resurserna till högskolans undervisning

Interpellation 2001/02:178 av Nilsson, Ulf (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-01-18
Anmäld: 2002-01-22
Besvarad: 2002-02-05

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 18 januari
Interpellation 2001/02:178
av Ulf Nilsson (fp) till utbildningsminister Thomas Östros om resurserna till högskolans undervisning

De svenska universiteten och högskolorna har de senaste åren upplevt en kraftig ökning av antalet utbildningsplatser. Fler människor än någonsin väljer högskoleutbildning. Samtidigt har de nya studenterna fått allt mindre resurser för sin utbildning. Lärarna vid högskolorna har hållit ställningarna så långt det varit möjligt genom obetald övertid, minskad tid för forskning osv., men i längden kan inte alltfler studenter utbildas med krympande resurser. Ersättningen per student, den s.k. prislappen, måste helt enkelt skrivas upp.

De svenska studenterna tar lång tid på sig genom utbildningssystemet och andelen studenter som avlägger examen är liten. Frågan måste ställas om de nya studenterna möter en högskolemiljö som ger dem goda möjligheter att utnyttja studietiden, och om de dyra studieåren ger studenten det han eller hon har rätt att förvänta sig.

Alltfler studenter vittnar om brister i undervisningen vid högskolor och universitet. Kontakterna med lärarna är få och antalet undervisningstimmar litet. Undervisningstimmarna på många humanistiska och samhällsvetenskapliga utbildningar inskränker sig till 3@4 timmar per vecka enligt Riksdagens revisorer (hösten 2000). Även inom naturvetenskapliga utbildningar har undervisningstiden minskat. För t.ex. biologi på A-nivå vid Stockholms universitet hade enligt Riksdagens revisorer antalet lärartimmar minskat från 8,3 till 6,4 timmar i veckan. I en rapport från Högskoleverket våren 2000 från fyra ämnen vid sju lärosäten redovisades att undervisningstimmarna på A-nivå låg vid rikttalet på C-nivå snarare än på A-nivå.

1989 års högskolepedagogiska utredning, den s.k. Grundbulten, beräknade en miniminorm för att grundutbildningen ska svara mot rimliga krav på kvalitet. Enligt dessa beräkningar skulle den enskilda studenten möta en lärare minst 9 timmar per vecka i en grupp av rimlig storlek. Beräkningarna i Grundbulten blev också utgångspunkten vid beräkningen av anslagen budgetåret 1994/95. Sedan dess har dock anslagen till studenternas grundutbildning urholkats år för år.

Det finns ett antal undersökningar som visar att resurserna till studenternas grundutbildning har urholkats kraftigt sedan budgetåret 1994/95. Olika beräkningar har gjorts och alla pekar i samma riktning. Regeringens utredare Ingemar Lind konstaterade i utredningen Högskolans styrning (SOU 2000:82) att ersättningen per student i grundutbildningen minskat med ca 20 % sedan 1994/95. Han konstaterade också att normen om 9 timmars lärarledd undervisning inte uppfylldes för flertalet ämnen inom det humanistiska och samhällsvetenskapliga området. Sveriges Universitetslärarförbund (SULF) beräknade hösten 2001 att minskningen är så stor som 26 %. Enligt förbundets beräkningar har lönekostnadsutvecklingen inte alls kompenserats de senare åren. Utifrån SULF:s siffror skulle grundutbildningen vid universitet och högskolor behöva ett tillskott på 3 miljarder kronor.

Riksdagen har nu beslutat om en uppskrivning av resurserna med 200 miljoner kronor. Detta är ett steg i rätt riktning men alldeles för litet. Enligt Folkpartiet behöver prislappen per student skrivas upp betydligt mer. Regeringen borde nu därför i sin långsiktiga politik ta ställning till om den kan frigöra resurser till grundutbildningen eller om den måste skriva ned antalet nya utbildningsplatser och på det sättet öka resurserna per student. Allt talar för att fler studenter lyckas med sin utbildning på sikt om kvaliteten på undervisningen är hög. Förra året lyckades endast två tredjedelar av landets högskolor nå upp till regeringens mål för antal antagna studenter. Det borde därför vara rätt tidpunkt att göra en genomtänkt omprövning av förhållandet mellan kvantitet och kvalitet i utbildningen av studenter.

