Till innehåll på sidan

Samförståndsavtalet om värdlandsstöd med Nato och kärnvapen

Interpellation 2015/16:621 av Stig Henriksson (V)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2016-05-02
Överlämnad
2016-05-03
Anmäld
2016-05-10
Svarsdatum
2016-05-20
Besvarad
2016-05-20
Sista svarsdatum
2016-05-23

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

 

Försvarsminister Peter Hultqvist är tydlig med att samförståndsavtalet med Nato om värdlandsstöd inte ger militäralliansen tillstånd att föra in kärnvapen på svenskt territorium. Det är synd att varken avtalet i sig eller svensk lag är lika tydlig.

Värdlandsstödsavtalet behandlar över huvud taget inte frågan om kärnvapen. Det finns varken regleringar av, eller något uttryckligt förbud mot, att Nato använder sig av kärnvapenbestyckade farkoster under besök eller övningar i Sverige. I debatten framstår det som underförstått och att det därför inte krävs några skrivningar om detta. Men det duger inte att grunda sin säkerhetspolitik på lösa antaganden.

Värdlandssamförståndsavtalet beskriver mycket tydligt hur det ska gå i linje med Natos doktrin och principer. Även om vi från Sveriges håll inte kan veta säkert om Nato har ett intresse av att föra in eller transitera kärnladdningar i Sverige känner vi väl till att Nato bygger väsentliga delar av sin försvarsförmåga på just kärnvapen. Man använder sig av kärnladdningar för avskräckning och är dessutom tydlig med att man är beredd att använda sig av dem om man upplever att så krävs. Av princip kommenterar kärnvapenländerna aldrig huruvida deras farkoster bär kärnvapen.

I regeringens proposition nämns avsnitt 11.2 i värdlandsstödsavtalet som en garant mot kärnvapen på svenskt territorium. Avsnittet gör klart att avtalet inte är avsett att strida mot nationell lag eller internationella åtaganden som parterna är bundna av. Parterna ska vidare underrätta varandra om det uppstår en sådan motstridighet.

Försvarsministern har upprepade gånger hänvisat till att lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet förbjuder kärnvapen på svenskt territorium. Det görs till exempel i svaret på min skriftliga fråga 2014/15:567 om amerikanska B-52-plan på svenskt territorium. Nämnda lag reglerar dock enbart civil användning av kärnkraft och behandlar inte alls kärnvapen. Reglering av kärnladdningar och speciella delar till sådana utgör krigsmateriel och behandlas i stället i lagen (1992:1300) om krigsmateriel.

Lagen om krigsmateriel är visserligen en förbudslagstiftning, men det innebär inte att undantag inte kan göras. Precis som när det gäller annan krigsmateriel kräver tillverkning, tillhandahållande, utförsel och transitering av kärnladdningar eller speciella delar till sådana tillstånd från Inspektionen för strategiska produkter (ISP). Det är med andra ord fullt möjligt för myndigheten att utfärda sådana. Dessutom kan regeringen besluta att det inte ens krävs tillstånd för leveranser och transitering av krigsmaterial (till exempel kärnladdningar) till exempelvis just Nato.

Det bör nämnas att ISP hittills inte har fått några ansökningar och därför inte heller utfärdat några tillstånd gällande kärnladdningar. Men med ett eventuellt värdlandsstödsavtal med kärnvapenalliansen Nato hamnar lagstiftningen i nytt ljus. Vårt grannland Finland har däremot valt en annan väg och har ett tydligt förbud mot kärnvapen inskrivet i lag.

När det kommer till internationella åtaganden har Sverige skrivit under det så kallade icke-spridningsavtalet, Non-Proliferation Treaty (NPT). Målet med avtalet är att stoppa tillverkningen och spridningen av kärnvapen globalt. Avtalet förbjuder bland annat kärnvapenstater att förflytta kärnvapen till icke-kärnvapenstater. Det kräver också att icke-kärnvapenstater inte tar emot kärnvapen eller övertar kontroll över kärnvapen. Man skulle därav kunna hävda att värdlandsstödsavtalets avsnitt 11.2 utgör ett hinder för kärnvapen på svensk mark.

