Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

samhällets krisberedskap med anledning av stormen i södra Sverige

Interpellation 2004/05:304 av Olofsson, Maud (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-01-14
Anmäld
2005-01-17
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2005-01-25
Sista svarsdatum
2005-01-31
Besvarad
2005-02-08

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 14 januari

Interpellation 2004/05:304

 av Maud Olofsson (c) till statsminister Göran Persson om samhällets krisberedskap med anledning av stormen i södra Sverige

I skuggan av tragedin i Sydostasien har stora delar av vårt land drabbats av ytterligare påfrestningar genom den storm som drog fram över södra Sverige den 8@9 januari. På många håll kommer man att behöva vänta i flera veckor på att åter få ström, för värme, ljus och vattenförsörjning. Hemtjänsten till äldre i ensligt belägna hus utsätts för stora påfrestningar. Djur far illa när strömavbrotten blir långvariga. Enorma ekonomiska värden har förötts genom stormfälld skog och förstörd egendom för enskilda.

Inte minst handlar det ansvaret om de mänskliga följder krisen får. Förstörd egendom, ekonomisk skada, isolering och ständiga svårigheter får naturligtvis också svåra följder för människors välbefinnande och hälsa. Många människor far illa och behöver ett socialt stöd för att orka gå vidare efter krisen.

Det är just när samhället utsätts för sådana påfrestningar som medborgarnas förväntningar på samhället blir som störst. Vi förväntar oss, med rätta, att hela samhällets resurser ska mobiliseras för att lindra verkningarna och så snabbt som möjligt kunna återupprätta normala samhällsfunktioner. Kort sagt @ det måste finnas en fungerande nationell krisberedskap.

Vid kriser och svåra påfrestningar i fred är det länsstyrelserna som har ansvaret för att samordna samhällets insatser i respektive län. Därigenom blir självfallet regeringen ytterst ansvarig för de insatser som görs, då länsstyrelserna lyder under Finansdepartementet. När många län drabbas ökar självfallet regeringens ansvar för att samordna insatser över länsgränserna.

Vid en så omfattande påfrestning som stormen har inneburit kommer i många fall inte resurserna i länen att räcka till för att hantera ens den akuta situationen. I sådana fall måste statliga myndigheter kunna omprioritera sina resurser så att de används där de behövs som bäst. Således är det av intresse att veta, inte bara vad länsstyrelserna gjort utan också vilka insatser regeringen har planerat och vidtagit.

Även om regeringen i stor utsträckning bundits upp av hanteringen av katastrofen i Sydostasien måste den självfallet ta ett stort ansvar då vi utsätts för påfrestningar i Sverige och avdela nödvändiga resurser också till den krishanteringen. Vid kriser har, vilket både regeringen själv och riksdagen vid flera tillfällen konstaterat, Statsrådsberedningen och statsministern ett särskilt ansvar.

Med anledning av detta vill jag fråga statsministern följande:

1. Vilka åtgärder vidtog statsministern med anledning av de varningar som utfärdades för omfattningen av den annalkande stormen?

2. Vilka åtgärder har statsministern vidtagit för att skapa sig en samlad bild av stormens effekter för samhället och för enskilda?

3. Vilka åtgärder har statsministern vidtagit med anledning av dessa effekter?

4. Vilka åtgärder avser statsministern att vidta för att lindra de ekonomiska konsekvenserna för enskilda av stormen?

5. Vilka åtgärder har statsministern vidtagit och avser att vidta för att lindra de psykiska, sociala och hälsomässiga effekterna av krisen?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:304, samhällets krisberedskap med anledning av stormen i södra Sverige

