Resurserna i förskola och fritidshem
Interpellation 2007/08:709 av Ahlberg, Ann-Christin (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-05-13
- Inlämnad
- 2008-05-13
- Besvarad
- 2008-05-28
- Sista svarsdatum
- 2008-06-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 13 maj
Interpellation
2007/08:709 Resurserna i förskola och fritidshem
av Ann-Christin Ahlberg (s)
till utbildningsminister Jan Björklund (fp)
Under åren 2005 och 2006 fick kommunerna ett riktat statsbidrag av den dåvarande socialdemokratiska regeringen för att kunna öka antalet anställda inom förskoleverksamheten. Detta statsbidrag innebar, precis som avsikten var, att personaltätheten ökade samtidigt som barngrupperna minskade. Även kvalitetsförbättringar genomfördes till följd av statsbidraget.
De olika yrkesgrupperna inom såväl förskoleverksamheten som fritidshemsverksamheten behövs och de kompletterar varandra. I den dagliga retoriken om förskolan använder man dock oftast endast förskollärarna som yrkeskategori. Detta är diskriminerande mot övrig personal men skapar också den föreställningen bland gemene man att det endast finns förskollärare inom förskola och fritidshem.
Jag oroas över att vårdnadsbidraget kan komma att få negativa återverkningar inom förskolans område, men jag konstaterar att förskola och fritidshem är viktiga företeelser i de flesta barnfamiljers vardag. Därmed är också personalfrågan oerhört viktig.
Personalen i förskola och på fritidshem måste ha bra kompetens, tid för planering och tid för kontakter med föräldrar. Det behöver finnas många yrkeskategorier – förskollärare, barnskötare, elevassistenter, fritidsledare, fritidspedagoger och kanske ytterligare någon yrkesgrupp – för att kunna täcka in alla behov som kan finnas inom förskolans och fritidshemmets verksamheter.
I förskola och på fritidshem kommer man i kontakt med barn som har särskilda behov, exempelvis allergier eller diabetes. Det är ibland helt livsavgörande att ett barn som drabbats av en allergichock eller insulinkänning snabbt får de rätta insatserna. Detta medför att personalen inom förskola eller fritids måste få medicinsk kompetens för att även ett barn med svår allergi eller diabetes ska kunna vara på förskolan eller fritids.
Med hänvisning till vad jag anfört ovan vill jag ställa följande frågor till utbildningsministern:
Vilka yrkesgrupper avser ministern att se till att förskolan och fritidshemmet innehåller i syfte att barnen ska kunna få sina behov tillgodosedda?
Hur avser ministern att frågan om barn med särskilda behov ska hanteras inom förskola och fritids?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:709
Webb-tv: Resurserna i förskola och fritidshem
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:119 Onsdagen den 28 majProtokoll 2007/08:119 5 § Svar på interpellationerna 2007/08:709, 764 och 772 om resurserna i förskola och fritidshem
Protokoll från debatten
Anf. 1 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Ann-Christin Ahlberg har frågat mig vilka yrkesgrupper jag avser att se till att förskolan och fritidshemmet innehåller i syfte att barnen ska kunna få sina behov tillgodosedda samt hur jag avser att frågan om barn med särskilda behov ska hanteras inom förskola och fritidshem. Marie Granlund har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att stärka likvärdigheten och höja kvaliteten i fritidshemmen samt om jag avser att vidta några åtgärder för att bryta den negativa trenden med ökade storlekar på barngrupperna. Mikael Damberg har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder för att kvalitetssäkra all förskoleverksamhet oavsett form och huvudman och skapa garantier för att verksamheten följer läroplan och har utbildad personal. Frågorna har nära samband, och jag avser att besvara dem i ett sammanhang.
Personalens utbildning och kompetens är den viktigaste faktorn för kvaliteten i förskolan. I förskolan arbetar barnskötare och förskollärare tillsammans utifrån en helhetssyn på barnen, deras utveckling och lärande. Förskolans pedagogiska uppdrag behöver dock stärkas. Regeringen avser bland annat att föreslå att införa tydligare mål i förskolans läroplan och införa avgiftsfri allmän förskola även för treåringar. Regeringens avsikt är att det bör finnas förskollärare i varje förskola och att dessa bör ges ett övergripande pedagogiskt ansvar.
