Samhällelig service över hela landet
Interpellation 2008/09:155 av Adolfsson Elgestam, Carina (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-11-25
- Inlämnad
- 2008-11-25
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2008-12-03
- Sista svarsdatum
- 2008-12-09
- Besvarad
- 2008-12-16
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 25 november
Interpellation
2008/09:155 Samhällelig service över hela landet
av Carina Adolfsson Elgestam (s)
till statsrådet Åsa Torstensson (c)
Med anledning av min tidigare interpellationsdebatt med statsrådet Åsa Torstensson vill jag återkomma till frågan om den glesbygd som finns i södra delen av vårt avlånga land. Eftersom Svensk Kassaservice ska avvecklas kommer lantbrevbäringen att förändras i samband med detta.
Min fråga gäller det faktiska ärendet, det vill säga hur tjänsterna kommer att utföras efter den 30 november 2008 när det gäller möjlighet att ta ut, och sätta in, kontanter för dem som bor i glesbygden men inte har de stadgade 30 kilometerna till närmaste butik eller bank.
Men jag vill också gärna lyfta fram frågan om hur vi behandlar medborgarna i vårt land. Vi säger så ofta att man ska kunna verka och bo i alla delar av landet och att alla medborgare ska ha samma rättigheter och möjligheter. Men i själva verket är det ofta så att det privata, det vi kallar marknaden, inte har samma intressen som samhällets företrädare, det vill säga som vi politiker. Butiker och bensinmackar räknar på sin lönsamhet och om man inte kan få ett företag att gå med vinst måste man flytta det eller lägga ned. Det är så marknaden fungerar.
Men för mig, som politiker, fungerar inte mitt ansvar på det sättet. Jag har fått uppdraget att se till att alla medborgare behandlas lika, oavsett var man bor i landet.
Därmed återkommer jag till frågan om de, ofta äldre eller personer med funktionshinder, som bor i glesbygd och som nu inte vet hur man ska klara av att vare sig ta ut pengar eller betala räkningar efter den 30 november. Vid vår tidigare interpellationsdebatt uppgav ministern att det pågår en särskild upphandling för dessa personer. Det är oerhört sent och har skapat stor oro bland befolkningen bland annat i mitt eget län, Kronoberg.
Jag vill fråga statsrådet hur det gått med upphandlingen, vad hon vidtagit för åtgärder i saken, och hur hon bedömer att framtiden ser ut för dem som bor i glesbygd och som inte kan ta sig till tätorten för sina bankärenden, även om tätorten ligger något närmare än 30 kilometer från hemmet.
Jag vill även fråga om statsrådet är beredd att se till att beslutet om vilka orter som ingår i avtalet om tillhandahållande av betalningsförmedling och uttag av kontanter ändras så att det kan gälla i hela vårt land, inte enbart delar därav.
Jag vill också fråga hur statsrådet och regeringen kommer att agera för att säkerställa alla medborgares tillgång till rimlig samhällelig service oavsett bostadsort.
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:155
Webb-tv: Samhällelig service över hela landet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:50 Tisdagen den 16 decemberProtokoll 2008/09:50 15 § Svar på interpellation 2008/09:155 om samhällelig service över hela landet
Protokoll från debatten
Anf. 144 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Jag fick ett brev från organiserade i SPF på en liten ort i Småland.
"Politiker och beslutande tjänstemän hur tänker Ni, är det endast inför val Ni vill att landsbygden skall leva. För många äldre sågar Ni av möjligheten få ut pengar till snus och lite annat, efter den 30/11 08 då upphör lantbrevbäringen att serva de gamla människorna utmed postlinjerna.
Det är förvånande att ingen Svensk politiker har uppmärksammat det beslut som Post och Telestyrelsen tagit. Det är ett smart drag, brevbärarlinjerna behövs ej därefter, reklam och brev kan tidningsutbärarna ombesörja.
Vi äldre åderförkalkade, sjukliga hade förväntat oss att servisen av lantbrevbäringen fått vara kvar tills vi dött, men icke. Ni beslutande unga friska med Kort och Datorer har beslutat den 30/11 servicen till LANDSBYGDEN försvinner för gott. Vi får säkert skylla oss själva eftersom vi inte anammat korthysteriet och datorbruket. Många äldre har varken ork eller förmåga att ta sig till bankautomater eller betala över datorn."
