Ren miljö
Interpellation 2013/14:288 av Holm, Jens (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2014-02-14
- Anmäld
- 2014-02-17
- Svar fördröjt anmält
- 2014-02-18
- Sista svarsdatum
- 2014-03-03
- Besvarad
- 2014-03-25
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2013/14:288 Ren miljö
av Jens Holm (V)
till miljöminister Lena Ek (C)
Miljömålet Giftfri miljö kommer inte att nås till 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Att sanera och återställa mark är ett avgörande arbete för att uppnå miljömålet.
I Sverige finns 80 000 potentiellt förorenade områden. Enligt Naturvårdsverket är drygt 1 200 av dessa allvarligt förorenade områden som kräver skyndsamma insatser. Dessutom finns ytterligare drygt 13 000 områden som potentiellt sett har stora risker. Det här handlar om områden som i många fall utgör tickande miljöbomber som fortast möjligt måste saneras. Detta gäller i synnerhet de 1 200 värst förorenade områdena, de så kallade riskklass 1-områdena. Men även de övriga 13 000 områdena, så kallade riskklass 2-områden, måste åtgärdas.
Men arbetet med marksaneringen går mycket långsamt. I Naturvårdsverkets förslag till nya etappmål för efterbehandling av förorenade områden (NV-00336-13) konstaterar man att med nuvarande saneringstakt kommer de värst förorenade områdena att vara sanerade först år 2079. Riskklass 2-områdena kommer att vara rena först år 2129 med nuvarande saneringstakt.
Av det skälet har Naturvårdsverket gång på gång vädjat om ökade anslag från regeringen, något man inte fått. Anslagen finns främst specificerade i regeringens budget, utgiftsområde 20, 1:4 Sanering och återställning av förorenade områden. Anslaget för innevarande år är 418 miljoner kronor.
Även om verksamhetsutövare också ska ta sitt ansvar för att sanera och återställa marker spelar det statliga anslaget en helt avgörande roll i sanerings- och efterbehandlingsarbetet i Sverige. Utan anständiga nivåer för anslagen till sanering och återställning blir det omöjligt att upprätthålla den höga kompetens och organisation som är en förutsättning för verksamheten.
Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga miljöminister Lena Ek:
Vilka åtgärder ämnar ministern vidta för att vi inte ska behöva vänta till 2079 innan de värst förorenade områdena är åtgärdade?
Vilka åtgärder ämnar ministern vidta för att vi inte ska behöva vänta till 2129 innan övriga förorenade områden är åtgärdade?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:288
Webb-tv: Ren miljö
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2013/14:89 Tisdagen den 25 marsProtokoll 2013/14:89 11 § Svar på interpellation 2013/14:288 om ren miljö
Protokoll från debatten
Anf. 49 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! Ärade ledamöter och åhörare! Jens Holm har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att vi inte ska behöva vänta till 2079 innan de värst förorenade områdena är åtgärdade och till 2129 innan övriga förorenade områden är åtgärdade.
Som Jens Holm vet finns det omkring 80 000 potentiellt förorenade områden i Sverige, alltså gamla miljösynder runt om i vårt land. Av dem uppskattas 1 200 områden - 1 200 av 80 000 - tillhöra riskklass 1, det vill säga att de utgör en mycket stor risk för människors hälsa och för miljön. Ca 13 800 tillhör riskklass 2, vilket innebär att de utgör en stor risk. Arbetet med att inventera hur många områden vi har och vilka riskklasser de hör hemma i har pågått i många år och är nu i det närmaste slutfört. Det är ett stort steg framåt eftersom det från början inte fanns någon samlad information om detta. I och med slutförandet av inventeringen kommer arbetet med förorenade områden att gå in i en ny fas och i ännu större utsträckning kunna fokuseras på saneringsåtgärder.
Under 2012 sanerades 309 av de allra värsta områdena - man började med dem som av Naturvårdsverket klassificerats som de besvärligaste - 33 områden med statlig finansiering och 276 via tillsyn, det vill säga privatfinansierade av förorenaren. Hittills, alltså vid utgången av 2012, är därmed 2 543 områden med mycket stora eller stora risker efterbehandlade. För närvarande pågår åtgärdsprojekt i totalt 1 789 områden. Vi ser att takten nu ökar.