Under hela förskolans utbyggnad har barnskötarna utgjort ungefär hälften av personalen i förskolan. Barnskötare är därmed en viktig del av personalen och deras arbetsinsats är av stort värde. Utöver förskollärare ska därför även fortsättningsvis personer med annan kompetens, till exempel barnskötare, kunna anställas i förskolan. För fritidshemmet gäller motsvarande. I Skollagsberedningens arbete med en ny skollag övervägs också att läroplan, krav på utbildad personal och övriga föreskrifter ska gälla för såväl kommunal som enskild verksamhet.
När det gäller barn som behöver mediciner i förskola och fritidshem är det viktigt att utgå från varje individs behov. Utgångspunkten vid egenvård är att föräldrarna har ansvar för medicinering och för att instruera personalen. Det är viktigt att understryka att personal i förskola och fritidshem inte är hälso- eller sjukvårdspersonal. Det är därför upp till varje enskild att ta ställning till om man på frivillig grund vill bistå med medicineringshjälp eller inte. Ansvarig läkare måste i mer avancerade fall ta ställning till hur behandlingar praktiskt kan lösas, exempelvis genom samverkan mellan primärvården eller barnhälsovården och förskolan eller fritidshemmet.
Kommunerna fick åren 2005 och 2006 ett riktat statsbidrag för att öka antalet anställda i förskolan. Statsbidraget har dock inte upphävts utan inordnats i det generella statsbidraget från 2007. Den förutvarande regeringen hade även den aviserat att bidraget skulle inordnas i det generella statsbidraget, från 2008. Statsbidraget har alltså omfördelats över budgetposterna ett år tidigare än beräknat, men i övrigt har inga förändringar skett.
Vi har i dag en generellt sett hög kvalitet i förskolan, och vi vill fortsätta att utveckla den. Enligt Svenskt kvalitetsindex 2007 är förskolan bland de verksamheter som återigen toppar listan.
Som statsråd kan jag inte kommentera situationen i enskilda kommuner. Jag kan dock konstatera att andelen högskoleutbildad personal i förskolan i genomsnitt för hela landet har ökat något, från 51,4 procent 2006 till 52,1 procent 2007. Det fanns hösten 2007 5,2 barn per årsarbetare i förskolan, en marginell förändring jämfört med 5,1 barn ett år tidigare. Gruppstorlekarna i förskolan har inte förändrats på senare år. Hösten 2007 gick det 16,7 barn i en genomsnittsgrupp, exakt samma antal som året innan.
Fritidshemmet har en central uppgift i att erbjuda eleverna en meningsfull fritid, och det är viktigt att kvaliteten i verksamheten upprätthålls och utvecklas. Den pedagogiska verksamheten utgör ett viktigt komplement till skolan. Fritidshemmet är också en förutsättning för att föräldrar ska kunna förena föräldraskap med arbete och studier. Skolverket har vid flera tillfällen konstaterat att fritidshemmens kvalitet inte uppmärksammas tillräckligt i kommunerna. Kommunerna har huvudansvaret för fritidshemmen liksom för förskolan och skolan. Det är alltså på det lokala planet som man avgör vilka resurser som tilldelas verksamheten.
Statens utbildningsinspektion har bland annat som uppgift att inspektera att kommunerna följer sina skyldigheter. Regeringen har beslutat att ytterligare skärpa de nationella kvalitetsgranskningarna. Det är en viktig del av statens styrning och bidrar med kunskapsunderlag till huvudmännen om förskolornas och fritidshemmens kvalitet. Jag följer utvecklingen noga eftersom både förskolans och fritidshemmets kvalitet är viktiga frågor.
Då Ann-Christin Ahlberg, som framställt interpellation 2007/08:709, och Marie Granlund, som framställt interpellation 2007/08:764, anmält att de var förhindrade att närvara vid sammanträdet medgav talmannen att Eva-Lena Jansson fick delta i överläggningen samt att Mikael Damberg fick ta emot svaret även på interpellation 764.
Anf. 2 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Ann-Christin Ahlberg har ställt frågor till utbildningsminister Jan Björklund om hur det ser ut på förskolor och fritidshem. Hon tar i sin interpellation upp att hon är oroad över att vårdnadsbidraget kan komma att få negativa återverkningar inom förskolans område just utifrån att man kommer att påverka kommunens möjligheter att lägga in resurser där. Bara i Örebro kommun har man konstaterat att det skulle kosta 40 miljoner att införa ett vårdnadsbidrag. Det är naturligtvis resurser som tas från förskolan och fritidshemmen.
Ann-Christin Ahlberg pekar i sin interpellation också på att man i förskolan och på fritidshemmen kommer i kontakt med barn som har särskilda behov - det kan handla till exempel om allergier och diabetes - och att det ibland kan vara livsavgörande att ett barn som drabbas av en allergichock eller av insulinkänning snabbt får de rätta insatserna. Därför har hon frågat vilka möjligheter som finns när det gäller att säkerställa kompetensen och vilka yrkesgrupper som utbildningsministern tycker är viktiga och ska finnas.