Enligt min mening behövs det en genomtänkt och långsiktig plan för hur resurserna ska kunna återställas till nivån för 1994/95 de närmaste åren. Den planen bör dels utgå från en avvägning mellan kvantitet och kvalitet och dels ta ställning till övriga framtida ekonomiska prioriteringar.

Med anledning av aktuella uppgifter om resurserna till studenternas grundutbildning vill jag fråga om utbildningsministern avser vidta några åtgärder för att öka resurserna till grundutbildningen de närmaste åren.

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:178

Webb-tv: resurserna till högskolans undervisning

Protokoll från debatten

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 1 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Ulf Nilsson har frågat mig om jag av- ser att vidta några åtgärder för att öka resurserna till högskolans grundutbildning de närmaste åren. Ett kännetecken för det nuvarande resurstilldel- ningssystemet för högre utbildning är den höga gra- den av decentralisering. Tilldelningen grundas på det faktiska antalet studenter (helårsstudenter) och vad de presterar (helårsprestationer) inom olika utbildnings- områden. Inom ramen för erhållna resurser för grundläggande högskoleutbildning har lärosätena frihet att själva disponera medlen och göra avväg- ningar beträffande vilka utbildningar som behöver mer eller mindre resurser än andra, hur resurserna ska fördelas mellan t.ex. undervisning, lokaler och mate- riel, hur undervisningsresurserna ska fördelas mellan olika lärarkategorier och hur mycket som bör läggas på seminarier, föreläsningar, laborationer, räkneöv- ningar osv. Detta tilldelningssystem är lärosätena i allt väsentligt nöjda med, vilket visas bl.a. i utred- ningsbetänkandet Högskolans styrning (SOU 2000:82) och remissvaren på den utredningen. Att från statsmakternas sida styra tilldelningen genom att ange ett minsta antal timmar för olika utbildningar och studenter vore att gå tillbaka till ett system med ökad centralstyrning. Detta vore enligt min mening olyckligt. Nuvarande tilldelningsmodell innebär också att lä- rosätena får samma tilldelning för tillkommande studenter som för redan befintliga. Den utbyggnad som nu genomförs, och som innebär att högskolan tillförs resurser för ungefär 100 000 nya utbildnings- platser, är fullt finansierad. Detta har möjliggjort en utbyggnad av den högre utbildningen som varit an- gelägen såväl ur arbetsmarknadssynpunkt som ur de sökandes perspektiv, och denna utbyggnad har kunnat ske med en fortsatt hög kvalitet på utbildningen. Den genomsnittliga ersättningen för helårsstu- denter och helårsprestationer i högre utbildning mins- kade i fast penningvärde mellan åren 1991 och 1997. Det berodde dels på den ofinansierade expansion av högskolan som inträffade under den dåvarande bor- gerliga regeringens tid vid makten, dels på den nöd- vändiga sanering av statens finanser som därpå följde och som påverkade alla offentliga områden. Jag vill samtidigt understryka att den borgerliga regeringen aldrig levde upp till den norm för resurstilldelning som 1989 års högskolepedagogiska utredning Grund- bulten satte upp. Att ta den som utgångspunkt för en beskrivning av den faktiska resurstilldelningen är alltså grovt felaktigt. Under senare år har dock inte några besparingar gjorts på ersättningsbeloppen. För 2002 och 2003 har regeringen föreslagit medel för att öka möjligheterna att förbättra kvaliteten inom humanistiskt, samhälls- vetenskapligt, juridiskt och teologiskt utbildningsom- råde, och riksdagen har i enlighet med detta förslag beslutat om en förstärkning med ca 200 miljoner kronor för ändamålet. Regeringen har vidare som planeringsförutsättning för 2003 och 2004 angett att en kvalitetsförstärkning ska ske även inom vårdut- bildningarna och därför beräknat en förstärkning med ytterligare ca 200 miljoner kronor. Enligt regeringens mening har det varit särskilt angeläget att satsa på en kvalitetsutveckling inom dessa områden. En annan viktig kvalitetshöjande faktor är studenternas ökade inflytande över utbildningen inom högskolan. Genom en ändring i högskolelagen ska universiteten och högskolorna nu verka för att studenterna tar aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen. Den pedagogiska utbildning som lärosätena nu ska erbjuda alla anställda lärare som saknar sådan utbildning är ytterligare ett exempel på kvalitetsfrämjande åtgärder. I detta sammanhang vill jag vidare framhålla Högskoleverkets omfattande och nyligen utvidgade uppdrag att granska kvaliteten i all högre utbildning. Ämnes- och programutvärderingar ska numera ge- nomföras av samtliga utbildningar för generella exa- mina och yrkesexamina, inklusive forskarutbildning- en, med en periodicitet om sex år. För utbildningar som inte håller måttet kan examenstillståndet dras in. Parallellt med ämnes- och programutvärderingarna följer Högskoleverket upp den avslutade första om- gången av verkets bedömningar av kvalitetsarbetet vid samtliga lärosäten. Avslutningsvis vill jag framhålla att den omfat- tande satsning om 1,5 miljarder kronor som nu görs på framför allt grundforskning och forskarutbildning även kommer att bidra till att stärka kvaliteten inom högskolans grundutbildningar. Genom att utbilda fler forskare ökar vi lärosätenas möjligheter att anställa kvalificerade lärare och därigenom utveckla den hög- re utbildningen.

