Säkerhets- och mineralavtal mellan USA och Demokratiska republiken Kongo
Interpellation 2024/25:718 av Lorena Delgado Varas (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-06-11
- Överlämnad
- 2025-06-12
- Anmäld
- 2025-06-13
- Svarsdatum
- 2025-06-23
- Besvarad
- 2025-06-23
- Sista svarsdatum
- 2025-08-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Benjamin Dousa (M)
Demokratiska republiken Kongo är rikt på några av världens mest eftertraktade mineraler, såsom kobolt, guld, tantal och tenn. Tyvärr har det också varit anledningen till att landet i över ett sekel varit föremål för rovdrift, imperialism och våldsamma konflikter. Vad som nu utspelar sig i Kongo är inte bara en regional tragedi utan en global skandal.
Samtidigt som den väpnade gruppen M23, med dokumenterat stöd från Rwanda och Uganda, fortsätter att avancera i östra Kongo rapporteras det nu att landets president Felix Tshisekedi förhandlar fram ett avtal med USA. I utbyte mot militärt stöd öppnas dörren till Kongos strategiska mineral för amerikanska intressen. I centrum av förhandlingarna står Erik Prince, grundare av den ökända militära entreprenören Blackwater, som enligt Reuters förhandlar om rätt att övervaka säkerheten och beskattningen av mineralutvinningen.
Detta sker samtidigt som det kongolesiska parlamentet hålls utanför processen. Avtalet har inte debatterats öppet. Det har läckt via pressen. Enligt flera kongolesiska civilsamhällesröster är det en kränkning mot folkets rätt till insyn, inflytande och nationell suveränitet.
Det är svårt att tolka detta på annat sätt än som en förlängning av ett gammalt kolonialt mönster där stormakter, med stöd av lokala eliter, fattar beslut över huvudet på det folk som ska bära konsekvenserna. I Kongo ser vi ett desperat ledarskap som, för att klamra sig fast vid makten, öppnar dörren för ökad extern kontroll och utländsk exploatering.
Samtidigt fortsätter EU att profitera på mineral som utvinns illegalt i östra Kongo genom att utnyttja sin makt över Rwanda och Uganda. Mineral som sedan exporteras till Europa och används i vår elektronik, ofta utan spårbarhet eller etisk kontroll.
Om Sverige och EU på allvar menar att vi ska stå upp för mänskliga rättigheter, folkrätt och hållbar utveckling kan vi inte fortsätta spela med i ett system där de rikaste länderna i världen köper stabilitet med vapen och mineral med blod.
Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till statsrådet Benjamin Dousa:
- Hur ser statsrådet på det så kallade säkerhets- och mineralavtalet mellan USA och Demokratiska republiken Kongo och dess konsekvenser för Kongos suveränitet och folkets rätt till sina resurser?
- Avser statsrådet att verka inom EU för att offentligt kritisera och motverka denna typ av bilaterala avtal, som riskerar att underminera parlamentarisk insyn och riskerar att gynna privata säkerhetsföretag på bekostnad av mänskliga rättigheter?
- Vad gör statsrådet för att säkerställa att svenska och europeiska företag inte är en del av den kedja som möjliggör denna illegala exploatering genom handel med Rwanda eller kongolesiska eliter?
- På vilket sätt inkluderas kongolesiska civilsamhällesaktörer, inte minst i mineralrika provinser som Katanga, i Sveriges och EU:s politiska bedömningar och handelspolitiska riktlinjer?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:718
Webb-tv: Säkerhets- och mineralavtal mellan USA och Demokratiska republiken Kongo
Dokument från debatten
- Måndag den 23 juni 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:136
- Protokoll 2024/25:136 Måndagen den 23 juniProtokoll 2024/25:136 Svar på interpellation 2024/25:718 om säkerhets- och mineralavtal mellan USA och Demokratiska republiken Kongo
Protokoll från debatten
Anf. 31 Statsrådet Benjamin Dousa (M)
Fru talman! Lorena Delgado Varas undrar
hur jag ser på det så kallade säkerhets- och mineralavtalet mellan USA och DRK och dess konsekvenser för Kongos suveränitet och folkets rätt till sina resurser
om jag avser att verka inom EU för att offentligt kritisera och motverka denna typ av bilaterala avtal, som riskerar att underminera parlamentarisk insyn och att gynna privata säkerhetsföretag på bekostnad av mänskliga rättigheter
vad jag gör för att säkerställa att svenska och europeiska företag inte är en del av denna kedja som möjliggör illegal exploatering genom handel med Rwanda eller kongolesiska eliter
på vilket sätt kongolesiska civilsamhällesaktörer, inte minst i mineralrika provinser som Katanga, inkluderas i Sveriges och EU:s politiska bedömningar och handelspolitiska riktlinjer.