Det är väl glädjande att utbildningsministern erkänner att till exempel också barnskötare kommer att finnas kvar i förskolor. Tidigare har det funnits andra signaler där man inte varit riktigt tydlig i de frågorna.
Men just hur det är med behovet av medicinskt kunnig personal framgår inte riktigt av svaret. Det står där: "Det är därför upp till varje enskild att ta ställning till om man på frivillig grund vill bistå med medicineringshjälp eller inte." Men det måste väl ändå ligga på skolan och även förskolan att ta ansvar för de här barnen. Inom de olika rektorsområdena finns det oftast en medicinskt ansvarig skolsköterska. Det vore därför av vikt att statsrådet pekade på att den gruppen skulle kunna vara ett komplement och att kommunerna borde säkerställa att den kompetensen finns.
De signaler man får från kommuner - också utifrån aspekten att man nu kanske måste dra ned på viss verksamhet på grund av att vårdnadsbidraget införs och det blir mindre pengar till förskolan - är att man riskerar att tappa den kompetens som en skolsköterska skulle innebära och som skulle kunna vara ett sätt att säkerställa att personalen utbildas i de här frågorna. Jag skulle vilja höra hur statsrådet ser på detta.
När det gäller frågan om hur barn med särskilda behov ska hanteras inom förskola och fritids pekar statsrådet i svaret på den medicinska kompetensen. Men barn med särskilda behov kan också vara andra grupper. Där tycker inte jag att vi får ett riktigt bra svar. Statsrådet pekar på att det är viktigt att det finns ett pedagogiskt ansvar. Men det är också viktigt att det finns personal med olika kompetens. Jag skulle därför lite grann vilja höra hur statsrådet ser på andra kompetenser än barnskötare och förskollärare.
När det sedan gäller regeringens avsikt - i svaret sägs det att det bör finnas förskollärare i varje förskola och att dessa bör ges ett övergripande pedagogiskt ansvar - lyfter utbildningsministern fram följande: "I Skollagsberedningens arbete med en ny skollag övervägs också att läroplan, krav på utbildad personal och övriga föreskrifter ska gälla för såväl kommunal som enskild verksamhet."
Är det också statsrådets avsikt att införa den typen av föreskrifter? Jag tycker att det är viktigt att även de privata förskolorna har kompetens när det gäller pedagogisk inriktning på barnen och att även en yrkesgrupp som barnskötarna får möjlighet att jobba inom verksamheten.
Anf. 3 Mikael Damberg (S)
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på min interpellation om fler förskollärare i Stockholms förskolor och för svaret på Marie Granlunds interpellation om personaltätheten i fritidshemmen. Dessa båda interpellationer skrevs mot bakgrund av både fritidshemmens dag och förskolans dag som inträffade för en tid sedan - tillfällen att stanna upp och lite grann reflektera över utvecklingen på dessa båda viktiga områden.
För att börja med Marie Granlunds interpellation vill jag säga att det är en ganska allvarlig utveckling vi har, och ser, när det gäller fritidshemmen. Fritidshemmen är viktiga som ett pedagogiskt komplement till grundskolan. Där kan man stödja elevers lärande i och utanför skolan. Fritidspedagogen stöttar ofta beträffande läxträning samt förebygger och hanterar mobbning och kan vara en vuxen att tala med som hanterar frågor som är svåra för barn och ungdomar och som skolan inte riktigt klarar av eller har tid att hantera.
Tyvärr går utvecklingen åt fel håll och har gjort det ganska länge. Redan förra året interpellerade vi socialdemokrater statsrådet Björklund i frågan eftersom Skolverket har uppmärksammat allvarliga brister i verksamheten - både större barngrupper och allt färre anställd personal, dessutom allt färre utbildad personal.
Det är lite märkligt att statsrådet i sitt svar på interpellationen säger att han noga följer utvecklingen. Men varför gör statsrådet ingenting om han tycker att det är en viktig fråga? Det är väl huvudcloun i detta avseende. På andra områden när vi märker att det går åt fel håll när det gäller skolans eller förskolans utveckling ser vi att regeringen i alla fall
pratar
om att ta initiativ. Men när det gäller fritidshemmen händer ingenting. Det var min första fråga.