Det här är ett brev från några pensionärer i Småland. Jag tror att det är många som är äldre och bor på landsbygden som känner så just i dessa dagar.
Det finns flera saker i det svar som ministern ger som förvånar mig lite. Men jag skulle ändå vilja börja med det som handlar om upphandlingen och servicen på orter, där ministern anammar det som nu är verkligheten. Det är alltså delar av dagligvaruhandeln - små Icabutiker ute i glesbygden, bensinmacken via Kuponginlösen och så vidare - som kommer att tillhandahålla de här tjänsterna. Det är bra. Det kommer att vara en utveckling för vissa - de som bor i de här byarna, de som har möjlighet att ta sig dit och där det finns allmänna kommunikationsmedel. Men det ser så olika ut i Sverige, och det är det som är bekymret. Det är också det som är problemet med de 30 kilometerna.
Det är de facto så att det inte finns någon i södra Sverige, söder om Östergötland, som har fått möjligheten att efter den 1 december ta ut kontanter via betalservice om man bor i landsbygden.
Det som ministern hänvisar till i sitt svar gäller dem som av någon anledning bedöms ha ett behov, såsom handikappade eller personer över 80 år. De har fått sina behov tillfredsställda med den senaste upphandlingen, vilket är bra, men för de människor som inte omfattas av detta finns bekymret kvar.
Det sägs i svaret att PTS gjort en analys och att endast är 0,5 procent av befolkningen inte omfattas av upphandlingen. Utifrån detta har man tagit fasta på att om det handlar om mindre än 30 kilometer ska man inte få ta del av tjänsterna. Är det inte lite märkligt? Det blir på något sätt marknaden som får bestämma. De som är mest behövande, kanske just dessa 0,5 procent, stänger man alltså ute. Jag vill minnas från utredningen att ungefär 175 000 medborgare i Sverige skulle vara i behov av tjänsten.
Anf. 145 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Fru talman! Jag tror att det är viktigt att vi backar tillbaka lite grann. Först och främst är det inte marknaden som bestämt detta, utan det handlar om människor som under många år valt bort Svensk Kassaservice till förmån för annat betalningssystem - bank, autogiro eller Internet. Det gäller landsbygd såväl som tätort, vilket är viktigt att inse.
Lantbrevbärarservicen har under två år tappat 40 procent av det som tidigare berörde betaltjänsten. Återigen är det viktigt att se varför vi i denna kammare haft debatter om Svensk Kassaservice. Färre och färre efterfrågade den servicen och den blev i sig dyrare och dyrare, vilket naturligtvis resulterade i att människor valde bort att betala räkningar via den eller att använda den på annat sätt. Per räkning skulle man i så fall få betala 49 kronor medan man kanske hade samma årskostnad för att hantera hela sin bankservice på annat sätt eller använda autogiro. Låt oss därför ha med oss den verklighetsbilden. Det handlar om kostnader och utveckling.
Post- och telestyrelsen har följt utvecklingen under lång tid, vilket jag tror att också Carina Adolfsson Elgestam vet om. Frågan har hanterats i Regeringskansliet under många år med anledning av att Svensk Kassaservice ändrat struktur genom att servicen förändrats och lagts ned. Det är bakgrunden till att denna upphandling nu skett.
Avslutningsvis vill jag säga att det är viktigt att jag och Carina Adolfsson Elgestam är tydliga inför människor som bor på landsbygden. Lantbrevbäringen finns kvar. Låt oss därför vara tydliga med att det är betalsystemen som haft med Svensk Kassaservice att göra. Brevbäraren kommer att fortsätta att ge den servicen, men på Icas uppdrag, på de orter som är upphandlade. Där har Glesbygdsverket i allra högsta grad varit aktivt i att göra den geografiska begränsningen.
Det har gjorts inte för att i förlängningen skapa frustration och ge sämre service till människor utan för att skapa bra förutsättningar för marknaden så att den har ett geografiskt område där den kan utveckla alternativ och ta över de tjänster som logiskt kan finnas i till exempel en Icabutik eller i annan form av service. Post- och telestyrelsens och Glesbygdsverkets avståndsbedömning handlar om att skapa bra förutsättningar så att marknaden utvecklar alternativ till service.
