Riksväg 62
Interpellation 2025/26:418 av Mikael Dahlqvist (S)
Interpellationen är besvarad
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad:
- 2026-03-25
- Överlämnad:
- 2026-03-26
- Anmäld:
- 2026-03-27
- Sista svarsdatum:
- 2026-04-16
- Svarsdatum:
- 2026-06-17
- Besvarad:
- 2026-06-17
Interpellationen
till Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Högsta domstolens beslut att inte meddela prövningstillstånd i ärendet om att säkra riksväg 62 genom Klarälvdalen innebär att tidigare dom står fast och att nödvändiga åtgärder för att minska rasrisken inte kan genomföras enligt nuvarande plan.
Detta sker samtidigt som Trafikverket tydligt varnar för akut rasrisk längs vägen. Riksväg 62 är en livsnerv för norra Värmland. Den binder samman samhällen, möjliggör arbetspendling och är avgörande för såväl skogsindustrin som besöksnäringen, inte minst i Torsby och Hagfors kommuner. För många av oss som bor och verkar i området är detta inte en abstrakt fråga – det handlar om vår vardag, vår trygghet och våra jobb.
Att stänga vägen är i praktiken inte ett realistiskt alternativ. Det skulle slå hårt mot jobb, företagande och människors möjlighet att leva och bo i hela landet. Men när regelverk i praktiken leder till att samhällsviktig infrastruktur inte kan säkras, trots akuta risker, uppstår en situation som kräver politiskt ansvarstagande.
Mot denna bakgrund vill jag fråga infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson:
- Vilka omedelbara åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa trafiksäkerheten på riksväg 62, givet den akuta rasrisken?
- Hur avser ministern att säkerställa att samhällsviktig infrastruktur kan skyddas även i områden med starkt naturskydd, såsom Natura 2000, när människors säkerhet och regional utveckling står på spel?
- Är ministern beredd att ta initiativ till förändringar i lagstiftning eller tillämpning för att undvika att liknande situationer uppstår i framtiden?
- Vilken dialog avser ministern att föra med berörda kommuner, såsom Torsby och Hagfors, för att snabbt hitta en framkomlig lösning?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:418
Webb-tv: Riksväg 62
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 73 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Fru talman! Mikael Dahlqvist har frågat mig vilka omedelbara åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa trafiksäkerheten på riksväg 62 givet den akuta rasrisken.
Mikael Dahlqvist har också frågat mig hur jag avser att säkerställa att samhällsviktig infrastruktur kan skyddas även i områden med starkt naturskydd, såsom Natura 2000, när människors säkerhet och regional utveckling står på spel och om jag är beredd att ta initiativ till förändringar i lagstiftning eller tillämpning för att undvika att liknande situationer uppstår i framtiden.
Mikael Dahlqvist har även frågat mig vilken dialog jag avser att föra med berörda kommuner, såsom Torsby och Hagfors, för att snabbt hitta en framkomlig lösning.
Regeringens utgångspunkt är ett väl fungerande, långsiktigt hållbart och tillförlitligt transportsystem, där alla trafikslag utvecklas och bidrar till de transportpolitiska målen. Det är en förutsättning för att hela Sverige ska fungera och för att underlätta för människors vardag.
Det är Trafikverket som har det operativa ansvaret för att vidta trafiksäkerhetsåtgärder på det statliga vägnätet. Jag vet att Trafikverket vidtar en rad åtgärder vid skötseln av väg 62. Kontrollprogram med rörelsemätning i vägslänter har utökats, och vid indikationer åker Trafikverkets personal till platsen för beslut om stängning av vägen eller någon form av begränsning av trafik. Även förstärkning av vägöverbyggnad med så kallat geonät har utförts på några platser.
Jag vet också att Trafikverket nu arbetar med att se över olika långsiktiga alternativ för riksväg 62, såsom ny ansökan om tillstånd och trafikreglerande åtgärder. Trafikverket har fortlöpande dialog i frågan med länsstyrelsen.
Jag har informerats om att länsstyrelserna nu ser över de bevarandeplaner som i stor utsträckning styr vilka möjligheter Trafikverket har att vidta åtgärder. Det är viktigt att lösa den uppkomna situationen.
Regeringen arbetar för att olika samhällsintressen ska kunna vägas mot varandra på ett balanserat sätt och verkar för en effektiv lagstiftning där långdragna eller svårförutsägbara tillståndsprocesser begränsas. Regeringen genomför nu exempelvis förslag från Miljötillståndsutredningen.