Min andra fråga handlar om förskollärarna. Statsrådet säger i svaret att han inte vill kommentera enskilda kommuner. Den här gången har jag försökt att skriva en interpellation som inte handlar om enskilda kommuner utan om en region, om Stockholmsregionen. Stockholms län är det län i Sverige som har lägsta andelen förskoleutbildad personal i verksamheten. Ungefär 40 procent av de anställda i Stockholms läns förskolor är förskollärare, medan riksgenomsnittet är 52 procent.
Eftersom statsrådet säger i svaret att de anställdas kompetens är den viktigaste faktorn för kvalitet borde det oroa statsrådet att en så låg andel av de anställda i förskolorna i Stockholmsregionen har förskolekompetens.
Svaret är ganska vagt. Jag har samma fråga som Eva-Lena Jansson. Statsrådet skriver att han i arbetet med den nya skollagen ska överväga också att krav på utbildad personal och övriga föreskrifter ska gälla för såväl kommunal som enskild verksamhet.
Menar statsrådet att han bara överväger? Har han någon uppfattning i frågan? Vi socialdemokrater har både väckt motioner och interpellerat till exempel om att läroplanen
ska
gälla för alla typer av förskolor, oavsett om de är enskilda eller om de är kommunala.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att samma kvalitetskrav ställs på personalkategorierna. Då tror jag att vi är helt överens om att förskolan i framtiden kommer att behöva både välutbildade förskollärare och välutbildade barnskötare för att fungera, men det gäller också andra yrkeskategorier. Även här är jag lite förvånad över att statsrådet inte ser att många förskolor runt om i Sverige jobbar med helt andra yrkeskategorier - med inriktning på kultur, språk och annat - som verkligen kan lyfta den pedagogiska verksamheten i förskolan.
Jag tycker alltså att det är ett ganska svagt svar och skulle vilja be utbildningsministern kommentera om han är beredd att skapa garantier, att kvalitetssäkra all förskoleverksamhet oavsett form och huvudman och att skapa garantier för att verksamheten följer läroplanen och har utbildad personal.
Anf. 4 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! När det gäller huvudinriktningen för utvecklingen av den svenska förskolan noterar jag att regeringen och interpellanterna är tämligen överens. Jag finner inte att ni deklarerar någon annan grundsyn än att utvecklingen ska fortsätta att gå mot en ännu mer pedagogisk inriktning av förskolan. Jag tycker att det är bra.
Det har tidigare funnits en tveksamhet hos det socialdemokratiska partiet när det gäller att våga erkänna förskollärarnas utbildningsnivå och status - av rädsla för Kommunal och LO som organiserar barnskötarna. Låt oss vara ärliga och säga att det är vad det har berott på; man har inte vågat säga att förskollärarna ska ha den pedagogiska ledningen och det ansvaret. Jag är glad om ni nu vågar göra det och vågar stödja regeringens förslag när det kommer till riksdagen.
När man lyssnar på Socialdemokraterna finns det ingen hejd på alla problem som kommer att uppstå i världen när vårdnadsbidraget införs. Det är egentligen inget problem som liksom inte kommer att uppstå i och med det. Det kommer att saknas personalkategorier av alla möjliga slag i förskolor och på fritidshem på grund av vårdnadsbidraget - enligt er beskrivning. Jag tror att ni här väldigt kraftigt överdriver.
I verkligheten innebär vårdnadsbidraget att föräldrar som har små barn och som är hårt sönderstressade av yrkeslivets och familjelivets krav får ett lite större ekonomiskt utrymme för att vara något mer med sina barn när dessa är väldigt små. Jag tror att ni får väldigt svårt att få föräldrar att gå ut i demonstrationståg för att protestera mot detta.
Jag tror faktiskt att det är så att det för dem som inte väljer att utnyttja vårdnadsbidraget inte blir någon skillnad. De som väljer att utnyttja det kommer att kunna vara något mer med sina barn än de i dag kan vara. Det kan väl inte vara hela världen när barnen är små. Det är en otrolig skräckpropaganda som ni håller på med. Det är bara några veckor tills den här möjligheten införs. Vi får väl se om alla era farhågor besannas.
För mig är det självklart - detta som ett svar till interpellanterna här - att utgångspunkten när vi gör en ny skollag är att villkoren så långt som möjligt ska vara exakt desamma såväl för offentligt drivna verksamheter som för fristående verksamheter. Det gäller då bland annat kraven på personalen.
