Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Säkerhetsarbetet vid svenska reaktorer

Interpellation 2013/14:344 av Nordin, Lise (MP)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2014-03-11
Inlämnad
2014-03-11
Besvarad
2014-03-25
Sista svarsdatum
2014-03-25

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 11 mars

Interpellation

2013/14:344 Säkerhetsarbetet vid svenska reaktorer

av Lise Nordin (MP)

till miljöminister Lena Ek (C)

Den 1 januari 2005 trädde nya säkerhetsföreskrifter för kärnkraftverken i kraft med syftet att ”så långt det är rimligt med beaktande av bästa möjliga teknik, förebygga radiologiska olyckor”. Bakgrunden var en händelse vid Barsebäck många år tidigare.

Även om föreskrifterna formellt trädde i kraft 2005, behövde de inte uppfyllas omedelbart. Vissa av kraven innebar långtgående förändringar och medförde olika åtgärder vid de tio reaktorerna. Därför fick reaktorerna tillfälliga undantag och åtgärdsplaner. Åtgärdsplaner togs fram för alla reaktorer och spände ursprungligen över en period från 2005 till utgången av 2013.

Efter att SKI och Statens strålskyddsinstitut slogs ihop 2008 gavs samma föreskrifter ut igen av den nya Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM): Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter om konstruktion och utförande av kärnkraftsreaktorer, SSMFS 2008:17.

Arbetet med åtgärdsplanerna har präglats av problem, förseningar och uppskov. Vid den senaste lägesbeskrivningen från SSM hade endast 60 procent av åtgärderna genomförts sommaren 2012. Nya uppskov har getts och slutdatum är nu satt till 2015 och att man år 2016 ska ”sätta ned foten”. Åtgärderna är alltså fortfarande inte genomförda efter nio år.

I de så kallade samlade säkerhetsvärderingar som görs av svenska reaktorer framkommer en lång rad anmärkningar från SSM, bland annat att de åtgärder som finns i planerna inte genomförs. Nedan återges några formuleringar i dessa rapporter.

Ringhals har ansökt om och beviljats de mest omfattande ändringarna av de åtgärder som föreskrevs av SKI och senare SSM. När det gäller arbetet med att genomföra åtgärderna skriver SSM: ”Utifrån föregående års samlade värdering påtalade SSM att arbetet måste få en högre prioritet. SSM vill även i årets samlade värdering understryka vikten av att arbetet med att göra anläggningarna säkrare måste prioriteras och resurser tillsättas för att ytterligare förseningar ska undvikas.”

Ändå blir myndighetens helhetsomdöme om anläggningen i Ringhals den något kryptiska formuleringen att ”verksamheten vid Ringhals AB i tillräcklig omfattning uppfyller gällande krav på strålsäkerhet under förutsättning att tidigare kända brister i verksamheten åtgärdas enligt plan”.

SSM:s bedömning av OKG:s anläggning i Oskarshamn är ännu mer kritisk. Arbetet med att genomföra åtgärder enligt SSMFS 2008:17 beskrivs så här: ”När dessa föreskrifter trädde ikraft 2005 beslutade myndigheten om s.k. övergångsplaner vilka angav vilka åtgärder som skulle genomföras och i vilken takt. Fram till den 30 juni 2012 har sammantaget ca 55% av de beslutade åtgärderna genomförts.”

”SSM kan notera att arbetet med övergångsplaner, i kombination med de effektökningar som utförts och/eller planeras, har tagit mer tid och resurser i anspråk än vad som förutsågs vid planeringen av arbetet. När det gäller projekt PLEX har förseningarna, så som de hanterats av OKG, tillåtits påverka anläggningens tekniska status negativt (ex. reservkraftsdieslar) vilket SSM ser allvarligt på.”

Därefter följer en rad påpekanden om allvarliga säkerhetsbrister och försummelser som kan sammanfattas med följande citat: ”OKG förmedlar själva en bild av säkerhetsavdelningen som stark, oberoende och med erforderliga resurser. Den bilden överensstämmer inte helt med vad SSM har sett i sin tillsyn.”

”SSM:s samlade bedömning är att verksamheten vid OKG inte i tillräcklig omfattning uppfyller gällande krav på strålsäkerhet.”

Ändå blir SSM:s bedömning av anläggningen som helhet att den kan köras vidare: ”SSM:s samlade bedömning är att anläggningarna vid OKG AB i tillräcklig omfattning uppfyller gällande krav på strålsäkerhet under förutsättning att tidigare kända brister i anläggningarna åtgärdas enligt plan.”