Jag har inte mer information om förhandlingar om ett eventuellt avtal mellan DRK och USA än vad som rapporterats i medierna eller framkommit genom andra offentliga källor. Såvitt jag känner till finns ännu inget avtal på plats.
Jag delar Lorena Delgado Varas syn på vikten av transparenta förfaranden i en demokratisk stat och att inhemsk resursmobilisering är centralt för ett lands ekonomiska utveckling. Sverige framhåller konsekvent vikten av att mineralrika länder utvecklar egna värdekedjor kopplade till mineralutvinning. Sverige, EU och en rad andra givare bidrar till det genom bland annat dialog och kapacitetsstärkande insatser.
Handelspolitiken är ett område där EU har exklusiv kompetens, vilket bland annat innebär att det är EU som förhandlar internationella handelsavtal. EU:s fördrag fastställer att EU i sina förbindelser med den övriga världen bland annat ska bidra till fred, säkerhet, fri och rättvis handel, skydd för de mänskliga rättigheterna samt efterlevnad av internationell rätt.
EU och EU:s medlemsstater följer noggrant utvecklingen på marken i östra DRK och har beredskap för att agera mot individer och företag som begår brott mot internationell rätt, inklusive mänskliga rättigheter, eller på annat vis bidrar till fortsatta övergrepp och stridigheter, exempelvis genom illegal handel och exploatering av naturresurser.
Sverige stöder och efterföljer EU:s konfliktmineralsförordning, som syftar till att säkerställa att importörerna av tenn, volfram, tantal och guld från konfliktdrabbade områden följer internationella riktlinjer för ansvarsfull anskaffning. Regeringen förväntar sig att svenska företag agerar på ett hållbart och ansvarsfullt sätt, till exempel genom att verka i linje med FN:s vägledande principer och OECD:s riktlinjer gällande mänskliga rättigheter, miljö, klimat och korruptionsbekämpning.
Sverige är en långvarig och stabil partner till DRK genom bland annat utvecklingssamarbetet. Ett viktigt fokusområde för biståndet är att bidra till en mer hållbar förvaltning och ansvarsfullt företagande vad gäller utvinningen av naturresurser.
Sverige och EU för en kontinuerlig dialog med civilsamhällesorganisationer i DRK och ger finansiellt stöd. Dessa organisationer gör inte bara ett viktigt arbete för att bland annat öka transparensen, förbättra arbetsvillkoren i gruvsektorn och stärka lokalsamhällens röst, utan utgör också en viktig källa till information.
Anf. 32 Lorena Delgado Varas (V)
Tack för ordet! Och tack, ministern, för svaret! Men det är inte tillräckligt att hänvisa till att det såvitt ministern känner till inte finns något avtal.
USA:s regering har offentligt tillkännagett ett memorandum of understanding med DRK och Zambia om kritiska metaller. Och enligt uppgifter från bland annat Reuters pågår diskussioner om en djupare bilateral överenskommelse mellan USA och Kongo. Flera experter, bland annat Congo Research Group, har varnat för att denna typ av avtal underminerar Kongos suveränitet, eftersom de ofta utformas utan parlamentets godkännande och riskerar att driva fram en privatisering av säkerhetssektorn.
Dessutom initierade Kongo och Rwanda ett utkast till avtal som ska undertecknas den 27 juni i närvaro av USA:s utrikesminister Marco Rubio. Dokumentet kopplar avväpning av M23, återvändande av flyktingar och ett gemensamt säkerhetssamordningsorgan till USA-ledd finansiering av miljardbelopp i kobolt, koppar, guld och litium i östra Kongo – det vill säga att Kongo ska ge sina mineraler för att få fred.
