Säkerhetsprövningar
Interpellation 2025/26:218 av Adrian Magnusson (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-12-05
- Överlämnad
- 2025-12-05
- Anmäld
- 2025-12-08
- Sista svarsdatum
- 2026-01-13
- Svarsdatum
- 2026-01-22
- Besvarad
- 2026-01-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Vi lever i en tid som präglas av osäkerhet. Nya hot uppstår, och gamla hot återkommer. Det ställer givetvis höga krav på människor som arbetar inom olika samhällssektorer där höga krav ställs på säkerhet. Inte minst behöver det säkerställas att dessa människor inte utgör säkerhetshot.
Historiskt och i nutid har detta prövats genom så kallade säkerhetsprövningar. I samband med det allt sämre säkerhetsläget har antalet säkerhetsprövningar ökat markant. Det har också lett till att fler personer inte får den säkerhetsklassning som behövs för att de ska kunna utföra sitt arbete. Förlorad eller nekad säkerhetsklassning kan i värsta fall leda till uppsägning. Av förståeliga skäl är säkerhetsklassningarna inte alltid transparenta.
Fackförbund och arbetstagare har slagit larm och uttryckt kritik mot processerna. Den enskilde arbetstagaren kan hamna i en mycket svår situation då det är svårt att förhålla sig till ett beslut som omgärdas av omfattande sekretess. Det saknas också möjlighet för exempelvis fackförbundet att begära någon form av om- eller överprövning av beslut om nekad säkerhetsklassning. SOU 2024:88 har i sitt slutbetänkande Säkerhetsprövningar – nya regler föreslagit att ett överklagandeförfarande ska tas fram, med en särskild nämnd som prövar överklagandena.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
- Vilka åtgärder vidtar ministern och regeringen med anledning av utvecklingen kring säkerhetsprövningar på arbetsmarknaden?
- Har ministern och regeringen för avsikt att gå vidare med förslaget från SOU 2024:88 om ett överklagandeförfarande, och om inte, vad är i så fall skälen för det beslutet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:218
Webb-tv: Säkerhetsprövningar
Dokument från debatten
- Torsdag den 22 januari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:62
- Protokoll 2025/26:62 Torsdagen den 22 januariProtokoll 2025/26:62 Svar på interpellation 2025/26:218 om säkerhetsprövningar
Protokoll från debatten
Anf. 15 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Adrian Magnusson har frågat mig om vilka åtgärder jag och regeringen vidtar med anledning av utvecklingen kring säkerhetsprövningar på arbetsmarknaden och om vi tänker gå vidare med förslagen om ett överklagandeförfarande som lämnats i betänkandet Säkerhetsprövningar – nya regler som kom 2024.
Sedan flera år tillbaka finns en breddad och förhöjd hotbild mot Sverige och mot svenska intressen. I det allvarliga säkerhetsläge som råder är ett väl fungerande säkerhetsskyddsarbete helt centralt. Säkerhetsprövningar av personer som ska arbeta med eller delta i säkerhetskänslig verksamhet är en väldigt viktig del av det skyddet. Utformningen av processen för säkerhetsprövningarna har stor betydelse både för den som ska genomföra säkerhetsprövningen och för den som blir föremål för prövningen.
I december förra året tog regeringen emot betänkandet Säkerhetsprövningar – nya regler. I betänkandet föreslås flera förändringar som har till syfte att göra prövningsprocessen tydligare och mer rättssäker. Ett av utredningens uppdrag var att bedöma om det bör införas en möjlighet att överklaga besluten om säkerhetsprövningar. Utredningen bedömer att det bör införas regler om att arbetstagare ska kunna överklaga prövningsbeslut som är till nackdel för arbetstagaren. Däremot lämnar utredningen inga fullständiga förslag utan bedömer att den frågan kräver ytterligare utredningsåtgärder. Betänkandet har varit ute på remiss, och förslagen bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Till bilden hör också en ny utredning, En ny ordning för personalsäkerhet, som tillsattes i november. Utredaren i den utredningen ska bland annat ta ställning till om ett så kallat klareringssystem bör införas i Sverige. Ett sådant klareringssystem innebär typiskt sett att en person prövas och godkänns i en viss säkerhetsklass och att den prövningen görs centraliserat. Utredaren ska också ta ställning till om ett sådant klareringsbeslut ska kunna överklagas. Om utredaren kommer fram till att ett klareringssystem inte bör införas ska utredaren i stället slutföra det uppdrag som låg till grund för betänkandet och alltså lämna förslag på hur en överklagandeprocess i dagens system för säkerhetsprövning bör utformas.
