Risker för svenska soldater vid eventuella insatser i Ukraina
Interpellation 2025/26:158 av Elsa Widding (-)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-11-12
- Överlämnad
- 2025-11-14
- Anmäld
- 2025-11-17
- Svarsdatum
- 2025-11-28
- Besvarad
- 2025-11-28
- Sista svarsdatum
- 2025-11-28
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Försvarsminister Pål Jonson (M)
Under början av 1990-talet finns en rad uttalanden som garanterar att NATO inte ska utvidgas österut från bland annat den västtyska utrikesministern Hans-Dietrich Genscher, den amerikanska utrikesministern James Baker, den tyska förbundskanslern Helmut Kohl och den brittiska premiärministern John Major.
Med dessa säkerhetsgarantier accepterades Tysklands återförenande. Ukraina och övriga öststater skulle stå utanför Nato och utgöra en neutral zon mellan öst och väst. Trots dessa garantier från väst har Ryssland accepterat en utvidgning av Nato, men sedan 2007 har man tydligt markerat att landet aldrig kommer att acceptera att också Ukraina och Georgien införlivas i Nato.
Den naturliga förklaringen till detta ser man på en kartbild över Rysslands territoriella gränser. Om Nato tog kontroll över hela Ukraina och Georgien inklusive Krim löper Ryssland risken att få avtalet med Ukraina om att nyttja Sevastopol uppsagt, och därigenom har man inte längre tillgång till de ”varma haven” för sin flotta.
Vid en utvidgning av Nato även till Ukraina och Georgien skulle alltså Svarta havet bli ett Natoinnanhav. Enligt Ryssland utgör detta ett existentiellt hot mot landet och är följaktligen oacceptabelt för Rysslands säkerhet, vilket har framgått med önskvärd tydlighet genom Georgienkriget 2008 och Ukrainakriget 2022.
Ryssland har gång efter annan motiverat sitt ställningstagande med att man inte kan acceptera Nato inpå knuten och amerikanska kärnvapen längs den 200 mil långa gränsen mellan Ukraina och Ryssland. På samma sätt skulle inte USA acceptera ryska kärnvapen längs sin gräns mot Mexiko. Enligt den ryska regimen skulle detta utgöra ett existentiellt hot mot landet. Ryssland är berett att använda kärnvapen för att så inte ska bli fallet.
Ryssland har sedan 2022 deklarerat tre mål:
– att hålla Ukraina utanför Nato, eftersom man anser att en utvidgning av Nato även till Ukraina och Georgien utgör ett existentiellt hot mot Ryssland
– att avmilitarisera Ukraina för att landets militär inte i framtiden ska kunna utgöra ett hot mot Ryssland
– att avnazifiera Ukraina.
Ryssland är nu på väg att mala ned den ukrainska krigsmakten, som har byggts upp av Nato sedan 2014. USA har insett att kriget är i stort sett förlorat och har mer eller mindre dragit sig tillbaka och verkar inte ha några planer på att förse Ukraina med omfattande vapenleveranser.
I detta svåra läge fortsätter Sverige att skicka pengar och vapen till Ukraina som förlänger lidandet och leder till att ännu fler ukrainska män dör. Sveriges militära stöd till Ukraina och DCA-avtalet, som tillåter amerikanska vapen på svenskt territorium, utgör en stark provokation mot Ryssland som utsätter Sverige för extrema risker.
I oktober 2025 godkände riksdagen dessutom en ny beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar. Detta innebär att riksdagen fortsatt som huvudregel fattar beslut om ramarna för svenskt deltagande men att regeringen i brådskande situationer får eget mandat att sätta in numerärt begränsade väpnade styrkor under en begränsad tid.
Denna lagändring handlar om Natos kollektiva försvar och operationer, inte specifikt om en fredsbevarande styrka i Ukraina. Regeringen kan alltså besluta om att skicka soldater till en krigszon.
Jag vill därför ställa följande frågor till försvarsminister Pål Jonson:
- Har ministern gjort en analys av innebörden av ”brådskande situationer”, det vill säga situationer som kan föranleda regeringen att skicka soldater till Ukraina, och kan ministern i så fall redogöra för resultatet?
