Sekretessen i samverkansgrupper
Interpellation 2006/07:606 av Ericson, Lars-Ivar (c)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-05-29
- Inlämnad
- 2007-05-29
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-06-13
- Sista svarsdatum
- 2007-06-13
- Besvarad
- 2007-06-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 29 maj
Interpellation
2006/07:606 Sekretessen i samverkansgrupper
av Lars-Ivar Ericson (c)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Ungdomars drogmissbruk är i dag ett allvarligt samhällsproblem. Alla goda krafter måste samverka för att förebygga och åtgärda drogmissbruk. På många platser i Sverige har man förstått hur viktigt det är att skola, polis, fritidsförvaltning och socialtjänst samverkar för att minimera drogproblemen. Det har bland annat resulterat i att det bildats samverkansgrupper där drogproblemen på orten kan diskuteras och åtgärdas. Det finns dock hinder i detta viktiga drogförebyggande arbete, och det största hindret är sekretesslagstiftningen. Den innebär att enskilda ungdomar som har problem, exempelvis med droger, kan diskuteras inom polisen, socialförvaltningen och skolan. När representanter för dessa verksamheter träffas i samverkansgrupper är de bundna av sekretesslagen och kan inte samtala fritt om enskilda personer. Detta faktum blir då ett hinder för att på bästa sätt kunna hjälpa den enskilda personen och hans familj. Det borde vara möjligt att dessa samverkansgrupper skulle kunna få en egen sekretess – en gruppsekretess.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga justitieministern:
Är justitieministern beredd att verka för en ändring i sekretesslagstiftningen när det gäller samverkansgrupper som arbetar mot ungdomars droganvändning?
Debatt
(6 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:606
Webb-tv: Sekretessen i samverkansgrupper
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:127 Fredagen den 15 juniProtokoll 2006/07:127 5 § Svar på interpellation 2006/07:606 om sekretessen i samverkansgrupper
Protokoll från debatten
Anf. 33 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Lars-Ivar Ericson har frågat mig om jag är beredd att verka för en ändring i sekretesslagstiftningen när det gäller samverkansgrupper som arbetar mot ungdomars droganvändning.
Frågan om i vilken utsträckning myndigheter ska kunna utbyta information är principiellt viktig. Att sekretess som huvudregel gäller mellan myndigheter är nödvändigt av hänsyn till enskildas integritet. Samtidigt är det naturligtvis av stor vikt att myndigheterna kan samarbeta effektivt utan hinder av sekretess i situationer när det finns tungt vägande skäl.
Sekretesslagen har i sin helhet setts över av Offentlighets- och sekretesskommittén, som bland annat har lämnat ett förslag till en ny sekretesslag. Kommittén har i det sammanhanget föreslagit en utvidgning av socialtjänstens möjligheter att lämna uppgifter som rör ungdomar till polisen. En del av förslagen har redan lett till lagstiftning, till exempel förslaget om att sekretess inte ska hindra socialtjänsten att lämna uppgifter som angår misstanke om överlåtelse av narkotika, dopningsmedel och alkohol till minderåriga. Övriga förslag, bland annat om ytterligare möjligheter till uppgiftslämnande från socialtjänsten till polisen, bereds fortfarande.
För närvarande pågår arbete med en lagrådsremiss som baseras på den redaktionella omarbetning av sekretesslagen som Offentlighets- och sekretesskommittén har föreslagit. Först när det arbetet är avslutat kommer kommitténs resterande förslag att kunna behandlas. Jag har för avsikt att i det sammanhanget även behandla frågan om sekretess inom samverkansgrupper.
Anf. 34 Lars-Ivar Ericson (C)
Fru talman! Samverkan är det bästa sättet att förebygga och åtgärda drogmissbruk. Det är ett självklart konstaterande som dock förtjänar att upprepas.
Det finns runt om i Sverige många exempel på grupper som genom samverkan har kunnat rädda ungdomar från att hamna i drogmissbruk. Men dessa gruppers verksamhet skulle kunna bli ännu effektivare. Det är bakgrunden till min interpellation, och jag får tacka ministern för svaret och för att vi i dag får samtala om gruppsekretess.
Hur är då rättsläget? Ja, jag beskriver det i interpellationen så här: Enskilda ungdomar som har problem, till exempel med droger, kan diskuteras inom polisen, socialförvaltningen, skolan och fritidsförvaltningen. Men när personer från dessa samhällsgrenar sedan träffas i en samverkansgrupp har de inte möjlighet att diskutera den enskilda ungdomen med varandra för att komma fram till hur han eller hon, och också deras familjer, skulle kunna få bästa hjälp.
