resurserna inom kriminalvården
Interpellation 2004/05:335 av Granbom, Karin (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2005-01-28
- Inlämnad
- 2005-01-28
- Besvarad
- 2005-02-10
- Sista svarsdatum
- 2005-02-11
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 28 januari
Interpellation 2004/05:335
av Karin Granbom (fp) till justitieminister Thomas Bodström om resurserna inom kriminalvårdenPengarna i kriminalvården räcker inte till. Förra året slutade med att verksamheten överskred budgeten med 421 miljoner kronor. Utnyttjandet av anslagskrediten låg mycket högt, på gränsen till 10 %, vilket klarades genom panikstopp och framskjutande av kostnader i slutet av året.
Kriminalvården gick in i år 2004 med en skuld på ca 390 miljoner kronor. Det ökade underskottet blev ca 30 miljoner kronor. I år går kriminalvården alltså in med en skuld på 421 miljoner kronor. För 2005 får underskottet bli maximalt 78 miljoner kronor annars går kriminalvården över anslagskreditens spärr på 10 %.
Det är mycket svårt att tro att kriminalvården inte kommer gå med mer än 78 miljoner kronor back under 2005. Anslaget för 2005 är 50 miljoner kronor mindre än för år 2004. Bara att göra den årliga löneuppräkningen kommer kosta ca 100 miljoner kronor. Ska löneuppräkning ske kan man alltså säga att kriminalvården i år får 150 miljoner mindre än förra året. Detta sker samtidigt som det beräknas bli fler intagna i kriminalvården under 2005.
Inte bara det att kriminalvården riskerar gå långt över anslagskreditens tioprocentsgräns i år om inga pengar skjuts till, redan i vår har kriminalvården svårt att betala hyra och löner för de anställda eftersom räntekontokrediten riskerar överklivas.
För att tala enkelt språk. Det är slut på kriminalvårdens konto. Detta leder till handlingsförlamning inom verksamheten. Inga satsningar kan göras. Alla tillskott går till att fylla hål och betala igen skulder. Personalresurser krymper och intagna låses in i sina celler under längre tid. Kriminalvårdens verksamhet liknar alltmer förvaring av de intagna. Detta är oacceptabelt och harmoniserar inte med kriminalvårdens mål om att påföljder ska verkställas på ett säkert och humant sätt och att antalet återfall i brott ska minska.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga justitieministern:
1. Vad avser statsrådet att göra för att Sverige ska bedriva en human kriminalvård med ett meningsfullt innehåll för de intagna?
2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att kriminalvården inte ska lida av ett stort strukturellt underskott med ingående skulder långt över normal anslagskredit?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:335
Webb-tv: resurserna inom kriminalvården
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:73 Torsdagen den 10 februariProtokoll 2004/05:73 7 § Svar på interpellation 2004/05:335 om resurserna inom kriminalvården
Protokoll från debatten
Anf. 69 Thomas Bodström (S)
Därmed var dagens frågestund avslutad. Jag tackar de ministrar som deltagit och även ledamöterna i kammaren.
Anf. 70 Karin Granbom (Fp)
Herr talman! Karin Granbom har frågat mig vad jag avser att göra för att Sverige ska bedriva en human kriminalvård med ett meningsfullt innehåll för de intagna. Karin Granbom har också frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att kriminalvården inte ska lida av ett stort strukturellt underskott med ingående skulder långt över normal anslagskredit.
Regeringen har tillfört kriminalvården betydande resurser de senaste åren. Bara under 2004 tillfördes kriminalvården 680 miljoner kronor. Fortfarande är dock myndighetens ekonomi ansträngd. Regeringen har därför aviserat att kriminalvårdens anslag ska höjas med ytterligare drygt 1 miljard kronor fram till 2007. Genom denna satsning möjliggörs en fortsatt utbyggnad av fängelser och häkten för att möta det ökade platsbehovet.
