Situationen för deltidsarbetslösa
Interpellation 2006/07:510 av Brink, Josefin (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-05-08
- Inlämnad
- 2007-05-08
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-05-24
- Sista svarsdatum
- 2007-05-28
- Besvarad
- 2007-05-29
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 8 maj
Interpellation
2006/07:510 Situationen för deltidsarbetslösa
av Josefin Brink (v)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
I TV 4:s Nyheterna den 2 maj berättade en kvinna vid namn Britt-Marie om den absurda situation hon hamnat i. Hon har äntligen fått ett fast jobb i sin hemkommun. Dessvärre är jobbet endast på 75 procent, så hon måste deltidsstämpla för att få ekonomin att gå ihop.
Som en effekt av de nya regler som regeringen beslutat ska gälla tvingas Britt-Marie nu för att få rätt till deltidsstämpling att söka jobb i hela landet och i alla branscher. Arbetsförmedlingen har till och med uttryckligen uppmanat henne att söka tillfälliga jobb på annan ort. Britt-Marie är ensamstående förälder, men det har arbetsförmedlingen inte tagit någon hänsyn till.
Att människor ska tvingas säga upp sig från fasta jobb för att flytta runt och ta tillfälliga påhugg kan ju inte på något sätt anses rimligt för vare sig den enskilde eller för samhällsekonomin.
Deltidsarbetslösa har alltid haft en svår situation – det är därför rätten till heltid är ett så centralt krav för oss i Vänsterpartiet. Att det nästan uteslutande är lågavlönade kvinnor som drabbas av deltidsarbetslöshet gör saken extra angelägen ur jämställdhetsperspektiv.
Om de nya reglerna för arbetssökande ska uttolkas så som i Britt-Maries fall blir situationen för många kvinnor helt ohållbar.
Mot bakgrund av det som anförs vill jag fråga statsrådet:
Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att deltidsarbetslösa inte ska behöva säga upp sig från fasta jobb och flytta för att ta ett vikariat eller annan visstidsanställning?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:510
Webb-tv: Situationen för deltidsarbetslösa
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:115 Tisdagen den 29 majProtokoll 2006/07:115 5 § Svar på interpellation 2006/07:510 om situationen för deltidsarbetslösa
Protokoll från debatten
Anf. 21 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Josefin Brink har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att deltidsarbetslösa inte ska behöva säga upp sig från fasta jobb och flytta för att ta ett vikariat eller annan visstidsanställning.
Frågan är bland annat föranledd av ett inslag i TV 4 den 2 maj 2007.
Reglerna om ministerstyre gör att jag inte kan uttala mig i enskilda ärenden. Allmänt kan jag emellertid konstatera följande: Arbetslöshetsförsäkringen är, som jag många gånger tidigare påtalat, en omställningsförsäkring. Ersättning ska lämnas under en period av omställning mellan arbeten.
En av förutsättningarna för att den som är arbetslös ska vara berättigad till arbetslöshetsersättning är att han eller hon uppfyller grundvillkoren.
Av grundvillkoren framgår bland annat att sökanden ska vara oförhindrad att söka arbete, ska vara beredd att anta erbjudet lämpligt arbete och aktivt söka lämpligt arbete.
Vad gäller möjligheten att begränsa sitt arbetssökande kan följande konstateras: Den generella rätten att begränsa sitt arbetssökande såväl yrkesmässigt som geografiskt under de 100 första ersättningsdagarna i en ersättningsperiod infördes 2001 av riksdagen efter förslag av dåvarande regering.
Nuvarande regering har i propositionen
Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken m.m.
(prop. 2006/07:89) föreslagit att bestämmelsen avskaffas från och med den 2 juli i år, vilket innebär att för närvarande gäller de regler som infördes av den tidigare regeringen.
Skälet till att regeringen föreslår att regeln avskaffas är att den motverkar arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring. Det är viktigt att den sökande finner ett arbete så snart som det är möjligt. Han eller hon bör därför redan i ett tidigt skede söka alla lämpliga arbeten.
Att låsa in människor på en ort eller i en region när det finns goda möjligheter till arbete på annan ort är ingen bra lösning.