Att det står "övervägs" i det skriftliga svaret beror på att vi ännu inte har en färdig skollag och på att det naturligtvis finns saker som inte riktigt går att göra på samma sätt. Till syvende och sist är ju ägandeformerna olika. En kommunal verksamhet har ett åtagande som en enskild verksamhet aldrig kan ha, detta att man måste se till att alla får en plats etcetera. Men när det gäller den här typen av frågor, personalens kompetens, läroplan och pedagogiska målsättningar, menar jag att åtagandet ska vara detsamma. Det är en sanning.
När vi nu diskuterar förskollärartäthet är det väl en annan sanning att de fristående förskolorna har mycket högre förskollärartäthet än de kommunala förskolorna. Nästan alla fristående förskolor startas av förskollärare själva. De har en mycket högre andel förskollärare. Många av dem har bara förskollärare och inga barnskötare alls. Det beskrivs som en ambitionshöjning från deras sida. Var och en får väl tolka om det är så. Men det är alltså ingen brist på förskollärare i fristående förskolor. Det är snarare de kommunala förskolorna som har brist på förskollärare.
Redan förra året interpellerade vi socialdemokrater utbildningsministern, säger Micke Damberg. Redan 2007, Micke Damberg, interpellerade du mig om bristerna i förskolan och vad som borde göras. En fråga som kan ställas är: Varför gjorde ni inte själva något på tolv år?
Barngrupperna nu är precis lika stora som vid regeringsskiftet. De har inte ökat. Däremot ökade barngruppernas storlek - om Micke Damberg nu lyssnar på mina svar på frågorna - kraftigt under era tolv år vid regeringsmakten. Sedan den borgerliga regeringen tillträdde har de inte ökat. Det är sanningen om man läser statistiken, Micke Damberg.
Anf. 5 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Jo, vi lyssnar alltid på svaren som vi får på våra frågor. Jag ska ta tillfället i akt att tacka Jan Björklund för de svar han har gett till Ann-Christin Ahlberg på hennes interpellation, för det glömde jag tidigare.
Jag ställde en fråga om synen på skolsköterskor, men jag upplevde att jag inte fick något svar.
När det gäller barn med särskilda behov, barn med svår allergi och diabetes, pekar Ann-Christin Ahlberg på vikten av att införa någon form av utbildning för dem som ska jobba i förskolor och på fritidshem.
Herr talman! Jag anser att Jan Björklund gör en egen tolkning av Socialdemokraternas syn på förskollärare. Det är inte alls så att vi har någon negativ syn på förskollärare, men vi anser att barnskötare har en viktig kompetens och också bör finnas kvar i förskolorna.
När det gäller hur det ser ut i de kommunala respektive de privata förskolorna kan jag ge statsrådet uppgiften att i Örebro län finns det 60 procent med högskoleutbildning i de kommunala förskolorna, medan det finns 52 procent i de privata verksamheterna. I Västra Götaland, som Ann-Christin Ahlberg kommer från, är 65 procent högskoleutbildad personal i kommunal verksamhet, medan det är 43 procent i de privata verksamheterna. Där har alltså statsrådet helt fel.
Jag tycker att det var bra att statsrådet ändå svarade delvis på frågan om det ska vara samma krav på kommunal och enskild verksamhet. För mig är det självklart att det måste säkerställas att barnen får en god verksamhet även om man väljer ett privat alternativ. Jag är inte förtjust i de privata alternativen, men om det är så att föräldrar väljer ett privat alternativ för sina barn måste det finnas kunskap hos dem som jobbar där. I de kommunala verksamheterna säkerställs till exempel att inte någon pedofil jobbar där, men i en privat verksamhet har man inte alls något krav på att säkerställa att inte personer med brottslig verksamhet kommer in. Det kan inte vara så att privat verksamhet ska ha lägre krav vad gäller den pedagogiska verksamheten. Om man nu aktivt vill ha in och ta del av skattemedel vore det väl självklart att man också rättar sig efter de krav som finns, så jag tycker i alla fall att det är viktigt att statsrådet här och nu säger att det ska vara lika regler. Jag tycker att det är viktigt.
När det återigen gäller de olika yrkesgrupperna har statsrådet i svaret till Ann-Christin Ahlberg, som jag uppfattat det, tagit upp just barnskötare och förskollärare, men han har inte nämnt fritidspedagoger, fritidsledare, elevassistenter och inte heller till exempel den kompetens som en skolsköterska har.
Jag skulle i alla fall vilja ha svar från statsrådet, herr talman, på de frågor som jag ställde tidigare.
Anf. 6 Mikael Damberg (S)
Herr talman! Tack, herr statsråd. Jag kan först konstatera att det i princip inte är ett ord om fritidshemmen. Det är väldigt talande för regeringens syn på fritidshemmens verksamhet att man inte talar om de stora problem som Skolverket rapporterar gång efter gång.