För att de höjda anslagen ska göra största möjliga nytta är det viktigt att verksamheten bedrivs så effektivt som möjligt. Inom kriminalvården pågår därför ett arbete för att effektivisera verksamheten. Det handlar till exempel om att bli bättre på att pressa kostnader vid byggande av nya platser men också om att hitta effektivare arbetsformer. Kriminalvården har nyligen redovisat hur användandet av personalresurserna kan effektiviseras. Av redovisningen framgår att betydande effektiviseringar kan göras utan att säkerhet, rättssäkerhet eller programverksamhet eftersätts.
Ännu har varken årsredovisningen för 2004 eller budgetunderlaget för 2006 inkommit till regeringen. När styrelsen har fastställt dessa kommer regeringen självklart att göra en förnyad bedömning av kriminalvårdens resursbehov.
Att förbättra de dömdas möjlighet att klara sig i samhället efter avtjänat straff är en av kriminalvårdens viktigaste uppgifter. Regeringen har bland annat tagit initiativ till en utökad användning av intensivövervakning med elektronisk kontroll. Regeringen har även satsat stora resurser på att bekämpa narkotikamissbruket bland kriminalvårdens klienter.
Regeringen fortsätter med andra ord att satsa på kriminalvården. Det handlar om förstärkta resurser, förbättrade frigivningsförberedelser, insatser för att öka säkerheten och inte minst om åtgärder för att komma till rätta med intagnas missbruksproblem.
Anf. 71 Jeppe Johnsson (M)
Herr talman! "Regeringen styr riket." Så står det i vår grundlag. Därmed är det rimligt att medborgarna väntar sig ett ledarskap och ett ansvarstagande av regeringen. Ytterst ansvarig för den svenska kriminalvården, vilket är det som den här interpellationen handlar om, är du, Thomas Bodström. Du har ansvar för att kriminalvården fungerar, för att se till att det finns mål, att de uppnås och att resurserna är tillräckliga.
I varenda rapport om kriminalvården, nu senast i Rymningsutredningen, kan man läsa att styrningen och ledningen är dålig. Ibland tas beslut för kriminalvården och i kriminalvården, men många gånger genomförs de inte. Ingen följer upp. Kanske bekymrar det dig. Det borde göra det. Därför vill jag fråga: Vad gör du åt det?
Interpellationen har rubriken Resursbrist i kriminalvården. Resursbrist är det minsta man kan kalla det. Det är tomt i kriminalvårdens plånbok. Förra året höll budgeten på att överskridas med mer än 10 %. Den kritiska gränsen hade passerats om inte generaldirektören hade dragit i nödbromsen och stoppat i princip alla utgifter och skjutit fram dem till i år. Man skulle kunna säga att regeringens anseende räddades genom att personalen fick avstå från sina julsmörgåsar. Det är ingen vidare personalpolitik.
För att spara ytterligare ska man låsa in de intagna längre, trots att Sverige har bland de längsta inlåsningarna i hela Europa. De intagna ska få sovmorgon. Är det socialdemokratisk återanpassningspolitik?
Jag har lyssnat på debatten. Jag har läst frågesvar. Ni socialdemokrater pratar om era stora resurssatsningar, om att kriminalvården har genomfört effektiviseringsarbete och om att allt detta ger goda förutsättningar för framgångsrika frigivningar. Men gapet mellan orden och verkligheten är en avgrund.
De stora satsningarna är inte större än att kriminalvården måste be om 500 miljoner för att kunna betala löner och hyra och för att inte hamna på en anslagskredit som vid årets slut skulle ligga på orimliga 16-17 %. Effektiviseringsarbete är mest ett snyggt namn på besparingar. En del saker går att effektivisera - till exempel har administrationen under den socialdemokratiska regeringen svällt över brädden, och nästa år ska äntligen de 35 myndigheterna bli en. Men de får inte en enda krona för att underlätta att den nya organisationen ska komma snabbt och effektivt på plats. De stora satsningarna räcker nämligen inte till detta.