Utvecklingen när det gäller efterbehandling av förorenade områden har varit positiv sedan det statliga anslaget skapades 1999. Det tidigare delmålet om upptäckt, registrering och klassificering har uppnåtts. Det innebär att de områden som utgjorde akuta risker vid direktexponering eller hotade betydelsefulla vattentäkter eller värdefulla naturområden är utredda och har åtgärdats.
Arbetet med sanering och efterbehandling av förorenade områden fortsätter att utvecklas och går framåt. Det måste gå framåt. Utvärderingen av miljömålen som gjordes 2012 visar att de mest förorenade områdena kan vara åtgärdade till år 2050, om takten ökar.
För att takten ska öka har vi vidtagit ett antal åtgärder, och vi kommer att vidta ytterligare. Förändringar har genomförts som lett till att kompetens, organisation och ansvarsfördelning i huvudsak är på plats. Det skapar de nödvändiga förutsättningarna för att anslagsmedel ska kunna omsättas i konkreta åtgärder på ett mer effektivt och snabbare sätt.
För att arbetet ska fortgå och åtgärdstakten fortsätta att öka avser jag att verka för tre särskilt viktiga faktorer. Det är viktigt att åtgärder genomförs på områden där den ansvarige står för kostnaden; här kan vi alltså öka takten. Tillsynsåtgärder är avgörande för att icke statsfinansierade objekt saneras. Ansvaret för tillsynen över förorenade områden ska förtydligas. Det är viktigt att arbetet med förorenade områden har en hög prioritet även fortsättningsvis och att det sker en teknikutveckling inom området. Utan teknikutveckling minskar förutsättningarna för att nå målet. Jag avser att noga följa utvecklingen på det området.
Herr talman! Jag ser positivt på utvecklingen och framtiden. Vi har gjort, och fortsätter att göra, en rad insatser för att takten ska öka i arbetet med att återställa förorenade områden. Med en sådan utveckling kommer vi att till år 2050 kunna nå ett tillstånd där förorenade områden är åtgärdade i så stor utsträckning att de inte utgör något hot mot människors hälsa eller mot miljön.
Anf. 50 Jens Holm (V)
Herr talman! Det här är en viktig debatt. Vi har, som jag konstaterat i min interpellation, ungefär 80 000 förorenade områden. Av dem är 1 200 så kallade riskklass 1-områden. Det är områden med mycket stora risker för skada på människor och miljö. Därutöver finns det 13 000 så kallade riskklass 2-områden. Det är områden med stora potentiella risker för människor och miljö.
Det kan handla om platser längs Sundsvallskusten, där jag växte upp. Det finns stora mängder gifter och tungmetaller längs kusten och på havsbottnen som en följd av de stora industrier som funnits och fortfarande finns där. Det kan handla om hamnen i Nynäshamn. Det kan handla om Vinterviken i Stockholm. Där är jorden full av arsenik och bly, och föräldrar uppmanas att hålla koll på sina barn så att de inte stoppar jord i munnen. Det borde vara en prioritet för alla ansvarstagande regeringar att så fort som möjligt se till att vi sanerar dessa områden så att människor och djur kan vistas där. Det ska inte innebära någon risk för vår hälsa.
När Naturvårdsverket för ungefär ett år sedan lade fram förslag på nya etappmål vad gäller förorenade områden konstaterade verket att med nuvarande takt kommer de värst förorenade områdena, alltså de så kallade riskklass 1-områdena, att vara åtgärdade först år 2079. Sedan har vi de andra områdena som också utgör en stor risk för människor och miljö. Med nuvarande takt kommer de att vara åtgärdade först år 2029, alltså om drygt hundra år. Det är inte hållbart.
Det är anledningen till att Naturvårdsverket gång på gång begärt mer pengar från den statliga budgeten där det finns ett anslag för sanering. Det är anslag 1:4 Sanering och återställning av förorenade områden. Om jag jämför med år 2010 kan jag se att anslaget då var på 591 miljoner kronor. För innevarande år, 2014, ligger anslaget på 418 miljoner kronor, alltså drygt 150 miljoner kronor mindre än för fyra år sedan. Jag undrar varför regeringen drar ned på miljösaneringen i ett läge då man borde satsa mer.