Nato och USA väljer dock att tolka NPT som att utplacering av kärnvapen i Europa inte strider mot NPT, så länge kontrollen inte lämnas över till värdlandet. På så vis har USA placerat ut kärnvapen i bland annat Nederländerna, Tyskland, Belgien, Italien och Turkiet. Man kan ha starka invändningar mot en sådan tolkning, men faktum är att den, åtminstone i praktiken, är rådande. Därigenom är det alltså fullt möjligt med kärnvapen på svensk mark, så länge det är Nato som står för befälet. I sammanhanget är det värt att notera värdlandsstödsavtalets skrivningar om upprättandet av baseringsområden under Natobefäl.

Jag vill därför fråga försvarsminister Peter Hultqvist:

  1.  På vilket sätt kommer ministern att se till att Nato i enlighet med värdlandsstödsavtalets avsnitt 11.2 underrättas om motstridigheten i NPT och Natos egen doktrin?
  1.  Vilka garantier har Sverige för att ett eventuellt samförståndsavtal om värdlandsstöd inte innebär att Nato kan föra in eller transitera kärnladdningar på svenskt territorium?
  1.  Avser ministern att verka för ett förbud mot kärnvapen i Sverige likt det i Finland?

Debatt

(7 Anföranden)

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 8 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Stig Henriksson har frågat mig på vilket sätt jag kommer att se till att Nato i enlighet med värdlandsstödsavtalets avsnitt 11.2 underrättas om motstridigheten i NPT och Natos egen doktrin. Han har också frågat mig vilka åtgärder Sverige har vidtagit för att ett eventuellt samförståndsavtal om värdlandsstöd inte innebär att Nato kan föra in eller transitera kärnladdningar på svenskt territorium. Stig Henriksson har slutligen frågat mig om jag avser att verka för ett förbud mot kärnvapen i Sverige likt det i Finland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kärnvapen får inte föras in eller placeras i Sverige. Det är en grundläggande svensk position som jag är säker på att alla partier ställer sig bakom. Vår hållning är välkänd både bland våra samarbetspartner och i övriga världen. Sverige har i decennier tydligt markerat den svenska positionen till omvärlden till exempel genom tal i FN:s generalförsamling. Vår position att inte förvärva kärnvapen eller att tillåta att sådana vapen placeras på svenskt territorium eller medtas av gästande stater vid besök gäller naturligtvis både före och efter det att värdlandsstödsavtalet träder i kraft. Den svenska positionen i denna fråga påverkas inte på något sätt av värdlandsstödsavtalet.

I sammanhanget vill jag också framhålla att den militära alliansfriheten och dess principer inte i någon mening rubbas av värdlandsstödsavtalet. Det är utifrån en fortsatt militär alliansfrihet och breda samarbeten med andra länder som vi bäst främjar fred och säkerhet för Sverige, i vårt närområde, i Europa och globalt.

Som framgår tydligt i propositionen om värdlandsstödsavtalet, som ska debatteras här i riksdagen om några dagar, bygger avtalet helt och hållet på frivillighet. Värdlandsstödsavtalet innebär inte på något sätt att Sverige gör avkall på sin territoriella integritet. Det är även fortsättningsvis Sverige som beslutar när utländska styrkor får besöka landet och vilken typ av verksamhet som de får bedriva här. Denna ordning gäller både före och efter värdlandsstödsavtalet. Ingenting i avtalet ger Nato rätt eller någon enskild stat rätt att på egen hand verka här eller att föra in och placera kärnvapen, eller andra vapensystem, i Sverige. Något utrymme för Nato att mot svensk vilja upprätta baseringsområden eller basera förband här finns inte heller.

