Rovdjurspolitiken
Interpellation 2012/13:206 av Olsson, Lena (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2013-01-17
- Anmäld
- 2013-01-18
- Besvarad
- 2013-01-31
- Sista svarsdatum
- 2013-01-31
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 17 januari
Interpellation
2012/13:206 Rovdjurspolitiken
av Lena Olsson (V)
till miljöminister Lena Ek (C)
Rovdjurspolitiken, inkluderat vargen, diskuteras åter med stort intresse av många.
Vi kan lugnt påstå att rovdjurspolitiken är en ständigt infekterad och återkommande fråga. Den är inte helt enkel att lösa långsiktigt inom politiken. En polarisering av frågan när det gäller varg har varit uppenbar i ett flertal år. Jag kan tycka att tiden är mogen att bjuda in oppositionen för att åstadkomma en långsiktigt varaktig lösning av frågan, och för att säkra en enhällighet när det gäller beslut i rovdjursfrågan oavsett vilken regeringsmajoritet vi kommer att ha i framtiden.
Jag menar att alla turer när det gäller speciellt vargen i slutändan lett till att djuret får ta den största smällen för en svag politik, och EU med sin beslutsmakt har ytterligare lett till att frågan dras i långbänk. Det är nödvändigt med en bättre dialog med alla som berörs av rovdjur vad avser acceptans, förankring och inflytande. En skälig ersättning för förebyggande åtgärder och för att ersätta skador är ett måste. Vi behöver även diskutera alla näringar, inte enbart rennäringen, som kan drabbas av rovdjursangrepp och därmed lider ekonomisk och även känslomässig skada. Jag menar också att det vore relevant när man diskuterar antal individer av rovdjur att ta upp frågan med våra närmaste grannar om att samarbeta om en nordisk rovdjurspolitik. Vi kan slå fast att vi alla i riksdagen vill ha livskraftiga rovdjursstammar och att frågan om nolltolerans av varg är politiskt död. Vad vi har att jobba med är hur vi åstadkommer en politik som långsiktigt är acceptabel för flertalet i stad och land.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga miljöminister Lena Ek:
Avser miljöministern att bjuda in oppositionen för att få till en blocköverskridande överenskommelse i rovdjurs-/vargfrågan för att uppnå en långsiktig lösning?
Ser miljöministern möjligheter att lösa rovdjurspolitiken i samarbete med våra närmaste grannar i Norden?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2012/13:206
Webb-tv: Rovdjurspolitiken
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2012/13:61 Torsdagen den 31 januariProtokoll 2012/13:61 7 § Svar på interpellation 2012/13:206 om rovdjurspolitiken
Protokoll från debatten
Anf. 15 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman, ärade ledamöter och ärade åhörare! Lena Olsson har frågat mig om jag avser att bjuda in oppositionen för att få till en blocköverskridande överenskommelse i rovdjurs- och vargfrågan för att uppnå en långsiktig lösning. Hon har vidare frågat mig om jag ser möjligheter att lösa rovdjurspolitiken i samarbete med våra närmaste grannar i Norden.
Jag vill inledningsvis framhålla att regeringen har tagit tydlig ställning för att alla våra stora rovdjur ska ha livskraftiga stammar i arternas naturliga utbredningsområden. Samtidigt ska beslut som rör förvaltningen fattas nära de människor som lever och verkar i rovdjurstäta områden.
Rovdjuren orsakar, särskilt vad gäller varg, oro, konflikter och skador för tamdjursägare, jägare, samer, fäbodbrukare och människor som bor i rovdjurstäta områden.
Det är viktigt att länsstyrelserna i dessa områden arbetar med en ökad dialog och närvaro, till exempel med akutgruppsverksamhet vid rovdjursangrepp. Därför har regeringen ökat anslagen till rovdjursförvaltningen med 14 miljoner kronor under 2013 och med 20 miljoner kronor från och med 2014.
Beträffande vargstammen vill regeringen förbättra den genetiska situationen i första hand genom att underlätta för naturligt invandrade vargar att förflytta sig från norra Sverige till den vargpopulation som finns i Mellansverige.
Regeringen gav den 20 december 2012 Naturvårdsverket och Jordbruksverket i uppdrag att arbeta med den inriktningen och även att genomföra aktiva åtgärder för den genetiska förstärkningen genom att möjliggöra flyttning av djurparksvalpar till vilda vargpar under 2013 och 2014. Exempelvis pågår just nu ett intensivt arbete med att spåra och märka tikar, vilket är en förutsättning för valputsättningar i vår.