Anf. 146 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Jag blir inte riktigt klok på det som ministern säger.
Ministern ägnar två minuter åt det historiska. Jag har sagt det tidigare i talarstolen, och jag säger det till ministern igen: När det gäller kassatjänstservicen och den förändring som skett, att det är färre människor som använder kassatjänstservice, är vi överens. Det finns inte så stor efterfrågan. Därför fanns det behov av att göra en förändring vad gäller den biten.
Det var en process som påbörjades under förra mandatperioden, och vi var med på den resan, men det är inte det min interpellation handlar om. Kan vi lägga detta bakom oss? Vi är nämligen helt överens om de bitarna, vilket jag också sade i mitt första inlägg. Det är bra utifrån den förändring som skett med kassatjänstservicen när den lagts ned. Det är fler i dag som har möjlighet att på ett enklare sätt få tag i kontanter, men det rör sig om dem som har bil, tillgång till allmänna kommunikationer, kan gå och röra sig och inte bor ute på rena landsbygden. Det är det som är skillnaden.
Vad gäller att lantbrevbäringen finns kvar handlar min fråga inte om det. Jag vet att den finns kvar, och det vet också de olika pensionärsorganisationerna, precis som de känner till det i länsbygderåden, i Folkrörelserådet och så vidare. En fråga man kan ställa till ministern, utifrån att denna undersökning gjordes tillsammans med Glesbygdsverket och länsstyrelserna, är: Blev även länsbygderåden och pensionärsorganisationerna tillfrågade om tillgänglighet och hur de såg på den? Det var det jag avsåg med min fråga om marknaden. Ministern sade nämligen i slutet av sitt förra inlägg att det är marknaden som utvecklar alternativen.
Tänk att jag inte tror att marknaden kommer att utveckla alternativen för det lilla antalet, de 0,5 procenten! Det är vad ministern hänvisar till i sitt svar, att endast 0,5 procent av befolkningen har mer än 30 kilometer till närmaste bankkontor. Med andra ord är de inte så viktiga. Jag påstår att det kanske är just denna lilla andel som har störst behov av att få möjlighet till betalservice i sitt hem beroende på åldrandet eller på det som pensionären från Småland skriver, nämligen att de inte har kort och inte har dator. De känner kanske inte att de orkar lära sig detta nya. Det är där bekymret finns när ministern inte lyssnar och förstår.
Jag hade annars tänkt säga att det i alla fall var positivt att ministern har förståelse för att många känner oro med anledning av dessa förändringar, men om ministern inte har förstått vad människor på landsbygden är oroliga för när de bor närmare än 30 kilometer till närmaste bank - som bank betraktas även en Icabutik eller bensinmack - kan jag inte säga det.
På landsbygden läggs dessutom lanthandlar ned. Det pågår också en mackdöd runt om vi vårt land, något som bara börjat efter vad vi kan förstå av de signaler vi får. Det betyder att det som i dag skulle vara en eventuell möjlighet till bank - en lanthandel, en liten Icaservicebutik, en Konsumbutik eller en mack - om ett år kan vara borta och därmed förändras också landskapet totalt. Men då är upphandlingen redan gjord.
Anf. 147 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Fru talman! Det är oerhört viktigt att jag förtydligar just historien eftersom information är svårt. Den är till och med så svår att det går rykten om att lantbrevbäringen ska läggas ned. Därför är det mycket viktigt att jag ger bakgrundshistorien.
Jag förringar inte de 0,5 procent av befolkningen som har över 30 kilometer till en bank eller motsvarande.
Däremot är det avgörande och viktigt att inte alla människor som bor på landsbygden har använt sig av Svensk Kassaservice. Låt oss ha ett perspektiv på svensk landsbygd. Vi vet att människor också hanterar andra moderna system. Det gäller likaväl girobetalningar som andra kopplingar till bankväsendet.
Det är inte så att alla på landsbygden därmed efterlyser Svensk Kassaservice i dag. Då hade inte efterfrågan på lantbrevbärarservicen minskat på detta sätt. Det system som har varit är ett dyrt system. Det är en faktor i ett förändringstryck.
Jag kommer därför att fortsätta att beskriva hela historien. Det är naturligtvis så att Carina Adolfsson Elgestam snarare vill förstärka oron i förändringen än att vara aktör i att skapa bra förutsättningar för att det ska bli bra service.
