service för en levande landsbygd

Interpellation 2001/02:166 av Torstensson, Åsa (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-01-10
Anmäld: 2002-01-15
Besvarad: 2002-01-24

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 9 januari
Interpellation 2001/02:166
av Åsa Torstensson (c) till statsrådet Ulrica Messing om service för en levande landsbygd

Nyligen har befolkningssiffrorna i riket redovisats. Statistik som i en första anblick kan tolkas som mindre dramatiska 2001 än 2000. Men den utveckling som döljer sig bakom befolkningssiffrorna, om man följer en längre tidsperiod, visar en krass verklighet som från 1994 inneburit att den negativa befolkningsutvecklingen tilltagit och resulterat i att landet klyvs i två delar. Ett fåtal områden med mycket stark tillväxt och många kommuner med stora problem på grund av en lång tids negativ befolkningsutveckling. Att regeringen i samband med årsskiftet på DN Debatt påstår att den förda politiken "inneburit förbättringar för de allra flesta som lever i Sverige" är anmärkningsvärt och ett hån för de människor som t.ex. inte ens kan erhålla en sådan självklar samhällsservice och grundläggande trygghet som en närvarande polis i kommunen eller postservice utan att betalning från den enskilde kommuninvånaren sker.

Grundläggande samhällsservice så som polis och post, bra vägar och järnvägar och bra småföretagarklimat är avgörande faktorer för att människor ska våga välja att bo kvar alternativt vilja flytta till landsbygden. Service som krävs för att livskraft i hela landet ska bli verklighet.

Därför är det mycket allvarligt när Postens service försämras så drastiskt att enskilda människor måste betala upp mot 8 000 kr/år för att kunna erhålla postutdelning. Det kan tyckas som ett enskilt problem som enbart drabbar ett fåtal människor men det samlade officiella budskapet blir, från statens sida, att undan för undan avvecklas i stora delar av landet den samhällsservice som har ansetts vara avgörande och självklar för ett fungerande vardagsliv och närsamhälle. Det budskapet bli så starkt att alla andra lokala utvecklingsprojekt slås undan då inte statens institutioner tar sitt övergripande ansvar och garanterar service gentemot alla invånare oberoende ålder och geografiskt hemvist. Det Posten förmedlar och styr nu, som statens budbärare genom att sätta upp normer för servicegraden i glesbygd, är en avveckling av landsbygden i riktning mot att få människor, företagare och enskilda, såväl gamla som unga, att inte vilja bo enskilt eller så avskilt att man har mer än en kilometer till grannen.

Det kan inte vara Postens uppdrag att driva folk från landsbygden med hot om extra betalning för att erhålla service som många av oss andra får som en självklarhet. Det är inte heller rimligt att kommunen ska överta det ekonomiska ansvar som åligger Posten och staten enligt beslut i riksdagen. Postservice är inte behovsprövad service enligt socialtjänstlagen utan är statligt ansvar.

I andra reportage direkt från verkligheten på den svenska landsbygden så redovisas brist på poliser, stängda polishus och svårigheter att besätta polistjänster. Grundläggande service som för var och en av oss är viktiga både för trygghet och för ett normalt vardagsliv varhelst i landet vi vill välja att bo och oberoende av ålder. Likaså kan vi följa hur domstolsväsendets ständiga översyn av sin organisation undan för undan syftar till att centralisera och lägga ned tingsrätter runtomkring på landsorten. Vilket leder till sämre service, minskad tilltro till rättsväsendet och utarmning av regioner på den service som många företag och andra etableringar ser som viktiga.

Grundläggande samhällsservice som är statliga ansvarsområden, och som åligger regeringen att ge direktiv för, kan vi nu se som avgörande faktorer för att skapa livskraftiga regioner och för att den enskilda människan ska få en fungerade och trygg vardag. Det är uppenbart att statens egna institutioner och myndigheter måste vara en del i den statliga regionalpolitiken för att den ska uppfattas som seriös och hållbar över tiden. Här är det också avgörande att den enskilde människans behov placeras i centrum.

Utifrån ovanstående önskar jag ställa följande frågor till statsrådet Ulrica Messing:

1. Vad avser statsrådet vidta för åtgärder för att garantera människor, i hela landet, grundläggande samhällsservice såsom polis och postservice?

2. Vad avser statsrådet vidta för åtgärder för att Posten ska fullfölja sitt uppdrag att ge bra postservice till alla invånare även för dem på landsbygden utan att detta ska kosta den enskilde något extra?

3. Vad avser statsrådet vidta för åtgärder för att staten genom sina institutioner och myndigheter såsom domstolsväsende och posten m.m. tar sitt ansvar i en aktiv regionalpolitik som garanterar rättvis och decentraliserad service över hela landet?