Efter regeringens förslag i infrastrukturpropositionen Vägen till en pålitlig transportinfrastruktur – för att hela Sverige ska fungera har satsningarna på underhåll av vägar ökat kraftigt. Medlen till vägunderhåll uppgår till 354 miljarder kronor under planperioden 2026–2037. Det är en ökning med 116 miljarder kronor, eller 48 procent, jämfört med föregående plan. Med de föreslagna satsningarna kan allt eftersatt underhåll på vägsidan tas igen under planperioden.
Sammantaget arbetar regeringen på flera fronter för att säkerställa att nödvändiga säkerhetsåtgärder på våra vägar ska kunna genomföras snabbare och mer effektivt samtidigt som viktiga naturvärden värnas. Detta arbete är långsiktigt, men det kommer att få effekt på hela Sveriges statliga vägnät.
Jag kommer fortsatt att följa dessa frågor nära.
Anf. 74 Mikael Dahlqvist (S)
Fru talman! Jag tackar ministern så mycket för svaret, men jag måste ändå säga att jag hade hoppats på ett lite tydligare besked.
Det här är en extremt besvärlig fråga som ställer två lagstiftningar på sin spets. Riksväg 62 är en pulsåder genom Värmland. Den binder samman länet och följer Klarälven. Varje dag används den för transporter och av företag, arbetspendlare, skolskjutsar, sjuktransporter och framför allt besöksnäringen.
Den är nämligen en av de viktigaste turistvägarna i Värmland. Vägen leder till Branäs som är en väldigt stor alpinanläggning med omkring 12 000 bäddar. Den går sedan vidare över gränsen mot norska Trysil, som är Skandinaviens största alpina destination. Under vintersäsongen färdas stora mängder svenskar och utländska besökare längs denna väg.
För besöksnäringen och näringslivet på båda sidor om gränsen är en fungerande riksväg 62 helt avgörande. När en sådan väg hotas av rasrisk handlar det inte bara om asfalt och jordmassor. Det handlar om människors trygghet, säkerhet och möjlighet att leva, bo och driva företag i framför allt norra Värmland.
Fru talman! Trafikverket har under flera år tvingats övervaka markrörelser, förstärka vägkroppen och vara berett på att stänga vägen om situationen skulle förvärras. Det är ett allvarligt läge. Jag vet att Trafikverket arbetar hårt, och jag vill rikta ett stort tack till deras medarbetare. Men det räcker inte att hänvisa till Trafikverket när problemen delvis handlar om regelverk, tillstånd och lagar som staten själv är ansvarig för.
Ministern skriver att länsstyrelserna ser över bevarandeplanerna och att regeringen arbetar för att effektivisera tillståndsprocessen. Bra där! Men människor i norra Värmland behöver inte fler utredningar. De behöver besked. Om riksväg 62 skulle stängas skulle konsekvenserna bli mycket stora. Omvägarna är långa och kanske inte ens ett alternativ. Kostnaderna är höga och framkomligheten för ambulans, räddningstjänst, näringsliv och besöksnäring skulle skadas allvarligt.
Fru talman! Jag menar att Sverige måste kunna skydda både naturvärden och samhällsviktig infrastruktur. Vi ska värna Natura 2000, men vi kan inte hamna i ett läge där människor riskerar sin säkerhet för att myndigheter saknar möjligheter att agera.
Vi kan inte heller acceptera att osäkerheten kring en av norra Värmlands viktigaste vägar hämmar människors möjligheter att leva, bo och investera i bygden. Därför vill jag fråga ministern igen: Om det visar sig att dagens regelverk hindrar nödvändiga säkerhetsåtgärder på riksväg 62, är regeringen beredd att ändra regelverket? När kan invånarna i Värmland, särskilt i norra delen, förvänta sig ett besked om en långsiktig lösning?
Anf. 75 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Fru talman! Jag vill inleda med att säga att jag i allt väsentligt håller med om det som Mikael Dahlqvist framförde i kammaren. Det här är en angelägen fråga, som inte på något sätt är ny. Det här har varit känt i tio års tid. Trafikverket har varslat om att det här behöver åtgärdas, men till följd av både EU-lagstiftning, tolkning av EU-lagstiftning och rättsprocesser har det blivit en alltför långdragen process. Det här duger inte. Det här behöver bli bättre.
På frågan som ställdes om huruvida regeringen är beredd att ändra regelverket om det skulle behövas svarar jag att regeringen alltid är beredd att ändra regelverk och lagar. Men framför allt behöver befintliga lagar tolkas och tillämpas på ett sätt som gör att det här blir så bra som möjligt. Därför är jag glad över att länsstyrelserna, precis som jag sa, nu ser över sina bevarandeplaner.