Som miljöministern var inne på har verksamhetsutövarna, alltså företagen, ett väldigt stort ansvar. I första hand ska verksamhetsutövarna betala för sina miljösynder. Man ska ålägga dem ansvaret att sanera de områden där de haft verksamhet. Men för många av de här områdena är det oklart vem som egentligen har ansvaret. Det är därför det är så viktigt att vi har ett robust anslag i statsbudgeten. Vi från Vänsterpartiet vill lägga på minst 150 miljoner kronor ytterligare till det här anslaget. Vi har budgeterat för det i vårt budgetalternativ. Det finns en mängd andra saker som också måste göras, och jag tänker återkomma till det.
Anf. 51 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! Låt mig allra först säga att jag förstår Jens Holms frustration. Det är både svårt och tidsödande att arbeta med saneringen av förorenade områden. Under den period då det krävdes mycket kartläggning behövde man högre anslag. Sedan hade vi ett antal år då anslagen inte gick åt därför att systemet helt enkelt inte kunde hantera så många projekt samtidigt. Det är anledningen till att regeringen har lämnat ett antal uppdrag och också gett mer pengar till SGI, som håller i mycket av det praktiska arbetet. Det är fråga om ett utökat förvaltningsförslag som handlar om att arbeta med forskning, teknikutveckling och kunskapsutbyggnad vad gäller sanering och återställning av förorenade områden. Förra året var vi i takt igen, och Naturvårdsverket använde för första gången på flera år hela sitt anslag. Vi lägger nu på vartefter under åren framöver därför att vi tror att kapaciteten kommer att kunna öka då kartläggningen är klar och genomgripande förändringar gjorts av själva arbetssättet.
Men på ett område återstår arbete, och där jag tycker att man kan bli mycket tuffare. För mig som grön centerliberal är det väldigt viktigt med polluter pays principle. Den som orsakat föroreningen har ansvar för att den åtgärdas. Det är också i enlighet med miljöbalkens regler, där principen om att förorenaren betalar finns med. Det innebär att vi lägger ansvaret där det i första hand hör hemma: på dem som smutsar ned, på dem som orsakar att giftiga ämnen och föroreningar kommer ut i naturen, ofta i strid med lagstiftningen.
Om det inte finns någon ansvarig verksamhetsutövare eller om det är oklart behövs naturligtvis statliga pengar, som Jens Holm säger. Det är anledningen till att vi budgeterat 418 miljoner kronor för 2014 och räknar med att budgetera 433 miljoner kronor för 2015. Det är mycket pengar, men det handlar också om att matcha anslagna medel med kapacitet, och vi är på väg att komma i balans.
När inventeringen nu är klar är det omkring 1 000 förorenade områden som måste åtgärdas om Sverige ska nå miljömålen om skyddat dricksvatten, människors hälsa och biologisk mångfald. Jag är faktiskt rätt övertygad om att vi kommer att göra det. Det beror också på att prioriteringen har varit att ta de största och svåraste projekten först. Ta ett projekt som saneringen av Oskarshamns hamn, om vi nu talar om hamnområden och gamla industriområden. Det kanske kommer att kosta 300 miljoner. Där har staten gått in med ett stort anslag. Det här är otroligt svårt, kostsamt och tidskrävande. När sådana projekt är åtgärdade kommer de som är lättare att åtgärda att göra att takten drivs upp.
Skillnaden är att jag vill lägga större ansvar på dem som förorenar. Staten ska naturligtvis finnas där, men det är viktigt att förorenaren är den som ska ta huvudansvaret.
Anf. 52 Jens Holm (V)
Herr talman! Jag vill börja med att bemöta vad miljöministern säger om nivån på anslagen. Miljöministern säger: "Vi lägger nu på." Jag förmodar att det betyder att man höjer anslagen. Men i själva verket har regeringen gjort neddragningar varje år, trots att Naturvårdsverket, vår expertmyndighet på området, år efter år lämnat in budgetunderlag till Lena Ek och hennes föregångare Andreas Carlgren där de krävt mer pengar till miljösanering. För 2014 äskade Naturvårdsverket 552 miljoner kronor. Lena Ek lägger 418 miljoner kronor, ungefär 130 miljoner kronor mindre än det som Naturvårdsverket tyckte var ett minimikrav för att kunna hålla en anständig nivå. För nästa år, 2015, föreslår Naturvårdsverket 630 miljoner kronor. Regeringen lägger sig ungefär 200 miljoner under detta. Det tycker jag inte är en ambitiös nivå.