Avslutningsvis vill jag framhålla följande: I lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring finns regler om när ett arbete ska anses som lämpligt. Därutöver finns även Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter om lämpligt arbete.
Av lagen framgår bland annat att ett erbjudet arbete ska ses som lämpligt om det inom ramen för tillgången på arbetstillfällen tagits skälig hänsyn till den sökandes förutsättningar för arbetet samt andra personliga förhållanden. Exempel på det senare kan vara familjeskäl.
Anf. 22 Josefin Brink (V)
Herr talman! Jag ber att få tacka ministern för svaret. Dessvärre måste jag konstatera att svaret än en gång visar att situationen för deltidsarbetslösa är ett problem som regeringen är väldigt ointresserad av. Det är ganska anmärkningsvärt, för det är faktiskt ett mycket stort problem.
Enligt Statistiska centralbyråns senaste arbetskraftsundersökning rör det sig åtminstone om 268 000 personer som är deltidsarbetslösa. Den stora majoriteten av dessa är kvinnor, så man kan lugnt säga att deltidsarbetslösheten är en viktig jämställdhetsfråga.
Ministern säger i sitt svar att han inte kan kommentera det enskilda ärendet med hänvisning till reglerna om ministerstyre. Det är med all respekt en aning fånigt.
Jag har absolut inte bett ministern att han ska gå in och kommentera det specifika ärendet och definitivt inte att han ska gå in och recensera den aktuella arbetsförmedlingens beslut. Det begär inte heller Britt-Marie, som är den person som jag refererar till i frågan.
Jag talade med henne på telefon senast i går. Hon förväntar sig inte på något sätt att hennes aktuella situation ska lösas genom något gudomligt ingripande av arbetsmarknadsministern. Men hon sade att hon är glad över att frågan kommer upp till debatt. Hon vill gärna med sitt exempel, som inte på något sätt är unikt, bidra till att de problem som deltidsarbetslösa har blir uppmärksammade och att vi i riksdagen får en seriös debatt om hur de kan lösas.
Det handlar inte om en unik situation, utan detta är något som många kan känna igen sig i.
Britt-Marie fick efter en lång tid av arbetslöshet, som varvades med olika korta tillfälliga anställningar, äntligen en fast anställning. Men det var en anställning som bara var på deltid. För att inte förlora rätten till a-kassa kunde hon naturligtvis inte tacka nej till det erbjudna arbetet. Hon var ju också glad över att få ett fast jobb. Det betyder ganska mycket för trygghet och kontinuitet i livet. Eftersom en deltidslön är svår att överleva på hade hon ett behov av att deltidsstämpla upp till heltid.
Det är då den absurda situationen uppstår att arbetsförmedlingen säger att hon måste vara beredd att söka alla lediga jobb i hela landet, även vikariat och visstidsanställningar så korta som sex månader. Hon var då ärlig och sade att hon faktiskt hade lite svårt att tänka sig att säga upp sig från det första fasta jobb som hon haft på flera år för att kanske flytta i väg till ett annat ställe i landet på ett tillfälligt vikariat som rimligtvis skulle leda fram till en ny period av arbetslöshet. Det ledde till att arbetsförmedlingen sade att hon tyvärr inte kunde få någon mer a-kassa, och i dag får Britt-Marie klara sig på sin deltidslön.
Efter att TV 4 hade visat inslaget uttalade sig en partikamrat till ministern i en tv-soffa och sade att detta inte var klokt och att reglerna i arbetslöshetsförsäkringen inte ska fungera så.
Min fråga gäller något som jag tycker att ministern inte alls berör: Håller ministern med om att det är orimligt att det fungerar på detta sätt? Hur är det i så fall annars tänkt att det ska fungera? Är det rimligt att människor på grund av arbetsgivarens ovilja att anställa någon på heltid ska tvingas av arbetsförmedlingen att säga upp sig från en fast anställning och flytta till en annan del av landet för att ta ett vikariat eller en visstidsanställning?
