Samhall

Interpellation 2001/02:187 av Runegrund, Rosita (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-01-21
Anmäld: 2002-01-22
Besvarad: 2002-01-31

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 januari
Interpellation 2001/02:187
av Rosita Runegrund (kd) till näringsminister Björn Rosengren om Samhall

Återigen diskuteras Samhalls uppdrag, verksamhet, syfte och mål. Kritiken mot företaget kommer nu från alltfler håll: "Karin Westlund, ordföranden för De handikappades riksförbund, DHR, säger att Samhallkoncernen har överlevt sig själv. De medel som staten pumpar in kunde användas mycket effektivare, anser hon." (DN den 10 januari 2002)

Också inom regeringspartiet finns kritik mot Samhall. Bl.a. har Christer Skoog, riksdagsledamot för Socialdemokraterna, i en skriftlig fråga till näringsministern nyligen efterlyst åtgärder vad gäller Samhall. På frågan svarar näringsministern att han inom kort tänker föreslå att regeringen låter utreda förutsättningarna för Samhalls verksamhet.

Det är nödvändigt att tillförsäkra de arbetshandikappade möjligheten till ett fortsatt aktivt arbetsliv. Inte minst när arbetsmarknaden är gynnsam gäller det att de arbetshandikappade får fäste på den ordinarie arbetsmarknaden. Samhall har varit ett av våra redskap för att klara dessa mål.

Under senare år har dock kritik riktats mot att affärsmässigheten i bolaget dominerar för mycket och att rekryteringen från de prioriterade grupperna minskat. Även andelen övergångar från Samhall till ordinarie arbeten har minskat, trots den goda konjunktur som rått några år. Affärsmässigheten och kundfokus har blivit bättre, samtidigt som kostnaden per arbetshandikappad sjunkit.

Problemet för ett företag som Samhall är balansen mellan det sociala uppdraget och att driva verksamheten så effektivt som möjligt. Ett illustrativt exempel på detta är satsningen på servicetjänster som Samhall slagit in på i allt högre grad. Kraven är ganska höga på de som ska arbeta med dessa tjänster är kundorienterade, serviceinriktade och har god förmåga att hantera stress, många personliga kontakter och besitter stor flexibilitet. Krav som gör att många arbetshandikappade inte förmår leva upp till.

Det finns anledning till en bredare utvärdering och översyn av Samhalls inriktning och uppdrag enligt vad som ovan anförts. Det sociala uppdraget måste komma mer i fokus utan att för den skull statens kostnader skenar iväg. Mycket talar också för att Samhalls roll i arbetsmarknadspolitiken bör tonas ned i förhållande till andra instrument. Bl.a. arbetsmarknadsutskottet har tidigare begärt en utredning om Samhall under hösten. En bred parlamentarisk utredning torde bäst tillgodose kravet på en långsiktigt hållbar strategi för hela politikområdet.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fråga till näringsminister Björn Rosengren:

Vilka åtgärder avser ministern vidta för att en långsiktigt hållbar strategi vad gäller arbetsmarknadspolitiken för arbetshandikappade ska kunna utarbetas?

Debatt

(10 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:187

Webb-tv: Samhall

Protokoll från debatten

Näringsminister Björn (S)

Anf. 30 Näringsminister Björn (S)

