Rimliga förutsättningar för a-kassorna
Interpellation 2009/10:170 av Jansson, Eva-Lena (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2009-12-11
- Inlämnad
- 2009-12-11
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2009-12-22
- Sista svarsdatum
- 2010-01-21
- Besvarad
- 2010-02-02
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 11 december
Interpellation
2009/10:170 Rimliga förutsättningar för a-kassorna
av Eva-Lena Jansson (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Den 7 december rapporterades det att de omkring 15 000 sjukskrivna som utförsäkras vid årsskiftet i princip kommer att stå utan ersättning i januari. A-kassorna, som ska besluta om de sjuka har rätt till ersättningen och i så fall hur stor eller liten den blir, kommer inte att hinna med alla ärenden enligt kommentarer till medierna. Regeringens sätt att hantera sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen har präglats av brådska och iver att snabbt åstadkomma försämringar som inte tar minsta hänsyn till den enskilde som riskerar att drabbas hårt.
På SO:s, A-kassornas Samorganisations, hemsida skriver ordföranden att a-kassornas verksamhet präglas av ordning och reda samt fortsätter:
”Regering och riksdag borde beakta kassornas möjlighet till uppföljning, styrning och kontroll vid utformningen och införandet av nya regler i arbetslöshetsförsäkringen. De senaste tre årens omfattande förändringar i försäkringen har bl.a. inneburit att kassorna tvingats bygga om sina utbetalningssystem 15 gånger. Varje gång under en orimlig tidspress eftersom riksdagsbeslut legat alltför nära tidpunkten för ikraftträdande.”
Min fråga till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin är följande:
Avser arbetsmarknadsministern att vidta några nya åtgärder för att a-kassorna ska klara av att utreda sjukskrivnas ansökan om arbetslöshetsersättning inom rimliga tidsgränser?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:170
Webb-tv: Rimliga förutsättningar för a-kassorna
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:67 Tisdagen den 2 februariProtokoll 2009/10:67 6 § Svar på interpellation 2009/10:170 om rimliga förutsättningar för a-kassorna
Protokoll från debatten
Anf. 27 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig om jag avser att vidta några nya åtgärder för att a-kassorna ska klara av att utreda sjukskrivnas ansökan om arbetslöshetsersättning inom rimliga tidsgränser.
Inledningsvis vill jag framhålla att de personer som vid årsskiftet övergick från sjukförsäkringen till arbetsmarknadspolitiken har erbjudits att ta del av det individuellt anpassade arbetsmarknadspolitiska programmet Arbetslivsintroduktion. Vid deltagande i programmet lämnas aktivitetsstöd, vilket administreras av Försäkringskassan. Arbetslöshetskassorna lämnar de uppgifter som ligger till grund för aktivitetsstödet till Försäkringskassan, som betalar ut aktivitetsstödet.
En särskild schablon för beräkning av ersättningen för de personer som går från sjukförsäkringen till Arbetsförmedlingen har tagits fram i samråd med Arbetslöshetskassornas Samorganisation och Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen. Schablonberäkningen syftar bland annat till att minska den administrativa bördan på arbetslöshetskassorna. En enklare handläggning vid arbetslöshetskassorna kommer dessutom att möjliggöra en snabbare utbetalning av ersättningen. Därtill behöver den enskilde inte leta efter gamla intyg för att kunna styrka tidigare arbetsförhållanden om det till exempel var länge sedan han eller hon arbetade eller om den tidigare arbetsgivaren har gått i konkurs. Visar det sig i efterhand att den enskilde har rätt till en högre ersättning än den som fastställts enligt schablonen betalas dessa pengar ut retroaktivt.
Regeringen har således redan vidtagit åtgärder för att underlätta hanteringen av dessa ärenden vid arbetslöshetskassorna.
Anf. 28 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Tack, arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, för svaret! Äntligen, skulle man kunna säga - jag har väntat i åtta veckor. Man får väl säga att det är tur att jag inte är beroende av min försörjning när jag får vänta så länge, men det är vad många får göra - de får vänta på både a-kasseersättning och ersättning från Försäkringskassan.
