åkt upp. För Bottenhavet och centrala Östersjön ihop hade det handlat om minst ytterligare 15 000 ton fisk som hade tagits upp.
Hade detta varit mer ansvarsfullt? Tycker man det är man mer intresserad av att eventuellt blidka någon opinion här hemma i Sverige än man bryr sig om fisken i Östersjön.
Beslutet tas, som ni väl känner till, som ett paket. Enskilda geografiska områden eller fiskarter kan inte brytas ut. På bordet fanns alltså flera förslag från kommissionen som inte låg i svenskt intresse. Kommissionen ville exempelvis stoppa de skånska småskaliga kustfiskarnas sillfiske - den kvoten hade i stället gått till stora båtar. Kommissionen ville även stoppa fritidsfiske efter odlad lax. Resultatet i dessa två fall blev att fisket kan fortsätta.
När det gäller särskilda bevarandeåtgärder införs på svenskt initiativ trålstopp under tre månader för att skydda skarpsillens lek. Sverige kommer frivilligt att lägga till en extra månad.
Östersjön prioriteras högt av den här regeringen. För mig var det viktigt att redan före förhandlingarna i oktober få hit Östersjöländernas ministrar för att de skulle få träffa småskaliga fiskare här och få en bättre insyn i hur vi ser på dessa frågor.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I arbetet framåt finns väldigt många viktiga delar. Det handlar om havsmiljöpropositionen, den första i sitt slag sedan 2009. Vi måste också jobba mer när det gäller predationen från säl och skarv. Vidare måste vi fortsätta arbetet med att påverka Östersjöländerna i svensk riktning. Där kan såklart alla vara med och påverka.
Anf. 117 Sofia Skönnbrink (S)
Fru talman! Jag är inte dummare än att jag förstår att Sverige som enskilt land inte kan besluta om fiskekvoterna för Östersjön. Men det finns ett viktigt symboliskt värde i att markera när något är riktigt fel. Det förvånar mig att landsbygdsministern inte valde att reservera sig mot beslutet utan röstade för.
På Kristdemokraternas hemsida går nämligen följande att läsa: "Kristdemokraterna anser att fisk i första hand ska fiskas för människoföda. Fångsternas storlek ska vara hållbara i förhållande till bestånden av respektive art. Ett för stort fiskeuttag gynnar ingen, utan resulterar långsiktigt i att såväl fisken som fisket dör ut. Kristdemokraterna vill minska byråkratin och regelkrånglet för yrkesfiskarna och värna det kustnära fisket."
Trots detta valde alltså Peter Kullgren, kristdemokrat och landsbygdsminister för Sverige, att ställa sig bakom förslag om ökade fiskekvoter för 2025.
Fru talman! Att bevittna detta gör mig oerhört frustrerad. Fiskeripolitiken har totalt kapsejsat. Vi har skapat ett system där vi år efter år tvingas bevittna hur våra hav töms på fisk av stora industritrålare som riskerar att skapa total utfiskning. I stället för att möjliggöra ett småskaligt, hållbart fiske av matfisk som kan hamna direkt på våra tallrikar ser vi hur majoriteten av den fisk som tas upp används för att utvinna fiskmjöl. Fiskmjölet används sedan för att tillverka djurfoder som bland annat används vid fiskodlingar, exempelvis i Norge.
Därefter, när man inte trodde att det kunde bli sjukare, köper våra svenska småskaliga fiskare, som också har rökerier längs med östkusten, in den odlade norska laxen för att de själva inte längre har någon fisk att ta upp. Det kan inte bara vara jag som tycker att detta är helt galet.
Fru talman! Jag bor inte själv i något kustsamhälle - det hör ni säkert. Jag bor väldigt långt därifrån. Men det hot som de småskaliga kustfiskarna upplever från de stora industritrålarna som begår rovdrift på Östersjön tycker jag påminner väldigt mycket om våra värmländska fårägares rädsla för vargen. Det handlar om en känsla av maktlöshet inför de beslut som fattas, inte minst på EU-nivå, som kan få förödande konsekvenser för den enskilde, för landsbygdsutvecklingen och för den svenska livsmedelsförsörjningen.