Debatt

(6 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:166

Webb-tv: service för en levande landsbygd

Protokoll från debatten

Statsråd Ulrica Messing (S)

Anf. 118 Statsråd Ulrica Messing (S)

Herr talman! Åsa Torstensson har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att garantera män- niskor i hela landet grundläggande samhällsservice såsom polis och postservice, för att Posten AB ska fullfölja sitt uppdrag att ge god postservice till alla invånare, även dem på landsbygden, utan att detta ska kosta den enskilde något extra samt för att staten genom sina institutioner och myndigheter såsom domstolsväsendet och Posten m.m. tar sitt ansvar i en aktiv regionalpolitik som garanterar rättvis och de- centraliserad service över hela landet. Låt mig först säga att jag, i likhet med Åsa Tors- tensson, är mycket bekymrad över de ökade regionala skillnader vi kan se i Sverige, inte minst stora skillna- der i befolkningsutvecklingen. Frågorna som ställs i interpellationen är omfattan- de och rör dessutom flera sakområden. Jag kommer därför att endast kort beröra frågorna om Postens service, domstolsväsendet och polisens organisation. Inom regeringen är det andra ministrar som ansvarar för dessa frågor. Tudelningen av Sverige måste hindras. Problemen för de regioner som upplever stora strukturella för- ändringar måste tas på allvar. En viktig del av den regionala utvecklingspoliti- kens mål är en god servicenivå i alla delar av landet. Regeringen avser att skärpa och komplettera de verktyg som i dag finns för att följa och påverka till- gången till service. Bl.a. ska s.k. lokala utvecklings- program för kommersiell service inrättas. För att långsiktigt trygga analyser av servicetillgången per- manentas den s.k. servicedatabasen. Statliga aktörer med särskild betydelse för service i gles- och lands- bygd ska i samband med att de förändrar sina verk- samheter i ökad utsträckning beakta möjligheter till samordning med andra servicegivare. Vad gäller frågan om polisen har regeringen till- satt en utredning med uppgift att göra en översyn av polisens arbetsuppgifter. Utredningen ska bl.a. se över vilka möjligheter det finns att komplettera poli- sens resurser och insatser i glest befolkade delar av Sverige. Utredningen lämnade ett delbetänkande den 9 november 2001 och ska slutredovisa sitt uppdrag senast den 1 april 2002. Den andra frågan är ställd mot bakgrund av att Posten AB tar ut en särskild avgift för den postservice som går utöver de åligganden som bolaget har beträf- fande den samhällsomfattande posttjänsten. Regeringen anser att det är självklart att postservi- cen i landet ska upprätthållas och vara tillgänglig för alla. Post- och telestyrelsen har därför i uppdrag att tillse att Posten AB fullgör sina åligganden när det gäller tillhandahållandet av den samhällsomfattande posttjänsten. Beträffande den översyn av lantbrevbärarlinjerna som för närvarande genomförs av Posten AB har bolagets ledning meddelat att förändringarna skjuts framåt i tiden och att rutinerna kommer att ses över i samråd med Post- och telestyrelsen. Sedan några år tillbaka pågår en omfattande re- formering av domstolsväsendet. För att genomföra reformeringen krävs enligt regeringens bedömning en yttre domstolsorganisation där verksamheten vid varje domstol är av tillräcklig omfattning för att nå högt ställda krav på snabbhet och kvalitet men också på service. Samtidigt ska domstolsorganisationen möta medborgarnas berättigade krav på geografisk närhet till dömande verksamhet. Förändringsarbetet har bedrivits stegvis och med hänsyn till varje regions särskilda förutsättningar. Statliga myndigheter ska inom sina verksamhets- områden verka för att de regionala utvecklingspolitis- ka målen uppnås. Det är en mycket viktig fråga vid uppföljningen av myndigheternas arbete och i dialo- gen mellan regeringen och dess myndigheter att dis- kutera hur och under vilka förutsättningar det regio- nala hänsynstagandet bäst kan realiseras. Glesbygdsverket har i uppdrag att informera cent- rala statliga myndigheter och statliga bolag om gles- och landsbygdens behov samt redovisa i vilken ut- sträckning hänsyn tagits till dessa behov. Regeringen avser att utveckla styrningen av de myndigheter vars verksamheter bidrar till att uppnå målet för den regionala utvecklingspolitiken. Rege- ringen kommer inom kort att ge myndigheter med ansvar för bl.a. närings-, utbildnings- och arbets- marknadspolitiken i uppdrag att gemensamt lämna förslag på hur verksamheterna inom dessa områden ska bidra till att målet för den nya regionala utveck- lingspolitiken ska uppnås. Arbetet, som ska koordine- ras av NUTEK, är ett viktigt led i att stärka den regi- onala utvecklingen.