Interpellationsdebatt 2004/05:304

Webb-tv: samhällets krisberedskap med anledning av stormen i södra Sverige

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Chatrine Pålsson (Kd)
Anf. 11 Chatrine Pålsson (Kd)
Fru talman! Skogen är ju vårt lands guld. Jag bor bredvid Mönsterås bruk. Jag har varit där på studiebesök, och då har man berättat hur många procent av skogsnäringen som är en förutsättning för våra jobb. Därför är det ännu viktigare att det finns ordentlig krisberedskap och ordentliga system som träder in när något så här oväntat händer. Samtidigt vill jag påstå att något sådant som att radio och telefon fungerar handlar om människors inneboende trygghet. Det är förvisso riktigt, som ministern sade, att vi inte har kunnat se några dödsfall eller farligare olyckor på grund av att det inte fungerade. Men hur tror ministern att det har skadat förtroendet och människors trygghet? Jag hörde vid något tillfälle att det sades att om man ville ha mer information om hur det var skulle man gå in på www. och så vidare. Det går väl inte när man inte kan få i gång datorn. Jag är medveten om att vi har teknikaliserat allting. Det hjälper ju inte om man varken kan höra radion eller sätta på datorn, telefonen eller strömmen. Det är en fullständigt kaotisk situation för många människor. I glesbygden där många bor ensamma i sina stugor är det en fruktansvärd känsla av maktlöshet. Man kan inte nå mig. Jag kan inte kommunicera med någon människa. Jag tycker att det är hög tid att regeringen ger åtminstone ett par förslag på hur människor ska kunna känna sig tryggare än vad man gör nu. En sak är säker: Den 7 januari kände man sig tryggare än vad man gör efter den 8 januari. Det tror jag att vi vågar påstå. Till slut vill jag ställa en fråga. Skulle ministern kunna tänka sig att initiera någon form av ekonomisk ersättning i form av traktamente - som till exempel vi får när vi är här? Nu har man varit strömlös och kanske fått gå ut och äta. Det skulle vara ett bevis för att man bryr sig.
Carina Adolfsson Elgesta (S)
Anf. 12 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Fru talman! Jag vill bara bekräfta det som Chatrine Pålsson sade om hurtigheten från bland annat nyhetsuppläsare på radio. Mycket hurtigt meddelar man att om du vill veta mer om stormens efterverkningar, gå in på www.nyheterna. Jag har träffat en hel del människor de senaste veckorna som ser rött när de hör detta hurtiga. Frågan om hur man uttrycker sig i olika sammanhang när det är kris på olika sätt är kanske också något som vi behöver ta med oss på vägen. Jag har full förståelse för att ministern inte hann med alla våra frågor under sitt inlägg. Jag vill kort komma tillbaka till det som handlar om lokalradion. Det handlar mycket om hur svaga eller starka sändare man har. För Kronobergs del är det nere i Markarydstrakten en svag sändare i dag. När en sådan här kris inträffar får man inte information från Radio Kronoberg - alltså den lokala radion - med de lokala rösterna som man känner igen, utan från grannlänet. Det är klart att man då känner sig frustrerad. Det är ett problem i sådana här krislägen. Jag vill passa på att här från talarstolen tacka alla vardagshjältar som på olika sätt på frivillig väg och via sina arbeten har hjälpt väldigt många människor i länet. Det handlar om Räddningstjänsten, men också om ambulanspersonal som har kört sjuka personer där en resa som normalt tar 40-45 minuter har tagit tre och fyra timmar. Det handlar om alla inom hemtjänsten som har gått genom vatten för att hjälpa gamla människor. Det är många vardagshjältar i detta. Samtidigt har många sagt: Varför kan inte jag få hjälpa till? Varför kan inte jag få göra något? Utifrån det vill jag ställa frågan: Kan regeringen tänka sig att ta initiativ till marknadsföring och hjälp med små ekonomiska medel till alla våra frivilligorganisationer och att vi nu passar på att rekrytera och utbilda människor där?
Sven-Erik Österberg (S)