- Kan det bli tal om att Sverige skickar elitförband utan förvarning till Ukraina, och om svaret är ”ja”, kan ministern upplysa om huruvida Sverige redan har skickat elitförband till Ukraina eller ej?
- Har ministern gjort en analys av hur många svenska soldater som riskerar att förlora sina liv vid en eventuell svensk insats i Ukraina, och kan ministern i så fall redogöra för resultatet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:158
Webb-tv: Risker för svenska soldater vid eventuella insatser i Ukraina
Dokument från debatten
- Fredag den 28 november 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:41
- Protokoll 2025/26:41 Fredagen den 28 novemberProtokoll 2025/26:41 Svar på interpellation 2025/26:158 om risker för svenska soldater vid eventuella insatser i Ukraina
Protokoll från debatten
Anf. 1 Försvarsminister Pål Jonson (M)
Herr talman! Elsa Widding har frågat mig om jag gjort en analys av innebörden av brådskande situationer, det vill säga situationer som kan föranleda regeringen att skicka soldater till Ukraina, och om jag i så fall kan redogöra för resultatet av den analysen. Vidare har Elsa Widding frågat mig om det kan bli tal om att Sverige skickar elitförband utan förvarning till Ukraina, och om svaret är ja, om jag kan upplysa om Sverige redan har skickat elitförband till Ukraina eller ej. Slutligen har Elsa Widding frågat mig om jag har gjort en analys av hur många svenska soldater som riskerar att förlora sina liv vid en eventuell svensk insats i Ukraina och om jag i så fall kan redogöra för resultatet av den analysen.
Jag vill börja med att understryka att riksdagens medgivande normalt krävs för att en svensk väpnad styrka ska få sättas in utomlands. Om syftet är att delta i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar sätter riksdagen ramarna för deltagandet, och om syftet är något annat krävs riksdagens medgivande i det särskilda fallet.
Angående svenska förband i Ukraina vill jag påminna om att Sverige har ett brett samarbete med Ukraina som omfattar så väl civila som militära aktiviteter. Representanter för flera olika försvarsmyndigheter har funnits och finns på plats i Ukraina. Jag vill dock med all tydlighet understryka att inga av dessa har deltagit eller deltar i stridande uppgifter.
Av omsorg för personalens säkerhet kan jag inte gå in på detaljer vad gäller vilka uppgifter som personalen löser i Ukraina.
Frankrike och Storbritannien leder planeringen av en återförsäkringsoperation som en del av ett paket av säkerhetsgarantier för Ukraina. Sverige deltar tillsammans med över 30 andra länder i den så kallade koalitionen av villiga i planering och förberedelser av en sådan operation eller insats.
Inför ett möjligt svenskt deltagande gör Försvarsmakten en risk- och hotbildsanalys som täcker aktuella säkerhetsaspekter. En insats är aktuell först då vapenvila gäller eller en fredsuppgörelse är på plats.
Anf. 2 Elsa Widding (-)
Herr talman! Enligt försvarsministern är en insats av väpnade styrkor till andra länder, alltså en sådan situation som den nya lagen avser, aktuell först då vapenstillestånd gäller eller en fredsuppgörelse är på plats. Detta är inte sant. Försvarsministern har alltså inte läst sin egen proposition?
Den 5 november godkände riksdagen att svenska soldater kan sättas in i krig om behovet av deltagande uppkommer med kort varsel. Vid brådskande situationer behöver regeringen inte fråga riksdagen utan får ett eget mandat att sätta in väpnade styrkor under en begränsad tid.
Och vem skapar brådskan, Pål Jonson, om inte försvarsministern själv när han nu vill skaffa långdistansmissiler som kan slå ut Moskva? I samma andetag uppmanar han Natoländerna att förbereda sig för krig mot Ryssland. Förstår försvarsministern att han leker med elden? Sluta tala osanning om vad som står i propositionen!
Om Sverige sätter in trupp mot Ryssland eller skickar långdistansmissiler mot Moskva har Sverige förklarat Ryssland krig, ett krig som försvarsministern nu vill förbereda oss alla på. Sverige är på väg att göra sig till måltavla för Ryssland, precis som Ukraina gjorde, glatt påhejade av USA och Storbritannien. Vilka spärrar finns nu mot att skicka svenska soldater till kriget i Ukraina för att där gå en säker död till mötes?