Naturvårdsverket har i uppdrag att ta fram förvaltningsplaner för våra stora rovdjur: varg, björn, järv och lo. Förvaltningsplanen för varg presenterades under förra året, och inom några veckor är planerna färdigställda för de andra tre arterna. Därmed finns verktyg för myndigheternas arbete att förvalta rovdjursstammarna.
Däremot behöver de övergripande och långsiktiga målen för rovdjurspolitiken uppdateras med tanke på att de i dag härrör från 2001 års beslut och 2009 års propositioner. Därför avser regeringen att återkomma till riksdagen med en proposition avseende målen under 2013. Det kommer då att finnas tillfälle för riksdagen att ta ställning till regeringens förslag.
Vid sidan av detta pågår arbetet i Vargkommittén under ledning av landshövding Peter Egardt. Detta arbete har resulterat i en gemensam åsiktsförklaring om en utvecklad rovdjurspolitik. Jag är mycket glad åt den gemensamma plattform som Vargkommittén har skapat med representanter för både bevarandeintressen och markägarintressen. Här finns en bred grupp som arbetar med detta. Vargkommitténs arbete blir också viktigt för propositionens innehåll.
När det gäller frågan om möjligheten att lösa rovdjurspolitiken i samarbete med våra närmaste grannar i Norden pågår redan ett sådant arbete. Mellan Sverige, Norge och Finland finns en överenskommelse från den 12 augusti 2011 om ett utvecklat samarbete på politisk nivå om stora rovdjur: björn, varg, lodjur och järv. Samma dag undertecknades även en överenskommelse mellan Sverige och Norge om förvaltning av genetiskt värdefulla vargar i den skandinaviska vargpopulationen.
Anf. 16 Lena Olsson (V)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag kommer från Dalarna som är ett relativt rovdjurstätt län. Jag diskuterar givetvis med befolkningen både i Dalarna och runt om i andra län och hör vad man tycker om saken.
Jag har varit med ganska länge politiskt i denna fråga. Det har varit en besvärlig och irriterande diskussion, för den har blivit väldigt polariserad. Två grupper har oftast stått emot varandra. Det är därför svårt att lösa upp alla knutar långsiktigt. Ibland har jag till och med känt mig trött på frågan eftersom vi aldrig får en långsiktig lösning på den, vilket jag vill se. Den skymmer också sikten för andra viktiga politiska frågor.
Alla partier har tassat fram i detta. Det är ingen lätt fråga, och den har varit infekterad i många år.
Den här debatten ska inte främja någon nollvision. Det är fullständigt klart.
Eftersom jag har sysslat en hel del med jakt vet jag att det finns många inom jägarkåren som också är stora naturmänniskor och som har åsikten att vi ska ha rovdjur men att debatten har blivit så infekterad att man inte kan komma till någon långsiktig lösning.
Jag menar på fullaste allvar att ni borde bjuda in oppositionen. Det ska inte spela någon roll vem som sitter vid makten om några år. I slutändan är det ett djur som får ta smällen av hela denna politik.
Vi borde vara överens om att lösa detta långsiktigt, men den frågan svarar inte ministern på. Jag skulle vilja ha ett svar på det i denna debatt. Jag vet att många förväntar sig det av oss och säger: För Guds skull, sätt er ned ihop och lös detta så att vi blir av med frågan en gång för alla!
Jag vill ha ett tydligt svar, ja eller nej, på den frågan.
Ministern kanske kommer att gå in på det som har varit. Det som har varit har farit, och jag vill se framåt, både för djurens skull och för dem som ska vara i djurens närhet.
Man måste ta in acceptans också. Nu handlar mycket om det som har hänt i dagarna, men vi har inte kommit särskilt långt om dessa djur inte accepteras i de trakter där de befinner sig.
Jag ställde också en fråga om det nordiska samarbetet. I svaret sägs hur man ska komma till bevarandestatus och få in nytt blod. Det ska komma genom Finland. Hur ska dessa vargar med annat blod i sig ta sig hit så att vi kommer till bevarandestatus?
Anf. 17 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! Jag uppskattar interpellationen och den ton som finns i den och i den diskussion som vi har. Precis som Lena Olsson tror jag att vi gemensamt måste hitta en balanserad linje som både bevarandeintressen och människor som bor i dessa områden kan acceptera.
Detta är precis vad vi försöker göra. Med lugn och stadig hand försöker vi steg för steg hjälpa till att lösa upp de knutar som finns och hjälpa dem som har råkat ut för ett vargangrepp. Vi jobbar också med förebyggande åtgärder och med att se till att länsstyrelserna har den finansiering som behövs för att de ska kunna jobba enligt det som jag brukar kalla Värmlandsmodellen, som är en diskussion och dialog med tydlig samhällelig förankring för varje steg och händelse som rör vargen.