När verksamhet bedrivs i Sverige, efter svensk inbjudan och beslut, är de gästande styrkorna skyldiga att följa de villkor som Sverige uppställer för besöket. Detta följer av den folkrättsliga suveränitetsprincipen och gäller oavsett vilket avtal som är tillämpligt på verksamheten. Vi tillåter inte att kärnvapen placeras här, och detta gäller naturligtvis även för sådan verksamhet som kan bedrivas inom ramen för värdlandsstödsavtalet. Ingenting förändras genom detta avtal. Både före och efter värdlandsstödsavtalet baseras vårt samarbete med andra länder på förtroende och på goda bi- och multilaterala relationer.

Av värdlandsstödsavtalets avsnitt 11.2 framgår att avtalet inte avser att strida mot svensk lag eller mot våra internationella åtaganden. I samma avsnitt anges också att parterna ska underrätta varandra om det uppstår en sådan motstridighet. Eftersom avtalet inte ger Nato någon som helst rätt att föra in och placera kärnvapen i Sverige finns det inte någon motstridighet att diskutera.

Däremot har Sverige under avtalsförhandlingarna upplyst Nato om att vår lagstiftning, till exempel på skatteområdet, behöver ändras för att vi ska kunna uppfylla våra åtaganden enligt avtalet. Det är dessa lagändringar som nu föreslås i propositionen. Värdlandsstödsavtalet kan börja tillämpas efter det att lagändringarna har trätt i kraft.

Slutligen vill jag ännu en gång poängtera att jag är emot kärnvapen och inte har för avsikt att verka för att kärnvapen ska få placeras i Sverige. Jag förutsätter att alla svenska politiker har samma syn på denna fråga. Jag vill också framhålla att det internationella arbetet för kärnvapennedrustning är en prioriterad fråga för regeringen. I enlighet med våra åtaganden inom ramen för icke-spridningsavtalet för kärnvapen, NPT, verkar vi för att alla kärnvapen ska elimineras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den här regeringen har dessutom återupprättat en folkrätts- och nedrustningsdelegation med uppgift att följa och analysera utvecklingen på det humanitärrättsliga området och på nedrustningsområdet. Delegationens syfte är att arbeta fram förslag till svenska ställningstaganden och initiativ i frågor som rör den humanitära rätten och nedrustning.


Anf. 9 Stig Henriksson (V)

Herr talman! Ibland blir man nästan förundrad, för i debatten låter det som att i princip ingenting kommer att påverkas av det här avtalet. Man kan undra vad vi ska ha det till över huvud taget om ingenting kommer att påverkas av det.

Det finns en stor oro för hur värdlandsavtalet kommer att påverka Sveriges kärnvapenfrihet. Det är en frihet som varit självklar ända sedan Socialdemokraterna och andra slutgiltigt gav upp tankarna på ett svenskt atomvapen, så sent som 1968 rent formellt.

Försvarsministern har irriterat viftat undan frågorna så länge som möjligt. Men fakta är att värdlandsavtalet inte säger ett enda ord om kärnvapen; de nämns inte. Departementsskrivelsen om avtalet lyckas på 239 sidor helt undvika att nämna kärnvapen.

Jag har därför ställt de här tre frågorna till försvarsministern.

Min första fråga är: På vilket sätt kommer ministern att se till att Nato i enlighet med värdlandsavtalets avsnitt 11.2 underrättas om motstridigheten i deras tolkning av NPT, icke-spridningsavtalet, och Natos egen doktrin och praxis? Vad svarar ministern? "Kärnvapen får inte föras in eller placeras i Sverige. Det är en grundläggande svensk position som jag är säker på att alla partier ställer sig bakom. Vår hållning är välkänd." Varför är det då inte med i avtalet? Ensidiga deklarationer har trots allt betydligt mindre värde.