Varför har man inte gjort någonting? Vi gick till val på att anställa 3 000 fler fritidspedagoger i Sverige. Hade vi fått chansen att göra det hade vi gjort det, därför att vi ser de stora kvalitetsbrister som finns.
Du vet att vi i den budget som vi redovisade senast har stora satsningar just på fritidshemmen, därför att det är en verksamhet som det verkligen behöver satsas på. Regeringen struntar uppenbarligen i fritidshemmen.
Jag tror att det är ett felslut av skolministern om han inte ser fritidshemmens stora betydelse också för barnens kunskapsutveckling i skolan. Man ser inte att de barn som i dag inte klarar skolan tillräckligt bra skulle behöva stöttning och hjälp mer än bara de timmar som de går i skolan. De skulle behöva ha hjälp med läxträning, de skulle behöva ha hjälp med språkkultur och fritidsaktiviteter som gör att de växer och kan klara skolan ännu bättre.
Här har regeringen ett stort svart hål. De vägrar att tala om detta stora samhällsproblem som jag tror att många barnfamiljer känner igen. När man hämtar ungarna på fritidshemmen säger man: Gud, vilka stora barngrupper! Gud, vad mycket stök och bråk det är här! Här finns en del av den mobbning som många människor upplever finns därför att personalen inte klarar av att hantera den på rätt sätt. Jag tycker att det är allvarligt att skolministern väljer att bortse från detta.
Vad gäller förskolan vill han att vi ska vara mer överens. Han säger att vi nog är överens om förskolans utveckling. Ja, det kanske vi är. Men varför valde då regeringen att ett år tidigare ta bort de öronmärkta statsbidragen till förskolorna för att de skulle kunna anställa mer personal? Man gjorde det och flyttade över dem till den allmänna påsen, just därför att kommunerna skulle få använda pengarna till annat än förskola och personal. Det finns ingen annan anledning, som jag kan se, till att regeringen väljer att ta bort ett riktat statsbidrag som skulle gå till mer personal i förskolan för att lägga in det i den allmänna potten än att kommunerna ska kunna använda pengarna till annat, kanske till att sänka skatten. Det kanske var viktigare att använda pengarna till det. Det innebär, och det ser vi i Skolverkets statistik, att vi för första gången på tio år ser en brytning. Regeringens bortprioritering leder till att andelen barn per personal ökar igen för första gången på tio år.
Det är inte sant att det inte hände något under förra mandatperioden. Det måste Jan Björklund ha drömt efter alla de kammardebatter som vi hade förra mandatperioden. Den förra, socialdemokratiska regeringen valde ju att specialdestinera pengar för mer personal i förskolan.
Jag vet inte om vi ska bråka om det här, men det är lite anmärkningsvärt om utbildningsministern inte har koll på hur det ser ut i hans egen verksamhet. Det är faktiskt så att andelen högskoleutbildad personal inom kommunala förskolor är 52 procent i Sverige, medan den är 42 procent i de enskilda verksamheterna, så det är en lägre andel högskoleutbildad personal i de enskilda verksamheterna. Jag säger inte det för att jag tycker att det är negativt med enskilda förskolor. Jag konstaterar bara att det är på det sättet. Skolministern hävdar här att det är precis tvärtom. Var har han fått de siffrorna ifrån? Det skulle jag vilja höra.
Anf. 7 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Micke Damberg blir tjafsig i överkant när han ska försöka skapa en stor klyfta i förskolepolitiken.
Han anklagar oss för att ha fört över statsbidrag till den allmänna påsen och gör det till ett huvudnummer. Även den förra regeringen ville ju föra över statsbidraget till den påsen. Hade den suttit kvar hade det just nu ingått i påsen. Vi gjorde det tolv månader tidigare. Att bygga upp en jätteskillnad i förskolepolitiken på att ett statsbidrag flyttades tolv månader tidigare från ett konto till ett annat är ju bara tjafsigt.
Herr talman! Plötsligt blev pedofiler ett stort problem just på fristående förskolor. Att misstänkliggöra privat verksamhet var också ett märkligt påhopp. Den lagstiftning som vi nu skärper rätt kraftigt för att förhindra att personer som har den typen av grov brottslighet bakom sig ska kunna bli anställda ska naturligtvis gälla lika för fristående enheter och kommunala enheter. Det är helt självklart. Att försöka insinuera att jag skulle tycka att det är okej med pedofiler på privata dagis är så grovt att det går över alla gränser.