Fru talman! Rosita Runegrund har frågat mig vil- ka åtgärder jag avser att vidta för att uppnå en lång- siktig hållbar strategi när det gäller arbetsmarknads- politiken för arbetshandikappade. I interpellationen hänvisas till en växande kritik mot Samhall. Regeringen har uppmärksammat vikten av att Samhall hittar en balans mellan anpassat arbete å ena sidan och kostnadseffektivitet och affärsutveckling å andra sidan. Denna balans har varit svår att uppnå de senaste åren, framför allt på grund av en strukturell förändring i efterfrågan på Samhalls produkter och tjänster. Förändringen har inneburit en minskning i Samhalls försäljningssiffror, vilket medfört att många arbetstillfällen försvunnit samtidigt som Samhalls ekonomi har påverkats negativt. Regeringen har mot denna bakgrund vidtagit åt- gärder för att underlätta för Samhall att uppnå en balans på kort sikt. De två senaste budgetåren har regeringen sänkt sysselsättningskravet för Samhall med bibehållen statlig ersättning. Dessutom har regeringen, i innevarande års avtal mellan Samhall och staten, uppdragit åt Samhall att kontinuerligt följa upp effektiviteten i personalut- vecklingsarbetet. Samhall kommer årligen i samband med budgetunderlaget till regeringen att redovisa detta till regeringen. Fr.o.m. den 1 januari innevarande år har Samhall en ny organisation vars syfte är att förbättra perso- nalutvecklingen med fokusering på individperspekti- vet samt att förstärka affärsutvecklingen för att skapa fler arbetstillfällen och öka intäkterna. Regeringen anser dock att ovannämnda åtgärder behöver kompletteras med en mer långsiktig strategi för en hållbar utveckling för Samhall. Jag kommer därför inom kort att föreslå regeringen att en bred översyn av Samhalls verksamhet görs. Översynens uppläggning är fortfarande under be- redning, men jag räknar med att återkomma med fullständigt besked inom kort.

Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 31 Rosita Runegrund (Kd)

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det är kort och säger faktiskt inte så väldigt mycket. I svaret anger näringsministern att han har upp- märksammat vikten av att Samhall hittar en balans mellan anpassat arbete å ena sidan och kostnadsef- fektivitet och affärsutveckling å andra sidan. Då säger jag välkommen till verkligheten, Björn Rosengren. Det är en verklighet som jag tycker att näringsminis- tern inte verkar ha tagit på fullt allvar. I maj 2000 ställde jag en skriftlig fråga till minis- tern med anledning av Riksrevisionsverkets kritik. Svaret från Björn Rosengren blev att kritiken har hörsammats och att AMS och Samhall har vidtagit åtgärder. En arbetsgrupp skulle behandla de problem- ställningar som kvarstod och lämna ett material sommaren 2000. Vad hände? Det hände absolut ing- enting. Kritiken från RRV gällde följande: De två största arbetsmarknadspolitiska stödformerna för arbetshan- dikappade - lönebidragen och Samhall - är inte till- räckligt effektiva och behöver reformeras. Kritiken gällde bristande måluppfyllelse och målkonflikter, och det fanns ett stort reformbehov. Man skissade på tre modeller som underlag för fortsatt diskussion och utredning. Att Björn Rosengren inte har uppfattat allvaret i kritiken från RRV eller de signaler som kommer från arbetsförmedlingar och från de socialdemokratiska kommunalråden framkommer mer och mer, och det är väldigt tydligt i svaret på interpellationen. Jag tycker att det är skrämmande att en regering som säger sig stå upp för de svaga i samhället kan agera på det viset. I höstas kunde man i GP läsa att ett s- kommunalråd i Kungälv försökt få kontakt med Nä- ringsdepartementet för att diskutera de problem som uppstår när Samhall i Kungälv läggs ned. Fru talman! Det går i dag inga fackeltåg när ar- betsplatser för arbetshandikappade läggs ned. Minis- tern valde t.ex. bort ett besök på Samhall i Partille för att besöka Volvo, trots en vädjan från de många an- ställda. Vad betyder "en bred översyn av Samhall", som nämns i svaret? Är ministern beredd att tillsätta en parlamentarisk utredning för att tillgodose kravet på en långsiktig strategi för hela politikområdet?

