Sexuella övergrepp i kriminalvården
Interpellation 2025/26:557 av Samuel Gonzalez Westling (V)
Interpellationen är besvarad
- Inlämnad:
- 2026-06-11
- Överlämnad:
- 2026-06-12
- Anmäld:
- 2026-06-13
- Svarsdatum:
- 2026-08-11
- Besvarad:
- 2026-08-11
- Sista svarsdatum:
- 2026-08-11
Interpellationen
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Av tidningen Arbetets granskning (https://arbetet.se/2026/06/10/valdtog-cellkamraten-varje-morgon-grova-sexbrott-pa-overfulla-fangelser/) publicerad den 10 juni 2026 framgår att överbeläggningen i kriminalvården lett till en stor ökning av våld mellan intagna, i synnerhet sexuellt våld. Antalet intagna i häkten och anstalter har ökat sedan 2016. Redan 2018 var platsbristen på landets häkten och anstalter akut. Sedan dess har situationen förvärrats ytterligare, vilket har medfört att majoriteten av de intagna på anstalt delar rum.
Vänsterpartiet har tidigt varnat för konsekvenserna av att dubbelbeläggning nu blivit norm inom kriminalvården. Överbeläggningen är ett stort arbetsmiljöproblem som sliter hårt på personalen och innebär att risken för våld, riktat både mot anställda och mot intagna, ökar. När två personer delar cell kan en våldsam situation eskalera snabbt utan att personalen hinner reagera och ingripa.
Nybyggnationerna anpassas dessvärre för en permanent dubbelbeläggning, vilket riskerar att leda till stora negativa konsekvenser för såväl de intagnas hälsa som de anställdas arbetsmiljö. I värsta fall kan överbeläggningen i kombination med nyanställda och oerfarna vårdare leda till dödligt våld.
Tidningen Arbetets granskning visar nu att Vänsterpartiets farhågor blivit verklighet. Dubbelbeläggning har lett till att intagna utsätts för grovt sexuellt våld av andra intagna. Det är helt oacceptabelt i en demokratisk rättsstat.
Kriminalvården, staten och justitieministern har en skyldighet att se till att personer som avtjänar straff i anstalt gör det under trygga omständigheter. Justitieministern har tidigare uttryckt att dubbelbeläggning inte är något problem bara det finns erfaren personal på plats.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till justitieminister Gunnar Strömmer:
- Vilken kännedom har ministern om omfattningen av det ökande sexuella våldet inom kriminalvården?
- När fick ministern kännedom om problematiken?
- Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att överbeläggningen inom kriminalvården inte ska leda till sexuella övergrepp och annat våld mellan de intagna?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:557
Webb-tv: Sexuella övergrepp i kriminalvården
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 57 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Samuel Gonzalez Westling har frågat mig vilken kännedom jag har om omfattningen av det ökande sexuella våldet inom kriminalvården, när jag fick kännedom om problematiken och vilka åtgärder jag avser att vidta för att överbeläggningen inom kriminalvården inte ska leda till sexuella övergrepp och annat våld mellan de intagna.
Beläggningssituationen inom kriminalvården är mycket ansträngd. Det har förstås flera orsaker. En helt avgörande orsak är att utbyggnaden av myndigheten inleddes alldeles för sent, vilket i sin tur beror på felprioriteringar och uteblivna beslut från tidigare, socialdemokratiska regeringar, som vilat på stöd av bland annat Vänsterpartiet. Samtidigt innebär regeringens omläggning av rättspolitiken att fler kommer att sitta i fängelse, dessutom under längre tid än i dag.
Regeringen och Kriminalvården arbetar intensivt och målmedvetet för att komma till rätta med den ansträngda beläggningssituationen och för att skapa goda förutsättningar för en omfattande expansion, som förstås ska präglas av hög säkerhet och effektiva insatser vad gäller det återfallsförebyggande arbetet. Mellan 2023 och 2028 beräknas Kriminalvårdens anslag öka med 123 procent, från 14,1 till 31,5 miljarder kronor. Under mandatperioden har regeringen fattat beslut om hyresavtal som omfattar mer än 6 300 platser, vilket motsvarar nästan nio Kumlaanstalter.
