Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Rekryteringen av ny nationell säkerhetsrådgivare

Interpellation 2024/25:663 av Patrik Björck (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2025-05-10
Överlämnad
2025-05-13
Anmäld
2025-05-14
Svarsdatum
2025-06-02
Besvarad
2025-06-02
Sista svarsdatum
2025-06-03

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
Rekryteringen av ny nationell säkerhetsrådgivare (pdf, 89 KB)

Interpellationen

till Statsminister Ulf Kristersson (M)

 

Efter skandalerna med den tidigare nationelle säkerhetsrådgivaren startade statsministern en rekryteringsprocess för att hitta en ny person till jobbet. 

Under torsdagen, den 8 maj, presenterades Tobias Thyberg, som tidigare bland annat varit ambassadör i Afghanistan och Ukraina, som statsministerns nya nationella säkerhetsrådgivare. Efter bara några timmar valde han att avgå.

Orsaken är att DN ställt frågor om bilder av känslig karaktär, som Tobias Thyberg inte ska ha informerat Regeringskansliet om under rekryteringsprocessen. 

Statsminister Ulf Kristersson (M) kallar det för ett misslyckande och att det är en självklar slutsats att han inte kan ha jobbet som nationell säkerhetsrådgivare.

Den förra misslyckade rekryteringen ansågs bland annat vara ett utslag för vänskapskorruption. Detta väcker frågor om vilken relation statsministern har till Tobias Thyberg.

Allt detta gör att det finns många och viktiga frågor att reda ut och att statsministern måste komma till riksdagen för att redogöra för vad som har hänt.

 Med anledning av detta vill jag fråga statsminister Ulf Kristersson:

 

  1. Har statsministern dragit några lärdomar från den förra rekryteringen, och i så fall vilka?
  2. Mot bakgrund av att mer än halva mandatperioden har gått och att statsministern har uttryckt att funktionen är viktig för Sveriges säkerhet, har det fått några konsekvenser att funktionen ännu inte är på plats?
  3. Vilka faktorer påverkade rekryteringsprocessen?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2024/25:663, Rekryteringen av ny nationell säkerhetsrådgivare

Interpellationsdebatt 2024/25:663

Webb-tv: Rekryteringen av ny nationell säkerhetsrådgivare

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Gunnar Strömmer (M)
Anf. 24 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Fru talman! Patrik Björck har frågat statsministern om han har dragit några lärdomar från den förra rekryteringen av nationell säkerhetsrådgivare, om det har fått några konsekvenser att funktionen ännu inte är på plats och vilka faktorer som påverkade rekryteringsprocessen. Interpellationen har överlämnats till mig.

Den nationella säkerhetsrådgivaren biträder det nationella säkerhetsrådet samt ansvarar för analys, samordning och inriktning av frågor om nationell säkerhet. Säkerhetsrådgivaren biträder även statsministern i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor och frågor om nationell säkerhet. Med hänsyn till uppdraget och det säkerhetspolitiska läget ställs det höga krav på säkerhetsrådgivarens lämplighet, både ur ett verksamhetsperspektiv och ur ett säkerhetsperspektiv. Eftersom säkerhetsrådgivaren deltar i säkerhetskänslig verksamhet görs en säkerhetsprövning innan han eller hon anställs.

Syftet med säkerhetsprövningen är att klarlägga om personen kan antas vara lojal mot de intressen som skyddas i säkerhetsskyddslagen och i övrigt pålitlig från säkerhetssynpunkt. Vid prövningen ska man också beakta omständigheter som kan innebära sårbarheter i säkerhetshänseende. Säkerhetsprövningen ska göras genom en helhetsbedömning som baseras på ett allsidigt underlag.

Efter den avslutade rekryteringen av en ny nationell säkerhetsrådgivare kom det fram uppgifter som kunde ha betydelse för säkerhetsprövningen, varför ett uppföljande säkerhetssamtal bokades in. De närmare bedömningar som gjordes i detta fall kan jag inte gå in på. Jag kan dock konstatera att personen i fråga innan det uppföljande samtalet hunnit äga rum själv valde att inte tillträda positionen.

Arbetet inom det nationella säkerhetsrådet fortsätter som tidigare. Det är en omfattande och välfungerande organisation som leds av den tillförordnade nationella säkerhetsrådgivaren.

