säkerhetsdepartement i stället för försvarsdepartement

Interpellation 2002/03:306 av Ångström, Lars (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2003-04-24
Inlämnad: 2003-04-24
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2003-05-05
Sista svarsdatum: 2003-05-12
Besvarad: 2003-05-20

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 24 april
Interpellation 2002/03:306
av Lars Ångström (mp) till försvarsminister Leni Björklund om säkerhetsdepartement i stället för försvarsdepartement

Det pågår en omvärdering av risker och säkerhet i hela samhället, där civila hot och civil säkerhet får en ökad betydelse och den tidigare fokuseringen på militära hot tonas ned.

Det blir mer och mer uppenbart att de resurser som läggs på att förebygga stora och osannolika hot, som en militär invasion, är alltför stora och sker på bekostnad av vardagens säkerhet.

En naturlig konsekvens av den omsvängning som pågår kanske vore att Försvarsdepartementet i förlängningen döps om till säkerhetsdepartementet och, i vart fall i väsentligt högre utsträckning än i dag, fokuserar på civil säkerhet och civila olyckor.

Det behövs övergripande och tvärsektoriella analyser för att kunna fatta kloka beslut när det gäller prioriteringar av hur samhällets begränsade resurser ska användas för att öka medborgarnas säkerhet.

Mot denna bakgrund ser jag det som positivt att regeringen tidigare har givit Räddningsverket i uppdrag att starta Nationellt Centrum för erfarenhetsåterföring från olyckor (NCO).

Uppdraget är inte så brett som jag skulle önska, utan fokuserar bara på olyckor. Men också inom detta begränsade område finns det ett stort behov av överblick. NCO publicerade i oktober rapporten Olyckor i siffror, som ska vara en årligt återkommande rapport. Den visade bland annat att äldre är klart överrepresenterade i olycksstatistiken och att äldres fallolyckor är ett omfattande och växande problem, som skapar både ett omfattande lidande och skenande kostnader.

NCO har fått i uppgift av regeringen att ge en "samlad bild och bedömning" av olycksutvecklingen och säkerhetsarbetet i Sverige. Enligt vad jag erfarit planerar NCO att presentera följande rapporter som ska ge en "samlad bild och bedömning" under 2003:

En äldreskadeatlas, motsvarande Barnsäkerhetsdelegationens barnskadeatlas.
En rapport som belyser olika socioekonomiska faktorers betydelse för olycksutvecklingen. De socioekonomiska faktorerna redovisas på olika geografiska utsnitt i ett samhälle.
Den årliga rapporten Olyckor i siffror.
En rapport om samhällets säkerhetsarbete, som bland annat ska belysa balansen mellan faktiska olyckstal och hur samhället satsar på säkerhetsarbete.
En totalskadeatlas som redovisar den totala olycksbilden i alla miljöer och för alla grupper på riks-, läns- och kommunnivå.

Det är alltså ett viktigt arbete som utförs vid NCO, som både kan stödja kommunerna i deras olycksförebyggande arbete och bli ett instrument för nationella prioriteringar i fråga om hur man mest kostnadseffektivt förebygger olyckor.

Enligt uppgifter i medierna hotas dock NCO:s existens, på grund av oklarheten kring den framtida finansieringen. Jag har försökt sätta mig in i finansieringsfrågan och fått fram följande underlag:

NCO har fått en särskild finansiering under 2003 och 2004, med 2 respektive 4 miljoner kronor om året och för den planerade utbyggnaden av NCO krävs det en fortsatt särskild finansiering om 8 miljoner 2004 och 12 miljoner år 2005.

Redan i en redovisning från den 14 november 2001 till Försvarsdepartementet angav Räddningsverket: "Projektet bedöms behöva en särskild finansiering av totalt 26 mkr till och med år 2005."

Motsvarande information lämnades den 23 januari 2002 till Näringsdepartementet: "Kostnaderna för utvecklingsprojektet uppskattas till cirka 2 mkr under 2002, 4 mkr för år 2003, 8 mkr för år 2004 samt 12 mkr för år 2005. /./ Räddningsverket kommer senare att inkomma med kompletterande förslag till finansieringen för den senare delen av utvecklingsprojektet (åren 2004 och 2005)."