Fru talman! Det är inte sant att jag enbart pekar på Trafikverket. Jag pekar också på det faktum att länsstyrelserna tittar på gällande bevarandeplan för Natura 2000-området Klarälven, övre delen. Trafikverket har en dialog med Länsstyrelsen i Värmland. Jag har själv talat med både landshövdingen och förstås Trafikverkets generaldirektör om den här frågan. Trafikverkets generaldirektör och landshövdingen i Värmland hade också ett möte i maj då de diskuterade hur de gemensamt kan arbeta skyndsamt med erosionsskydd längs väg 62.
Det snabbaste och effektivaste sättet vore om de ansvariga myndigheterna får möjlighet att ta ansvar så fort som möjligt. Det behöver vi förstås följa. Om det inte skulle vara tillräckligt är regeringen förstås beredd att se över regelverket. Regeringen verkar för en effektiv lagstiftning och för att långdragna eller svårförutsägbara tillståndsprocesser begränsas. Det är därför som vi nu i stor utsträckning genomför Miljötillståndsutredningens förslag. Det här är en viktig fråga.
Självklart är det bättre att laga vägen innan den rasar. I dag skulle man kunna beskriva situationen så att Trafikverket har full befogenhet att bygga upp vägen om den skulle rasa men inte att genomföra de förebyggande åtgärder som behövs för att vägen inte ska rasa. Jag hoppas att detta kan lösas när Länsstyrelsen och Trafikverket nu har en dialog i ärendet. Jag kan i dag inte svara på när de kan komma fram till en lösning, men jag förväntar mig att de gör allt de kan för att den här situationen ska komma till en lösning.
Innan vi har ett läge med ministerstyre i Sverige kan jag inte sträcka mig längre än så i dag. Det är ändå att vara väldigt tydlig i den aktuella frågan att säga att det här behöver ske på ett effektivare sätt. Det här har varit en utdragen process som har pågått i tio år och jag förstår att det skapar en frustration hos många som bor eller färdas längs den här vägen. Min stora förhoppning är att vi nu kommer närmare ett avgörande som gör att vägen kan säkras.
Anf. 76 Mikael Dahlqvist (S)
Fru talman! Jag tackar ministern så mycket för svaret. Det gläder mig ändå att ministern är väl insatt i frågan och verkar angelägen om att den får en lösning. Det är en extrem situation.
Problemet är precis det som ministern påtalar. Vi har brottats med den här frågan i drygt tio år. Jag själv bor, lever och verkar i en del av Värmland som berörs av riksväg 62, och det är inte bara den här aktuella sträckan vi talar om. Det finns fler sträckor längs Klarälven, eftersom vägen ringlar sig fram bredvid älven.
Det här har fått konsekvenser som jag inte tror att något parti kunde förutse. Med facit i hand kanske vi ska vara lite försiktigare med att utse Natura 2000-områden i landet och utreda konsekvenserna först.
Det som är lite paradoxalt är att den här leden för inte alltför många år sedan var en timmerflottningsled. Det gjordes en enorm ombyggnad då man stängde av vikar med timmer eller lade sten i kanten för att flotta stockar från norra Värmland till pappersbruken i Grums och Hammarö. De människor som bor där uppe, särskilt de som har levt och fiskat där i många år, säger att det var en mycket rikare fauna i Klarälven medan timmertransporterna pågick. Det kan man fundera över.
Jag vill ändå markera att det här är en jättesvår och viktig fråga, och det är bråttom. Expertmyndigheter och sakkunniga säger att vägen håller på att tappa bärigheten. Just nu står det och stampar. Det är lovvärt att Länsstyrelsen fem i tolv har fått upp ögonen för problemet och samtalar med Trafikverket. Jag tycker att det borde ha skett för tio år sedan. Enligt deras bedömning kan det i bästa fall ta två tre år innan åtgärder kan vidtas.
Om man talar med sakkunniga säger de att det finns en stor risk att vägen stängs innan dess. Då står vi där, oavsett regering, till hösten eller nästa år och måste lösa ett akut problem. Tyvärr är det inte enkelt att leda om vägen heller, fru talman, för vägen går mestadels i en dal med branta berg. Det är en komplicerad geografisk historia.
Jag vill tydliggöra att jag hoppas och tror att regeringen och ministern med ansvar för frågan verkligen försöker göra allt de kan för att skynda på processen.
Anf. 77 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Fru talman! Jag kan bara kvittera på att det är det vi nu gör. Jag välkomnar också Mikael Dahlqvists anslag i debatten: Innan man genomför olika åtgärder är det rimligt att tänka igenom dem och göra en noggrann konsekvensbeskrivning. Ett självkritiskt anslag vore att säga att det kanske hade varit bättre om detta varit på plats för tio år sedan. Jag är den förste att hålla med om det. Nu står vi där vi står, och då är det viktigt att alla tar sitt ansvar och ser till att vi kan få en lösning på detta så fort som möjligt.
