Situationen för de kulturellt yrkesverksamma
Interpellation 2008/09:231 av Ludvigsson, Anne (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-12-19
- Anmäld
- 2009-01-13
- Besvarad
- 2009-01-20
- Sista svarsdatum
- 2009-01-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 19 december
Interpellation
2008/09:231 Situationen för de kulturellt yrkesverksamma
av Anne Ludvigsson (s)
till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Situationen för de kulturellt yrkesverksamma är oroande. Enligt Arbetsförmedlingen Kulturs prognos för 2009 kommer sysselsättningen inom kultursektorn att minska i stor omfattning. Uppemot 3 500 arbetstillfällen kan försvinna nästa år. 4 procent av arbetstillfällena för kulturarbetare spås alltså gå förlorade.
Visstidsanställningar förnyas inte, fler tvingas till otrygga timanställningar och de uppdragsbaserade jobben blir allt färre. Försämringen sker inte genom stora varsel. Det är jobb som försvinner utspritt över hela landet på en mängd olika kulturinstitutioner.
Många kulturellt yrkesverksamma är kvinnor. Kvinnornas arbetslöshet bedöms öka mer än männens nästa år. Det är en stor risk att en del kvinnor, som vi sett tidigare sett under sämre år, väljer att permanent lämna kulturarbetsmarknaden på grund av den försämrade försörjningssituationen.
Kulturarbetarna har en drivkraft för det konstnärliga, det nyskapande och de står ofta i framkant vad gäller samhällsutvecklingen. De är en grupp människor som ett modernt samhälle i framkant inte kan vara utan.
Och de uppvisar stor kreativitet och kraft för att få jobba med just det som de brinner för. Många driver eget, en del hoppar mellan olika anställningar och en stor grupp vet inte vad som väntar nästa månad.
Samtidigt har försämringarna i a-kassan och socialförsäkringarna försvårat situationen för de kulturellt yrkesverksamma ytterligare. Den moderatledda regeringen har i stället för att visa på lösningar uppvisat en häpnadsväckande passivitet.
Det finns en överhängande risk att en stor grupp kulturellt yrkesverksamma tvingas sluta, och då riskerar Sverige att bli fattigare på kulturella uttryck. Det är ytterst allvarligt både för de enskilda som drabbas och för Sveriges framtida utveckling.
Mot denna bakgrund frågar jag ministern:
Vilka konkreta åtgärder avser kulturministern att vidta för att bryta den negativa utvecklingen inom kulturområdet så att fler kan försörja sig som kulturellt yrkesverksamma?
Vilka åtgärder avser kulturministern att initiera för att särskilt beakta situationen för kvinnliga kulturellt yrkesverksamma?
Debatt
(8 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:231
Webb-tv: Situationen för de kulturellt yrkesverksamma
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:59 Tisdagen den 20 januariProtokoll 2008/09:59 10 § Svar på interpellation 2008/09:231 om situationen för de kulturellt yrkesverksamma
Protokoll från debatten
Anf. 46 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Anne Ludvigsson har frågat mig vad jag konkret tänker göra för att bryta den negativa utvecklingen inom kulturområdet så att fler kan försörja sig som kulturellt yrkesverksamma. Anne Ludvigsson frågar även vad jag avser att göra för att särskilt beakta situationen för kvinnliga kulturellt yrkesverksamma.
Anne Ludvigsson har som utgångspunkt Arbetsförmedlingen Kulturs senaste prognos för arbetsmarknaden 2009. AF Kulturs bedömning är att kulturarbetsmarknaden i likhet med hela arbetsmarknaden i övrigt kommer att påverkas av den världsomspännande finanskrisen och lågkonjunkturen. Den tydliga nedgång i antalet arbetstillfällen som Anne Ludvigsson refererar till gör enligt AF Kultur att arbetslösheten kan stiga med åtminstone 1 500 personer under det kommande året. Det är i första hand nyutbildade som är på väg ut på kulturarbetsmarknaden som drabbas av arbetslösheten. Kvinnors arbetslöshet bedöms öka mer än männens, bland annat beroende på att kvinnorna dominerar bland de nyutbildade samt att fler kvinnor än män kan komma att förlora jobbet som anställd.
