reumatologi som specialitet

Interpellation 2002/03:221 av Wahlgren, Marie (fp)

den 7 mars

Interpellation 2002/03:221

av Marie Wahlgren (fp) till socialminister Lars Engqvist om reumatologi som specialitet

Den 8 november frågade jag socialministern hur han såg på reumatologins ställning som specialistkompetens. Ministern svarade då att han inte hade för avsikt att uttala sig förrän Socialstyrelsen redovisat sitt uppdrag rörande översyn av vilka specialistkompetenser som ska kunna uppnås för läkare. Socialstyrelsens utredning är nu klar och man föreslår, trots starka invändningar från läkare och patientorganisationer, att reumatologi ska tas bort som specialistkompetens.

Jag anser att de invändningar som de närmast berörda framför är relevanta. Socialstyrelsens skriver att "företrädare för specialiteten reumatologi och patientorganisationer förordar att reumatologin bör vara en basspecialitet, dels till följd av vad man anser vara specialitetens bristande koppling till internmedicinen jämfört med kopplingen till exempelvis ortopedi, dels med hänvisning till den kraftigt ökade kunskapsmängden inom det egna kompetensområdet".

Reumatism är en folksjukdom. Uppemot en miljon svenskar lider av någon typ av reumatiska sjukdomar om man till dessa räknar in även sjukdomar i stöd- och bindvävnad. Av dem som är sjuka har ca 5 % så svåra besvär att de regelbundet kräver läkarvård och antalet förtidspensionärer till följd av reumatiska sjukdomar har fördubblats de senaste 15 åren. I dag finns ingen bot för dessa sjukdomar men nya mediciner verkar kunna ha en god uppbromsande effekt på sjukdomsförloppet.

Nyckeln till ett lyckat resultat är dock att sjukdomen upptäcks i tid. Många är de reumatiker som kan vittna om att den vanliga allmänmedicinen inte kunnat detektera deras sjukdom i ett tidigt stadium och att man därmed blivit felbehandlad. Det är lätt att förstå deras oro för att en bortagning av specialistkompetensen ytterligare kommer att minska fokus på och intresse för sjukdomen.

Inom reumatikervården, som inom vården av många kroniska sjukdomar, fungerar också patienten som läkarens lärare. Det nära samarbetet mellan sjukvården och reumatikerna själva är av största vikt för en fungerande vård. Många oroar sig för att detta nära samarbete mellan läkare och patienter ska försvinna i och med att specialiststatusen försvinner. Framför allt för att man befarar att reumatikerläkarna i större utsträckning kommer att arbeta med andra invärtesmedicinska frågeställningar och inte koncentrera sig på reumatikervården. Det känns också märkligt att Sverige i dag, när forskningen går starkt framåt på detta område, ska lägga ned ämnet som specialistområde.

Jag vill därför fråga om ministern kommer att följa Socialstyrelsens rekommendation att avskaffa reumatologi som en specialitet.

Jag vill också fråga hur ministern i fortsättningen tänker arbeta för att stärka forskning och behandling av reumatism, inte minst om specialiteten reumatologi avskaffas.