Jag hade väntat mig att ministern skulle vara tydligare i sin oro för att sådana avtal ska kunna etableras, eftersom de kan skapa parallella maktstrukturer där internationella och privata aktörer får en otroligt stor kontroll över Kongos naturresurser utan att det kongolesiska folket får säga sitt eller för den delen ta del av profiten för att kunna skapa en bättre framtid.
Det är såklart sant att det är EU som förhandlar de internationella handelsavtalen, men det gör inte att Sverige kan kringgå sitt politiska ansvar att driva på för etisk handel och kritisera skadliga bilaterala strukturer, särskilt om de rör konfliktråvaror och mänskliga rättigheter.
EU har tidigare under tryck från medlemsstater kritiserat Kinas Belt and Road Initiative för brist på transparens och demokratiskt deltagande. Varför kan vi då inte kritisera även en västlig aktör, i det här fallet USA, när den ingår ett avtal som riskerar att urholka de demokratiska processerna i Kongo och i princip förankrar Kongo i ett avtal som tar över hela dess mineralnäring?
Via organisationer har vi fått information om att den kongolesiska regimen också har försökt hitta andra vägar, för att kunna sluta avtal med andra än USA, men inte fått gehör. Är det så att EU sitter stillasittande i väntan på att USA ska skriva sitt avtal, trots konsekvenserna för folket i Kongo? Har Sverige på något sätt markerat och insisterat på att det är en prioriterad nödvändighet att stötta Kongo i fredsprocessen och för dess framtid?
Vi bör vara konsekventa när vi agerar i internationella frågor. Ska vi använda handelsavtal som ett verktyg för att skapa en bättre framtid för både oss och de länder vi har avtal med ska vi göra det även med Kongo. Vi måste våga kritisera de maktobalanser som bland annat USA och andra imperialistiska stater skapar med sina handelsavtal.
Anf. 33 Statsrådet Benjamin Dousa (M)
Fru talman! I dagens värld, där den gröna omställningen brådskar, finns ett stort behov av kritiska mineraler och naturresurser. I ljuset av den ökande geopolitiska konkurrensen är det centralt att svenska och europeiska företag ges bästa möjliga förutsättningar att verka.
DRK är ett av världens mineralrikaste länder. DRK är även det till ytan största landet i det subsahariska Afrika. Konflikten i de östra delarna av landet pågår rent geografiskt långt från den kongolesiska ekonomins huvudsakliga motor i landets södra delar. I denna relativt stabila region finns stora möjligheter för svenska och europeiska företag att på ett ansvarsfullt sätt verka för och bidra till en mer hållbar och säker utvinning av mineraler. Det gynnar DRK, Sverige och inte minst den kongolesiska befolkningen.
Sveriges redan pågående samarbete med svenska företag som är verksamma i DRK stärks. Särskilt fokus ligger på att främja säkra och rättighetsbaserade värdekedjor, där DRK:s mineralresurser bidrar till ökad inhemsk resursmobilisering, stärker befolkningens tillgång till infrastruktur, samhällstjänster och sysselsättning samt understöder globala klimatmål.
Svenska företag deltar således i satsningar på hållbara värdekedjor inom gruvsektorn i DRK. Parallellt arbetar civilsamhället för bland annat ökad transparens och spårbarhet i handeln med konfliktmineraler. Det är ett arbete som mottar svenskt stöd. Detta samarbete bidrar exempelvis till att främja skapandet av rättighetsbaserade arbetstillfällen inom bland annat koboltsektorn.
Anf. 34 Lorena Delgado Varas (V)
Tack för ordet! Ministern menar att svenska företag deltar i arbetet för att säkra produktionskedjorna. Det är till viss del sant. Men samtidigt har vi exempel från inte så länge sedan på att europeiska företag, även svenska, på olika sätt bidragit till brott mot mänskliga rättigheter. Det visar att EU:s regler inte räcker.