Det är tydligt att vi nu går in i en lågkonjunktur som även kommer att avspeglas på kulturarbetsmarknaden. Efter ett antal år med kraftigt växande sysselsättning och minskad arbetslöshet kommer nu en rejäl svacka.
Kulturskapares villkor är en av tre övergripande prioriteringar inom regeringens kulturpolitik. Det är därför av stor vikt att noga följa och utvärdera de förändringar som får betydelse för möjligheten till ett dynamiskt och växande kulturliv som gynnar hela samhället.
Inom några veckor kommer Kulturutredningen att lämna sitt slutbetänkande till regeringen. Därmed inleds en process där kulturpolitiken kommer att prövas och omprövas på ett genomgående och engagerande sätt för oss alla. I denna process kommer naturligtvis också villkoren för det konstnärliga skapandet att ingå som en viktig och betydelsefull del. Även andra rapporter, till exempel Konstnärsnämndens färska rapport om konstnärernas inkomstvillkor och aktuella omvärldsanalyser från till exempel AF Kultur, kommer att utgöra viktiga underlag.
När det gäller den särskilda frågan om de kvinnliga kulturskaparnas situation vill jag informera om det uppdrag regeringen gett Statens kulturråd att bland annat belysa de yrkesmässiga villkoren för kvinnor och män inom olika konstformer. För genomförande av uppdraget har anvisats bidragsmedel på 6 miljoner kronor. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 januari 2009.
Anf. 47 Anne Ludvigsson (S)
Herr talman! Tack för svaret! Det är trevligt att se ministern i kammaren igen.
Ministern säger i svaret att vi går in i en lågkonjunktur som kommer att avspegla sig på kulturmarknaden. Men vi är redan inne i en lågkonjunktur, och det är inte bara varsel. Uppsägningar är en realitet för alldeles för många.
Redan i slutet av 2008 såg vi att kulturarbetarnas arbetsmarknad skulle försvagas, och i december 2008 var 2 040 kulturarbetare arbetslösa, vilket var en uppgång med 4 procent jämfört med samma månad 2007.
Nu spås arbetslösheten bland de yrkesverksamma kulturarbetarna öka kraftigt under 2009. Det blir också en större nedgång på den arbetsmarknaden än arbetsmarknaden i övrigt. Vi vet också att kultursektorn domineras av projekt och tidsbegränsade anställningar, och därför är inte varsel det konkreta vi ser här. Jag tror att det är få grupper på arbetsmarknaden som skulle acceptera de villkor som skådespelare, musiker och journalister tvingas leva under. Nu ser vi att deras situation förvärras ytterligare, och kvinnor kommer att drabbas hårdare än män.
Vad vill då ministern göra? De konkreta åtgärder ministern hänvisar till i svaret är den kommande Kulturutredningen och den process som därigenom kommer att inledas, där kulturpolitiken kommer att prövas och omprövas. För kvinnorna gäller det uppdrag som Kulturrådet har fått att belysa villkoren.
Är detta verkligen det svar ministern har till alla de kulturarbetare som är arbetslösa eller kommer att bli det? Jag undrar om jag ska ta det här på allvar eller om det är ett skämt. Det är ju nu något behöver göras. Vi behöver ingen belysning av situationen, för den är redan tydlig.
Det vore väldigt intressant att höra ministern utveckla svaret. Vad är det som ska prövas och omprövas som kan bryta den nedåtgående trenden just nu? Då hänvisar jag till det som ska prövas i Kulturutredningen. Det måste väl ändå vara mer som behöver göras än att Kulturrådet ska läggas ned, vilket vi nu har fått reda på. Men vad är det som ska prövas och omprövas som förändrar situationen nu för de kulturellt yrkesverksamma? Det är nu det behöver göras något, inte om ett par år. Då kan det vara för sent. Precis som jag skriver i en motion kan många högt utbildade kulturarbetare då ha lämnat detta område. Det vill jag gärna att kulturministern belyser.
