Samtyckeslagens tillämpning och rättssäkerhet
Interpellation 2025/26:483 av Katja Nyberg (-)
Interpellationen är besvarad
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad:
- 2026-05-10
- Överlämnad:
- 2026-05-12
- Anmäld:
- 2026-05-18
- Sista svarsdatum:
- 2026-05-29
- Svarsdatum:
- 2026-08-11
- Besvarad:
- 2026-08-11
Interpellationen
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Den svenska sexualbrottslagstiftningen bygger sedan 2018 på principen om frivillighet. Reformen syftade till att stärka skyddet för den sexuella integriteten och markerade tydligt att allt sexuellt umgänge ska vara frivilligt. Detta har också haft ett brett stöd i Sveriges riksdag.
Samtidigt är rättssäkerheten en grundläggande princip i varje rättsstat. Det är därför viktigt att lagstiftning är förutsebar, tydlig och möjlig att tillämpa på ett rättssäkert sätt – både för brottsoffer och för den som anklagas för brott.
I sitt svar på min skriftliga fråga om en översyn av samtyckeslagstiftningen hänvisar justitieministern till Brottsförebyggande rådets uppföljningar av reformen. Där framgår att Brå återkommande pekat på rättssäkerhetsproblem och gränsdragningssvårigheter, särskilt avseende brottet oaktsam våldtäkt.
Trots detta aviserar regeringen ingen översyn av lagstiftningen eller dess tillämpning.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
- Hur bedömer ministern de rättssäkerhetsproblem som Brå identifierat när det gäller brottet oaktsam våldtäkt, och har ministern för avsikt att vidta några åtgärder utifrån sin bedömning?
- Anser ministern att dagens reglering är tillräckligt tydlig och förutsebar ur ett rättssäkerhetsperspektiv, och om så inte är fallet avser ministern att förslå några förändringar av regleringen?
- Avser ministern och regeringen att vidta några åtgärder för att stärka rättssäkerheten inom sexualbrottslagstiftningen, exempelvis genom en översyn av lagstiftningens tillämpning, bevisvärdering eller gränsdragningar kring oaktsamhetsansvaret?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:483
Webb-tv: Samtyckeslagens tillämpning och rättssäkerhet
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 43 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Katja Nyberg har ställt ett antal frågor till mig om hur jag ser på de rättssäkerhetsproblem som Brottsförebyggande rådet har identifierat när det gäller brottet oaktsam våldtäkt, om huruvida dagens reglering är tillräckligt tydlig och förutsebar ur ett rättssäkerhetsperspektiv och om huruvida regeringen avser att vidta några åtgärder för att stärka rättssäkerheten.
Regeringen står bakom 2018 års sexualbrottsreform som innebär att gränsen mellan en straffri och en straffbar gärning går vid om deltagandet i den sexuella handlingen har varit frivilligt eller inte. Att sexuella handlingar måste vara frivilliga för att vara lagliga är en självklarhet för mig.
Genom reformen har det tydliggjorts att varje människa har en ovillkorlig rätt till personlig och sexuell integritet och sexuellt självbestämmande. Att mot sin vilja utsättas för en sexuell handling innebär alltid en allvarlig kränkning, även om våld eller hot inte har använts.
Reformen har haft flera positiva effekter. Brå lyfter i sin rapport (Brå 2025:3) bland annat att personer som har utsatts för sexuella övergrepp i mindre utsträckning tar på sig skulden för det som har hänt och upplever sig ha möjlighet att få rättslig upprättelse genom att anmäla brottet. Det tycker jag är bra. Reformen skickar också en viktig normerande signal i samhället om att allt sex ska vara frivilligt.
Inom ramen för 2018 års reform infördes också ett särskilt oaktsamhetsansvar för vissa allvarliga former av sexualbrott. Två nya brott infördes: oaktsam våldtäkt och oaktsamt sexuellt övergrepp.
Den sexualbrottslagstiftning som vi nu har och som bygger på frivillighet tar sin utgångspunkt i att den som vill ha sexuellt umgänge med någon annan måste försäkra sig om att det finns en ömsesidig vilja till ett sådant sexuellt umgänge. Det betyder att det finns ett krav på aktsamhet, och att det är naturligt att den som är grovt oaktsam i fråga om den omständigheten att den andra personen inte deltar frivilligt också kan hållas straffrättsligt ansvarig för det.
Sedan är det förstås viktigt att den rättsliga prövningen är rättssäker. Jag har tagit del av Brås rapport, som regeringen efterfrågat, och de farhågor som myndigheten lyfter angående oaktsam våldtäkt. Det Brå pekar på är att det nya brottet oaktsam våldtäkt är svårtillämpat och medför rättssäkerhetsproblem. Brå betonar också att det är av vikt att det kommer fler vägledande avgöranden i högre instanser. Jag följer rättsutvecklingen noga och utesluter inte att frågorna kommer att behöva belysas ytterligare framöver.