Fru talman! Vi lever i en tid av krig och oroligheter i vår omvärld, och då är det viktigare än någonsin att se över den svenska livsmedelsförsörjningen. Då får vi inte glömma bort att en viktig del av detta är just de blå näringarna. Därför måste landsbygdsministern och regeringen lyssna på varningarna från våra forskare, våra småskaliga kustfiskare och våra fritidsfiskare, som talar om hur mycket tillgången till stor strömming faktiskt har minskat, och våga vidta åtgärder som möjliggör småskaligt fiske längs hela kusten även framöver. Detta är ett viktigt steg i att kunna förse våra medborgare med mat även under större kriser.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Nu kan vi konstatera att regeringens mål om minskade kvoter inte gick i lås, och då måste landsbygdsministern skyndsamt se över vilka andra möjligheter som finns för att freda den lilla mängd fisk som finns kvar. Jag tycker verkligen inte att vi har fått svar på detta. Jag hoppas att landsbygdsministern nu kan redogöra för de åtgärder han planerar framöver för att rädda vårt småskaliga kustnära fiske och se till att vi har en livsmedelsförsörjning inte bara i storstäder utan även ute på landsbygden.
Anf. 118 Anna-Caren Sätherberg (S)
Fru talman! Alla frågor fick inte svar. Ministern sa till exempel inte ett ord om fördelning av kvoterna från det småskaliga kustnära fisket till de stora industriella trålarna. Detta är ett beslut som ministern har i sin egen hand. Det handlar om regeringens myndighet. Jag förstår att annat kan vara svårt, men det man själv äger kan man göra något åt på en gång.
När det gäller årets förhandling av fiskekvoter var landsbygdsministern långt innan tydlig med att det inte skulle gå. Det fanns inte en chans; ministern hade redan gett upp och trodde inte att det fanns något stöd för ett ansvarstagande för sillen och strömmingen i Östersjön.
Men i fjol, fru talman, fanns det ett väldigt starkt stöd. Då föreslog nämligen EU-kommissionen ett stopp för strömmings- och sillfisket i Östersjön, en nollkvot. Det ville däremot inte landsbygdsministern och inte heller Liberalerna, Sverigedemokraterna eller Moderaterna. De skrev att kvoterna tveklöst var en relevant komponent men att förslaget från EU-kommissionen skulle slå oproportionerligt. När man hade hela EU-kommissionen bakom en restriktiv linje sa man alltså nej.
Detta hade inneburit ett stopp för det stora industriella trålfisket, och det var ett förslag som vi socialdemokrater ställde oss bakom, men inte Sveriges landsbygdsminister. Och när landsbygdsministern förhandlade i år blev det fördubblade kvoter i centrala Östersjön.
Fru talman! Landsbygdsministern säger i sitt svar i dag: "Eftersom vi hade önskat ännu lägre kvoter är vi inte nöjda." Även statsministern sa efter det att landsbygdsministern sagt ja till de höjda kvoterna: "Vi är mycket bekymrade, det finns en alldeles uppenbar risk för överfiske." Vice statsminister Ebba Busch sa så här i riksdagens kammare, där vi står nu: "Alla vi i Sverige som vet hur tufft läget är för fiskbestånden vet vilket katastrofbeslut det här är från EU-nivå." Det handlar alltså om den EU-nivå där landsbygdsministern förhandlade.
Det blev alltså ett katastrofdåligt betyg för årets fiskekvotsförhandling även enligt statsministern och vice statsministern. Det blev också en höjning med 108 procent i centrala Östersjön.