Om det hade funnits en gruppsekretess skulle gruppmedlemmarna ha kunnat tala fritt med varandra förutsatt att de förbundit sig att inte föra vidare det som sägs inom gruppen.
I Danmark har man en helt annan syn på samverkansgruppers sekretess. I rättegångsbalken, § 115
retsplejeloven
, finns det särskilda regler om att polisen och andra myndigheter kan lämna vidare information om enskilda personers privata förhållanden om detta kan anses nödvändigt med hänsyn tagen till det brottsförebyggande arbetet.
Det är denna bestämmelse som gör det möjligt för polisen, skolan och socialförvaltningarna att utväxla konfidentiell information om personen.
I den danska förvaltningslagen, § 28, anges att information om en persons narkotikamissbruk under vissa förutsättningar kan lämnas vidare mellan olika myndigheter om det är nödvändigt med hänsyn tagen till myndigheternas behandling av ärendet i fråga.
Min fråga till ministern blir därför om hon känner till den här danska lagstiftningen när det gäller sekretess i samverkansgrupper. Kanske kan den då tjänstgöra som en tänkbar modell för en framtida svensk lagstiftning.
Anf. 35 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Ja, jag känner till att man har lite andra regler i Danmark. Det är klart att vi, när vi ska arbeta med de här frågorna, är oerhört angelägna om att ta till oss erfarenheter från andra håll. Samtidigt är det viktigt att säga att Sverige just i sådana här grundläggande principiella frågor ofta är lite speciellt, ibland på goda grunder.
Men när det gäller den föreslagna gruppsekretessen kan man säga att det är en principiell nyhet som vi inte har haft tidigare. Det fordrar faktiskt att vi är väldigt noga med att utreda och analysera konsekvenserna av att ändra när det gäller detta.
Sekretess gäller som huvudregel mellan olika myndigheter, och det finns faktiskt skäl för det. Det handlar naturligtvis om allmänna integritetsskäl, att vi så mycket som möjligt vill skydda den enskildes integritet.
Men det handlar också om något annat. Jag tror att man diskuterar det här problemet utifrån sociala problem och bekymmer som man vill hantera. Det avgörande för att människor ska ge myndigheter information om hur de mår, vad som har hänt och så vidare är ju att de känner förtroende för att det inte lämnas vidare. Om vi slarvar med regelverket och om människor måste utgå från att socialtjänsten, om de pratar med dem, omedelbart kommer att prata med polisen eller med skolan eller något annat är risken väldigt stor att människor drar sig för att söka hjälp och stöd när de behöver det - eftersom jag har jobbat kommunalt har jag rätt stor insikt om det. Det är därför vi måste vara så noggranna med att se de här frågorna ur lite olika perspektiv. Det är också därför det tar lite tid.
Den grundläggande regeln om sekretess innebär inte att det är omöjligt att delge varandra information mellan myndigheter. Det finns en generalklausul som man kan använda i en del sammanhang. Det görs också, och det fungerar. Det finns också - det nämndes tidigare - regler som säger att när det handlar om minderåriga och droger och annat är reglerna mjukare eller mer flexibla än vad de är i grunden, så att säga. Och det är väl bra att det är så.
Vi tittar naturligtvis på de här frågorna och kommer att arbeta med frågan om gruppsekretess framöver. Utöver det vill jag säga att ett bekymmer ofta är att man använder sekretessregler som argument för att inte samverka. Det har fascinerat mig under rätt lång tid hur olika man ibland tolkar regelverket. Det finns nog anledning att fundera över hur man tydliggör vad som faktiskt gäller. Ibland används nämligen argumentet om sekretessregler därför att man inte vill samverka mellan myndigheterna medan det på andra håll inte tycks vara något bekymmer över huvud taget att genomföra det samarbete som man behöver ha för att ungdomar och andra ska få bättre sociala villkor och för att kunna förebygga olika bekymmer.
Anf. 36 Lars-Ivar Ericson (C)
Fru talman! Samhället håller på att lösas upp i sina grundvalar på grund av drogerna, och något måste göras snabbt. Drogproblemen i detta land splittrar familjer, och människor förlorar allt de har, sina jobb, sina hem och sin självrespekt.
De orden använde en amerikansk forskare år 2003. Ibland undrar jag om vi i Sverige är på väg mot en liknande situation. För att motverka ett sådant tillstånd måste alla goda krafter kunna samverka på ett bra och effektivt sätt i det drogförebyggande arbetet och när det gäller att hjälpa dem som har hamnat i drogberoende och deras anhöriga.
Den nuvarande regeringen lägger 260 miljoner kronor på drogförebyggande arbete. Det är betydligt mer än den förra regeringen. Det är vi glada för. Men sekretessen mellan företrädare för olika myndigheter som träffas i samverkansgrupper blir ibland ett hinder i detta förebyggande arbete.