Konfliktmineralsförordningen täcker inte alla mineraler. Den ska trygga ansvarstagande hos företag. Men det räcker inte långt, eftersom den endast gäller råvaruimport och bara avser tenn, volfram, tantal och guld. Det innebär att kobolt, litium och grafit, som är superviktiga mineraler i elektrifieringen, inte omfattas alls.
Utvidgningen av regelverket via due diligence och EU:s Critical Raw Materials Act skulle kanske ge ett förbättrat arbete ur företagsperspektiv men är ganska urvattnad och inte helt implementerad och kommer antagligen inte att få den effekt som man så fint skriver om på papper. Företag har oftast en tendens att inte svara så länge det inte är lagkrav på saker och ting. Detta är någonting som man saknar i väldigt många direktiv som EU tar fram när det gäller mänskliga rättigheter och miljö.
Jag vill också lyfta fram avsaknaden av feministisk utrikespolitik. Den har regeringen tagit bort, vilket gör att kvinnor osynliggörs. Det är ganska talande i till exempel Kongo, där ungefär 30–50 procent av arbetskraften i småskalig gruvdrift utgörs av kvinnor. De är otroligt utsatta, bland annat för sexualiserat våld. 30–33 procent har mött våld under sin livstid. Om man inte har jämställdhetspolitiska riktlinjer när det gäller sådana här avtal och inte har sådan politik från regeringen kommer man inte att kunna åstadkomma förändringar och ge kvinnorna den framtid som de faktiskt har rätt till. I stället förstärker man de patriarkala strukturer som finns inom de här näringarna.
Dessutom är kvinnors deltagande avgörande för att få fred och stabilitet och en hållbar utveckling på området. Det finns oerhört mycket forskning som visar att det är otroligt viktigt att ha med kvinnorna både när man tar initiativen och när man skapar företagande. Det finns till exempel ett initiativ i västra Katanga i Kongo som heter Mother Boss. Det skapar både tryggare arbetsvillkor och stärkt lokalägande för kvinnor och har gett otroligt positiva resultat. Fler sådana initiativ behövs, men det kommer inte att synliggöras med den politik som den här regeringen för fram.
Det som krävs är fler villkor och lagkrav, i synnerhet i fråga om barns rättigheter, jämställdhet, kvinnors representation och skydd mot våld, för att inte tala om miljö- och klimatfrågor. Generellt kan man säga att EU:s avtal saknar lagkrav på alla de viktiga områdena. Jag tror att Sverige skulle kunna vara en ganska viktig aktör genom att lyfta de frågorna inom EU men också föra egen talan.
(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna om att den som har ordet ska rikta sitt anförande till talmannen.)
Anf. 35 Statsrådet Benjamin Dousa (M)
Fru talman! Regeringen anser att en hållbar och rättighetsbaserad mineralutvinning är avgörande för långsiktig utveckling. Här försöker Sverige och EU aktivt stärka sitt strategiska engagemang. EU-direktivet om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet har en viktig roll i den kontexten. Direktivet innebär att företag måste vidta åtgärder för att förebygga, identifiera och begränsa eventuella negativa konsekvenser för de mänskliga rättigheterna eller miljön av sitt eget dotterbolags eller sin affärspartners verksamhet. Genom direktivet åläggs en aktsamhetsplikt i förhållande till mänskliga rättigheter och miljö. Inom ramen för denna aktsamhetsplikt ställs krav på europeiska företag att vidta åtgärder som att integrera hållbarhetsrisker och konsekvenser i sin riskhantering. Detta gäller naturligtvis även i Sveriges och EU:s handel med både Rwanda och DRK i detta fall.
Inom ramen för EU:s konfliktmineralsförordning om fastställande av skyldigheter avseende aktsamhet i leveranskedjan för unionsimportörer av olika ämnen med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden är Sveriges geologiska undersökning, SGU, ansvarig myndighet. Denna myndighet genomför varje år kontroller av importörer.
EU arbetar utifrån såväl bilaterala som regionala ansatser. EU har exempelvis slutit samförståndsavtal med Rwanda om hållbara värdekedjor för kritiska råvaror. Liknande avtal slöts 2023 med både DRK och Zambia samt 2022 med Namibia.
Denna typ av samarbeten ska inte minst främja spårbarhet och transparens och på så sätt bidra till att motverka illegal handel med dessa råvaror. Detta är särskilt viktiga frågor i Stora sjöregionen.
