Sexuella trakasserier
Interpellation 2024/25:120 av Sofia Amloh (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2024-10-18
- Överlämnad
- 2024-10-18
- Anmäld
- 2024-10-22
- Svarsdatum
- 2024-11-08
- Besvarad
- 2024-11-08
- Sista svarsdatum
- 2024-11-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Var femte anställd inom handeln har utsatts för sexuella trakasserier det senaste året. Precis som för hela den yrkesarbetande befolkningen är det unga, visstidsanställda och kvinnor som tillhör de mest utsatta. Det visar trakasseribarometern 2024. Trots meoo-rörelsens genomslag är sexuella trakasserier fortsatt ett stort problem.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Paulina Brandberg:
Vad avser statsrådet att göra för att sexuella trakasserier inte ska förekomma?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:120
Webb-tv: Sexuella trakasserier
Dokument från debatten
- Fredag den 8 november 2024Kammarens föredragningslistor 2024/25:27
- Protokoll 2024/25:27 Fredagen den 8 novemberProtokoll 2024/25:27 Svar på interpellation 2024/25:120 om sexuella trakasserier
Protokoll från debatten
Anf. 78 Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Herr talman! har frågat mig vad jag avser att göra för att sexuella trakasserier inte ska förekomma.
Jag vill tacka ledamoten för engagemanget i frågan.
Sexuella trakasserier som drabbar arbetstagare, ofta unga kvinnor, är oacceptabelt. Ett jämställt och tryggt arbetsliv för alla är en viktig fråga för mig som jämställdhets- och arbetslivsminister.
Enligt diskrimineringslagen är sexuella trakasserier en form av diskriminering som är förbjuden i arbetslivet. Arbetsgivaren har en utredningsskyldighet i de fall den får kännedom om att någon känner sig sexuellt trakasserad. Arbetsgivaren ska arbeta förebyggande för att motverka sexuella trakasserier. I det arbetet ingår att arbetsgivare ska ha riktlinjer och rutiner för verksamheten i syfte att förhindra trakasserier och sexuella trakasserier.
Det är viktigt att diskrimineringslagen efterlevs. Diskrimineringsombudsmannen har uppdraget att se till att lagen följs och har genom det en viktig roll i arbetet att motverka bland annat sexuella trakasserier i arbetslivet.
Målet för jämställdhetspolitiken i Sverige är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Ett arbetsliv fritt från sexuella trakasserier är en förutsättning för att det målet ska kunna uppnås.
Anf. 79 Sofia Amloh (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Tyvärr blir jag otroligt bedrövad av att höra statsrådets svar på min interpellation och de frågor jag ställt. Jag undrade vad statsrådet avser att göra för att sexuella trakasserier inte ska förekomma. Frågan är inte i närheten av att vara besvarad. Svaret andas inte några ambitioner, och jag funderar till och med på om statsrådet alls känner något ansvar för den allvarliga situationen.
Enligt fackförbundet Handels trakasseribarometer har var femte anställd inom handeln utsatts för sexuella trakasserier det senaste året. Precis som för hela den yrkesarbetande befolkningen är unga, visstidsanställda och kvinnor den mest utsatta gruppen. Undersökningen visar också att förövaren lika ofta är en kund som en kollega. Visstidsanställda löper ännu större risk att drabbas.
Bara en av fem berättar för sin chef att de utsatts för sexuella trakasserier, grova oönskade beteenden eller annan diskriminering. Av dem som utsatts för sexuella trakasserier och som berättar om vad som hänt för sin chef, arbetsledare eller HR upplever bara varannan att arbetsgivaren har vidtagit åtgärder efteråt.
Detta är mycket allvarlig läsning av en viktig rapport som gjorts av fackförbundet Handels om hur unga kvinnor med otrygga anställningar utsätts för sexuella trakasserier under sin tid på arbetet. Det är tid de lägger på att tjäna sitt levebröd, pengar man tjänar för att kunna betala räkningar och hyra. Många gånger sker detta på deras första arbete, där de får sina första erfarenheter på arbetsmarknaden. Erfarenheterna ska ju egentligen handla om hur härligt det är att få lön, månad in och månad ut, och att få nya vänner i kollegor. Det handlar om att få erfarenheter av ett gott ledarskap som får en att utmanas och utvecklas. Det ska inte vara erfarenheter som handlar om otrygghet och en fruktansvärd utsatthet.
Fackförbundet Kommunals tidning gjorde en granskning förra året som visade att undersköterskor, personliga assistenter och vårdbiträden är de yrkesgrupper där man oftast blir sjukskriven till följd av att man utsatts för sexuella trakasserier. De står för 62 procent av anmälningarna där trakasserier har lett till arbetssjukdom. Statistiken har begärts ut från Arbetsmiljöverket. För att räknas som arbetssjukdom måste trakasserierna vara så allvarliga att de lett till psykiska besvär. Dessa siffror är otroligt allvarliga. Bakom dem finns oerhört många kvinnor som utsätts för detta dagligen.