Dubbelbeläggning är ett av flera verktyg som Kriminalvården använder för att hantera den ansträngda situationen. När det byggs nytt är dubbelbeläggningen en utgångspunkt, vilket innebär att lokaler kan anpassas för fler klienter och därmed bli mer ändamålsenliga, säkra och trygga. Enligt Kriminalvården har dubbelbeläggningen i sig inte lett till någon ökning av våldet mellan intagna. Däremot har den ökade trängseln haft en negativ påverkan på situationen i övrigt för såväl intagna som personal.
Våld, hot och sexuella övergrepp har förstås ingen plats i kriminalvården, och jag tar alla uppgifter om sådan brottslighet på största allvar. Frågan lyftes också på försommaren vid ett möte mellan Justitiedepartementet och Kriminalvården. Myndigheten redogjorde då för sina rutiner vid misstankar om brottslighet mellan intagna, särskilt misstankar om sexuella övergrepp.
Kriminalvården är nu igång med en analys av omfattningen av sexuella övergrepp mellan intagna, vilka riskfaktorer som ligger bakom och vilka ytterligare förebyggande åtgärder som är möjliga att vidta. Analysen ska vara klar senast den 31 oktober i år. Jag följer förstås det arbetet väldigt noggrant och kommer att ta del av resultatet av analysen med mycket stort intresse.
Då interpellanten anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav andre vice talmannen att Gudrun Nordborg (V) i stället fick delta i interpellationsdebatten.
Anf. 58 Gudrun Nordborg (V)
Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret. Det var dock inte så heltäckande som jag hade hoppats. Men jag är ändå övertygad om att vi båda har ambitionen att våld och sexuella övergrepp inte ska förekomma – helst inte någonstans i samhället och kanske allra minst på dessa institutioner och anstalter, där staten har ansvar för människor som blivit intvingade innanför ramarna.
Vi har länge vetat att övergrepp förekommit inom kriminalvården. Det som har föranlett denna interpellation är bland annat larm från medier; man har uppmärksammat att övergrepp även sker på grund av dubbelbeläggning. Vi vet att dubbelbeläggning är det som oftast förekommer i kriminalvården. Det är till och med det man bygger för när man expanderar kraftigt och försöker ta emot alla nya stora grupper av fångar.
Även om ambitionen från ministern och ansvariga i Kriminalvården är att reducera detta väcker interpellationssvaret en hel del frågor – det är faktiskt inte särskilt lugnande.
Det markeras i svaret att man bedriver en effektiv återfallsförebyggande verksamhet. Men på nyheterna kunde vi i dag höra att man för så många som hälften av de intagna inte klarar av att upprätta verkställighetsplaner i tid. Ändå är tidsperioden ganska lång: 30–60 dagar. Där tror jag att vi har en lucka i systemet.
Jag har också gjort besök på fängelser där både de intagna och personalen hävdar att det inte finns utrymme nog för återfallsförebyggande verksamheter. Det är inte alltid det ens finns lokaler för återfallsförebyggande utbildningar, samtal eller behandlingar. Vi vet också att flera välkända terapier inte längre verkställs inom kriminalvården. I stället får man vänta tills man har lämnat fängelset. Även detta är sådant som skapar gnissel och irritationer och kan urarta i våld.
Ambitionerna finns alltså. Men går det att förverkliga dem när det råder lokalbrist och personalen väldigt ofta är nyanställd och oerfaren?
I svaret hävdar ministern att dubbelbeläggningarna är ändamålsenliga. Då frågar jag mig: För vem? Är de ändamålsenliga för de intagna? Eller sker de av krassa ekonomiska skäl för att man över huvud taget ska kunna härbärgera de stora fångkullar som väntas på grund av straffrättsreformen?
Anf. 59 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Jag tackar Gudrun Nordborg för möjligheten att diskutera den här viktiga frågan i dag.
Jag börjar med säkerheten. Det råder ingen som helst tvekan om att kriminalvården måste vara en säker plats, både för dem som arbetar där och för dem som är intagna. Det som utgör straffet är frihetsberövandet och förstås inte att man utsätts för övergrepp under den tid man är inlåst i kriminalvården. Det är en självklar utgångspunkt. Det var också därför vi tog dessa uppgifter på väldigt stort allvar. Om jag inte är ute och cyklar var det Sekotidningen som under våren gjorde den här granskningen av sexuella övergrepp.
Det var också en lite ny aspekt av dubbelbeläggningen som kom upp. Jag tror att Kriminalvården fortfarande menar att den friktion som beror på dubbelbeläggningen inte i första hand har att göra med det som sker i cellerna utan med att det blir dubbelt så många personer på gemensamhetsytor som varit avsedda för mindre grupper. Det är framför allt där som det uppstår mycket friktion.