Anf. 13 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Jag tar den sista frågan först. Jag tror att man kan fundera en del kring frivilligorganisationerna. Jag tror att man ska vara ärlig och säga att även om den här stormen är den värsta på 100 år vet vi att det med förändringen i klimatet kan hända saker framöver. Oavsett var i landet det händer kommer samhället i sin helhet att vara beroende av frivilliga insatser för att man ska kunna överbrygga. Det kommer aldrig att gå att ha en nationell styrka som finns till hands och klarar detta. Man är beroende av frivilligorganisationers och enskildas insatser. Jag kan bara understryka det Maud Olofsson säger. Det har naturligtvis gjorts oerhört goda insatser i detta. Jag var själv i Hylte och träffade en LRF-avdelning. Jag följde dem ut och såg att de har röjt ledningar. De hade ett system där man organiserade sina medlemmar. De var kontrakterade med Sydkraft att rycka in vid sådana här tillfällen. De gjorde naturligtvis en god insats. Frivilliga ställde också upp på ett väldigt bra sätt. I spåren av den kris vi hade i Asien för vi en diskussion kring nationell krisledning för att se hur den beredskapen ska se ut. Jag tror att det är väldigt viktigt att se att regeringen inte bara är statsministern eller enskilda statsråd. Hela regeringens agerande är också de myndigheter och resurser som står till förfogande. Det har gjorts många insatser på central nivå för att organisera och se till att man har kontakt med sina myndigheter och så vidare. Om det händer ute i landet är naturligtvis länsstyrelserna och den beredskap som finns där väldigt viktiga för att detta går ut i landet och fungerar. Med landshövding Lagrell pratade jag om att när något dyker upp vill man ofta att någon ska ta över. Den situationen uppstår ofta. Kommunerna tycker att länsstyrelserna ska ta över beredskapen. Jag delar landshövdingens bedömning när han säger att det bästa är att var och en gör det han är bäst på. Hemtjänsten har koll på de gamla som bor i stugorna och ser till att de får besök. I Kronobergs län var 600 militärer engagerade och åkte ut och knackade dörr och såg till att inte gamla frös, eller att man i alla fall lindrade kylan. Man såg till att ingen var utan mat och vatten. Det verkar som om det har fungerat väl. Det har varit stora nationella insatser. När det gäller försäkringsfrågor har jag två gånger träffat Försäkringsförbundet för att diskutera försäkringsfrågorna både efter Asienkatastrofen och här nere. Det är särskilt ett försäkringsbolag som är extra hårt drabbat när det gäller stormen. Man har försäkrat mig att man hanterar detta på bästa sätt och ska göra det så snabbt som möjligt. Om det uppstår frågor där försäkringsbolagen inte lever upp till vad de säger är jag naturligtvis beredd att agera. Jag har den dialogen med Försäkringsförbundet att man ska ha en hantering gentemot kunderna som är värdig den rådande situationen. Det här är ju en speciell situation där många är hårt drabbade. Man har tillräckligt besvärligt av sin situation utan att man ska behöva bråka om självklara saker. Det är viktigt att peka på. Jag vill också kommentera det som Maud Olofsson säger om kritik. Det är lätt att vara efterklok. Det var ingen som väckte frågan att det skulle grävas eller göras på det ena eller andra sättet. Precis som jag hänvisade till tidigare har jag inte mött några propåer här i kammaren om att man skulle totalsocialisera elnätet för att få total kontroll. Vi har bolag som har ansvar för att sköta detta. Vi tycker inte att de har skött det så som de har lovat. Vi agerar starkt för att detta ska rättas till. Det ska grävas ned ledningar. Det ska investeras. Det är inga fattiga bolag det handlar om. De tar hem rejäla vinster till sina aktieägare. Det vore rimligt att en del av den vinsten lades i säkrare elnät till kunden. Detsamma gäller telenäten.
Maud Olofsson (C)
Anf. 14 Maud Olofsson (C)
Fru talman! När det gäller båda de här kriserna har man lokalt och regionalt varit väldigt duktig. Det är nationellt som vi har en del kvar att göra. Statsrådet säger att vi diskuterar den nationella krisledningen. Det är angeläget att vi gör det. Det borde inte vara någon stor sak för regeringen att se att man behöver just den kompetensen för att kunna agera effektivt och smart när krisen uppstår. Kriser går inte att förutse. Det ligger i krisens natur. Det sade också Åke Pettersson i sin sårbarhetsutredning. Jag tycker att det är viktigt att se samhällets funktioner. Nu nedrustar vi mycket av samhällets funktioner nära människorna. Service försvinner. Man plockar oftast längst ut. Vad händer vid en kris? Jo, det är människor längst ut som behövs. I Ljungby hade vi räddningstjänst, militär, polis, kommun - alla de som jobbade gemensamt. Det var det som var så viktigt för att åtminstone skapa något slags trygghet för de människor som nu är drabbade. De sade till mig: Centralisera nu inte all verksamhet. Dra inte bort det lilla halmstrå som vi har för att få denna service, därför att vi kan organisera det, och vi finns nära människorna. Det tredje som jag tycker är viktigt att se utifrån den här debatten är att vi nu väntar på förslag från