Anf. 48 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Vi har båda tagit del av Arbetsförmedlingen Kulturs prognos för kommande år. Vi delar båda oron, för det gäller inte bara kulturarbetsmarknaden utan arbetsmarknaden i stort, i synnerhet när vi i dag är inne i den kanske värsta lågkonjunktur vi har sett under efterkrigstiden. Då kan vi, tycker jag, vara glada över att vi har en regering och en finansminister som tar det här på största allvar.
Jag ska gå in på de frågor som jag vet att Anne Ludvigsson har, men jag noterar också att det i Anne Ludvigssons interpellation inte finns ett ord om att det här faktiskt är en internationell kris och att vi under de två senaste åren har kunnat glädja oss åt en rejäl förstärkning av arbetsmarknaden för kulturskapare - mellan 5 000 och 6 000 nya jobb har skapats, och då håller vi oss fortfarande till Arbetsförmedlingens siffror.
Vi kan gå in på lite grann av det som trots allt har hänt. Vi har nu det tredje steget i skattesänkningen. Det gäller alla, inte minst kulturskapare som vi vet inte är särskilt högt avlönade. Det är inte bara i Sverige. Så ser det tyvärr ut i stora delar av världen. Då är en sänkt skatt väldigt betydelsefull, i synnerhet som den riktar in sig på dem som tjänar minst i Sverige.
Att a-kassan inte är någon lösning har vi kunnat konstatera tidigare. Det anser inte heller längre Socialdemokraternas talesperson Margareta Israelsson, kunde jag notera i det hon sade när skuggutredningen presenterades: Det här är en omställningsförsäkring och ingenting annat. Vi tycker att det är bra att vi har samma uppfattning om detta.
När det gäller frilansarna, för det är ju framför allt frilansarna som dominerar arbetsmarknaden inom kulturen, har detta uppmärksammats ända sedan mitten av 1990-talet. Då kom också en kulturutredning. Det var 1996. Det är snart 15 år sedan, och redan då konstaterade man att nyckeln till ökade arbets- och inkomstmöjligheter - för det är det vi alla vill ha - inte låg i bidragstänkande. Det konstaterades i utredningen, men det hände inte särskilt mycket under de tolv år Socialdemokraterna hade makten senast. A-kassan kom att bli en destruktiv lösning. Det konstaterade man till och med där.
Vad har då alliansen gjort, frågar Anne Ludvigsson. En hel del, anser jag. Satsningen på mer kultur i skolan, 55 miljoner, innebär faktiskt också att det blir nya uppdrag för skådespelare, författare, dansare och bildkonstnärer, något jag också själv har kunnat konstatera när jag har gjort besök på skolor ute i landet. Det fortsätter jag även med under våren.
Att vi har arbetat för bättre ersättningar till konstnärer som ställer ut på museer och utställningar ligger också i linje med att stärka kulturskaparna. Alliansmodellen, som även Anne Ludvigsson är väl bekant med, innebär ytterligare 30 miljoner och handlar om att ge yrkesverksamma frilansande skådespelare, dansare och musiker en trygghet. Det gäller långt ifrån alla men är mycket välkommet. Här anställer man för fullt, och det finns fortfarande platser kvar inom musik- och dansalliansen.
Därtill kommer naturligtvis också de generella reformer som regeringen har gjort. Den sänkta skatten, jobbskatteavdrag, sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt fastighetsskatt och annat kommer också kulturskaparna till del.
Sedan kommer en hel del annat. Jag ämnar i mitt nästa inlägg gå in bland annat på upphovsrätten som i hög grad också syftar till att stärka möjligheterna för kulturskaparna att kunna leva på sitt arbete.
Anf. 49 Anne Ludvigsson (S)
Herr talman! Det är situationen i Sverige vi diskuterar och vad den svenska regeringen och Sveriges kulturminister kan göra i det läge där den svenska kulturarbetsmarknaden drabbas. Jag är inte glad - det vet ju kulturministern - åt den finansminister vi har, för jag anser att han tillsammans med regeringen gör alldeles för lite. Men det är ingenting nytt i de här sammanhangen.