Det betyder att verket redan från början har påtalat behovet av en särskild finansiering för NCO:s verksamhet, en verksamhet som ska vara tvärsektoriell och omfatta samarbeten mellan en rad olika myndigheter och andra intressenter.

Om NCO inte får sin extra finansiering kommer verksamheten att bantas och ansatsen, att ge en "samlad bild och bedömning", kommer knappast att vara praktiskt genomförbar.

Det vore ologiskt om regeringen först finansierar ett mycket lovande utbyggnadsprojekt under två år och sedan avbryter planerna och stryper verksamheten under de två nästkommande åren. Det måste finnas möjlighet till omfördelningar inom de olycksförebyggande och säkerhetsinriktade sektorerna i samhället.

Jag vill fråga försvarsministern:

1. Avser försvarsministern att påskynda utvecklingen mot större fokus på civila hot och olyckor, på bekostnad av militära hot, och är försvarsministern redo att låta denna utveckling också få betydelse i resursfördelningen?

2. Avser försvarsministern att vidta någon åtgärd för att det också fortsättningsvis ska "ges en samlad bild och bedömning" av olyckor och säkerhetsarbetet i Sverige?

3. Avser försvarsministern att säkerställa att NCO ska kunna bygga ut sin verksamhet i Karlskoga i enlighet med tidigare fattade beslut?

Debatt

(6 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:306

Webb-tv: säkerhetsdepartement i stället för försvarsdepartement

Protokoll från debatten

Leni Björklund (S)

Anf. 1 Leni Björklund (S)

Herr talman! Lars Ångström har frågat mig om jag avser att påskynda utvecklingen mot ett större fokus på civila hot och olyckor, på bekostnad av militära hot, och om jag är redo att också låta denna utveckling få betydelse i resursfördelningen. Lars Ångström har vidare frågat mig om jag avser att vidta någon åtgärd för att även fortsättningsvis kunna ge en samlad bedömning av olyckor och sä- kerhetsarbetet i Sverige. Han frågar också om jag avser att säkerställa att det nationella centrumet för erfarenhetsåterföring från olyckor kan bygga ut sin verksamhet i Karlskoga i enlighet med tidigare fatta- de beslut. De frågor interpellanten ställt till mig berör två olika områden. Jag tänker därför besvara dem i tur och ordning. Begreppet civil säkerhet avser en mängd åtgärder inom ett stort antal politikområden som alla syftar till att trygga medborgarnas säkerhet. Verksamheten kan till exempel avse livsmedelspolitiken, energipolitiken, trafikpolitiken eller rättsväsendet. Denna vardags- verksamhet utgör också grunden för att samhället ska klara av även allvarligare händelser. Försvarsdepartementets ansvarsområde avser till väsentlig del åtgärder som gäller höjd beredskap. Totalförsvarsresurserna kan dock i vissa specifika fall bidra till samhällets samlade förmåga att hantera allvarligare fredstida händelser. Jag vill betona att regeringen under en följd av år har ökat fokuseringen på civila hot och risker. Sedan 1996 omfattas försvarspolitiken av en vidgad syn på samhällets hantering av hot och risker. En