Att reglerna för personalsäkerhet är utformade på ett ändamålsenligt sätt är en väldigt viktig del i allt detta. Det är en viktig fråga för regeringen, och behovet av nya åtgärder på detta område övervägs förstås löpande inom Regeringskansliet.
Anf. 16 Adrian Magnusson (S)
Fru talman! Tack till justitieministern för svaret på interpellationen!
Jag vill bara inledningsvis säga att jag är väldigt glad över att vi i dag kan diskutera den viktiga frågan om säkerhetsprövningar i arbetslivet. Precis som justitieministern vet, liksom många som tittar därhemma, är det här något som blir allt vanligare i arbetslivet i takt med att säkerhetsläget i världen försämras.
Låt mig inledningsvis konstatera att det är viktigt att säkerhetsprövningar kan genomföras så att personer som inte ska arbeta med eller i säkerhetskänslig verksamhet inte heller gör det. Det är centralt för svensk säkerhet, inte minst i den osäkra samtid som vi lever i.
Fru talman! I takt med att säkerhetsläget har försämrats har säkerhetsprövningarna naturligtvis blivit allt fler runt om i arbetslivet. I de samtal jag har med fackförbund ställer man sig stundtals frågande till skälen för besluten kring säkerhetsprövningarna. Det kan av förståeliga skäl vara svårt att motivera besluten, eftersom det kan finnas starka skäl att hålla motiven hemliga.
Men när det heller inte finns någon möjlighet att få besluten om säkerhetsprövning omprövade kan de flera gånger av enskilda löntagare upplevas som mycket rättsosäkra. Det finns flera historier om hur löntagare runt om i landet plötsligt har förlorat sin säkerhetsklassning och helt enkelt inte kan arbeta kvar på sin arbetsplats. Känslan av maktlöshet är givetvis total, eftersom beslutet är definitivt och inte motiveras. Beslutet kan i sin tur leda till att man förlorar arbetet på grund av arbetsbrist. Om man exempelvis är anställd vid ett stort infrastrukturprojekt och förlorar sin säkerhetsklassning kan man ju knappast arbeta kvar i projektet.
Något som har lyfts fram exempelvis från fackligt håll men även från andra håll och som utreddes av den utredning som justitieministern nämnde är ett förslag om att inrätta någon form av överklagande- eller omprövningsförfarande. Den utredning som nämndes tidigare lämnade förslag på att ett sådant skulle införas men gick inte vidare med exakt hur det skulle se ut.
Flera remissinstanser, exempelvis Diskrimineringsombudsmannen och Arbetsgivarverket, har i remissbehandlingen uttalat sig i grunden positivt till ett sådant här överklagande- eller omprövningsinstitut. Arbetsgivarverket uttalade sig redan i december 2024 angående att ett sådant förfarande skyndsamt bör utredas. Det finns således stöd för att inrätta ett sådant här förfarande även utanför de organisationer som mer traditionellt företräder löntagarna och löntagarnas intresse.
Värt att notera är också att Sveriges Ingenjörers chefsjurist i en intervju i medlemstidningen Ingenjören den 13 januari 2025 anförde att det bristande förfarande som råder i Sverige kring de här frågorna skulle kunna utgöra ett brott mot Europakonventionen för mänskliga rättigheter och kravet på en rättvis rättegång.
Fru talman! Med tanke på den samtid vi lever i finns det ingenting som tyder på att säkerhetsprövningarna kommer att minska i omfattning, ej heller de problem för den enskilde som säkerhetsprövningarna i vissa fall kan medföra. Regeringen har, som justitieministern redogjorde för, valt att tillsätta en utredning som ska utreda ett annat förfarande än det som gäller i dag och som ligger utanför det som utredningen föreslår. Som jag uppfattar det ska man först i andra hand fortsätta att bereda det som utredningen föreslog kring överklagande- eller omprövningsförfarande.