Av 28 § i SSMFS 2008:17 framgår att SSM får medge undantag från föreskrifterna om särskilda skäl föreligger och om det kan ske utan att syftet med föreskrifterna åsidosätts. Att upp till 40 procent av åtgärderna inte genomförs i tid måste rimligen påverka syftet att ”så långt det är rimligt med beaktande av bästa möjliga teknik, förebygga radiologiska olyckor”.

För mig går säkerheten före allt annat när det gäller kärnreaktorer – före effekthöjningar, lönsamhet, kostnadseffektivitet och samarbetsklimat. Men vid läsning av dessa rapporter förefaller SSM inta en hållning som inte alltid sätter säkerheten i främsta rummet. Att reaktorägarna bara hade genomfört drygt hälften av åtgärderna när deadline gick ut men ändå tillåts fortsätta är anmärkningsvärt. Då sätter man inte säkerheten först.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga miljöminister Lena Ek:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta mot bakgrund av att kärnkraftsägarna endast utfört drygt hälften av de säkerhetskrav som ställdes redan 2005 och som skulle vara klara senast år 2013?

Hur länge avser ministern att låta kärnkraftsreaktorerna vara i drift utan att leva upp till säkerhetsföreskrifterna från 2005?

Vad är ministerns plan om kärnkraftsreaktorerna fortfarande inte lever upp till säkerhetskraven vid det nya slutdatumet 2015?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2013/14:344, Säkerhetsarbetet vid svenska reaktorer