Vi ser nu hur jobbkrisen går vidare från industrin till andra sektorer, bland annat kulturen, och hur situationen förvärras. Till det kommer faktiskt regeringens försämringar i a-kassan och socialförsäkringarna. A-kassan var ingen lösning, det kan vi hålla med om, men vad har kulturministern kommit med i stället? De arbetslösa drar inte nytta av jobbskatteavdraget. Det är ju deras situation vi pratar om.
Jag tycker att det är en farlig väg som regeringen slår in på, med arbetsmarknadsministern i spetsen genom de uttryck som han använder om arbetsåret 2009. Det tänker jag inte ens citera. Men det talar ändå sitt tydliga språk om regeringens oförmåga att hantera det konjunkturläge som vi nu befinner oss i.
Jag hade hoppats att kulturministern hade en högre ambition än arbetsmarknadsministern och att hon förstått att det är hög tid att lindra krisen och skapa en framtidstro för både kulturarbetare och övriga medborgare i Sverige. Allt det som kulturministern hänvisar till som satsningar var ju sådant som kom till i ett läge där vi hade högkonjunktur eller i alla fall inte såg dimensionerna av den lågkonjunktur som vi nu är inne i.
Regeringen har ett politiskt ansvar, och varje minister har ett personligt ansvar, så även kulturministern. Det finns många sätt att använda kulturarbetarna i samhällsbyggandet, inte minst i en lågkonjunktur. Det kan gälla upprustning av offentliga miljöer, förskolor, skolor och äldreboenden, där kulturarbetarna tillsammans med andra kan få till en utvecklande och stimulerande miljö. Det kan vara ett sätt.
Företag kan jobba ihop med konstnärer och designer för att utveckla företagen. Det finns flera exempel på detta.
Man kan ha ett ROT-avdrag som gäller även offentliga byggnader.
En annan sak som är oroande är naturligtvis landstingens och kommunernas försvagade ekonomi. Det kommer också att slå hårt mot kulturverksamheten och kulturarbetarna, inte minst genom neddragningar till de regionala institutionerna, som vi redan har sett. Ökade resurser till kommuner och landsting vore också ett sätt att åtminstone lindra effekterna av krisen.
Då är mina funderingar: Vad har ministern för tankar om detta? Går det att använda kulturarbetarna för samhällsbyggande i en lågkonjunktur? Jag vill att man ska använda dem jämt, men det kanske är extra viktigt att ta vara på deras arbete i en lågkonjunktur. Det skulle jag gärna vilja höra vad ministern har för tankar om.
Anf. 50 Göran Persson i Simrisha (S)
Herr talman! Tack för att jag också får delta några minuter i detta angelägna ärende. Jag vill till ministern säga att jag har lämnat in en fråga som nog inte har kommit till Regeringskansliet ännu men som i full fart är på väg dit. Den berör dagens ämne och hur speciellt kommunerna drabbas.
Vi ser nu att man inför det här året i olika budgetar ute i kommunerna drar öronen åt sig. Tyvärr är det kulturen som får stryka på foten. En del har föreslagit att i stället för allmänna medel skulle man använda sponsorer. Eftersom det i konjunkturkrisen är ett vikande näringsliv är de medlen inte heller att förvänta. Då kan man undra: Vad göra?
Den budget som antogs i höstas - som exempel kan jag ta Skapande skola och det vi kallar för Kulturbryggan - inriktar sig så att säga på ett normalår. Här borde finnas möjlighet att, exempelvis som i Socialdemokraternas förslag, fördubbla den summa som går ut till skolor och se till att skolorna - det är det som jag vill trycka på speciellt - har möjlighet att ta del av dessa medel och veta hur man beter sig.
Det är faktiskt mycket olika premisser för hur de här pengarna gagnar skolorna. Ett förslag är att man på något vis kan tillföra kommunerna ett investeringsstöd så att skolorna i någon form av instans, i kommuner eller i regioner - skolan administreras ju först och främst av kommunerna - har möjlighet att söka de här medlen i de kommuner där detta i dag inte finns. Det är mycket olika hur kommunerna ser till att dessa pengar kommer till gagn.