Carina Adolfsson Elgesta (S)

Anf. 32 Carina Adolfsson Elgesta (S)

Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Jag vill också tacka interpellanten, som har ställt frågan. Det är en fråga som är viktig och berör många männi- skor. Det är många i samhället i dag som är oerhört ilskna angående vad som händer inom Samhall. Jag tycker att det är bra att ministern och rege- ringen har uppmärksammat dessa problem. Jag kan också ha förståelse för att de strukturella förändringar som sker inom Samhall orsakar problem. Men jag kan inte acceptera det som sker med de anställda inom Samhall, som på olika sätt blir berörda. Vi har sett det i Rättvik. Vi har alldeles nyligen sett det nere i Blekinge. Det pågår i Kungälv, och även på andra ställen. Människor som är anställda inom Samhall har ringt till mig och berättat sin historia. Det handlar inte bara om de strukturella förändringarna. Det handlar också om krav på ökad arbetstakt. Man platsar inte längre inom Samhall när tempot måste öka. Det är ett problem. De människor som drabbas av detta har samma rätt som alla vi andra att känna sig behövda. Alla ska känna sig behövda och ha ett ar- bete att gå till. Alla vi som klarar ett arbete på den ordinarie arbetsmarknaden har en skyldighet att bidra till att dessa människor kan få känna sig behövda. Jag tycker att det är positivt att ministern ska till- sätta en utredning inom kort. Jag hoppas att denna utredning inte ska pågå för länge och att den tillsätts ganska snart. Vi är flera personer som under hösten, inte minst, har väckt frågor angående Samhall. Jag ställde en skriftlig fråga till ministern i augusti månad. I svaret påpekades visserligen inte att en utredning ska till- sättas, men såvitt jag kan förstå var det på gång redan då. Jag hoppas att "inom kort" innebär "snart".

Runar Patriksson (Fp)

Anf. 33 Runar Patriksson (Fp)

Fru talman! Herr minister! När jag såg att denna fråga skulle tas upp var jag tvungen att gå ned i kammaren och säga några ord bara för att understryka det som sagts. Jag tror att interpellationen i sig själv räcker, men alla partier - speciellt Folkpartiet - vill framföra att man tycker att denna fråga är otroligt viktig. Åtgärder för att förbättra arbetsmarknaden för ar- betshandikappade och en översyn av Samhalls verk- samhet är viktigt, men det viktigaste av allt är att vi inte glömmer de arbetshandikappade i tillväxttider. Vi tycker om tillväxt, och vi tycker om marknads- krafterna. Vi får inte glömma de arbetshandikappade när en sådan förändring pågår. Jag hävdar att det är mycket viktigt att främja si- tuationen för de arbetshandikappade på arbetsmark- naden. Arbetslinjen måste gälla för alla - även för de arbetshandikappade. Vi har ett förslag. Jag vet att ministern kommer att säga att Folkpartiet drar tillbaka pengar ur arbets- marknadsbudgeten. Det kan vara riktigt att vi föreslår förändringar inom AMS verksamhet, men vi har också lyft fram extrapengar. Lönebidragstaken måste höjas. Det är speciella lönebidrag, som går via Sam- halls verksamhet. Inte minst i mitt eget hemlän Värmland har jag många gånger kunnat besöka Samhallssverkstäder och Samhallsadministratörer, som gör ett fantastiskt arbete. Man känner att det är oro i lägret. Jag hoppas verkligen att näringsministern tar sig tid. Jag hörde här om ett besök på en verkstad som inte hade blivit av. Näringsministern, besök Sam- hallsverkstäder! Titta på de arbetshandikappade! De har redan i dag problem, och när de känner oro blir det dubbla problem. Vi har råd och vi har möjligheter att hjälpa marknadskrafter och industrin i dag via den förändring som nu sker för Samhall, som vi ser fra- memot. Om det förändras administrativt, så att de admi- nistrativa kostnaderna minskar, är det okej, bara det inte går ut över de arbetshandikappade. Möjligheter till samverkan med bemanningsföretag och med i dag befintliga arbetsförmedlingar är mycket större än man tror. Jag hoppas att näringsministern tar sig den tid som behövs, i den stora arbetsuppgift som näringsmi- nistern har inom många områden, för att inte glömma bort de arbetshandikappade, som i dag känner stor oro för sina arbetsplatser runtom i landet. Vad gör näringsministern i dag? Vad är det för förslag som är på gång för att vi verkligen ska kunna ge ett besked till de arbetshandikappade i landet om att vi ser på frågan positivt och att ingen kommer att drabbas?