Anf. 23 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Jag vill påminna om att Britt-Marie, som Josefin Brink talar om, har blivit bedömd enligt de regler som gäller i dag och som den socialdemokratiska regeringen framställde. Frågan borde därmed egentligen riktas till Hans Karlsson och inte till mig.
Grunden för den förändring som vi har föreslagit är att samma regler som gällde före 2001 ska gälla efter den 2 juli.
I föreskrifterna från IAF, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, som jag har här och som också finns att tillgå på nätet, finns ett antal bedömningar av den situation som i dag uppstår dag 101 och som nu kommer att uppstå dag ett.
Jag har träffat arbetsförmedlare i till exempel Västerås som säger att dagens regler innebär att de under de första hundra dagarna i arbetslöshetsperioden inte kan anvisa ett arbete som ligger i Enköping.
Det är klart, det är sex mil eller vad det är. Det är inte ens det - det är ett par mil bort. Det tycker jag är orimligt. Jag tycker inte att det är alldeles komplicerat att man ska söka, framför allt inte i de områden där man har en nära geografisk koppling till de angränsande kommunerna. Redan i dag finns ju i anvisningarna den här tolvtimmarsregeln, innebärande högst tolv timmars daglig frånvaro. Precis samma typ av problem som uppstår dag 101 i dag har vi alltså på andra håll. Då finns de här föreskrifterna, och då kan man tillämpa dem på olika sätt. Den bedömningen måste sedan göras på arbetsförmedlingen, som på olika sätt måste ta de hänsyn som måste tas för att detta ska uppnås.
Anf. 24 Josefin Brink (V)
Herr talman! Arbetsmarknadsministern berör över huvud taget inte det som jag har ställt frågan om. Det är alldeles riktigt att den här regeln gällde från dag 101 redan tidigare. Också den regeln var dålig. Men det är väldigt märkligt att arbetsmarknadsministern tänker sig att man ska lösa det här problemet genom att i stället ställa samma krav från dag ett. Enligt min mening blir det bara värre. Då får man inte ens den tidsfristen på sig att kanske hitta ett kompletterande jobb på sin hemort om man har 50 eller 75 procents anställning. Det blir ju betydligt svårare om man ska leta efter en kompletterande anställning i hela landet. Det finns ingen rimlighet i det.
Dessutom är kärnan i min fråga: Är det rimligt att man ska säga upp sig från en fast anställning som man har blivit anvisad och inte kunnat tacka nej till för att gå ut i otrygghet och osäkerhet? Där måste tilläggas att ministern har lagt fram ett förslag som förmodligen kommer att röstas igenom på torsdag om att det ska bli ännu lättare för arbetsgivare att visstidsanställa. Vi kommer att få fler visstidsanställningar. Sammantaget kommer det här att innebära att det är större risk för deltidsarbetslösa att hamna i situationen att man väldigt snabbt efter det att man har fått ett deltidsarbete måste säga upp sig från det och flytta i väg någon annanstans för att gå ut i den osäkerhet som en visstidsanställning innebär. Det är det som är kärnan i min fråga.
Situationen för deltidsarbetslösa har ju varit dålig hela tiden. Vårt förslag till lösning på frågan är att man ska ändra i lagstiftningen så att heltid faktiskt blir en rättighet. Men det är man över huvud taget inte intresserad av från regeringen. Min fråga återstår: Anser arbetsmarknadsministern att det är rimligt att arbetsförmedlingen kräver att en person som har fått en fast anställning på deltid, som själv vill jobba heltid, ska säga upp sig från den fasta anställningen och tvingas flytta i väg med familj och vad det nu kan vara för att ta ett osäkert, tillfälligt jobb som mycket sannolikt kommer att leda till en ny period av hundraprocentig arbetslöshet?
Anf. 25 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Först vill jag säga om de LAS-förändringar som vi ska debattera i kammaren på torsdag att vi kortar ju vikariatstiderna, vilket borde innebära en snabbare väg till fast anställning. Men det är en annan diskussion, som vi ska ha på torsdag.