Bakgrunden till min interpellation, herr talman, är att det den 7 december rapporterades att omkring 15 000 sjukskrivna som utförsäkras vid årsskiftet - det har alltså nu skett - skulle stå utan ersättning i januari. A-kassorna, som ska besluta om de sjuka har rätt till ersättning och i så fall hur stor eller liten den blir, skulle inte hinna med alla ärenden, enligt kommentarer till medierna - därav min fråga. Regeringens sätt att hantera sjukförsäkringen och a-kassan har präglats av brådska och iver att snabbt åstadkomma försämringar som inte tar minsta hänsyn till den enskilde, som riskerar att drabbas hårt.
Den 14 december gick Arbetslöshetskassornas Samorganisation ut igen och var tydlig med sin kritik. På organisationens hemsida skriver ordföranden att a-kassornas verksamhet präglas av ordning och reda samt fortsätter: "Regering och riksdag borde beakta kassornas möjlighet till uppföljning, styrning och kontroll vid utformningen och införandet av nya regler i arbetslöshetsförsäkringen. De senaste tre årens omfattande förändringar i försäkringen har bl.a. inneburit att kassorna tvingats bygga om sina utbetalningssystem 15 gånger. Varje gång under en orimlig tidspress eftersom riksdagsbeslut legat alltför nära tidpunkten för ikraftträdande." Det är detta min fråga handlar om.
Nu svarar arbetsmarknadsministern att man har gjort det som behövde göras. Jag har tagit reda på att 12 000 personer har anmält sig till Försäkringskassan. Av dem har 6 500 fått beslut medan 5 500, alltså hälften, förra veckan väntade på att få reda på vad de ska få för ersättning. Det är fem och ett halvt tusen människor som nu får denna schablon. Man får väl vara tacksam över att regeringen, som ministern skriver i svaret, delvis har lyssnat på kritiken. Det är synd att regeringen ska vara så slarvig från början att den hela tiden ska behöva ändra sig.
Nu skriver arbetsmarknadsministern i sitt svar: "Visar det sig i efterhand att den enskilde hade rätt till en högre ersättning än den som fastställts enligt schablonen betalas dessa pengar ut retroaktivt." En följdfråga till arbetsmarknadsministern blir då: Hur länge ska den enskilde behöva vänta på rätt ersättning? Om det skiljer 400 kronor per dag för den enskilde, hur länge ska den personen behöva vänta? Är det åtta veckor, nio veckor eller fyra månader? Vad är rimligt? Vad är en rimlig handläggningstid?
Det som ministern inte nämner men som a-kassorna ger uttryck för är hur stor administrationsbörda som lagts på a-kassorna. Arbetslöshetskassornas Samorganisation redovisar detta i statistik. Jag vet inte om ministern har sett den bild jag nu håller upp, men sedan 2006 har de administrativa kostnaderna fördubblats per ersättningstagare. Har arbetsmarknadsministern någon kommentar till det? Var det detta som var meningen, att man skulle öka de administrativa kostnaderna per enskild i stället för att faktiskt se till att få ut a-kassan? Min bild är i alla fall att det inte går tillräckligt snabbt att få ut ersättningen.
Dessa två frågor skulle jag gärna vilja ha svar på från arbetsmarknadsministern, herr talman.
Anf. 29 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Först och främst är jag naturligtvis ledsen för att vi debatterar detta svar så sent. Jag hade gärna svarat på interpellationen antingen i julveckan eller i nyårsveckan, men då har riksdagen som bekant stängt.
Denna interpellation lämnades in den 11 december. Det är som Eva-Lena Jansson påpekar länge sedan, och det har hänt en del saker sedan dess. Det som hände bara några dagar efter att interpellationen lämnades in var att vi presenterade just schablonberäkningen. Den har vi under hösten jobbat nära Arbetslöshetskassornas Samorganisation med för att få fram, just för att garantera att var och en av dem som lämnar sjukförsäkringen och går in i arbetslivsintroduktionen ska få en ersättning med tydligt besked. Vi konstaterar att schablonberäkningen bygger på ett förslag från Arbetslöshetskassornas Samorganisation. Vi menar därför - och det gör också Arbetslöshetskassornas Samorganisation - att vi har kommit fram till en lösning som är rimlig, hanterbar och dessutom rimlig att beräkna på.
När det gäller en ökad administrativ börda är det också så att vi under det förra budgetåret tillsköt en kvarts miljard extra i stöd till a-kassorna just för att de skulle kunna hantera ökade administrativa kostnader. De har alltså redan fått ett ordentligt tillskott för att hantera den typen av kostnader.
