Rikstrafiken och tolkningen av interregional trafik
Interpellation 2008/09:222 av Persson, Kent (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-12-17
- Inlämnad
- 2008-12-17
- Besvarad
- 2009-01-15
- Sista svarsdatum
- 2009-01-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 17 december
Interpellation
2008/09:222 Rikstrafiken och tolkningen av interregional trafik
av Kent Persson (v)
till statsrådet Åsa Torstensson (c)
Rikstrafikens uppdrag omfattar upphandling av persontrafik som kan vara transportpolitiskt motiverad men inte tillgodoses genom en trafikhuvudmans regi eller där det saknas förutsättningar för icke-kommersiell lönsam trafik. Rikstrafiken har därför ett delansvar för att den interregionala trafiken leder till ett tillgängligt transportsystem.
I vanliga fall betyder interregional något som sker mellan regioner. Definitionen av region är rimligt att härleda till län eller motsvarande administrativ indelning av staten. Att Rikstrafiken inte ska fokusera på regional trafik (det vill säga trafik inom ett län eller en region) är logiskt eftersom det huvudansvaret åvilar trafikhuvudmännen. Men alla resor som sker mellan län eller regioner bör ligga i Rikstrafikens intresse även om dess resor även kan vara av intresse för de regionala trafikhuvudmännen.
Enligt uppgifter till mig anser Rikstrafiken dock inte att deras uppdrag i framtiden är att stödja regionalt arbets- och studiependlande på exempelvis Uven (Uppsala-Västerås-Eskilstuna-Norrköping/Linköping). Rikstrafiken kommer från och med juni 2009 att avveckla det tidigare stödet till persontrafik på Uven. Argumentet för detta är att det är regionala persontrafikresor. Men onekligen sker trafiken över länsgränser, vilket alltså måste tolkas som interregional trafik och därmed inte kan vara trafikhuvudmännens huvudansvar.
Måhända är grundproblemet att Rikstrafiken saknar medel. Regeringen vill 2009 skära ned anslaget till Rikstrafiken med 105 miljoner kronor, och från 2010 minskas årsanslaget med 150 miljoner kronor. Det är dock viktigt att regleringsbrev till Rikstrafiken och nivåer på anslag till Rikstrafiken möjliggör att människor kan pendla mellan arbete eller studier och hemorten.
Jag vill jag fråga statsrådet Åsa Torstensson:
Är statsrådet beredd att vidta åtgärder som tydliggör och möjliggör Rikstrafikens ansvar för interregional arbets- och studiependling på Uven?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:222
Webb-tv: Rikstrafiken och tolkningen av interregional trafik
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:57 Torsdagen den 15 januariProtokoll 2008/09:57 14 § Svar på interpellation 2008/09:222 om Rikstrafiken och tolkningen av interregional trafik
Protokoll från debatten
Anf. 91 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Kent Persson har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder som tydliggör och möjliggör Rikstrafikens ansvar för interregional arbets- och skolpendling på Uven.
Rikstrafikens uppdrag är att ingå och ansvara för statens avtal om transportpolitiskt motiverad interregional kollektiv persontrafik som inte upprätthålls i annan regi och där det saknas förutsättningar för kommersiell drift. Avtalen är ett verktyg för att öka den interregionala tillgängligheten med kollektivtrafik. Rikstrafiken tar självständigt beslut om vilken trafik myndigheten ska engagera sig i.
Det finns ingen av riksdag eller regering fastställd definition på vad som är interregional kollektivtrafik. För att skapa riktlinjer för när det är befogat för Rikstrafiken att teckna avtal i syfte att stödja en viss trafik har myndigheten tagit fram ett antal kriterier som ska vara uppfyllda. Ett av kriterierna är att resandet inte ska vara av karaktären daglig pendling till och från arbete eller utbildning. Det är alltså inte tillräckligt att en linje går över en länsgräns för att myndigheten ska kunna ingripa med statliga pengar.
Rikstrafiken har analyserat hur den interregionala tillgängligheten påverkas om den så kallade Uventrafiken mellan Uppsala och Norrköping skulle upphöra. Resultaten visar att den interregionala tillgängligheten inte märkbart skulle försämras. Av naturliga skäl finns de största bristerna i interregional tillgänglighet i de delar av landet som är glest befolkat. Det är där som Rikstrafiken menar att de resurser som riksdagen anslagit för interregional kollektivtrafik i allmänhet gör störst nytta.
Kent Persson hävdar att regeringen vill skära ned anslaget till Rikstrafiken. Detta påstående är kraftigt missvisande. Riksdagen beslutade att anslaget till Rikstrafiken tillfälligt skulle höjas med 100 miljoner kronor per år 2007 och 2008. I syfte att klara effekterna av att marknadspriset på olja blivit högre - något som gjort Gotlandstrafiken dyrare - har regeringen i budgetpropositionen för 2009 föreslagit att anslaget för trafikavtal ska öka för både 2008 och 2009. På så sätt visar regeringen sin ambition att inte låta de senaste årens variationer i världsmarknadspriset på olja påverka Rikstrafikens åtaganden i övrigt, till exempel i interregional tågtrafik.