Interpellationsdebatt 2013/14:344

Webb-tv: Säkerhetsarbetet vid svenska reaktorer

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lena Ek (C)
Anf. 56 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman, ärade ledamöter och ärade åhörare! Lise Nordin har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta mot bakgrund av att kärnkraftsägarna endast utfört hälften av de säkerhetskrav som ställdes redan 2005 och som skulle vara klara senast år 2013. Lise Nordin har också frågat mig hur länge jag avser att låta kärnkraftsreaktorerna vara i drift utan att leva upp till säkerhetsföreskrifterna från 2005. Avslutningsvis frågar Lise Nordin mig vad min plan är om kärnkraftsreaktorerna fortfarande inte lever upp till säkerhetskraven vid det nya slutdatumet 2015. Herr talman! Den svenska lagstiftningen är tydlig när det kommer till ansvaret för säkerheten vid kärnkraftverken. Det är tillståndshavarna som har ansvaret för att vidta alla åtgärder som behövs för att upprätthålla säkerheten vid anläggningarna. Samma sak gäller EU-lagstiftning och internationella säkerhetskonventioner med krav på området. Ansvaret som tillståndshavarna har kan inte delegeras. Strålsäkerhetsmyndigheten har, genom ett bemyndigande, uppdraget att se till att kärnkraftsindustrin tar sitt fulla ansvar. Myndigheten har ett mandat att ge ut de föreskrifter och ställa de krav som behövs för att industrin ska uppfylla lagen. De moderniseringar som svenska kärnkraftverk har genomgått de senaste åren har varit omfattande och nödvändiga. För att få driva ett kärnkraftverk i Sverige kräver vi att tillståndshavarna lever upp till moderna krav. Sverige har i flera fall varit tidigt med att genomföra åtgärder till följd av erfarenheter av händelser som inträffat, och så ska det vara även fortsättningsvis. Jag utgår från att Strålsäkerhetsmyndigheten, som har ansvaret för att ställa säkerhetskrav på våra kärnkraftverk, gör de avvägningar som behövs för att vi ska kunna ha en fortsatt hög och kontinuerligt uppdaterad säkerhetsnivå.
Lise Nordin (MP)
Anf. 57 Lise Nordin (MP)
Herr talman! Jag lämnade in den här interpellationen på treårsdagen av olyckan i Fukushima för att uppmärksamma hur det egentligen står till med säkerhetsarbetet i de svenska kärnkraftsverken. Det som hände i Fukushima och som har hänt i alla kärnkraftsolyckor i världen är att eltillförseln bryts. Den risken finns även med svenska kärnkraftverk. Eltillförseln kan brytas av flera olika skäl. Det kan vara en naturkatastrof, ett terrorattentat eller något annat. År 2005 gavs nya säkerhetsföreskrifter till de svenska kärnkraftverken. Syftet var att "så långt det är rimligt med beaktande av bästa möjliga teknik, förebygga radiologiska olyckor". Men säkerhetskraven från 2005 behövde inte uppfyllas omedelbart, utan det var ganska omfattande säkerhetsarbete som behöver göras. De tio kärnkraftsreaktorerna gavs omfattande åtgärdsplaner för vad som behövde göras. Åtgärdsplanerna skulle vara färdiga vid utgången av 2013, men de är fortfarande inte färdiga. Den senaste lägesbeskrivningen från den ansvariga myndigheten, Strålsäkerhetsmyndigheten, visar att bara 60 procent av åtgärderna hade genomförts. Nu har man gett nya uppskov, och en ny deadline är satt till 2015. Vi pratar alltså om säkerhetskrav för kärnkraftsverk som kom 2005 och som i dag, nio år senare, fortfarande inte är uppfyllda. Låt mig citera vad Strålsäkerhetsmyndigheten skriver i några av lägesbeskrivningarna när det gäller de svenska kärnkraftverken: "Utifrån föregående års samlade värdering påtalade SSM att arbetet måste få en högre prioritet. SSM vill även i årets samlade värdering understryka vikten av att arbetet med att göra anläggningarna säkrare måste prioriteras och resurser tillsättas för att ytterligare förseningar ska undvikas." Det står vidare: "När det gäller projekt PLEX har förseningarna, så som de hanterats av OKG, tillåtits påverka anläggningens tekniska status negativt (.) vilket SSM ser allvarligt på. (---) OKG förmedlar själva en bild av säkerhetsavdelningen som stark, oberoende och med erforderliga resurser. Den bilden överensstämmer inte helt med vad SSM har sett vid sin tillsyn." Detta var några citat ur den kritik som återkommer år efter år i Strålsäkerhetsmyndighetens lägesbeskrivningar av hur säkerhetsarbetet fortskrider vid de svenska kärnkraftverken. Trots att man bara har genomfört 60 procent av de säkerhetskrav som gavs redan 2005 tillåts reaktorerna att köra vidare, och detta pågår år efter år. Det är ytterst regeringen som har ansvaret för att vårt energisystem är säkert. Jag tycker att det är förvånande att Lena Ek på min interpellation om det allvarliga säkerhetsläget enbart svarar att det är myndigheten som har ansvaret. Jag utgår från att Lena Ek delar min bild av att det är regeringen som har det slutliga ansvaret för att kärnkraftssäkerheten lever upp till moderna säkerhetskrav. Jag vill därför fråga Lena Ek: När nu bara 60 procent av säkerhetsåtgärderna är genomförda och reaktorerna fortsätter köras, var går Lena Eks och regeringens smärtgräns för när man sätter ned foten?