Regeringen vill offra svenska soldaters liv för USA:s och Natos vilja att sätta upp baser i Ukraina. Detta är en konflikt som inte på något sätt berör Sveriges säkerhet. Svenska folket har inte bett om att få bli deltagare i ett krig. Därför är det viktigt att alla förstår vad regeringen kan komma att offra våra söners och döttrars liv för.
Vi har en eskalerande global maktkonflikt med framför allt USA, Nato och EU på den ena sidan och BRICS-länderna på den andra sidan, där militära medel används i stället för diplomati och där situationen i Ukraina har blivit central.
Konflikten i Ukraina startades och drivs av neokonservativa agendor i Washington som vill få kontroll över naturtillgångar i Ukraina och Ryssland. Sedan har vi en ekonomisk desperation i Europa där EU-ledarna försöker exploatera en fråga som skyler över problemen på hemmaplan: Nu gäller det bara att alla blir riktigt rädda för Ryssland.
Sveriges försvarsminister används av krafter i USA som en marionett i ett större spel som jag undrar om han själv ens har vett att förstå konsekvenserna av. Vart tog Sveriges diplomati och fredsfokus vägen?
Kriget handlar alltså inte ett endaste dugg om att försvara demokratin. EU:s försvarsminister Kaja Kallas har uttryckt i en intervju att hon önskar se Ryssland brytas upp i mindre kontrollerbara republiker.
Nyligen sa försvarsminister Pål Jonson att Ukraina bedriver vårt krig mot Ryssland. Men vilket konkret hot utgör Ryssland mot Sverige som motiverar att vi offrar svenska soldaters liv i strid långt bort från svenskt territorium? Försvarsministern kan väl ändå inte mena att det faktum att Ryssland gick in i utbrytarrepublikerna Donetsk och Luhansk för att skydda den rysktalande delen av befolkningen var inledningen till en rövarstråt i Europa där Sverige stod på listan över länder som skulle invaderas?
Kriget hade ingenting med Sverige att göra innan försvarsministern här började med sina provokationer. Initialt handlade det om att skydda den rysketniska befolkningen i östra Ukraina och att stoppa Ukrainas försök att återta Donetsk, Luhansk och Krim. Kriget handlar självklart också om att stoppa ett ukrainskt medlemskap i Nato.
Ryssland vill inte se utplacering av amerikanska kärnvapen mindre än 50 mil från Moskva. Den 10 november 2021 upprättades ett strategiskt partnerskap mellan USA och Ukraina som skulle öppna vägen för ett ukrainskt medlemskap i Nato, där då detta skulle blir möjligt.
Anf. 3 Försvarsminister Pål Jonson (M)
Herr talman! Jag tror att det är Elsa Widding som behöver läsa propositionen. Den nya lagstiftningen är anpassad till Natos aktiviteter för avskräckning och försvar. Är Ukraina en del av Nato? Nej. Skulle den vara tillämplig om vi skulle deplojera soldater i Ukraina? Nej.
Den nya lagstiftningen gäller det euroatlantiska området, alltså vad vi gör inom Natos aktiviteter för avskräckning och försvar på de allierades territorium. Skulle vi skicka en väpnad styrka utomlands är det precis som tidigare 15 kap. 16 § regeringsformen som gäller: En väpnad styrka som skickas utomlands ska alltid ha riksdagens medgivande. Den nya lagstiftningen gäller alltså bara för det euroatlantiska området, inte om vi skulle deplojera styrkor i till exempel Ukraina, Afghanistan eller Kosovo. Det är viktigt att vi reder ut korten här, för Elsa Widding mixar ihop saker.
Den andra frågan gäller vårt samarbete med Ukraina och den fråga som hon ställer. Vi har ett samarbete med Ukraina. Det vet Elsa Widding mycket väl om. Vi har en försvarsattachéorganisation på vår ambassad. Vi har flera myndigheter bland totalförsvarsmyndigheterna som är aktiva för att stötta Ukraina. FMV finns på plats för att stötta Ukraina med upphandling av materiel.