Mina frågor kvarstår därför. Om ett år är det förhandling igen. Vad är målet, och vad är planen? Vad gör ministern här och nu för att förbättra situationen för sill och strömming i Östersjön? Som jag sa alldeles nyss: Är det några av de många förslag som vi socialdemokrater har presenterat som ministern kan tänka sig att ta vidare och verkställa? Jag tycker att ministern åtminstone ska ta tag i sin egen myndighet, Havs- och vattenmyndigheten, och se till att kvoterna inte fördelas om från det kustnära, där det tydligen inte finns strömming att fiska, till de stora industriella trålarna.
Det är ju inte bara jag, fru talman, utan väldigt många som vill ha sill på julbordet. För många börjar snålvattnet att rinna bara vi tänker på surströmming. Vi är många som vill se ett friskare Östersjön. Vi vill se både större och äldre strömmingar och i övrigt ett fiskbestånd som återhämtar sig.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Detta handlar inte om att vinna politiska poäng. Det handlar på riktigt om att vinnarna ska vara ett friskt Östersjön med fiskbestånd. Vi vill att regeringen ökar takten.
Anf. 119 Malin Larsson (S)
Fru talman! Jag kan konstatera att det är många av våra frågor som statsrådet inte svarar på. Men jag vill komma tillbaka till surströmmingen - syrad strömming som alltid har funnits där människor och strömming har funnits tillsammans. Men Ulvö gamla salteri vid Höga kusten var först med att konsumentförpacka strömming i plåtburk. Det skedde på 1890-talet, och då kunde den här delikatessen börja levereras till hela Sverige, och surströmmingsindustrin påbörjade sin utveckling - en surströmmingsindustri som uppskattas av många och har starka traditioner. Grunden i produktionen är våra kustfiskare som levererar strömming till producenterna.
Tillsammans omsätter yrkesfisket och strömmingsproducenterna 100 miljoner och sysselsätter många personer utefter kusten. Dessa företag bidrar till en hållbar livsmedelsproduktion med lokala arbetstillfällen och ett levande kulturarv. Medan den fisk som de storskaliga trålarna tar upp mals ned till fiskmjöl och blir till foder ger det småskaliga kustfisket oss surströmming men också inlagd sill, rökt böckling och färsk och förädlad fisk i lokala butiker och restauranger.
Jag har besökt flera av våra kustfiskare hemma i Västernorrland. Tillsammans med producentorganisationen Kustfiskarna Bottenhavet och flera av våra övriga svenska fiskeorganisationer har de presenterat en rad viktiga och konkreta åtgärder som den svenska regeringen kan vidta för att vända utvecklingen för strömmingen. Och det är detta vi nu måste lyssna till för att kunna förändra.
Det finns förslag på bordet. Det handlar om fredade områden, om att utveckla och förändra Ices instruktioner, om sundare förvaltning av säl och skarv, om att åtgärda bristerna i inrapportering av fångster, om tidsbestämda stängningar och mycket mer.
Ett konkret förslag som också statsrådets departement och Havs- och vattenmyndigheten har tagit del av är att inrätta ett fredningsområde i Jungfruhalet, som är ett tråldrag utanför Söderhamn. Här befinner sig strömmingen under vintern och växer till sig innan den till våren simmar in mot vår Norrlandskust. Ett fredningsområde på detta relativt lilla område skulle enligt Kustfiskarna göra stor skillnad. Här fiskar inte de finska båtarna, vilket gör att Finland borde gå med på förslaget. Statsrådet nämnde själv tidigare i dag vid ett möte att han har god kontakt med sin finske kollega. Ett tips är alltså att kasta ut frågan till andra sidan Bottenhavet, för det blir kanske napp.
Det finns alltså en rad bra förslag. Om traditionerna ska kunna fortsätta och vi ska kunna få äta vår efterlängtade surströmming krävs det att vi vänder utvecklingen och ser till att vi har ett långsiktigt hållbart fiske. Det är ju det vi vill.
Men vad är statsrådets konkreta plan framöver för att rädda strömmingen? Vilka av de åtgärder som Sverige styr över tänker statsrådet prioritera, och hur tänker statsrådet agera gentemot Finland, EU och övriga länder runt Östersjön för att få gehör för de förslag som faktiskt redan finns på bordet?