Herr talman! När det gäller detta med hälsovårdens ansvar för förskolan gäller den lagstiftning i Sverige som den förra regeringen införde, och den tror jag inte att vi ska ändra på. Skolhälsovården ansvarar för grundskolan och gymnasieskolan. När det gäller mindre barn är det landstingen med barnhälsovård, BVC och andra som ansvarar för hälsovården. Det har inte av vare sig den förra regeringen i dess arbete med den nya skollagen eller från vår sida aktualiserats frågan att skolhälsovården skulle ta över ansvaret också för mindre barns hälsovård, utan det ligger på landstingen. Själva förskoleklasserna har lyfts över till skolhälsovården i och med att de mer och mer blir en del av grundskolan - men inte förskolan.
Det är två saker som Socialdemokraterna borde fundera över i debatten om förskolans kvalitet. Jag håller med om att det är för få förskollärare. Vi har förut haft uppfattningen att det bara borde vara förskollärare i förskolan. Men det är en helt orealistisk målsättning eftersom det inte finns så många förskollärare. Dessutom det finns olika arbetsuppgifter i förskolan. Därför inser jag att vi behöver ha olika kompetenser där. Jag tänker inte som utbildningsminister föreskriva exakt vilka elevassistenter, fritidsledare och allt möjligt som ska finnas. Däremot konstaterar jag att utöver förskollärare behövs det också barnskötare. Vilka övriga personalgrupper som kommunerna anställer måste kommunerna få avgöra.
Det är riktigt att när man räknar in dagmammor och allt möjligt är det lägre högskoleutbildad andel i privat verksamhet. Men när man räknar just på förskolor är det inte så.
Jag har två saker att säga till Micke Damberg. Förskollärarreformen 2001 var det stora avbräcket för förskollärarrekryteringen i Sverige. Det är sedan dess det har blivit svårt att rekrytera förskollärare. Den lärarutbildningsreform ni genomförde, och som vi kritiserade, har lett till att allt färre vill bli förskollärare. Det är huvudorsaken. Jag tror att varken Stockholmsregionen eller någon annan region är intresserad av att ha så låg andel förskollärare. Man söker med ljus och lykta efter förskollärare, men det var lärarutbildningsreformen som skapade problemen.
Till sist måste ni ställa er frågan: Tycker ni att förskolan ska vara kommunal? Ska fritidshemmen styras av kommunerna? Eller ska staten gå in och styra mer och mer med olika typer av bidrag? För min del är jag helt beredd att diskutera att staten ska ta över det hela, men ska det vara kommunalt måste kommunerna få göra en del avvägningar själva och ta ansvar för dem. Det kan väl inte vara så att så fort ett litet missförhållande uppmärksammas ska vi ha en ny lagstiftning eller ett nytt direktriktat statsbidrag till verksamheterna? Så kan det väl ändå inte fungera? Vad är det i så fall för vits med att verksamheten är kommunal?
Anf. 8 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! När det gäller mitt exempel till statsrådet på vad som skulle kunna uppstå om man har olika regler är det viktigt att peka på att det finns likadana regler. Jag skulle aldrig komma på tanken att beskylla statsrådet för de konstigheter som skulle kunna uppstå. Däremot tycker jag att det viktigt att statsrådet tar ansvar för sin verksamhet och inte pratar om hur det såg ut före 2006. Sedan oktober 2006 har vi ett statsråd som är ansvarig för utbildningsfrågor som heter Jan Björklund. Han måste ta ansvar för det. När jag ställer frågan om hur det kan bli om man inte har likadana regler måste han redovisa varför han i så fall vill ha olika regler för privat och kommunal verksamhet. Det var därför jag ställde frågan och gjorde det med ett exempel.
När det gäller barn med särskilda behov är det viktigt att man förtydligar att dessa kompetenser måste finnas både i förskola och på fritidshem. Har man inte dessa kompetenser kommer dessa barn att få det mycket svårt. Så fort en kommun får det tufft med pengar är det ofta denna kategori man sparar på - barn med särskilda behov - trots att det borde vara precis tvärtom. Det är då viktigt att det framgår hur lagstiftaren ser på detta. Det ska vara ett slags rättesnöre för kommunerna som sedan ska bedriva verksamheten.
Barnskötare har en bra kunskap som också är en stor tillgång för förskolan. Det ska man inte glömma bort. De är inte bara ett komplement, utan de har en egen speciell utbildning och kunskap som tillför något. Det ska man inte negligera.