Allt sådant är nödvändigt, men det finns ingen väpnad styrka från Sverige i Ukraina som bedriver stridsaktiviteter. Jag vill vara väldigt tydlig med det. Sedan har både förre ÖB och nuvarande ÖB besökt Ukraina. Konstigare än så är det inte, men Elsa Widding tenderar att beskriva olika myter och saker som inte är med verkligheten överensstämmande.
Vi har debatterat detta tidigare, och Elsa Widding säger sådant som att Sverige genom vårt stöd till Ukraina bidrar till slakten av ukrainska soldater. Men det är alltså Ryssland som har angripit Ukraina. Vi stöttar Ukraina. Det är uppenbart så att det är Ryssland som bidrar till kriget, inte Sverige. Sverige hjälper Ukraina för att Ukraina ska kunna försvara sig självt.
Det andra är det ryska narrativet som sprids i åtminstone två avseenden, för det första att Ryssland vinner kriget. Vi debatterade detta för ett år sedan, och då beskrev Elsa Widding det som att det var fanflykt vid fronten och att fronten höll på att kollapsa. Jag vill bara säga att under det senaste året har Ryssland tagit 0,4 procent av den ukrainska ytan till ett pris av över 300 000 sårade och döda.
Hittills har Ryssland inte varit framgångsrikt i det här kriget. Jag undrar om jag och Elsa Widding är överens om detta. Hon säger hela tiden i de här debatterna att Ryssland håller på att mala sönder de ukrainska väpnade styrkorna, men de består fortfarande av ungefär 850 000 soldater. Det är ett jättehårt tryck på de väpnade styrkorna, men hittills har inte Ryssland uppnått sina mål. De målen var, som Elsa Widding vet, att först ta Kiev inom en vecka, att inom någon månad kontrollera hela Ukraina och så ta Donbass nu i våroffensiven. Detta har man hittills inte lyckats med, och skälet, till det, Elsa Widding, är till stor del det västliga militära stödet.
Herr talman! Det värsta hyckleriet är att vid den förrförra interpellationsdebatten sa Elsa Widding att hon självklart står på det ukrainska folkets sida. Den politik som Elsa Widding representerar skulle dock innebära att Ryssland hade vunnit det här fruktansvärda kriget och att det ukrainska folket hade haft ett ryskt ledarskap.
Anf. 4 Elsa Widding (-)
Herr talman! Jag tror att vi får ta en särskild debatt om vad Rysslands mål är med det här kriget.
Jag ställer mig på intet sätt bakom att man gick in i Donetsk och Luhansk och även med styrkor mot Kiev, men jag tycker ändå att vi måste hålla oss till sanningen och fundera över hur de här utväxlingarna av lik ser ut i dag. Försvarsministern har säkert siffror på det.
År 2021–2022 var Ukraina väl förberett för krig och hade Europas största och bästa armé, precis som försvarsministern säger. Enligt Ukraina hade man 700 000 soldater för att ta tillbaka Donetsk, Luhansk och Krim med våld. Amerikansk träning av dessa styrkor hade pågått sedan 2015.
Den 17 februari 2022 hävdade Rysslands vice utrikesminister, Sergej Versjinin, i FN:s säkerhetsråd att Ukraina hade stationerat 122 000 man längs gränsen till republikerna Donetsk och Luhansk. Frågar man AI blir svaret att det var 330 000 soldater vid gränsen, om man inkluderar reservstyrkorna. Jag tror att de kom dit i december 2021.
Kievs styrkor hade kapacitet att inleda en storoffensiv, vilket frihetsstyrkorna från Donetsk och Luhansk helt saknade försvar emot. Det skulle bli lite tuffare att ta Krim såklart, eftersom den ryska flottbasen finns där.
USA och Kievregimen hade lyckats tränga in ryssarna i ett hörn, så visst är det svårt. Det handlade om en omvänd Kubakris, där amerikanska vapensystem i Ukraina uppfattades som ett existentiellt hot mot Moskva på samma sätt som USA uppfattade de sovjetiska missilerna på Kuba under Kubakrisen 1962. I båda fallen försökte den ena parten förhindra den andra att hota det egna landet. På båda sidor fanns givetvis också andra orsaker till kriget, men en rysk imperialism för att underkuva Ukraina, såsom sprids i denna kammare, är grovt vilseledande och ren desinformation, Pål Jonson.