Jag tycker inte att det går att grunda säkerhetspolitik på så här lösa antaganden. Min fråga handlade alltså om diskrepansen mellan icke-spridningsavtalet och Natos doktrin och praxis. Inte med ett ord nämns detta.

Min andra fråga handlar om vilka garantier Sverige har för att ett eventuellt värdlandsavtal inte innebär att Nato kan föra in eller transitera kärnladdningar på svenskt territorium. På den frågan får jag inget svar.

Min tredje fråga är om ministern avser att verka för ett tydligt förbud mot kärnvapen likt det som finns i Finland. Jag får inget svar på den frågan heller. Jag blir lite förundrad om det här nu är så solklart.

För knappt ett år sedan ställde jag en fråga till försvarsministern om han försäkrat sig om att de B52-plan som övade över Sverige inte bar kärnvapen. I svaret på min skriftliga fråga skrev ministern att "regeringen förutsätter att gästande stater följer svensk lag. Det är inte förenligt med lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet att utan tillstånd föra in sådan last på svenskt territorium."

Men det var ju inte sant, eller hur? Varför hänvisade ministern till denna lag? Den reglerar ju enbart civil användning av kärnkraft och behandlar inte alls kärnvapen. Både lagens förarbeten och dess sammanhang ger klart besked om att det är civil kärnkraft som lagen avser. Därutöver kan regeringen, den som då råkar sitta vid makten, utan att begära riksdagens godkännande bevilja undantag. Den lagen går alltså inte att åberopa. Dessutom frågar vi inte om gästande länder har kärnvapen. Och skulle vi fråga vet vi att USA inte svarar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Finland har i sin kärnenergilag från 1987 en tydlig signal. Det är förbjudet att föra in kärnvapen i Finland.

Frågorna kvarstår alltså. Hur påpeka diskrepansen mellan NPT och USA:s praxis? Vilka garantier, och då menar jag garantier, har Sverige? Avser ministern att verka för en förbudslag likt den som finns i Finland och kontrollera att den också efterlevs? Och varför hänvisade ministern i sitt skriftliga svar till en lag som inte gäller?


Anf. 10 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Värdlandsavtalet reglerar tullfrågor, skattefrågor, trafikförsäkringsfrågor, trafikförsäkringsförordning, skyddsområden och immunitetsfrågor. Det är sådant som kopplas till övningsverksamhet som bedrivs och kommer att bedrivas i framtiden och underlättar då en rad administrativa saker i samband med att man bedriver övningsverksamheten.

Ingen övningsverksamhet genomförs med mindre än att det finns en inbjudan från Sveriges regering. Den här riksdagen har också antagit en inriktningsproposition som förutsätter fördjupade bilaterala och multilaterala förhållanden och där man i arbetet inför den hade en bred enighet i Försvarsberedningen om att vi också skulle gå vidare med värdlandsavtalet. Det är också någonting som man föranstaltar i inriktningspropositionen.

I det här sammanhanget fullföljer regeringen och jag som försvarsminister det som riksdagen tidigare har angett en inriktning för.

Utöver detta handlar värdlandsavtalet om att förbereda för att ge och ta emot hjälp i en krissituation av civil eller militär art. Det närmaste exemplet vi har på hur sådant kan gå till - beroende av vilket scenario som gäller och hur situationen är - är det som sker nu enligt Lissabonfördraget 42.7 inom ramen för EU där vi har gjort tydligt här i riksdagen att vi ska ställa upp för Frankrike med transportflyg, viss materiel och ett antal andra åtgärder som ett stöd utifrån den principen.

När det gäller kärnvapen har jag sagt i mitt svar att värdlandsavtalet inte handlar om kärnvapen och inte reglerar kärnvapenfrågor. Ingenting förändras i Sveriges förhållningssätt till kärnvapen i och med värdlandsavtalet.