Och så detta med goda förutsättningar för frigivningar. Tiden som de intagna är sysselsatta minskar hela tiden. Behandlingsverksamheten minskar. Narkotikaproblemen är enorma, och återfallen kommer som ett brev på posten.
Apropå brev har jag fått veta att ministern väntar post. Flertalet frivårdsmyndigheter runtom i landet är oroliga för kommande besparingar och har därför i dagarna skrivit brev till ministern där de frågar hurdan kriminalvård han egentligen vill ha. Jag vill fråga: Vilket svar har du till dem? Vilket svar har du till oss medborgare? Vilka är dina konkreta åtgärder för att få ordning på svensk kriminalvård?
Anf. 72 Johan Pehrson (Fp)
Herr talman! Uttrycket "som man bäddar får man ligga" passar bra in på hur kriminalvården fungerar i dag. Månad efter månad har nya beläggningsrekord slagits. Ibland kan det nästan tyckas som om det är lättare att ta sig ut från fängelset - vi minns ju 2004 - än att komma in och få en plats och avtjäna sitt straff.
Nu säger justitieministern i det här svaret: "Regeringen har tillfört kriminalvården betydande resurser". Visserligen erkänner justitieministern längre fram i svaret följande: "Fortfarande är dock myndighetens ekonomi ansträngd."
Herr talman! Bakom ordet "ansträngd" ligger, precis som Karin Granbom tidigare påpekat, att man saknar en halv miljard. Och kommer det inga pengar redan i vår får man det lite knöligt med löneutbetalningar med mera.
Herr talman! Kriminalvården är förmodligen den statliga verksamhet som har det allra sämst ekonomiskt i dagens s-styrda Sverige. Det är den sämsta firman som staten bedriver, en firma som bara staten kan och ska bedriva, men det är erbarmligt dåligt.
Verkligheten rimmar väldigt dåligt med de vackra mål och visioner som har rabblats upp genom åren i olika budgetar och dokument från regeringen, och det är ni socialdemokrater, justitieminister Bodström och din företrädare, som har haft ansvaret för kriminalvården under de senaste tio åren. Er politik, ingen annan, har bäddat för dagens situation.
I svaret skriver justitieministern också så här: "Regeringen har även satsat stora resurser på att bekämpa narkotikamissbruket bland kriminalvårdens klienter."
Herr talman! Det här är bra, och det är en nödvändig ambition. Men om jag inte minns fel var kriminalvårdens uppfattning att den här satsningen inte var tillräcklig, och för någon vecka sedan kom Brottsförebyggande rådet med sin utvärdering av narkotikasatsningen. Tyvärr har satsningen inte varit framgångsrik, i alla fall inte så här långt. Och det är något, herr talman, som jag beklagar och många med mig.
Jag läser ur Brås rapport där man skriver så här:
Överbeläggningen hotar satsningen. Det som CDG - det betyder Centrala droggruppen - generellt lyfter fram är att den nuvarande överbeläggningen på anstalterna är ett hot mot narkotikasatsningen. En förutsättning för satsningen är nämligen att intagna ska kunna flyttas mellan de olika typerna av avdelningar utifrån hur motiverade de är. I dag kan det vara fyra till fem månaders väntetid för att få byta till en annan typ av avdelning. Platsbristen har också inneburit att klienter utan missbruk placerats på narkotikaavdelningarna i större utsträckning än önskvärt.
Längre fram, herr talman, i utvärderingen skriver man så här: Av analysen framgår att det hittills inte går att utläsa några effekter på återfall, oavsett vilket mått som används.
Tyvärr, herr minister! En av de satsningar som justitieministern tar fram och berömmer sig av i interpellationssvaret visar sig ha betytt nästan ingenting och håller definitivt inte måttet. Det finns en läxa att göra, herr minister. Och vilka slutsatser drar då justitieministern och Socialdemokraterna av Brås rapport? Ta den inte som intäkt för att ni har lyckats. Den visar tvärtom.