Anf. 44 Katja Nyberg (-)
Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret.
Jag konstaterar att justitieministern och jag är överens om en mycket viktig utgångspunkt i debatten: Brå har identifierat rättssäkerhetsproblem när det gäller brottet oaktsam våldtäkt. Justitieministern återger att brottet är svårtillämpat och medför rättssäkerhetsproblem, vilket i sig är ett allvarligt konstaterande. Vi talar här om straffrätt och om ett brott som hör till de allvarligaste och mest stigmatiserade i vår lagstiftning, och då måste kraven på tydlighet, förutsebarhet och rättssäkerhet vara mycket höga.
Jag vill samtidigt vara tydlig med att denna debatt inte handlar om att ifrågasätta principen om frivillighet. Sexuella handlingar ska självklart vara frivilliga.
Samtyckesreformen har haft positiva effekter, bland annat för utsattas möjlighet till upprättelse och genom den normerande signalen att allt sex ska vara frivilligt. En lagstiftning kan dock ha ett viktigt och legitimt syfte och samtidigt innehålla en bestämmelse som behöver granskas och förtydligas ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Det är just den diskussionen vi måste kunna föra.
Justitieministern säger att det behövs fler vägledande avgöranden i högre instanser och att han följer rättsutvecklingen noga och inte utesluter att frågorna behöver belysas ytterligare framöver. Men om regeringen redan känner till att en straffbestämmelse är svårtillämpad och medför rättssäkerhetsproblem, är det då tillräckligt att vänta på att rättsläget successivt ska klarna genom nya domar? Det innebär i praktiken att domstolar och enskilda människor under tiden får bära konsekvensen av den osäkerhet som Brå redan har pekat på.
Rättssäkerhet innebär inte att välja mellan brottsoffrets rättigheter och den tilltalades rättigheter. En rättsstat måste klara båda samtidigt. Den som utsätts för ett sexualbrott ska självklart tas på största allvar och få rättslig upprättelse. Den som anklagas för ett brott ska samtidigt kunna förstå vad som krävs för straffansvar och kunna lita på att lagen tillämpas på ett förutsebart sätt.
Det är därför jag reagerar på formuleringen att justitieministern inte utesluter att frågorna kan behöva belysas ytterligare. Detta är nämligen inte första gången frågan belyses. Brå följde upp samtyckeslagen redan 2020 och pekade då på tillämpningsproblem och risker för rättssäkerheten. Nu, fem år senare, har Brå på regeringens uppdrag följt upp lagen en andra gång. Brå konstaterar att problemen inte har försvunnit och att brottet oaktsam våldtäkt fortfarande är svårtillämpat och medför rättssäkerhetsproblem.
Min fråga till justitieministern är enkel: Om vi är överens om att det finns rättssäkerhetsproblem, vad behöver ytterligare inträffa innan regeringen anser att det finns anledning att agera?
Anf. 45 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Tack, Katja Nyberg, för möjligheten att få diskutera den här viktiga frågan i dag!
Egentligen kan jag fatta mig ganska kort. Jag tycker att Katja Nyberg lyfter fram en viktig fråga. Å ena sidan är det en styrka att det finns en väldigt bred uppslutning runt den svenska lagstiftningen på området och att samtycke är grundackordet. Å andra sidan har vi förstås ett starkt gemensamt intresse av att detta ska fungera på ett rättssäkert sätt.
Jag har inget konkret besked att lämna i dag om exakt hur frågan ska tas vidare. Jag vill dock understryka att Brå bekräftar att lagstiftningen i stort fungerar väldigt väl. Att man nu för andra gången pekar på några specifika aspekter just när det gäller oaktsamhetsbrottet och rättssäkerhetsfrågorna där talar förstås för att vi vid lämplig tidpunkt och i lämpligt format ska se närmare på frågan, men jag har i dag inget konkret besked om exakt när eller hur det ska gå till.
Anf. 46 Katja Nyberg (-)
Fru talman! Jag vill vara tydlig med att jag naturligtvis inte efterfrågar att regeringen ska styra över hur domstolar dömer i enskilda fall. Det är väldigt viktigt. Men domstolarnas oberoende befriar inte lagstiftaren från ansvar. Att straffrätten är tydlig och rättssäker är en väldigt viktig utgångspunkt. Det räcker inte att enbart konstatera att rättspraxis behöver förbättras när regeringens egen myndighet, Brå, pekar på att lagen är svårtillämpad och medför rättssäkerhetsproblem. Straffrätten måste vara så tydlig och förutsebar som möjligt när människor förväntas följa den.