Lena Ek (C)
Anf. 58 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! De säkerhetsmoderniseringar som beslutades som en konsekvens av nya krav har genomförts i hela världen och i Sverige. Moderniseringen har i flera fall försenats i förhållande till de ursprungliga planerna. Strålsäkerhetsmyndigheten, som är vår expertmyndighet, gör bedömningen att den dominerande orsaken till förseningarna är att omfattningen och komplexiteten av moderniseringarna missbedömdes vid den ursprungliga planeringen. Detta har regeringen meddelat riksdagen vid flera tillfällen i ett antal budgetpropositionstexter genom åren. Samtidigt som de stora säkerhetsmoderniseringarna har varit ett framgångsarbete vid en internationell jämförelse är det inte tillfredsställande att arbetet har dragit ut på tiden och att beslutade införandetidpunkter i flera fall inte har kunnat hållas - självklart inte. SSM har vid flera tillfällen framhållit vikten av en bra framdrift av säkerhetsmoderniseringarna men att det är väsentligt att arbetet genomförs på ett korrekt sätt, vilket fordrar tid och tillgång till kvalificerade resurser. Den reaktor som tydligast låg sist i moderniseringarna var och är Oskarshamn 2. OKG hade valt ett delvis annat angreppssätt i och med att man hade förlagt i stort sett alla moderniseringsåtgärder till en och samma revisionsavställning. Den har skjutits på tiden men genomförs nu. Oskarshamn 2 är avställd sedan några månader tillbaka, delvis på begäran av Strålsäkerhetsmyndigheten, och reaktorn får inte tas i drift förrän samtliga åtgärder är genomförda och granskade av SSM. Ska man ändå, trots att det är svårt och ett otroligt grovt mått, sätta en siffra på läget i moderniseringen i dag blir siffran ca 90 procent. Då är hela moderniseringen av O2 inräknad, så det är kanske lite tidsförskjutning. Men eftersom reaktorn inte kommer att tas i drift innan hela moderniseringen är genomförd, kontrollerad och klar är det en rättvisande siffra.
Lise Nordin (MP)
Anf. 59 Lise Nordin (MP)
Herr talman! Lena Ek säger att hon utgår från att Strålsäkerhetsmyndigheten gör de avvägningar som behövs för att man ska kunna ha en rimlig säkerhetsnivå. Men det fall som vi står inför, nämligen att 60 procent av åtgärdskraven från 2005 är uppfyllda, och alltså 40 procent inte är det, undrar jag fortfarande om Lena Ek anser att säkerhetsarbetet fortskrider som det borde. Jag tycker att det är oacceptabelt att kärnkraftsägarna efter nio år inte har uppfyllt de säkerhetskrav som ställts. Detta gör att frågan väcks: Om vi nu ställer nya säkerhetskrav på kärnkraftsägarna, hur lång tid ska de få på sig att leva upp till de kraven? Det vi har sett är att kärnkraftsägarna framför allt har prioriterat att göra effekthöjningar i kärnkraftverken, och det har förstås tagit resurser från säkerhetsarbetet, och det är också det som Strålsäkerhetsmyndigheten nu visar. För mig och Miljöpartiet går säkerheten före allt annat när det gäller kärnkraftverk. Säkerheten måste gå före effekthöjningar, lönsamhet, kostnadseffektivitet och gott samarbetsklimat. Säkerheten måste vara A och O när vi talar om kärnkraft. Jag tycker att det är dags att den svenska regeringen ger besked om vad som händer om kärnkraftsägarna fortfarande inte lever upp till säkerhetskraven på det nya slutdatum, den nya deadline, som har satts till 2015. SSM säger att om säkerhetskraven ännu inte är uppfyllda år 2016 sätter man ned foten. Vi är många som undrar vad det innebär att "sätta ned foten". Betyder det driftstopp? Kan det vara så att vi står inför ett läge där kärnkraftsägarna inte lever upp till säkerhetskraven och därmed kommer att ställas inför driftstopp? Precis som Lena Ek säger är det ju Strålsäkerhetsmyndigheten som har tillsynsansvaret när det gäller kärnkraftssäkerheten. Men det är regeringen som har ansvaret för en säker energiproduktion. Är det så att Lena Ek och regeringen har en plan? Om SSM beslutar att stänga reaktorerna, så att det blir driftstopp, om säkerhetsåtgärderna fortfarande inte är vidtagna år 2016, vad är då regeringens plan?
Lena Ek (C)
Anf. 60 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! Här utkristalliseras två områden som vi diskuterar. Det första är hur politiken ska styra i det här sammanhanget. Jag tror ändå att Lise Nordin instämmer i att det måste vara experter som ska bedöma tekniska system. Vi är ytterligt oroade över de ganska få ställen i världen där den politiska nivån lägger sig i frågan om säkerhet, driftstopp eller körning av kärnkraftsreaktorer. Det ska vara tydliga uppdrag till experter och expertmyndighet. Ur demokratisk synvinkel - och särskilt ur säkerhetssynvinkel - vore det förödande om politiker skulle lägga sig i den frågan. Vi ska ge riktlinjer. Vi ska vara tydliga med ansvaret, och vi ska lägga ribban för hur myndigheter ska arbeta. Men det är expertmyndigheten som måste göra detta, och det är