Anf. 73 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Kriminalvården är en verksamhet som man enligt tidigare generaldirektörer inte vill satsa på från regeringen, eftersom man ju inte vinner några politiska poänger på det. Det kan så klart inte stämma, utan regeringen försöker väl, hoppas jag, så gott den kan att följa utvecklingen, göra omvärldsanalyser och leda kriminalvården rätt.
Tyvärr kan vi konstatera att vi nu, när Thomas Bodström och hans föregångare har haft ansvar i tio år, har ett facit som är ganska dystert. Alla kurvor som är positiva har i stort sett pekat ned vad det gäller arbete, behandling, utbildning. Vi kan också se att det är väldigt trångt. Vi kan se att gängkriminaliteten och organisationsgraden av brott inne på anstalter, grovt våld, narkotikabrott och så vidare, har ökat mycket kraftigt på senare år.
Vi har nu fått inslag av permanent dubbelbeläggning. Man kan tycka att det väl inte spelar så stor roll. Men det spelar stor roll om man vill återanpassa människor, om man vill tänka på personalens säkerhet, om man bryr sig om kvalitet i kriminalvården.
Under många år som vi som har jobbat med de här frågorna i riksdagen har följt detta har vi sett hur Kriminalvårdsstyrelsen har stått hos regeringen och knackat på och önskat att få bygga nya anstalter. Vad har hänt? Det har inte blivit några nya anstalter. Nu sitter man i panik och upprättar baracker här och där. Det är ju inte mycket som imponerar. Och rymningarna från dessa har ökat, eftersom det ofta bara är att sparka ut en plywoodskiva och rymma.
Det finns också utredningar som har pekat på detta. Om man nu inte litar på Kriminalvårdsstyrelsen från regeringens sida, de senaste tio åren, kan man konstatera att Riksdagens revisorer och Riksrevisionen har kommit med en mängd rapporter. Statskontoret kom med en rapport nu som jag hoppas att justitieministern ändå har läst. Och här i dagarna fick vi en utredning från Björn Eriksson som i stort sett pekade på 50 olika saker som man redan har haft önskemål om för att förbättra verksamheten, öka kvaliteten i innehållet, förbättra säkerheten. Det är någonting som för övrigt hänger ihop, solklart. Men ingenting har hänt.
Och nu står Thomas Bodström här och säger: Lita på oss! Vi ska fixa det här. Vi har tyvärr misslyckats i tio år, men nu ska vi skärpa oss. Det finns ju ingen som tror att detta ska ske.
Låt mig ta ett exempel. Jag har här, herr talman, ett regleringsbrev. Det är någonting som man använder, och av grundlagen framgår att det bara är regeringen som är ansvarig gentemot myndigheterna. Vi i riksdagen får stifta lagar, och vi får faktiskt fastställa statsbudget. Det är mycket viktiga saker i och för sig, men ansvaret att styra myndigheterna åvilar regeringen, och det kan man göra med mer eller mindre god kvalitet.
Detta har varit ett elände, sade ju Statskontoret för fyra år sedan. Då sade regeringen: Det här ska vi bli bättre på. Då kan jag läsa högt. Här framgår att man ska redovisa antalet avvikelser från slutna anstalter med förhöjd säkerhet, redovisa antalet avvikelser från slutna anstalter utan förhöjd säkerhet, redovisa antalet avvikelser från öppna anstalter och så vidare.
Men vad är detta, att redovisa saker som alla vet händer? Man skulle ju kunna tänka sig att man fastställde några mål för verksamheter från regeringen. Om regeringen ville någonting skulle man kunna säga så här: Vi vill att återfallsfrekvensen ska minska med 10 % på tre år. Det skulle man kunna säga om man nu ville att människor skulle återanpassas och inte bara förvaras och återkomma.