Regeringskansliet följer förstås löpande upp säkerhetsarbetet i syfte att utveckla det ytterligare.

Patrik Björck (S)
Anf. 25 Patrik Björck (S)

Fru talman! Jag har ställt den här interpellationen till statsministern. Först och främst får jag beklaga att statsministern inte kommer hit och svarar på interpellationen. Nu har jag att debattera den med justitieministern i stället, fru talman. Jag förutsätter att justitieministern är väl inläst på frågorna och kan svara på alla de frågor som kommer upp i debatten och att han inte försöker ta sig ur frågor genom att säga att han inte har någon aning eller inte vet för att han egentligen inte har ansvaret för ämnet.

Efter den lilla inledningen vill jag påminna om vad det här handlar om. Det handlar om att statsministern efter skandalen med den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren startade rekryteringsprocessen för att hitta en ny person till jobbet. Under torsdagen den 8 maj presenterades Tobias Thyberg, som tidigare bland annat varit ambassadör i Afghanistan och Ukraina, som statsministerns nya nationella säkerhetsrådgivare. Efter några timmar valde han att avgå. Orsaken var att DN hade ställt frågor om bilder av känslig karaktär och att Regeringskansliet inte skulle ha varit informerat om det här.

Statsministern kallar det för ett misslyckande och ser det som en självklar slutsats att Tobias Thyberg inte kan ha jobbet som nationell säkerhetsrådgivare. Den förra misslyckade rekryteringen ansågs bland annat vara ett utslag av vänskapskorruption. Det här väcker frågor om vilken relation statsministern har till Tobias Thyberg. Allt detta gör att det finns många viktiga frågor att reda ut. I min interpellation ställde jag tre frågor.

Min första fråga i interpellationen var: ”Har statsministern dragit några lärdomar från den förra rekryteringen, och i så fall vilka?” Den frågan finns det inte en tillstymmelse till svar på. En av de saker som man ifrågasatte vid den förra rekryteringen var vänskapskorruption. Vad finns det för relation mellan statsministern och den avgående säkerhetsrådgivaren i det här fallet? Att få svar på den frågan skulle göra det lättare att förstå vad det är för lärdomar som dragits. Om det inte finns någon som helst relation mellan dem är det ett svar på frågan om vilka lärdomar som dragits.

Min andra fråga var: ”Mot bakgrund av att mer än halva mandatperioden har gått och att statsministern har uttryckt att funktionen är viktig för Sveriges säkerhet, har det fått några konsekvenser att funktionen ännu inte är på plats?” Det finns visserligen en tillstymmelse till lite av ett svar, men det är definitivt inte tillräckligt. Det svar på frågan som man möjligen kan hitta är: ”Arbetet inom det nationella säkerhetsrådet fortsätter som tidigare. Det är en omfattande och välfungerande organisation som leds av den tillförordnade nationella säkerhetsrådgivaren.”

Det finns alltså inga konsekvenser av de här två misslyckade rekryteringarna och att vi inte har någon som leder arbetet. Ändå beskriver justitieministern den nationella säkerhetsrådgivarens funktion som att biträda det nationella säkerhetsrådet och biträda statsministern i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor och frågor om nationell säkerhet. Men att funktionen inte är på plats har alltså inga som helst konsekvenser. Det är ett väldigt märkligt svar från justitieministern.

Min tredje fråga var: ”Vilka faktorer påverkade rekryteringsprocessen?” Den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren avgick i början av året. Sedan gick några månader, och därefter gjorde man den nya misslyckade rekryteringen. Vad är det som har påverkat det här? Det har alltså varit nödvändigt att få funktionen på plats snabbt, men det motsägs av att funktionen tydligen inte har någon betydelse. Vad är det som har påverkat processen, som tydligen har förhastats och skyndats fram, om man samtidigt inte tycker att det har någon som helst betydelse om funktionen är på plats eller inte?

Jag får ju inga svar på mina frågor, fru talman. Det här är ett problem. Men vi kan väl börja med att försöka reda ut om det har funnits någon vänskapsrelation mellan statsministern och den avgående säkerhetsrådgivaren Tobias Thyberg eller inte.

Gunnar Strömmer (M)
Anf. 26 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Fru talman! Jag tackar Patrik Björck för frågorna.