konsek- vens av detta är att de resurser som samhället förfogar över ska kunna användas så effektivt som möjligt. Hanteringen av skilda hot och risker ska därför präg- las av en helhetssyn. En särskild ambition för bered- skapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred har också formulerats. I propositionen om samhällets säkerhet och bered- skap, som överlämnades till riksdagen i mars 2002, redovisade regeringen åtgärder för att förbättra både den förebyggande verksamheten och krishanterings- förmågan. En ny myndighet, Krisberedskapsmyndig- heten, har också bildats för att bidra till detta. Enligt min mening har vi redan i dag en god för- måga att klara allvarliga krissituationer. Efter genom- förda reformer kommer vår förmåga att förbättras ytterligare. När det sedan gäller militära hot lämnar Försvars- beredningen med jämna mellanrum, nu senast i rap- porten Säkrare grannskap - osäker värld, analyser av den säkerhetspolitiska utvecklingen i vår omvärld. Utifrån dessa görs sedan de ställningstaganden som ligger till grund för vår försvarspolitiska inriktning. Avvägning och fördelning av resurser har ju sin ut- gångspunkt i slutsatserna av den säkerhetspolitiska bedömningen. Därmed utformas den försvarspolitiska inriktningen. Jag övergår nu till andra delen i interpellantens frågeställning, den om en samlad bedömning av olyckor och säkerhetsarbete i Sverige och om det nationella centrumet för erfarenhetsåterföring från olyckor. Räddningsverket fick genom regeringsbeslut den 5 juli 2001 i uppdrag att utreda förutsättningarna för att i Karlskoga upprätta en funktion för statistik och olycksuppföljning. Funktionen skulle kunna utgöra en samordnande och gemensam resurs för det uppföljan- de arbetet inom det dåvarande politikområdet skydd mot olyckor. I regleringsbrevet för 2002 gav rege- ringen Räddningsverket i uppdrag att i samverkan med berörda myndigheter och organisationer påbörja uppbyggnaden av en nationell resurs för olycksupp- följning och statistikföring. Syftet var att en samlad bedömning av olycksutvecklingen och säkerhetsar- betet i Sverige skulle kunna göras. Centrumet, offici- ellt Nationellt centrum för erfarenhetsåterföring från olyckor, är en del av detta. Regeringen har i regleringsbrevet för 2003 gett Räddningsverket i uppdrag att, i samverkan med berörda myndigheter och organisationer, fortsätta uppbyggnaden i Karlskoga. Därmed ska en samlad bedömning av olycksutvecklingen och säkerhetsar- betet i Sverige kunna göras utifrån nationella, regio- nala och lokala behov. Räddningsverket har den 27 februari 2003 lämnat en delredovisning med förslag till framtida finansiering och en bedömning av övriga intressenters fortsatta deltagande. Uppdraget ska slutredovisas i samband med årsredovisningen för 2003. Enligt regeringsbeslutet den 7 februari 2002 om inrättandet av centrumet är det önskvärt att verksam- heten i Karlskoga blir hållbar på lång sikt. En förut- sättning för detta är att centrumet blir en angelägenhet för hela samhället.