Jag kommer att återkomma till det här regleringsbrevet, för det är regeringens exklusiva skyldighet, exklusiva rätt, att styra myndigheterna om man vill, men man väljer att inte göra detta. Och det är sorgligt, för det är väldigt många människor som förlorar på det. Det handlar om människor som jobbar i kriminalvården, människor som är intagna och inte minst alla vi människor utanför som ser en verksamhet som bara växer i kostnad utan något resultat.
Anf. 74 Karin Granbom (Fp)
Herr talman! Johan Pehrson förklarade omtänksamt vad ett regleringsbrev är för någonting - det måste kännas bra.
Jag skulle vilja göra några kommentarer och reflexioner. Först och främst tror jag att kriminalvården är bäst på att avgöra om man ska öppna klockan sju eller klockan åtta. Mycket ska vi ha synpunkter på, men just den saken, om man ska öppna celldörrarna klockan sju eller klockan åtta, överlämnar jag med varm hand.
Jag har också en kort synpunkt på vad Jeppe Johnsson och Johan Pehrson försöker göra gällande, nämligen det som gäller rymningar. Under de här tio åren har faktiskt rymningarna halverats, sedan den borgerliga tiden. Från slutna avdelningar har de minskat med två tredjedelar. Det beror på flera olika saker, men ni hugger ordentligt i sten om ni ska försöka göra någon partipolitik av det.
Det finns nog saker som vi är överens om. Jag tror att vi är överens om att det trots allt anslås 1 miljard. Jag tror också att vi är överens om att det går att göra effektiviseringar, som Karin Granbom säger. Man går från dessa 35 myndigheter och de övriga två, det vill säga sammanlagt 37, till en. Det är bra. Då effektiviserar man. Jag tror också att vi är överens om att resurserna i dag inte är helt jämt fördelade, vilket naturligtvis hänger ihop med att det är flera olika myndigheter. Vi har anstalter där det är betydligt mer personal än på andra. Varje gång man tidigare har tagit en sådan här diskussion har det bara talats om att det nu är allmänna besparingar. Man måste våga, inte minst ur rättvisesynpunkt inom kriminalvården att ta de diskussionerna. Jag tror också att vi är helt överens om att kriminalvården faktiskt kan använda pengar som man i dag lägger på hyra, och där finns det en hel del. Sedan tror jag inte att det är så mycket mera som man kan effektivisera.
Det är alldeles riktigt att det finns ett stort underskott trots de här anslagen. Det vill jag inte sticka under stol med. Det finns det. Det beror på två saker. Domstolarna dömer hårdare, betydligt hårdare, än man har gjort tidigare. Och de väldigt stora satsningarna på polisen som regeringen har gjort leder naturligtvis också till de här resultaten, att det blir fler fångar.
Det är ingen tvekan om att det finns ett underskott trots de här anslagen. Det kan heller inte uteslutas att den miljard som nu anslås inte är tillräcklig. Det kan behövas ytterligare medel.
Nu påbörjas snart budgetförhandlingarna. Vi ska i första hand ha diskussioner med kriminalvården, sedan också naturligtvis bereda det här internt på Regeringskansliet och med våra samarbetspartier. Så får vi se vad det leder fram till. Vi har möten nu i vår och i höst.
En sak kan vi vara överens om. Det vill jag inte heller på något sätt sticka under stol med. Det behövs fler platser just av de här anledningarna. Det är också därför som arbetet pågår nu med att bygga ut 1 500 platser.
Men det finns saker som skiljer oss åt. Det jag slås av är den brist på visioner som oppositionen har när det gäller kriminalvård. Det talas om pengar. Vi kan vara överens om saker, men vi hör aldrig hur ni vill ha kriminalvården i stället. Det är ju ett oerhört spännande område. Det handlar om mänskliga rättigheter, om att återanpassa personer till samhället och att de inte ska begå nya brott.