Flera remissinstanser var positiva till grundförslaget. Därför blir naturligtvis min fråga till justitieministern: Varför djuploda i ett annat förfarande i stället? Frågan om överklagandemöjligheter borde väl kunna kvarstå även vid införandet av ett klareringssystem. Det tänker i alla fall jag.
Anf. 17 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Jag tackar för att ledamoten lyfter fram dessa viktiga frågor i kammaren. De är verkligen viktiga både för Sverige som land – för tryggheten, motståndskraften och säkerheten – och för hela vårt samhälle. Det gäller de arbetsgivare som berörs, som har den typ av tjänster som är säkerhetskänsliga på olika sätt. Det gäller även alla de enskilda människor, de arbetstagare, som påverkas eftersom de blir föremål för prövningen. Beslut som avgör om man ska accepteras för en tjänst eller inte har förstås väldigt stor betydelse.
Jag har ingen annan uppfattning än Adrian Magnusson, det vill säga att utredningen togs emot på ett bra sätt. Det gäller även den nya frågan om det mer processuella och dagens överklagandeförbud, alltså att det inte finns någon möjlighet för den enskilde att få ett beslut överprövat. Det ska ersättas av en annan ordning. Det ska kort sagt bli möjligt för den enskilde att överklaga. Det är den fortsatta riktningen för regeringens arbete.
Man måste förstå det nya utredningsgreppet på det sättet att det tar sikte på hur säkerhetsprövningssystemet ska fungera. Det handlar lite förenklat om ifall man ska behöva göra en säkerhetsprövning varje gång en viss tjänst aktualiseras eller om man kan göra en centraliserad säkerhetsprövning som sedan ska kunna gälla mer generellt. Det är det som kallas för klareringssystem.
Vi har inte sagt att överklagandefrågan är något slags subsidiär- eller andrahandsfråga. Jag vill slå fast att oavsett om man väljer att behålla dagens sätt att göra säkerhetsprövningar eller om man går över till ett klareringssystem ska vi få förslag på hur ett överklagandeförfarande, en överklagandeprocess, ska kunna gå till.
Det här är det logiska steg som tar vid efter den första utredningen. Behov finns av att säkerställa möjligheten att överklaga. Den första utredningen lämnade inget konkret förslag på hur det systemet ska utformas, utan det ska komma i steg två. Det gäller oavsett om vi väljer klareringsvägen eller ligger kvar i dagens ordning när det gäller säkerhetsprövningar, som lite förenklat uttryckt görs tjänst för tjänst.
Anf. 18 Adrian Magnusson (S)
Fru talman! Det gläder mig att jag och justitieministern är överens om vikten av de här frågorna och vikten av den enskildes rätt, även när det kommer till den här typen av beslut. Jag gläder mig också åt tydliggörandet kring att frågan om överklaganden inte ska komma i andra hand.
Jag kan ha tolkat justitieministerns svar lite väl hårt. Det var framför allt formuleringen om att om utredaren kommer fram till att ett klareringssystem inte bör införas ska utredaren ”i stället” slutföra det uppdrag som låg till grund för betänkandet och alltså lägga fram förslag på hur en överklagandeprocess i dagens system för säkerhetsprövning bör utformas.
Det var framför allt ordet i stället som jag hängde upp mig på. Jag tänkte att om man kom fram till att det inte ska införas ett klareringssystem skulle man i stället titta på den här frågan. Men jag är glad över att höra att frågan om att införa ett överklagande- eller omprövningsinstitut fortsatt lever.
Med tanke på det både jag och justitieministern har sagt om det försämrade säkerhetsläget i vår omvärld och i Sverige tror jag att den här frågan kommer att leva vidare. Säkerhetsprövningarna kommer ju med all säkerhet att bli ännu fler; allt fler människor kommer att beröras. Liknande frågor uppstår säkert om man inför ett klareringssystem. Människor kommer att undra varför de hamnar i en viss säkerhetsklass och inte en annan och lär även komma med andra, liknande frågeställningar.