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 2 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Jag vill tacka utbildningsministern för svaret. Min fråga gäller ju urholkningen av resurser till studenternas utbildning - det som vi kallar grundutbildningen - på högskolorna. Beloppet på den s.k. prislappen per student har minskat kraftigt under de senaste sju åtta åren. Min fråga gällde om utbild- ningsministern tänker vidta några åtgärder för att öka resurserna till studenternas grundutbildning. Utbildningsministern svarade med att redogöra för redan beslutade - ganska små, måste jag säga - bud- getförstärkningar till grundutbildningen. Men som jag uppfattar svaret anser han inte att det behövs fler åtgärder. Jag är då av en annan uppfattning. Jag tror att det behövs en rejäl diskussion, gärna över parti- gränserna, om hur kvaliteten i utbildningen ska säkras på sikt. Sveriges universitetslärarförbund har föreslagit att regeringen ska presentera en genomtänkt och lång- siktig plan för att återställa resurserna till grundut- bildningen. Det är ett tänkvärt förslag, tycker jag. Sedan sade också utbildningsministern att han inte vill styra och bestämma exakt hur många undervis- ningstimmar det ska vara på en kurs. Det är alldeles utmärkt att han säger det, för det vill verkligen inte jag heller. Orsaken till att jag nämner exempel på hur undervisningen har krympt i min interpellation är för att visa att det finns allvarliga problem, men jag gör det inte för att på något sätt efterlysa några timplaner på högskolan. Bakgrunden till min interpellation är att undervis- ningstiden och tiden för handledning i högskolorna har minskat kraftigt på cirka åtta år. Många som har kontakt med högskolevärlden kan berätta om stora undervisningsgrupper, lärarbrist och ont om tid för personlig handledning. På många kurser får nybörjarstudenter lika lite undervisning som studenter på C-nivå fick för bara några år sedan. Den här utvecklingen gör att kraven på högskolans lärare blir större och större. Lärarna har hittills hållit ställningarna så långt det har varit möjligt genom obetald övertid, minskad tid för forsk- ning osv., men det håller inte hur länge som helst. Min slutsats är att ersättningen per student, den s.k. prislappen, helt enkelt måste skrivas upp. Denna resursbrist påtalas också i olika rapporter, bl.a. i regeringens egen utredning Högskolans styr- ning och i Riksdagens revisorers rapporter. Regering- ens utredare kom fram till att resurserna har minskat med 20 %. Riksdagens revisorer visade med tydliga exempel att undervisningstiden hade minskat. Dessutom har, som sagt, Sveriges universitetslä- rarförbund visat att med utebliven kompensation för löneuppräkning och andra kostnadsökningar fattas det i verkligheten förmodligen mycket mera, om man jämför med sju år tillbaka i tiden. Enligt dem fattas det ca 3 miljarder kronor för att undervisningen skulle få tillbaka de gamla resurser som den en gång hade. Jag är övertygad om att det nu är rätt tidpunkt för att planera för en resursförstärkning till högskolornas utbildning, eftersom högskolorna faktiskt har svårt att fylla platserna. Jag är också övertygad om att det behövs betyd- ligt kraftigare förstärkningar än vad något parti har föreslagit här i riksdagen, om vi ska komma tillbaka till något som liknar nivån för 1994/95. Folkpartiet har föreslagit betydligt mer än rege- ringen har gjort till grundutbildningen. Jag tror som sagt att vi behöver en gemensam diskussion här. Exakt hur mycket som behövs kan ingen enkelt säga, utan det behövs en ordentlig genomgång och diskus- sion om hur kvaliteten i utbildningen ska säkras och också en seriös diskussion om förhållandet mellan kvalitet och kvantitet. Jag vill helt enkelt bjuda in Thomas Östros och regeringen till en verkligt förutsättningslös diskussion med utgångspunkten att vi måste göra något för un- dervisningens kvalitet.