Det var i det avseendet jag använde ordet ”ändamålsenliga”. När vi nu bygger nytt och utgår från att det ska vara dubbelbeläggning är det klart att man kan anpassa lokalerna till den förutsättningen. Friktionen uppstår i hög grad i gamla lokaler avsedda för mindre grupper. När man bygger nytt kan man ta bort den friktionen och bygga på ett mycket mer ändamålsenligt sätt.
Visst är det klart att det finns en effektivitetsaspekt. Av en lång rad olika skäl har vi behov av fler anstaltsplatser. Ett sådant är förstås att vi skärper straffen, så att de ska bli mer rättvisa, ge bättre upprättelse för brottsoffer och skydda samhället mot allvarlig brottslighet. Det är också så att samhällsutvecklingen med den grova brottsligheten gör att det finns personer som begår så allvarliga brott att de kommer att sitta inne under en längre tid. Dessutom har polisen blivit mycket bättre på att klara upp de grova brotten, vilket i grund och botten är en mycket glädjande nyhet. Även detta skapar ett tryck på kriminalvården.
Vad gäller dubbelbeläggningen tycker jag att vi har hittat ett klokt och väl avvägt sätt att arbeta. För att spetsa till det lite kan jag säga att tidigare regeringars expansion av kriminalvården innebar att man inte byggde nytt utan öppnade för dubbelbeläggning. Vi gör nu både och. Vi arbetar med dubbelbeläggning men rekordinvesterar också i expansion. På det sättet lättar vi på trycket och skapar goda förutsättningar för intagna till en säker tid på anstalt. Vi skapar också bättre arbetsmiljö och bättre förutsättningar för medarbetare att bedriva ett meningsfullt återfallsförebyggande arbete.
Vi gör också andra saker. Vi ser till exempel över fängelselagstiftningen och häkteslagstiftningen för att kunna skapa ännu större flexibilitet. Vi har ett uppdrag till Kriminalvården som tar sikte på dessa frågor. Vi kommer utan tvekan från ett ansträngt läge, och vi befinner oss i ett ansträngt läge. Om man tänker bort de enorma investeringar vi nu gör i Kriminalvården skulle vi vara i ett hopplöst läge, och det är vi verkligen inte.
Jag ser ändå framtiden an med tillförsikt. Men det råder ingen tvekan om att vi i varje läge måste ta frågan om säkerhet och trygghet på allra största allvar. Det gör vi nu genom att Kriminalvården har i uppdrag att gå till botten med frågan om de sexuella övergreppen. Jag ser fram emot att ta del av utvärderingen eller resultatet av den analysen i slutet av oktober.
I detta anförande instämde Fredrik Kärrholm (M).
Anf. 60 Gudrun Nordborg (V)
Fru talman! Tack, ministern, för kompletteringar! Jag inser fuller väl att om det är trångt i allmänna utrymmen oavsett vilka lokaler de än är kan det åstadkomma friktioner och irritation som utmynnar i obehagliga aktioner, tyvärr inklusive våld. Men de övergrepp som har fått stor uppmärksamhet är de som har skett i de låsta rummen, där en medintagen begår övergrepp på en annan medintagen.
Där är frågan: Hur kan man bromsa detta, och vilka möjligheter finns att slå larm? Det tror jag är ännu allvarligare situationer än dem som handlar om trängsel i allmänna utrymmen där det kanske finns både andra intagna och personal som kan gripa in snabbare än vad som går att göra till exempel nattetid i en låst cell.
Det kom också fram i svaret att Kriminalvården har rutiner. Det blir jag lite nyfiken på. Vilka rutiner har man för att försöka komma till rätta med situationer där man misstänker övergrepp av olika slag? Det är tydligen någonting som finns redan nu.
Sedan vill man tack och lov gå vidare med att försöka analysera hur omfattande problemen är. Man ska också kartlägga både riskfaktorer och möjliga förebyggande åtgärder. Det låter ju klokt, men det verkar också senkommet. De här problemen är inte helt nya. De har också före överbeläggningarna funnits problem, och övergrepp har existerat på våra anstalter.
Jag har en kompletterande fråga som inte ingick i min partikamrats text med frågor till ministern. Det är en fråga som jag är övertygad om att vi båda är angelägna om att bevaka. Vad gör Kriminalvården för de personer som har blivit utsatta för övergrepp? Hur ger man dem fortsatt skydd, och hur ger man dem en terapeutisk behandling?