Jag vill också påpeka hur det är för yngre kulturskapare när de kommer ut i verksamheten. Det är bekymmersamt nog för de redan etablerade, men för yngre människor som nu söker estetiska program och ska gå ut i det kulturskapande livet är det än mer bekymmersamt. Det är ännu viktigare att vi på något vis kan främja dem så att de får en bra start.
Min fråga till ministern är: Finns det inte anledning att omvärdera den budget som antogs i höstas inför 2009 och tillföra medel, om inte omedelbart så i varje fall i vårpropositionen? Jag hoppas att det kommer till medel, inte minst till skolor, som gagnar elevers möjligheter att ta del av kulturen och som också gagnar kulturskaparna.
Anf. 51 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Jag hoppas komma ihåg och få möjlighet att besvara alla de frågor som dök upp här.
ROT-avdrag talar Anne Ludvigsson bland annat om. Jag är en varm vän av ROT-avdrag. Jag tycker att det som man har infört inom bland annat byggsektorn är väldigt bra. Men vi ska också komma ihåg vad ROT-avdraget till stor del handlar om. Det är att komma åt det omfattande svartarbete som sker inom många branscher, inom städbranschen och inom byggbranschen. Det finns ingen anledning att hymla om detta. Det är ett av de främsta skälen, att göra svarta jobb vita, men också naturligtvis att göra det lättare för privatpersoner att göra de reparationer som man vet kan behövas hemma eller kanske i sommarstugan. Jag vill inte tro att svartarbete är det största problemet inom kultursektorn, och därför tror jag inte att just ROT-avdrag är ett sätt att stärka den.
Göran Persson tog upp ungdomsarbetslösheten. Jag kan bara instämma. Det är en förfärlig start på ett yrkesliv, oavsett om man är musiker, skådespelare eller har ett yrke som inte tillhör kultursektorn, att komma ut och vilja börja arbeta men inte få något arbete. Det är ingenting som är specifikt just för kultursektorn. Det är förfärligt för alla.
Det finns speciella insatser, som man också gör, med nystartsjobb och med sänkta arbetsgivaravgifter. Det gäller för alla. Man kan inte separera vissa branscher. Unga kulturskapare har lika stor glädje av det som andra som kommer ut på arbetsmarknaden och är under 26 år.
Kommunerna har under ett antal år haft en exceptionellt god ekonomi, vilket vi har kunnat glädja oss åt. Många har haft jobb. Det innebär också att kostnaderna för socialbidrag är mindre. Vi har även kunnat se att många kommuner har valt att satsa mycket på kulturen, ibland genom att man kanske har satsat på stora kulturhus, vilket är glädjande nog. Sådana finns på flera olika håll i landet. Men man har också stärkt kulturen på andra sätt.
När vi så småningom kommer in på - det blir en betydligt senare debatt under våren - vad såväl skuggutredningen som Kulturutredningen lägger fram finns det mycket i den regionala verksamheten som kan stärkas. Jag väntar med den debatten till dess.
Trots allt är det ändå efterfrågan som betyder något för kulturen. Vi har gjort förstärkningar i budgeten, bland annat till scenkonsten och museiverksamheten, och kan glädja oss åt att fler än på många år nu går på museer. Många museer som tar betalt har lika många besökare i dag som man hade på den tiden det var skattefinansierad entré. Inte desto mindre betalar vi det mesta av kulturen med egna medel, och då är det otroligt viktigt att vi har pengar kvar i plånboken. I dag med lägre skatter har alla som jobbar faktiskt betydligt mer att röra sig med, vilket också avspeglar sig i stora delar av kulturlivet.
Sedan vill jag komma in på det som ändå är en stor fråga, nämligen vad regeringen gör utöver det jag redan räknat upp. Jo, vi försvarar bland annat upphovsrätten. Det är fundamentalt för att kulturskaparna ska kunna leva på sitt arbete. Vad gör då oppositionen? De har uppenbarligen inte ens en samlad åsikt i frågan. Möjligen hinner de få det - vi får väl se. Värdet av det som laddas ned illegalt - beroende på hur man räknar - uppskattas av många vara ungefär samma summa som hela den statliga kulturbudgeten. Värdet på illegalt nedladdad film, litteratur, musik, dataspel och mycket annat är närmare 6 miljarder kronor. Detta är det stora hotet som jag ser mot kulturskaparna.