Vad är det då vi ska offra våra söner för? Försvarsministern säger att det inte är någon risk att de sätts in, men det provoceras runt gränsen och försvarsministern vill att Sverige ska vara delaktigt i dessa provokationer.
För USA menar jag att det handlar om att försvaga Moskva och eliminera Ryssland som stormakt allierad med Kina. Men det har självklart varit lika viktigt för USA att försvaga det europeisk-ryska affärssamarbetet och särskilt det tysk-ryska gas- och industrisamarbetet för att därigenom få sälja till exempel amerikansk gas till Europa. Konsekvenserna ser vi i form av de jättehöga priserna på gas.
För Sveriges försvarsminister tror jag att det handlar om att vara de amerikanska neokonservativa krafterna till lags; jag kan inte se någon annan anledning, för det finns absolut inga rationella argument för Sverige att engagera sig så hårt i den här militära konflikten.
Anf. 5 Försvarsminister Pål Jonson (M)
Herr talman! Bestrider Elsa Widding att Ryssland försökte ta Kiev efter den 24 februari 2022?
Jag kan bara konstatera att man stod ungefär en timme utanför Kiev innan man fick vända. Det är belagt. Det är också belagt att man försökte ta en flygplats utanför Kiev för att göra luftlandsättningsinsatser. Det är mycket väl belagt, Elsa Widding, att man hade ambitionen att inom en vecka försöka kontrollera Kiev. Därefter är det också väldokumenterat att FSB skulle rulla ut olika exekutionspatruller för att avrätta det ukrainska politiska ledarskapet. Detta är ett faktum.
Jag undrar också om Elsa Widding bestrider att Krim är ukrainskt, att Donbass är ukrainskt och att Ukraina har rätt att upprätthålla sin territoriella integritet. Det tycker jag är rimligt.
Elsa Widding frågar mig varför vi engagerar oss i det här kriget, och det är i grunden väldigt enkelt: Det handlar om att stå upp för folkrätten. Vi är väl båda två ense om att Ryssland har påbörjat den militära aggressionen in på det ukrainska territoriet? Genom att stötta Ukraina står vi upp för folkrätten och andra länders territoriella integritet. Jag tycker faktiskt också att vi står upp för mänsklighet och värdighet.
Den bestialitet som Ryssland visar i det här kriget är väldigt uppenbar. Jag har själv besökt både Butja och Irpin. Enligt ukrainska källor, och det är även belagt av Yale University, har ungefär 35 000 ukrainska barn blivit deporterade till Ryssland.
Det här är ett fruktansvärt krig, men den som bär skuld till detta är Ryssland. Det är inte Ukraina som bär skulden till detta krig.
Vi har goda förutsättningar att stötta Ukraina, och genom att göra det anser jag att vi investerar i vår egen säkerhet – vi försvagar inte vår egen säkerhet. Där vet jag att jag och Elsa Widding skiljer oss åt. Om Ryssland skulle kontrollera hela Ukraina och få kontroll över de ukrainska väpnade styrkorna skulle hotet, enligt min bedömning, öka mot både Moldavien, de baltiska staterna och indirekt mot Sverige. Därför är också i vårt upplysta egenintresse att fortsätta att stötta Ukraina, samtidigt som vi står upp för viktiga värderingar.
I den här diskussionen har vi hela tiden haft det ryska narrativet om att det är för farligt att stötta Ukraina. Den diskussionen hade vi när vi först skulle fatta beslut om att skicka små, lätta vapen – då var det många som anförde att då börjar tredje världskriget. Den diskussionen hade vi även när vi skulle skicka stridsfordon, herr talman – då fanns det de som varnade för att då börjar tredje världskriget. Den diskussionen hade vi när vi skulle skicka stridsvagnar och även när vi skulle vara med och finansiera produktion av långräckviddiga robotar i Ukraina.
Varje gång har det varit fel, Elsa Widding. Tredje världskriget har inte brutit ut, vad än Ryssland försöker hota och skrämma oss med för att vi inte ska stötta Ukraina.
Det som skiljer mig och Elsa Widding åt är vår syn på att Ukraina ska bestämma över det ukrainska territoriet. Jag vill inte ha ett Europa där små länder är stora länders bakgård.