Vi försöker förstå och möta människors oro och engagemang. Det gäller oron hos dem som har tamdjur och hundar och rör sig i dessa områden. Vi försöker också möta oron hos dem som värnar om våra stora rovdjur. Vi försöker hitta en lösning.
Regeringen jobbar med att förverkliga det riksdagsbeslut som vi har från 2009, vilket jag redogjorde för i början av mitt svar. Där jobbar också våra expertmyndigheter på ett förtroendeingivande och bra sätt.
Jag håller med interpellanten om att saker och ting förändras. Det som förändras just nu är att vi gör det som Sverige borde ha gjort redan vid EU-inträdet, nämligen en förvaltningsplan för våra stora rovdjur. Det har varit en lång diskussion om huruvida vi ska ha en sådan eller inte. Jag brukar säga att det är som att deklarera: diskutera inte utan gör det och diskutera avdragen sedan. Det kanske är ett raljant sätt att se på saken, men art- och habitatdirektivet säger tydligt att vi ska ha en förvaltningsplan. Därför har vi forcerat arbetet med att få in förvaltningsplaner för de andra stora rovdjuren.
Jag är angelägen om att detta ska grundas på vetenskaplig basis. Den mittlinje som vi hittar i den här frågan ska grunda sig på konkret, gedigen och stabil kunskap och forskning. Det tycker jag att vi har fått fram. Vi har fått en sammanfattning av det material som man har jobbat med i decennier i olika forskargrupper i Sverige.
När vi ska ta steget vidare finns det anledning att gå till riksdagen och förankra ett sådant beslut. Det är vad jag aviserar i mitt interpellationssvar som jag hoppas att Lena Olsson är nöjd med.
När det gäller frågan om det nordiska samarbetet inventerar de nordiska länderna vargstammen gemensamt. Det arbetet är gediget och bra. Vi har en överenskommelse om hanteringen av genetiskt viktiga individer, och myndigheterna träffas regelbundet. Statssekreterare Anders Flanking har träffat sina kolleger i den här frågan flera gånger det senaste året.
När jag var ny miljöminister och innan jag började diskutera rovdjursfrågan besökte jag och pratade med människor i Dalarna och Värmland för att få den här förankringen.
Anf. 18 Lena Olsson (V)
Fru talman! Det är bra att ministern har pratat med människor i Dalarna och Värmland. Jag skulle gärna se att man pratar med fler. Rovdjurslänen är fler. Detta engagerar många människor också i städerna. Jag har respekt för vad också de människorna tycker. Jag tycker att det är viktigt att få en balans och skapa förståelse mellan dem som bor på landsbygden och dem som bor i staden.
I svaret tar ministern upp den av regeringen tillsatta vargkommittén. Man säger att man ska åstadkomma en långsiktigt hållbar rovdjurspolitik. Man trycker på de förebyggande åtgärderna vid rovdjursangrepp. Det behövs mer resurser för människor som bedriver annan näring och behöver skydda sina djur. Här tycker jag att regeringen är väldigt snål. Det pratas inte så mycket om det. Vi har lagt mer pengar på förebyggande åtgärder.
När vi har diskuterat frågor inom justitieutskottets område har ministern bjudit in till rundabordssamtal. Är miljöministern redo att bjuda in oppositionen till rundabordssamtal? Vi vill väl lösa den här frågan gemensamt och få ett så bra resultat som möjligt som alla kan stå bakom? Jag hoppas att det här inte är en fråga där man försöker plocka billiga politiska poäng.
Anf. 19 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! Jag vill återigen säga att jag verkligen uppskattar den konstruktiva tonen i Lena Olssons inlägg i den här interpellationsdebatten. Jag är självklart alltid beredd att diskutera de här frågorna. Vi ska naturligtvis förbereda en proposition till riksdagen på ett så gediget sätt som möjligt; där ingår också att träffa samtliga partier.
Det är viktigt med förebyggande åtgärder. Samtidigt kan vi inte stängsla in hela Sverige. För en vanlig medelstor fårbesättning kostar stängslingen kanske en miljon. Hur många sådana har vi inte? Dessutom finns det en massa andra djurbesättningar.
Ibland fungerar det bra med förebyggande åtgärder, men förebyggande åtgärder är inte bara stängsling. Det handlar också om att se var reviren finns och se hur man kan bidra på annat sätt så att vi inte får en kollision mellan vargen och byarna och de människor som lever i dessa områden. Jag inkluderar då också samebyarna. Det hänger ihop med den totala rovdjurspolitiken.