Det viktiga beskedet är naturligtvis att de som lämnar sjukförsäkringen och har en arbetsförmåga går till Arbetsförmedlingen och får den hjälp som den förra, socialdemokratiska, regeringen berövade dem under åratal av aktivitetslös sjukskrivning. De får hjälp och stöd samt har rätt till och får ersättning. Är det så att man kan visa att schablonen ger lägre ersättning än den faktiska ersättning man har rätt till, till exempel om man kan plocka fram sina intyg senare, får man mellanskillnaden direkt när intygen kommer in. Man ska alltså inte behöva vänta på den.
Slutsatsen är att vi med de förändringar som är gjorda bedömer att enskilda personer för första gången blivit erbjudna den typ av hjälp som de för länge sedan skulle ha blivit erbjudna - rehabilitering, olika typer av praktisk kompetensutveckling och olika typer av kartläggning. Om de fortfarande är arbetslösa efter introduktionen på tre månader kan de gå rakt in i jobb- och utvecklingsgarantin eller rakt in i de andra insatser som finns för att de ska kunna komma tillbaka. De får dessutom en ersättning som är lätt att beräkna, och har man rätt till mer får man också mer.
Anf. 30 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Inledningsvis vill jag kommentera detta att riksdagen hade stängt. Den 21 december stod både jag och arbetsmarknadsminister Littorin här och debatterade a-kassorna, men utifrån ett helt annat perspektiv. Den 28 december var det också en debatt i kammaren, så visst fanns det tid.
Tillbaka till mina frågor: Hur länge ska man behöva vänta? Fem och ett halvt tusen personer väntar, herr talman, på att få reda på om de är berättigade. De har uppfattat sig själva som sjuka och varit sjukskrivna, men nu säger regeringen att de är friska. De har dock fortfarande inte fått något besked om huruvida de är tillräckligt friska för att få a-kassa. Min fråga var: Hur länge ska de behöva vänta?
Är det rimligt att regeringen gör så många förändringar att den administrativa kostnaden fördubblas på tre års tid? Är det en rimlig utveckling att man gör det så krångligt och så svårt? I dag måste arbetsgivaren fylla i fyra papper i stället för ett, och därmed ökar man på den regelbörda som arbetsgivarna säger att de vill bli av med. Samtidigt ökar kostnaderna för samhället, och regeringen måste tillskjuta medel. Man skjuter inte till medel till de arbetslösa, utan det är dem man tar ifrån så att de får vara med och betala den ökade administrativa bördan. Är det rimligt att hantera det på detta sätt?
Tycker arbetsmarknadsministern att a-kassorna gavs rimliga förutsättningar? Bilden var i alla fall att de i mitten på och slutet av december fortfarande inte riktigt hade förstått hur lagtexten ska tolkas. När kom förordningen på plats? När fick de tydliga signaler? När kunde a-kassorna få information så att de kunde hantera detta? Bilden är att regeringen har slarvat så mycket att a-kassorna har varit väldigt oroliga och många människor har riskerat att hamna i kläm. Som jag sade tidigare har fem och ett halv tusen fortfarande inte fått besked. Av de sex och ett halvt tusen som har fått besked vet vi i dag inte hur många som var berättigade till a-kassa eller hur många som har schablonersättningen.
Herr talman! Den här gången hoppas jag få svar på mina frågor.
Anf. 31 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Det var ingen interpellationsdebatt den 28 december, så jag hade inte den möjligheten. Annars hade jag gärna gjort det.
Grunden för schablonberäkning är ganska enkel; har man en sjukpenninggrundande inkomst har man också rätt till schablonen. Det är dessutom enligt Försäkringskassan och a-kassorna ganska lätt att beräkna. Jag kan inte just i dag kommentera närmare hur dessa siffror ser ut, men det får vi säkert anledning att återkomma till.
När det gäller administrationen är jag den förste att skriva under på att vi gärna förenklar. Det finns dock en avvägning som hela tiden måste göras om man ska se till att rätt person får rätt ersättning i rätt tid. Det är klart att vi har haft andra diskussioner just när det gäller förseningen av utbetalningar i arbetslöshetsförsäkringen.