Jag är också mycket medveten om att all typ av förändring skapar oro. Jag har oerhört stor respekt för detta. Det är därför oerhört avgörande att följa den förändring som skedde för de äldre över 80 år och funktionshindrade så sent som för 14 dagar sedan.
Det handlar om att göra utvärderingar och ständigt vara informerad om hur förändringen utvecklas. Det åligger länsstyrelsen att följa detta. Det finns aldrig något som är hugget i sten.
Det är oerhört tidigt i en förändring att här och nu peka ut att det inte skulle växa fram marknader och marknadsalternativ. Det är viktigt att se de möjligheter det finns på landsbygden där man har olika ben att stå på. Man skapar därmed en ny form av service.
Anf. 148 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Jag vill börja med att säga till Åsa Torstensson att jag inte alls är ute efter att förstärka oron. Jag är tvärtom ute efter att föra talan för en liten grupp som kanske inte alla gånger orkar eller har tillräckligt med kraft för att nå fram med sina synpunkter.
Fru talman! Jag kan inte låta bli att tänka på jag under de senaste två månaderna kanske har fått 10 000 e-brev om en helt annan fråga, nämligen fildelning. Det är olika grupper som på olika sätt har en möjlighet att visa sin åsikt.
Det är därför som jag intresserar mig för den här frågan. Jag tycker också att den är viktig utifrån detta: Det politiska målet är att alla i samhället ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser.
Det är där hela kärnan ligger om man bor på landsbygden och har svårt med allmänna kommunikationer. Bussar går lite si och så ute på landsbygden, och det finns inte tåg överallt i hela vårt land.
Alla har inte körkort. En del orkar inte köra bil efter en viss ålder och när vissa sjukdomar har trätt in, och de behöver inte ha fyllt 80 år för att hamna i den situationen.
Jag driver därför den här frågan och försöker att föra talan för dem som nu känner sig drabbade. De känner att de har tappat en möjlighet till service som de hade fram till den 30 november.
Ministern säger att vi måste ha kunskap om och hyfsat veta hur det är för dem som bor på landsbygden. Jag kan upplysa ministern om att jag själv bor på glesbygden.
När jag handlar på Konsum kommer människor och berättar om sin mamma som kanske bor fem kilometer ute på landsbygden och som i dag inte har möjlighet att få del av betalservice.
Anf. 149 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Fru talman! Jag lever också mitt i den landsbygd och verklighet som till dels består av äldre. Jag för också sådana samtal. Det är också viktigt att se hur svårt det är att nå fram med en rättvis information.
Det är svårt i ett skifte till en ny service att få det att fungera smidigt per automatik. Jag är den första att tycka att det är oerhört allvarligt att saker och ting inte har upphandlats exakt vid den tid som det skulle göras.
Här har det funnits lång tid att göra det. Det har skapat onödig oro när den här servicen på kort tid måste fasas in. Det kommer naturligtvis att vara trubbigt och stökigt för många. Jag är den första att beklaga att så sker nu. Det är jag mycket medveten om.
Mitt uppdrag är nu att mycket tydligt följa detta. Ambitionen är att skapa en bra och förnyad service för alla människor i det här landet. De som bor på landsbygden och har funktionshinder är berättigade till denna service, som jag inledningsvis sade.
Jag kommer mycket tydligt att följa detta, och länsstyrelsen har det som uppgift. Allt det sker i syfte att skapa en bra service. Den kommer inte att vara exakt likadan som tidigare, för det är den inte. Men det ska fortsatt vara en bra och tillgänglig service även för människor på landsbygden.
Anf. 150 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Claes-Göran Brandin har frågat mig om jag avser att gå vidare och slopa skattemärket på fordon och om så är fallet hur jag avser att agera så att de risker som remissinstanser har pekat på minimeras.
Den 22 oktober och den 3 december i år har jag besvarat två liknande skriftliga frågor av Krister Örnfjäder och av Brandin själv. Jag kommer att lämna samma svar nu som då. Jag bekräftade då att Näringsdepartementet ser över möjligheten av slopa systemet med kontroll- och yrkestrafikmärken. Frågan är ännu inte avgjord och jag avser inte att agera dessförinnan.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.