Anf. 120 Joanna Lewerentz (M)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Regeringens ingång i förhandlingarna har varit att leverera resultat. Det resultat vi fick var inte det vi önskade, men det är ett resultat som är 32 procentenheter bättre än kompromissförslaget och 62 procentenheter bättre än det högsta intervallet, som faktiskt hade varit en risk om Sverige inte hade suttit vid förhandlingsbordet.
Man skulle kunna säga att den svenska delegationen har räddat minst 15 000 ton fisk från att fiskas upp för att man suttit vid förhandlingsbordet och velat kompromissa. Tror statsrådet att det hade varit möjligt att trycka på hårdare utan att Sverige hade hamnat vid sidan om förhandlingsbordet? Och vad hade i så fall den konkreta konsekvensen för fisken blivit om vi inte varit med och förhandlat?
Jag kan vidare konstatera att vi håller med varandra i mycket när det gäller de många åtgärder som behövs utöver att sänka kvoterna, och det är positivt. Men att påstå att regeringen har tillåtit en ökning på 108 procent tycker jag inte är något annat än ett spel för gallerierna.
Det regeringen i praktiken har gjort är att man har förhindrat en ökning på 140 procent eller mer. Att polarisera och skapa splittring på hemmaplan kommer inte att rädda sill- och strömmingsbestånden. Dessutom kommer i början av nästa år ett förslag till svensk lagstiftning om trålförbud i marint skyddade områden, vilket också tas upp i den proposition vi ska debattera nästa vecka.
Frågan till Socialdemokraterna kvarstår. Sverige har mig veterligen aldrig röstat nej till de förslag som i de här sammanhangen har förhandlats fram, vilket betyder att Socialdemokraterna när de har haft ansvar för frågan inte själva har gjort det de nu kräver av den sittande regeringen. Det säger mig att Socialdemokraterna är villiga att offra minst 15 000 ton strömming. I mina ögon är detta inget annat än ett politiskt spel.
Anf. 121 Linnéa Wickman (S)
Fru talman! Det finns just nu ingenting viktigare än att få till stånd omedelbara och akuta åtgärder som räddar strömmingen och det småskaliga kustfisket, som har bedrivits längs våra kuster i generationer. Agerar vi inte nu väntar med största sannolikhet oåterkalleliga konsekvenser för fiskbestånden och ekosystemet i Östersjön.
Vi behöver dra lärdom av historien. Vi behöver ändra riktning i fiskeripolitiken. Det är väl ganska uppenbart att den gemensamma fiskeripolitiken är trasig? Vi kan inte fortsätta på den inslagna vägen då våra hav dammsugs på fisk av några få industritrålare. Snart kan det vara för sent. Vi är redan i elfte timmen.
Jag betackar mig verkligen för anklagelser om politiskt spel. Personligen har jag varit väldigt engagerad i den här frågan som lokalpolitiker. Jag kommer från ett län där vi under lång tid har haft kustfiskare som varnat för utvecklingen. Nu har jag valt att engagera mig i den här frågan också som riksdagsledamot.
Jag tror att tonen och allvarsorden i den här debatten faktiskt har att göra med hur verkligheten ser ut. Vi har inte så mycket mer tid på oss. Jag förväntar mig att regeringens arbete för att påverka och föra dialog med andra länder som fiskar i Östersjön ska konkretiseras. Jag ser fram emot att lyssna till ministerns svar på frågan, och också svaret på frågan om ministern ser att han är trygg med det som Ices säger om att fiskbestånden nästa år kommer att klara en hundraprocentig kvotökning. Det är ju där vi är. Vi är i ett så allvarligt läge.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det viktiga är vad som händer på riktigt och att vi minskar fisketrycket. Det vill jag verkligen framhålla i den här debatten. Läget är så allvarligt.
Anf. 122 Staffan Eklöf (SD)
Fru talman! Jag gör några reflektioner utifrån debatten.