Det blir konjunkturnedgångar och konjunkturuppgångar. Vi kommer att få se en uppgång, men jag är precis lika bekymrad som interpellanten över arbetslösheten.
Anf. 52 Anne Ludvigsson (S)
Herr talman! Jag kan konstatera att det är ganska tomt på kulturministerns bord i det här läget. Det finns inga förslag, ambitioner, inget ansvar, och man vill eller kan inte se möjligheter. Kulturministern väntar på Kulturutredningen. Efterfrågan görs till en marknadsfråga. Men alla de som är arbetslösa, eller som kommer att bli arbetslösa, kan inte efterfråga dessa delar. Deras plånböcker ökar inte i omfång. Det är ganska tragiskt att vi inte har en kulturminister som kan se de möjligheter som ändå finns.
När det gäller ROT-avdrag hänvisar kulturministern till att det bara handlar om att få en svart marknad vit. Men ROT-avdraget kan också vara en del i att få människor i arbete, att stimulera en arbetsmarknad för till exempel byggnadsarbetare. I kombination med det kan man också involvera kulturarbetarna. Det var så mina tankar gick.
Vad har då vi i oppositionen gjort? Vi har inte regeringsmakten eller ansvaret, men vi har föreslagit bland annat att musiker, journalister, skådespelare och andra ska få extra möjligheter till utbildning som efteråt kanske kan leda till jobb. Det här är ett första anslag på 20 miljoner för 2009 för extra platser.
Vi har dessutom föreslagit ökat stöd till kommuner och landsting, precis som jag sade, för att undvika att kulturarbetare sägs upp också inom dessa områden.
Herr talman! I sämre tider är det ofta investeringar i kultur som får stryka på foten. Det är kanske bara början som vi har sett. Det är kanske ännu mer i dessa tider som man behöver använda sig av kulturen för att få tolerans, öppenhet och demokrati. Jag kan bara konstatera att det finns en avsaknad av kulturpolitik antingen det är hög- eller lågkonjunktur.
Anf. 53 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Jag ska vara vänlig och säga att jag instämmer helt och hållet med Anne Ludvigsson om det senare, nämligen att vi behöver mer kultur, kanske i synnerhet i tider som dessa när medierna är fyllda av krig, elände, våldtäkter och svält på flera håll i världen.
Låt oss återgå till Sverige. Jag ser det inte lika mörkt som Anne Ludvigsson. Ja, vi har en arbetslöshet. Det gäller inte bara kulturskapare utan det gäller alla. Men det är inte så att kulturen har upphört att existera. Svenskarna är fortfarande ett av Europas mest aktiva kulturfolk när det handlar om att läsa, gå på teater, gå på museer och att själva skapa. Det är inte så att allt detta har upphört.
Budgeten har just trätt i kraft. Man har konstaterat - och det är inte vi som har räknat på det - att den här budgeten är i förhållande till statsbudgeten den största kulturbudgeten som har lagts fram. Det är inte fråga om några nedskärningar.
Vi har gjort extra satsningar på såväl museisektorn som på scenkonsten. Det kommer att vara stora ambitioner när det gäller att bygga ut Skapande skola. Jag hörde även Göran Persson tala om Skapande skola som en god satsning. Det tycker vi också. Här kan säkert mycket byggas ut.
Om det är så att man från oppositionens sida tycker att ROT-avdrag för kulturskapare är en god idé är det naturligtvis fritt fram för oppositionen att lägga fram ett sådant förslag - väl genomräknat. Sedan kan vi titta på det och se vad det möjligen kan ge.
Fortfarande talar man om sänkta skatter och uteblivna satsningar. Det hör väl till retoriken att säga att ingenting händer. Då kanske man inte vill lyssna eller se. Men jag tycker trots allt att regeringen har gjort och gör mycket. Vi är ännu inte klara. Det är drygt ett och ett halvt år kvar till nästa val.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.