Det finns bara en viss mängd mat i skogen. Om rovdjursstammarna är stora, som till exempel björn, innebär det att rovdjur av olika slag drivs mot byarna när det blir konkurrens om födan. Det är något som vi måste fundera över gemensamt när vi har förvaltningsplanen framme och det underlag som då finns när det gäller våra stora rovdjur. Jag tror att det totala rovdjurstrycket är något som vi måste diskutera inför propositionsarbetet.
Regeringen har anslagit mer resurser till det förebyggande arbetet, och stängselersättningarna höjdes i våras. Vargkommittén har möjlighet att diskutera ersättningsfrågor både när det gäller det arbete som samerna gör för att hjälpa till och det förebyggande arbete som sker på andra ställen i Sverige. Det är något som man diskuterar, och man ska återkomma till regeringen med ett förslag. Jag hoppas att man kommer fram till ett resultat som är acceptabelt för en gedigen majoritet i riksdagens kammare.
Om vi ska få på plats en långsiktigt hållbar rovdjurspolitik i Sverige som människor accepterar handlar det mycket om dialog och om att mötas och förstå människors oro av olika slag. Jag har, liksom Naturvårdsverket, lagt mycket arbete på att möta människor. Jag nämnde att jag som nybliven miljöminister började i Värmland och Dalarna med att träffa olika intressen i rovdjurspolitiken. Jag har sedan varit i tre andra län och diskuterat detta. Senast var jag i Junsele och träffade representanter för norra och södra Vilhelminas samebyar som under november och december med en meter snö och 20 grader kallt har ansträngt sig för att se till att kollision mellan ren och varg inte uppstår. Man har lagt ned ett oerhört arbete på att försöka se till att det inte blir fler trafikskador eller att människor i villaområden, samhällen och byar störs.
Det visade sig vara ohållbart som situationen utvecklade sig, och tre länsstyrelser begärde skyddsjakt på just den vargen. Det finns mycket att lära av den situationen. Vi jobbar mycket med att få en dialog.
Anf. 20 Lena Olsson (V)
Fru talman! Mycket samsyn finns det, och saker och ting är inte statiska, utan förändras. Jag tyckte i alla fall att jag hörde en öppning mot att bjuda in andra partier för att ha den här dialogen. Det skulle hedra ministern väldigt mycket om hon gjorde det, så att vi kanske får ett så bra slut som möjligt på den här frågan.
Jag har fått en skrivelse från en man från Dalarna som heter Jan Perjons. Denne har en gedigen erfarenhet som vargspårare, jägare och lokal medborgare. Han har en del idéer, och han avslutar sin skrivelse på det här viset: När ska våra politiker börja ta rovdjursfrågor och rovdjursproblematik på allvar? Skapa en förvaltning, så att människan och rovdjuren på landsbygden kan leva sida vid sida på ett bättre sätt än i dag! Börja lyssna också på oss som står för neutralitet och lokal traditionell kunskap som ett viktigt komplement till vetenskaplig kunskap!
Vi har väldigt många människor som gör ett fantastiskt bra jobb. Jag kommer att ge ministern den här skrivelsen efter hennes sista inlägg.
Anf. 21 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! Jag skulle vilja tacka Lena Olsson för en väldigt bra diskussion i en mycket konstruktiv anda. Det är alldeles självklart att jag som miljöminister tar diskussionen om den svenska rovdjurspolitiken på oerhört stort allvar. Det är kanske jämsides med klimat- och kemikaliefrågorna den fråga jag lägger allra mest tid på. Vi måste ha en långsiktig lösning på plats, så att människor kan känna sig trygga med hur rovdjurspolitiken organiseras i landet och trygga i sina vardagsliv, men också så att vi kan känna stolthet över att vi har en gynnsam bevarandestatus för våra fyra stora rovdjur.
Det här är ingen lätt diskussion. Eftersom det under många år inte har kommit en lösning utan i stället en låsning i allt svårare positioner är det ganska svårt att hjälpa till att lösa upp knutarna. Men vi ger det väldigt mycket tid och väldigt mycket av dialog, mänskliga möten och även anslag i statens budget totalt sett.
Jag hoppas att vi ska kunna bli klara med frågan under det här året på ett sådant sätt att båda sidor känner trygghet och förtroende i detta. Jag hoppas också att vi får på plats den här beslutsorganisationen och att den gör att vi får en lokal och regional känsla av äganderätt i rovdjurspolitiken, av att man är med och påverkar när de här besluten tas på lokal och regional nivå, samtidigt som våra expertmyndigheter ser till att den vetenskapliga grunden är solid och korrekt och att de ramar som den lokala nivån får stämmer med den långsiktiga förvaltningsplanen.
Jag känner att vi är på väg, men det är oerhört mycket arbete kvar. Jag uppskattar verkligen alla som är beredda att bidra till att vi löser denna fråga.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.