Vad gäller polluter pays principle, det vill säga att förorenaren ska betala, håller jag helt med dig, Lena Ek. Men hur ska vi få förorenarna att betala? Och hur gör vi i sammanhang där det inte finns någon förorenare att ställa till ansvar? Naturvårdsverket konstaterar i sin genomgång att det i en tredjedel av de värst förorenade områdena är omöjligt att hitta en ansvarig aktör. Det har gått för lång tid, eller så är det av någon annan anledning omöjligt att säkerställa det. Där måste staten gå in och göra jobbet. Men annars håller jag med om att vi måste se till att företagen tar ett större ansvar.
I Naturvårdsverkets rapport över nya etappmål på det här området finns ett antal konkreta förslag på hur man ska kunna få förorenarna att ta större ansvar. Man talar till exempel om en höjd deponiskatt. Är det bra eller dåligt, Lena Ek? Jag tycker att det är bra. Man talar om att de ansvariga användarna och företagen själva ska gå in med pengar i en fond. Är det bra eller dåligt med en fondlösning, Lena Ek? Jag tycker personligen att det låter intressant. Man talar också om en gemensam finansieringsmekanism inom olika branscher. Jag förmodar att det innebär ett gemensamt försäkringsansvar. Då måste också företagen betala in en del pengar. Jag tycker att det är ett intressant förslag. Vad tycker miljöministern?
Som miljöministern är inne på kanske man behöver vidta en del rättsliga åtgärder för att förtydliga att det verkligen är förorenaren som ska betala. Men då undrar jag vilka konkreta rättsliga åtgärder miljöministern ämnar lägga fram förslag om. Jag vet att det år 2009 på det här området kom en proposition som rör just miljöbalken och hur man ska kunna åtgärda förorenade områden. Naturvårdsverket hänvisar till den här propositionen på s. 49 i sin rapport och frågar sig varför regeringen inte lagt fram några konkreta förslag. Det undrar jag också.
I min interpellation konstaterar jag att de värst förorenade områdena kommer att vara sanerade först år 2079 med nuvarande takt. De andra väldigt allvarligt förorenade områdena kommer att vara åtgärdade först 2129. Det tar alltså evigheter ifall vi fortsätter med nuvarande ambitionsnivå. Är det inte dags att höja ambitionsnivån, lägga större ansvar på företagen och anslå mer pengar i statsbudgeten, Lena Ek?
Anf. 53 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! Det är vanligt i Jens Holms argumentation, miljöengagerad person och politiker som han är, att det handlar om att skattebetalarna ska ta springnotan. I det här läget har vi sett att det är landsbygden och småföretagarna som ska stå för alltihop i Vänsterpartiets budgetförslag.
Det är därför jag säger att förorenaren ska betala. Det är naturligtvis bra om vi kan enas om det. Vi ser till att öka tillsynen och att det blir ett tydligare ansvar för tillsynen. Det tjänar syftet att det blir lättare att hitta den som står för miljöskulden och den som ska betala, det vill säga hitta den som är ansvarig för gamla miljösynder.
Sedan var det frågan om anslagen till Naturvårdsverket. Under 2012 blev ett antal stora projekt försenade, till och med rejält försenade, vilket innebar att Naturvårdsverket inte kunde fördela de 449 miljoner som fanns i anslag då. Det blev pengar över. De pengarna har vi skjutit över årsskiftet, och det innebär att det inte behöver anslås lika mycket pengar sedan. Det är naturligt.
Det är därför jag hela tiden talar om att man måste matcha kompetensen med det som händer med anslagen. Det finns många angelägna områden inom miljösidan. Då kanske vi kan lägga den diskussionen åt sidan.
Hela inventeringen är i stort sett klar. Det betyder mycket. SGI står för mycket av projekteringen och har ett etablerat och fungerande arbetssätt. Det innebär att vi tycker att det är vettigt att successivt lägga på anslagen för sanering. Det gör vi också.
418 miljoner höjs till 433 miljoner. Vi tror att man effektivt kommer att använda 500 miljoner om tre år och 528 miljoner om fyra år.
Jens Holm säger, mycket riktigt, att Vänsterpartiet har anslagit mer pengar. Jag har redogjort för var pengarna hämtas från. Men oppositionen samlat har inte redovisat en treårsbudget. På det viset vet vi faktiskt inte vad som händer om någon annan än alliansregeringen får ansvar för området - eller hur?