Vi har drivit på arbetet med en ökad individualisering, och vi har drivit på ett arbete med narkotikasatsning, en utbildning som startade för tre år sedan, och möjligheter för sexualdömda att få behandling. Nu ger vi oss in på ett väldigt svårt område, nämligen behandling av psykopater. Allt detta och den förändring som vi nu driver mot en ökad individualisering är ju en förändring som vi inte har sett inom kriminalvården på 30-40 år. Man säger tyvärr många gånger att man alltid har gjort så här och alltid ska göra så. Tyvärr tycker jag att det också finns hos oppositionen. Men vi har ett mycket bra samarbete, inte minst med Folkpartiet. Jag skulle vilja höra lite om visionerna om kriminalvården. Det kanske finns ytterligare saker som vi är överens om.
Anf. 75 Jeppe Johnsson (M)
Herr talman! Det var härligt att höra den här lite mer resonerande tonen och insikten om att pengarna inte räcker. Den här interpellationen har jag väckt för att jag är så pass orolig över att pengarna inte räcker. Den dryga miljard som regeringen har varit så stolt över kommer inte att räcka långt. Det står helt klart för mig. Det kommer fortfarande att vara stora problem, även om man plussar på de 500 miljoner kronorna som är akuta. Kriminalvården går varje år in med enorma skulder som verkligen handlingsförlamar hela verksamheten. Det är oerhört svårt att bygga nytt. Man kan inte bygga nytt och göra nya satsningar för pengar som man inte har.
Kriminalvården har nu fått justera upp sina beräkningar av hur många intagna de ska ha. Genom att vi får fler intagna måste det ju byggas för att det över huvud taget ska kunna bli en acceptabel nivå för dem som sitter inne. Den miljard som Thomas Bodström har pratat om kommer att gå rakt in till de resurser som behövs för att bygga nytt. Där slukas din miljard. Därför måste det till mera pengar.
Man har också haft optimistiska beräkningar om besparingar. Det är mycket folk som får gå. Man sparar på allehanda saker. Jag nämnde bland annat inlåsningen. Det är konstigt att jag får svaret: Jag bryr mig inte så mycket om ifall det är klockan sju eller klockan åtta som de intagna måste stiga upp. Vi kanske har den längsta inlåsningen av de intagna i Europa. Det borde oroa ministern. Så länge de bara är inne i sin cell kommer de inte att rustas för ett bättre liv utanför fängelset.
Men man har, som sagt var, justerat ned sina beräkningar på hur mycket man kan spara. Därmed måste man ha pengar att lägga ut i den vanliga verksamheten. Man måste också göra riktiga satsningar, inte de låtsassatsningar som vi har pratat om. Verksamheten är inte acceptabel i dag. De intagna har inte särskilt mycket att göra. Det finns massor med missbrukare. De fortsätter sitt missbruk inne på anstalterna. Av den senaste utredningen från Brå har jag fått veta att den narkotika som kommer in på anstalterna inte har minskat.
Jag vill också prata om säkerhet. Det står klart för alla att vi måste göra satsningar på säkerhet. Det visade inte minst fjolårets katastrofer. Då sade du att säkerheten inte är någon kostnadsfråga. Står du bakom detta i dag också? Vad är det som ska köpas in, när ska det köpas in och för vilka pengar ska det köpas in? Ska det anställas personer som tar ett helhetsgrepp om säkerheten?
Det är många frågor. Jag skulle bli glad om jag fick svar på huvudparten av dem.
Anf. 76 Johan Pehrson (Fp)
Herr talman! Tänker justitieministern några nya tankar med anledning av Brås rapport? Justitieministern säger att det är effektivisering att hålla fångarna inlåsta en timme mer om dagen, att ge dem sovmorgon. Ursäkta, herr talman, jag vill inte vara ironisk, men skulle det då inte vara ännu effektivare att låta dem gå upp klockan nio i stället, om nu detta är en effektivisering?
Herr talman! I min värld är detta inte någon effektivisering om man vill påverka fångarna till ett bra liv, att ge dem sovmorgon när de ska anpassa sig till samhället där vi kräver att de allra flesta av oss går upp i vettig tid.