Åsa Torstensson (C)

Anf. 119 Åsa Torstensson (C)

Herr talman! Jag tackar statsrådet Messing för det långa och delvis utförliga svaret. Ministern säger i sitt svar att frågeställningen är omfattande. Just detta, herr talman, är kärnan i själva interpellationen. Det är också kärnan i frågan om vilket angreppssätt vi ska ha för att kunna forma en politik för att uppnå en rättvis service över hela lan- det. Det krävs en helhetssyn och ett samlat angrepps- sätt på de statliga myndigheterna, de statliga bolagen och den samlade statliga politiken, om den så inne- håller skattepolitik, kulturpolitik, demokratifrågor eller infrastrukturfrågor. Den här interpellationen har tillkommit just på grund av att vi ständigt, men kanske framför allt un- der det senaste året, har fått höra om akutåtgärder och akututryckningar när enskilda människor har drab- bats, antingen av att posten inte levereras längre på grund av att grannen har avlidit eller av att polisen inte finns när människor har behov av den. Här hän- visas det till enskilda statsråd, men som jag ser det är det statsrådet Messing som borde ha den samlade syn som krävs för att kunna stärka servicen så att den kan beröra alla människor över hela landet. Dessutom har regeringen under hela mandatperio- den gjort allt för att förmedla hur bra det går för Sve- rige. Visst har vi haft en högkonjunktur, men det ställer också krav på oss att se att en stor del av landet och enskilda människor inte riktigt känner igen sig i beskrivningen att det går bra för Sverige utan känner sig satta på undantag på ett orimligt sätt. Trots de välvilliga formuleringarna från statsrådet Messing drabbas enskilda människor av försämrad service och indragning av statlig samhällsservice. Det är vällovligt att man ska skärpa och komplet- tera de verktyg som finns för att följa tillgången på service. Men jag vill nästan be statsrådet att förstå att Signe, 83 år, som måste betala för att få sin lantbrev- bärare att åka fram till hennes brevlåda, vilket hon inte kan göra sedan grannen dog, inte är så betjänt av att ha ett system som kan följa hur servicen avveck- las. Hon ser det konkret utanför sin dörr. Kanske är det så att dessa 20 miljoner kunde ha avsatts på ett annat sätt och tydligare hanterats för en utökad samhällsservice över hela landet. I andra kommuner kan man se att enskilda invåna- re slår larm om man inte får den service man beräknar att kunna få av polismyndigheterna på grund av tom- ma tjänster. Det innebär att man lever i en vardag i otrygghet, utan det som många av oss andra tror är en självklar service, nämligen närhet till polisen. Ministern redogör också för kravet att statliga aktörer i ökad utsträckning ska samordnas med andra servicegivare. Det är bra. Det låter bra. Men om nu servicen redan är nedlagd är det inte mycket bevänt med detta angreppssätt. Det krävs också ett aktivt agerande för att stimulera utvecklingen. Här måste staten ta ett övergripande och mer långtgående ansvar för den statliga verksamheten - bolag, myndigheter och verk - så att den ges ett tydligt samhällsansvar som innebär ansvar för hela landet. Min följdfråga till ministern är alltså om statsrådet är beredd att utfärda och skriva in tydliga direktiv till sina statliga myndigheter, verk och bolag i syfte att finna lösningar som garanterar en grundläggande service i alla delar av landet. Det är nämligen minis- tern med sitt helhetsansvar för den regionala utveck- lingen som måste ta det samlade ansvaret, även om det är andra ministrar som ansvarar för t.ex. post och polis.

Statsråd Ulrica Messing (S)

Anf. 120 Statsråd Ulrica Messing (S)