Anf. 6 Elsa Widding (-)
Herr talman! Försvarsministern säger att Ryssland skulle gå in och ta Kiev. Då vill jag bara informera om att när Moskva ockuperade Tjeckoslovakien 1968 gick man in med 10–15 gånger större styrka per capita än den man gick in med i Ukraina, så det tror jag nog inte var tanken.
Att invadera Europa skulle vara totalt ologiskt med tanke på Rysslands resursrikedom. Europa har inget som Ryssland behöver förutom en potentiell marknad för sin olja och gas. Det finns helt enkelt ingen anledning att offra svenska liv för den här konflikten.
Att offra vårt land för ett annat lands strategiska intresse, som jag hävdar att det handlar om här, kan inte uppfattas som någonting annat än landsförräderi. Försvarsministerns beskrivning av verkligheten är helt felaktigt, och det är djupt anmärkningsvärt. Jag blir nästan lite osäker på hur försvarsministern ställer sig till de ukrainska enheterna, till exempel SS Galicia-divisionen, som under andra världskriget begick massakrer på polacker, judar och ryssar. De här politiska krafterna är fortfarande verksamma i Kiev – sedan får försvarsministern kalla det rysspropaganda om han vill. Efter andra världskriget skyddade CIA dessa nazister och integrerade dem i sin antiryska propaganda.
Om försvarsminister Pål Jonson har access till Google hittar han lätt 23 artiklar från New York Times mellan åren 2010 och 2022 som alla tar upp nazismen i Ukraina. Vad jag förstår är det ett arv i Ukraina som lever kvar än i dag med Azovbataljonens nazister, som påverkar militären. Även CNN och många fler har rapporterat om detta innan den antiryska krigspropagandan startade på allvar. Vi kan bara hoppas att detta är någonting som regeringen och denna kammare inte stöder.
Senast vi stod här sa försvarsministern att Sverige betalar med kronor och ören och Ukraina betalar med sitt blod och att vi ska vara tacksamma för det. Nu räcker tydligen inte det. Nu är det snart dags att betala med våra svenska soldaters blod, eftersom försvarsministern så intensivt hetsar till krig och inte på något sätt försöker få till eller bidra till fred.
Anf. 7 Försvarsminister Pål Jonson (M)
Herr talman! Bara för att vara övertydlig: Det är inte aktuellt att skicka något stridande svenskt förband till Ukraina förrän det finns en vapenvila eller en fredsöverenskommelse. Jag vill vara väldigt tydlig med det. Vi kan inte skicka något stridande förband, för då blir vi del av kriget. Då blir vi stridande.
När Elsa Widding och jag debatterade detta förrförra gången hävdade ledamoten att Sverige enligt krigets lagar genom sitt Ukrainastöd har blivit ett legitimt mål för Ryssland att angripa. Elsa Widding sa också att vi ska vara tacksamma för att Ryssland inte har gjort det än. Två saker är kontrafaktiska i de påståendena. Vi håller oss väldigt tydligt till krigets lagar för vad vi kan och inte kan göra i Ukrainastödet, och vi kan inte skicka stridande förband. Däremot är vi enligt folkrätten i vår fulla rätt som självständigt land att stötta ett annat land som har blivit utsatt för aggression. Det är fastlagt att Ryssland bedriver en aggression mot Ukraina.
Det Elsa Widding framför – att det skulle vara legitimt enligt krigets lagar för Ryssland att angripa till exempel svensk försvarsindustri – är tyvärr ett ryskt narrativ. Jag är djupt oroad över att det framförs i Sveriges riksdag, för det stämmer inte överens med hur Sverige agerar.
Herr talman! Elsa Widding hävdar att hon står på det ukrainska folkets sida. Men över 80 procent av det ukrainska folket vill fortsätta kampen, enligt de mätningar som finns. Man vet att när man lever under ockupation, som nu i Donetsk och Luhansk, sker deportationer av barn, russifiering och rena ryska utrensningar av ukrainska medborgare.
Att stötta Ukraina är enligt min uppfattning både den rätta och den smarta saken att göra. Det är en investering i vår egen säkerhet.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.