I sitt svar tar justitieministern också upp användningen av den elektroniska bojan och den utökade användningen av den. En majoritet beslutade förra veckan om att utöka. Det innebär att de som döms till upp till sex månaders fängelse kan få avtjäna sina straff med boja. Om vi tittar på 2003 års statistik ser vi att 11 % av dem som dömdes för grov misshandel fick under sex månaders fängelse och skulle kunna få elektronisk boja som straff. De som döms till två års fängelse, exempelvis för våldtäkt, kommer ut med fotboja efter tio månader.
Herr talman! Interpellationen handlar om resurser till kriminalvården. Jag skulle inte ha tagit upp det här om ministern inte hade nämnt det i detta sammanhang. Jag måste se det som att ministern anser att detta är en effektivisering som ger resurser till att minska överbeläggningen på fängelserna.
Jag vill fråga justitieministern: Är inte den utökade användningen av fotboja en släpp-fångarna-loss-det-är-trångt-reform? Har justitieministern möjligtvis planer på att införa någon form av halvtidsfrigivning?
Anf. 77 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Det är väldigt viktigt med samarbete, men jag kan konstatera att med den fantasilöshet och idélöshet som präglar den här regeringen på alla områden, inte minst rättsväsendet, är det klart att man måste söka stöd hos oppositionen för att få några goda förslag.
När man observerar arbetet på den politiska avdelningen på Justitiedepartementet får man lätt intrycket av att det är professor Balthazars verkstad. Det händer någonting, och plötsligt modellerar man fram någon krishantering för detta. Vi såg det i somras när det skulle byggas en särskild ny säkerhetsanstalt. Vi sade att det behövs en säkerhetsanstalt, men den ska självklart byggas på något befintligt. Nu blev det så, för professor Balthazars egen lösning stötte på patrull. Det var ingen som hade förstått hur den skulle gå till.
Ja, det här handlar om idéer och viljan att hjälpa människor som har handlat fel, människor som har skadat sig själva, skadat andra på vägen och riskerar att skada många fler i framtiden om man inte hjälper dem. Då tycker justitieministern att huruvida man går upp klockan sju eller åtta på morgonen inte spelar någon roll. Både justitieministern och jag har småbarn, så det är ju inga problem för oss i det fallet. Men när man går upp på morgonen spelar väl stor roll. Ska någon kunna återanpassas efter sju år på anstalt om man har gått upp klockan åtta varje morgon och gå ut och söka ett jobb där man kanske börjar jobba klockan sju? Det är ingen återanpassning. Det är en total institutionalisering av människor som går dem emot. Det tycker justitieministern inte spelar någon större roll.
När det gäller regleringsbrevet skulle man kunna skriva stora saker om effektiviseringar. Arbetsdriften drar in 126 miljoner kronor. Den skulle med lite effektivisering och lite kraft kunna dra in det dubbla. Det är människor som sitter i fängelse. De ska jobba. De kan få en tia. De ska producera, och det ska kunna säljas.
Justitieministern talar om att självhushållning är bra. Det är bara att besluta. Skriv i regleringsbrevet att om tre år ska anstalten ha 10, 15, 20 eller 25 %, varför inte hälften, självhushållning! De människor som är intagna måste ju lära sig att laga mat. De kan inte fortsätta att leva på restauranger om de ska ha ett hederligt jobb när de blir frigivna och förhoppningsvis återanpassas, för sin egen skull men inte minst för samhällets skull.
Anf. 78 Karin Granbom (Fp)
Herr talman! Jag tror att interpellationsdebatterna blir något bättre om man citerar rätt och kanske lyssnar något på vad de andra säger. Jag sade att jag tyckte att frågan om ifall man ska väckas kl. 7 eller kl. 8 är en fråga för kriminalvården. Därmed inte sagt att den inte är viktig, utan det är fråga om vem som ska styra den, och detta vidhåller jag.