Herr talman! Låt mig först göra väldigt tydligt och klart att hela regeringen har ett ansvar för hela Sveri- ge och att all nationell politik har regionala effekter. Det vore obegripligt om inte alla ministrar inom sina ansvarsområden lärde sig att se hur de regionala ef- fekterna ser ut. Vilken utgångspunkt skulle politiken då ha? Vad skulle man se framför sig när man fattar beslut? Det är klart att vi måste se att Sverige ser väldigt olika ut. Vi har en tudelning från norr till söder. Vi har en tudelning inom regioner ibland. När vi kan konstatera att det har gått bra för Sverige under de senaste åren är det sant på nationell nivå. Men det betyder inte att det har gått bra överallt eller att det har gått bra för alla. Jag delar Åsa Torstenssons bedömning att många människor som bor på en ort där antalet invånare i dag krymper, där arbetsmarknaden blir mindre och där många upplever att det offentliga Sverige drar sig tillbaka har svårt att känna igen sig i den beskrivning som vi ibland ser när man målar upp den högkon- junktur som vi har haft. Men båda verkligheterna är sanna. I politiken måste vi lära oss att balansera mellan de båda. Det gör vi via de förslag som regeringen har lagt fram och som riksdagen har ställt sig bakom. Vi vill att vi ska ta ett gemensamt ansvar i Sveriges riks- dag för den åldersstruktur som finns i landets kom- muner, oavsett var de unga bor, oavsett var de gamla bor. Vi vill att vi ska ta ett gemensamt ansvar så att det finns en fungerande kommersiell service också på de platser där marknadskrafterna inte själva hanterar situationen därför att underlaget är för litet. I den regionalpolitiska propositionen har vi därför föreslagit extra pengar som ska fördelas både genom Konsumentverket och genom länsstyrelserna så att vi kan gå in och köpa upp kommersiell service där be- hovet är stort, så att den sista handlaren inte stänger, men där befolkningsunderlaget egentligen är så litet att verksamheten inte bär sig av sig själv. Vi gör det därför att vi ser att förutsättningarna skiljer sig så mycket åt mellan stad och land. Vi har under hösten i riksdagen föreslagit en rad konkreta åtgärder för att utjämna skillnaderna och för att tydliggöra de olika förutsättningar som vi ser att människor, företag och kommuner har i vårt land. Vi har gett Posten ett tydligt uppdrag. Vi har gett Posten ytterligare pengar att upphandla olönsam postservice. Vi har i utredningen gett polisen ett tydligt upp- drag att undersöka hur man kan bli bättre på att hante- ra mindre kommuner och små platser så att man är en synlig och aktiv offentlig företrädare även i glesbyg- den. Vi har ställt högre krav på våra myndigheter med 24-timmarsservice, så att människor oavsett var de bor ska ha tillgång till det offentliga Sverige och till allas våra företrädare. Vi lägger både pengar och skärper lagar för att alla myndigheter ska bli bättre på att ta ett regionalt ansvar. Vi kommer under våren att gå vidare med de in- tentioner som vi presenterade i den regionalpolitiska propositionen, där vi har sagt att det hittills bara är de statliga myndigheterna och verken som i sina direktiv har haft som en tydlig uppgift att också ta regional hänsyn. Vi ser i dag att resultatet av detta har varierat väldigt mycket. Och vi kan konstatera att de inte har gjort det i tillräcklig utsträckning. Därför skärper vi våra politiska verktyg just i det syftet. Men vi nöjer oss inte med det utan vi vill också gå vidare och se vilka krav vi kan ställa på en del av våra statliga bolag att ta samma regionala hänsyn. Det arbetet återkommer vi med under våren.

Åsa Torstensson (C)

Anf. 121 Åsa Torstensson (C)

Herr talman! Det var intressant att höra statsrådet Messing göra samma bedömning som Centerpartiet vad gäller den regionala klyvningen trots högkon- junkturen. Med det svar jag fick i den andra omgång- en ser jag fram emot att följa Postens fortsatta ned- dragningar och därmed de akuta åtgärder som krävs, oftast från kommunalt håll, för att reda upp situatio- nen för enskilda människor. Det var ett bra besked. Jag hoppas att Posten också är medveten om att stats- rådet gav detta besked i dag. Det var också intressant att höra statsrådet Mes- sing beskriva vikten av att hela regeringen har tagit till sig kravet på en samlad regionalpolitik för att möta de regionala klyftorna. Därför kändes det lite betänkligt när jag lyssnade på en debatt lite tidigare och näringsministern gav besked om att marknaden i sig aldrig kommer att engagera sig i bredbandsut- byggnad som gäller hela landet. Det är precis det som Centerpartiet har sagt. Men vi har också påtalat vikten av att just staten tar ansvar för det som staten ska ta ansvar för. In- frastruktur över hela landet är avgörande för om människor väljer att flytta, vågar ta steget till att bo- sätta sig på en ny ort eller vill stanna kvar om man är företagare eller ung företrädare. Det här kan gälla bredbandsdelen. Den är lika viktig som det finmaski- ga vägnätet. Därför är det anmärkningsvärt att staten inte med Socialdemokraterna i regering har tagit ansvaret att stärka infrastrukturen just genom bred- band så att alla får ta del av detta. Men vi har också varit tydliga från Centerpartiets sida om att staten ska och kan vara ansvarig för att sprida statens uppdrag över hela landet, inte enbart det som riktar sig till den enskilda människans behov av samhällsservice utan statliga myndigheter och verk som kan utlokaliseras eller lokaliseras från början. Vi har statistik som visar att 106 nya myndigheter har bildats sedan 1993. Av dessa har 82 förlagts till Stockholm eller Stockholmsområdet. Så klart det påverkar strukturen i landet att 77 % är prioriterat till Stockholmsområdet. Centerpartiet har återkommande kritiserat rege- ringen för att en stor del av den statliga verksamheten har lagts i Stockholm. Ser vi detta parallellt med den centralisering som sker inom befintliga verksamheter som finns runt omkring i vårt land, t.ex. domstolsvä- sendets centralisering, är det klart att vi får dubbelne- gationer som snedvrider det samlade statliga ansvaret. Den statliga verksamheten skulle i stället stärka lan- det i dess helhet sysselsättningsmässigt, men också statusmässigt runt om i landet på grund av kringverk- samheter som den drar till sig. Min följdfråga till statsrådet Messing blir då: Är ministern beredd att vara tydlig och gå i bräschen vad gäller ansvaret för infrastruktur, bredband och utlo- kalisering av statlig verksamhet eller rent av lokalise- ring av statlig verksamhet när den skapas?