Min uppfattning är att Stig Henriksson bedriver en debatt här som egentligen handlar mer om att skapa en bild av värdlandsavtalet som inte stämmer. Ingen kan tvinga Sverige till utplacering i landet eller i smyg föra in kärnvapen i Sverige. Jag tror över huvud taget inte att den ambitionen finns.

Folkrätten är tydlig. Utplacering mot andra staters vilja är alltså utesluten. Jag menar också att det som finns i Holland, Tyskland och Belgien inte kan ha placerats ut där utan att man från respektive land har medverkat till det. Sverige vill inte och kommer inte att tillåta utplacering av kärnvapen på svenskt territorium. Vi är helt övertygade om att våra samarbetspartner fullt ut respekterar den svenska viljan och positionen. Jag kan inte se hur det skulle gå till att tvinga på oss den här typen av vapensystem, och jag anser inte heller att viljan finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dessutom har det här inte med värdlandsavtalet att göra, utan debatten handlar om någonting annat än vad det här egentligen är. Jag har talat om vad det handlar om. Det handlar om administrativa förenklingar och att förbereda för hur man hanterar en kris- eller en krigssituation genom att ge eller ta emot stöd. Det är vad det här handlar om. Det handlar inte om kärnvapen.


Anf. 11 Stig Henriksson (V)

Herr talman! Nej, värdlandsavtalet handlar inte om kärnvapen. Det är just precis det jag kritiserar. Det hade varit alldeles utmärkt att ha med en passus om det i avtalet eftersom ensidiga deklarationer, som sagt, kanske har något mindre värde än ett hårt avtal, naturligtvis förutsatt att man bryr sig om att kontrollera efterlevnaden.

Det fanns många intressanta saker om avtalet i största allmänhet, om tull- och skattefrihet och trafikskadelagen och så vidare, men nu har jag frågat om kärnvapen så jag håller mig till det.

Det avtal som reglerar kärnvapen är vad jag är kritisk till. Det är inte bara en administrativ teknisk historia, utan det är en säkerhetspolitiskt viktig signal till oss själva och till omvärlden. Hur kommer omvärlden att tolka detta? Vilka motförberedelser gör de när denna oklarhet råder?

Det är självklart en väldig skillnad när man i och med avtalet inbjuder den just då sittande regeringen. Peter Hultqvist kommer ju inte alltid att vara försvarsminister - ett faktum jag i vissa avseenden beklagar, men så är det här i världen. Den regering som då sitter kanske inbjuder Nato till att upprätta baseringsområden.

Det är oklart om baseringsområdena är stora som en camp med Gunnebostängsel runt om eller om vi pratar om Norrlands inland. Där ägde ju den senaste vinterövningen rum förra året - märkligt nog i juni - och det handlar om en tredjedel av Sveriges yta. På dessa baseringsområden bestämmer överbefälhavaren, men inte Sveriges utan Natos. Det är självklart en artskillnad och inte en liten gradskillnad.

Värdlandsavtalet beskriver mycket tydligt hur det ska gå i linje med Natos doktrin och principer. I avsnitt 3.3 i avtalet står det: "Detta samförståndsavtal är avsett att överensstämma med Natos doktrin och principer." Vad säger då Natos doktrin och principer i denna fråga? Jo, där står det att kärnvapen är en central komponent i Natos sammanlagda förmåga för avskräckning och försvar. Så länge som kärnvapen existerar kommer Nato att förbli en nukleär allians. Detta fastställdes i Chicago 2012.

Så ser verkligheten ut. Därför vill jag med en druckens envishet ändå ställa mina frågor. Hur ska vi påpeka diskrepansen mellan icke-spridningsavtalet och det faktum att USA har placerat kärnvapen i fem europeiska länder, nämligen Turkiet, Italien, Tyskland, Belgien och Nederländerna. Who's next? Vilka garantier har Sverige - och då menar jag garantier?