Jag läser dock in i ministerns svar att det finns hopp om förändringar. Jag skulle vilja veta lite om hur tidtabellen är framöver. När kan det komma förslag om ändrad sekretess för samverkansgrupper? Jag vet att ute i landet finns det grupper som otåligt väntar på ett beslut i den riktningen. Jag skulle vilja läsa upp några rader från ett brev från fritidschefen i Bromölla i Skåne:
Det finns många olika forum för samarbete vad det gäller barn och ungdomar i Sverige. I Bromölla kommun finns sedan många år en samverkansgrupp. Glöden kallas den. I gruppen finns det representanter från socialtjänst, skola, fritid och polisen. I dessa samverkansgrupper upplever vi en mycket stor frustration över de hinder som sekretesslagen medför.
Det är av största vikt att man i dessa sammanhang har en lagstiftning som gör det möjligt att kunna prata om individer. Detta skulle vara möjligt med en gemensam gruppsekretess. Då ökar möjligheten att olika personalkategorier kan ge stöd och hjälp till den enskilde. Det innebär att gruppens medlemmar kan frigöra resurser för att sätta in insatser för att förhindra missbruk och andra destruktiva beteenden, även att gruppens medlemmar i sitt vanliga arbete kan stödja den individ som vid samverkansmöte ansetts vara en riskperson.
I Danmark har man sedan många år arbetat med en form som möjliggör detta i det kriminalitetsförebyggande arbetet. Vi föreslår att man ändrar i sekretesslagstiftningen och inför en gruppsekretess så att gruppens medlemmar får skriva under en sekretessförbindelse.
Så långt fritidschefen i Bromölla. Jag vet att just denna samverkansgrupp gör en väldigt fin insats, men med en ändrad lagstiftning skulle den kunna bli ännu mer effektiv.
Anf. 37 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Bromölla kommun har i en skrivelse den 14 februari till regeringen framfört den synpunkten, och den frågan har lottats över till Justitiedepartementet. Vi har ännu inte vidtagit någon åtgärd med anledning av det. Som jag har nämnt är gruppsekretessen en nyhet i det svenska regelverket. Fördelar och nackdelar med det måste prövas noga.
Vi planerar en lagrådsremiss när det gäller den redaktionella omarbetningen av sekretesslagen under våren 2008. Först därefter, det vill säga hösten 2008, kommer resterande frågor att behandlas. Då kan man få ett svar på det där.
När det gäller informationsfrågor mellan myndigheterna är det viktigt att säga att information från polisen till socialtjänsten och skolan inte är problemet. Problemet som finns, och inte helt utan goda skäl, är begränsningar när det gäller socialtjänstens möjligheter att lämna information till polis.
Då är vi där igen. Jag är helt övertygad om att samverkansgruppen i Bromölla gör ett fantastiskt arbete. Men den stora frågan om vi ska nagga tilltron till att man kan gå till socialtjänsten och få hjälp utan att rapporteras vidare måste vi ändå fundera över. Vi har redan i dag för många människor som inte vänder sig till någon myndighet för att de är rädda för att bli registrerade eller kontrollerade på något sätt. Det blir ytterligare värre om man går vidare. Vi måste se till att vi får kontakt med de människor som söker eller borde söka hjälp av professionella.
Jag är väl medveten om drogproblematiken och också om hur det ser ut i USA. Jag har alldeles nyligen varit där. Jag tror inte att vi är på väg mot en amerikansk situation. Sverige har en restriktiv narkotikapolitik. Vi har en förhållandevis hyfsad situation om man jämför hur det ser ut i en hel del andra länder. Men det förutsätter att vi fortsätter att ha en restriktiv narkotikapolitik och fortsätter att jobba med det förebyggande arbetet. För det finns ständigt nya generationer att arbeta med. Men så illa tror jag inte att det är.
Jag ser positivt på samarbete och ska göra vad jag kan för att det ska underlättas men vill med mina svar tala om att det är en tämligen komplicerad fråga som måste analyseras ur mer än en aspekt.
Anf. 38 Lars-Ivar Ericson (C)
Fru talman! Samverkan är ett nyckelord i dagens samhälle. Det finns på många håll nätverk som gör ett bra arbete. Många säger att de vill samverka ytterligare, men för att samverkan då ska bli riktigt effektiv behöver de rätta verktygen finnas. Jag tror att det är dags att myndigförklara de samverkansgrupper som vi har diskuterat här i dag och ge dem någon form av gruppsekretess, till exempel enligt den danska modellen.
Jag vill med de orden tacka justitieministern för debatten. Jag ser fram emot kommande beslut som går i interpellationens riktning.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.