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 3 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Kvaliteten i den högre utbildningen är en fråga som har engagerat mig och regeringen i väldigt stor utsträckning, inte minst i vårt konkreta arbete de senaste åren. Dels är vi övertygade om att det måste finnas rejält med resurser i högskolan, så att våra högskolelärare kan erbjuda den undervisning och den dialog med studenterna som krävs för att det ska bli en högkvalitativ utbildning, dels är det min över- tygelse att det behövs en återkommande extern och omfattande kvalitetsutvärdering för att se till att vi ständigt arbetar med att förnya och förstärka utbild- ningen. Därför tycker jag att det känns väldigt bra att vi nu under några år har haft möjlighet att rejält förstär- ka de resurser som går till högskolan. Mellan åren 1997 och 2000 har resurserna per student ökat med ungefär 10 %. Det står i skarp kontrast till perioden 1991-1997, då resurserna per student minskade med uppemot 17 %. En avgörande faktor var att den bor- gerliga regeringen, som då ville bygga ut högskolan, inte skaffade sig ekonomiska resurser för detta, utan öppnade dörrarna och släppte in fler studenter utan att anslå mer pengar. Det blev en ökning av antalet stu- denter per lärare med över 20 % på mycket kort tid. Min övertygelse har varit att om man ska bygga ut högskolan måste varje ny plats följas av en ny resurs. Det blir kostsamt. Utbyggnaden har från 1997 och fram till nu kostat ungefär 6,5 miljarder kronor. Men utbyggnaden är väldigt viktig för att vi inte ska ham- na i ett system som är vanligt i en del av de europeis- ka länderna, att man får extrema massutbildningssitu- ationer på grundnivån med tusentals studenter lyss- nande på en lärare. Det första året handlar egentligen bara om att sortera ut de studenter som kan fortsätta. Därför blir det en ganska dålig undervisningsmiljö. Det här kostar mycket pengar, men pengarna har riksdagen ställt upp och bidragit med. Det känns också bra att riksdagen har ställt sig bakom regering- ens förslag att för första gången så långt som någon kan minnas i denna kammare ytterligare förstärka ersättningen per student riktat mot humaniora och samhällsvetenskap med 200 miljoner. Det är en ök- ning av ersättningen per student med 6-7 % - detta utöver den kraftiga utbyggnaden. Detta är viktigt av flera skäl. Det är viktigt för att förstärka kontakten mellan läraren och studenterna. Inte minst i de här ämnena är det oerhört viktigt att få seminariekulturen och dialogen med läraren att fun- gera på ett bra sätt. Det är av naturliga skäl studier som ofta bedrivs i form av självstudier. Så har det alltid varit och ska så vara. Men det måste vara till- räckligt mycket föreläsningar och seminarier så att studenterna får den utveckling som vi alla förväntar oss. Det här är ett trendbrott som jag känner en viss tillfredsställelse med. Det är klart att diskussioner om att föra över yt- terligare skattemedel till högskolorna är jag alltid beredd att ta. Det känns bra om det innebär att Folk- partiet då hamnar i en position där man är beredd att också försvara ett välfärdssamhälle som är berett att ta på sig mycket stora kostnader för all utbildning. Det är viktigt, för det är ett viktigt vägval för Sverige. Mer resurser ges alltså till högskolan. Vi har varit inne i en mycket stark resursöverföring. En särskild kvalitetssatsning görs på humaniora och samhällsve- tenskap, ersättningen ökar per student och större möjligheter ges till seminarier exempelvis men också till en mer genomgripande kvalitetsgranskning. Det har varit en politik de senaste åren som jag står för fullt ut, och jag välkomnar om Folkpartiet vill stödja den.