Den utredning vi diskuterar – alltså inte den som tillsattes i november utan den som lämnade sitt slutbetänkande i december 2024 – för ett ganska ingående resonemang. Man har framför allt undersökt hur klareringssystem ser ut i andra delar av Europa, inte minst i våra nordiska grannländer. Där kopplar man det mycket till Natofrågan. Det finns säkert goda skäl att resonera kring om det skulle vara bra för den här typen av säkerhetsprövningar eller säkerhetsarbetet i stort att i stället ha ett klareringssystem, med det är en annan interpellationsdebatt.
Jag ser fram emot utredningens slutbetänkande. Om jag läste regeringens direktiv rätt kommer det först i juni 2027. Frågan om hur vi ska göra med systemet fortsätter såklart att utredas. Men frågan om överprövning och överklagande tycks befinna sig i något slags limbo. Det var kanske hårt uttryckt, men jag upplever det i alla fall som att frågan är lite vilande fram till att utredningen kommer med sitt slutbetänkande i juni 2027.
I de svar jag har hunnit läsa är remissinstanserna ändå ganska tydliga med att de är positiva till ett överprövnings- eller överklagandeinstitut. Den stora kritiken ligger väl i att de anser att frågan inte är färdigberedd och att de därför inte kunde gå vidare. Jag hoppas verkligen att utredningen tittar på den frågan oavsett vad man kommer fram till gällande klareringsordningen.
Jag känner mig något tryggare efter diskussionen med justitieministern i dag än vad jag gjorde när jag kom in i kammaren för några minuter sedan. Jag hoppas verkligen att vi kan komma framåt i den här frågan, för medan vi diskuterar och utredningen arbetar vidare är risken stor att löntagare runt om i landet fortsätter uppleva att de är rättslösa. Det ska givetvis hela tiden vägas mot vikten av att människor på arbetsplatser i Sverige med säkerhetskänslig verksamhet och där säkerhetskänslig information kan finnas är säkerhetsprövade och inte utgör hot mot några av rikets intressen.
Jag hoppas innerligt att utredningen tittar vidare på frågan, för remissinstanserna var som sagt positiva, enligt vad jag kunde läsa mig till.
Anf. 19 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Jag gläds naturligtvis åt att Adrian Magnusson sa att han känner sig lite tryggare än för en stund sedan, men jag nöjer mig inte med det. Jag vill att han ska känna sig helt trygg.
Jag vill återigen understryka att utgångspunkten och huvudfrågan för den aktuella utredningen handlar om att lämna förslag på hur ett överklagandeförfarande ska se ut, oavsett om man väljer att behålla dagens säkerhetsprövningar eller om man övergår till ett klareringssystem. Det är så man ska förstå direktiven. Ett förslag på överklagandeprocess ska alltså komma. Det kan förstås utformas på olika sätt beroende på om man väljer att ligga kvar i dagens ordning med säkerhetsprövningar eller övergå till klareringssystemet. Vi kan känna oss trygga – helt trygga – med att den frågan inte på något sätt är vilande utan tvärtom kärnan i uppdraget.
Det andra jag vill säga nu när jag ändå har chansen, apropå utredningen som såg över säkerhetsprövningarna, är att överklagandefrågan visserligen är central men att det också är helt centralt att redan i första läget försöka få till stånd så materiellt riktiga bedömningar som det bara går.
En viktig bakgrund till att utredningen tillsattes var insikten om att sådana här prövningar numera förekommer inom många olika fält i samhället, inte bara i staten utan även i väsentliga delar av näringslivet och på andra håll. Det betyder att tusentals arbetsgivare gör den här typen av bedömningar.
Erfarenheten är också att bedömningarna kan göras på lite olika sätt. Det finns helt enkelt inte tillräckligt fasta vägledningar till – lite förenklat – vilka kategorier man ska arbeta sig igenom när man gör en säkerhetsprövning. Jag tycker att arbetstagarens, alltså anställningsansökarens, perspektiv också är viktigt att framhålla. Ett huvudsyfte är ju att få till stånd prövningar som även ur den enskildes synvinkel är mer rättssäkra, förutsebara och likvärdiga. Det, i kombination med en möjlighet att överklaga beslut, tror jag på ett mycket påtagligt sätt kan förbättra läget också för den enskilde.