Det blir upprepningar här, men jag vill säga igen att effektiviseringar handlar om framför allt tre saker. Det handlar om att man går till
en
myndighet, det handlar om att man ska se till att man får bättre hyresavtal - och det är ganska mycket pengar - och det handlar om att personalen ska jobba jämnt fördelat på olika anstalter och under de tider då den behövs bäst. Precis samma diskussion förde vi inom polisen för några år sedan, och nu har vi samma diskussion inom kriminalvården.
Man måste kunna hålla två tankar samtidigt i huvudet, nämligen att man ökar satsningen och att man effektiviserar. På så sätt frigörs det mer resurser.
Jag får också upprepa att budgetförhandlingar nu kommer att påbörjas. Vi vet inte vad det handlar om - det är lite för tidigt att säga. Om vi kommer fram till någonting här under året och oppositionen anser att det är för lite så är det naturligt att vi för en diskussion om det. Men låt oss vänta till det tillfället. Vi är ju inte riktigt där än.
Jag har en kort fråga. Var står Folkpartiet när det gäller elektronisk fotboja? Det vore ganska intressant att höra det, och jag hoppas att jag får svar.
Till dess kan jag berätta om att självhushållningen har ökat runtomkring. Vi tror mycket på den idén, för det är passiviserande att inte göra mer saker själv. Det ser man när man besöker olika anstalter. Det är i den riktningen vi arbetar. Det gäller också den ökade individualisering som nu finns.
Vi kommer som sagt att fortsätta att bedriva det här arbetet. Det handlar om ekonomi, men långt ifrån bara om det, vilket också Björn Eriksson noga underströk. Det handlar om att förbättra säkerheten. Vi har vidtagit fler åtgärder än jag tror att någon regering någonsin har gjort, med de lagstiftningsförändringar som har gjorts och med det arbete med en ny säkerhetsanstalt som påbörjades under förra året.
Jag vill också understryka att det förslag som har kommit handlar om de tankar som vi hade från början. Det är positivt att vi sedan också får stöd av en oberoende utredare som Björn Eriksson har varit i det här fallet.
Det är alltså många förändringar på gång. Jag efterlyste lite visioner vid förra tillfället som jag gjorde de här kommentarerna. Jag fick inga visioner, men kanske jag får en möjlighet till det nu i det sista inlägget.
Anf. 79 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Jag kan rekommendera Thomas Bodström att han läser vår motion. Den är full av många förslag. Våra visioner finns där.
Jag kan använda mina två minuter till att berätta om annat. Jag kan naturligtvis berätta om var vi står i frågan om fotboja. Det hade varit bra om ministern hade varit här och dessutom läst protokollen så att han fick reda på vad vi egentligen tyckte och om han tänkt över vilka argument vi har för det.
Vi har sagt ja till att man i slutet av ett fängelsestraff ska kunna gå på IÖV. Det är ett bra sätt att slussas ut. Men vi har sagt nej till att fängelsestraff upp till sex månader ska kunna omvandlas i sin helhet till fotboja. Vi tycker att det ska vara klarhet i påföljderna. I så fall skulle intensivövervakning vara en självständig påföljd som domstolarna kan döma till.
Det är bra att ministern har kommit till insikt om att vi har problem i kriminalvården och att resurserna spelar roll. Vi ligger back med nästan en halv miljard redan i dag. Det är dåligt med likviditeten. Det är svårt att betala ut löner och hyra redan i vår. Det är tomt på kontot, och det handlingsförlamar den ledning vi har i dag. Det beror mycket på att regeringen har haft dålig framförhållning och dålig planering. Styrningen har inte fungerat, och inte ledningen heller. Man har inte satt upp några mål, och då kan man inte heller kontrollera att de har följts.
Du borde ta ett snack med Göran Persson här i vår, justitieministern, och se till att de här extra miljonerna kommer redan nu. Ni borde justera upp anslagen för de närmaste åren och investera några slantar i en konsult som kan lära er målstyrning. Läget är akut. Situationen är synnerligen allvarlig.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.