Strålsäkerhetsmyndigheten som är den myndigheten i Sverige. Det hoppas jag att alla politiska partier är överens om. Om man har en annan åsikt, att politiken ska gå in på sådana här frågor, då är det oerhört uppseendeväckande. Sedan måste man slå fast grunden. Utifrån de lagar och de avtal som vi har är det operatören som har det fulla ansvaret. Kontrollen av säkerheten och av att kraven uppfylls görs av SSM. Men det är inte fråga om någon miniminivå, utan lagen säger att operatören har ett ansvar också utöver de krav som fastställs av SSM. Strålsäkerhetsmyndigheten har sedan många år etablerat ett strukturerat sätt att använda sig av den särskilda tillsynen. Ofta tar det sig uttryck i att myndigheten ställer särskilda krav för fortsatt drift under obestämd tid. Kraven omfattar vanligtvis att tillståndshavaren ska redovisa en åtgärdsplan för att komma till rätta med de brister som myndigheten har påtalat. Tillståndshavaren ska dessutom genom utökad rapportering regelbundet redovisa hur arbetet med att komma till rätta med bristerna framskrider. Denna utökade rapportering kompletteras också med en kraftigt utökad närvaro av inspektörer vid kärnkraftverket. Dessutom är det oftast i regel tillståndshavaren som ställs under särskild tillsyn, inte en enskild reaktor. Det handlar ju om det ansvar som tillståndshavaren har och hur det utövas i praktiken. De enskilda bristerna manifesterar sig vid enskilda reaktorer eller i en begränsad del av anläggningen. Under de senaste tio åren har alla svenska kärnkraftverk varit föremål för särskild tillsyn.
Lise Nordin (MP)
Anf. 61 Lise Nordin (MP)
Herr talman! Jag håller med Lena Ek när hon säger att det är experter som ska bestämma över de tekniska systemen. Det är just det som Strålsäkerhetsmyndigheten har gjort. Det är nu som vi politiker står inför läget att Strålsäkerhetsmyndigheten säger att endast 60 procent av säkerhetskraven är uppfyllda av kärnkraftsägarna. Det är det faktum som vi politiskt ställs inför. Till syvende och sist är det vi riksdagsledamöter som beslutar hur Sveriges energisystem ska se ut, och då är det rimligt att säkerhetsläget vid de svenska kärnkraftverken är en aspekt som vägs in. Strålsäkerhetsmyndigheten har ju fastslagit säkerhetskrav för reaktorerna, och man har gett kärnkraftsägarna nio år på sig för att leva upp till dem. Det faktum vi står inför är att bara 60 procent av säkerhetskraven är uppfyllda. Det borde ju rimligen ge politiska konsekvenser när vi diskuterar energipolitik. Och vad händer om kärnkraftsägarna inte lever upp till säkerhetskraven? Jag har ett minne av att Lena Ek i medierna för något år sedan sade: Om kärnkraftsägarna inte lever upp till säkerhetskraven, då får väl Strålsäkerhetsmyndigheten stänga reaktorerna. Är det ett sådant läge som vi närmar oss? Och vad är regeringens plan? 2016 är alltså den nya tidsgränsen som myndigheten ger kärnkraftsägarna att leva upp till säkerhetskraven. Om de inte gör det säger man att man ska sätta ned foten. Jag kan bara gissa att det betyder driftstopp. Och då är det en fråga för regeringen. Har man någon plan för vad som händer om reaktorerna behöver stängas ned för att ägarna inte kan leva upp till säkerhetskraven?
Lena Ek (C)
Anf. 62 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! Jag är glad över att Lise Nordin i stora drag ändå ställer sig bakom den svenska modellen med lagstiftning, med ansvar för operatören och med Strålsäkerhetsmyndigheten som expertmyndighet. Det som Strålsäkerhetsmyndigheten redovisar är att O2:an moderniseras just nu och därför står stilla. När den är klar är det 90 procent av åtgärderna som är vidtagna. Så siffran 60 procent är inte längre relevant på det vis som Lise Nordin menar. Om Strålsäkerhetsmyndigheten ser att de krav och den standard som man har inte har uppfyllts finns det olika steg för åtgärder från Strålsäkerhetsmyndigheten. Lise Nordin undrar då - och det är det andra stora området som kan diskuteras i det här sammanhanget - om Strålsäkerhetsmyndigheten har gjort detta. Har man muskler, och använder man sig av dem? Mitt svar på den frågan är: Ja, det gör man faktiskt. Vid normala snabbstopp får en anläggning vanligtvis starta upp igen utan särskilt godkännande från SSM. Men vid allvarliga störningar måste tillståndshavarna lämna in en redovisning som SSM granskar innan man lämnar godkännande för återstart. Då vill jag bara säga att 2009 stoppade SSM Ringhals i flera månader innan man fick starta igen därför att säkerhetskraven inte var uppfyllda enligt SSM:s bedömning. 2012 sköt man upp återstarten av O2:an i två veckor på grund av brister i underhållsrutiner tills de var åtgärdade och kraven var uppfyllda enligt SSM:s bedömning. 2013 skjuter man på återstarten av O1:an i flera veckor. Samma år får inte O2:an dra i gång driften förrän man har uppfyllt de moderniseringskrav som den här interpellationsdebatten har handlat om. SSM har alltså muskler och använder dem med förnuft.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.