Låt oss börja med rekryteringen av Henrik Landerholm. Den rekryteringen har granskats av konstitutionsutskottet, och man har kommit fram till att det inte förekom några felaktigheter. Om Patrik Björck har egna synpunkter kan jag inte göra någonting åt det. Men jag förhåller mig trots allt i ännu högre grad till vad konstitutionsutskottet har att säga i den frågan. De påståenden som Patrik Björck gör om vänskapskorruption låter sig kanske framföras av en enskild ledamot här i kammaren, men det är alltså ingen kritik som konstitutionsutskottet har kommit fram till. I den mån vi tar de här frågorna på allvar tycker jag att det är rimligt att utgå från detta i den frågan.

Den personliga relationen mellan statsministern och Thyberg har jag ingen närmare kännedom om, men det har vad jag känner till inte framkommit något som tyder på en personlig relation dem två emellan sedan tidigare. Tobias Thyberg är en högt ansedd person som har uppburit viktiga roller i utrikesförvaltningen under både socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Bland annat utsågs han till ambassadör i Ukraina av den tidigare socialdemokratiska regeringen. Jag tror att det är få som har ifrågasatt hans lämplighet i de avseendena.

Det som gjorde att han drog sig tillbaka från den här rollen var, som också har framkommit här, uppgifter om bilder. Denna information hade inte förekommit i säkerhetssamtal. Han valde själv att kliva av innan det uppföljande samtalet ägde rum. Det är vad jag vill säga om den saken.

Sedan upprepar Patrik Björck flera gånger att funktionen inte är på plats. Jag vill då understryka att funktionen i högsta grad är på plats. Det finns ett nationellt säkerhetsråd, och det finns ett kansli. Det finns också en funktion som leder kansliet.

Det är helt riktigt att det efter Henrik Landerholms avgång har pågått en rekrytering till rollen. Men det betyder inte att funktionen inte är igång. Funktionen upprätthålls av en biträdande nationell säkerhetsrådgivare, och det dagliga arbetet pågår med samma intensitet som sedan den dag funktionen inrättades.

Vad gäller att det skulle ha varit förhastat, skyndats fram eller något liknande har det varit en mycket grundlig process. Sedan är det naturligtvis olyckligt att det slutade som det gjorde. Men det är också känt vad det var för omständigheter som gjorde att det blev på det viset att personen i fråga valde att dra sig tillbaka från rollen innan han i praktiken hade tillträtt. Det gör naturligtvis att en ny rådgivare måste rekryteras. Det arbetet pågår i detta nu.

Patrik Björck (S)
Anf. 27 Patrik Björck (S)

Fru talman! Justitieministern har i tidigare debatter gömt sig bakom den så kallade KU-granskningen. Vad som är intressant när det gäller vänskapskorruption och den tidigare säkerhetsrådgivaren Landerholm var att det tog extremt lång tid för statsministern att se allvaret i det som riktades mot Landerholm innan han drog i silkessnöret.

Det tog extremt lång tid. Det har ifrågasatts, och man har menat att den långa tiden berodde på vänskapskorruption. Det är ingenting som KU har granskat, fru talman. Jag vill bara att de som lyssnar på den här debatten får reda på det.

Vad som har gjort att man återigen har lyft fram vänskapskorruption är att det tog extremt lång tid för statsministern trots att det fanns väldigt starka indicier, bevis och uppgifter om att Landerholm inte var lämplig för rollen. Det gick månad, efter månad, efter månad. Många har konstaterat att det troligen berodde på vänskapskorruption.

När det gäller Thyberg får vi reda på att det inte har framkommit någonting om en vänskapskorruption. Nej, det tror inte jag heller. Det tog bara några timmar för statsministern att rycka i silkessnöret när det gällde Thyberg. Det är många som har ifrågasatt om det var rimligt att dra sådana slutsatser som statsministern drog om det som skulle ha kunnat ligga Thyberg till last.

Det som lades Landerholm till last var tungt. Det var viktigt på riktigt. Det är därför som det är spännande att få reda på att om en person inte har en vänskapsrelation med statsministern kan minsta lilla detalj i sammanhanget göra att man rycker i silkessnöret utan att egentligen tänka efter.