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 4 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! För drygt tio år sedan hade vi en stat- lig utredning som gick under namnet Grundbulten som föreslog minsta acceptabla nivå för olika utbild- ningar. Den fattades det aldrig något riksdagsbeslut om. Men enligt bl.a. Svenska universitetslärarförbun- dets beräkningar stämde faktiskt nivåerna för läsåret 1994-1995 på ett ungefär med vad som sades i Grundbulten. Sedan dess har det skett en urholkning med 26 %. Jag uppskattar naturligtvis att utbildningsminis- tern säger att han är beredd att diskutera resursför- stärkningar. Jag menar att det behövs en genomtänkt plan. En sak som jag då tror att man måste ta med i diskussionen är förhållandet kvantitet-kvalitet. Vi måste på något sätt ta ställning till om vi kan fortsätta den oerhört snabba utbyggnadstakten och ändå höja prislappen eller om vi ska minska utbyggnadstakten något och på så sätt kunna höja prislappen. Jag är övertygad om att totalt sett lyckas fler studenter med sin utbildning om vi har lite färre platser men bättre resurser till grundutbildningen. Den högre utbildningen byggs enligt planerna ut mellan 1997 och 2003 med ungefär 100 000 nya utbildningsplatser. Det är naturligtvis både naturligt och nödvändigt. Men det måste alltså ske i en takt och en omfattning som gör att studenterna får en högklassig utbildning. Det har alla studenter rätt att förvänta sig. De har också rätt att förvänta sig hög- skolelärare med bra utbildning och forskningserfa- renhet. I dag är det ju på många högskolor mindre än hälften av lärarna som har doktorerat. Från Folkpartiets sida har vi i vår alternativbudget föreslagit att prislappen per student nästa år ska skri- vas upp med dubbelt så stort belopp som regeringen anslagit, dvs. med 400 miljoner. Då närmar vi oss de förslag som regeringens utredare Ingemar Lind pre- senterade. Dessutom har vi under en treårsperiod anslagit närmare 2 miljarder kronor mer än vad regeringen anslagit till forskning och forskarutbildning, för det är som sagt var viktigt för studenterna att komma i kontakt med lärare som har forskarerfarenhet. Vi har också från Folkpartiets sida utgått från en blygsammare takt i utbyggnaden av nya platser. Vi föreslår också nya platser, men något färre. Det fick vi väldigt mycket kritik för från Thomas Östros sida för något år sedan. Men i efterhand har det visat sig att två tredjedelar av landets högskolor inte lyckats utbilda så många som de fått i uppdrag att göra. Där- för minskade också regeringen själv antalet nya plat- ser i sitt senaste budgetförslag. Det är med dessa argument som jag återigen säger att jag tror att det är rätt tid att satsa på en ordentlig förstärkning av resurserna till grundutbildningen. Jag menar också att regeringen och riksdagen måste våga föra den här diskussionen, måste välja mellan att antingen minska utbyggnadstakten eller att på något annat sätt öka resurserna till högskolan.