Anf. 92 Kent Persson (V)
Fru talman! Tack, statsrådet för svaret på min interpellation!
Bakgrunden till interpellationen om Uven, det vill säga trafiken mellan Uppsala, Västerås, Eskilstuna och Norrköping, är att det avtal som i dag finns mellan Rikstrafiken och de fyra huvudmännen löper ut den 1 juni 2009.
För att förstå problematiken kring det som vi i dag kallar Uven måste man gå tillbaka ända till 2001 då Rikstrafiken kontaktade Mälab för att diskutera avtalet om köp av olönsam interregional trafik mellan Västerås och Katrineholm.
Avtalet skrevs om och på initiativ från Rikstrafiken utökades avtalet att innefatta stråket Uppsala, Sala, Västerås, Eskilstuna och Norrköping. Resultatet blev alltså en större arbetsmarknads- och studieregion. Jag hörde tidigare i dag att statsrådet bejakar en sådan utveckling och stöder den.
Rikstrafikens stora ekonomiska problem 2004-2005 innebar att de ville avveckla sitt åtagande från juni 2005.
Tack vare ett stort engagemang från trafikhuvudmännen och med hjälp av Östergötland och Uppsala kommer man att kunna teckna ett nytt avtal som sträcker sig fram till 2009, vilket är det jag pratar om nu. Det innebar att trafikhuvudmännen tillsammans med staten och Rikstrafiken gick in och täckte det krav, alltså lite drygt 43 miljoner, som SJ hade för att bedriva den här trafiken.
Trafiken är nu än en gång hotad. Motivet denna gång är att Rikstrafiken säger sig inte ha något ansvar för arbets- och studiependling om inte deras uppdrag förändras.
I Rikstrafikens nyligen reviderade utredning om Uven sägs följande: Det finns även en diskussion om huruvida Rikstrafikens ansvar bör utvidgas till att även omfatta långväga frekvent arbets- och skolpendling, vilket inte är fallet i dag.
Det är den springande punkten. Det är Rikstrafiken själv som har tolkat att arbets- och skolpendling inte ska ingå i statens ansvar, även om den är långväga och berör flera län. Det innebär faktiskt att ingen har ansvar för den trafiken, varken Rikstrafiken eller trafikhuvudmännen vars ansvar ligger just i länen.
Frågorna staplas på varandra. Man kan ju fråga sig vilken status denna diskussion har. Är det Rikstrafiken och Näringsdepartementet som diskuterar är det kanske rimligt att bidraget till Uventrafiken finns kvar till dess att riksdagens uppdrag är klarlagt.
Fru talman! Min fråga till statsrådet kvarstår. Är statsrådet beredd att vidta åtgärder som tydliggör och möjliggör Rikstrafikens ansvar för interregional arbets- och studiependling?
Det är det min fråga handlar om, ingenting annat. Den är egentligen inte så svår att svara på. Ja eller nej?
Anf. 93 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Den historiebeskrivning som Kent Persson gör stämmer. Under den tiden arbetade Rikstrafiken själv fram ett antal kriterier. Redan 2005 togs detta beslut. Där är det skillnad mellan Kent Perssons och min åsikt.
Rikstrafikens beslut togs alltså 2005, men man förstod att det behövdes en övergång för regionen. Därför sade man att det skulle vara en övergångstid på tre år. Därefter skulle det upphöra. Det beslutet togs alltså redan 2005. Det är inte något nytt ärende som jag har hanterat eller som beror på mig. Det är ett ärende som har en historia från 2005 och den styrelse som då satt i Rikstrafiken.
Det är viktigt att se att det är en gränsdragning mellan staten och kommunens sektor för kollektivtrafik. Den gränsdragningen är naturligtvis inte lätt. Jag tror att man återkommande ska se över den. Det var en av Rikstrafikens uppgifter när man åtog sig att ta fram ett antal kriterier. Ett av de kriterier man tog fram var att resandet inte ska ha karaktären av daglig pendling till och från arbete eller utbildning.
Det är inte Rikstrafiken som ska gå in och ta ansvar i ett sådant skede även om trafiken går över en länsgräns, utan det ansvaret tillfaller trafikhuvudmännen.
I det sammanhanget tror jag att det är viktigt att Kent Persson ändå tar till sig svaret att man har gjort en utvärdering av hur detta påverkar den regionala trafiken och att detta inte nämnvärt påverkar i negativ riktning. Därför har Rikstrafiken valt att fullfölja det som man redan 2005 beslutade om.
Anf. 94 Kent Persson (V)
Fru talman! Jag tackar för det. Men jag är inte så intresserad av vad Rikstrafiken tycker om detta. Det vet jag eftersom jag har läst den utredning som de har gjort om Uven och den reviderade upplagan. Jag vet alltså exakt vad de tycker.
Jag är mer intresserad av vad regeringens inställning till studie- och arbetspendling är och vem som bör ha detta uppdrag. I dag ligger det inte på trafikhuvudmännen att serva en trafik som går över länsgränserna, där det är långväga studie- och arbetspendling.