För att nå en långsiktig och hållbar lösning på den pågående konflikten krävs att frågan om hantering och fördelning av naturresurser adresseras. I EU:s strategi för Stora sjöregionen som antogs 2023 läggs stor vikt vid fördelning av hållbara resurser och förvaltning.
EU:s roll i DRK har stärkts efter att USA har dragit tillbaka sitt bistånd till landet. Ett aktivt EU-arbete i frågor om bland annat hållbara råvarukedjor och grön energi är därmed helt avgörande och viktigt.
Anf. 36 Lorena Delgado Varas (V)
Tack för ordet! Det är intressant att ministern tar upp tillbörlig aktsamhet för företag. Tyvärr var regeringen med om att urvattna direktivet innan det antogs. Det gör att en stor del av det som skulle ha kunnat vara lagkrav inte är det. Det beror lite på företagen om de vill eller inte.
Jag menar att det som krävs är en proaktiv lagstiftning på nationell nivå likt den tyska Lieferkettensorgfaltspflichtengesetz, där företag som inte respekterar mänskliga rättigheter kan få kännbara konsekvenser. Det kommer de inte att få i dag. Det innebär också att vi inte passivt behöver efterfölja EU:s miniminivå, utan vi kan ställa större krav än det.
Den ordning vi ser i dag, oavsett om vi tittar på handelsavtal eller memorandum eller liknande, är fortfarande kolonial i sin kärna. Det innebär att västliga stater och bolag sluter avtal över huvudena på folket i Kongo. Där utvinns mineraler i konfliktdrabbade områden utan demokratiskt samtycke, och kvinnor och barn är de första som drabbas men de sista att höras.
Vi måste som land sluta att stödja fred på bekostnad av suveränitet. Rättvis hållbar handel, offentlig kontroll, skydd av mänskliga rättigheter och kvinnors organisering är inte sidospår. De är själva grunden för långsiktig fred. Det har vi sett flera gånger. Det räcker med att titta hur till exempel USA nu utnyttjar Ukrainas utsatthet för att skriva avtal.
Jag skulle verkligen önska att Sverige kunde driva en annan typ av handelspolitik så att vi tydligt står på folkets sida vare sig det gäller Kongo, Palestina eller Iran.
Anf. 37 Statsrådet Benjamin Dousa (M)
Fru talman! FN:s och EU:s restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i DRK ses över och uppdateras också kontinuerligt. De listade innefattar personer som utför handlingar i DRK som innebär kränkning av de mänskliga rättigheterna eller den internationella humanitära rätten.
Mot bakgrund av den eskalerande regionala konflikten reviderade EU listningskriterierna för sanktionsregimen mot DRK i juli 2023. Det är nu möjligt att lista personer och enheter som utnyttjar den väpnade konflikten, instabiliteten eller osäkerheten inklusive genom olagligt utnyttjande av eller handel med naturresurser.
Genom att bredda kriterierna blev det även möjligt att vidta restriktiva åtgärder mot personer och enheter utanför DRK. På EU:s sanktionslista återfinns exempelvis företag, myndigheter och individer som utnyttjat den väpnade konflikten genom olaglig utvinning och handel med naturresurser. I mars i år sanktionslistades exempelvis vd:n för Rwandas myndighet för mineral, olja och gas samt ett guldsmältverk i Rwanda med detta kriterium som grund.
Samtliga listade individer och enheter beläggs med en rad olika restriktioner. Det innebär att det är förbjudet för listade personer att resa in till eller passera genom EU. Sanktionerna medför också att alla tillgångar och ekonomiska resurser i EU som tillhör listade personer eller enheter ska frysas. Det är vidare förbjudet för EU-aktörer att ställa tillgångar eller ekonomiska resurser till förfogande för dem.
FN:s sanktioner innefattar bland annat ett förbud mot att direkt eller indirekt tillhandahålla, försälja eller överföra vapen samt relaterad materiel inklusive ammunition, militära fordon och utrustning, paramilitär utrustning eller tillhörande reservdelar till alla icke-statliga enheter och individer som återfinns på DRK:s territorium.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.