Statsråd Ulrica Messing (S)

Anf. 122 Statsråd Ulrica Messing (S)

Herr talman! Livet kommer alltid att se olika ut i olika delar av vårt land. Det kommer aldrig att vara samma typ av utbud i t.ex. Hällefors kommun, där jag är född, eller ens i Gävle, där jag bor nu, som det är i Stockholm. Här finns ett större utbud av kulturakti- viteter, ett kommersiellt utbud av affärer, av arbets- marknad osv. Men det betyder inte att det ska vara ett sämre liv på små orter än det är på större. Det är det som har varit utgångspunkt i den politik för regional tillväxt som vi presenterade i höstas och som riksda- gen ställde sig bakom. Vi pekade ut tre områden som regeringen menade är viktigare än andra för att ge förutsättningar både för enskilda personer och för företag att växa och utvecklas. Det ena är kommunernas ekonomi som så tätt hänger samman med vilken välfärd och vilken service kommunen kan erbjuda sina invånare. Det andra är infrastrukturen, som Åsa Torstensson också tog upp. Med den beskriver vi inte bara sats- ningar på högre bärighet på vägar, nya dragningar för godstrafiken eller nya dragningar för järnväg. Vi skriver också om behovet av den moderna in- frastrukturen, såsom bredband och IT-satsningen. Den tredje delen är utbildningens viktiga roll. Här ser vi att de regionala högskolor som finns runt om i landet har skapat förutsättningar för tillväxt, har lock- at till sig nya verksamheter. De har betytt mycket både för den region där högskolorna har vuxit upp och naturligtvis också för enskilda personer. Det är ett lyckat sätt att bedriva statlig politik. På samma sätt har vi drivit den inriktningen när vi t.ex. har startat polishögskolor i Umeå och i Växjö. Jag tycker att det är naturligt när vi bildar nya myndigheter och verksamheter att vi alltid ska beakta vilka regionala förutsättningar det finns för att placera dem på olika platser. Jag kan, precis som Åsa Torstensson, vara kritisk mot att vi emellanåt är alldeles för snälla med att följa de förslag som utredarna ofta lägger fram om var de nya myndigheterna ska placeras. I de flesta fallen föreslår utredarna att de ska placeras runt de stora städerna - allra oftast runt Stockholm. Där skulle nog ibland både regeringen och riksdagen ha mera ork att kritiskt granska om skälen är så starka som utredarna ibland låtsas om.

Åsa Torstensson (C)

Anf. 123 Åsa Torstensson (C)

Herr talman! Jag är nöjd att statsrådet Messing så tydligt markerar att det inte ska se likadant ut över hela landet. Detta bygger på den lokala strukturen och de lokala erfarenheterna. Det är inte ofta vi får höra något sådant från ett socialdemokratiskt statsråd. Jag tackar för den ståndpunkten. Jag tackar statsrådet för att man hädanefter ska vi- sa en tydlig inriktning och inte bara utöva ett beak- tande av att statliga myndigheter kan och ska placeras ut över hela landet. Jag ser fram emot detta, och jag kommer att följa frågan och antagligen även åter- komma i frågan.

Intressenter

Frågeställare

Torstensson, Åsa (c) Centerpartiet

Besvarad av

statsrådet Ulrica Messing Socialdemokraterna