När vi sedan tittar på vad som behöver göras måste det definitivt ske en teknikutveckling. Det gamla sättet är att skyffla upp jordmassor, köra i väg dem och bearbeta dem. Det måste finnas annan teknik som gör att man kan utveckla arbetet och få det att bli mer effektivt, mer "pang" för pengarna. Därför har jag fört en dialog med teknikföretagen. Det finns många spännande, nya metoder som testas. Det finns många innovationer som behöver komma fram. Därför är det naturligtvis bra att det finns en innovationsstrategi och att det finns historiskt mycket pengar till miljöforskning. De måste kombineras.
Kommer vi att nå de miljö- och etappmål som vi har satt upp i sammanhanget? Ja, det tror jag definitivt - på ett effektivt och bra sätt.
Alla de förslag Jens Holm har tagit upp här handlar om etappmålsrapporten från Naturvårdsverket. Jens Holm vet att den ska ut på remiss under sommaren, och vi kommer att bereda remissvaren i Regeringskansliet under hösten, precis som vi gör med alla andra förslag.
Anf. 54 Jens Holm (V)
Herr talman! Miljöministern nämnde ordet springnota. Finns det något ord, Lena Ek, som är mer passande för regeringens politik mot miljön än just springnota? Det är ni som inte tar ert miljöansvar. Det är ni som inte kan nå 14 av 16 uppsatta miljömål med er nuvarande politik. Det är ni som har dragit ned på anslagen, nämligen för att sanera grovt förorenade områden. Det kallar jag springnota.
Vänsterpartiet tycker att vi måste ta ansvar för gamla miljösynder. Det är därför vi lägger på mer pengar. Det är därför vi lyssnar på Naturvårdsverket, som år efter år har bett om mer pengar, Lena Ek, inte de nedskärningar som du har varit med om att verkställa.
Nästa år lägger ni på 25 miljoner, från 418 till 433, men det är långt ifrån vad som behövs. Med din politik, Lena Ek, kan vi räkna med att det kommer att finnas arsenik, bly och andra miljögifter och tungmetaller för decennier framöver. Vi får se till att barnen inte stoppar jord i munnen eftersom de kan få i sig arsenik och skadas. Människor kan inte bo i vissa områden och bada i vissa vatten eftersom de är så djupt förorenade.
Jag ställde några konkreta frågor. Ni har varit vid makten, Lena Ek, i över sju år. Är inte en höjd deponiskatt ett bra styrmedel så att förorenaren betalar? Det kan finnas en fond för företag att betala in pengar till så att det vid en miljökatastrof, vid stora utsläpp, finns pengar för miljösaneringar. En gemensam finansieringsmekanism är ett annat konkret förslag.
Ni har suttit vid makten i sju år, Lena Ek. Det händer ingenting. Det här har varit en intressant debatt, men uppenbarligen får jag fortsätta att lyfta upp frågan i andra sammanhang så att det verkligen händer något i praktiken.
Anf. 55 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! Det har varit en intressant debatt. Det ska också bli intressant att se när oppositionen slutligen lägger fram en samlad treårsbudget som gör att vi kan se vad som faktiskt ligger bakom diskussionerna - om det blir 50, 70 eller ännu högre skattehöjningar för småföretag och landsbygd.
När det gäller saneringsanslag för förorenade områden tror jag att var och en som har haft ansvar för någon form av verksamhet, i förening, kommun eller företag, inser att man måste matcha kompetens med anslag. Det är vad vi gör. Det är inte mer än rimligt att överskottet från ett anslag som inte kan användas ett år kan användas för att fylla på nästa år. Det är precis vad vi har gjort i det här fallet.
Teknikutvecklingen är oerhört viktig. Vi ser att saneringen av förorenade områden skjuter fart. Vi ser att klimatutsläppen minskar. Vi ser att utsläppen av kväve och fosfor i Östersjön minskar. Vi har lagt fram fyra viktiga propositioner den senaste tiden om kemikaliepolitiken, om biologisk mångfald och ekosystemtjänster, om gynnsam bevarandestatus för rovdjuren och om skydd av marina områden och marin havsplanering. Vi levererar, och vi redovisar hur vi betalar för de åtgärder som behöver vidtas. Det går också framåt när det gäller saneringen av förorenade områden. Det är viktigt för enskilda människor, för familjer, för våra barns framtid och för miljön. Det är också därför som vi lägger så mycket arbete och fokus på precis just den frågan.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.