Först gäller det fjolårets förslag om ett totalstopp för fisket. Då hade vi inte haft någon strömming. Då hade vi bara haft "surt". Sedan sades det att det finns ett symboliskt värde i att säga nej någon gång. Det tycker jag är jättebra. Det är något som Sverigedemokraterna har sagt i många år och som nu Socialdemokraterna har tagit efter - det är väldigt bra. Men jag tror att detta är fel gång att säga nej, för det skulle leda till en mycket större kvot. Som många debattörer har sagt här uppe i talarstolen finns det inte så mycket tid, och det är bråttom att inte fiska för mycket.
Jag kan ta upp några exempel där vi har sagt nej och där Socialdemokraterna inte har sagt nej. När det gäller taxonomin i skogen var den rödgröna regeringens företrädare snarare stolt över att det hade gått igenom. Där tvingade Tidöpartierna och Centerpartiet tillsammans Sverige att säga nej. Restaureringsförordningen, som är skadlig i sin nuvarande utformning, har Sverige sagt nej till. Kommissionen bearbetade Österrikes miljöminister att gå emot sitt mandat från sin regering och sitt parlament, så det gick igenom ändå. När det gäller Farm to Fork krävde Sverigedemokraterna en konsekvensanalys för att säga ja. Vi fick naturligtvis inte det, så då sa vi nej. Det var rätt att säga nej där, för den konsekvensanalys som USDA, det amerikanska jordbruksdepartementet, sedan gjorde visade att det förslaget skulle leda till ökad svält i världen. Och det var rätt att säga nej till förslaget om skogsövervakning häromsistens, som var dåligt utformat. Där passade ett nej väldigt bra.
Anf. 123 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Fru talman! Vi sa nej till stopp. Vi skulle ha kunnat få bort de stora industritrålarna från Östersjön - Anna-Caren Sätherberg vet att det inte stämmer. Kommissionens förra förslag innebar att den enda strömming som fick tas upp ur Östersjön gällde de stora trålarna. Det som var förbjudet var riktat fiske efter sill och strömming. Kustfiskarna skulle alltså inte få ta upp någon fisk.
Ni ville inte heller ha något totalstopp. Ni gick inte heller på kommissionens förslag. Inget parti i Sveriges riksdag gick på kommissionens förslag förra gången. Precis som nu sa jag också efter de förhandlingarna: Vi hade gärna sett än lägre kvoter.
Jag vill tacka för konkreta inspel som kommer, inspel om sådant som vi äger själva. Det är det vi kan agera på. Vi kan inte besluta om kvoter själva. Vi kan inte konstatera att vi ska förbjuda ett visst verktyg som man fiskar med. Vi kan inte helt själva säga att vi ska förbjuda trål. Det funkar inte. Vi behöver då få med oss fler.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Ibland blir jag fundersam över att alla bra idéer på fiskeområdet kommer när Socialdemokraterna är i opposition. De kom inte en enda gång under tiden då man satt i regering och själv ägde dessa förhandlingar. Jag tror egentligen att jag har svaret. Det handlar om exakt samma bevekelsegrund som den jag har haft när jag har drivit den linje som jag har gjort i dessa förhandlingar. Ni vet att det enbart skulle leda till högre kvoter.
I den här debatten går retorikvågorna ibland väldigt höga. Då gäller det att man får möjlighet att sätta saker i perspektiv. Hur väl, eller snarare hur illa, överensstämmer retoriken egentligen med den röda praktiken? Kvoterna för 2025 blev definitivt högre än vad den här regeringen önskade. Om det råder det ingen tvekan. Men det råder heller ingen tvekan om att kvoterna för 2025 är lägre än under alla år då vi hade en rödgrön regering.
Man får ta upp 150 000 ton nästa år. Det är alldeles för mycket, tycker vi. Men det kan jämföras med vissa rödgröna år då kvoterna var mer än dubbelt så höga. År 2017 var det 330 000 ton. År 2018 var det 310 000 ton.