Men om man som i Landerholmfallet har gedigen bevisning om att personen i fråga faktiskt inte är lämplig tar det månader av journalistiskt gräv innan åklagaren går till åtal, och då rycker man i silkessnöret.

Det är klart att det är en enorm skillnad på hur statsministern har agerat i det fallet där det har funnits en dokumenterad vänskapsrelation och det fallet där justitieministern nu säger att det inte fanns en sådan. Det är därför som det är intressant att reda ut hur statsministern agerar när det finns en djup vänskap och när det inte finns en vänskap.

Nu har justitieministern konstaterat att det finns en stor skillnad i de olika processerna. I den ena fanns den djupa vänskapen. Där agerade statsministern på ett sätt. I den andra, där det inte fanns någon vänskapsrelation, gick det blixtsnabbt och enligt många kanske till och med oövertänkt innan man avslutade arbetsrelationen.

Det har betydelse för vad man gör och hur man uttrycker sig, och det är inte granskat av KU. Det finns en KU-anmälan som väl bereds inom KU. Statsministerns agerande i samband med att alla de här uppgifterna kom fram är inte granskat av KU. Det är inte sant. Det stämmer inte.

Vi får se vad den KU-granskningen så småningom kommer fram till. Vi tar den debatten när den ligger på bordet. Det är inte alls omöjligt att jag kommer att ställa någon interpellation i samband med att det händer.

Här och nu har vi konstaterat att man inte har dragit några lärdomar av den förra rekryteringen. Vi har inte fått något svar på det. Vi har heller inte fått något svar om vilka faktorer som har påverkat rekryteringsprocessen.

Sedan gäller frågan om funktionen är på plats. Den är på plats, säger justitieministern. Men det kan den inte vara om den som ska leda och samordna arbetet på det nationella säkerhetsrådet inte är rekryterad. Då kan den inte anses vara på plats.

Om positionen är till för att stödja statsministern i viktiga säkerhetspolitiska frågor och man ännu inte har rekryterat rådgivaren kan man inte påstå att funktionen är på plats.

Gunnar Strömmer (M)
Anf. 28 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Fru talman! Patrik Björck slänger sig på ett sedvanligt sätt med kraftord som vänskapskorruption. Om det ska handla om det måste det finnas ett korrupt vänskapsförhållande i botten.

Den frågan har trots allt granskats av konstitutionsutskottet som har kommer fram till att rekryteringen av Henrik Landerholm inte präglades av några sådana omständigheter som gjorde att det skett några fel vid den rekryteringen. Då tycker jag att det är svårt att hävda att det skulle finnas ett korrupt vänskapsförhållande i botten.

Vilka bedömningar som gjordes av Regeringskansliets säkerhetsavdelning och förvaltningsavdelning vad gäller den förra säkerhetsrådgivaren är naturligtvis frågor som måste besvaras av dem.

Sedan nämndes att man drog i silkessnöret. I den mån frågorna är allvarliga och ska tas på det allvar, något som jag ändå uppfattar i någon mening sägs mellan raderna av Patrik Björck, är det viktigt att hålla sig till sanningen.

Patrik Björck påstår att statsministern har dragit i ett silkessnöre. Saken är den att den nationella säkerhetsrådgivaren i fråga själv har sagt att han själv valde att avsluta anställningen. Detta skedde innan ett uppföljande säkerhetssamtal hade ägt rum.

Det betyder att hela påståendet om att statsministern har dragit i något silkessnöre och har behandlat den ena personen annorlunda än den andra är en helt felaktig utgångspunkt för diskussionen.

Låt oss gå till källan, till den person som det berör, och lita på vad den personen säger om vad som har hänt och inte hänt i det här fallet, för den händelse vi nu har ett sakligt intresse av att diskutera de här frågorna på ett korrekt sätt.

Vad gäller funktionen, eftersom det var det ordet som användes, är det nationella säkerhetsrådet inrättat. Det finns ett kansli kopplat till rådet som också är inrättat sedan lång tid tillbaka. Det leds i det dagliga arbetet av en chef, och det sker också i detta nu.

Det är klart att det är angeläget att en ordinarie chef kommer på plats så snart som möjligt. Det råder det ingen som helst tvekan om. Men det är inte så att det inte finns en funktion, att det inte finns ett säkerhetsråd, att det inte finns ett kansli som biträder rådet och att det inte finns en biträdande nationell säkerhetsrådgivare.