Länsstyrelsen ser nu över aktuell bevarandeplan, som sagt. Varför är det viktigt? Det känner Mikael Dahlqvist till, men jag kan informera dem som följer debatten om att bevarandeplanerna styr mycket av möjligheterna. De ska också vid behov utvecklas och förtydligas avseende vilka förutsättningar och åtgärder som behövs för att uppnå bevarandemålen: Är det rimligt? Finns det andra sätt att göra det på?
Bevarandeplanen beskriver områdets bevarandesyfte och bevarandemål för den naturtyp och art som ska bevaras. Bevarandeplanerna styr också vad Trafikverket kan göra och utgör ett viktigt underlag vid en tillståndsprövning.
Därför är det besked som länsstyrelsen gett, att man nu ser över bevarandeplanen, en viktig grund för att potentiellt möjliggöra för Trafikverket att vidta de åtgärder som man har stått redo att vidta i över tio års tid.
Jag är den förste att understryka att det är viktigt att detta nu sker med hög prioritet och med skyndsamhet. Det är många transporter som går längs den här vägen, som Mikael Dahlqvist har varit inne på, både skolbussar och andra transporter. Med den rasrisk som finns är det helt rimligt att man kan säkra att vägen inte rasar.
Här har också Trafikverket redan genomfört åtgärder, som jag nämnde i mitt inledande svar, fru talman. Men det behövs en hantering som leder till en lösning på situationen, och det är min förväntan att det kommer att ske om de ansvariga parterna nu tar sitt ansvar.
Skulle det behövas är regeringen beredd att se över regelverket, men det snabbaste och mest effektiva sättet är om man inom befintlig lagstiftning och befintligt regelverk kan tillämpa lagar och regler på ett sätt som gör att man kan lösa situationen.
Anf. 78 Mikael Dahlqvist (S)
Fru talman! Jag vill avsluta med att påminna om varför jag ställde den här interpellationen. Det handlar om människors säkerhet, om framtiden, om tron på att bo i glesbygd och om statens ansvar för samhällsviktig infrastruktur.
Jag uppskattar att ministern säger sig följa frågan nära. Jag uppskattar också ministerns engagemang. Men jag vill också säga att det behövs mer handling. Risken är uppenbar, fru talman, att vi står med ett ras vilken minut som helst, och då står vi i en svår situation.
Vi måste framöver kunna kombinera naturvård med säker infrastruktur. Det är ministern och jag helt överens om. Jag är också väldigt ödmjuk och självkritisk och konstaterar att vi fattar många bra beslut i välmening men ibland kanske inte ser vad de får för effekter. Jag påstår att Natura 2000 kanske har fått för stora effekter för att det ska vara rimligt.
Jag vill också upplysningsvis säga, fru talman, att detta är en väldigt stor fråga i Värmland. Den har rönt många mediala utspel. Det har bildats grupper och skrivits insändare. Som boende där uppe får jag många samtal, mejl och så vidare. Det finns en stor oro och ett starkt engagemang i frågan.
Tyvärr finns det också en risk att detta kanske inte är den enda väg som påverkas av sådana här beslut framöver. Jag tror därför att det är bra att ha beredskap för vad som händer framöver.
Detta handlar om vardagen för många människor. Då måste vi som statliga företrädare också leverera.
Anf. 79 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Fru talman! Jag känner mycket väl till det engagemang och den oro som finns. Den är befogad mot bakgrund av vilken rasrisk som föreligger. Min mycket tydliga förväntan är att alla parter nu tar sitt ansvar för att kunna nå en lösning på detta så fort som möjligt.
Jag har själv mött engagemanget från Kristdemokraternas ledamot Kjell-Arne Ottosson, som har lyft fram detta. Även när jag själv varit på olika besök i Värmland har den här vägen ofta kommit på tal. Det är naturligt mot bakgrund av att det har varit en så utdragen process.
Nu hoppas jag att vi närmar oss ett avslut. Det hoppas jag att invånarna längs den här vägen i Värmland ska kunna förvänta sig.
Jag uppskattar också Mikael Dahlqvists anslag i den här debatten. Jag vill upprepa det jag sagt tidigare: Om lagstiftningen medger att Trafikverket kan gå in och laga en väg som har rasat är det också rimligt att de ska kunna förebygga raset.
Det måste nu bli en situation som är hanterbar, och jag förväntar mig att berörda parter har en lösningsorienterad inriktning. Ordningen i Sverige är dock sådan att vi inte har ministerstyre. Det är ansvariga myndigheter som arbetar med frågan. Skulle det behövas en översyn av befintlig lagstiftning är regeringen alltid beredd att titta på det och också genomföra det. Min förväntan och förhoppning nu är dock att detta ska kunna ske mer skyndsamt än så.
Tack så mycket för den här debatten!
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