Anf. 20 Adrian Magnusson (S)
Fru talman! Justitieministern har i sin tidigare juridiska gärning gjort sig känd för att stå upp för individens rättigheter. Det gläder mig därför att han fortsätter att uttrycka sig positivt om det även i denna fråga.
Jag tycker att justitieministern kommer in på något viktigt när det gäller materiellt riktiga och likvärdiga beslut. Något vi inte har berört särskilt mycket i dag men som också är viktigt är att det, i de fall då det är möjligt, är rimligt att man ska kunna förvänta sig att beslutet motiveras. Det finns säkert många fall där det av säkerhetsskäl inte kan motiveras, men i de fall där det går vore det alldeles utmärkt att ha en sådan ordning.
Det hade också varit väldigt bra att hitta en ordning där det blir tydligare vad som bedöms så att man, som justitieministern säger, får en förutsebarhet och likvärdighet i bedömningarna.
Jag upplever att det tyvärr finns en oro bland vissa fackförbund att människor som ibland gör sig obekväma på sin arbetsplats på grund av sitt fackliga arbete utsätts för sådana säkerhetsprövningar. Jag har ingen statistik över hur många det gäller och om det förekommer löpande. Justitieministern säger själv att tydliga kriterier för likvärdighet och förutsebarhet saknas, och i och med det kan sådana frågor uppstå om exempelvis en person som är fackligt engagerad på arbetsplatsen förlorar sin säkerhetsklassning. En sådan situation skulle även kunna uppstå när det gäller personer som man vet har varit fackligt engagerade på en tidigare arbetsplats så att de inte blir säkerhetsklassade när de söker ett nytt arbete.
Jag ser fram emot att frågorna fortsätter att utredas. Bara baserat på denna diskussion bedömer jag att det finns ett brett stöd i kammaren för förändringar, i alla fall när det gäller överklaganden och omprövningsinstitutet.
Det ska tilläggas att klareringsfrågan har utretts historiskt. Då har man kommit fram till att det inte varit rätt väg att gå. Det är möjligt att utredningen på grund av det försämrade säkerhetsläget och andra anledningar kan komma fram till något annat denna gång. Jag ser dock fram emot att utredningen presenterar sina förslag i juni 2027, även om jag tycker att det är lång tid till dess.
Anf. 21 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Jag vill än en gång tacka Adrian Magnusson för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i dag.
De är viktiga av en lång rad olika skäl. De är förstås viktiga för Sverige som land och för vårt svenska samhälle, som befinner sig i ett utsatt säkerhetsläge med väldigt potenta hot mot både vår yttre och vår inre säkerhet. De är viktiga för de arbetsgivare som har ett starkt allmän- och samhällsintresse men också ett starkt egen- och verksamhetsintresse att veta att de personer som arbetar i verksamheten lever upp till högt ställda krav på säkerhet.
De är förstås också viktiga för de enskilda som berörs av dessa prövningar när de söker ett jobb eller redan är anställda inom ett visst företag eller en viss statlig verksamhet. Det gäller även dem som söker sig till en annan tjänst inom samma verksamhet där man måste genomgå en säkerhetsprövning för att komma i fråga för jobbet.
Vi har både förslag om hur prövningarna ska bli mer rättssäkra, förutsebara och likvärdiga när det gäller sakligheten i beslutet och en ganska bred uppslutning kring tanken att vi måste hitta ett sätt att för den enskilde kunna överklaga ett beslut. Det ligger visserligen i sakens natur att man ofta inte kan ange skäl eftersom det handlar om just säkerhetskänslig verksamhet. Frågan är hur man kan arrangera ett system som kan hantera det på ett sätt som också blir rättssäkert för den enskilde som vill få sin sak prövad. Om man i ett enskilt fall har sorterat bort folk av osakliga skäl, till exempel att personen har ett fackligt uppdrag och har gjort sig obekväm, skulle det i så fall fångas upp.
Beträffande klareringsfrågan finns det helt riktigt både för- och nackdelar med båda ordningar. Det känns naturligt att göra det i ljuset av vårt internationella sammanhang med Natomedlemskapet. Utredningen kommer att landa i vilken väg vi ska gå – dagens system eller klarering. Det kommer under alla omständigheter att finnas en möjlighet för den enskilde att överklaga.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.