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 5 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! På många sätt är det en sorglig ut- veckling som vi har sett hos Folkpartiet när det gäller synen på utbildningspolitik. Man har gått tillbaks till en tradition som Folkpartiet hade för mycket, mycket länge sedan och som man lämnade under åren då grundskolan byggdes upp och alla ungdomar och vuxna erbjöds möjligheter till studier. Exklusivitet har blivit Folkpartiets kännemärke. Det ska vara få, och det ska sorteras, ju tidigare desto bättre. Ett ex- empel är det motstånd mot utbyggnaden av högskolan som Folkpartiet hela tiden har visat och som man nu försöker att inordna under något slags kvalitetsreso- nemang. Jag skulle vilja fråga om Ulf Nilsson ställer upp på målet att vi ska erbjuda möjligheterna för hälften av en årskull att komma vidare till högre utbildning. Eller är Ulf Nilsson rädd för att det innebär att hög- skolans exklusiva roll på något vis naggas i kanten? Om man ställer upp på det målet är utbyggnaden av högskolan oerhört viktig. Den har ju fram till nu varit mycket framgångsrik. Vi har på några få år gått från 30 % av en årskull till över 40 % av en årskull som har fått förverkliga sina drömmar om utbildning i humaniora, medicin, teknik eller vad det nu har handlat om. Högskolorna arbetar nu med att också se till att utbudet stämmer överens med efterfrågan, och så ska de göra. Det gör de framgångsrikt. T.ex. sker en kraf- tig utbyggnad av sjusköterskeutbildningen, där det finns långa köer, med över 30 %. Det är bra, och det stöder regeringen. Självklart ska vi ibland också göra omfördelningar mellan högskolor, så att de som har mest möjligheter att expandera får resurser att göra det för att möta studenternas efterfrågan. Grundfrågan gäller ju att ska vi erbjuda alltfler, unga och äldre, att komma till våra högskolor krävs det att vi i riksdagen också ställer upp med resurser för detta. Denna period är unik i utbildningspolitisk historia i det att så omfattande resurser ställts till högskolans förfogande för att kunna bygga ut utbild- ningen. Vi har ju sett en mycket kraftig ökning av antalet studenter, en ökning med 80 % jämfört med den bor- gerliga perioden för tio år sedan. Vi har sett en kraftig ökning av antalet längre examina under 90-talet från 14 000 per år till 34 000 per år, alltså examina som består av studier längre än tre år. Vi har sett en myck- et högre andel ungdomar som får chansen att komma vidare till högre utbildning. Det är viktigt. Detta har Folkpartiet, varje gång det har beslutats, agerat som ett släpankare för. Vi ska ha råd att parallellt med detta förstärka kvaliteten. Det är det regeringen gör med en insats som ju inte har skådats på många år, en särskilt riktad förstärkning av ersättningen per student till samhälls- vetenskap och humaniora. Det är väldigt viktigt, det märker jag också i samtal med högskolelärarna, att få mer möjligheter till relationer, seminarier, dialoger med studenten. Vi är beredda att fortsätta ett arbete med att förstärka den högre utbildningen också de kommande åren. Denna mandatperiod har varit unik i det avseendet.