Det är oacceptabelt att vi inte har kommit längre. Att regeringen behöver vidta åtgärder är helt uppenbart. Har regeringen någon tillstymmelse till ambition? Jag hoppas att statsrådet tar chansen att ge oss fler svar än det vi har fått hittills.
(Applåder)
Anf. 80 Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Herr talman! Det ledamoten beskriver som många, framför allt unga kvinnor, upplever i sitt arbetsliv är givetvis helt oacceptabelt, och det finns lagstiftning som säger att det här inte är tillåtet, inte är acceptabelt och inte ska förekomma. Det problem vi har att hantera här är hur vi får den lagstiftning som finns på plats att tillämpas på det sätt vi vill. Hur får vi arbetsgivare att ta det ansvar som de enligt lag har? Hur ser vi till att förekommande fall av diskriminering anmäls till Diskrimineringsombudsmannen så att lagen kan tillämpas?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Här finns inga enkla svar. Det betyder inte att man inte ska ha ambitioner, men det finns inga enkla svar så som det, menar jag, framstår när man lyssnar till ledamoten Amloh.
Arbetsgivare behöver ta ett stort ansvar för frågan. Självklart ska arbetsgivare få stöd i hur man ska ta ansvar. Jag vet att bland annat Arbetsmiljöverket tidigare har tillhandahållit det. Men jag tycker att det är viktigt att placera ett stort ansvar på arbetsgivare och såklart också på arbetsmarknadens parter, som behöver ta frågan på större allvar än de hittills har gjort.
Som jag sa skjuter vi i regeringen inte detta ifrån oss eller menar att det inte är vårt ansvar. Även om frågan är svår behöver vi hitta sätt att jobba med den.
Det viktigaste som jag tror att vi kan göra är att gå till botten med det här och inte bara jobba med symtomen utan också se varför det sker. Varför är det så många som utsätter andra personer för sexuella trakasserier? Det gäller bland annat kollegor, men vi vet också att det är ett problem att tredje man utsätter arbetstagare i till exempel handeln för trakasserier.
Jag tror att en viktig del är att jobba mycket mer med de digitala dimensionerna av våld. Vi vet att ungdomar i dag lever mycket på sociala medier där sexuella trakasserier och kränkande tillmälen har blivit en normalitet. Regeringen har därför gett flera uppdrag inom just detta område, inte minst för skolan. Bland annat har Statens skolverk fått i uppdrag att undersöka hur mobiltelefoner och annan elektronisk kommunikationsutrustning används i skolan och fritidshemmet för att se hur man använder dem också i dessa situationer.
Jag tror verkligen inte på att vi bara måste jobba med symtomen, utan jag tror att vi måste gå till grunden för orsakerna. De digitala dimensionerna är en sådan plats som vi måste djupborra i.
Anf. 81 Sofia Amloh (S)
Herr talman! Statsrådet ställer många frågor, men det är faktiskt statsrådet som också behöver besvara dem. En del av att sitta i regering och vara ansvarigt statsråd för dessa frågor är också att ge svar och därefter vidta åtgärder i form av insatser och annat agerande.
Jag frågade efter just ambitioner, inte fler frågor. Frågan kanske kommer att besvaras - jag vet inte. Svaret kanske ges i kommande inlägg eller vid något annat tillfälle. Men just nu är det väldigt många frågor från statsrådet och väldigt lite svar.
Arbetsgivarnas ansvar finns med i lagstiftningen sedan tidigare. Men uppenbarligen fungerar det inte. Jag har beskrivit en verklighet från två stora fackförbund och deras medlemmar. Det handlar om hur det ser ut här och nu. Vad ska vi då göra för att få arbetsgivarna att ta större ansvar? Om jag nu ska försöka hjälpa statsrådet på traven: Är det sanktioner som hon tänker sig skulle behövas för att komma till rätta med det här, eller finns det andra förslag? Jag ställer frågan och hoppas att jag får svar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
För att hjälpa till lite mer kan jag upplysa statsrådet om att en statlig utredning kom med slutbetänkandet Ett utökat skydd mot diskriminering i december 2021. Remisstiden gick ut våren 2022. Förslagen bereds för närvarande i Regeringskansliet, svarade statsrådet förra hösten. Nu har det gått ännu ett år. Är det så att förslagen fortfarande bereds? Hur lång tid tar beredningen? Mina frågor handlar om huruvida regeringen har några som helst tillstymmelser till ambitioner. Man kan bara gissa hur lång tid de här förslagen behöver beredas i Regeringskansliet. Kommer vi att få se någonting under mandatperioden som faktiskt skulle göra skillnad för den här situationen på svensk arbetsmarknad?
(Applåder)
Anf. 82 Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Fru talman! Ledamoten Amloh undrar om det ska bli några sanktioner mot arbetsgivare som inte gör det som de enligt lag är skyldiga att göra. Den typen av sanktioner finns såklart redan genom vår diskrimineringslag. Problemet är, som jag sa tidigare, att alla de här situationerna flyger under radarn. De kommer ju inte till Diskrimineringsombudsmannen för prövning. De kommer inte upp till ytan. Regeringen kan inte gå ut och inspektera alla arbetsplatser, utan vi måste såklart hitta andra vägar att jobba med de här frågorna.