Det arbetet pågår. Det är också rätt väsentligt att beskriva det på ett korrekt sätt. Med det sagt är det naturligtvis regeringens strävan att så snart som möjligt ha en ordinarie person på plats i den rollen. Det arbetet pågår.

Patrik Björck (S)
Anf. 29 Patrik Björck (S)

Fru talman! När man talar om ett silkessnöre är det ett uttryck för att man ser till att en person lämnar en uppgift. Det handlar om att en person med makt ser till att en underordnad lämnar sin position.

Om statsministern säger: En självklar slutsats är att han inte kan ha det jobbet, är en underställd medarbetares självklara insikt: Om min högste chef offentligt säger att jag självklart inte kan ha det här jobbet, då kan jag inte vara kvar.

Sedan hur det exakt rent arbetsrättsligt gick till när anställningen avslutades vet jag inte. Jag vet inte ens om anställningen är avslutad, eller om anställningen kanske finns kvar på Utrikesdepartementet. Jag kan inte den arbetsrättsliga delen av detta. Det kan säkert justitieministern redogöra för i sitt avslutande anförande.

När statsministern så snabbt och så tydligt går ut offentligt och säger att den självklara slutsatsen är att han inte kan ha det jobbet, då finns det inte en möjlighet för en nationell säkerhetsrådgivare som är utnämnd av regeringen och statsministern att stanna kvar på den positionen. Det måste vi väl ändå kunna vara överens om.

Det är statsministern som har dragit i silkessnöret. Vissa uppgifter i pressen säger att man på UD använder begrepp som kastat under bussen, eller vad man nu vill använda för bildspråk när statsministern gör klart för en underställd medarbetare att han inte är lämplig och att det är en självklar slutsats att han inte kan ha jobbet.

Det är klart att statsministern måste ta ansvar för det. Det må vara hänt att den rent arbetsrättsliga grunden är en annan. Men det är självklart att det är statsministerns ansvar att den här personen har meddelat att han inte har kvar sin tjänst. Det går inte att tolka det på något annat sätt.

Det är bara synd att inte statsministern är här, tar den här debatten och tar det på allvar. Men vi får väl möjlighet att återkomma.

Gunnar Strömmer (M)
Anf. 30 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Fru talman! Det stora problemet är naturligtvis inte att frågan inte skulle vara allvarlig. Det är den. Det är inte heller något problem att statsministern inte skulle ta frågan på allvar. Det gör han.

Precis här och nu är det stora problemet att Patrik Björck inte kommer med korrekta uppgifter i den här diskussionen. Man kan säkert ha olika uppfattningar om valören i de uttalanden som statsministern gjorde, men han gjorde alltså uttalandena dagen efter att den nationella säkerhetsrådgivaren själv hade meddelat att han inte ville ha jobbet. Det skedde, vad jag kan minnas, natten till en fredag – om jag inte är ute och cyklar – och statsministern fick sedan kommentera det här under fredagen.

Det här med silkessnöret betyder, som Patrik Björck själv säger, att en person som är överordnad eller har en maktposition i praktiken ger någon sparken. Men de uttalanden som Patrik Björck anför till stöd för den tesen gjordes alltså efter att den här personen själv bestämde att han inte ville ha jobbet. Detta skedde innan ett uppföljande säkerhetssamtal, som säkerligen hade kunnat skapa en viss klarhet om omständigheterna, hade ägt rum.

Låt oss gärna komma tillbaka till frågorna. Jag hoppas att konstitutionsutskottet gör det med större pregnans och möjligtvis också med en lite starkare känsla för att hålla sig till korrekta omständigheter och lägga det till grund för sina bedömningar.

Jag har i dag i alla fall klarlagt flera viktiga saker. Tidigare rekryteringar har granskats av konstitutionsutskottet, och det finns inga formella fel. Det har man kunnat peka på. Den aktuella funktionen är på plats, och arbetet pågår. Det pågår också en rekrytering av en ny ordinarie person. Det är förstås angeläget för regeringen att komma i mål med detta skyndsamt, men utan att för den sakens skull göra avkall på den noggrannhet som den här typen av processer förutsätter.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.