Vi vet att sexuella övergrepp är bland det mest traumatiserande som man kan utsättas för. Det gäller för kvinnor, och det gäller för män. En del hävdar också att det gäller i ännu större utsträckning för män därför att man förväntas kunna försvara sig, och så klarar man inte det utan blir utsatt för övergrepp. Det är så att säga en flerfaldig kränkning av manligheten, som kan vara sårbar på ett dåligt sätt. Men vi ska ha all respekt för att de som nu har blivit utsatta har farit illa av de övergreppen.
Anf. 61 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Jag ska först göra en liten rättelse. Det var inte Sekotidningen utan tidningen Arbetet, minns jag nu, som gjorde granskningen med de uppgifter som vi talar om nu.
Inom ramen för det uppdrag som Kriminalvården nu har och som ska redovisas i oktober ingår förstås också att redogöra för både problemets omfattning, vilka förebyggande åtgärder man kan vidta och hur man hanterar situationerna när de uppkommer.
När det gäller rutinerna får kanske Kriminalvården mer i detalj utveckla vad det innebär. Vad jag menar är att hur man placerar intagna mellan anstalter, på avdelningar och i celler är en del av den dagliga kärnverksamheten. Det följer förstås olika rutiner. Det är en helt avgörande del av den dagliga verksamheten.
Frågorna är viktiga. Jag tycker att det är väldigt bra att vi diskuterar dem. Jag ser fram emot att ta del av Kriminalvårdens analys och slutsatser vad gäller framtiden inom ett par månader.
Anf. 62 Gudrun Nordborg (V)
Fru talman! Jag uppskattar givetvis att man fortsätter att arbeta med de här frågorna. Det är nödvändigt och ett minimum. Men man måste göra det på ett skickligt sätt.
Där kan man fundera över frågor om placeringar. Det finns ett antal fångar som är dömda för allvarliga sexualbrott. Hur gör man i riskbedömningar där? Är det rimligt att de ska placeras i dubbelceller, eller är det en riskfaktor?
Ska vi göra intervjuer där man testar vilka som skulle kunna stämma och förhoppningsvis trivas bra ihop? Jag vill gärna tillägga att jag också har hört positiva exempel där de som har fått dela cell och sedan blivit erbjudna att bo i ensamcell har nekat det för att de har blivit så goda kompisar. De tycker att kvällssamtalen har varit oerhört värdefulla för dem. Det kan också ha en terapeutisk effekt att man umgås om man kommer in på kloka tankar tillsammans och försöker att bygga upp en bättre framtid än det liv man hade när man kom in i fängelset.
Att bedöma riskfaktorer är extremt svårt att göra både ute i verkligheten och inne på institutioner. Ambitionen att göra det vill jag gärna hylla, men frågan är hur det ska gå till. Jag vill gärna fortsätta att följa utvecklingen av det och vad som sägs i den rapport som om jag förstod det rätt skulle komma från Kriminalvården i oktober.
Anf. 63 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Än en gång vill jag rikta ett tack till Gudrun Nordborg för ett som vanligt meningsfullt meningsutbyte.
Sammantaget är säkerheten i fokus för allt som Kriminalvården ägnar sig åt. Det handlar om säkerheten för medarbetarna och för de intagna. Vad gäller dubbelbeläggningen var några av de exempel som Gudrun Nordborg tog upp belysande. Det har visat sig finnas en rätt stor positiv potential i dubbelbeläggning i ett läge där man vet att isolering oftast kan vara det som är mest krävande. Det gäller även om människor har förstås behov av integritet och privatliv i den utsträckning det är möjligt att tillgodose det när de är intagna.
Allmänt sett har de största friktionerna uppstått på gemensamhetsytor som är byggda för ett visst antal intagna men där dubbelt så många måste samsas om ytan. Med det sagt är det klart att det finns risker med dubbelbeläggning, och de konstaterade övergrepp som har förekommit är oerhört allvarliga och helt oacceptabla.
Jag vill bara bekräfta att Kriminalvården i likhet med regeringen tar detta på största allvar. Den har också tagit sig an uppdraget med stort allvar. Jag är säker på att det som kommer ut av det kommer att vara till gagn både för Kriminalvården som myndighet och för medarbetarna och de intagna när vi blickar framåt.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