Lars Ångström (Mp)

Anf. 2 Lars Ångström (Mp)

Herr talman! Jag vill tacka försvarsministern för hennes svar, som jag i huvudsak tolkar positivt. Som jag påpekade i min interpellation pågår det en omvärdering i samhället där civila hot och civil säkerhet får en ökad betydelse och där den tidigare fokuseringen på militära hot tonas ned. Det blir allt- mer uppenbart att de resurser som läggs på stora och osannolika hot som militär invasion är alltför omfat- tande och oproportionerligt stora jämfört med de satsningar som görs på vardagens säkerhet och olyckor. För att vi ska få ett perspektiv på just de här var- dagliga olyckorna vill jag jämföra med vad som hän- de i USA den 11 september 2001. Nästan 3 000 män- niskor dog då i terrorattacken, och det är ungefär lika många människor som dör i Sverige årligen på grund av olyckor. År 1999 dog 2 503 personer av olyckor i vårt land. En naturlig konsekvens av den omsvängning som pågår vore naturligtvis att Försvarsdepartementet döps om till säkerhetsdepartementet och i väsentligt högre utsträckning än i dag fokuserar på civil säker- het och civila olyckor. Min förhoppning är naturligt- vis att det här kommer att gå så snabbt att Sveriges första säkerhetsminister kommer att heta Leni Björk- lund. Jag är också glad åt att regeringen delar min syn på att det behövs övergripande och tvärsektoriella analyser för att kunna fatta kloka beslut när det gäller prioriteringar av hur samhällets resurser ska användas för att öka medborgarnas säkerhet och förebygga olyckor. Det var väldigt positivt att regeringen tidiga- re gav Räddningsverket i uppdrag att starta Nationellt centrum för erfarenhetsåterföring från olyckor, NCO, i Karlskoga. NCO publicerade i höstas en rapport, Olyckor i siffror, som ska vara årligen återkommande. Där visades bland annat att äldre är klart överrepresente- rade i olycksstatistiken och att äldres fallolyckor är omfattande och ett växande problem som både skapar lidande och för samhället skenande kostnader. NCO har fått i uppdrag av regeringen att ge en samlad bild och göra en bedömning av olycksutvecklingen och säkerhetsarbetet i Sverige. NCO planerar att under 2003 bland annat presentera en rapport om det samla- de säkerhetsarbetet i Sverige, en äldreskadeatlas som fokuserar på de äldres olyckor och en totalskadeatlas som redovisar den totala olycksbilden i alla miljöer och för alla grupper i landet. Det är alltså ett viktigt arbete som utförs vid NCO som både kan stödja kommunerna i deras olycksförebyggande arbete och bli ett instrument för nationella prioriteringar i fråga om hur man mest kostnadseffektivt förebygger olyckor i samhället. Enligt uppgifter i medierna hotas dock NCO:s existens på grund av oklarheten kring den framtida finansieringen. De äskade medlen för 2004 och 2005, sammanlagt 20 miljoner kronor i särskild finansie- ring, är ännu inte säkrade. Jag tolkar dock försvars- ministerns svar positivt. Ministern säger att Rädd- ningsverket har i uppdrag att fortsätta uppbyggnaden av NCO i Karlskoga och att det är önskvärt att verk- samheten i Karlskoga blir hållbar på sikt. Det är ett positivt besked som försvarsministern ger, men det kan förtydligas. Jag vill därför konkret ställa frågan: Kan försvarsministern i dag lova att verksamheten i NCO ska finansieras också under 2004 och 2005?

Leni Björklund (S)

Anf. 3 Leni Björklund (S)

Herr talman! Den fråga Lars Ångström ställer, där han ber om en precisering, är svår för mig i dag. Vi befinner oss nu i ett budgetläge där vi bereder olika inkommande förslag. Räddningsverket har anmält att om man inte kan hitta andra intressenter som bidrar till finansieringen av centrumet så finns det en brist. Då är det upp till regeringen att bedöma hur den bristen ska täckas. Det är jag inte beredd att ge några löften eller utsagor om i dag. Jag kan bara konstatera att det finns ett behov av uppföljning av skador och olyckor. Men i längden kan vi inte ha ett nationellt centrum för olyckor och skadeuppföljning om inte övriga myndigheter och organisationer är aktivt beredda att både delta i plane- ringen av verksamheten och bidra till finansieringen av den. I så fall blir risken att de sammanställningar och den kunskap som läggs ned inte förs tillbaka och får påverka själva verksamheternas utveckling. Där- för är det en mycket viktig uppgift just nu att se till att man får en sådan dialog med andra intressenter att de också är beredda både att påverka programmen och att bidra till finansieringen. Den processen vill inte jag påverka genom att i dag säga att i annat fall är regeringen beredd att gå in, utan den frågan måste beredas så att vi får ta ställning till hur vi i annat fall bäst löser uppgiften att få en sådan här sammanställning som också får effekter genom att man vidtar åtgärder när man märker att man kan förebygga olyckor.

Lars Ångström (Mp)

Anf. 4 Lars Ångström (Mp)