Det är också skillnad i hur kvoterna förhåller sig till den vetenskapliga rådgivningen, det vill säga: Vad sa Ices, och vad blev resultatet? Den här gången blev det Ices lägsta punkt i intervallet för både Bottenhavet och centrala Östersjön.
Återigen: Sverige ville gå lägre än så. Men hur många gånger nåddes båda dessa lägsta punkter när Socialdemokraterna förhandlade? Det hände aldrig. Man landade högre varje år.
Det finns konkreta saker. Vi behöver påverka Ices, så att vi får en bättre rådgivning. Vi behöver ta tag i problematiken med säl och skarv. Vi är i slutskedet av diskussionerna med kommissionen kring trålgränser i vissa områden. Vi har en ny fiskekommissionär. När han sa i utfrågningen att han ville besöka Östersjön sträckte jag omedelbart ut en hand: Jag träffar dig gärna snabbt.
I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).
Anf. 124 Sofia Skönnbrink (S)
Fru talman! Nej, Joanna, denna debatt handlar absolut inte om att skapa polarisering och splittring. Den handlar om att sätta ljuset på en väldigt viktig fråga för att sillen och strömmingen inte ska gå samma dystra öde till mötes som torsken gjorde. Jag tycker alltså inte att vi ska förminska detta utan se värdet av debatten.
Jag önskar att ministern hade kunnat svara lite tydligare på vilka konkreta åtgärder som regeringen och ministern tänker vidta här och nu för att få till en förändring. Jag anser inte att vi har fått svar på det. Det kommer kanske i slutanförandet.
Jag vill använda min sista minut i debatten till att förtydliga värdet av sillen och strömmingen i Sverige, inte minst när det kommer till våra högtider, som kollegorna här har talat om. Vid jul, påsk och midsommar är detta en självklar del av buffén.
Jag vet att landsbygdsministern inte har varit någon förespråkare för växtbaserad kost sedan han tillträdde. Jag tror inte att ministern, till skillnad från mig, är beredd att byta ut den klassiska senapssillen mot en tofubaserad variant på julbordet. Men den krassa verkligheten är att det snart är det som kommer att ske. Det är snart det enda alternativet på butikshyllorna - om vi fortsätter att tömma haven på fisk på det sätt som vi gör i dag och att sätta ekosystemen ur balans.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Det är verkligen dags att dra i nödbromsen och markera allvaret i situationen. Detta kan inte betonas nog mycket. Livskraftiga fiskbestånd krävs för att vi ska kunna behålla viktiga lokala arbetstillfällen, en blomstrande turism och en livsmedelsförsörjning som är spridd i Sverige.
Ministern har tidigare valt att stå upp för svenska intressen i andra frågor, som Staffan nämnde. Det gäller till exempel naturrestaureringsförordningen. Då valde man att rösta mot förslaget. Nu tycker jag att det är dags att ministern och den svenska regeringen tar strid även för sillen, strömmingen, våra kustsamhällen och våra småskaliga fiskare.
Anf. 125 Anna-Caren Sätherberg (S)
Fru talman! Jag skulle vilja replikera när det gäller några saker.
Sverigedemokraternas intresse för strömming visade sig även i den här debatten, när man använde hela inlägget till att prata om andra saker. Man deltog inte i fiskeriutskottet i EU när femprocentsregeln diskuterades - om en kollaps skulle ske eller inte om vi skulle ha den kvar. Då var man inte heller med.
Den ståndpunkt som regeringen själv ville ha och fick med sig majoriteten i Sveriges riksdag på var att kvoterna skulle minska. Jag tror att ministern får titta tillbaka på andra regeringars ståndpunkter, om det står att man ska hålla sig inom ett intervall eller inte. Men här var det var tydligt att landsbygdsministern skulle förhandla om en minskning av kvoterna. Man kan tycka olika. Man kan tycka att den förhandlingen gick väldigt bra, som tydligen några här gör. Man kan tycka att den absolut inte gick bra, som några andra här gör, eftersom de ökade med 108 procent.