Det är utan tvekan absolut otillständigt, tycker jag, att man inte får den ersättning man tror sig ha betalat in till i tid. Det är tur att man kan konstatera att trots den kraftigt ökade tillströmningen av antalet arbetslösa under det senaste året har mediantidsutdräkten för att få den inkomstrelaterade ersättningen bara ökat från sex veckor till åtta veckor. Det stora problemet har legat på ett fåtal kassor där man har haft väldigt komplicerade ärenden - Alfakassan är typexemplet. Det stora problemet har varit att arbetstagare haft svårt att hitta inkomstbesked från tidigare arbetsgivare som möjligen har gått i konkurs, eller man har haft flera arbetsgivare under lång tid. Just detta löser man genom schablonberäkningen eftersom den baseras på den sjukpenninggrundande inkomsten.
Det finns som sagt naturligtvis förenklingsmöjligheter i arbetet. Jag är den förste att säga att vi ska titta på det. Men avvägningen handlar just om avvägning med avseende på att se till att det är rätt person som får rätt ersättning, så att vi inte får ett system som uppfattas som rättsosäkert.
Anf. 32 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Jag fick inte svar den här gången heller. Hur länge ska man behöva vänta på att få sin ersättning? Om det är ganska lätt att göra den här uträkningen, varför dröjer det så länge för dessa fem och ett halvt tusen som nu har väntat i snart åtta veckor? Hur länge ska man behöva vänta? Att mediantiden bara ökat från sex till åtta veckor är inte någon tröst för den enskilde. Alla som blir arbetslösa har rätt att få sin sak prövad och få höra om de har rätt till ersättning eller inte.
När man redovisar fördubblade administrativa kostnader kan jag inte säga något annat än att jag tror att det hör ihop med de 15 förändringar som a-kassorna talar om att de tvingats till för att bygga om sitt utbetalningssystem, just på grund av att regeringen har förändrat och försämrat a-kassan och gjort det krångligare och svårare både för arbetsgivare och den enskilde att förstå sig på blanketterna och för a-kassorna att få ordning och reda på sina papper. Då måste man ta det ansvaret och inte säga att vi löser det genom schablonersättning. Schablonersättningen är viktig, men jag frågade hur länge man ska behöva vänta och pratade om den fördubblade administrativa kostnaden. Det är fortfarande fem och ett halvt tusen som väntar på att få reda på om de har rätt till a-kassa.
Jag ställde frågan i december eftersom Arbetslöshetskassornas Samorganisation då mycket tydligt redogjorde för sina farhågor. Det verkar som att man, trots att man gjort vissa förändringar, inte lyckats fullt ut. Då är frågan: När fick man tillräcklig information så att man kunde påbörja sitt eget arbete? När var regeringen så tydlig att man förstod från a-kassornas sida hur man skulle hantera de här förändringarna?
Anf. 33 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Det är lätt att hålla med Eva-Lena Jansson om att det naturligtvis inte är rimligt att behöva vänta i sex eller åtta veckor. Min personliga åsikt är att man inte ska behöva vänta mer än fyra veckor. Man ska inte behöva ha något inkomstavbräck annat än det som följer av försäkringens nivå. Det vore det naturliga.
Det var inte fyra veckor när Socialdemokraterna hade regeringsmakten, då var det sex veckor. Man har alltid, åtminstone under en väldigt lång tid, haft en eftersläpning som har varit olycklig. Det tror jag att vi kan vara överens om.
Om a-kassorna inte klarar av sin grundläggande uppgift - att se till att medlemmarna får de pengar de har betalat in och har rätt till - måste man som Miljöpartiet ta sig en funderare över hur systemet är upprättat och fungerar. Vi har en konstruktion som skiljer sig när det gäller arbetslöshetsförsäkringen på väsentliga punkter från i princip alla andra länders. Vi har en halvoffentlig, halvprivat försäkringslösning som för det första inte omfattar alla på arbetsmarknaden och för det andra administreras av privata och ideella organisationer. Det är en utmaning att se till att rätt person får rätt peng i rätt tid. Det var det under Socialdemokraternas tid, och det är det fortsatt. Jag är inte nöjd med detta. Jag skulle gärna se att vi kunde införa ett obligatorium för att på det sättet lättare kunna hantera den förväntan som människor har som betalar in till den här försäkringen att få rätt peng i rätt tid. Det gäller arbetslöshetsförsäkringen i allmänhet och i synnerhet dem som går över från ett försäkringssystem till ett annat.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.