När man läser vidare föreslår Järnvägsutredningen 2 att Rikstrafiken får ett utökat ansvar för de långväga resorna. Om detta går i hamn och ligger i linje sägs det i utredningen att det också är rimligt att se över riktlinjerna om någon säger att vi ska göra det. Denna någon bör vara regeringen som kommer med direktiv till Rikstrafiken.
Enligt Rikstrafiken finns det förutsättningar för denna trafik att fortsätta. Dessa kriterier skulle uppfyllas om förändringarna sker. Det är det som jag vill diskutera. Vem ska ha ansvaret för det hela? Man kan knappast begära att länstrafikhuvudmännen ska ha detta ansvar. Då lägger vi ju över denna kostnad på kommunerna. Och vi vet redan i dag vilka besvärligheter som kommunerna har.
Min fråga kvarstår: Är statsrådet beredd att se över riktlinjerna när det gäller den interregionala trafiken i fråga om arbetspendling och långväga skolpendling?
Anf. 95 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Frågeställningen från Kent Persson har naturligtvis till syfte att man ska hitta någon ny gränsdragning där Rikstrafiken och staten tar det övergripande ekonomiska ansvaret. Men i dagsläget, utifrån det beslut som fattades 2005 och som nu verkställs, är det trafikhuvudmännens ansvar.
Men inte desto mindre lever vi i dag i en sådan struktur att vi i samband med infrastrukturpropositionen nu ålägger regionerna att tänka mycket tydligt i syfte att möta större arbetsmarknadsregioner. I detta sammanhang kan vi aldrig säga att allt är hugget i sten eftersom det handlar om att skapa förutsättningar för ett, ur mitt perspektiv, starkt decentraliserat samhälle så att man kan bo på ett ställe och arbeta och verka någon annanstans. Då är det just transportstrukturen som är avgörande för att bejaka den typen av resande.
Regeringen har gett Rikstrafiken i uppdrag att se på sin verksamhet när det gäller olika näringars behov av olika resemönster. Vid jul lämnade Rikstrafiken ett underlag till regeringen där man redovisar att man kan skönja att resemönstren har ändrats på ett sådant sätt att den ökade långväga arbetspendlingen kan väcka nya frågor som man vill och kanske har behov av att studera ytterligare. Det underlag som regeringen har efterfrågat har vi alltså nyligen fått in, och det är detta underlag som regeringen nu bereder och arbetar med. Vi får se vad det konkret innehåller och vad det kan resultera i.
Anf. 96 Kent Persson (V)
Fru talman! Jag tackar för svaren. Men jag får inte något svar på den direkta frågan.
Men om jag nu ska vara lite välvillig så här en torsdagskväll kan jag i alla fall tolka det som att frågan om arbets- och skolpendlingen, den interregionala pendlingen, inte är huggen i sten. Och om Rikstrafiken får ett förändrat uppdrag är det också möjligt att se över detta. Detta förändrade uppdrag måste komma från regeringen.
Järnvägsutredningen 2 har påvisat möjligheterna för den här aktuella sträckan. Det gäller inte bara arbets- och skolpendlingen, utan trafiken är också en länk för den långväga trafiken mellan Dalabanan och Södra stambanan. Utifrån det bör det också finnas ett intresse från Rikstrafiken, åtminstone enligt utredningen, som motiverar att man går in här och stöttar Uven.
Frågan kvarstår. I dag har länstrafikhuvudmännen inte ansvar för den interregionala arbets- och skolpendlingen. Det har man inte. Det är ingen som har det. Den här frågan måste klargöras. Och det måste vara regeringen som kommer med direktiv till Rikstrafiken när det gäller hur man ser på den typen av trafik.
Alternativet är att den läggs ned eller att man lägger över kostnaderna på kommunerna, och jag tror att Åsa Torstenssons partikollega i Sala, Carola Gunnarsson, skulle vrida sig om hon fick det svaret.
Anf. 97 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Jag ska gå tillbaka till Kent Perssons frågeställning. Det som han är ute efter är alltså en annan ekonomisk fördelning. Men enligt gällande ansvarsfördelning och det beslut som Rikstrafiken har fattat vad gäller den typ av resande som Kent Persson här utgår från när det gäller Uventrafiken är det trafikhuvudmännen som har ekonomiskt ansvar att täcka eventuellt underskott i detta sammanhang. Det är svar på Kent Perssons fråga.
Men inte desto mindre pågår det en utveckling i transportstrukturen genom att vi stärker infrastrukturen just för att stärka större arbetsmarknadsregioner. Det i sig skapar ökad långväga arbetspendling och resande på ett sådant sätt att det i nästa led kan få effekter på annan lagstiftning, andra styrmedel och så vidare. Det är detta underlag som Rikstrafiken lämnade tillbaka till regeringen vid årsskiftet.
Men när det gäller Uven i detta sammanhang är det trafikhuvudmännens ansvar i samband med att Rikstrafiken här frånträder sitt ekonomiska ansvar.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.