Om jag skulle köpa en begagnad bil av försvarsministern skulle jag ju - med all respekt - inte nöja mig med muntliga löften. Jag vill gärna ha en skriftlig garanti på de åtgärder som eventuellt ska vidtas.

Som sagt: Ska vi verka för en förbudslag som i Finland? Då skulle lagstiftningen bli tydlig och klar. Den lag ministern hänvisade till för knappt ett år sedan är inte aktuell, eller hur?


Anf. 12 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! När det gäller de baseringsområden som tas upp i värdlandsavtalet handlar det i detta sammanhang om baseringsområden som upprättas under övning efter inbjudan. Det är en helt annan fråga att upprätta permanenta baser, och det är inte vad detta syftar till. Vi ska inte ge en bild av något som det inte handlar om.

Skulle man sedan vilja upprätta permanenta baser, föra in kärnvapen och etablera kärnvapen i Sverige krävs det en politisk vilja och ett annat slags regering. Jag kan inte se att ett sådant förhållande föreligger i dag. Det är ingenting som i grunden avgörs av om vi har ett värdlandsavtal eller inte.

Värdlandsavtalet handlar om att hantera befintlig och kommande övningsverksamhet samt att förbereda sig för en eventuell krissituation. Sprid nu inte en bild av att det finns Natodoktriner som överflyglar svensk suveränitet i detta fall! Det finns ingenting i detta avtal som överflyglar Sveriges kontroll och rätt att styra detta. Ingenting sker på svenskt territorium utan ett beslut och en inbjudan. Det kommer alltså inte in en enda militär stövel, uniform, AK4 eller annat vapensystem på svenskt territorium med mindre än att Sverige har kontroll över det. Sprid inte en bild som inte är sann! Samma förhållande gäller för Finland, och de har redan detta värdlandsavtal.

Stig Henriksson frågade hur omvärlden ska tolka detta. Men hur ska vi tolka omvärlden? Vi måste ju också göra en tolkning av omvärlden och fundera på vad som är bäst och mest korrekt för oss. Vi har då valt en strategi som går ut på att uppgradera den militära förmågan och fördjupa samarbeten, framför allt med Finland men också med länderna kring Östersjön och med England. Även den transatlantiska länken till USA är viktig. Det är vad en 70-procentig majoritet har sagt här i riksdagen. Det har också gällt Natos partnerskap och värdlandsavtalet, som vi står i begrepp att fatta beslut om i nästa vecka. Det är den strategi vi har valt, där kombinationen av åtgärder syftar till att bidra till bästa möjliga stabilitet i området.

Vi kan inte börja fundera på om de blir arga i Moskva för att vi eventuellt har ett värdlandsavtal, utan vi måste fundera på vad som är klokt för Sverige. Då gör vi det som Finland redan har gjort. Jag kan inte se att det har utgjort ett problem för deras del. Jag vädjar till Stig Henriksson att hålla sig till det korrekta innehållet.

När det gäller kontroll av fartyg och flygplan vill jag säga följande: Den folkrättsliga suveränitetsprincipen innebär att vi som huvudregel inte kontrollerar andra länders statsfartyg eller statsluftfartyg. De kontrollerar i gengäld inte heller våra. En stat som är på besök i ett annat land måste följa vad som gäller i det landet. Om det finns skäl att anta att den respekten saknas måste möjligheten till förnyade besök kraftfullt övervägas. Våra bi- och multilaterala relationer måste bygga på förtroende. Det är det som är ingångsvärdet när det gäller denna typ av verksamhet och samarbete.

Jag vill tydliggöra att folkrätten är tydlig med att utplacering av denna typ av vapen mot andras vilja är utesluten. Jag utgår ifrån att man när det gäller Europa menar att det inte har skett några aktiviteter som har stridit mot folkrätten. Men vi kommer i Sverige inte att tillåta placering av kärnvapen på svenskt territorium. Vi har också förbundit oss i icke-spridningsavtalet att verka för detta.