Josefin Brink tar också upp rätt till heltid. Jag tycker naturligtvis att det vore bra om man hade möjlighet för alla som så önskar att ha en heltidsanställning. Frågan är vilken väg som är lämpligast att gå. Jag tror, liksom en förkrossande majoritet av remissinstanserna inför den proposition som togs fram, att det här riskerar att leda till rätt till nolltid snarare än rätt till vare sig heltid eller deltid. Men den diskussionen har vi också haft förut och kommer säkert att ha igen. Det är för övrigt en åsikt som jag delar med TCO, Saco, Ams och andra remissinstanser i den omgången.
Den grundläggande fråga som Josefin Brink tar upp är: Är det rimligt att man ska behöva säga upp sig från en fast deltidsanställning för att kunna ta ett vikariat på annat ställe? Utan att utöva ministerstyre, såtillvida att jag inte ska tolka de föreskrifter som arbetsförmedlingen har att följa, tycker jag nog ändå att det finns utrymme för en tolkning baserad på det Josefin Brink ger uttryck för när man tyder föreskrifterna. Det borde finnas ett utrymme för att ta den typen av hänsyn. Det står ju att det ska tas skälig hänsyn till den sökandes förutsättningar för arbete samt andra personliga förhållanden. Det är klart att det är en individuell prövning som görs i varje enskilt fall. Man hade ju önskat att man med utgångspunkt i den deltidsanställning som en person i de här fallen kan ha skulle kunna jobba hårdare på att hitta ytterligare kompletterande anställningar - eller i allra bästa fall naturligtvis en heltidsanställning. Nu hoppas jag att jag inte har överträtt några reglementen, men någon liten personlig åsikt kanske man får ha ändå.
Anf. 26 Josefin Brink (V)
Herr talman! Återigen: Det här handlar ju inte om ett enskilt fall. Det här är ett stort strukturellt problem på arbetsmarknaden. Deltidsarbetslöshet handlar över huvud taget inte om det som den här regeringen ofta talar om; arbetsvilja eller arbetsförmåga hos den enskilde, om incitament - hej och hå - och det ena och det andra. Det handlar om människor som av arbetsgivaren förvägras en heltidsanställning och som inte har en möjlighet att tacka nej till att ta ett deltidsjobb. Det här är ju ett strukturellt problem som är väldigt koncentrerat till vissa branscher och vissa yrken inom de här branscherna. Händelsevis råkar det vara yrken inom de här branscherna som är kvinnodominerade.
Att ministern är så negativt inställd till att ha en lagstadgad rätt till heltid är ju väl känt, men jag vill påpeka en sak. Visst fanns det många remissinstanser som var kritiska. Men de som framför allt är berörda av det här, nämligen LO och framför allt de kvinnodominerade LO-förbunden, är väldigt angelägna om att den här lagstiftningen kommer till stånd. Det kanske rimligtvis borde väga lite tyngre än vad andra tycker, som faktiskt inte är så himla berörda av det här. Det är framför allt LO:s kvinnor som drabbas av det här.
Som jag ser det ger nu arbetsmarknadsministern en öppning. Även om han inte vill genomföra den här strukturella förändringen, som faktiskt är helt nödvändig för att bryta hela det missbruk av deltidstjänster som vissa arbetsgivare ägnar sig åt eftersom de kan tjäna på det på olika sätt, öppnar arbetsmarknadsministern för att det borde vara rimligt att göra den tolkningen att personer inte ska behöva säga upp sig från fasta deltidsjobb för att flytta i väg och ta en osäker anställning. Det är naturligtvis välkommet. Jag hoppas verkligen att det är något som kommer att gå ut som någon typ av föreskrift till arbetsförmedlingen, att deltidsarbetslösa inte ska behöva utsättas för den pressen. Och det kan rimligtvis inte vara fråga om ministerstyre. Det är ju en politisk prioritering.
Anf. 27 Sven Otto Littorin (M)
Jag vill bara upplysa om att det är helt okej att använda enskilda fall som utgångspunkt. Man får inte debattera det enskilda fallet, men det är helt okej om man, som ni har gjort, håller sig väl inom gränsen för detta. Jag vill bara säga det så att inget missförstånd uppstår.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.