Vad gäller skolsköterskor hörde jag svaret från statsrådet. Det är ändå viktigt att man konstaterar att vårdnadsbidraget kan bli den resurskostnad som gör att kommunerna kommer att få svårt att tillhandahålla rätt kompetens på förskolor och fritidshem.
Anf. 9 Mikael Damberg (S)
Herr talman! Jag har lärt mig en sak under alla år i politiken. Trampar man i klaveret ska man stå still. Man ska inte klafsa omkring och till exempel blanda in dagmammor i statistiken. Det blir inte bättre, statsrådet. Man kan i stället säga uppriktigt: Jag kanske inte hade koll på siffrorna.
Det är faktiskt så att enligt Skolverkets siffror är andelen högskoleutbildad personal större i kommunalt drivna förskolor än i enskilt drivna förskolor. Jag tycker att den kan vara högre överallt och har inga problem med det, men man behöver inte försöka komma undan statistiken.
Vad gör regeringen för att få fler förskollärare? Det är det min interpellation handlar om. Är man beredd att kvalitetssäkra? Statsrådet har sagt att han ska överväga det i förhandlingarna och att hans ambition är att det ska bli lite mer likvärdiga regler mellan enskilda och kommunala förskolor. Det är bra; då kanske vi har samma ambition. Men vad gör man just nu åt bristsituationen - inte minst när det gäller att kunna rekrytera förskollärare till Stockholms förskolor?
Vi socialdemokrater har ett alternativ. Vi föreslår en kompetenskommission med över 1 miljard kronor så att man ska kunna beställa utbildningar.
Är det en signaleffekt statsrådet är ute efter har man skickat ganska många signaler till lärarutbildningen, men än så länge har det inte hänt så jättemycket på det området. Söktrycket på lärarutbildningen minskar snarare.
Då måste man pröva andra metoder. En metod som vi föreslår är att man tittar på olika bristyrken, till exempel förskollärare, och erbjuder barnskötare att studera och komma upp till en förskollärarexamen. Det är ett sätt att höja utbildningsnivån i de förskolor som har låg andel högskoleutbildad personal.
Ska förskola och fritidshem fortfarande vara kommunala, frågar statsrådet. Vi talar om att vi måste ha någon form av nationella kvalitetskrav. Fritidshemmen går åt skogen. Barngrupperna ökar och andelen personal med högskoleutbildning och rätt utbildning minskar. Då är det tråkigt att se att statsrådet helt abdikerar.
Anf. 10 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Interpellanternas frågor till mig är genomgående: Varför händer det inget? Varför gör ni inte det eller det? Varför blir det inte lika regler?
Men varför gjorde inte ni allt detta på tolv år? Varför frågar ni mig? Vi kommer att införa lika regler i allt väsentligt under mandatperioden. Ni hade tolv år på er. Varför gjorde ni det inte? Det kan hända att ni hade någon koalitionspartner som inte vill ha det, men den koalitionspartnern lär väl finnas i framtiden också? Varför gjorde ni inte lika villkor? Vi kommer att införa i stort sett lika villkor i den nya skollagen.
Det är jättebra, Micke Damberg, att ni har en kompetenskommission eller vad ni kallar det. Ytterligare en utredning löser säkert alla problem.
Vi gör en ny lärarutbildningsreform som kommer att ge en egen identitet åt förskollärarutbildningen. Problemet har varit att när ni gjorde förskollärarutbildningen till en filial till grundskollärarutbildningen var det väldigt få som ville bli förskollärare. Det blev så efter 2001. Det är bara att studera statistiken. Fram till 2001 var det inte alls svårt att rekrytera förskollärare i Sverige - i alla fall mycket lättare än det blev sedan. Efter 2001 sjönk det drastiskt. Det är hela förklaringen.
Vi kan ha tio kompetenskommissioner, Micke Damberg. Gärna för mig! Men det löser inte problemet. Det är en lärarutbildningsreform där vi återger en utbildnings- och yrkesidentitet åt förskollärarutbildningen som löser problemet.
Dessutom aviserade vi i går en förskollärarlegitimation för att kvalitetssäkra. Man ska bli legitimerad som förskollärare i Sverige. Det fanns inte i den gamla regeringens program. Vi inför det därför att vi tror att det är bra för att både kvalitetssäkra och öka yrkets attraktionskraft och status.
Den fackliga organisation, Lärarförbundet, som organiserar förskollärarna applåderar de reformer vi gör på förskolans område. De har frågat efter det länge. Ni fick aldrig ändan ur vagnen. Nu gör vi det. Ni hade tolv år på er. Ni gjorde det aldrig. Nu gör vi det.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.