Jag kan inte låta bli att notera att ledamoten duckar för frågan om de förebyggande åtgärderna. Men det är de som gör skillnad på riktigt. Även om vi försöker se om vi kan komma åt fler av de många fall där enskilda personer drabbas är det först om vi kan jobba med grundorsakerna som det kan bli någon skillnad. De här situationerna ska ju inte uppstå över huvud taget. Det måste vara där vi sätter vår målbild.
Därför menar jag att vi behöver jobba med de bakomliggande faktorerna och se vad det är som gör att så många i vårt samhälle utsätter andra människor för det här. Jag tror att den digitala dimensionen och det språkbruk som används på nätet är en av de viktigaste nycklarna för att komma åt detta, liksom att frågan kommer upp i våra skolor. Regeringen har också mycket satsningar på just detta. Det är fråga om lösningar som hanterar problematiken inte bara i arbetslivet utan i vårt samhälle i stort.
Jag vill också adressera något som jag var inne på lite i mitt förra anförande. Den här frågan är bred. Vi ser sexuella trakasserier både inom arbetsplatser och där det finns hat, hot och trakasserier som kommer utifrån. Vi ser också att vissa grupper är särskilt utsatta. Regeringen har till exempel identifierat journalister som en sådan yrkesgrupp. Linnéuniversitetet har fått i uppdrag att identifiera, utveckla och genomföra kompetens- och kapacitetsutvecklande insatser riktade just till journalister och redaktioner för att förebygga och hantera deras utsatthet för hot och hat.
Vi har också gett ett uppdrag till SKR, då vi ser att förtroendevalda är en annan kategori där det finns en särskild utsatthet från tredje man. SKR har fått i uppdrag att stödja och utveckla kommuners och regioners systematiska arbete för att förebygga och hantera hot och hat mot förtroendevalda. Båda de uppdrag som jag har redogjort för ska redovisas i mars 2025.
Regeringen kommer att fortsätta arbeta kontinuerligt med den här frågan, för det är såklart både ett jämställdhetsproblem och ett arbetsmiljöproblem att så många utsätts på det sätt som siffrorna visar.
Anf. 83 Sofia Amloh (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag duckar inte för frågan om det förebyggande arbetet. Jag tror att statsrådet vet om att jag många gånger har lyft just det förebyggande arbetet och är djupt engagerad i hur vi på många sätt kan jobba brett. Men den här interpellationsdebatten har jag begärt i opposition för att utkräva svar av regeringen. Statsrådet är här för att ta debatten och svara på mina frågor.
Det handlar om det som sker i det fysiska rummet ute på arbetsplatserna. Det handlar om både det fysiska och det verbala. Det handlar om oönskade tillmälen mot människor. Jag har tagit exempel rörande handelsanställda och arbetare inom Kommunal. Det är detta jag ställer frågor om. Jag har frågat vad regeringen vill göra. Vill man ens göra någonting?
Jag har också ställt en fråga angående hur man ser på förslagen från en utredning som skulle öka skyddet mot diskriminering på arbetet. Man har nu förhalat och uppskjutit det här så pass länge att jag undrar om det bereds något över huvud taget. När jag kräver ett svar från statsrådet om detta är det inte ett orimligt krav från mitt håll, fru talman.
Statsrådet säger att det handlar om det förebyggande. Så är det absolut. Men vad säger man till dem som faktiskt går och anmäler, som säger till sin arbetsgivare? Det är bara varannan tjej eller kvinna som upplever någon typ av åtgärd och anser sig ha fått gehör. Detta sänder en signal om hur man blir mottagen. Vågar man säga ifrån? Vågar man säga till?
Anf. 84 Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka för debatten. Det här är ett viktigt och angeläget ämne som berör alldeles för många i Sverige. Om vi ska komma till rätta med detta och på riktigt få till en förändring måste vi jobba brett. Vi måste såklart se till att alla som utsätts för sexuella trakasserier i arbetslivet känner att de kan vända sig till sin arbetsgivare och att det händer någonting när de gör det. De lagar vi har säger att arbetsgivare har det här ansvaret och att det ska vara sanktioner om sådant här sker, och lagarna ska också tillämpas. Samtidigt behöver vi, som jag har varit inne på, arbeta med de normer och värderingar som ligger bakom. Det är något av det viktigaste vi kan göra i jämställdhetsarbetet.
Regeringens arbete sker på bred front inom alla dessa områden. Jag har nämnt vissa konkreta åtgärder här i dag. Jag kan som ett direkt svar på ledamotens fråga säga att den utredning som hon hänvisar till fortfarande bereds inom Regeringskansliet. Vi kommer att fortsätta att arbeta med den här frågan på bred front. Vi kommer såklart aldrig att sluta betona arbetsgivarnas ansvar. Det här är en fråga som regeringen tillsammans med arbetsmarknadens parter måste fortsätta att få högre upp på agendan.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.