Näringsminister Björn (S)

Anf. 34 Näringsminister Björn (S)

Fru talman! Får jag först göra det konstaterandet att det finns inget land inom OECD-området som gör så mycket för de handikappade som Sverige. Man kan titta på den statistik som finns. Enligt SCB:s rapport har andelen sysselsatta funktionshind- rade ökat i snabbare takt jämfört med hela befolk- ningen mellan 1996 och 2000. Andelen sysselsatta funktionshindrade ökade från 55 % 1996 till 67 % 2000. Motsvarande andel för hela befolkningen ökade från 71 % till 75 %. När det gäller frågan om lönebidragen, som fak- tiskt är kopplad till detta, har regeringen fr.o.m. 2000 fram t.o.m. innevarande år ökat anslaget för arbets- handikappade med 120 miljoner kronor varje år, och denna ökning motsvarar ca 1 000 lönebidragsanställ- da. Sedan ska jag då gå över till Samhall. Det är ju väldigt klatschigt att stå i talarstolen och säga att jag var inbjuden till Partille men inte kom. Det är någon- ting som man fångar i luften. Jag fick en inbjudan från Volvo för tre månader sedan. Det var ett stort program; jag träffade Volvoledningen och facket. För två veckor sedan ringer man och säger: Kom till Par- tille den dagen! Det är faktiskt omöjligt. Jag undrar vad Volvo hade sagt. Jag sade inte nej till Partille. Det var bara det att jag inte kunde, eftersom jag fak- tiskt hade planerat det andra. Det hoppas jag att ni respekterar. Jag hoppas också att ni, när ni lägger ut era program, verkligen kommer till de platser som ni har lovat och att ni inte plötsligt byter. Då tror jag att folk skulle bli upprörda. Nog om detta, men det är liksom lite för enkla po- äng, tycker jag. Sedan gäller det den problembild som Rosita Ru- negrund beskriver i fråga om Samhalls rekryterings- process. Den stämmer överens med det som Riksrevi- sionsverket anförde i en granskning av Samhall 1999. Riksrevisionsverket menade att kravet på ökad kost- nadseffektivitet hade medfört att Samhall hade an- ställt personer som inte tillhörde den tänkta målgrup- pen, nämligen de människor som har det allra svårast att få anställning på den öppna arbetsmarknaden. Jag vill gärna kommentera undersökningen på den punk- ten. Uppgifter om arbetssökande är sekretessbelagda hos arbetsförmedlingen, och Riksrevisionsverket har alltså inte tillgång till dessa uppgifter, utan de basera- de sin bedömning på intervjuer med de anställda. Det är också så att funktionshinder som har varit ett om- fattande arbetshandikapp på den reguljära arbets- marknaden inte nödvändigtvis består i en skyddad miljö med anpassade arbetsförhållanden, som Sam- hall kan erbjuda. Jag vill också påminna om att det är arbetsförmedlingen som äger platserna på Samhall även om ett samråd ska ske vid anställningstillfället. Efter det att jag tillsatte den här gruppen tog emellertid alla parter, alltså alla inblandade, till sig den här kritiken och sade: Det här ska vi titta på. Och de genomförde då ett arbete för att ytterligare kvali- tetssäkra rekryteringsprocessen. Tillsammans utarbe- tade Samhall och AMS kvalitetskrav, indikatorer och en detaljerad och tydlig ansvarsfördelning beträffande rekryteringsprocessen. Jag menar att en ytterligare utveckling av det arbetssättet kommer att garantera rekrytering från de prioriterade grupperna. Det här är en åtgärd på kort sikt. När det gäller åtgärder på lång sikt kommer jag, som jag har sagt, att under februari månad tillsätta en utredningsman som kommer att gå igenom hela Sam- hall. Är Samhall riktigt som det är i dag? Ska Samhall se ut som det gör med tanke på den förändring som sker på arbetsmarknaden? Jag vill också erinra om att Samhall har utsatts för väldigt stora förändringar i och med det som har skett på marknaden, inte minst på telekommarknaden. Samhall förlorade en miljard i fakturainkomster på grund av telekom. Det är klart att man då måste föra en diskussion om på vilket sätt man kan utnyttja Samhall bättre och på vilket sätt de handikappade kan få mer glädje av Samhall. Det är det jag kommer att göra i och med denna utredning.

Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 35 Rosita Runegrund (Kd)

Fru talman! Björn Rosengren känner inte mig. Jag har aldrig varit ute efter att få några poäng. Det här är en fråga som jag har engagerat mig i under tre års tid. Jag har besökt Samhall. Jag har kontakt med arbets- förmedlingar. Det som Björn Rosengren säger i dag stämmer inte. Jag har pratat med en arbetsförmedlare som nu sitter som handläggare på en arbetsförmedling i mitt hemlän. Hon sade så här: Kan vi få en plats på Sam- hall är det bingo. Vilken av de sju kranskommunerna runt Göteborg ska få ta del av den? Bingo! Vem ska vi sätta där? Ingen passar; kraven är för höga. Röster från verksamheten låter så här, Björn Ro- sengren: Omorganisation löser inte alla problem, utan det är ett sätt att sopa problem under mattan. Det var inte jag som sade det. Det var röster ute från verksamheten: Tempot är just nu så hårt uppdri- vet att rasterna läggs ut så att de i personalen överlap- par varandra för högsta effektivitet, detta för att klara liggande order. Någon övertid får inte förekomma. Här är en annan röst: Rehabilitering saknas i en s- region och en s-styrd kommun. De sista löne- bidragsanställda får gå när museet ska spara. Då kommer frågan till ministern: Vad har minis- tern för svar på alla dessa otrygga människors frågor? Det är ändå sköra människor som vi har att göra med, människor som slussas från en handläggare till en annan. Det är alltid någon annan som bestämmer över deras tillvaro. Jag är inte beredd att gå ut och kritisera Samhall. Jag är beredd att kritisera regeringen för att man inte tar sitt ansvar. Direktiven stämmer inte med hur kar- tan ser ut i dag. Det gäller det regionala och just det här med arbetshandikappade. Jag har träffat många platschefer som gör ett jät- tebra arbete. Jag har också träffat många Samhallsan- ställda som är nöjda och tycker att deras arbete har gjort deras liv lättare att leva, men det kommer allde- les för många kritiska röster. Det fordras en översyn av hela arbetsmarknadspolitiken, för när det gäller Samhalls problem kan man också se på hela arbets- marknadspolitiken. Kraven på företag i dag gör att man måste kunna prestera 100-110 %. Var finns det plats för dessa människor som inte klarar 100 %, Björn Rosengren?

Carina Adolfsson Elgesta (S)

Anf. 36 Carina Adolfsson Elgesta (S)