Det kan inte vara en uppgift enbart för domstolarna att genom framtida rättsfall skapa den tydlighet som i dag saknas. I dag finns det människor som riskerar att bli oskyldigt dömda till långa fängelsestraff på grund av denna lagstiftning.
Återigen: Det handlar inte om att backa från frivillighetsprincipen. Det handlar om var gränsen för det straffrättsliga ansvaret går. För oaktsam våldtäkt räcker inte vanlig oaktsamhet. Lagen kräver grov oaktsamhet. Men när är ett handlande inte straffbart, och när är en person så grovt oaktsam i fråga om den andras frivillighet att det blir fråga om en oaktsam våldtäkt? Det måste gå att tydligt förklara vilka konkreta omständigheter som gör att just den gränsen är passerad.
Justitieministern säger att han följer utvecklingen, men att följa utvecklingen är inte samma sak som att ange när regeringen är beredd att agera. Därför vill jag återigen fråga: Var går gränsen för justitieministern? Vilka konkreta omständigheter skulle få regeringen att gå från att följa rättsutvecklingen till att faktiskt vidta konkreta åtgärder?
Anf. 47 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Sammantaget bör det finnas ett ganska bra underlag för att överväga vilka ytterligare åtgärder som ska vidtas. Sedan noterar jag ändå att Brå också efterfrågar fler vägledande avgöranden. Just när det gäller tillämpningsfrågor är ändå den vanliga vägen, om jag får uttrycka mig så, att domstolarna tydliggör och reder ut lagstiftningen och genom vägledande avgöranden skapar klarhet kring flera av de frågor som Katja Nyberg lyfter fram.
Jag har som sagt inte bara noterat Brås tidigare synpunkter utan också själv efterfrågat och beställt detta underlag från Brå. Som jag också sagt bekräftar det som helhet att samtyckeslagstiftningen fungerar väl, men det pekar också just på rättssäkerhetsproblem med bland annat just oaktsamhetsbrottet.
Jag säger som jag sa tidigare: Jag tycker att vi börjar samla på oss underlag som ändå gör det motiverat att titta på detta på ett mer systematiskt sätt, men jag har i dag inget besked om när det ska ske eller i vilket format.
Anf. 48 Katja Nyberg (-)
Fru talman! Jag vill avsluta med att tala om varför jag väckte interpellationen. Vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Sverige ska ha en stark sexualbrottslagstiftning som värnar människors sexuella integritet och ger brottsoffer möjlighet till upprättelse, men vi ska också ha en straffrätt som är tydlig, förutsebar och rättssäker. Det ena står inte i motsats till det andra. Tvärtom är båda nödvändiga för förtroendet för rättsväsendet.
När Brå på regeringens uppdrag granskar en straffbestämmelse och pekar på att den är svårtillämpad och medför rättssäkerhetsproblem anser jag att lagstiftaren har ett ansvar att ta den slutsatsen på största allvar.
Jag välkomnar därför att justitieministern inte stänger dörren för att frågorna kan behöva belysas ytterligare. Jag hade dock önskat att han öppnade den lite mer än så. Rättssäkerheten är inte ett hinder för en stark sexualbrottslagstiftning. Rättssäkerheten är en förutsättning för att lagstiftningen ska behålla sin legitimitet och människors förtroende över tid.
Min förhoppning, till sist, efter den här debatten är att regeringen inte nöjer sig med att enbart följa utvecklingen utan kommer att agera utifrån det problem som Brå redan har identifierat.
Anf. 49 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Än en gång tack till Katja Nyberg för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag!
Jag tror att vi är rätt överens om tagen. Det är väldigt viktigt att ha en stark sexualbrottslagstiftning i Sverige. Det faktum att vi bygger vår lagstiftning på samtycke är en stor styrka. De underlag vi har fått från Brottsförebyggande rådet bekräftar också att den i allt väsentligt fungerar väldigt väl.
Det är också helt riktigt att det inte finns något motsatsförhållande mellan effektiviteten i en sådan lagstiftning å ena sidan och rättssäkerheten å den andra. Utan rättssäkerhet kommer även effektiviteten över tid att undermineras, utöver de konsekvenser det kan få för enskilda som till äventyrs blir föremål för en rättsosäker process.
Jag tycker att det är bra att frågorna lyfts upp, och jag är öppen för att på lämpligt sätt, i lämpligt sammanhang och vid lämplig tidpunkt belysa frågorna ytterligare. Exakt hur och när det ska ske får vi återkomma till.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