Vad jag vill säga med detta är: Om ett år är det skarpt läge igen. Jag ställde några frågor till landsbygdsministern. Det handlar om att man inte kan börja förhandla på ett möte det sista man gör. Den förhandlingen börjar nu.
Ministern sa att han hade kontakt med en minister. Jobbar statsministern med frågan i sina kontakter? Jobbar EU-ministern med frågan i sina kontakter? Har landsbygdsministern träffar och dialog med intresseorganisationerna? Träffar landsbygdsministern till exempel Sportfiskarna?
Min förhoppning är en ökad handlingskraft där vi gärna hjälper till. Det här är viktigt på riktigt. Det är fråga om Östersjön och de klimatförändringar vi ser som drabbar det hav vi älskar och den fisk som vi vill se där.
Anf. 126 Malin Larsson (S)
Fru talman! Jag måste avslutningsvis kommentera ledamoten Staffan Eklöfs inlägg i debatten. Jag är dock inte förvånad att en ledamot från SD står här i dag och hyllar regeringen för ministerrådsmötet som resulterade i kraftigt ökade fiskekvoter.
Som enda svenskt parti valde Sverigedemokraterna att inte delta i EU:s fiskeriutskott den 23 september då man röstade om den så kallade femprocentsregeln. Det är en nödbroms som är till för att skydda beståndet så att inte fisken dör ut. När det verkliga tillfället fanns att stå upp för strömmingen och Östersjön valde Sverigedemokraterna att utebli.
Vi har sett ett märkligt agerande från statsrådets sida. Ena stunden hävdas det att man värnar det småskaliga kustfisket. I nästa stund röstar man ja i ministerrådet till fortsatt stora fiskekvoter som möjliggör ett fortsatt storskaligt industrifiske.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Dagen för rådets beslut blev en mardrömsdag för hela Östersjön och det småskaliga kustfisket. Konsekvenserna kommer att drabba ekosystemet, våra kustfiskare, fritidsfisket och våra kustsamhällen.
Vi socialdemokrater har, som har nämnts, krävt en återhämtningspaus för det storskaliga industrifisket. Det är det som har de stora fiskekvoterna. Det är det som tar upp 95 procent av all fisk. Det är där vi har problemet. Det är ett problem som måste lösas nu.
Anf. 127 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Fru talman! Jag kan konstatera att andelen av kvoten som nu går till kustfiskarna jämfört med 2021 är dubbelt så stor. Den är 18 procent nu och var 8 procent då.
Jag fick också en fråga förut av Anna-Caren Sätherberg om HaV:s fördelning av kvoterna. Det är en delegation som har funnits länge. Det fördelas efter hur mycket som har tagits upp. Det kan gå åt båda håll.
Såsom kvotsystemet fungerar tilldelas kustkvoten allra först. Det är utifrån ett system att den aldrig ska gå tom eller att kvoten ska uppfyllas, utan den ska finnas hela tiden.
Nu har fisket ökat längs kusterna. Den senaste informationen jag har är att HaV planerar att återföra kvot till kustfiskarna från pelagikerna, bara för att nämna något om den.
Den sista halvminuten av min talartid vill jag ägna åt framtiden. Jag kan återigen konstatera att Sverige är relativt ensamt i den här positionen. Jag tar tacksamt emot draghjälp från alla partier i Sveriges riksdag.
Det vore underbart om miljöpartisterna skulle ha kunnat påverka den miljöpartistiske fiskeriministern från Tyskland, eller socialdemokrater den polske statssekreteraren, som är socialdemokrat. Estland har också en socialdemokratisk fiskeriminister. Jag ska försöka med dem som jag möjligtvis har bättre ingångar till.
Jag tror att det är så vi bygger detta framåt. Vi måste få en kvalificerad majoritet på vår sida. Intentionen att hålla kvoterna nere tror jag vi delar. Sedan handlar det om metod, praktik och realitet kontra politik. Det spelet förstår vi alla, men det är resultat som räknas.
I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.