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 6 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Jag tycker nog att utbildningsminis- tern använder väl kraftiga ord när han talar om Folk- partiets sorgliga politik. Vi arbetar ju för en utbygg- nad, för ständigt nya platser till högskolan. Den minskning av antalet nya platser som vi föreslog för något år sedan har man i efterhand konstaterat att regeringen har närmat sig. Jag tycker inte att det finns så stor anledning att diskutera det, för faktum är att högskolan inte har kunnat fylla de platser som vi varnade för att man i onödan planerade för bara för ett till två år sedan. Sedan handlar det inte om exklusivitet utan det handlar om kvalitet. Det handlar framför allt om resurser och lärarkrafter för att kunna möta alla de grupper av studenter som vi välkomnar till högskolan just med tanke på det mål att åtminstone 50 % av en årskull ska kunna erbjudas högskoleutbildning som Folkpartiet har inskrivet i sitt program och i sin mo- tion. Men det kräver att de möter en högskola som har tid för undervisning, tid för handledning och tid för personlig vägledning. Vi kan ju se att det är väldigt många svenska stu- denter som tar lång tid på sig genom systemet om man jämför med Europa och väldigt många som inte tar examen. En orsak till det, det finns flera, är natur- ligtvis bristen på handledning och undervisning som många, särskilt nya studenter, behöver. Avslutningsvis är ändå min fråga: Håller utbild- ningsministern i stora drag med om de här siffrorna som regeringens utredare, Universitetslärarförbundet och Riksdagens revisorer har kommit med, alltså att det om vi jämför åtta år tillbaka i tiden rör sig om mellan 15 % och 25 % mindre i resurser till grundut- bildningen? Eller är de siffrorna tagna ur luften? Är de inte tagna ur luften så har vi ändå en bas för ett viktigt diskussionsämne det närmaste året.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 7 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Den praktiska politiken de senaste åren har ju i hög grad varit inriktad på just att förstär- ka kvaliteten i den högre utbildningen. Orsaken till det är att jag menar att det behövs. Dels behövs det en mycket tydligare granskning av kvaliteten i den högre utbildningen. Det behövs forskare och lärare som granskar varandra där vi sätter en ribba som ska vara internationellt konkurrenskraftig och där vi också är beredda att vidta sanktioner om det är så att man inte når upp till den kvalitetsnivån. Dels behövs det en ökning av resurserna per student. Därför känner jag en viss tillfredsställelse just med att riksdagen har ställt upp på en politik som ger både en ökning av resurserna per student och en mycket tydligare kvali- tetsgranskning. Dessutom är det ju så att lärarna är centrala när det gäller den framtida högskolans kvalitet. Vi har ju haft en väldigt stark utveckling nu av forskarutbild- ningen. Antalet examinerade i forskarutbildningen har fördubblats. Framtidens lärare håller nu på att utbildas. Regeringen har utöver detta satsat en kvarts miljard på forskarskolor i olika ämnen runtomkring i landet för att fortsätta göra forskarutbildningen mer attraktiv. Det är nämligen där vi har framtidens hög- skolelärare. Då måste vi arbeta med utveckling och expansion av vår forskarutbildning. Det är kopplat till att grundforskningen är det som också driver på kvaliteten i den högre utbildningen. Vi satsar på Vetenskapsrådet, som ju är grundforsk- ningens högborg. Det blir en 30-procentig ökning av resurserna. När Folkpartiet vill dra ned en halv mil- jard på den så viktiga, konkurrensutsatta grundforsk- ningen får det också konsekvenser för kvaliteten i grundutbildningen. Högskolefrågorna är centrala framtidsfrågor. Kvalitetsfrågorna är centrala för att vi också ska kun- na nå upp till de höga ambitioner vi har när det gäller att rekrytera nya studenter. Överläggningen var härmed avslutad

Intressenter

Frågeställare

Nilsson, Ulf (fp)

Besvarad av

utbildningsminister Thomas Östros Socialdemokraterna