Fru talman! Jag tycker att det är bra att ministern också visar på det som är positivt och det som vi gör i Sverige, att vi faktiskt är bra och duktiga på att skapa arbeten till de arbetshandikappade och att även sys- selsättningen har ökat. Men bara för att vi eventuellt är bra i jämförelse med alla andra behöver vi ju inte vara nöjda, utan vi måste förbättra oss. Det tycker jag är viktigt. Jag tänkte ta upp två fall med ministern som jag har stött på. Det ena gäller en person som jag faktiskt råkade springa på av en tillfällighet i måndags. Det var en kvinna som jag mötte som berättade för mig att hon hade varit sjukskriven i tre år. Då kunde jag inte låta bli att fråga varför och om hon inte hade blivit rehabiliterad. Hennes svar till mig var, för att göra det kort: Jo, jag har genomgått rehabilitering, och jag har genomgått det ena och det andra, men jag klarar inte arbetstempot på Samhall. Det betyder att det enda som finns kvar för mig, eftersom jag inte vill ha sjuk- pension, är att vara sjukskriven. Då är det någonting som har gått snett och blivit fel. Den här kvinnan ska inte behöva ha det så här i framtiden. Jag tycker att Samhall ska vara ett sätt för henne att få en syssel- sättning och känna sig behövd. En annan man som varit i kontakt med mig är i dag snart 40 år. I sin ungdom var han mycket allvar- ligt sjuk och genomgick en allvarlig operation, vilket har lett till att han i dag har en anställning inom Sam- hall. För lite mer än ett år sedan blev han uppmanad att söka förtidspension med anledning av att han inte längre klarade arbetstakten där han hade sin anställ- ning. Han sade då: Vad finns det då för mening med mitt liv? Varför skulle jag klara den där operationen, nu när ingen frågar efter mig längre?

Näringsminister Björn (S)

Anf. 38 Näringsminister Björn (S)

Fru talman! Det är faktiskt så som jag har sagt här: Tittar man på denna regering och jämför inte minst med den gamla borgerliga regeringen kan man se att vi lägger ned väldigt stora resurser på de handi- kappade. Jag delar uppfattningen om den kritik som har kommit när det gäller Samhall. Jag reser mycket och tittar på Samhall. Jag bor i ett län där det finns en stor verksamhet när det gäller Samhall, nämligen Norrbotten. Detta är inget främmande. Vi lägger ned ungefär 4,3 miljarder per år på Samhall. Samtidigt har vi hamnat i en situation där marknaden ser annorlunda ut. Samhall har tidigare levt väldigt mycket på legoarbete, och dessa legoar- beten har givit stora inkomster för Samhall. Nu har de försvunnit. Vad man gör nu - vilket jag tycker är riktigt, inte minst sett mot de handikappade - är att man mer och mer går från industriell produktion till tjänsteproduktion. I dag tror jag att förhållandet är 40-60. Vi kommer alltså att få se mer och mer tjäns- teproduktion, och det är bra. Det ger större möjlighe- ter för de handikappade att man inte bara ska vara byggd för eller ha möjlighet för industrin. När det sedan gäller den regionalpolitiska delen finns det två bitar i kritiken mot Samhall. Den ena är den som jag har stor förståelse för, dvs. att dessa människor inte mår bra. Jag förstår det, och därför har jag tillsatt två utredningar. Dels ska vi göra en total översyn över Samhall för att gå igenom just detta perspektiv, dels ska vi titta på lönebidragen och se varför de inte används så mycket osv. Det har vi kanske svar på, men vi ska titta på det, gå igenom det och se på sambanden. Det handlar nämligen om väl- digt stora kostnader. Det ska kosta, men pengarna ska också användas rätt. Den andra kritiken, som inte får sammanblandas med detta men som helt klart också är rimlig och förståelig, gäller det regionalpolitiska perspektivet. Vi ska veta att det finns Samhallanläggningar där männi- skor jobbar som egentligen inte alls skulle behöva jobba där, dvs. för sin individuella kapacitets skull. De kan alltså jobba på andra ställen. Men av arbets- marknadspolitiska skäl har sådana här anläggningar byggts upp. Det finns en historia. När dessa läggs ned eller förändras får vi naturligtvis också en stark kritik från det kommunalpolitiska hållet, dvs. från ett sys- selsättningsperspektiv. Jag förstår det. Jag har respekt för det. Men Samhall och andra åtgärder för de han- dikappade ska vara till för de handikappade och de handikappades möjligheter att utvecklas och få ett bättre liv. Jag delar den uppfattningen, och det är därför jag har tillsatt denna utredning. Jag tycker också att man inte generellt kan säga att det är regeringens fel. När det gäller resurser är vi mycket bättre än de borgerliga var. Det är möjligt att det inte räcker med bara resurser, men man kan fak- tiskt konstatera att det också finns en kritik att rikta mot Samhall och Samhalls organisation och ledning. Därför menar jag att det är viktigt att också se över organisationen, förutom att man ser över resurserna. Det är möjligt att 4,3 miljarder inte räcker, just på grund av att det nu ser så annorlunda ut än vad det gjorde för exempelvis fem-tio år sedan. Vi får heller inte glömma, än en gång, den situa- tion vi befinner oss i där även Samhall, med den uppbyggnad det har, påverkas av den allmänna mark- nadssituationen.

Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 39 Rosita Runegrund (Kd)

Fru talman! Jag tycker att detta sista anförande klargjorde mycket bättre och gav en annan vinkling än det svar jag fått. Men fortfarande handlar det om helheten. Jag tycker personligen att detta inte är en partipolitisk fråga, men jag anser ändå att de arbets- handikappade och Samhall nu är regeringens ansvar, och i synnerhet Björn Rosengrens. Anledningen till att jag hela tiden har hävdat detta med en parlamentarisk utredning är just att vi ska få den här förståelsen, att vi ska få lyfta upp allting på bordet, både möjligheter och problem. Därför undrar jag: Vad har ministern emot att det blir en parlamen- tarisk utredning som ger en bred delaktighet? Vad är det som hindrar det? Varför ska det vara en eller två utredare? I stället borde hela parlamentet få delaktig- het i det här för att kunna se svårigheter och problem, som jag sade tidigare. Sedan vet jag att Sverige är bra på att ge arbetstill- fällen till arbetshandikappade. Men detta är ett av de få områden där det handlar om arbetsmarknadsåtgär- der. Om det hade varit ännu bättre kanske många av dem som är på Samhall i dag inte hade behövt ta del av arbetsmarknadsåtgärdspengar utan kunnat vara anställda ute. Som jag förstod ministerns inlägg ska man kanske se över också den delen. Men min fråga kvarstår: Varför är näringsminis- tern så emot en parlamentarisk utredning? Tack för debatten!

Näringsminister Björn (S)

Anf. 40 Näringsminister Björn (S)

Fru talman! Låt mig först säga att jag inte är emot parlamentariska utredningar. Men i det här fallet tror jag att det är bättre att ha en utredning med en person som är kvalificerad - vilket alltid parlamentariska utredningar är - just därför att det ska gå lite fortare. Jag tycker att jag måste behandla det här oerhört snabbt eftersom problemen är så stora, vilket ni själva har framfört här, både interpellanten och andra. Det är det ena jag vill säga. Den andra och avslutande jag vill säga är att det är väldigt lätt att stå här och tala om vad man vill och vilket engagemang man har. Jag respekterar det, och det är bra - men man får också betala för det. Jag kan gå igenom era olika förslag till åtgärder på det arbetsmarknadspolitiska området. Om jag tar de borgerliga på en kam kan jag konstatera att det handlar om allt från att lägga ned AMS till att Folk- partiet vill anslå mindre pengar till arbetsmarknads- politiken. Kd visar inte heller sin stora generositet inom det området. Har man engagemang och vill göra något måste man också klara ut det i budgetsammanhang och göra prioriteringar. Jag vore tacksam om jag nu kunde få stöd från er med ert engagemang, som jag beundrar, och jag önskar att ni också visar det när ni framdeles ska göra er budget. Då kommer det att gå bra.

Intressenter

Frågeställare

Runegrund, Rosita (kd) Kristdemokraterna

Besvarad av

näringsminister Björn Rosengren Socialdemokraterna