regeringen. Det är lätt att vara efterklok om digital allemansrätt. Ja, jag är jätteledsen för att riksdagen inte förstod att detta var en framtidsinvestering. Nu kanske man får göra alla dessa saker till mycket större kostnader. Men vi i Centerpartiet var inte efterkloka. Det var precis utifrån dessa utgångspunkter som vi ville låta samhället ta ansvaret att se till att gräva ned bredband i backen. Då skulle man också ha gjort det med elnäten. Till sist vill jag, som Eskil Erlandsson, säga: Ge lite framtidstro! De människor som är drabbade vill veta att det finns en tro på framtiden, att det finns något att hoppas på och att de kanske kan reda ut ekonomin. Då finns det en oändlig kraft i detta. Men de måste få signaler om att någon tror på dem och att någon vill hjälpa dem i deras situation. Och det är från den högsta politiska ledningen som det behövs.
Eskil Erlandsson (C)
Anf. 15 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jag ska vara kortfattad i mitt sista inlägg. Jag börjar med att framföra ett tack till statsrådet för debatten. Det är som vanligt trevligt. Samtidigt vill jag upplysa om att i den statsbudget som statsrådet i en annan egenskap har varit med om att ta fram är det minus 12 miljoner kronor till landets frivilligorganisationer - detta sagt apropå att det nog är fler än Maud Olofsson som tycker att de är värda ett omnämnande men också en peng i detta sammanhang. Vi vill alltså komma ur krisen i vår del av landet. För att detta ska vara möjligt är det, som jag flera gånger har försökt påpeka från den här talarstolen, nödvändigt med ett snabbt agerande från regeringens sida som innebär att ett skogspaket två kommer fram och det snabbt och att regionala och statliga organ får besked om att de snabbt får mer pengar så att de till exempel kan vidmakthålla och helst förbättra det delvis raserade vägnätet. Det vägnätet kommer att bli än mer raserat med tanke på all den skog som ska tas från området. Allt detta måste ske för att uppnå det yttersta av målen, nämligen att återbörda den framtidstro som jag har upplevt att vi har haft i den delen av landet som jag kommer från.
Sven-Erik Österberg (S)
Anf. 16 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! När det gäller skogen känner interpellanterna väl till det paket som har lagts fram. Det handlar om att i det akuta skedet se till hur man snabbt kan få fram tillräckligt med skogsmaskiner och avverkningsresurser och också hur man ska kunna ta till vara detta virke så att man i första hand räddar värdet på det. Vi vet att sågtimmer inte får ligga för länge i skogen. Det handlar också om förvaring. Även stöd till vägar finns med och så vidare. En rad olika insatser har gjorts. Det gäller bland annat transportstöd för att detta virke ska kunna fördelas över landet så att det inte skapas problem på andra ställen. Detta gäller det akuta skedet. Jag är väl medveten om att det kommer att vara översysselsättning i den här regionen när man tar vara på virket. Men vi vet också att det kommer en tid senare då det kommer att avverkas mindre. Det måste också finnas en beredskap för det. Det kommer i nästa skede. Det handlar också om de enskilda skogsägarna. Det handlar bland annat om hur skogskontot ska se ut och vad man kan göra i fråga om det för att lindra. Detta är lite grann av det som kommer steget efter och som inte är lika akut. Det handlar om återplantering som kommer att vara en stor fråga. Ska man ha bara granskog där nere? Vi bör också föra en diskussion om huruvida man ska ha mer av blandskog. Ni känner till hela den debatten lika väl som jag. Jag tycker att det system och den linje som finns i detta ändå är att insatsen från regeringens sida är att man ska se till att de som har drabbats också kommer så väl ur detta som det över huvud taget är möjligt med tanke på den kris som de har haft. Till sist skulle jag vilja säga att en sådan här händelse föranleder att man måste fundera. Det är inte bara fråga om elledningar och telefonledningar. Vi måste också fundera på beredskapen på landsbygden över huvud taget. Hur har vi det själva i våra hus? Vad kan vi göra där för att underlätta och ha en bättre beredskap? Det kan vara fråga om att man har någon form av reservvärme. Jag tycker att det har blottats att många enskilda har varit väldigt utlämnade i och med att det inte har funnits några alternativ. Jag tycker att vi skulle ha en debatt om att vi ska vara bättre rustade när det händer nästa gång, vilket vi hoppas att det inte gör, men man vet aldrig.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.