Herr talman! Jag håller med försvarsministern om att det är viktigt att hitta andra delfinansierande in- tressenter, och där tror jag att det finns förutsättningar i och med att NCO ska bedriva ett tvärsektoriellt arbete där det finns naturliga kopplingar till och kon- takter med andra myndigheter och intressenter. Men NCO har också fått i uppdrag av regeringen att göra en samlad bild och bedömning där man inte kan förvänta sig att andra myndigheter är med och delfinansierar. Jag tycker att det här är ett viktigt område. Som alltid när det gäller budgetarbete hand- lar det om prioritering, att använda de begränsade resurser som finns på rätt ställe. Det kan låta osexigt att tala om äldres fallolyckor. Vem intresserar sig för det? Men faktum är att de äldres fallolyckor orsakar samhället kostnader på mångmiljardbelopp varje år från skattemedel. Det är en typ av olyckor i det civila samhället som med ganska små och enkla medel skulle kunna förebyggas. Men det förutsätter den kunskap som NCO har i uppdrag att ta fram, att skapa den samlade bilden. När vi talar om en budget på 20 miljoner är det alltså en struntsumma jämfört med de mångmiljard- belopp som fallolyckorna kostar, eftersom vi fortsät- ter att inte förebygga dessa olyckor. Jag menar att den statliga finansiering som det kan komma att handla om i fallet med NCO:s uppbyggnad i Karlskoga på sikt är en ren vinst. Kan vi använda den kunskap som NCO tar fram och förebygga alla de här olyckorna som orsakar flera tusen dödsoffer årligen i Sverige så sparar samhället enorma summor, långt större än de som behövs för att finansiera NCO:s fortsatta arbete. Det vore en dum politik att i nit att försöka spara och få statsbudgeten att gå ihop spara just här, därför att det kommer att kosta mycket mer. Det är min be- stämda uppfattning.

Leni Björklund (S)

Anf. 5 Leni Björklund (S)

Herr talman! Jag ger Lars Ångström alldeles rätt i att det är viktigt att den här typen av kunskapsunder- lag om äldres olyckor tas fram. I det fallet tror jag ändå, Lars Ångström, att du ska veta att jag som landstingsråd i Stockholms läns landsting drog i gång den studie som handlar om just äldres fallolyckor. Då finansierades den genom den dåvarande Länshälso- kommittén som fanns i landstinget. Nu har den blivit en del av en sammanställning för hela landet, och det är säkert bra. Men det undantar inte landsting och kommuner från vissa åtgärder och att aktivt både lämna material och bidra till att det blir bearbetat på ett sådant sätt att sammanställningen också kommer till stånd. Jag är övertygad om att vi också måste hitta ett sätt för att föra ut kunskap och information på ett sådant sätt att det också driver på förändringar och utveckling så att man kan förebygga och bygga bort olyckor. Där är Lars Ångström och jag alldeles över- ens. Men jag har sett exempel på när den här typen av centrala åtgärder innebär att man också tar av andra intressenter engagemanget och lite grann ansvaret för uppgiften. Det är den balansgång vi just nu har att pröva i den fortsatta beredningen, så att vi hamnar rätt. Med det tror jag kanske också, Lars Ångström, att jag har klargjort att säkerhetsarbetet måste föras på många håll i samhället, av många myndigheter och på många politikområden. Det är viktigare att det sker än att vi för ihop allt och sätter en ny etikett på För- svarsdepartementet. Jag tror att det är väldigt viktigt att Jordbruks-, Social- och Näringsdepartementen känner att de har ett viktigt ansvar för medborgarnas säkerhet.

Leni Björklund (S)

Anf. 7 Leni Björklund (S)

Herr talman! Vi är alldeles överens om, Lars Ång- ström, att vi ska försöka åstadkomma engagemanget och förutsättningarna för ett bra skadeförebyggande arbete. Men jag tycker inte att man hela tiden kan ställa kostnaderna och behoven av ett militärt försvar i motsatsställning till detta - även om det handlar om prioriteringar. Vi har sparat på det militära försvaret. Vi lägger i dag inte ut 100 miljoner per dag på det militära för- svaret. Vi lägger ned långt mindre. Vi lägger framför allt inte ned några pengar i ett ålderdomligt invasions- försvar. I stället moderniserar vi det till ett modernt insatsförsvar som ska kunna användas i Sverige men framför allt bidra i internationella fredsfrämjande uppgifter. Det är också åtgärder som Lars Ångström tycker är viktiga, men det hindrar inte att vi båda får se till att vi har råd med bra skadeförebyggande ar- bete och med ett försvar som svarar mot de hot som finns mot oss och de hot som finns ute i världen.

Intressenter

Frågeställare

Lars ÅngströmMiljöpartiet

Besvarad av

Leni BjörklundSocialdemokraterna