Anf. 13 Stig Henriksson (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det var återigen mycket intressanta inlägg om Sveriges försvarspolitik i stort. Men jag håller mig till det jag har frågat om, nämligen kärnvapen. Det finns mycket att säga om det.

Nej, vi ska absolut inte låta Ryssland eller något annat land - inte heller USA - bestämma vår säkerhetspolitik. Det gör vi själva. Men vi lever inte i ett vakuum. Det är klart att våra åtgärder, beslut och inriktningar påverkar omvärldens agerande och syn på oss. Det heter nu med ett modernt mantra: Säkerhet bygger vi tillsammans. Jag tror att jag känner igen den frasen sedan flera decennier; det är bara det att den helt har ändrat betydelse. Nu betyder den: Säkerhet bygger vi med Nato. Förut betydde den: Säkerhet bygger vi tillsammans i betydelsen att om den tänkta andra sidan också känner sig övertygad om att vi har fredliga avsikter och inte ingår i en militärallians etcetera och inte kommer att vara en bas för patriotmissiler, eller för all del kärnvapen, kommer den tryggheten att kunna möjliggöra nedrustning. I dag betyder det som sagt något helt annat.

Det finns mycket annat att säga. Man hänvisar till att det måste finnas en inbjudan. Javisst - från den regering som råkar sitta vid makten. Jag tror inte att det är någon hemlighet att det bara i den här kammaren finns ganska offensivt lagda politiker som kanske innehar nästa försvarsministerpost. De kanske då inte kommer att tveka att börja skicka trupper tvärs över Östersjön för första gången sedan stormaktstiden, och de har alltså ganska vida vyer. Vi ska inbjuda de andra - javisst, men de kan också ta initiativ. Den regering som råkar sitta vid makten kan säga ja till inbjudan. Sedan finns också maktpolitiska realiteter. Om vi har gjort i ordning allt för främmande makters baser, hamnar, flygfält etcetera är det svårare att tacka nej.

Jag tycker att det strider mot NPT, och kanske mot folkrätten, att placera ut sina egna kärnvapen i andra länder.


Anf. 14 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Jag förutsätter att vi inte har några folkrättsbrott i Europa när det gäller hur olika vapen har utplacerats. För svensk del är inte detta aktuellt.

Stig Henriksson talar om garantier för andra regeringar. Det här reglerar övningsverksamhet och hantering av krissituation. Det har inte de vyer och dimensioner som Stig Henriksson försöker ge en bild av här. Om man ska vara garanterad att a-kassan inte sänks, att sjukförsäkringen inte förstörs, att arbetsrätten inte försämras, att en nyliberal politik inte drivs och att säkerhetspolitiken inte ändras i grunden måste man se till att folk röstar på ett sådant sätt att man har regeringar som står för värden som klarar att hantera alla dessa frågor med den balans som krävs.

Oavsett vad vi fattar för beslut här kan de ändras om det är så att man i en demokrati kommer fram till att det är någon annan som ska leda regeringen, så den typen av garantier in i all evighet är alltså svåra att lämna.

Däremot bygger vi det här avtalet på erfarenheten av befintlig övningsverksamhet och bedömning av kommande övningsverksamhet för att administrativt underlätta dessa. Det är vad det här handlar om.

Det handlar inte om att reglera någonting med kärnvapen. Förhållandet till kärnvapen är detsamma före värdlandsavtalet som efter värdlandsavtalet. Icke-spridningsavtalet är någonting som den här regeringen tar på fullt och stort allvar och som vi arbetar efter. Det är liksom ledtråden i detta, och det har vi skrivit under på internationellt. Sedan hur kommande regeringar hanterar det åtagandet vet inte jag. Men jag förutsätter att man följer de åtaganden som vi sedan långt tillbaka har gjort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag får tacka för den här debatten, och vi lär väl ses igen från den här talarstolen till veckan.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.